Riksdagens protokoll 2008/09:76 Tisdagen den 24 februari Kl. 13:30 - 14:08

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 18 februari.

2 § Meddelande om frågestund

Andre vice talmannen meddelade att vid frågestunden torsdagen den 26 februari kl. 14.00 skulle följande statsråd närvara: Socialminister Göran Hägglund (kd), miljöminister Andreas Carlgren (c), arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m), finansminister Anders Borg (m) och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m).

3 § Anmälan om fördröjda svar på interpellationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser: Interpellation 2008/09:320

Till riksdagen
Interpellation 2008/09:320 Rekryteringen av jobbcoacher av Luciano Astudillo (s)
Interpellationen kommer att besvaras fredagen den 3 april 2009. Skälet till dröjsmålet är tjänsteresa. Stockholm den 19 februari 2009
Arbetsmarknadsdepartementet
Sven Otto Littorin (m)
Enligt uppdrag
Karin Renman
Expeditions- och rättschef

Interpellation 2008/09:327

Till riksdagen
Interpellation 2008/09:327 Höga chefers bonusar och arvoden i storföretag av Sven-Erik Österberg (s)
Interpellationen kommer att besvaras måndagen den 9 mars 2009. Skälet till dröjsmålet är tjänsteresa och sedan tidigare inbokade engagemang. Stockholm den 20 februari 2009
Finansdepartementet
Anders Borg (m)
Enligt uppdrag
Erik Nymansson
Expeditions- och rättschef

Interpellation 2008/09:328

Till riksdagen
Interpellation 2008/09:328 Klimatförändringar och Världsbankens roll av Anders Ygeman (s)
Interpellationen kommer att besvaras måndagen den 9 mars 2009. Skälet till dröjsmålet är tjänsteresa och sedan tidigare inbokade engagemang. Stockholm den 20 februari 2009
Finansdepartementet
Anders Borg (m)
Enligt uppdrag
Erik Nymansson
Expeditions- och rättschef

4 § Svar på interpellation 2008/09:336 om Skogsstyrelsens regleringsbrev

Anf. 1 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru talman! Bo Bernhardsson har frågat mig dels vad som ligger bakom förändringen i Skogsstyrelsens regleringsbrev, dels om det är en politisk vilja hos mig och regeringen att tona ned skogspolitikens dubbla uppdrag och om mina avsikter är att Skogsstyrelsen nu bara kommer att företräda det ena av dessa uppdrag. Grunderna för gällande skogspolitik beslutades av riksdagen 1993. En viktig förändring i den nya skogspolitiken var att två jämställda mål för skogspolitiken fastställdes, ett produktionsmål och ett miljömål. Utöver tillkomsten av de två jämställda målen avreglerades politikområdet genom att bidrag avskaffades och skogsägarna i betydande utsträckning fick frihet under ansvar att själva bedriva ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Den 16 juni 2008 beslutade riksdagen om regeringens proposition En skogspolitik i takt med tiden. Det innebär att grunderna i gällande skogspolitik ligger fast med två jämställda mål och att vi i högre grad behöver beakta framtida klimatförändringar, behovet av ökad tillväxt i skogen samt en förbättrad generell hänsyn. Av Skogsstyrelsens regleringsbrev 2009 framgår det klart och tydligt att myndigheten ska verka för att de skogspolitiska målen nås. Skogsstyrelsen ska också redovisa myndighetens bidrag till att nå de skogspolitiska målen som beslutades av riksdagen 1993. Som Bo Bernhardsson mycket riktigt påpekar har detaljförändringar gjorts i årets regleringsbrev. Detta beror inte på att regeringen vill tona ned de viktiga dubbla målen och myndighetens uppdrag. Skälet är dels att den enhetliga verksamhetsstrukturen, som gällt för samtliga regleringsbrev, har utgått i och med budgetpropositionen 2008/09, vilket aviserades till riksdagen i den ekonomiska vårpropositionen 2008, dels att alla myndigheter från och med 2009 numera ska utgå från sin instruktion när de skriver sin årsredovisning. Jag kan försäkra Bo Bernhardsson att den förändring som gjorts av Skogsstyrelsens regleringsbrev inte innebär att myndigheten bara kommer att företräda det ena av målen. Tvärtom innebär förändringen ett tydliggörande om vilken uppgift Skogsstyrelsen har, det vill säga att dess grundläggande uppgift är att verka för att de beslutade skogspolitiska målen nås. Det framgår av såväl myndighetens regleringsbrev som myndighetens instruktion. Som Bo Bernhardsson mycket riktigt framför i sin interpellation ska Skogsstyrelsen arbeta som expertmyndighet åt regeringen, som rådgivare åt skogsnäringen och som utövare av tillsyn av skogsvårdslagen och att detta arbete måste stödjas. Skogsstyrelsen ska ta fram väl grundade underlag, som beaktar de jämställda skogspolitiska målen, som regeringen behöver för sina politiska ställningstaganden och beslut. Det är inte en myndighets uppgift att ta ställning på ett politiskt plan. Skogsstyrelsen ansvarar för tillsyn enligt skogsvårdslagen. Dessutom ska myndighetens rådgivning även vara vägledande för de beslut som skogsägaren väljer att fatta utöver det lagen kräver. Det innebär att konsulenten ska ge skogsägaren råd om vilka avvägningar som bör göras, men det är skogsägaren som fattar beslutet. Anledningen till att regeringen har gjort denna förändring i Skogsstyrelsens regleringsbrev är att det ska vara tydligt vem som fattar olika beslut. Politiska ställningstaganden och beslut tar regeringen i enlighet med den av riksdagen fastslagna inriktningen av politiken. Författningsenliga beslut tar Skogsstyrelsen. Den enskilde skogsägaren beslutar vad som ska göras utöver vad lagen kräver.

