Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1985/86:90

Måndagen den 10 mars

Kl. 12.00

Med anledning av statsminister Olof Palmes frånfälle hölls i kammarens plenisal en minnesstund enligt det program som i bilaga fogats till detta protokoll.

1 § Minnesstund med anledning av statsminister Olof Palmes frånfälle

De i plenisalen församlade hedrade minnet av Olof Palme med en tyst minut.

Anf, 1 TALMANNEN:

Våra tankar gär i dessa dagar först och främst till Olof Palmes anhöriga i deras stora sorg,

Olof Palmes hem var hans frizon, han ville ha familjelivet fredat. Han skrev vid ett fillfälle följande, och han återkom fill det vid samtal: "Jag tycker att politiker skall få ha anspråk på att få ha sitt privatliv och familjehv i fred,"

Olof Palme utstrålade trygghet. Denna hans trygghet fick näring av harmoni i och med familjen. Vi vet hur han inspirerades av samtalen med sina kära:

Få upptagna politiker ägnade sig så mycket åt litteraturen som Olof Palme. Detta framkom särskilt tydligt när han talade fritt ur hjärtat. När han 1975 yttrade "att så talar diktaturens kreatur" berättade han efteråt, att sedan journalisterna givit spridning åt uttrycket, forskade han efter dess ursprung. Han kom då på att det i De tre musketörerna av Alexander Dumas talades om allt det onda som kardinalens kreatur vållat, Olof Palme hade under sommaren läst boken högt för sina pojkar. Här får vi en glimt inte bara av den litterärt intresserade Olof Palme utan också av den omtänksamme familjefadern,

I nära tre årtionden var Olof Palme en centralgestalt i vår riksdag. Han kom fill dåvarande första kammaren 1958. Det var en ung och otålig Olof Palme som tog säte i riksdagen, och han lät inte kammaren vänta länge på jungfrutalet. Nyfikenheten på honom var stor, och lyssnarna fick klart för sig att denne unge man skulle komma att låta tala om sig.

Jungfrutalet och hans första motioner innehöll sådant som väglett hans verksamhet genom åren. Han talade där om social trygghet och rättvisa i eget land och om solidaritet med folken i de fatfiga länderna. Han använde sig ofta av ordet värna, att värna välfärden, af t värna freden. Det ligger omtanke i det

Prot. 1985/86:90 ordet, Olof Palme var en omtänksam människa,

10 mars 1986 På en fråga hur han kommit fram till sin ideologi svarade han vid ett

Minnesstund med anledning av statsminister Olof Palmes frånfälle

fillfälle: "---------------------------- att det finns tvä sätt att angripa vikfiga ämnen - genom den

ideologiska och teoretiska diskussionen, eller utifrån den sociala verkligheten," Han fortsatte: "Eftersom jag anser den andra metoden som viktig har det här kringflackandet blivit avgörande för mitt sätt att uppleva händelser," Han syftade här på sina ungdomsresor i USA och i Asien, Därvid ställdes han öga mot öga med verkligheten. När han tillsammans med andra likasinnade ungdomar vandrade i det han kallade "misärens kvarter" formade han sin samhällsåskådning - han ville vara med att omskapa världen - och åt detta vigde han sitt liv. För hans enastående livsgärning tackar nu inte bara vi i Sverige utan människor från hela väriden,

Olof Palme var en sann demokrat, I en demokrati fär de förtroendevalda infe vara några härskare utan allmänhetens tjänare. Jag gav akt på att Olof Palme sällan talade om regeringsmakten utan om regeringsansvaret. Han kände en stark motvilja mot att vara tvungen att ha någon mellan sig och de människor han företrädde. Det får infe finnas en klyfta mellan väljare och valda. Man skall kunna mötas på gator och torg för direkta samtal. Han ville ha direktkontakt med människorna. Han sökte alltid ögonkontakt med dem han talade med. Han var alltid redo att lyssna till människors bekymmer. Det hände ibland att han kom i sista minuten fill ett tåg eller ett avtalat möte. Han hade hejdats av någon som ville tala med honom om något. Sädana samtal var viktiga för Olof Palme, Han ville ha en öppen och fri kontakt i ett öppet samhälle. Må det bli vår strävan att slå vakt om ett sådant öppet och fritt samhälle!

Vi har olika meningar om hur samhällsfrågorna skall lösas i vårt land och full frihet att föra fram våra åsikter. Meningsbrytningar ger demokratin livskraft,

Olof Palme var tveklöst den mest briljante politiker Sverige haft i modern tid, Hans med hetta och intensitet framförda förkunnelse lämnade aldrig hans åhörare oberörda. Den väckte beundran och entusiasm hos meningsfränderna - hos de politiska motståndarna väckte den understundom misstro.

