Riksdagens protokoll 2012/13:17 Fredagen den 26 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 2012/13:17

Riksdagens protokoll 2012/13:17 Fredagen den 26 oktober Kl. 09:00 - 09:35

1 § Avsägelse

  Andre vice talmannen meddelade att Lise Nordin (MP) avsagt sig uppdraget som ledamot i näringsutskottet från och med den 3 november.    Kammaren biföll denna avsägelse. 

2 § Anmälan om kompletteringsval

  Andre vice talmannen meddelade   att Miljöpartiet de grönas riksdagsgrupp på grund av uppkomna vakanser anmält Jonas Eriksson som ledamot i näringsutskottet från och med den 3 november och Lise Nordin som suppleant i näringsutskottet från och med den 3 november samt  att Socialdemokraternas riksdagsgrupp på grund av uppkommen vakans anmält Sven Britton som suppleant i EU-nämnden.    Andre vice talmannen förklarade valda från och med den 3 november till     ledamot i näringsutskottet
Jonas Eriksson (MP) 

suppleant i näringsutskottet
Lise Nordin (MP) 

Andre vice talmannen förklarade vald till    
suppleant i EU-nämnden
Sven Britton (S) 

3 § Svar på interpellation 2012/13:25 om möjligheten att ta kärnkraftsreaktorer ur drift

Anf. 1 Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C):

Herr talman! Åsa Romson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska Sveriges beroende av kärnkraft och om jag avser att vidta åtgärder för att ta någon av Sveriges äldsta kärnkraftsreaktorer ur drift.  Låt mig börja med själva principfrågan och politikens roll. Fram till 2009 hade Sverige en ordning där det var politiska beslut som skulle styra om en reaktor skulle vara ur bruk eller inte. Men en av de viktigaste förändringarna med Alliansens energi- och klimatöverenskommelse från 2009 är att politikens roll har förändrats från årtalsexercis till att sätta ramarna för olika energislag, till exempel när det gäller miljö- och säkerhetskrav. Genom att ange stabila och långsiktiga spelregler kan politiken ge en inriktning som marknadens aktörer kan agera utifrån. Med energiöverenskommelsen har Sverige övergett den tidigare planekonomiska styrningen, för den årtalsexercis politiken ägnade sig åt då gav ju inte resultat.  Regeringen har varit och är mycket tydlig om energipolitiken. För att minska sårbarheten och öka försörjningstryggheten ska ett tredje ben av förnybar energi utvecklas i elförsörjningen. Därmed minskar vi vårt beroende av storskaliga energikällor som kärnkraft och vattenkraft. För att åstadkomma det byggs nu den förnybara energin i form av kraftvärme, vindkraft och övrig förnybar kraftproduktion ut väldigt snabbt.  Vi har höjt ambitionsnivån inom elcertifikatssystemet så att vi ska ha 25 terawattimmar mer förnybar el till år 2020. Vi har knutit samman Norge och Sverige i en gemensam elcertifikatsmarknad om 26,4 terawattimmar. Och i energiöverenskommelsen framgår tydligt att inriktningen för perioden efter 2020 är en fortsatt successiv ökning av den förnybara elproduktionen. I årets budget permanentar vi anslaget till energiforskningen på en ny rekordhög nivå som från och med 2016 ligger på 1,4 miljarder kronor per år. Vi avsätter stöd till både solceller och biogas.   Regeringens proposition Kärnkraften – förutsättningar för generationsskifte (prop. 2009/10:172) bifölls av riksdagen i juni 2010. Avvecklingslagen har upphävts, och det är nu möjligt att få tillstånd till uppförande och drift av en ny kärnkraftsreaktor förutsatt att den nya reaktorn ersätter en av de befintliga reaktorerna. Vidare innebär riksdagsbeslutet att industrin inte kan påräkna något statligt stöd i form av direkta eller indirekta subventioner. Kärnkraften kommer att vara en viktig del av svensk elproduktion under överskådlig tid.  Resultaten av denna inriktning av energipolitiken är tydliga. Sedan 2006 har elen från vindkraft ökat sex gånger om, elproduktionen från biobränslen har ökat med hela 50 procent och i dag är nästan hälften av Sveriges samlade energiproduktion förnybar. Det är bäst i EU och bland det bästa i världen. Vi har en elproduktion som är i det närmaste fri från utsläpp av växthusgaser.  Detta har inte skett av sig självt utan är ett resultat av regeringens politik som nu leder till en snabb utbyggnad av den förnybara energin, allt lägre utsläpp av växthusgaser och en trygg elförsörjning. 

