RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1882:17)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1882. Första Kammaren. N:o 17.

Onsdagen den 8 Mars.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.

Justerades protokollen för den 28 sistlidne Februari ock den 1
innevarande Mars.

Upplästes två protokoll af följande lydelse:

År 1882 den 7 Mars sammanträdde Kamrarnes valmän för att,
jemlikt 71 och 73 §§ Riksdagsordningen, utse Riksdagens fullmäktige
i Riksbanken jemte suppleanter för dem; och befunnos efter valförrättningarnes
slut hafva blifvit utsedde till

Ordförande:

Grefve Lewenhaupt, Carl Magnus Casimir, f. d. Kapten, med 48 röster.

Öfrige Fullmäktige:

Herr Arnberg, Johan Wolter, Filosofie Doktor............ med 48 röster,

» Dufiva, Alfred Wilhelm, vice Häradshöfding...... » 48 »

» von Fhrenheim, Per Jakob, f. d. Statsråd............ » 48 »

Friherre Fock, Alfred Henrik Edvard, Kansliråd ...... » 48 »

Herr Richter, Fredrik, Sekreterare i Jernkontoret ...... » 48 »

» Larsson, Fiss Olof, i Yestannor, Hemmansegare » 48 »

Suppleanter:

Herr Wikström, Carl, Grosshandlare (firman Per Wikström
j :r) ............................................................. med 48 röster,

» Olsson, Ola Bosson, i Maglehult, Hemmansegare » 47 »

» Osterlind, August, Grosshandlare ........................ » 46 »

W. Stråle. A. G:son Bennich.

P. O. Hörnfeldt. Sven Nilsson.

Första Kammarens Prof. 1882. N:o 17.

5f:o 17. 2

Onsdagen den 8 Mars.

År 1882 den 7 Mars sammanträdde Kamrarnes valmän för att,
jemlikt 71 och 73 §§ Riksdagsordningen, utse Riksdagens fullmäktige
i Riksgäldskontor^ jemte suppleanter för dem; och befunnos efter valförrättningarnes
slut hafva blifvit utsedde till

Or dförande:

Friherre AkerJiieltn, Johan Gustaf Nils Samuel, Öfverstekammarjunkare
..................................................................med 48 röster.

Öfrige Fullmäktige:

Herr von Stockenström, Carl Reinhold Polhem, Bruksegare med 48 röster,

» Anderson, Frans Albert, Kammarråd ..................... » 48 »

Friherre Nordenfalk, Johan, Godsegare........................... » 48 »

Herr Aberg sson, Anders Victor, Revisionssekreterare ... »48 »

» Samzelius, Per, Sekreterare....................................... » 48 »

» Hjerta, Carl Gustaf, Kapten.................................... » 48 »

Suppleanter:

Herr Johansson, Johan, i Bergsäng, Bergsbruksidkare... med48röster,

» Nies ert, Johan Niklas, Fabriksidkare..................... » 47 »

» Ericson, Carl Wilhelm, Öfverstelöjtnant............... » 46 »

W. Stråle A. G:son Eennich.

P. O. Hörnfeldt. Sven Nilsson.

Herr Grefven och Talmannen hemstälde, att dessa protokoll skulle
läggas till handlingarne samt Riksdagens Kanslideputerade underrättas
om deras innehåll med anmodan att låta uppsätta och till Kamrarne
ingifva förslag dels till förordnanden för de valde, dels till underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t med anmälan om de verkstälda valen, dels
ock till paragraf, rörande desamma, i riksdagsbeslutet.

Denna hemställan bifölls.

Upplästes en inlemnad skrift af följande lydelse:

Till Riksdagens Första Kammare.

På grund af nedgående läkareintyg anhålles om förlängd tjenstledighet
från Riksdagens arbeten, tills min helsa åter tillåter mig att
vid Riksdagen infinna mig.

Stia Åby i Östergötland den 4 Mars 1882.

C. J. Pettersson.

Det åberopade läkareintyget, hvithet jemväl upplästes, lydde sålunda: -

Onsdagen den 8 Mars.