Anf. 2 BO BERNHARDSSON (s):

Fru talman! Jag ska börja med att tacka jordbruksministern för svaret. Jag borde kanske vara tillfreds med att Eskil Erlandsson försäkrar att förändringarna i regleringsbrevet till Skogsstyrelsen inte är ett uttryck för eller ska ses som bevis för att balansen har förändrats mellan de två jämställda målen, produktionsmål och miljömål. Jag är emellertid inte riktigt övertygad om att jag ska känna mig lugn. Jordbruksministern säger i sitt svar bland annat att regeringen inte vill tona ned de viktiga dubbla målen utan att skälet till förändringen är ”dels att den enhetliga verksamhetsstrukturen, som gällt för samtliga regleringsbrev, har utgått i och med budgetpropositionen 2008/09 … dels att alla myndigheter … ska utgå från sin instruktion när de skriver sin årsredovisning”. Ursäkta mig, Eskil Erlandsson, men kan jag få detta förklarat för mig? Vad är det som sägs i denna förklaring? Jag måste säga att jag har svårt att hänga med. Varför går det med andra ord inte längre att vara lika tydlig som tidigare i regleringsbrevet med att säga att, som det hette tidigare, en grundläggande uppgift är att göra en avvägning mellan de två jämställda skogspolitiska målen? Det var vad som stod i regleringsbrevet tidigare. Nu har vi hört en förklaring – den som jag läste upp – till varför det varit nödvändigt att förändra det. Jag förstår inte den argumentationen. Kan jag få den förklarad lite bättre för mig? Det heter som bekant ”ingen rök utan eld”. Jag förmodar att det också gäller i skogen. Jag känner mig alltså inte lugnad av försäkringarna att ingenting egentligen har hänt. Varför känner jag mig inte lugn? Jo, det grundar sig nog på en del erfarenheter, bland annat på att den borgerliga regeringen i snart sagt alla sammanhang har en tillbakalutad hållning när det gäller politikens uppgift att faktiskt, där det är nödvändigt, reglera och styra. I stället förlitar man sig på de fria marknadskrafterna och på spontana initiativ. Det gäller inte minst på jordbruksministerns eget område. Jag kan exemplifiera med att kraven på att förbjuda eller sätta en låg gräns för transfetter möts med just denna argumentation. Det får lösas på frivillig väg. Detsamma gäller krav på ursprungsmärkning av livsmedel, där man också hänvisar till att det ska ske frivilligt. På det skogspolitiska området möts kraven på att införa skogsbruksplaner med att det här är någonting som branschen och de privata intressena själva måste lösa. Det ska ske spontant och frivilligt, inte genom politisk aktivitet och politiskt engagemang och med regleringar. Där anser jag att det är nödvändigt. Jag skulle dessutom kunna lägga till att det här kommer till ännu större uttryck i dag när den borgerliga regeringen vägrar att bedriva krispolitik. Man gör det för att rädda bankerna och finansmarknaden, men inte för att klara tryggheten för löntagarna och folket. Men det var i någon mån ett sidospår. Jag skulle vilja ha förtydligat det som uttrycktes tidigare. Vilket är egentligen skälet till att man nu i det här läget inte kan vara tydlig på den här punkten, att de skogspolitiska målen ska avvägas och att de ska väga lika tungt? (ANDRE VICE TALMANNEN: Jag är glad att Bo Bernhardsson själv kände att det började halka in på fel områden.)