Anf. 2 ÅSA ROMSON (MP):

Herr talman! Jag tackar energiministern för utläggningen om mina frågor. Jag återkommer till om jag tycker att det var ett svar på frågorna.  Jag tycker att det är ett intressant och viktigt besked som energiministern ger här i kammaren. Den borgerliga alliansens energiöverenskommelse pratar om ett minskat beroende av kärnkraft i Sverige, men det handlar inte på något sätt om att minska kärnkraftsanvändningen utan mer om att storskaliga energikällor som kärnkraft och vattenkraft, som hon jämställer med denna energikälla, ska minska i betydelse jämfört med de småskaliga, moderna och nya förnybara energikällorna.  Att vi bygger ut de senare välkomnas naturligtvis av Miljöpartiet. Det är en förutsättning för ett hållbart energisystem att vi får en betydligt starkare utveckling av utbyggnaden av förnybar energi. Vi har bidragit till de regelverken under tidigare regeringskonstellationer och bejakat de delar som har förändrats under den här perioden. Vi tycker snarare att denna utveckling har gått för långsamt. 25 terawattimmar till 2020 i elcertifikatssystemet är för lite. Det ser man redan nu. Vindkraftsbolagen pekar på att man skulle behöva höja denna ram, och vi föreslår 30 terawattimmar till 2020 som en mer rimlig ram.  Vi föreslår vidare att man inför ett garantipris för att få i gång solcellsproduktionen och solelsproduktionen i Sverige. Många andra länder i Europa går betydligt snabbare fram på detta område än vad Sverige gör.  Herr talman! Vi anser dessutom att det finns goda underlag och stöd för att ge stöd till bönderna att producera mer biogas via ett metanreduceringsstöd och till kommunerna som satte i gång en mycket viktig utveckling i Sverige men som under de senaste åren har fått allt mindre incitament att fortsätta bygga ut denna viktiga energikälla i det förnybara systemet.  Låt mig återgå till kärnfrågan i min interpellation. Den handlar om hur vi i dag ska se på kärnkraftssystemet. Det är en intressant princip som energiministern framhäver i samband med energiöverenskommelsen, nämligen att det är energibolagens osynliga hand som ska styra över kärnkraftsmarknaden snarare än de politiska regelverken. Det verkar inte vara en princip som ska gälla på det förnybara området, och det är jag glad för. Där har vi faktiskt tydliga system som ska generera mer förnybar energi, och det tror jag är viktigt.  Herr talman! Varför politiken dessutom inte i detta läge, när vi efter ett år med upprepade säkerhetsproblem i de gamla, svenska kärnkraftsreaktorerna, skulle ha någon som helst åsikt om huruvida dessa reaktorer kan börja avvecklas och när man kan börja avveckla dem på ett ansvarsfullt och betryggande sätt övergår faktiskt mitt förstånd. Inför den kommande vintern tror jag att svenska folket är betydligt mer intresserat av att veta att vi har en säker produktion genom att säkerhetskulturen i våra kärnkraftverk ökar, att kärnkraften och de bolag som styr den får mycket tydliga riktlinjer om att följa de säkerhetsbestämmelser som finns och att man inte tummar på de reglerna än att veta att man har sammankallat möten för att kräva bolagen på en tydlig och säker leverans.  En följdfråga till ministern blir om hon kan garantera att det inte sätts någon press på bolagen att få några undantag från säkerhetsbestämmelserna och inte fattas några andra beslut från säkerhetsmyndigheten inför denna vinter. 