3 N:o 17.

Att Riksdagsmannen i Första Kammaren Herr C. J. Pettersson
för närvarande är sängliggande sjuk af hufvudvärk (neuralgia supraorbitalis
et fractalis) i förening med allmänt illamående, och för den
skull icke ännu på någon tid kan företaga sin tillämnade resa till
Stockholm, varder härmed under edelig förpligtelse intjgadt af

Ödeshög den 4 Mars 1882.

P. E. F. Hallenberg,

Prov. läkare.

På gjord proposition beviljade Kammaren Herr G. J. Pettersson
förlängd ledighet från riksdagsgöromålem under tre veckor.

Ledighet från riksdagsgöromålen medgafs jemväl Herr Widén under
fjorton dagar från den 11 innevarande Mars.

Grefve Sparre erhöll ordet och yttrade: Herr Lamell har an modat

mig anhålla, det Kammaren måtte bevilja honom fjorton dagars
permission. Difteri har nemligen utbrutit inom hans familj, och af
denna anledning anser han sig icke böra bevista Kammarens sammanträden
ännu på någon tid.

På gjord proposition beviljades Herr Lamell ledighet från riksdagsgöromålen
under fjorton dagar från denna dag.

Anmäldes och bordlädes

Stats-Utskottets utlåtande N:o 27, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition angående J. Bergströms, W. Carlbergs, med fleres,
frikallande från borgensansvarighet för återbetalning af två åt Vessman—Barkens
jernvägsaktiebolag beviljade statslån;

Bevillnings-Utskottets memorial och betänkande:

N:o 3, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i afseende å
lista punkten af Utskottets betänkande N:o 2 angående vilkoren för
försäljning af bränvin; och

N:o 4, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
med Frankrike afslutade nya handels- och sjöfartstraktater;

Banko-Utskottets memorial:

N:o 4, i fråga om pension vid afskedstagande! åt Ombudsmannen
vid Riksbankens afdelningskontor i Göteborg C. F. Jacobsson;

N:o 5, i fråga om afskrifning ur Riksbankens hufvudkontors räkenskaper
af åtskilliga fordringar; samt

N:o 6, i fråga om afskrifning ur afdelningskontorets i Göteborg
räkenskaper af åtskilliga fordringar; äfvensom

Lag-Utskottets utlåtande N:o 23, i anledning af väckt motion om
ändring af 30 § Konkurslagen.

N:o 17. 4

Onsdagen den 8 Mars.

Efter föredragning af Stats-Utskottets den 4 i denna månad bordlagda
memorial:

N:o 23, med förslag till voteringsproposition i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande en punkt af Stats-Utskottets utlåtande
angående riksstatens andra hufVudtitel;

N:o 24, med förslag till voteringsproposition i anledning afKarnrarnes
skiljaktiga beslut rörande en punkt af Stats-Utskottets utlåtande
angående riksstatens fjerde hufvudtitel; och

N:o 25, med förslag till voteringsproposition i anledning afKarnrarnes
skiljaktiga beslut rörande en punkt af Stats-Utskottets utlåtande
angående riksstatens femte hufvudtitel;

blefvo de föreslagna voteringspropositionerna godkända.

Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Stats-Utskottets
den 4 innevarande Mars bordlagda memorial N:o 26, med förslag till
voteringspropositioner i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut
rörande en punkt af Stats-Utskottets utlåtande angående riksstatens
sjette hufvudtitel.

Mom. a).

Den föreslagna voteringspropositionen godkändes.

Mom. b).

Herr Törnebladh: Då otvifvelaktigt till följd af förbiseende eu
felaktighet insmugit sig i Stats-Utskottets förevarande betänkande, i
det att härstädes blifvit tillagda några ord, som icke förekomma i
Kammarens beslut, utan endast i motiveringen, tillåter jag mig vördsamt
yrka, att ifrågavarande voteringsproposition måtte blifva till Statsutskottet
återremitterad, och såsom grund dertill angifva, att orden
»inom Ostra och Medelstads härad» icke förekomma i Kammarens beslut,
hvadan skäl torde vara, att propositionens ordalydelse sammanjernkas
med detta beslut.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad, och den under förevarande
moment intagna voteringspropositionen visades åter till Statsutskottet.

