Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:102

Måndagen den 24 april

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 14 april.

2 § Svar på interpellation 1988/89:168 om Bofors Nobel Chematurs iranska anläggning i Isfahan

Anf. 1 Statsrådet ANITA GRADIN;

Herr lalman! Gudrun Schyman har slällt älta frågor med anledning av Bofors, sedermera Nobel Chematurs, engagemang i uppförandet av en industrianläggning i Iran.

År 1974 tecknade Bofors elt kontrakt med Iran om leveranser av utrustning lill en kemikalieanläggning inom ramen för ell större industri-komplex i staden Isfahan. Genom ytterligare dl avtal är 1977 åtog sig Bofors all även bistå i uppbyggnads- och montagearbdd. Anläggningen är avsedd främsl för framställning av nilrerade produkter. Nitrering är en metod som används för atl framställa råvaror till bl.a. läkemedel, till olika plastmaterial och lill annan kemisk induslri. Genom nitrering framställs även civila och militära sprängämnen.

Den tillverkningsutrustning som Bofors levererade lill Isfahan kan fä såväl civil som millilär användning. Materiel som kan ha militär användning men som inte påtagligt skiljer sig från molsvarande civil materiel har enligl hillills tillämpade klassificeringsprinciper betraktats som ej krigsmateriel.

När Isfahan-kontraktet tecknades år 1974, och när malerielen levererades åren 1976-1977, var utförsel av den aktuella utrustningen därför inle tillsländspliktig.

I juni 1988 tillsatte regeringen en utredning med uppgift all se över krigsmaterielbegreppel. Utredningen skall bl.a. överväga jusl hur nilrerings-anläggningar av den lyp som levererats lill Isfahan bör klassificeras i framtiden. I avvaktan på utredningens slutsatser görs sedan år 1988 vid nya ärenden rörande export av nilreringsanläggningar en klassificering i varje enskilt fall, bl.a. med hänsyn lill kund och förväntad användning.

Mol denna bakgrund kan Gudrun Schymans frågor besvaras pä följande säu.

Enligt lillgänglig information är Isfahan-anläggningen utformad för framställning av såväl civila baskemikalier som sprängämnen. De dokument som

Prot. 1988/89:102 24 april 1989

Om Bofors Nobel Chematurs iranska anläggning i Isfahan

Gudrun Schyman åberopat ändrar inte denna bedömning.

En anläggning av denna lyp kan användas för atl tillverka produkter för vill skilda ändamål. Flera olika sprängämnen kan framställas där likaväl som plaslråämnen. Vilken slutprodukten blir bestäms inle av vilken utrustning som används vid tillverkningen. Slutprodukten bestäms av vilka råvaror som ingår i den och vilken syrakoncenlration, vilkel processförlopp m.m. som används.

Av dessa skäl har det inle varil möjligt att få en uttömmande förteckning över samlliga produkter som skall tillverkas i Isfahan.

Som svar på frågan om vilseledande uppgifter har förekommit kan konstateras alt Nobel Chemalur i kontakter med UD och KMI redovisat Isfahan-anläggningens möjliga användningsområden. KMI har även bl.a. infordrat en förteckning över all ulruslning som levererals lill Isfahan-projekld.

Gudrun Schyman åberopar vissa anteckningar av en f.d. direktör i Bofors. Enligl Gudrun Schyman tyder anteckningarna på atl regeringen hafl kunskap om Isfahan-anläggningens verkliga karaklär åtminstone sedan är 1984. Tolkningen är oegenllig. Grundläggande för regeringen har varit om den materiel som skulle föras ut från Sverige till Isfahan utgjorde krigsmateriel eller inle. När utförseln skedde betraktades utrustningen inte som krigsmateriel. Utrustningens konstruktion var därvid avgörande, inte den bedömda användningen.

Gudrun Schyman frågar vidare om jag är beredd all offentliggöra två promemorior om Isfahan från dels den 17 mars 1987, dels januari 1984. Vilka handlingar sorn avses, och var de upprättats, är inle helt klarl. Först när detta klarlagts, och det fastställts huruvida det rör sig om allmänna handlingar, kan slällning las lill deras evenluella utlämnande.

Slutligen frågar Gudrun Schyman vad regeringen ämnar göra för alt hindra Nobel Chemalur från atl uppföra Isfahan-anläggningen.

Leveranserna från Sverige inom ramen för Isfahan-projektel ägde rum åren 1976-1977. De igängsältningsarbden som nu är akluella ulgör dl fullföljande av de konlrakluella åtaganden Bofors iklätt sig gentemot Iran pä 1970-talel.

