Riksdagens protokoll 2003/04:116 Fredagen den 14 maj Kl. 09:00 - 10:01

1 § Ledighet

Talmannen meddelade att Lena Sandlin-Hedman (s) ansökt om fortsatt föräldraledighet under tiden den 1 juni–30 juni. Kammaren biföll denna ansökan. Talmannen anmälde att Britta Rådström (s) skulle fortsätta att tjänstgöra som ersättare för Lena Sandlin-Hedman.

2 § Meddelande om statsministerns frågestund

Talmannen meddelade att statsministerns frågestund skulle äga rum torsdagen den 27 maj kl. 14.00.

3 § Svar på interpellation 2003/04:449 om demokratiprocessen i Nepal

Anf. 1 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Kalle Larsson har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att visa stöd för demokratirörelsen i Nepal, på vilket sätt jag avser göra klart för kungaregimen i Nepal att Sverige är kritiskt till inskränkningarna i de politiska rättigheterna och tar avstånd från det brutala våldet mot demonstranter och stöder demokratirörelsen. Därtill om jag är beredd att ta initiativ till en parlamentarisk delegation till Nepal för att bidra till lugn och en demokratisk utveckling. Som framgick av det svar som statsrådet Jan O Karlsson den 1 oktober 2003 gav på Kalle Larssons fråga i riksdagen (2003/04:13) anser regeringen att situationen i Nepal är mycket bekymmersam. Utrikesdepartementet följer därför noga utvecklingen i landet, och vi är medvetna om den situation som Kalle Larsson beskriver i sin interpellation. Som Kalle Larsson säkert upptäckte vid sitt besök i Nepal i januari i år är möjligheterna för enskilda personer, även utländska parlamentariker, att påverka utvecklingen mycket begränsade. Samma sak gäller dessvärre Sverige som enskilt land. Möjligheterna att påverka utvecklingen är avsevärt större i samverkan med andra intressenter. Av det skälet agerar vi främst inom ramen för FN:s kommission för mänskliga rättigheter (MRK) och inom EU. Kommissionen för mänskliga rättigheter godkände så sent som den 21 mars i år ett ordförandeuttalande om MR-bistånd till Nepal. I uttalandet framförs kritik mot såväl regeringen som maoisterna för brott mot befolkningens fundamentala rättigheter och mot användningen av våld. Uttalandet tar också fasta på regeringens löfte den 26 mars i år om att ”genomföra mänskliga rättigheter och internationell humanitär lag” och att skapa bättre klimat och arbetsvillkor för den nationella MR-kommissionen i Nepal. I uttalandet erbjuds också regeringen stöd och teknisk hjälp från Högkommissarien för mänskliga rättigheter för att genomföra de här planerna. Dessvärre har situationen på senare tid förvärrats. Sverige tillsammans med övriga länder i EU har därför fortsatt sina ansträngningar att påverka parterna i konflikten. I början av februari genomförde EU en démarche hos Nepals premiärminister. Vid uppvaktningen uttrycktes oro för den försämrade MR-situationen inklusive det ökande antalet oförklarliga ”försvinnanden” och risken för ökat våld på grund av etableringen av så kallade village defence forces. Både regeringen och maoisterna uppmanades att skriva på det avtal om mänskliga rättigheter som framlagts av den nationella MR-kommissionen. EU föreslog även att regeringen skulle godta etableringen i Kathmandu av ett permanent kontor för FN:s Högkommissarie för de mänskliga rättigheterna. Slutligen uppmanade EU regeringen att återupprätta en flerpartiregering och att så snart säkerhetssituationen tillät genomföra fria och rättvisa val på lokal och nationell nivå och erbjöd sitt stöd för sådana val. Premiärministern svarade att man gärna tog emot tekniskt stöd och utländsk experthjälp. Regeringen säger sig planera val under hösten i år. FN:s kommission för mänskliga rättigheter gjorde ett liknande uttalande där regeringen och maoisterna i starka ordalag uppmanades att utan fördröjning komma överens om ett vapenstillestånd och att återuppta fredsförhandlingarna. Vad beträffar Sveriges bilaterala försök att påverka utvecklingen kan i sammanhanget nämnas att justitieminister Thomas Bodström besökte Nepal i januari i år. Han fick då tillfälle att med såväl premiärministern som justitieministern diskutera de frågor som jag har berört. Vidare hade företrädare för Justitiedepartementet tillfälle att träffa generalsekreteraren i det lagliga nepalesiska kommunistpartiet, tillika oppositionsledare i parlamentet, i samband med hans deltagande i Vänsterpartiets internationella forum i februari i år. Det var också ett tillfälle att uttrycka stöd för de demokratiska krafterna i Nepal. Därtill deltog Sverige i ett seminarium i Kathmandu den 8–10 maj för nepalesiska parlamentariker om fungerande konstitutionella monarkier med parlamentariska flerpartisystem i Norden. Detta tillfälle utnyttjades givetvis också för att söka påverka tänkandet och utvecklingen i Nepal. Slutligen ställer jag mig positiv till förslaget om en eventuell parlamentarisk delegation och skulle välkomna om ett initiativ togs inom riksdagen. För att sammanfatta mitt svar så stöder vi demokratirörelsen i Nepal och visar var vi står beträffande inskränkningar av de mänskliga rättigheterna och våld mot demonstranter, främst genom vårt engagemang i FN:s kommission för mänskliga rättigheter och genom EU. Dessutom framför vi våra synpunkter då vi möter företrädare för den nepalesiska regeringen.