Mom. c).

Herr Törnebladh: Af samma skäl som vid föregående punkt
anhåller jag, att äfven denna voteringsproposition måtte blifva till
Stats-Utskottet återremitterad.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, blef jemväl den
under nu ifrågavarande moment intagna voteringspropositionen till
Stats-Utskottet återförvisad.

Onsdagen den 8 Mars.

5 N:o 17.

Föredrogs Lag-Utskottets den 4 i denna månad bordlagda utlåtande
N:o 21, i anledning af väckt motion om kungörande af tiden
för allmänna tingssammanträden.

Herr Bergström: Herr Grefve och Talman! Jag har visserligen
icke'' deltagit i Lag-Utskottets förberedande behandling af detta
ärende, men icke desto mindre tillåter jag mig uttala min mening,
som går derpå ut, att Kammaren lämpligen borde, med afslag å LagUtskottets
betänkande, förklara ifrågavarande motion icke böra till någon
åtgärd föranleda.

Bestämmelserna i 2 kap. Rättegångsbalken om häradsting hafva
undergått vissa modifikationer genom 1872 års förordning. Efter utfärdandet
af denna författning har man att skilja mellan tre slag af
domsagor, nemligen sådana, som bestå af tre eller flera tingslag, sådana,
som bestå af två tingslag, och sådana, som bestå allenast af ett
tingslag. Hvad det första slaget af domsagor angår, gäller i afseende
å häradstingen och tiden för deras hållande hufvudsakligen hvad som
finnes stadgadt i Rättegångsbalken. I sådana domsagor skola i regeln
hållas tre ting om året, nemligen vinter-, sommar- och hösteting.
Inom vissa af lagen föreskrifna tider utsätter domaren den dag, å
hvilken han ting hålla vill, samt är skyldig att kungöra det för
Konungens Befallningshafvande och låta derom lysa å predikstolarne
i häradet tio veckor förut. Beträffande de domsagor, som bestå allenast
af ett eller två tingslag, är tiden för tingens hållande bestämd i
sjelfva lagen, en gång för alla hvad angår de domsagor, som innefatta
ett tingslag, och, sedan Hofrätt bestämt i hvilketdera af två till samma
domsaga hörande tingslag tingen först skola börja, jemväl hvad angår
domsagor af senare slaget. I dessa domsagor, för hvilka de genom
1872 års förordning införda bestämmelser gälla, skola två ting om
året hållas, nemligen vårting och hösteting. I de domsagor, som utgöras
af ett tingslag, skola allmänna sammanträden hållas, under vårtinget
sex gånger och under höstetinget fyra gånger. 1 de domsagor,
som bestå af två tingslag, skola sådana sammanträden hållas i hvartdera
tingslaget, under vårtinget tre gånger och under höstetinget två
gånger. I det förra slaget af domsagor följa sammanträdena efter
hvarandra med ett mellanskof af fyra veckor; i det senare slaget af
domsagor följer i h vartd era tingslaget det ena sammanträdet det andra
med ett mellanskof af åtta veckor, dock så, att ett sammanträde i det
ena tingslaget alltid hålles fyra veckor efter det sammanträde hållits
i det andra. Het är alldeles uppenbart, att något kungörande af de i
lag bestämda tider icke behöfver ske. Skulle man göra eu sådan
öfverloppsgerning, kan jag icke förstå, hvarför ett sådant kungörande
skulle, på sätt motionären yrkat och Lag-Utskottet tillstyrkt, ske endast
i de domsagor, som bestå af två tingslag, och icke äfven i de
som bestå af ett. Om man i fråga om det ena slaget domsagor kan
hafva reda på när tingen börja, bör man äfven kunna det i fråga om
det andra slaget, då man nemligen vet, i hvilketdera tingslaget tingen
först, börja. Detta är visserligen blott en gång kungjordt; men när
ordningen en gång är bestämd, kan den icke af domsagans invånare
glömmas, då år efter år tingen först börja i samma tingslag. För

Föreslaget
kungörande
af tiden för
allmänna
tingssammanträden.