Som jag nämnl har klassificeringspraxis skärpts för utrustning som kan användas för bl.a. sprängämnestillverkning. Alt göra denna skärpta praxis retroaktivt verkande för projekt som konlraklerals 15 är lillbaka i tiden är varken rimligt eller möjligl.

Anf. 2 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag hade hoppals pä ytterligare deltagare i dagens debatt. Jag framställde denna inlerpellalion eflersom jag anser alt detta är en mycket viktig fråga. Nu får vi roa oss på egen hand, statsrådet och jag, även om det plågar mig all utmana statsrådet lill debatt, med lanke pä den förkylning som jag ser all hon lider av. Men som saken nu är, får vi försöka att göra det bästa av den.

Jag är inte nöjd med svarel. Del beslår i mycket av svammel, och jag får jusl inle några svar på de frågor som jag har ställt. Jag hoppas nu alt jag genom denna diskussion kan få bättre svar. Jag avser inle all göra någon

allmän deklaration om svensk export av vapen. Jag vet all Anila Gradin är mycket väl medveten om atl vi i vpk anser alt den lolala vapenexporlen genast skall upphöra. Jagskall i stället fortsätta all fråga. Jagskall gå igenom de frågor som jag har slällt och som jag inte tycker atl jag har fått något svar på.

I min första fråga undrade jag över syftet med anläggningen. I svaret hänvisar Anita Gradin till en utredning om krigsmaterielbegreppel, men jag kan inte länka mig all denna ulredning alls kommer atl ägna sig ål syftet med anläggningen. Jag vill veta vad ni tror att syflel är.

Den andra frågan, om regeringen hafl kännedom om all produkterna hexotol, hezal, RDX och trolyl skulle tillverkas, får jag inte alls någol svar pä. Jag undrar varför.

De tredje och fjärde frågorna, om vilka produkter som skall tillverkas och om regeringen har informerat sig, besvaras med alt det inte varit möjligl att få en sådan förteckning. Jag vet inte hur det kommer sig att fredsorganisationerna, l.ex. Svenska freds- och skiljedomsföreningen, har så mycket större möjligheter att fä fram information än vad regeringen har. Jag skulle vilja ha en kommentar till delta.

Inle heller den femte frågan får jag något svar pä. Anila Gradin säger att UD och KMI hafl klart för sig anläggningens möjliga användningsområden. Del var inle vad jag frågade efter. Jag frågade efter vad som verkligen skall tillverkas, inle vad som är möjligl all producera, ulan vad man har länkl sig.

Den sjätte frågan handlar om tolkningen av en uppteckning frän ell samtal mellan Algernon pä KMI och Ekblom på Bofors. Statsrådet säger att min tolkning är oegenllig. Jag undar varför. Hur kan Anila Gradin vara så säker på det? Jag måste fråga hur hon själv tolkar den här uppteckningen.

Den sjunde frågan handlar om offentliggörande av dokument. Anita Gradin undrar vilka dokument jag menar, och det skall jag gärna tala om. Den första handlingen, frän den 17 mars 1987, är en UDH-promemoria som Carl Johan Åberg har citerat ur vid dt KU-förhör. Den andra handlingen, frän den 19 januari 1984, är dl pressmeddelande frän UDH som är baserat pä dl undersökningsmaterial om Isfahan. Delta undersökningsmaterial måsle följaktligen existera, och jag undrar om det kan offenlliggöras.

Min sista fråga gäller om regeringen är beredd alt stoppa del här projekiei utifrån vad man nu vel om vad som skall tillverkas. Nu vet vi ju alt del handlar om krut. Företagets VD har lalal om atl det är så. När Svenska freds redogjorde för sina uppgifler bekräftades del av Bofors. Jag vet inle om regeringen inle har förställ delta tidigare, om man inte har velat förstå det, om man inte har velat informera sig eller om man har vetat men inte velat göra någonting ål det för atl del är andra inlressen som har bedömts vara viktigare.