Anf. 2 KALLE LARSSON (v):

Herr talman! Det finns tillfällen då man i riksdagens kammare debatterar frågor man är djupt oense om. I dag bör väl inte vara ett sådant tillfälle utan snarare en möjlighet att hitta sätt att gemensamt agera på ett effektivt och bra sätt för att påverka situationen för mänskliga rättigheter och demokrati i ett land som dessvärre uppmärksammas mycket lite i västerländska medier och i den politiska debatten i västerlandet i allmänhet. Jag vill passa på att säga att de kontakter som jag har haft med både ambassaden i New Delhi och konsuln i Kathmandu har varit alldeles utmärkta. De har gett stor och värdefull informationshjälp i det politiska arbete som jag har försökt att bedriva lite grann på egen hand för denna fråga. Jag hoppas också att Utrikesdepartementet efter denna frågestund kommer att kunna föra en kontinuerlig diskussion med dem som är intresserade av utvecklingen för att vi gemensamt ska kunna hitta sätt att komma framåt. Jag noterar att utrikesministern nämner att det finns mycket begränsade möjligheter att påverka situationen, både för enskilda personer och för Sverige som land. Det är i och för sig riktigt. Samtidigt är det ovärderligt att också visa stöd för demokratiprocessen och det arbete som görs för mänskliga rättigheter. Jag kan bara nämna att den interpellationsdebatt vi har i dag har uppmärksammats i fyra nationella nyhetskanaler i radio och TV och i ett stort antal engelskspråkiga och nepalesiskspråkiga tidningar. Det är mycket viktigt, om jag får åberopa företrädare för de fem partierna som utgör oppositionen i Nepal, att man på en internationell nivå uppmärksammar och ger stöd till demokratirörelsen. När översättningen till engelska av det svar som jag i dag har erhållit av utrikesministern är gjord tror jag att det också kommer att uppmärksammas och på sitt sätt bidra till att påverka situationen i demokratisk riktning. Inte minst är det viktigt att notera att utrikesministern sammanfattningsvis säger sig stödja demokratirörelsen i Nepal och anser att det är viktigt att också visa var vi står någonstans när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati. Det kan låta självklart, men det är långt ifrån självklart att man som utrikesminister i ett land långt borta faktiskt så pass tydligt klargör var man står i en nationell konflikt långt borta från det egna landet. Jag tror inte att vi vidare behöver diskutera det allmänna läget i Nepal. Det är väl känt för kammaren i och med den interpellation som är inlämnad och det svar som vi redogjort för. Däremot tror jag att man ska notera att sedan interpellationen lämnades in har premiärministern i Nepal avgått. Han har därmed så att säga lämnat över helt till kungamakten. Regeringen är nu upplöst, och det finns ingen folkvald ”kropp” på nationell nivå kvar. Det innebär att kungen nu har oinskränkt makt i det land som vi diskuterar, och han använder den precis som tidigare för att begränsa demokratin och för att hårt slå ned på de protester som genomförs mot den ohållbara situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna. Och protesterna fortsätter. De fem partier som har ingått i en koalition, en demokratirörelse, inför den nuvarande situationen fortsätter under de kommande veckorna med omfattande protester. Dessvärre urartar de emellanåt till våldsamheter. Men det är enligt min egen erfarenhet först efter det att polisen med stor kraft och brutalitet har slagit ned på demonstranterna som våldsamheterna tilltar. Jag har fått svar på många frågor. Men de frågor som kvarstår gäller i första hand om det har framkommit något nytt på det möte som just är avslutat i Kathmandu för nepalesiska parlamentariker. Jag välkomnar det svar som utrikesministern nu har avlämnat om att man ser positivt på en parlamentarisk delegation.