Genom sitt starka engagemang, sin skarpsinniga analys, sina politiska visioner och sin retoriska skicklighet kom han i hög grad att prägla debatterna i riksdagen. Vare sig det gällde de stora allmänpolitiska debatterna eller överläggningar i enskilda frågor väckte Olof Palmes deltagande allfid ett livligt intresse. Han har mer än någon annan vitaliserat riksdagens överläggningar.

Han var ofta inbegripen i replikväxlingar med sina polifiska motståndare, och ibland blev det hetsiga sådana. Men han höll styvt pä en av riksdagens gamla, fina traditioner - den att skilja pä sak och person.

När han gav röst ät sin indignation över ondskan och orättvisorna i världen, hände det ofta att han sköt sitt manuskript ät sidan. Då blev formuleringarna drastiska och inte allfid pä diplomaters sätt. Men de gav uttryck för hur många, många kände.

Med sin rika begåvning och sina breda språkkunskaper var Olof Palme
54 sällsynt väl rustad för insatser i internationella sammanhang. Han stod alltid

på de svagas sida. Han blev därför en av de ivrigaste förespråkarna för solidaritet över gränserna. Han gav de undertryckta folken sitt helhjärtade stöd, Hans outtröttliga kamp för fred och rättvisa, liksom hans starka inlevelse i u-ländernas problem, gjorde honom fill en av vår rids stora internationella statsmän.

Under de tunga dagar som förflutit sedan Olof Palme sä brutalt rycktes bort har det givits otaliga bevis på den stora uppskattning, aktning och tillgivenhet som han tillvunnit sig infe bara i vårt land utan över hela världen.

Den sorg och saknad som Sveriges folk känner har tagit sig överväldigande uttryck.

Vi har samlats här i riksdagen för att hylla minnet av Olof Palme - en stor statsman, en hängiven fredskämpe, en varmhjärtad och omtänksam medmänniska och en god vän och kamrat.

Prot. 1985/86:90 10 mars 1986

Minnesstund med anledning av statsminister Olof Palmes frånfälle

Anf. 2 ULF ADELSOHN (m);

Vi har alla fått flera påminnelser om att infe livet är evigt. Äldre anhöriga och vänner kan ha somnat in lugnt och stilla. Ibland har det kanske gått fort. En svår sjukdom eller en tragisk olycka. Men den brutala påminnelse om döden som vi nu fått saknar motstycke.

Utan synbart mofiv har landets ledande politiker - vär statsminister -mördats. Hur stor makt han än hade och hur betydelsefull han än vär, var han ändå så oändligt liten, sä försvarslös och sä utlämnad där på Sveavägen,

Jag har vid många tillfällen varit arg pä Olof Palme, Det vore hyckleri om jag inte erkände det. Ingen annan socialdemokrat kunde göra mig så upprörd. Och alla skall veta att vi ofta hade olika uppfattningar om vad som var den bästa lösningen. Men avståndet mellan oss också när det var som störst var knappt ens mätbart jämfört med de ljusår som skiljer gentemot de krafter, de ideologier och de män som iscensatt detta dåd.

Flera socialdemokrater har berättat för mig att antalet brev, telegram, blommor och kondoleanser från olika moderata organisafioner har varit stort. Det är eff av mänga tecken på värdegemenskapen hos värt folk. Vi kan ha härda meningsmotsättningar. Men när och om det gäller, då håller vi samman.

Jag minns också nu många tillfällen då Olof Palme privat visade stor charm, humor och ett vinnande sätt. Och vi, hans polifiska motståndare, fick naturligtvis bara se litet mot vad han kunde ge dem som stod honom nära; familj, vänner och politiska meningsfränder.

Mordet pä Olof Palme var ett nederlag för det öppna samhället. Men nederlag kan vändas till seger. Men det förutsätter gemensamma ansträngningar och en myckenhet kurage,

Sveriges folk väntar sig nog att vi politiker skall dämpa tonen, mera se till det som förenar och infe i onödan vädra motsättningar.

Vi som är i opposition skall självklart opponera med kraft och klarhet och de som regerar skall göra det efter sin övertygelse om vad som är bäst för landet. Men det finns också frågor där de ideologiska skillnaderna inte får vara ett hinder för samförstånd, främst när det gäller Sveriges fred, frihet och oberoende.