Nu vet vi i alla fall vad det handlar om. Jag undrar därför om det är rimligt atl säga att elt beslut som fållades för 15 är sedan - möjligen grundat på falsk information - skall vara vägledande för hur regeringen skall bedöma den här frågan i dag. Jag tycker atl det är helt orimligt. Med de kunskaper som ni har i dag om tillverkningen och utifrån de bedömningar som regeringen gör om Iran som möjligt land att exportera till är det inle rimligt att forlsälta med delta projekl. Del är möjligl atl del går att rädda ansiktet, eftersom

Prot. 1988/89:102 24 april 1989

Om Bofors Nobel Chematurs iranska anläggning i Isfahan

Prot. 1988/89:102 24 april 1989

Om Bofors Nobel Chematurs iranska anläggning i Isfahan

lagstiftningen är sä luddig och så vag och dessa begrepp inte är klargjorda. Del finns ändå, Anita Gradin, moral i dessa frågor. Del är inte moraliskt försvarbart.

Jag skulle vilja avsluta med att fråga vad det är som skall till för all regeringen skall omvärdera detta och avbryta projektet. Vad är del som skall hända? Räcker del inte med de krig som pågår? Kan man en gång för alla teckna elt kontrakt med Sverige om vapen eller krut eller vad det vara må, pä elt sådant sätt atl man kan fylla på i åratal eller i decennier oavsett vad som händer? I så fall kan jag inle förstå vad vi skall med våra vapenexportlagar lill över huvud taget. Jag skulle vilja ha svar på dessa frågor.

Anf. 3 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr lalman! Gudrun Schyman är missnöjd med svarel. Del låler på henne ungefär som om vi bara skulle slarva ifrån oss när vi skriver svar pä en inlerpellalion. Sä går del nalurliglvis inte lill. Vi har givil de svar som vi kan stå för, och inle svar som man slänger ur sig så som somliga organisationer kan göra i debattartiklar eller på gator och lorg. Del är de svar som finns. Vi har gäll igenom detta och försökl penetrera de allvarliga frågeställningar som tas upp i interpellationen. Della är sä långt vi kan komma.

När del gäller vad som händer i dag är Nobel Chemalur engagerat i atl slarla Isfahan-anläggningen, som nu återuppbyggs av iranierna. Förelagets nuvarande insatser ulgör ett fullgörande av åtaganden som gjordes i elt kontrakt på 1970-lalel. De arbelen som man nu gör innefattar dels all man hjälper lill med atl sälla i gäng anläggningen, dels all man verkställer vissa leveranser av reservdelar som inte ulgör krigsmateriel. KMI konlrollerar forllöpande reservdelslislorna för atl säkerställa all inga komponenter som utgör krigsmateriel finns med. Dessa igängsältningsarbden som sådana är icke lillslåndsplikliga enligt nuvarande lagstiftning.

Anf. 4 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag tror inte heller att det här är ett interpellationssvar som ni har slarvat ifrån er. Jag tror säkert atl del medför mycket slor möda och myckel vända att ge ell interpellationssvar på dessa frågor och att låtsas säga någonting samtidigt som ni inle kan säga någonting.

Det är dock så att de frågor som jag nyss redogjorde för från lalarslolen all jag inte har fäll någol svar på, har jag faktiskt inle fält något svar på. Det går inle atl komma förbi det. Om del här är vad regeringen kan stå för i denna fråga, är det väl ell mycket bra exempel på atl det är en myckel delikat fråga. Jag vel inle rikligl vad regeringen har alt slå på över huvud tagel. Del verkar närmasi vara ett gungfly.

Anita Gradin säger vidare atl del bara är fråga om ell fullgörande av ett tidigare engagemang. Vissl, det låter ju myckel oskyldigt, om man kan se det så. Man kan dock inte bortse frän vad engagemanget syftar till. Jag måste fråga Anita Gradin om det inle är klarlagt nu atl del är fråga om en sådan verksamhet som regeringen - om regeringen skulle göra den här bedömningen i dag - inte skulle gä med pä. Om det gällde dl nytt projekt så kan jag inte tänka mig alt regeringen skulle gå med på den här affären, när man vel vad som skall tillverkas och vad syftet är. Eller skulle man göra del? Jag har inle

fån något svar på om Anita Gradin är ense med mig om vad syftet är i dag. Jag tycker atl del verkar klart, eftersom t.o.m. direktörerna går ut och säger alt det är fråga om kruttillverkning. Då måste det väl vara så. Del finns ju papper pä det.

Jag har inle heller fält några kommenlarer lill hur del kan komma sig att organisationer, framför, allt fredsorganisationer, får fram uppgifter som regeringen inte kan fä fram. Hur kan del komma sig atl regeringen har sä små möjligheter atl fä ut material och alt kunna informera sig? Om man nu har så dåliga möjligheter och det visar sig atl fredsorganisationerna har bättre möjligheler, lycker jag alt man skall anlita fredsorganisalionerna i större utsträckning än vad man fakfiskt gör.