Anf. 3 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s):

Fru talman! Den moderna skogspolitik som Sverige behöver ska inte försöka hålla takt med tiden. Den ska möta framtiden, fru talman, med ett helhetsperspektiv och långsiktighet för vad skogen behöver och vad skogen kan ge i fråga om virke, pappersmassa, bioenergi, kolsänkor, friluftsliv, rekreation, biologisk mångfald med mera. Problemet är att regeringen inte lyckas samla sig till det. De beslut vi tog för snart ett år sedan när det gällde skogsvårdslagen var ingalunda stora och omvälvande. Jag saknar helhetsgrepp. Samtidigt lade skogsministern fram ett antal utredningsuppdrag och närde fromma förhoppningar om att detta skulle bidra till att förbättra nödvändig skogsskötsel. Jag skulle vilja fråga hur Eskil Erlandsson ser på den utvecklingen. Jag anser att det krävs mer handling än så. Det handlar om att noga göra avvägningar mellan miljö- och produktionsmålen. Precis som Bo Bernhardsson skriver i sin interpellation är det svårt att se hur ni gör bedömningen av utvecklingen för de två jämställda målen. Väger det jämnt, eller behövs det andra åtgärder? Jag hävdar med en dåres envishet att ökad tillväxt kräver noggrant analyserande. Jag vill se ökad tillväxt och ett ökat uttag ur skogen, men då är det än viktigare att se hur de bägge målen harmoniserar med varandra och att de är jämställda och balanserade. En sak är att säga att målen är jämställda. En annan sak är att se till att politiken följer detta. Grunden för dagens skogspolitik, som beslutades av en enig riksdag 1993, precis som Eskil Erlandsson sade, bygger på principen om omsorg gentemot kommande generationer. Skogen ska vårdas och nyttjas, så att vi alla och våra barn och barnbarnsbarn får del av dess nyttigheter. Jag saknar konkreta åtgärder och tydliga bevis på att Eskil Erlandsson anser så. Trycket på de skogliga resurserna ökar. Hur ser du på den ökade konkurrensen om råvaran? Ser du problem? Finns risken att miljömålet får stryka på foten för den ökade efterfrågan på råvaran och den ökade tillväxten? Jag skulle också vilja höra lite av Eskil Erlandsson om hur du tänker stötta din expertmyndighet, Skogsstyrelsen. För att de ska kunna göra ett bra arbete behövs det fler verktyg för att dels möta det här med ökad tillväxt, dels möta miljömålet. Ni har gjort ändringar i regleringsbrevet. Det ska bli intressant att lyssna mer på vad Eskil Erlandsson har att säga som svar i den frågan. Jag skulle vilja ha exempel på åtgärder som visar tydligt att du står för det du säger om att bägge målen ska vara jämställda.