Det känns ändå skönt i dag aff minnas att den sista partiledardebatten vi

Prot. 1985/86:90 hade här i riksdagen för en dryg månad sedan var öppnare och vänligare än de
10 mars 1986 tidigare. Det fanns plats för litet humor och värme och jag ser framför mig, på

Minnesstund med anledning av statsminister Olof Palmes frånfälle

den stol som i dag står tom, hur Olof Palme skrattade gott under våra replikskiften.

Lät oss ta den debatten till utgångspunkt för vårt framtida arbete - en politisk diskussion i värt öppna Sverige som belyser de ideologiska motsättningarna och meningsskiljaktigheterna i sak, men som också förenas där högre värden sfär på spel. Vi lyser nu frid över Olof Palmes minne med de slutord i Verner von Heidenstams "Sverige" som i dag känns särskilt nära: "Du land, där våra barn en gång få bo och våra fäder sova under kyrkohällen,"

Anf. 3 BENGT WESTERBERG (fp):

När en demokrafisk ledare kallblodigt skjuts ned väcker det inom oss alla djup smärta och fruktansvärd vrede. Också i vår sorg ser vi hur det vi sätter högst - friheten, solidariteten och respekten för livet - kränks och släpas i smutsen. Samtidigt upplever vi hur stark vår gemenskap är, hur nära vi står varandra, alla vi som lever och verkar i en demokrafi,

Olof Palme - statsminister, partiledare, världsmedborgare - tomrummet efter Dig är stort! På den svenska politiska scenen stod Du, sedan lång tid fillbaka, i handlingens centrum. Din begåvning. Din bredd och Din debaffglädje lämnade ingen opåverkad. Som ung student upplevde jag Ditt klara ställningstagande i Vietnamkonflikfen som en befrielse. Du engagerade. Du hänförde. Du vidgade ramen för de polifiska uttrycksmedlen.

Du var trogen Din idésyn, övertygad om rätffärdigheten i Din rörelses mål och om hållfastheten i Dina argument. På Din politiska palett var vitt och svart de dominerande färgerna, och ät dem som stod Dig mot - både inom och utom landet - kunde Du mäta skäppan full.

Du och jag hade olika ideologiska utgångspunkter för värt polifiska arbete. Det framträdde bl, a, i våra skilda sätt att se på socialism och marknadsekonomi och på rollfördelningen mellan kollektivet och individen.

När ohka synsätt bryts, när förslag vägs mot varandra i en demokrati, bildas eff kraftfält ur vilket det goda samhället hämtar sin näring och växt. Den politiska kampen är inget självändamål utan en lika oumbärlig del av demokrafin som viljan aff finna samlande lösningar på samhällsproblemen. Här fanns mellan oss en samsyn,

I Din rika utrustning, Olof Palme, ingick ett stort och levande intresse för människor. Som få andra kom Du ihåg personer som Du hade träffat pä Din väg, inte bara statschefer, ministrar och berömda kulturpersoner utan människor av alla slag. Ditt goda minne för människor förenade Du med en omtanke som värmde mänga.

En demokratisk ledare är en av folket. Hos folket har han sin rot. Hos folket hämtar han sin kraft. Öppet och oskyddad möter han människorna -delar deras vardag och fest. Så ville Du leva, Olof Palme, så levde Du, och sådant skall Ditt minne leva i våra hjärtan.

Ett kinesiskt tänkespräk lyder:

Gä till människorna

lev bland dem

lär av dem

älska dem

börja med det de försfår

bygg på det de har.

Prot. 1985/86:90 10 mars 1986

Minnesstund med anledning av statsminister Olof Palmes frånfälle

Om de bästa ledarna när deras uppgift är slutförd deras arbete uträttat säger människorna -vi gjorde det själva.

Tack, Olof Palme, för den inspiration Du gav ät oss alla att växa,

Anf. 4 KARIN SÖDER (c):

En röst för internationell fred och för rättvisa bland människorna har tystats. En röst som här i denna kammare har stimulerat och provocerat till debatt och engagemang kommer inte mer att höras bland oss. En flammande röst för socialdemokratins idéer har tystnat. En familjefars kärleksfulla röst finns där inte mer, Olof Palme är död.

Sorg, vrede, bestörtning präglar vårt land. Förstämning präglade Nordiska rådefs arbete i Köpenhamn sistlidna vecka. Över hela världen frågar vänner,' kolleger och många därutöver: Varför? Vi vet i dag inte om detta varför någonsin blir besvarat. Men ett vet vi; Vår öppna demokrati måste bestå provet, Missdådare skall infe få fira några triumfer. Respektfull dialog och lyhörd debatt skall medverka fill att fördjupa vär demokrafi. På det sättet skall vi hedra vår statsminister.