Anf. 3 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Jag delar Kalle Larssons uppfattning att det är viktigt att omvärlden visar stöd för demokratirörelsen. Den behöver stödet. Det är ett sätt att hela tiden hålla uppe ett tryck på parterna i den pågående konflikten. Vad som är skälet till premiärministerns avgång har man inte offentliggjort, men det är förmodligen en kombination av inre och yttre orsaker. Vad som händer nu är naturligtvis en öppen fråga. Förhoppningsvis kan parterna utnyttja tillfället för att på något vis komma till en nystart i diskussionerna om de inbördes relationerna. Det återstår att se. När det gäller det möte som nyligen avhölls i Kathmandu har vi ännu inte fått någon skriftlig rapport. Jag har ingen information att lämna från mötet.

Anf. 4 KALLE LARSSON (v):

Herr talman! Jag ska inte förlänga debatten så avsevärt mycket. Vi har fått ett klart och tydligt ställningstagande som inte var så svårt att få fram. Det är självklart att vi är eniga i denna fråga. Men jag har en fråga kvar. Jag är tacksam för information vid ett senare tillfälle om vad som hände på det seminarium som är behandlat. Också all ytterligare kontakt i frågan är angelägen att få. Vi är trots allt inte så många – om jag får säga så – som är någorlunda kunniga om och dessutom intresserade av att arbeta med demokratisituationen i Nepal. Om det är som vi båda hoppas, att vi inom kort kommer att få en demokratisk utveckling med allmänna fria val, hur ser utrikesministern på ett svenskt deltagande som valövervakare i ett sådant val?

Anf. 5 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Det vore en framgång om det genomfördes fria val i Nepal. På vilket sätt det internationella samfundet kan stödja valet och på vilket sätt Sverige kan delta får vi återkomma till när det blir aktuellt. Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 2003/04:461 om Sveriges rykte i Europa

Anf. 6 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Gunilla Carlsson har frågat om jag avser att dra nytta av de förändrade förutsättningar som möjliggörs med utvidgningen och riksdagens beslut om övergångsregler. Jag konstaterar att Gunilla Carlsson i sin interpellation framhåller hur Sverige på ett förtjänstfullt sätt har använt sitt inflytande för att främja utvidgningen. Hon pekar också på de nya förutsättningar att bedriva EU-politik som följer med att EU utvidgas från 15 till 25 medlemsstater. Jag delar bedömningen att EU-arbetet förändras i och med utvidgningen. Detta har varit en viktig utgångspunkt i regeringens EU-arbete under flera år. Kontakterna med de nya EU-medlemmarna är mycket väl utvecklade på alla nivåer. Gunilla Carlsson nämner också Östersjöregionen. Få länder torde ha varit så pådrivande i Östersjösamarbetet och det nordisk-baltiska samarbetet som Sverige. Detta är en viktig bas för ländernas agerande inom EU. Regeringen kommer även fortsättningsvis att arbeta för att ytterligare befästa samarbetet med de nya EU-medlemsstaterna, inklusive Östersjöregionen.

Anf. 7 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag är glad över tillmötesgåendet och instämmandet i mina bedömningar. Det är egentligen ingen överraskning. Få frågor torde ha haft så bred politisk uppbackning i Sverige som utvidgningen. Det är naturligtvis ett engagemang för våra grannländer, men det har också legat i Sveriges intresse säkerhetsmässigt, handelsmässigt och kulturellt. På många sätt innebär det nya EU vi nu har att verka i ett stort mervärde och nya möjligheter för vårt land men också för ett förnyat, förstärkt och fördjupat Östersjösamarbete. På samma sätt som vi länge har haft en nordisk arbetsmarknad med fri rörlighet har vi nu möjligheter att öka utbytet på våra arbetsmarknader och därmed kunna öka kunskapen, få fler företag och därmed nya jobb. Jag ser Östersjösamarbetet som en handelsplats som ger goda möjligheter för människor att mötas för studier, för arbete, för företagande, för turism och helt enkelt mänsklig samverkan. Min interpellation gällde följande. I det förändrade, förnyade och bättre läget för ett politiskt ledarskap, att ta initiativ, vill jag veta hur man har tänkt sig att agera. Det är inte bara fråga om en fortsättning på det engagemang som har funnits. Finns det några tankar och idéer på någon form av politiskt ledarskap, allians, att verka inom EU tillsammans i ett starkare nordisk-baltiskt samarbete, som naturligtvis kan påverka utvecklingen inom EU men också vid sidan av EU-samarbetet genom att använda utrymmet som en bra plattform för vidare relationer till Ryssland? Därför kände jag att efter det beslut som har fattats i riksdagen att det är angeläget att vi nu har de fyra fulla friheterna även för våra estniska, lettiska och litauiska och för den delen polska vänner. Låt oss spinna vidare på detta och använda det som en tillgång. Därmed skapas en ledarroll i EU utifrån ett Östersjöperspektiv, men också en ledarroll i EU, för att visa på att det inte var så farligt med den fria rörligheten utan den gagnar inte bara de nya länderna i unionen utan också det gamla EU som behöver nya impulser och fler nya arbetstagare som kan bidra till välstånd och egen försörjning.