Anf. 4 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru talman! Av en förordning som heter Förordning med instruktion för Skogsstyrelsen framgår vad Skogsstyrelsen har för uppgifter. I dess första paragraf står beträffande uppgifterna: ”Skogsstyrelsen är förvaltningsmyndighet för frågor om skogsbruket och har i uppgift att verka för att landets skogar vårdas och brukas på ett sådant sätt att de beslutade målen för skogspolitiken kan uppnås.” Ur det regleringsbrev som togs av regeringen den 11 december 2008 framgår det, fru talman, att ”Skogsstyrelsens grundläggande uppgift är att verka för att de skogspolitiska målen nås”. Jag tycker, fru talman, inte att det kan skrivas tydligare. Detta är expertmyndigheten Skogsstyrelsens uppgift. Regeringen har talat om vad Skogsstyrelsen har att sköta, vilket uppdrag den har. Vi har dessutom från regeringens sida för riksdagen kungjort vår avsikt att inte upprepa allting som redan finns i skrivna förordningar och i de instruktioner som gäller för Skogsstyrelsen och andra myndigheter. Det är en del i att göra saker och ting mer lättförståeliga och peka på det som är viktigt och som kanske tas med första gången i till exempel ett regleringsbrev. Det döljs då alltså inte av en massa andra saker. Vad beträffar frågeställningarna från Ann-Kristine Johansson kan jag i korthet – visserligen lite vårdslöst, men ändå – säga att det talesätt som vi har, nämligen att den svenska skogen och skogsmarken ska skötas under mycket stor frihet för ägaren men under ansvar, på det stora hela pekar på att detta ansvar ska tas av markägarna i Sverige. De redovisningar och undersökningar som är gjorda på området visar att man på det stora hela sköter saker och ting på ett bra och förnuftigt sätt. Det finns förbättringspotential, och några saker är uppräknade till exempel i den skogspolitiska propositionen, som Ann-Kristine Johansson väl känner till. En sådan är att vi skriver i denna proposition att det behövs en bättre generell hänsyn i skogen. Det har Skogsstyrelsen att verka för i sin rådgivning. Det behövs också bättre markföryngring och skogsföryngring. Det är samma sak där. Det ena talar för miljösidan, det andra för att vi ska få ökad produktion i skogen. Fru talman! Allra sist skulle jag lite på skämt vilja säga till Bo Bernhardsson att det finns två sätt att bemöta en talare när man har brist på argument. Det ena är att höja rösten. Det andra är att byta ämne. Jag tycker nog att Bo Bernhardsson ägnade sig lite grann åt denna senare konst när han replikerade på mitt svar.

Anf. 5 BO BERNHARDSSON (s):

