Riksdagens protokoll 1989/90:33 Måndagen den 27 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1989/90:33

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:33

Måndagen den 27 november

Kl. 12.00-12.33

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 17 november.

Svar på interpellation

2 § Svar på interpellation 1989/90:48 om åtgärder mot spridning av sjukdomen aids

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM: Fru talman! Gertrud Sigurdsen har frågat mig

1. om jag kan redovisa några vetenskapliga studier som kan bevisa att smitt
spridningen av HIV stannat upp inom narkomangruppen genom alt miss
brukarna fått tillgång till rena sprutor och kanyler,

2.   om jag anser, i enlighet med Läkare mot aids, att riksdagens beslut av den 27 april i år bör ändras,

3.   om jag kan redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledning av riksdagens beslut i våras.

Regeringen har i skrivelse till riksdagen (skr. 1988/89:94) redogjort för pågående verksamhel inom hälso- och sjukvården med utdelning av sprutor och kanyler med det uppgivna syftet att minska spridningen av HIV. Med anledning av ett förslag från socialstyrelsen om fortsatt utdelning av sprutor och kanyler i form av en kontrollerad försöksverksamhet har regeringen i skrivelsen redogjort för sin syn på vilka villkor som bör gälla för en sådan verksamhet.

Bl.a. angav regeringen att försöksverksamheten skuUe begränsas till fyra platser och i övrigt till sin omfattning inskränkas till vad som oundgängligen behövs för att få ett tillräckligt underlag för en utvärdering. Ett nära samarbete med i första hand socialtjänst men också polis och kriminalvård var en förutsättning för att försöksprojekten skulle få komma i gång, liksom att de skulle utvärderas vetenskapligt.

Riksdagens socialutskott markerade i sitt betänkande 1988/89:SoU21 Åtgärder mot HIV-infektion och aids en något restriktivare inställning, För-

1 Riksdagens protokoll 1989/90:33

Prot. 1989/90:33 27 november 1989

Svar på interpellation

söksverksamheterna skulle begränsas till högst tre platser i landet, och någon sådan verksamhet borde inte bedrivas i Stockholmsregionen. Utskottet hemställde bl.a. atl vad utskottet anfört i fråga om villkoren för försöksverksamheten i anledning av vissa motioner skulle ges regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet.

Riksdagens beslut liksom socialutskottets betänkande har överlärnnats till socialstyrelsen, som har ansvaret för att pröva frågor om godkännande av tillämnad försöksverksamhet samt för att följa sådan verksamhet.

Det finns enligt uppgifter från WHO inga vetenskapHga studier som kan bevisa att utdelning av sprutor och kanyler leder till en minskning av spridningen av HIV bland missbrukare. Utvärderingar i Holland och i England visar visserligen att de missbrukare som deltar i sprututbytesprojekt delar sprutor med andra i mindre omfattning än andra missbrukare. En sådan minskning har dock också konstaterats i t.ex, Stockholm där man inte har projekt av detta slag. Det visar att det är möjligt att påverka missbrukarnas riskbeteende också med andra insatser än sprututdelningsprojekt. Det bekräftas också av rapporter från bl.a. New York.

Enligt hittillsvarande rapportering är för närvarande 522 missbrukare HIV-positiva. Ökningstakten har varit relativt konstant de senaste två åren. Ungefär 4-5 missbrukare rapporteras som HIV-positiva varje månad. Även om ökningen är begränsad är det oroande att smittspridningen inte minskar. Det är därför nödvändigt med fortsatta insatser mot den.

Del finns dock inga planer på att lägga fram förslag som innebär ändring av riksdagens beslut från i våras om försöksverksamhet med sprutor och kanyler. Några skäl för en förändring av de principer för tillämpning som nu gäller har enligt min mening inte framkommit. Enligt uppgift från socialstyrelsen ser man inte heller där att det finns någon anledning att ändra gällande ordning.