Anf. 8 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Det är onekligen så att arbetet i EU-25 kommer att ställa högre krav på vår förmåga att tidigt identifiera för oss viktiga frågor och bygga allianser med likasinnade. Med det i sikte har regeringen under ett par års tid utvecklat relationerna med de nya EU-medlemmarna, både på tjänstemannanivå och på politisk nivå. Vi har kartlagt ländernas politik och förmedlat våra positioner i för oss viktiga frågor. Vi har inbjudit till särskilda genomgångar inför viktiga EU-möten. Vi har bistått med erfarenheter och konkret utbildning i EU-samordning. Antalet besök, både inkommande och utgående, har mångdubblats. Hela Regeringskansliet har varit aktivt vad gäller besöksutbytet. Till exempel reste jag till det viktiga EU-landet Polen redan första veckan efter landets inträde för att på det sättet säkerställa att vi fortsätter att utveckla vårt nära samarbete. De gemensamma intressen vi har i Östersjöregionen motiverar gemensamma initiativ inom till exempel miljöskydd, organiserad brottslighet och spridning av vapen. Utvidgningen stimulerar till ytterligare samarbete på de områdena och på andra områden. Inom det nordisk-baltiska samarbetet har samråd etablerats i kretsen tre plus tre inför EU-möten på stats- och utrikesministernivå. Även det nordisk-baltiska samarbetet som inkluderar Norge och Island fortsätter att utvecklas. Ett exempel är samarbetet för bekämpning av människohandel i kretsen fem plus tre. På svenskt initiativ har de baltiska länderna inbjudits att bli medlemmar i Nordiska investeringsbanken, och de träder in som fullvärdiga medlemmar i januari 2005. Naturligtvis gynnas också samarbetet inom Östersjöstaternas råd av utvidgningen. Det är också viktigt att vi breddar samarbetet med länderna österut om EU:s nya gränser, såsom Gunilla Carlsson påpekar. De baltiska länderna kan genom sin kunskap och sitt engagemang för EU:s nya grannar, Ryssland, Ukraina, Vitryssland och även södra Kaukasien, bidra till samarbetet med länderna. EU:s grannlandssamarbete kommer att vara ett värdefullt instrument för det. EU:s nordliga dimension utgör ett verktyg för att utveckla politiska och ekonomiska relationer mellan EU och Ryssland. Allt detta har grundlagts under många år. Vi fortsätter naturligtvis att utnyttja den plattform vi har skapat och bygger vidare på den.

Anf. 9 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr talman! Detta är en utmärkt redogörelse, och den visar att det inte saknas arbetsuppgifter och gemensamma intressen. Jag tycker också att det är viktigt – det var det jag ville få fram med min fråga – att det här ledarskapet utmejslas än tydligare, att vi har ett bra fokus och en idé om hur vi vill använda Östersjösamarbetet på ett bra sätt. Jag vill understryka att det därmed inte handlar om att man inte ska bry sig om resten av världen eller inte ha bra allianser i övrigt i EU, men jag tror att vi har en god möjlighet att här ta ett ledarskap. Det förutsätter i och för sig att Sverige självt vet vad man vill åstadkomma i EU, så att man blir en bra och ledande partner i samarbetet. Jag är glad för svaret, och jag hoppas att vi kan återkomma vid flera tillfällen för att just resonera vidare om detta. Jag tror nämligen att Östersjösamarbetet kommer att ha helt nya möjligheter i och med detta. Men det är också viktigt hur vi agerar. Därför har jag en vädjan till regeringen att inte leta anledningar att gå emot riksdagens beslut, utan att vi tillsammans ser till att värna den fria rörligheten för att visa att detta gav ett mervärde. Det var ett viktigt symbolbeslut som riksdagen fattade, och det är därför jag hoppas att regeringen utgår från det i sina förnyade kontakter. Jag är rätt övertygad om och har genom egna kontakter hört att det har betytt en stor goodwill för Sverige att vi har den här öppenheten och att vi står fast vid tidigare löften. Jag hoppas att utrikesministern nu drar nytta av detta, för att rätta till lite av den tvehågsenhet som har funnits och som möjligtvis störde våra relationer under våren. Jag ser nu att det finns goda möjligheter för nya tag. Arbetsuppgifterna saknas inte, som sagt var. EU är arenan för att driva detta, och med ett starkt politiskt ledarskap kan vi bidra ännu bättre.