Jag skulle således vilja ha svar pä mina frågor.

Överläggningen var härmed avslulad.

Prot. 1988/89:102 24 april 1989

Meddelande om interpeliationer

3 § Föredrogs men bordlades åter

Konslitutionsutskotlets betänkanden 1988/89;KU27, KU28 och KU35

Finansutskoites betänkande 1988/89:FiU25

Skatleutskoltets belänkanden 1988/89:SkU18, SkU26 och SkU30

Försvarsutskottets betänkande 1988/89:FöU13

Utbildningsutskottets betänkanden 1988/89:UbU10-UbU12, UbU14,

UbU16-UbU18 och UbU20-UbU27 Jordbruksulskoliets betänkande 1988/89:JoU15 Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1988/89:AU13, AU17 och AU19

4 § Anmäldes och bordlades

Proposition

1988/89:140 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

5 § Anmäldes och bordlades Motionerna

med anledning av prop. 1988/89:141 om beskattning av dödsbos skogskontomedel m.m. i vissa fall 1988/89:Sk59 av Bo Lundgren m.fl. (m) 1988/89:Sk60 av Görel Thurdin m.fl. (c)

6 § Meddelande om interpeliationer

Meddelades att följande inlerpellalioner framställts

den 21 april

1988/89:213 av Sonja Rembo (m) till arbetsmarknadsministern om bristen på arbetskraft:

Prot. 1988/89:102 Bristen pä arbetskraft framstår alltmer som elt av de allvarligaste

24 april 1989

Meddelande om interpeliationer

problemen försvensk ekonomi. Den hämmar produktions- och investerings-utvecklingen och är därlill inflationssdrivande. Pä sikl innebär delta ett hot mot sysselsällningen.

Regeringens åtgärder i form av ulökad föräldraförsäkring och löftet om en själle semeslervecka minskar yllerligare ulbudet av arbetskraft.

Snabba och effektiva åtgärder i syfle alt öka tillgången pä arbetskraft är nödvändiga.

Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern vidta?

1988/89:214 av Viola Claesson (vpk) lill miljö- och energiministern om miljöproblemen i Västsverige:

Älvsborgs län begär nu miljöpolitisk hjälp av regeringen. Pä samma sätt som regeringen tidigare förklarat Hisingen, Dalälven och delar av Skåne som miljöskyddsområden föreslås atl ell motsvarande initiativ också skall omfalla del mest skadade området inom Älvsborgs, Göteborgs och Bohus län.

Älvsborg är elt av de mest försurningsdrabbade länen i hela landet. Vad detta betyder för del ekologiska systemet blir alll tydligare. Vilka långsikliga konsekvenser det får för människornas hälsa är däremot inle klarlagt. Men alt samma gifter som skadar växtligheten och djurlivet också drabbar oss människor är en självklarhet.

Skogsskadorna och försurningen av mark och vallen i Älvsborg är akuta problem för länet. 75 % av sjöarna med en siorlek pä över en hektar är försurade. Nära 6 OOObrunnar barett försural vatten. Del totala nedfallelav svavelföreningar uppgår lill ca 16 000 lon per år och kvävenedfallet till ca 20 000 lon. Merparten av kväveutsläppen lill luften inom Älvsborgs län, och inte mindre än 80 % av kolvälena, kommer frän irafiken.

All en sä stor del av del opinionsbildande och engagerade arbele som sker inom miljöorganisationerna i Västsverige handlar om trafiken är inte en tillfällighet. Vpk stödjer miljöopinionen och har en rad förslag som syftar lill alt stärka järvägslrafikens slällning. Vi vill l.ex. att järnvägen skall vara en stomme i hela transportsystemet på land. Därför har vi också föreslagil omfattande ekonomiska satsningar på upprustning och ulbyggnad av den spårbundna irafiken.

Birgitta Dahls löfte i SJ-lidningen "Raka Spåret" - och i valrörelsen - om all miljöhänsyn skulle komma alt styra trafikpolitiken var ell positivt svar pä opinionens krav. Men i verkligheten är det andra hänsyn som dominerar och slyr regeringens trafikpolitik. Elt belägg för påståendet är alt de jusl-in-iime-Iransporter pä landsväg som är pä model i storföretagen underlättas. Ell annat är alt regeringen påskyndar samordningen med EG;s tranporlideologi för väglrafiken, medan samarbetet med Europas främsla järnvägsländer fär stå tillbaka.