Fru talman! Jag går inte riktigt med på att jag bytte ämne, även om jag gjorde en utvikning. Jag sökte stöd i andra exempel för den tes som jag försöker driva här, nämligen att man är alltför obenägen att styra och ibland reglera när det behövs och att man då i stället förlitar sig på marknadskrafterna själva. Det var det jag sökte stöd för genom att ta andra exempel. Frågan kvarstår. Visst, ministern kan hitta stöd i andra skrivningar för att de här målen ligger fast och ska väga lika tungt. Men det är fortfarande rimligt att fråga sig varför man tonar ned kravet i regleringsbrevet om det inte är ett sätt att vika ned sig för de intressen som menar att de miljöpolitiska kraven har vägt för tungt. Den misstanken ligger ganska nära till hands. Ett skäl att i den här frågan hålla upp trycket när det gäller miljökraven är att trycket på de skogliga resurserna kommer att öka framöver. Det handlar om att öka tillväxten i skogen och produktionen. Det är industrialisering, modernisering och ökad konsumtion i andra delar i världen som ligger bakom trycket på skogsråvara och att använda skogen. Det handlar också om att klimathotet är en faktor som ökar trycket. Det är vettigare att använda trä som byggmaterial och skogsråvara som bränsle jämfört med att gräva upp och förbränna fossilt material. Just nu innebär den ekonomiska kris vi just upplever på sätt och vis en lättnad i trycket. Men vi hoppas att det snart ska vara överståndet. Vi har ett ökat tryck på skogen och att utvinna biomassa för att använda det för olika syften. Att man i det läget väljer att tunna ut kraven för att upprätthålla miljömålen, som det går att uppfatta i regleringsbrevet, är ganska märkligt och felaktigt. Man kan kanske grubbla lite mer filosofiskt över detta. Det räcker inte att slå fast att mål är jämställda. Vi kan slå fast det i grundlagen. Nu gör jag en utvikning igen, jordbruksministern, och byter ämne lite. Vi kan slå fast i grundlagen att män och kvinnor är fullt jämställda i alla sammanhang. Vi kan skriva det i grundlagen. Men det hjälper inte att slå fast någonting i övergripande deklarationer. Det gäller att med olika metoder, instruktioner till myndigheter och engagemang visa att man vill förverkliga det övergripande målet. Det är på den punkten vi har börjat tveka om regeringens avsikter. Jag skulle därför vilja att jordbruksministern besvarar dessa frågor. Med vilka nya kraftfulla metoder vill jordbruksministern hävda balansen mellan miljömål och produktionsmål? För att ta ett exempel har miljömålsarbetet bromsats upp. Det utreder man nu, och man har lagt det åt sidan. Jag menar att det är som en eftergift åt dem som tycker att det har blivit för starkt fokus på miljöarbetet. Vi är tydligen överens om den övergripande målsättningen, även om det har tunnats ut i regleringsbrevet. Hur ska ministern följa upp och mäta att det verkligen lyckas? Vilka metoder tänker han använda för att med kraft hävda miljömålet i skogspolitiken?

Anf. 6 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s):

Fru talman! Vi är helt överens om det grundläggande i skogsvårdslagen, Eskil Erlandsson. Det är stor frihet under ansvar för skogsägarna. Där är vi helt överens. Jag är också överens med skogsministern om att det sköts bra. Men vissa saker måste förbättras. Man konstaterar bland annat att den generella hänsynen måste öka. Där går det att göra mycket mer. Jag vill fråga Eskil Erlandsson: Vad behöver Skogsstyrelsen för verktyg för att öka den generella hänsynen? Själv tycker jag att den gröna skogsbruksplanen är ett väldigt bra verktyg. Jag stöder den några år gamla Skogsutredningens förslag om att låta skogsbruksplanen ersätta dagens bestämmelser. Det underlättar också avvägningen mellan miljö- och produktionsmålet och gynnar den generella hänsynen. Hur ser Eskil Erlandsson på att obligatoriskt införa gröna skogsbruksplaner? Jag läste en klok debattartikel i Land Skogsbruk häromveckan. Där beskriver debattören den som ett väldigt bra verktyg. Det kanske är mer av detta vi behöver framöver för att stärka naturvården. Projektet Kraftsamling skog visar att skogsägaren tjänar på naturvård och områden med biologisk mångfald. Med gröna skogsbruksplaner får de mer betalt för skogen. Det handlar om att öka aktiviteterna för att nå miljömålet. För att de två målen i skogsvårdslagen ska vara jämställda krävs det aktiviteter även för att nå miljömålet. När det gäller produktionsmålet talar vi om att vi ska öka tillväxten och uttagen ur skogen. Men det handlar just om miljömålet. Jag skulle vilja höra mer av Eskil Erlandsson om vilka verktyg som Skogsstyrelsen behöver ha för att nå det.