Socialstyrelsen har under oktober skrivit till samtiiga sjukvårdshuvudmän och krävt att all verksamhet med utdelning av sprutor och kanyler skall prövas av socialstyrelse;n eller upphöra. Socialstyrelsen hade också nyligen en överläggning med företrädare för ett antal huvudmän som visat sig intresserade av atl starta försöksverksamhet. Två eller tre av dessa förväntas inkomma med ansökningar till socialstyrelsen före årsskiftet. Vidare pågår diskussioner mellan socialstyrelsen och medicinska forskningsrådet om hur en utvärderingsstudie kan utformas.

Jag vill avslutningsvis betona att regeringen vill ge fortsatt prioritet åt insatser för att stoppa spridningen av HIV och aids. Regeringen håller också fast vid en restriktiv narkotikapolitik och fortsätter att arbeta efter den inriktning riksdagen uttalat, dvs. att den effektivaste åtgärden att stoppa spridningen av HIV inom missbrukargruppen är att nå aUa som missbrukar intravenöst för provtagning, avgiftning och vård.

GERTRUD SIGURDSEN (s):

Fru talman! Jag ber först att få tacka socialministern för svaret på min interpellation. Även om svaret var väntat, tror jag att det är angeläget att denna markering görs av regeringen i en tid då vi av och till märker en uppgivenhet när det gäller kampen mot narkotikamissbruket. Kampen mot narko-

likamissbrukei måste bedrivas lika intensivt som kampen mot aids. Det var en mycket stor majoritet som stod bakom riksdagens beslut den 27 april som gällde hur vi skall ställa oss till sprututbytesprogrammet för narkotikamissbrukare. I interpellationssvaret nämns också all riksdagen skärpte kraven för försöksverksamheten och bl.a. gjorde den markeringen atl Storstockholmsområdet inte fick ifrågakomma för försöksverksamhet.

Som framgår av svaret finner varken regeringen eller socialstyrelsen anledning att ändra riksdagens beslut. Det känns bra. De läkare som vill sätta sig över riksdagsbeslutet hänvisar till läkarinstruklionens krav på alla läkare att handla efter vetenskap och beprövad erfarenhet. Det finns inget belägg för att detta är vare sig vetenskap eller beprövad erfarenhet än så länge. Del framgår också av interpellationssvaret att det inte finns några studier som kan bevisa att utdelning av sprutor och kanyler leder till en minskning av HIV bland missbrukare. I det här fallet kan de läkare som vill ha fri utdelning av sprutor alltså inte hänvisa till eller påstå alt politikerna skulle ha satt sig över läkarinstruktionen. Spelreglerna är klara. Politikerna har inte överträtt sina befogenheter Om läkarna, trots alt det inle handlar om vetenskap och beprövad erfarenhet, ändå delar ut sprutor till narkotikamissbrukare, är det enhgt min mening snarast fråga om kvacksalveri.

Det är också ganska beklämmande och skrämmande att läsa hur en läkare i en artikel i en av våra huvudstadstidningar vill jämföra vårens riksdagsbeslut med många av Hitler-Tysklands poUtiskt fattade beslut som medverkade "till fruktansvärda medicinska experiment och sorleringen av offer för gaskamrarna". När man läser den läkarkommenlaren blir man oroad och skrämd. Men jag styrks samtidigt i den uppfattningen att kampen mol narkotikamissbruket i första hand skall föras av föräldrar, socialarbetare, polis och tull. Fru talman! Hos de grupperna finns det rikligt med beprövad erfarenhet.

Aidsfaran är inte över, som man ibland kan tro på grund av den tystnad som råder. Som framgår av socialministerns svar rapporteras 4-5 HIV-positiva missbrukare varje månad. Det är 4-5 för många. Men låt oss fortsätta med den restriktiva narkotikapolilik som riksdagen har beslutat om. Låt oss fortsätta alt på olika sätt och med många medel föra kampen mot HIV och aids bland missbrukarna. Riksdagsbeslutet från april om avståndstagandet till sprututbytesprogrammet i stor skala var ett klokt beslut, elt beslut tagel av politiker som känner ansvar för en konsekvent restriktiv narkotikapolitik och som målmedvetet för kampen mol spridningen av HIV och aids.