Landsvägstrafiken ökar i Sverige i en aldrig tidigare skådad omfattning. De tunga transporterna, dvs. de som drabbar miljön och samhällsekonomin hårdast, är de som ökar mesl. Hittills har miljödepartementet inle ingripilför att slyra ulvecklingen i annan rikining.

Även flygtrafiken har ökat drastiskt - mycket mer än de miljöansvariga tidigare räknat rned. Men trots atl flygels skadliga ulsläpp är väl kända har regeringen inte heller här varit beredd att ens hejda ökningen. Trycket från företag pä kommunerna all hänga med i den inlernalionella flygrushen leder till orealistiska uibyggnadsplaner. Om alla dessa planer verkställs ökar belastningen på miljön ytterligare. En annan negaliv konsekvens är att den miljövänliga järnvägstrafiken får ett alll sämre resandeunderlag för banorna utanför storstadsområdena.

Den nya SJ-ledningen har nyligen, med instämmande frän kommunikationsdepartementet, presenterat en ny strategi för godstransporterna. SJ påstår atl det drabbats av förlusler, eftersom del fraktat för myckel gods. Därför vill SJ inle la mer gods på järnväg än del som de 200 slörsla kunderna möjligen vill låla gä pä räls. SJ kallar del för en framtidssalsning all riva upp 2 000 industrislickspår saml överlåta miljontals lon gods lill laslbilsäke-rierna. Endasl en handfull järnvägsstationer kommer atl få status som "huvudterminaler", vilket betyder atl godstransporter i SJ-regi inte garanteras vid övriga, s.k. sekundärterminaler.

Med fä undantag visar också landels länstrafikbolag atl de inle vill, alternalivt inle har råd, all låta järnvägens persontrafik leva vidare. I nr 14 av lidningen Kommun-Aktuellt finns en färsk översikt redovisad. Den visar att knappt hälflen av de banor som länslrafikmyndighderna påtvingats ansvaret för, kommer all överleva efler den 1 juli 1990. Busslrafiken kommer all öka. Banorna Borås-Varberg saml Bohusbanan (Göteborg-Strömstad) är några av de som berörs av den kortsiktiga ekonomiska "nyordningen".

1 några av landets mest försurade och skogsskadade områden kommer en fortsatt ökning av landvägs- och flygtrafiken atl leda fill en ekologisk kollaps. Trafikens utsläpp innebär dessutom ell både direki och indirekt hot mot människornas hälsa. Inom västra och sydvästra Sverige är, som ovan nämnts, lägel sä allvarligt atl Älvsborgs län begär hjälp av regering och riksdag. Bakgrunden är följande:

För ell är sedan gav regeringen landels länsstyrelser i uppdrag atl analysera den regionala miljösituationen. Älvsborgs län har nu sin analys klar. Kartläggningen, som bl.a. gäller skogsskadorna, har till en del skett i samarbete med Göteborgs och Bohus län.

Rapporten frän länsstyrelsen i Älvsborg innehåller alarmerande uppgifter, inle minsl om skogsskadorna i regionen. Hos var tionde studerad skogsyla i Stenungsund-Trollhälte-områdel finns l.ex. barrförluster som överstiger 60 %, medan hälflen av inventeringsylorna i områdel visar en barrförlusl på över 30 %. Sammantaget visar de gjorda undersökningarna myckel slora skador i hela regionen.

De värst skadade områdena i Västsverige är lika illa däran som de i Västtyskland. Länsstyrelsen i Älvsborg skriver i sin rapport bl.a.:

"För all längsikligt klara situationen måsle nedfallet av kväve och svavel minskas till en nivå som naturen läl. Detta innebär för regionen att svavelnedfallet måste minskas med minst 75 % och kvävenedfallet till minsl 50 %."

I avsnillet " Trafik" konstaterar länsslyrelsen;

"För länet som helhet svarar trafiken för de i särklass slörsla utsläppen av

Prot. 1988/89:102 24 april 1989

Meddelande om inlerpellalioner

Prot. 1988/89:102 kväveoxider och kolväten. Vad gäller kväveoxiderna är trafikens samlade
24 april 1989 utsläpp ca 7 gånger så slorl som från industrin och uppvärmningen

Meddelande om frågor

tillsammans. Utsläppen av kolväten är ca 3 gånger så stora.