Anf. 7 BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru talman! Tack för att interpellationen har ställts, och framför allt tack till jordbruksministern som på ett utomordentligt tydligt sätt har svarat på interpellationen. Låt oss ändå vara överens om att det svenska skogsbruket med ansvar och frihet är överlägset både när det gäller att producera biologisk mångfald och när det gäller att producera skog. Det visar om inte annat historien. Just generationsövergripande ansvar har visat sig helt överlägset. Vi antog alliansens skogsproposition om en ökad tillväxt. Jag tycker att det är utomordentlig bra. Det är viktigt att framhålla i sammanhanget att det i grunden är en oerhört viktig miljödel i själva ansatsen att öka tillväxten. Det finns de som sagt att vi skulle kunna öka tillväxten med bortemot 40 procent. Jag är en ivrig tillskyndare av att vi skulle kunna göra det. Vi har möjlighet att binda koldioxid med skogen som hjälp. Vi får ett utomordentligt bra inhemskt råmaterial som kan ersätta icke-biologiskt råmaterial, vilket är en oerhörd tillgång. Den ökade tillväxten är en oerhört viktig del för välståndet i vårt land. När jag för några år sedan gjorde en jämförelse visade det sig att nettoexportvärdet av den svenska skogen är oerhört mycket större än vad många tror. Om vi lägger ihop hårdvarutillverkningen i Volvo, som nu är aktuellt, Saab, Volvo Lastvagnar, Scania Vabis och Ericsson kom man för några år sedan inte upp till hälften av den svenska skogens nettoexportvärde. Jag vill bara peka på vikten av att vi inom ramen för våra möjligheter ökar tillväxten. Det är en av de större och bättre miljöåtgärderna vi kan göra. Det som stör mig lite är vad som egentligen ligger bakom interpellationen. Vi har varit överens om de stora dragen i skogspolitiken under många år, och det är oerhört trevligt. Men det finns en insinuant underton. Man söker någon form av konflikt när det gäller skogspolitiken. Min fråga är egentligen: Är det Miljöpartiet och Vänstern som har börjat styra upp det stora mäktiga partiet Socialdemokraterna? Ska vi nu återigen se att svansen börjar vifta med hunden även när det gäller skogspolitiken? Jag ska ställa en rak fråga till Bo Bernhardsson. Är Socialdemokraterna på väg att lämna en bred överenskommelse om den svenska skogspolitiken? Ligger ni fast i er övertygelse, eller kommer ni att bli påverkade av de mindre partierna?

Anf. 8 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru talman! Låt mig upprepa att riksdagen har beslutat om skogspolitikens två jämställda mål, produktionsmålet och miljömålet. Av Skogsstyrelsens instruktion framgår det att det är den förvaltningsmyndigheten som har ansvaret för frågorna om skogsbruket i landet. Dess uppgift är att verka för att landets skogar vårdas och brukas på ett sådant sätt att de beslutade målen för skogspolitiken kan uppnås. Därtill vill jag här i debatten påpeka att riksdagen också har beslutat om ett miljökvalitetsmål där några av delmålen rör Skogsstyrelsens ansvar. Det gäller bland annat skydd av skogar med höga naturvärden, förstärkt biologisk mångfald och skydd för kulturmiljövärden, bara för att ta några exempel. Skogsstyrelsen har ett särskilt sektorsansvar för dessa miljömål. Det har den i och med att man ansvarar för samordning, utveckling, uppföljning, utvärdering, rapportering och information i frågor om miljökvalitetsmålet Levande skogar. Det framgår också av myndighetens instruktion. Därmed hoppas jag, fru talman, att jag har kunnat svara på den i interpellationen framförda frågeställningen. Därtill har det i debatten framförts några frågeställningar, bland annat när det gäller vilka verktyg vi kan använda oss av för att nå de båda målen. Grön skogsbruksplan är ett utmärkt verktyg som jag hoppas att landets skogsägare, stora såväl som små, nyttjar. Vi har därtill under sen tid fått ut mycken information från Skogsstyrelsen som finns samlad på en webbplats. Detta ersätter det som tidigare var ett obligatorium, nämligen att man skulle ha en samlad redovisning av sitt skogsinnehav – detta genom en lagstiftning som tidigare fanns. Men denna lagstiftning är avskaffad därför att de instrument som då fanns i den så kallade SMÖR:en i dag finns tillgängliga för skogsägarna på Skogsstyrelsens webbplats. De är ett mycket bra verktyg för att bedriva förnuftigt skogsbruk med miljöhänsyn. Jag skulle dessutom vilja påpeka att vi nu har inkluderat skogen också i vårt landsbygdsprogram. Det ger möjligheter till kompetensutveckling för skogliga aktörer att förmedla kunskap som är adekvat både för att bruka skogen och för att sköta de miljö- och kulturvärden som finns i våra skogar. Som jag har påpekat i många andra debatter tänker jag särskilt på entreprenörerna. I många fall är det faktiskt de som väljer eller väljer bort en skoglig åtgärd eftersom mycken skoglig verksamhet utförs av entreprenörer i dag. Debattörerna nämnde Kraftsamling skog. Det är också ett mycket bra redskap för att förmedla kunskap om de skogliga mål som vi har. Därtill skulle jag vilja lägga certifieringen. Fler och fler kunder kräver att den produkt som kommer från skogen ska vara certifierad enligt olika certifieringsorgan som finns i vår omgivning. Vad jag förstår har det blivit vanligt att skogsägare certifierar sin verksamhet. Jag vill avsluta uppradningen med barmarksplaneringen. Jag tror att mycken skada sker i dag beroende på att man har för korta ledtider och planerar när marken inte är bar.