När demokrafins hållfasthet prövas känner vi hur viktigt det är att vi behandlar varandra med respekt också när åsikterna går isär, I sorgens stund känner vi hur väl vi behöver varandra. Därför måste vi också fortsätta motståndet mot rasism och främlingshat. Därför mäste vi fortsätta kampen för de förtryckta i hela världen, och vi måste fördjupa den kampen.

Låt vårt tack till Olof Palme inrymma ett löfte till våra barn och våra unga att vi aldrig ger upp kampen mot hunger, mot ohälsa och mot orättvisor, att vi ger våra barn och våra unga det löftet aff vi aldrig ger upp kampen mot väldet, att vi aldrig ger upp kampen för fred och frihet bland människorna,

Vär medmänsklighet och vårt medansvar i kampen mot det onda blir vårt tack till Olof Palme, Låt det bli värt sätt att hedra Olof Palmes minne, vär statsministers minne!

Anf. 5 LARS WERNER (vpk):

När en företrädare för svensk arbetarrörelse som Olof Palme så brutalt faller offer för det meningslösa våldet, vill vi kommunister hedra hans minne genom fortsatt arbete mot egoism och sociala orättvisor, för fred och avspänning, för internationell rättvisa, för ett konsekvent hävdande av vårt lands alliansfrihet, självständighet och demokrati - frågor som Olof Palme

Prot. 1985/86:90 var djupt engagerad i och för, frågor som är gemensamma för hela

10 mars 1986 arbetarrörelsen: socialdemokrater, kommunister och fackföreningsrörelsen.

~ ] '. Olof Palmes insatser för att främja fred och nedrustning och internationell

Minnesstund med an- '

, j . solidaritet bidrog till att vart land tog och tar ett ansvar för utvecklingen i

ledning av statsminister ° „ o , ,

; rn 1 r " r.„ världen, som även sma länder måste ta, ofta i konflikt med stormakter,

Olof Palmes frånfälle

Därför är Olof Palmes bortgång en svar förlust, inte bara för hans familj,

inte heller bara för Sverige, utan för progressiva människor över hela

världen. Inte minst människorna i tredje världen ger i dag uttryck för defta,

I.Sverige är sorgen och avskyn över detta illdåd gemensam, samtidigt som vi gemensamt måste uppträda fill försvar för ett öppet samhälle, som ger politiker möjligheter att röra sig fritt bland vanliga människor,

Olof Palme var både nationellt och internationellt en stor politiker. Det gick aldrig att tänka bort honom i något politiskt sammanhang, vare sig man var överens med honom eller infe.

Nu fortsätter den polifiska debatten utan Olof Palme, De problem som sysselsatte också honom in i det sista är fortfarande olösta. Vi sörjer hans tragiska död och arbetar vidare för fred och frihet, för demokrati och socialism.

Vi delar nu med Olof Palmes familj och parti känslan av tomhet efter en rikt begåvad och intensiv människa, och vi känner med er en uppriktig saknad efter en stor polifisk personlighet,

Anf. 6 IVAR NORDBERG (s):

Den 28 april 1958 tog Olof Palme för första gången till orda i riksdagen, . Man debatterade pensionsfrågan, och C>lof Palme talade om änkors och handikappades trygghet och om de gamlas försörjning.

Men ansatsen i detta hans jungfrutal var bredare än så. Han ville visa att Sverige och svensk ekonomi skulle förmå att bära djärva framfidssatsningar. Vi kunde, hävdade han med kraft, göra långtgående utfästelser om goda och säkra pensioner. En obändig tro pä framfiden bar hans tal. Dess signum var opfimism.

Riksdags- och regeringsåren igenom' förblev optimismen en konsekvent hållning, ja, ett kännemärke för honom. Bergfast trodde Olof Palme på människors vilja och möjligheter att utveckla och förändra. Att göra Sverige fill ett bättre land för alla skulle ta lång fid. Men tidsperspektivet förskräckte inte. Som den reformist han var, visste han att människorna mäste övertygas, de mäste vinnas för det nya. Utan deras samtycke skulle omvandlingen äventyras och demokratin undergrävas.