N:o 17. 6

Föreslaget
kungörande
af tiden för
allmänna
tingssammanträden.

(Forts.)

Onsdagen den 8 Mars.

parter, som bo utom domsagan, skulle införandet om tiden för sammanträdenas
början i länskungörelserna icke heller medföra någon
fördel, ty de hafva i allmänhet icke tillgång till dessa kungörelser,
utan få allt hålla sig en kommissionär.

Om man nu ginge in på, att ett kungörande af tiden för sammanträdenas
början i dessa domsagor skulle ske, lmlket jag för min
del anser vara obehöflig!, hvarför skall denna skyldighet att utfärda
kungörelse i ämnet åligga Konungens Befallningshafvande? _ I de
gamla domsagorna är det domaren, som skall kungöra tiden för tingens
hållande och anmäla densamma för Konungens Befallningshafvande.
I dessa domsagor åter skulle Konungens Befallningshafvande af egen
drift verkställa detta kungörande. Detta finner jag vara alldeles irrationel!
och föga öfverensstämmande med lagens bud i öfrigt. _

Sedermera yrkar motionären, att tiden för afslutande af ting skall
i dessa domsagor genom domarens försorg i häradets kyrkor kungöras.
Ja, linne Herrar, det är en sak, som sker, utan att någon föreskrift
derom behöfver lemnas. Det finnes ingen domare, som icke kungör,
när han ämnar utsluta sitt ting. Han gör det redan derför, att parterna
dä skola komma tillstädes för att lösa sina tingsexpeditioner.
Detta kungörande sker icke allenast i de domsagor, der tingen hallas
efter den gamla ordningen, utan äfven i de domsagor, der den nya
ordningen är gällande. Således är det högst olämpligt att besvära
Kongl. Maj:t med en skrifvelse för detta ändamål..

Denna motion är en gengångare från förra riksdagen. Da ville
motionären införa ifrågavarande bestämmelser direkt i lagen. Nu söker
han på en omväg komma till samma mål, nemligen att genom
ett cirkulär från Kongl. Maj:t få dessa bestämmelser gällande. På
o-rund af hvad ]ag nu anfört anUaller jag, att Herr Talmannen^ behagade
framställa proposition a mitt yrkande, att Kammaren må afsla
Lag-Utskottets betänkande.

Grefve Mörner: Osäkert må vara med hvilken framgång man
kan försvara det nu föreliggande förslaget, men jag vill i alla liandelser
våga försöket. Det är visserligen sant, hvad här förut blifvit
sagdt, att frågan i sig sjelf är ringa, men jag kan icke inse, att förslaget
derför bör förkastas, om det är rigtigt. Den talare, som nyss
både ordet, redogjorde för förhållandena med tingen. Den saken är
således redan framhållen och utredd, för så vidt den icke redan förut
var för Kammarens ledamöter känd, något som jag naturligtvis icke
vet, men som jag dock förmodar. Den ärade talaren nämnde, att om
man vidtoge den föreslagna åtgärden, hade detta icke någon betydelse
i de domsagor, der det är endast ett tingslag, utan blott i sådana domsagor,
som bestå af två tingslag. Deremot har jag visserligen icke
något att anmärka, men då Lag-Utskottet icke har någon motionsrätt,
och motionären inskränkt sig till och med sin motion afsett endast
det sistnämnda slaget af domsagor, har ju Lag-Utskottet^icke kunnat
göra annat än det gjort,1 då Lag-Utskottet icke hade något skäl att
afstå motionen. Jag anser att man med godt samvete kan taga hvad
som står att få, då det icke skadar utan blott gör nytta. Tro Herrarne
verkligen, att allmogen håller reda på dessa tingsförhållanden? Först

Onsdagen den 8 Mars.