Anf. 9 BO BERNHARDSSON (s):

Fru talman! Jag får en fråga av Bengt-Anders Johansson där han är orolig för att socialdemokratin är på väg att lämna samsynen om skogspolitiken. Ska det här tydas som ett tecken på det? Jag tror han uttrycker det ungefär så. Nej, det ska det inte. Jag har väckt interpellationen av precis motsatt anledning, nämligen att förändringen i regleringsbrevet ger en viss oro, eller i varje fall reser frågeställningen, för att regeringen är på väg att lämna samsynen och tona ned de miljöpolitiska målen. De ska ju väga lika tungt som produktionsmålen. Det är därför jag har väckt interpellationen. Jag ska avsluta med att citera jordbruksministern från debatten i juni om den skogspolitiska propositionen inför beslutet här i riksdagen. Uppgörelsen med Sveaskog för att klara biologisk mångfald och avsättningen av skogar kommenterade jordbruksministern så här: ”Detta minskar som jag ser det trycket på det småskaliga enskilda jordbruket att behöva avstå mark för naturändamål.” Ministern fortsatte: ”Samtidigt vill jag betona att detta också är en stark uppmaning till större privata skogsbolag och kyrkan att i motsvarande grad öka sina ansträngningar så att vi kan nå upp till de av riksdagen fastställda miljömålen.” Det är bra. Min fråga är: Hur har det gått? Har uppmaningen till de privata skogsägarna och kyrkan villfarits? Har man varit tillmötesgående så här långt? Min allra sista fråga är: Tror jordbruksministern att förändringarna i regleringsbrevet – även om ministern vill att det ska tolkas som att de inte är alltför stora – ger bra signaler för att understödja den här uppmaningen? Hur har det gått så här långt?

Anf. 10 BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru talman! Tack, Bo Bernhardsson! Jag uppskattar ett rakt svar som det du lämnade om att ni inte har någon avsikt att gå åt vänster i skogspolitiken. Det tycker jag är bra. Jag hade aldrig gått upp i debatten om jag inte hade tolkat det både du och Ann-Kristine Johansson framförde som någon form av konfliktletande trots att jordbruksministern hade ett tydligt svar. Vi har inte ändrat någon inriktning i skogspolitiken från alliansens sida. Därför tycker jag att det var viktigt att få detta klarläggande. Jag vill framföra ett tack för att vi även i fortsättningen är överens om att den svenska skogen är alldeles för viktig för att vi ska ägna oss partipolitik när det gäller den. Jag tackar också jordbruksministern för ett bra svar.