Anf. 3 JENS HOLM (V):

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Åsa Romson för en viktig interpellation. Under de senaste veckorna har vi sett att det finns stora brister vad gäller säkerheten i svenska kärnkraftverk. Det är regeringen som har det yttersta ansvaret även om energiministern nu försöker lägga över ansvaret på andra aktörer. Men vad gäller säkerheten för de här kärnkraftverken är det regeringen som har det yttersta ansvaret.  Nyligen såg vi hur ett stort antal aktivister från Greenpeace kunde traska in på två kärnkraftverk och vara där under lång tid. Det var en väldig tur att det var fredliga aktivister med gott uppsåt – vad hade hänt om de varit illasinnade terrorister? Det ska också tilläggas att en liknande aktion gjordes av Greenpeace för två år sedan, och redan då lovade regeringen att man skulle vidta åtgärder för att stärka skyddet av de svenska kärnkraftverken.  Det här tycker jag är ett exempel på de stora risker som finns med att ha kärnkraftverk. De blir enkla mål för exempelvis terrorister som vill angripa oss.  Strax innan Greenpeace gjorde sin aktion läckte resultat ut från EU:s stresstester av 134 reaktorer i Europa. En av de reaktorer som pekades ut särskilt var Forsmark, och man konstaterade att Forsmark inte skulle klara av ett elavbrott på ungefär en timme, därför att det tar lång tid för säkerhetssystemet att träda i kraft. Detta medför en risk för härdsmälta.  Med anledning av det tycker jag att det är viktigt att vi får besked från Anna-Karin Hatt. Har hon och regeringen verkligen fullt förtroende för de svenska kärnkraftverken? Kan ni verkligen garantera säkerheten på de svenska kärnkraftverken?  Sedan skulle jag också vilja kommentera det som Anna-Karin Hatt tog upp tidigare om att den förnybara energin växer i Sverige. Det gör den om vi tittar på vindkraften, och det gör den om vi tittar på bioenergin. Det är jättebra, men det, Anna-Karin Hatt, har ingenting med er energiöverenskommelse att göra, utan det är ett direkt resultat av den tidigare energiöverenskommelsen från slutet av 90-talet som mitt parti, Centerpartiet och Socialdemokraterna slöt tillsammans och där vi lade in särskilt stöd till förnybar energi.  Det är precis som Åsa Romson säger att vi inte kan stå och stampa med exakt samma styrmedel med gamla målsättningar, till exempel en målsättning om 25 terawattimmar förnybar energi. Pratar man med branschen säger alla att det är alldeles för konservativt. Vi måste ha en mer ambitiös målsättning.  Du nämnde själv solenergin. Titta på andra länder, titta på Tyskland och titta på Danmark! Sedan 2006 har solelsproduktionen i Danmark tiofaldigats. Vad händer här i Sverige? Det direkta stödet till solvärme har ni dragit in, och det direkta stödet till solceller kommer, från en redan låg nivå på 60 miljoner, att successivt minskas de kommande åren.  När det gäller energiforskningen som du nämnde är det bra att det inte blir den stora neddragning som var planerad, men det är ingen satsning när man ligger kvar på samma nivåer som i dag. 

Anf. 4 Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C):