7 N:o 17.

hafva vi sammanträde på måndagen; åtta veckor derefter börjar nästa
sammanträde; kan så hända, att efter denna beräkning sammanträde
skulle infalla på helgdag, då rätten skall sammanträda å nästa söckendag
derefter, men tiden för nästa sammanträde ändock skall räknas
från måndagen. Detta allt leder till konfusioner. Jag kan försäkra
Herrarne att jag, då man, såsom ibland händt, kommer till mig och
frågar när tinget är, måste taga fram både lagboken och almanackan
för att räkna ut, när tingssammanträdet infaller. För den stora allmänheten
är det dock icke så lätt att räkna ut detta. Många personer
af allmogeklassen finnas, som icke hafva någon lagbok och som
icke — ehuru de naturligtvis borde det —- känna till lagens föreskrifter,
ja, äfven de finnas — de äro möjligen icke många, men de finnas
dock —• som icke ens hafva någon almanacka.

Nu säger man, att landshöfdingarne icke borde besväras med de
ifrågasatta kungörelserna. Jag tror också för min del att de icke behöfva
dermed besväras. Landskanslisten kan ju göra denna uträkning,
och landshöfdingen behöfver icke, om saken skulle lör honom vara
så motbjudande, ens teckna under; ty han kan ju taga tjenstledighet,
i hvilket hänseende han sällan torde sakna färdighet, eller helt enkelt
vara borta och låta landssekreteraren och landskamreraren skrifva under.

För dem som bo utom domsagan äro dessa kungörelser just af
vigt; ty genom dessa, som spridas öfver hela länet, kunna fjerran
boende alltid få veta, hvilket tingslag som börjar. Förr inskickades
med de nu ifrågasatta likartade uppgifter till Hofrätten och iniördes
i Posttidningen. Denna tidning läses dock numera så föga, att upphörande
häraf icke torde vara något att beklaga.

Jag upprepar hvad jag redan sagt, att förslaget är obetydligt, om
man så vill. Det kan utan egentlig skada afslås, men då det äfven
kan utan skada gillas och icke medför något nämnvärdt besvär eller
olägenhet i något, afseende, tror jag att vi icke nu böra afstå detsamma.
Då vidare Kongl. Maj:t så ofta får emottaga underdåniga skrifvelser
från Riksdagen och, enligt min fulla öfvertygelse, Kongl. Maj:t icke
med ovilja upptager något, som kan lända till undersåtarnes gagn
och fromma, utan tvärtom gerna ser att skrifvelser i sådan anda aflåtas,
finner jag icke något skäl, hvarför man skulle afstå detta förslag,
som verkligen kan vara till gagn, och tager jag mig i anledning
häraf friheten yrka bifall till Lag-Utskottets förslag.

Herr Lothigius: Lag-Utskottets ärade ordförande har ådagalagt,
att hvar och en kan med tillhjelp af almanacka och lagbok eller, om
han ej har någon sådan, genom förfrågan hos närmaste nämndeman
få kännedom om de dagar, då allmänna sammanträdena börja i de
domsagor, som bestå af två tingslag, på ett beqvämare sätt, än det
motionären föreslagit. Med den af motionären föreslagna anordning
blir det nemligen nödigt för den, som antingen icke bevistat gudstjensten
den dag, den ifrågasatta kungörelsen blifvit uppläst, eller ock
ej vågar lita på sitt minne, att hos den, som inom socknen förvarar
länskungörelserna, förskaffa sig upplysning uti ifrågavarande hänseende.
Således är den i första afdelningen af Utskottets hemställan föreslagna
föreskrift onödig.

Föreslaget
kungörande
af tiden för
allmänna
tingssammanträden.

(Forts.)

N:o 17. 8

Onsdagen den 8 Mars.

Föreslaget
kungörande
af tiden för
allmänna
ting ssammanträden.

(Forts.)