Utsläppen från den lunga dieseldrivna trafiken i länet står för ca 25 % av det totala utsläppet av CO och HC, och hälflen NOx-utsläppd. I landsortstrafiken, där trafiken består av 12 % lunga dieselfordon, står dessa för en myckel lilen del av det totala utsläppet av CO och HC (ca 4 % resp. 8 %). Däremol när det gäller NOx är andelen 50 % av lolala utsläppet. Del senare

gäller även för tätorlstrafiken------------------------- .

Om målsättningen skall hållas alt minska kväveoxidutsläppen med 30 % under tiden 1990-95, måste långtgående ålgärder vidtas mot Irafikutsläppen

Slutsatsen är alt katalysalorreringen inte räcker ens för all uppnå det otillräckliga målet 30 % minskning av utsläppen. Ökningen av landsvägstrafiken utpekas som en dominerande orsak lill det alarmerande lägel. Länsstyrelsens utredare pekar på tvä möjliga vägar som man kan gå för atl hejda de akuta hoten mot miljön; anfingen behövs det en massiv och enormt dyr kalkningsinsats i skogsområdena, eller så måste utsläppen stoppas.

Mina frågor lill miljöminislern är:

1. Anser statsrådet atl miljösituationen, försurningen och skogsskadorna i Älvsborgs, Göteborgs och Bohus län är alarmerande?

2. Tänker Birgitta Dahl och regeringen förklara området, som beskrivs i interpellationen, för ett miljöskyddsområde under rikspolitiski ansvar jämförbart med Hisingen, Dalälven och delar av Skåne? Hur snart kan detta i så fall ske?

3a. Delar miljöministern länsslyrelserapportens syn pä landsvägstrafiken som den största boven i miljödramal i Västsverige?

3b.Om sä är fallel, kommer slalsrådel med hänvisning till miljösituationen att medverka lill alt person- och godstransporter på landsväg förs över lill järnväg?

3c. Med hänvisning lill de nyligen avrapporterade miljöproblemen och järnvägens utsatta position i bl.a. Västsverige - är Birgitta Dahl i dag beredd atl agera för alt i praktiken förbättra järnvägens slällning på bekostnad av flyg- och biltrafiken?

7 § Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 21 april

1988/89:599 av Martin Olsson (c) till jordbruksministern om ålgärder för alt förhindra återlämnande av vanvårdade djur:

Helt nyligen har en man, som dömts lill tre månaders fängelse för
djurplågeri, fått fillbaka sina misshandlade och en tid omhändertagnahundar
46 enligl ett kammarrättsbeslut.

Beslutet har väckt stort uppseende mot bakgrund av alt syftet med den nya djurskyddslagen var att förstärka skyddel för djuren. Beslutet har också ifrågasatts av experter på djurskydd.

Eftersom det är av slor vikt alt lagstiftningen medverkar till alt djur behandlas väl och skyddas mot onödigl lidande, uppslår nu frågan om de nya reglerna innebär tillräcklig överensstämmelse mellan bedömning av graden av djurplågeri och påföljd pä grund härav och rätlen för den dömde all därefter fä inneha djur och speciellt de djur eller det djurslag som utsatts för misshandeln.

Jag vill därför fråga jordbruksministern:

Överväger jordbruksministern lagändringar i syfle att begränsa rätten för den som dömts för djurplågeri all senare åter ha djur?

1988/89:600 av Maggi Mikaelsson (vpk) till kommunikationsministern om den framlida järnvägstrafiken:

På landsbygdsriksdagen som avhölls i Umeå den 1-2 april fattades en mängd beslul om bl.a. järnvägstrafiken och SJ. Landsbygdsriksdagen bestod av över 600 delegater från hela Sverige.

Med anledning av de många kraven om upprustning och utveckling av järnvägstrafiken vill jag slälla följande fråga;

Vill kommunikationsministern medverka lill atl besluten från landsbygdsriksdagen får påverka trafikpolitiken i framfiden?

1988/89:601 av Elisabeth Fleetwood (m) till justitieministern om åtgärder för alt förhindra återlämnande av vanvårdade djur;

Enligl lagens bokstav är det i dag möjligl all lill för djurplågeri dömda djurägare/djurvårdare återlämna djur, som omhändertagits på grund av vanvård eller misshandel.

Med hänvisning till ovanslående ber jag all få fråga:

Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för alt förhindra atl så kan ske?

Prot. 1988/89:102 24 april 1989

Meddelande om frågor

8 § Kammaren åtskildes kl. 12.18. In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

Riksdagens protokoll 1988/89:102 Måndagen den 24 april

Kammarens protokoll

Riksdagens protokoll 1988/89:102

Kammarens protokoll