Herr talman! Låt mig vara väldigt tydlig! Högt ställda säkerhetskrav är utgångspunkten för alla de tillstånd för kärnkraft som finns i Sverige. Ansvaret för en hög säkerhet ligger på de bolag som har tillstånd att driva kärnkraftverk. Strålskyddsmyndigheten är tillsynsmyndighet och har ansvar att övervaka att bolagen har en fullgod säkerhet. När tillsynsmyndigheten ger tillstånd att starta en reaktor sker det enbart på basis av huruvida de högt ställda säkerhetskraven är uppfyllda eller inte. Det är otroligt centralt för regeringen att SSM har full frihet att sköta övervakningen av att säkerheten kommer i första rummet. Det gäller nu, och det gäller i fortsättningen.  Tittar man på vad som händer nu är det tydligt i Alliansens energi- och klimatöverenskommelse att det är viktigt för Sverige att bygga ut det förnybara. Nu händer det, tack vare de tydliga mål och styrmedel som vi har slagit fast. År 2006 var andelen förnybar energi i Sverige 42,7 procent. Då hade Miljöpartiet varit stödparti åt Socialdemokraterna i åtta år. Fyra år senare, 2010, var andelen förnybar energi 47,9 procent, och nu har vi nästan 50 procent förnybar energi i Sverige.  Sedan 2006 har elen från vindkraften ökat sex gånger om. Elproduktionen från biobränslen har ökat med hela 50 procent. Jämför man det med vad som under samma tidsperiod har hänt med kärnkraften kan man se att 2006 stod kärnkraften för 46,7 procent av den svenska elproduktionen, och förra året, 2011, stod den enligt preliminära siffror för 39 ½ procent. Steg för steg minskar vi Sveriges beroende av storskaliga energikällor, till exempel kärnkraften, och bygger ut den förnybara energin.  Regeringen har ingen politik för att bygga nya reaktorer eller för att stänga dem som redan finns. Regeringens politik går ut på att förse alla inblandade parter på energimarknaden med de långsiktiga förutsättningar som krävs för att de ska kunna göra nödvändiga investeringar för att nå de av riksdagen antagna energi- och miljöpolitiska målen. Vi har hela tiden varit tydliga på den punkten. Kärnkraften kommer inte att subventioneras. Reaktorerna kommer inte att bli fler, och skulle marknaden anse att det finns ekonomi i att byta ut en äldre reaktor mot en ny förutsätter det att den i så fall byts ut mot någon av dem som finns på platser där kärnkraft redan finns.  Med de här förutsättningarna är det tydligt att när vi förändrar energipolitiken från planekonomisk styrning till att ange tydliga och bra villkor för det förnybara svarar marknadens aktörer med att skjuta över investeringarna alltmer till den förnybara energin.  Skälet till att den här snabba tillväxten av den förnybara energin sker är elcertifikatssystemet, det system som Centerpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna införde 2003 och som vi sedan dess har gjort flera förändringar av. Jag har förstått att Miljöpartiet hellre skulle vilja se ett fastprissystem, och jag skulle vilja ställa frågan tillbaka till Åsa Romson: Skulle Åsa Romson vilja avveckla de gröna elcertifikaten till förmån för det fastprissystem som Miljöpartiet i en kommittémotion av Lise Nordin har motionerat om i riksdagen? 

Anf. 5 ÅSA ROMSON (MP):