Prot. 1989/90:33 27 november 1989

Svar på interpellation

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Fru talman! Jag har ingen att polemisera emot, i varje fall inte ännu. Liksom föregående talare skall jag be att få lacka för svaret, och jag känner mig mycket lugnad efter att ha fåll höra alt det inle finns några planer hos regeringen på alt ändra de ställningstaganden som riksdagen uttalade i våras.

Jag är helt ense med Gertrud Sigurdsen i del hon sade om att inriktningen på narkolikapoliliken här i Sverige ligger fast. Alla de yrkesgrupper som arbetar med problemen med narkotika och HIV-smitta får naturligtvis rätta sig efter de beslut som vi har fattat i riksdagen. Samtidigt tror jag alt del vore

1* Riksdagens protokoll 1989/90:33

Prot. 1989/90:33 27 november 1989

Svar på interpellation

mycket olyckligt om vi i detta allvarliga och nödvändiga arbete fastnade i en polarisering mellan olika yrkesgrupper. Det skulle inte vara fruktbart, utan det vi skall ha för ögonen är situationen för missbrukarna och för dem som har smittats.

Utifrån interpellationssvaret skulle jag vilja ställa några frågor till socialministern. De beslut som vi fattade i våras i riksdagen innebar skärpningar gentemot regeringens förslag. Det ställdes bl.a. som krav att om man skulle bedriva sådan här verksamhet skulle den vara utformad så atl det skulle ske en vetenskaplig utvärdering av den och verksamheten skulle bedrivas i samarbete med socialtjänsten. Som jag tolkade de beslut som vi fattade med stor majoritet i våras, skulle de, om de tillämpades, innebära ganska stora förändringar på den verksamhel som då bedrevs - och väl fortfarande bedrivs -i Malmö och framför allt i Lund. Jag skulle vilja fråga socialministern på vilket sätt riksdagsbesluten har påverkat de projekt som finns i Lund.

1 samband med att frågan var uppe i riksdagen i våras framkom atl det pågick utdelning av sprutor på litet varierande grunder i olika landsting. Jag tror att del rörde sig om 20-25 landsting där del förekom någon form av sprututdelning. Jag vet inle i hur pass kontrollerade former detta skedde, men jag tror alt det varierade. Vad har man gjort åt den utdelning som då pågick? I vilken grad överensstämmer den med det av riksdagen fattade beslutet, som innebär atl utdelning bara skall få ske på tre ställen?

ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Fru talman! Även jag vill säga atl jag tycker atl det är mycket bra att socialministern så tydhgt här säger att det inte finns några planer på atl föreslå ändringar i riksdagsbeslutet om försöksverksamhet med sprutor och kanyler. Det är bra alt socialministern inle finner några skäl till förändring av principerna för tillämpningen.

Jag kan inte heller se att det skulle finnas några skäl till förändringar. Del har inle kunnat bevisas att utdelning av sprutor och kanyler skulle hindra smittspridningen. Man har inte heller kunnat bevisa att del skulle finnas personer som inle kan sluta med sitt missbruk och därför måste få sprutor och kanyler. Det går inte att säkert förutsäga att en person inle alternativt kan sluta missbruka. Att dela ul sprutor och kanyler är atl ge upp inför narkotikamissbruket. Det strider också klart mol beslutet atl kriminalisera narko-likakonsumtionen.

Kampen mot narkotikamissbruket måste föras med samma kraft och envishet som kampen mol HIV och aids. I socialutskottets belänkande nr 21 från i våras slår att samhället inte får, vare sig i ord eller handling, agera så att den ena kampen uppfattas som mindre viktig än den andra. Det kan inle betonas nog mycket. HIV-viruset och narkotikan kan båda vara ödeläggande, om än på olika sätt. Om vi prioriterar bekämpningen av det ena på bekostnad av bekämpningen av del andra kan de signaler som sänds ut få mycket omfattande konsekvenser. Uppfattas vi som om vi slappnar av i vår bestämda attityd mot narkotika kan följderna bli ödesdigra.