Deremot är kungörelse om tiden för slutting eller så kallad papperslösen,
vare sig genom offentliggörande i kyrkorna eller medelst
anslag å tingsdörren under rättegångsdagarne, alldeles nödvändig. Såvida
domaren icke vill sitta ensam på sluttinget och hafva expeditionerna
outtagna, måste han draga försorg om att tiden för papperslösen
kominer till allmänhetens kännedom antingen genom tillsägelse
under rättegångsdagarne eller, om han då icke kan bestämma tiden,
genom kungörelse i kyrkorna. Nödvändigheten häraf är så uppenbar,
att föreskrift derom hittills visat sig vara obehöflig, och jag har hvarken
sjelf i någon prejudikatsamling sett eller hört någon annan kunna
anföra något fall, då under rättegångar vid öfverdomstolar parter invända
att de icke haft kännedom om dagen för tingsafslutningen.
Skulle framdeles föreskrift i det af Utskottet föreslagna syfte befinnas
nödig, betviflar jag för min del icke, att Kongl. Maj:t, utan att Riksdagen
derom gör framställning, utfärdar sådan.

Den nu föreslagna skrifvelsen är för öfrigt kanhända icke så alldeles
oskyldig, som det kan förefalla. Hvad Utskottets flertal ansett,
att underlåtenhet af kungörande af tiden för tingsafslutningen skulle
medföra för rättslig verkan, är ej fullt klart, men då Utskottet föreslagit,
att Riksdagen skulle hos Kongl. Maj:t begära utfärdande i
administrativ väg af ett cirkulär i ämnet, torde detta innebära, att
Utskottet ej tänkt sig någon sådan verkan af underlåtenhet att fullgöra
föreskriften. Skulle åter meningen vara, att den omständigheten,
att kungörelse om tingets afsilande af eu eller annan anledning icke
blifvit uppläst i någon af häradets kyrkor, skulle föranleda ogiltighet
af de å sluttinget meddelade domar och beslut, är denna fråga eu
ganska allvarsam fråga, och det föreslagna cirkuläret skulle i alla händelser
gifva parter, som försummat fatalier för fullföljd af talan i
högre rätt, anledning att söka återvinna försuten tid på grund af
underlätet kungörande i en eller annan aflägsen kyrka, der till äfventyra
gudstjenst hålles så sällan, att uppläsning af kungörelsen der ej kunnat
ske. På dessa skäl instämmer jag i yrkandet om afslag å Utskottets
förslag.

Grefve Mörner: Mot den siste talaren får jag erinra, att den
stora farhåga han hyste i fråga om fataliers beräknande är fullkoniligt
obefogad. Alla parter veta väl, att det skall blifva slutting, till
och med om presten icke läser upp det från predikstolen. Att en dylik
underlåtenhet från prestens sida skall medföra någon verkan i afseende
å domens kraft och giltighet vågar jag bestrida, och tror att
denna farhåga icke är af beskaffenhet att förtjena Kammarens uppmärksamhet.

Herr Rylander: Denna fråga anses visserligen vara obetydlig,
men det är den icke. Ty ehuru vi eu gång fått veta, när tingen i
allmänhet skola börja, glömma vi det ofta nog sedan, och derigenom
kunna betydliga olägenheter uppstå. Då dessa olägenheter kunna afhjelpas
genom eu så obetydlig och oväsentlig förändring som den bär
ifrågasatta, förenar jag mig med Grefve Mörner och yrkar bifall till
Utskottets förslag.

Onsdagen den 8 Mars. 9 N:0 17.

Efter härmed slutad öfverläggning framstälde Herr Grefven och Föreslaget
Talmannen enligt de derunder gjorda yrkandena propositioner, först
på bifall till förevarande utlåtande och sedan på afslag derå, samt "allmänna^
förklarade sig finna den förra propositionen vara med öfvervägande tingssammanja
besvarad. träden.

(Forts.)

Herr Bergström begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:

Den, som bifaller Lag-Utskottets utlåtande N:o 21, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås utlåtandet.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befuunos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja — 24;

Nej — 32.

Föredrogs och bifölls Lag-Utskottets den 4 innevarande Mars
bordlagda utlåtande N:o 22, i anledning af väckt motion om ändring
uti förordningen den 10 Augusti 1877, angående stämningsmän.

Justerades fyra protokollsutdrag för detta sammanträde, hvarefter
Kammaren åtskildes kl. 3/43 e. in.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Första Kammarens Prot. 1882. N:o 17.