Herr talman! Jag kan börja med att direkt svara på frågan. Till skillnad från ministern tycker jag att det är viktigt att vi gör det här i kammaren. Miljöpartiet är inte emot elcertifikatssystemet i den del som används för vindkraften i dag – det fungerar i praktiken enbart för vindkraft. Vi tycker inte att redan lönsam vattenkraft ska ingå i elcertifikatssystemet, vilket vi har gjort tydligt i de olika ställningstagandena.  Däremot tycker vi att det finns nya förnybara energikällor som inte alls utnyttjas till sin fulla potential i Sverige. Solelen är definitivt en sådan. Vi menar att det skulle vara bra om man utvecklar ett fastprissystem eller ett garantiprissystem eller feed-in-tariffer för ett sådant system, precis som marknadens aktörer säger skulle behövas. Det är det vi har motionerat om i riksdagen. Vi drar nämligen lärdom av vad andra länder i Europa har gjort. Vi ser tydligt att det är ett system som har lyckats.  Jag skulle vilja vara tydlig med ministern på ett par andra områden. För det första tackar jag för det svar som ministern försökte vara tydlig med om att säkerheten alltid går först. Jag tolkar det som att det inte blir några dispenser den här vintern från de säkerhetskrav som finns. Det har ägt rum sådana under andra år, och efter ministerns möte med kärnkraftsbolagens styrelser och de garantier som hon anser att hon fick för att deras reaktorer ska gå i vinter blev man lite orolig för att det därmed indirekt sätts press på säkerhetsmyndigheterna i Sverige att ge de dispenser som bolagen ibland räknar med att få från säkerhetsmyndigheterna.  Jag tycker att det är bra att ministern är tydlig med att säkerheten kommer först och att det inte blir några dispenser. Jag tackar för det svaret.  Sedan är det sorgligt att konstatera att det med Centerpartiet i alliansregeringen inte har blivit en tydlig politik som säger att mindre beroende av kärnkraft betyder att vi ska ta chansen när möjligheten finns att minska kärnkraftsanvändningen i Sverige.  Herr talman! År 2012 har vi ett elöverskott i Sverige på 11,4 terawattimmar. Det är korttidsprognosen från Energimyndigheten. Samtidigt visar de att överskottet på längre sikt stadigt kommer att växa. År 2020 kommer det att uppgå till 24 terawattimmar. Genom att använda det överskottet skulle man kunna fasa ut ganska många kärnkraftsreaktorer i Sverige på ett ansvarsfullt och bra sätt. Till det kommer naturligtvis en fortsatt stark utväxling av förnybar energi. Tilläggas kan att vi behöver en djupare diskussion om energieffektivisering, men den debatten kanske vi inte ska ta här och nu.  När det gäller vem som varit ansvarig för det som är bra i energipolitiken, det vill säga att vi har en utbyggnad av förnybar energi, tar Centerpartiet gärna åt sig äran för att ha varit med och byggt upp viktiga system för detta. Man har haft en energiöverenskommelse med sittande regering, oavsett färg, sedan 1997. Såvitt jag vet är Centerpartiet det enda parti i kammaren som haft ett så långt fögderi över energifrågorna. Jag har därför viss förståelse för att man vill ta åt sig äran av det. Samtidigt vill man föra fram att inget annat parti, trots att de i olika delar stött dessa frågor, någonsin gjort något för saken, utan allt har skett under den senaste perioden. Centerpartiets egen överenskommelse med Socialdemokraterna levererade tydligen inte någonting. Det är ett resonemang, herr talman, som inte riktigt går ihop.  För att återgå till interpellationen får jag sammanfattningsvis konstatera att energiministern svarar nej på båda mina frågor. Hon menar att vi inte ska minska kärnkraften i Sverige över huvud taget. Vi ska definitivt inte fatta några politiska beslut om den. Jag måste säga, herr talman, att det oroar mig lite grann eftersom vi står med en alltmer åldrande reaktorpark. De fredliga stresstester som gjorts under det senaste året, och som Greenpeace och andra pekat på, är exempel på det. Jag konstaterar att svaret är nej på de frågor jag ställde i interpellationen. 

Anf. 6 JENS HOLM (V):

Herr talman! Energiministern säger att andelen el som produceras från kärnkraften successivt minskat. Men det beror på att våra kärnkraftsreaktorer fungerar så oerhört illa. De står ofta stilla! Det är inte för att ni, Anna-Karin Hatt, gett en tydlig signal till kärnkraftsindustrin att vi successivt ska fasa ut verksamheten. Så har man gjort i exempelvis Tyskland. Om tio år kommer kärnkraften att vara avvecklad där. De har redan avvecklat åtta reaktorer, och vad är det vi ser? Jo, vi ser en fantastisk tillväxt av den förnybara energin – bioenergi, solenergi, vindenergi. Man satsar mycket på vågkraft, vilket verkar väldigt intressant, och man energieffektiviserar.  Vissa av de svenska kärnkraftsreaktorerna är nästan 40 år gamla. De är mycket riskabla. Jag tog upp exemplet Forsmark men fick inget svar från energiministern. Det vill jag ha. Tycker energiministern att Forsmark som kärnkraftverk fungerar bra när man med ett strömavbrott på upp till en timme inte kan garantera säkerheten, utan det kan leda till ett haveri? Det är vad stresstesterna har visat. Tycker energiministern att det är tillfredsställande?  Energiministern säger att det inte ska ges några subventioner till framtida svensk kärnkraft. Jag vill förklara för alla att när Anna-Karin Hatt säger att man ska ersätta en reaktor med en annan stämmer det inte, utan man bygger helt nya kärnkraftverk. Vem ska ta ansvaret vid ett eventuellt haveri? Kan Anna-Karin Hatt lova att framtida byggare i så fall kommer att ta det fulla ansvaret? Vilket försäkringsbolag ska gå in och täcka den försäkringen? Kan Anna-Karin Hatt lova att företagen inte bildar dotterbolag så att man bara tar en liten del av ansvaret vid ett eventuellt haveri? Det tycker jag är viktiga frågor att få svar på. 