I moderata samlingspartiet har vi mycket bestämda uppfattningar när del gäller synen på narkotikamissbruket och på missbrukarvården. Denna syn har vi redovisat många gånger i riksdagen. Vi har föreslagit längre vårdlider.

flera vårdplatser och flera poliser så att bl.a. gatulangning kan bekämpas mer effektivt. Vi vill ha kriminaliseringen av narkotikakonsumtionen effektivare. Att mot den bakgrunden acceptera fri utdelning eller fritt utbyte av sprutor och kanyler lill missbrukare vore otänkbart. Det finns inte heller någol som lyder på atl det skulle vara elt verksamt medel för att stoppa spridningen av aids. Del finns ingen verksamhel, i Sverige eller utomlands, som bevisar delta. Det är naturligtvis svårt att få ett vetenskapligt underlag. Det har vi förstått av verksamheten i Malmö och Lund.

När det gäller den beslutade försöksverksamheten har vi moderater haft olika uppfattningar. Efter atl länge ha följt arbetet med att begränsa HIV-smiltan kom jag själv fram till atl en begränsad försöksverksamhet med myckel bestämda villkor kunde vara av värde för alt få fram underlag för en vetenskaplig utvärdering och bedömning. Jag kunde då, om än med stor tvekan, acceptera försöksverksamheten, med den restriktivare hållning som socialutskottet intog och de begränsningar som utskollel har gjorl.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag ställa några frågor fill socialministern. Del är delvis samma frågor som Gudrun Schyman har ställt, men jag vill ändå skärpa frågeställningarna litet. Kan socialministern för det första garantera att de två eller tre landsting som nu vill starta försöksverksamhet kommer atl följa principerna ulan undantag? Kan socialministern för det andra garantera alt den utdelning av sprutor som tidigare har ägt rum i Sverige på flera platser nu har stoppals? Har för det tredje verksamheten i Malmö och Lund förändrats i enlighet med riksdagsbeslutet för att ge underlag för en vetenskaplig utvärdering? Hur vill socialministern för det fjärde intensifiera kampen mol narkotika, inkl. kampen mot galulangningen, för all förhindra spridning av HIV? För det femte, kanske den viktigaste frågan, vad avser socialministern alt göra för atl bryta tystnaden kring HIV och aids? För närvarande utgörs det största hotel av all det är så tyst och atl människor, särskilt unga människor, kan få uppfattningen atl faran är över. Denna tystnad kan bli ödesdiger.

Prot. 1989/90:33 27 november 1989

Svar på interpellation

DANIEL TARSCHYS (fp):

Fru talman! Vi är i Sverige överens om alt föra en restriktiv narkotikapolitik. Målet för den politiken är atl avskaffa allt missbruk. Vi talar nu om hur vi skall kunna bekämpa HIV-smiltan bland de missbrukare som trots allt fortsätter alt injicera narkotika. I den frågan har vi olika uppfattningar.

Fru Sigurdsen och även socialministern säger att det inle finns någol vetenskapligt säkert bevis för att metoden atl tillhandahålla rena injektionsverktyg har positiva effekter. Det är nog sant. Mycket av vår narkotikapolitik och vår HIV-politik bygger icke på absolut säker sanning, utan på intuitiv klokskap, erfarenheter och uppfattningar som väl insatta experter har om effekten av olika strategier.

I denna fråga finns en fullständigt entydig majoritet bland världens experter om atl tillhandahållande av rena verktyg är en klok åtgärd från HIV-bekämpningssynpunkl. Världshälsoorganisationen säger detta. När vi hade ett möte här i Slockholm med experter från Världshälsoorganisationen var alla överens om denna linje, utom delegaten från Sverige, När EG-staterna hade elt möte i våras var alla stater, utom en, överens om alt del var en klok

Prot. 1989/90:33 27 november 1989

Svar på interpellation

linje. Över hela världen finns en stark och klart entydig opinion bland experterna om atl della är en klok politik.

1 Sveriges riksdag råder däremot molsatt uppfattning. Det är djupt beklagligt och beklämmande all den oupplysta opinionen fortsätter all dominera i svensk politik. Ordet kvacksalveri har nämnts, Kvacksalveri, det är när politiker försöker fatta beslut som del ankommer på läkare alt fatta, när politiker försöker lägga sig i behandlingsmelodiska frågor.