Anf. 11 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru talman! Även jag vill framföra ett tack för interpellationen. Skog är viktigt för Sverige. Det är viktigt för alla i Sverige. Den har många sociala värden som är ovärderliga, miljövärden, kulturvärden och skogliga värden som betyder så mycket för vårt land – därav mitt tack. Jag fick en fråga tidigare av Ann-Kristine Johansson om obligatorium vad beträffar skogsbruksplanen. Den frågeställningen skulle jag vilja säga att riksdagen hade chansen att ta ställning till när den proposition som regeringen lade fram förra året behandlades. Det handlar om hur många och vilka obligatorier man vill ha i den skogliga verksamheten. Riksdagen avstod då ifrån detta obligatorium. Jag tycker att det var ett klokt och förnuftigt beslut att man avstod från att inrätta detta obligatorium som vi stundtals har haft i vårt land på detta område. Skälet till att regeringen inte föreslog detta var att det har visat sig genom historien att den intresserade skogsägaren har de här instrumenten i sin hand. För den som inte är riktigt intresserad av det här hjälper det inte med en massa lagar och sådana saker. Man använder dem ändå inte – därav mitt beröm till riksdagens beslut i denna del. Vad beträffar Bo Bernhardssons frågeställning om hur det har gått med naturavsättningarna kan jag bara meddela att regeringen varje år redovisar de framsteg som har gjorts på området. En sådan redovisning kommer att göras även i år. Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Anmälan om inkomna uppteckningar från EU-nämndssammanträde

Andre vice talmannen anmälde att uppteckningar från EU-nämndens sammanträde fredagen den 6 februari inkommit.

6 § Anmälan om inkommen faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen

Andre vice talmannen anmälde att följande faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen inkommit och överlämnats till utskott: 2008/09:FPM81 Förslag till Europeisk ekonomisk åtgärdsplan KOM(2009)36, KOM (2009)35, KOM (2009)38 till näringsutskottet

7 § Hänvisning av ärenden till utskott och beslut om motionsrätt

Föredrogs och hänvisades Proposition
2008/09:145 till socialutskottet
Redogörelse
2008/09:RJ1 till utbildningsutskottet
Kammaren biföll talmannens förslag att motioner fick väckas på denna redogörelse.

8 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter Näringsutskottets betänkande 2008/09:NU11
Finansutskottets betänkande 2008/09:FiU34
Utbildningsutskottets betänkande 2008/09:UbU6
Trafikutskottets betänkande 2008/09:TU8
Konstitutionsutskottets betänkanden 2008/09:KU14 och KU15
Finansutskottets betänkande 2008/09:FiU33
Civilutskottets betänkande 2008/09:CU20
Civilutskottets utlåtande 2008/09:CU22
Försvarsutskottets betänkande 2008/09:FöU5

9 § Bordläggning och beslut om motionsrätt

Anmäldes och bordlades Redogörelse
2008/09:RRS10 Riksrevisionens styrelses redogörelse angående Riksrevisionens årsredovisning för 2008
Kammaren biföll talmannens förslag att motioner fick väckas på denna redogörelse. Skatteutskottets betänkande
2008/09:SkU27 Ökade möjligheter till skatteanstånd
Miljö- och jordbruksutskottets betänkanden
2008/09:MJU14 Livsmedelskontroll – förenklad beredning
2008/09:MJU15 Skogspolitik – förenklad beredning
2008/09:MJU16 Kemikaliekontroll
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
2008/09:AU7 Arbetsrätt

10 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts
den 24 februari

2008/09:658 Ny lag om ID-kort och konsekvenser för fotobranschen
av Krister Örnfjäder (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
2008/09:659 En starkare ställning för barnkonventionen
av Maria Lundqvist-Brömster (fp)
till socialminister Göran Hägglund (kd)

Frågorna redovisas i bilaga som fogats till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 10 mars.

11 § Kammaren åtskildes kl. 14.08.

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen. Vid protokollet

KARI HASSELBERG

/Eva-Lena Ekman

Riksdagens protokoll 2008/09:76 Tisdagen den 24 februari

Kammarens protokoll