Anf. 7 HELENA LINDAHL (C):

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att säga att ingen ska ta ifrån Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet införandet av de gröna elcertifikaten. Det gjorde vi tillsammans en gång i tiden, och det har visat sig vara en framgångsfaktor. Däremot var inte Miljöpartiet med, och det tycker jag är sorgligt.  Det är ingen slump att andelen förnybart ökat markant sedan 2006. Det ska ingen heller ta ifrån oss. Det är effekten av Alliansens energipolitik. Sedan skulle jag bara vilja påpeka, Jens Holm, att jag personligen tycker att Tysklands avveckling av kärnkraften är bra, men den är inte helt okomplicerad. Jag var där på besök för ett par månader sedan, och det finns stora problem. Det får vi dock ta upp vid ett annat tillfälle.  Vindkraften har sexdubblats sedan 2006, och bioenergin har ökat med 50 procent. Är det dåligt? Nej, det är betydligt snabbare än när Miljöpartiet var stödparti åt Socialdemokraterna. Spelreglerna har förändrats med den nya energipolitiken, ja. Politikerna är domare och marknadens aktörer spelare. Vi har med energiöverenskommelsen fått långsiktiga spelregler, vilket skapat mycket mer förnybar energi. Det är synd att vi inte diskuterar det, för det förändrar en hel del av energins möjligheter vad gäller det förnybara.  Det är ingen hemlighet att Centerpartiet vill ha ett långsiktigt hållbart energisystem. Kärnkraften är inte det. Med de nya spelreglerna byggs det förnybara ut, inte – det vill jag poängtera – kärnkraften. 

Anf. 8 Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C):

Herr talman! Åsa Romson frågar om jag kan garantera att det inte blir några dispenser. Nu är det, tack och lov, inte regeringen som sitter och bedömer säkerheten i de svenska kärnkraftverken. Det är den ansvariga, kompetenta myndigheten Strålsäkerhetsmyndigheten. De beslutar också om det ska ges några dispenser till svenska reaktorer. De har det fulla ansvaret. Det lägger sig varken jag eller någon annan minister i regeringen i, och det är precis så det ska vara.  Nu förefaller det som om både Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill gå tillbaka till den årtalsexercis som innebar att vi i denna kammare skulle ägna oss åt att fatta beslut om när olika reaktorer skulle tas i eller ur drift, den politik som inte ledde till att Sveriges beroende av kärnkraften minskade, utan tvärtom ledde till att den ökade. Det är bakgrunden till att vi i Centerpartiet insåg att vi måste byta metod.  Ska vi kunna minska Sveriges beroende bland annat av kärnkraften måste vi framför allt fokusera på att få in det som ska ersätta den kraften. Det är därför vi ger en tydlig hand till stöd för framväxten av den förnybara energin. Samtidigt säger vi att kärnkraften får klara sig själv. Den ska stå på egna ben, bära sina egna kostnader och kommer inte att få några statliga subventioner. När vi ger de beskeden till marknaden svarar marknaden med att kraftfullt och snabbt bygga ut den förnybara energin.  År 2006 stod kärnkraftselen för nästan 47 procent. I dag står den för mindre än 40 procent. Vid samma tidpunkt var andelen förnybart i det svenska energisystemet knappt 43 procent. I dag är den andelen nästan 50 procent. Steg för steg ser vi till att göra det vi lovade i energiöverenskommelsen, det vill säga minskar vårt beroende av storskaliga energikällor och ser till att bygga ut ett starkt förnybart ben i det svenska energisystemet.  Åsa Romson sade att Miljöpartiet inte är emot de gröna elcertifikaten. Det var ett mycket bra besked. Går man tillbaka och tittar historiskt är det precis som Helena Lindahl sade, nämligen att när de gröna elcertifikaten infördes i denna kammare var det på initiativ och genom beslut av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. När vi 2006 förlängde samma system var det Centerpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som gjorde det. År 2010 höjde vi ambitionsnivån i elcertifikaten. Då var det Centerpartiet och de övriga tre allianspartierna som gjorde det. Och 2011 knöt Alliansen, där Centerpartiet ingår, ihop Sverige och Norge i en gemensam elcertifikatsmarknad.  Vid samtliga dessa fyra tillfällen har Miljöpartiet vid riksdagens voteringar konsekvent valt att avstå från att stödja det gröna elcertifikatssystemet. Det är inget fel på Åsa Romsons och Miljöpartiets ambitioner, men i praktisk handling har Miljöpartiet tyvärr inte bidragit till den utbyggnad av förnybar energi som vi ser i dag. Det är ganska mycket prat men ofta ganska lite handling från Åsa Romson och Miljöpartiet. Det tycker jag är mycket tråkigt.  I stället säger Åsa Romson att hon vill se ett fastprissystem och att hon dragit lärdom av vad andra länder gjort. Jag skulle gärna vilja att du utvecklade det, Åsa. Tittar man på er kommittémotion verkar det som att ni har tittat på Tyskland. Där är priset för utbyggnaden av förnybar energi tio gånger högre för privatkonsumenterna än vad det är i Sverige. Just nu sitter den tyska ministern och funderar på hur han kan komma ifrån den modell med ett fastprissystem som tyskarna har valt och i stället mer kostnadseffektivt få en utbyggnad av den förnybara energin. 