Lyckligtvis tar del beslut som riksdagen har fattat på intet sätt över lakar-instruktionen. Riksdagen har gjort ell klart uttalande, Della uttalande gäller som elt uttalande av riksdagen, som en opinionsyttring. Del är riktat till regeringen, som alla våra uttalanden. Men lyckligtvis har delta uttalande på intet säll rättsverkningar som gör att del lar över de klara regler som finns i läkarinstruktionen.

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru talman! Till Daniel Tarschys inlägg vill jag bara göra den kommentaren alt del här i stor utsträckning blir en upprepning av de argument som framfördes i riksdagsdebatten den 27 april i år. Regeringen har, som jag sade i interpellationssvaret, inte anledning atl frångå del uttalande riksdagen då gjorde. Denna verksamhet bör läggas upp i enlighet med de intentioner som det fanns en bred majoritet bakom i riksdagen. Jag tänker inle ytterligare kommentera de synpunkter som Daniel Tarschys har på innehållet i denna verksamhet. De framfördes i riksdagsdebatten, men det påverkade vid den tidpunkten inte riksdagens beslut.

De konkreta frågor som Gudrun Schyman och Ann-Cathrine Haglund har ställt handlar bl.a. om på vilket sätt riksdagsbeslutet har påverkal den verksamhet som pågår i Lund och annan form av sprututdelning som pågått på olika håll i landet. Socialstyrelsen har i en skrivelse lill sjukvårdshuvudmännen den 23 oktober redogjort för riksdagens beslut och den verksamhet som nu planeras. Socialstyrelsen skriver bl.a.: "Socialstyrelsen vill härmed göra berörda landsting uppmärksamma på regeringens beslut atl all pågående sprulutdelning-/sprututbylesverksamhet omedelbart skall upphöra. Hälso-och sjukvårdsnämnderna, i samarbete med berörda verksamhetsföreträdare, skall planera för della. Eventuell pågående utdelnings-/ulbytesverk-samhet skall avslutas snarast, dock senast den 1 januari 1990." Det är alltså ett klart besked till huvudmännen alt man skall upphöra med denna verksamhet senast vid årsskiftet. Det bör också vara elt svar på en del av de frågor som Gudrun Schyman och Ann-Calhrine Haglund ställde.

Jag har fåll uppgifter om alt det pågår diskussioner med sjukvårdshuvudmannen om hur verksamheten i Lund skall läggas upp i fortsättningen. Jag förutsätter all de diskussionerna förs med ulgångpunkt i den restriktiva hållning som riksdagen har uttalat sig för och med anspråk på att verksamheten skall läggas upp i samarbete med bl.a. sociala myndigheter och polis. Jag förutsätter också att man utgår från de anspråk på underlag för en vetenskaplig utvärdering som riksdagen har uttalat sig för. Det borde vara en självklarhet atl diskussionerna förs från dessa utgångspunkter. Del finns ingen.anledning alt tro någol annat.

Socialstyrelsen har, som jag nämnde, så sent som i november haft en över-

läggning med intresserade landsting. Jag har inte några detaljerade rapporter om vad som där har framkommit. Det har i alla fall inte till mig framkommit någonting som tyder på att man skulle vara på väg att avvika från de uttalanden riksdagen har gjort.

Ann-Cathrine Haglund frågade också vilka åtgärder regeringen planerar för atl intensifiera kampen mot narkotika och hur man skulle bryta den tystnad som hon tydligen upplever har inträtt när det gäller frågan om aids. Till svar på den första frågan vill jag säga atl vi hade en ganska ingående interpellationsdebatt så sent som i fredags här i riksdagen, då jag redovisade del arbete som pågår när del gäller kampen mot narkotika allmänt. Jag hänvisar till den ingående redogörelse som lämnades där.

Den senaste fasen i denna kamp, som är eft ytterligare understrykande av den restriktiva inställning vi har i Sverige är att en grupp har utsetts där de närmast berörda myndigheterna med verkschefer skall ingå - polis, tull, socialstyrelsen osv. Den gruppen skall nu utforma ett program för de kommande åtgärderna när det gäller narkotikabekämpningen. En del i det programmet är bl.a. det manifest som rikspolisstyrelsen presenterade för bara några veckor sedan. Det har alltså hell nyUgen startats ett arbete i denna riktning, men det pågår också, som jag redovisade i fredagens riksdagsdebatt, en hel del andra aktiviteter.