Anf. 10 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Med anledning av Gunilla Carlssons senaste inlägg vill jag säga att anslutningsfördraget omfattar över 200 tidsbegränsade övergångsregler på en lång rad områden, inte därför att de är önskvärda men därför att de bedöms nödvändiga för att realisera målet om ett enat Europa. Regeringen har intagit en försiktighetsprincip i det här läget, där effekterna har varit svåra, om inte omöjliga, att förutse. Samma bedömning har gjorts av de flesta andra regeringar i EU. Det här har också mötts med förståelse från regeringskollegerna i berörda länder.

Anf. 11 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr talman! Mitt syfte var inte, som sagt var, att dra i gång någon ny debatt om övergångsregler. Riksdagen har beslutat att Sverige inte ska ha sådana. Jag tror att här finns en betydande potential att visa just att farhågorna var överdrivna. Därmed kan man visa att våra vänner från Estland, Lettland och Litauen inte är bidragssnyltare utan att de som kommer hit verkligen vill göra rätt för sig och försörja sig på eget arbete. Därmed menar jag att den försiktighetsprincip som regeringen ville tillämpa sent omsider – och absolut inte i början av förhandlingarna, där vi själva var drivande för att man inte skulle ha den här typen av regler – kan lämnas åt sidan. Det är det som riksdagen har beslutat. Utifrån denna nya verklighet kan man agera och visa att det i alla lägen och i hela livet finns saker som är bra och saker som är mindre bra, men vi ska använda det goda i det här beslutet och använda det i kontakterna med våra vänner i Baltikum och Polen. Jag tror att det ger ett diplomatiskt mervärde för Sverige. Jag hoppas och tror att utrikesministern också använder det här beslutet på det sättet. Det är bara en del i våra relationer. Men en fri och öppen arbetsmarknad är ett sätt att visa att vi hör samman och att vi kan göra mer saker tillsammans.

Anf. 12 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Jag tror att man ska akta sig för att använda sig av beslut som handlar om framtiden. Ingen av oss vet hur framtiden ser ut. Det viktiga är att vi följer utvecklingen och reagerar på den och att vi gör det utifrån en attityd att vi vill skapa de bästa möjligheterna för att utveckla det nya, större EU. Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Anmälan om inkommen faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen

Talmannen anmälde att följande faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen inkommit och överlämnats till utskott: 2003/04:FPM100 Förordning om fluorerade växthusgaser KOM(2003)492 till miljö- och jordbruksutskottet

Ajournering

Kammaren beslutade kl. 9.24 på förslag av talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 10.00, då de för dagens bordläggning aviserade ärendena väntades föreligga.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 10.00.

6 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades Redogörelse
2003/04:RRS12 Riksrevisionens styrelses redogörelse angående granskningen av årsredovisningen för staten

Motioner
med anledning av prop. 2003/04:135 Särskild förvaltning av elnät
2003/04:N19 av Per Bill m.fl. (m)

med anledning av prop. 2003/04:140 Kunskap och kvalitet – elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan
2003/04:Ub7 av Nils-Göran Holmqvist m.fl. (s)
2003/04:Ub8 av Margareta Sandgren m.fl. (s)
2003/04:Ub9 av Sten Tolgfors m.fl. (m)
2003/04:Ub10 av Torsten Lindström m.fl. (kd)
2003/04:Ub11 av Sofia Larsen m.fl. (c)
2003/04:Ub12 av Ulf Nilsson m.fl. (fp)
med anledning av prop. 2003/04:145 Trängselskatt
2003/04:Sk35 av Karin Svensson Smith m.fl. (v)
2003/04:Sk36 av Jakob Forssmed m.fl. (kd)
2003/04:Sk37 av Lennart Fremling (fp)
2003/04:Sk38 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)
2003/04:Sk39 av Roger Tiefensee m.fl. (c)
2003/04:Sk40 av Anna Grönlund Krantz m.fl. (fp)

7 § Kammaren åtskildes kl. 10.01.

Förhandlingarna leddes av talmannen. Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Monica Gustafson

Riksdagens protokoll 2003/04:116 Fredagen den 14 maj

Kammarens protokoll