Anf. 9 ÅSA ROMSON (MP):

Herr talman! Anna-Karin Hatt får ställa en interpellation till mig om hon vill diskutera de exakta detaljerna. Vi har i den här kammaren lagt fram ambitiösare förslag på utbyggnad av förnybar energi, bland annat att elcertifikatssystemet ska ha en ram på 30 terawattimmar till år 2020. Jag tror att det besvarar din fråga ganska tydligt.  Sverige har unika förutsättningar för att ha ett rent och hållbart energisystem. Att få 100 procent förnybart – och där ingår inte kärnkraften, herr talman – är fullt möjligt enligt flera prognoser från forskare, miljöorganisationer och andra. Men det kräver att vi har en tydlig politik.  Här skulle jag vilja utmana energiministern, som hävdar att den nuvarande alliansöverenskommelsen skulle ge en så tydlig politik. När det gäller kärnkraft gör den inte det, och det var egentligen det hon inledde med att säga. Metoden är att säga att det är energibolagens osynliga hand som ska styra huruvida Sverige ska ha kärnkraft i framtiden, hur länge de gamla osäkra reaktorerna ska stå och om man kommer att satsa alla sina sekiner på ny kärnkraft eller om man i stället ska satsa dem på de energislag som byggs ut i majoritet i hela världen runt omkring oss, det vill säga den nya förnybara energin.  Det är inte så lätt att stå och säga att man kan bygga ut den förnybara energin och att det minskar beroendet om man inte också är beredd att tala om hur man ser på kärnkraften. Här går energiministern som katten runt het gröt. Hon vill inte erkänna att det kommer att vara väldigt svårt att gå över 50 eller 53 procent i andel förnybar energi i Sverige om man inte är beredd att sätta ned foten och se till att det sker en utfasning av den gamla kärnkraften i Sverige och att det inte byggs ny. Men med Centerpartiets nuvarande allianskonstellation blir det svaret otydligt. Det, herr talman, kommer att vara ett större problem för utbyggnaden av förnybar energi i Sverige i framtiden än någon annan politik i den här kammaren.  Tack för debatten! 