När det gäller alt bryta eventuell tystnad kring aidsfaran vill jag säga alt aidsdelegationen fortfarande är i full verksamhet. Jag tror alt Gertrud Sigurdsen, som delegationens ordförande, kan vara bäftre än jag på att svara på frågor om delegationens aktiviteter. Vad jag vet planerar delegationen fortlöpande olika aktiviteter som gör att någon sådan tystnad om aidsfaran inte skulle behöva uppstå. Tvärtom, delegationen har många olika aktiviteter på gång för an uppmärksamma folk på den fara som fortfarande finns när det gäller HIV och aids.

Prot. 1989/90:33 27 november 1989

Svar på interpellation

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Fru talman! Jag skulle vilja på nytt säga till socialministern att detta är ett betryggande svar. Jag hoppas att vi kan få någon redovisning av att del som man i dag har utlovat i ord händer i praktiken. Det kommer också säkert.

Del har talats i debatten om experter och om vilka som är kvacksalvare -om det är läkare eller politiker. Mycket av denna debatt visar att det är mycket svårt att överiämna stora samhällsfrågor till experter. Experter har en tendens till ett snävare synfält.

En grupp som utger sig för att vara experter och har uppfattningar om att man skall dela ut fria sprutor är smittskyddsläkare. De har alltså ett smittskyddsperspektiv. Vi som sitler i denna församling har ju ansvaret för eft vidare perspektiv och för alt se till att smillskyddsperspektivel inte krockar med det lika stora perspektivet atl bekämpa narkotikamissbruket. Dessutom finns det ett antal människor som arbetar inom narkomanvården, människor som också anser sig vara experter på narkotikamissbruk och på hur man bäst skall stävja det.

Man skall nog inte övertala till en viss typ av experter att fatta så allomfattande, samhällspolitiska beslut som kan få så stora konsekvenser. Jag tror

Prot. 1989/90:33 27 november 1989

Svar på interpellation

att det är en bra avvägning all man tar vara på experternas kompelens och använder sig av den men inle låter experterna vara hell styrande.

Många insatser som smiltskyddsläkare gör är myckel bra, även om del inle handlar om att dela ul sprutor. Det kan handla om atl visa hur man rengör sprutor. Man kan t.o.m. tillhandahålla vätskor för atl underlätta rengöring. Det är en kvalitativt annan bedömning av lägel, där kompelens och kunnande används för alt hjälpa till i en situation utan alt man för den skull stjälper del som andra yrkesgrupper gör. Det tycker jag är en nyanserad och bra avvägning, som vittnar om all man har en bra syn på sig själv och den resurs man ulgör som medicinsk expert.

ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Fru talman! Jag tycker atl del är bra alt socialministern säger alt man följer upp den sprututdelning som har skett ule i landet och alt man har tagit upp diskussioner med företrädare för verksamheten i Lund. Del är vikligl atl man följer upp detta, så all verksamheten bedrivs i enlighet med riksdagens beslut och intentioner.

När det gäller lystnaden om aids hänvisar socialministern till aidsdelegationen och Gertrud Sigurdsen. Jag sitter själv i aidsdelegationen. Vi har många aktiviteter på gång och har haft det länge. Men del råder ändå i massmedia en tystnad, som är fullständigt förödande, helt ödesdiger. Det är svårt att tränga igenom den. Del är svårt att säga alt del bara är aidsdelegationen som skaU göra del. Det är bra att aidsdelegationen finns och bedriver sitt arbete. Men det måste mera lill för all HIV/aids skall finnas kvar på massmedias dagordning, för atl man skall skriva och lala om del, så alt del hela liden ges information och påverkan sker. Det är inte minst viktigt för ungdomarna. Det växer ju hela tiden upp nya ungdomar som inte har varit med under det mest intensiva skedet av kampanjverksamheten. Det är oerhört viktigt att dessa ungdomar nås inte bara av en allmän information utan av en information som verkligen tränger fram och som verkligen påverkar. Del är naturligtvis viktigt för alla, men del är särskilt viktigt för ungdomarna. I detta arbete måste alla hjälpas ål, och alla måste hjälpas åt atl föra denna debatl och se lill alt denna fråga förs upp på dagordningen.