Anf. 10 Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C):

Herr talman! Den gröna omställning som vi ska göra är otroligt viktig för Sverige och för att vi ska klara klimatutmaningen. Men det är lika viktigt att vi ser till att göra den på rätt sätt: att vi har långsiktiga och förutsägbara spelregler för både företag och privatpersoner och att vi inte över en natt slår till med chockhöjda avgifter eller höjer kostnaden snabbt, framför allt inte för privatpersoner. Man måste ha en rimlig chans att kunna hänga med i den gröna omställningen.  Svenskarna vill vara miljömedvetna och vill leva miljövänligt. Men det finns ofta en gräns för hur mycket den egna privatekonomin tål. Därför måste man tänka på att det inte fungerar att gå över till dyra fastprissystem. Det skulle leda till att kostnaden för att bygga ut den förnybara energin i Sverige skulle kanske tiodubblas. Man kan jämföra med hur det ser ut i Tyskland. Det fungerar för den delen inte heller att kraftigt fördyra transporterna genom att chockhöja bensinskatten.  Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet lyfter ofta fram Tyskland och Danmark som goda föredömen. Jag måste säga att jag tycker att vi kan hämta mycket energi därifrån. Samtidigt måste vi sätta oss själva i relation till dem. Tyskland hade 2010 i sitt energisystem 11 procent förnybart och Danmark 22 procent. Sverige hade vid samma tidpunkt 49 procent förnybart. Målen till 2020 är att tyskarna ska nå 18 procent, danskarna 30 procent och vi hälften.  Dessa siffror talar sitt eget tydliga språk. Tack vare att Sverige under många år – och det är fler än Centerpartiet som varit delaktiga – bedrivit ett målmedvetet arbete för att ställa om samhället i mer hållbar riktning har vi kommit längre än många andra. Men vi har också en högre ambitionsnivå. Det är bra, för energipolitiken är det viktigaste instrumentet för att klara den gröna omställningen och klimatutmaningen.    Överläggningen var härmed avslutad. 

4 § Bordläggning

  Anmäldes och bordlades  Proposition 
2012/13:28 Förlängning av övergångsperiod för krav på kontrollansvariga enligt plan- och bygglagen 

5 § Anmälan om interpellationer

  Anmäldes att följande interpellationer framställts   
den 26 oktober

2012/13:66 Injektionsmissbruket 
av Sven Britton (S) 
till statsrådet Maria Larsson (KD) 
2012/13:67 Behandling av narkomaner med narkotikaklassade läkemedel 
av Sven Britton (S) 
till statsrådet Maria Larsson (KD) 
2012/13:68 Dawit Isaak 
av Sven Britton (S) 
till utrikesminister Carl Bildt (M) 
2012/13:69 Jämställdhet 
av Raimo Pärssinen (S) 
till statsrådet Nyamko Sabuni (FP) 
2012/13:70 Sociala avgifter för sjömän 
av Lars Johansson (S) 
till statsrådet Peter Norman (M) 
2012/13:71 Kvinnor med funktionshinder 
av Kerstin Nilsson (S) 
till statsrådet Nyamko Sabuni (FP) 
2012/13:72 Den ojämlika vuxenutbildningen 
av Gunilla Svantorp (S) 
till statsrådet Nyamko Sabuni (FP) 
2012/13:73 Lön efter kön eller lön efter kompetens 
av Ylva Johansson (S) 
till statsrådet Nyamko Sabuni (FP) 

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogats till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 6 november. 

6 § Anmälan om fråga för skriftligt svar

  Anmäldes att följande fråga för skriftligt svar framställts   
den 25 oktober

2012/13:75 Ny djurskyddslag 
av Jens Holm (V) 
till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) 

Frågan redovisas i bilaga som fogats till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 6 november. 

7 § Anmälan om skriftligt svar på fråga

  Anmäldes att skriftligt svar på följande fråga inkommit   
den 25 oktober

2012/13:44 Framtiden för Sveriges ambassad i Tokyo 
av Kerstin Engle (S) 
till utrikesminister Carl Bildt (M) 

Svaret redovisas i bilaga som fogats till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 6 november. 

8 § Kammaren åtskildes kl. 9.35.

    Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.      Vid protokollet 


TUULA ZETTERMAN 


/Eva-Lena Ekman