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Fru talman! Jag har inle så mycket atl tillägga lill del sista som Ann-Cathrine Haglund sade. Vi har ungefär samma synsätt när det gäller behovet av information, atl det är viktigt atl nå ut med information till varje ny årskull av ungdomar som riskerar atl komma i kontakt med narkotika och därmed i ökad utsträckning hamnar i riskzonen för aids.

Jag förlitar mig naturligtvis inte bara på atl aidsdelegationen bedriver elt aktivt arbete, utan jag menar att detta arbete måste ske på många olika fronter. Det finns ju koppUngar till den nya narkolikagruppen, men jag vill hävda atl del även finns ganska starka koppUngar med den s.k. Alhenagruppens informafionsverksamhet. Alhenagruppen har, såvitt jag förstår, gått ul på ett mycket bra sätt och nått fram till de grupper som är berörda, i första hand ungdomsgrupperna. Gruppen bedriver, inle minst i skolorna, ell myckel omfattande upplysningsarbete. Vi är helt överens om att detta informations-

arbete måste ske på flera olika sätt. Sedan kan vi naturligtvis inte, vilket     Prot. 1989/90:33

Ann-Cathrine Haglund är mycket medveten om, styra massmedierna. Vad     27 november 1989

vi kan göra är alt uppmärksamma massmedierna på della. Men när del gäller ~

urval av nyheter m.m. kan vi inte påverka massmedierna. P P

tion

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Motionerna

1989/90:N21-N23 till näringsutskoltet

4 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter Finansutskottets betänkande 1989/90:FiU7 Skatleulskollets betänkanden 1989/90;SkUl och SkUll Lagutskottets betänkanden 1989/90:LU8 och LU12 Utrikesutskottets betänkanden 1989/90;UU2, UU5 och UU6 Kulturutskottets betänkanden 1989/90;KrU2, KrU4-KrU6 och KrU8 Utbildningsutskottets betänkande 1989/90:UbU5 Trafikutskottets betänkande 1989/90:TU6 Jordbruksutskottets betänkande 1989/90;JoU6 Bostadsulskollets belänkande 1989/90:BoU4

5§ Bordläggning

Anmäldes och bordlades Konstitutionsutskottets betänkanden 1989/90;KU2 Vissa kyrkliga frågor 1989/90;KU5 Tryckfrihets- och sekretessfrågor 1989/90:KU10 Riksdagsfrågor 1989/90;KU12 Vissa grundlagsfrågor

1989/90:KU18 Kungörande av internationella konventioner m,m, 1989/90;KU24 Vissa frågor rörande riksdagens utskott

Lagulskollels betänkanden

1989/90:LU6 Vissa arrendefrågor

1989/90:LU9 Ansvarsförsäkring för kemikalier m,m.

Socialutskottets betänkanden 1989/90;SoU4 Abortiagen m,m, 1989/90;SoU8 Halmbränning 1989/90:SoU10 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor 1989/90;SoUll Vissa behörighetsfrågor

Prot. 1989/90:33        Bostadsutskottets belänkande

27 november 1989     1989/90:BoU5 Bostadsbidragen för år 1990 m.m.

In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

10

Prot. 1989/90:33

Innehållsförteckning                             27 november i989

Måndagen den 27 november

1 § Justering av protokoll.....................................         1

2§ Svar på interpellation 1989/90:48 om åtgärder mot spridning av

sjukdomen aids...................................................         1

Socialminister Sven Hulterström

Gertrud Sigurdsen (s)

Gudrun Schyman (vpk)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Daniel Tarschys (fp)

3 § Hänvisning av ärenden till utskott......................        9

4 § Förnyad bordläggning......................................        9

5 § Bordläggning..................................................        9

11

gotab  99397, Stockholm 1990