Han återkom ofta till detta tema, bl, a, i en intervjubok, publicerad 1969, Så här formulerade han sig: "Min grundton är på sätt och vis pessimisfisk. För

jag talar hela tiden om risker och brisi;er------------------------ ," "Men", fortsatte han,

"politiken kräver och utopin ger möjlighet till en våldsam ansträngning, som
är enda möjligheten att förändra verkligheten. Det är konservativt att bara
tala och se i mörka toner och färger, avbilda hopplösheten. Ty hoppet är ju
aff förändra verkligheten. Tanken att det går att förändra den är grundförut
sättningen för radikal politik. Risken som man löper är aff man tappar
kontakten med verkligheten. Politiker måste ju allfid befinna sig en bit
58 framför den dagsaktuella situationen, en bit framför den aktuella opinionen.

Annars kan han infe finna någon uppgift. Men avlägsnar han sig för långt, sä tappar han kontakten med opinionen,"

I den andan verkade Olof Palme också i den riksdagsgrupp vars ordförande han var sedan hösten 1969, Han betydde mycket för oss, I det politiska arbetet kan vi frän fid till annan känna besvikelse och misströstan, I sådana stunder fanns han där, intalade oss hopp, inspirerade fill nya försök, visade pä nya vägar att nå ujjpsfällda mäl.

Sådant var hans ledarskap - optimism och förnyelse, tro på idéerna och på framfiden.

För det känner vi i den socialdemokratiska parfigruppen djup tacksamhet.

Mycket har sagts och än mer har skrivits om Olof Palme under de tio dagar som förflutit sedan hans död. Där har funnits en rikedom av uppskattande omdömen. Också politiska meningsmotständare har pä ett uppriktigt sätt givit sift erkännande åt hans gärning. Människor runt om i värt land gör sammaledes, Tusenden och äter fusenden samlas för att minnas och hedra honom, Sveriges folk sörjer. Med oss i sorgen står i detta nu människor i alla delar av världen. För hans verk gällde också dem - deras liv och deras fred.

Så har statsmannen och politikern Olof Palme tillmätts nya dimensioner. Så har hans insatser här hemma och ute i världen vägts pä nytt och befunnits ha högsta lödighet.

Också om medmänniskan Olof Palme har offentligheten fått veta sådant som tidigare var fördolt. Det fanns en debattens och strålkastarljusets Olof Palme. Men också en samtalens och vandringsstigarnas.

Bilden av honom har fått mjukare konturer.

Tonfallen har fått mildare klang.

Färgerna i porfräffef fler nyanser.

Och allt defta, som länge varit de någras vetskap, har nu blivit de mängas insikt.

Det känns rättvist.

Det känns ljust.

Ur sorgen har vuxit eftertanke och besinning. .

Det är hoppfullt.

Ur sorgen har också sprungit fram ny vilja och ny kraft att föra arbetet vidare för fred, för frihet och för rättvisa.

Prot. 1985/86:90 10 mars 1986

Minnesstund med anledning av statsminister Olof Palmes frånfälle

Prot. 1985/86:90 10 mars 1986

Minnesstund med anledning av statsminister Olof Palmes frånfälle

Anf. 7 Skådespelare JAN-OLOF STRANDBERG;

Jag skall läsa några dikter av Erik Blomberg,

DIN EGEN SORG

Din egen sorg är endast sorgens skugga,

den stora sorgens, som är allas hem.

Så glöm din gråt, då molnens tårar dugga,

och lyft din hand och sök att fånga dem.

Bär denna dryck fill ett fiwtorkat träd,

och du skall höra, hur dess sjuka lunga

på nytt skall fyllas av en ljus och späd

musik, där leenden och tårar sjunga.

Bär denna dryck till en förtorkad mun

och du skall höra från dess hårda läppar

ett tacksamt sus likt sorlet från en brunn,

likt frigjord säng från lösta klockors kläppar.

RÅDJUR I EN PARK

■ Jag älskar de små bräckliga rådjuren där de dansa förbi,

lätta och flyktiga som ljusfläckar mellan bokträden,

skygga och ogripbara som skuggor i det sammetsmjuka skogsdunklet.

Jag följer dem med blicken och smeker deras smala,

sirliga ben och rörande höfter -

Jag ville lyfta dem i min famn och kyssa deras silkeslena

hals och bogar -

Jag ville pressa dem tätt intill mig och krossa deras sköra lemmar,

tills det bedjande guldljuset i deras ögon har brustit

och det oskyldiga blodet börjar droppa.

Inspärrad i min ömhet bor en mordlysten fånge.

Jag vet det, - Jag säger det.

Men därför att jag vet och vågar att säga det,

skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa,

som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig.

VIOLONCELLEN

Då bomblarmet tystnat

och kanonaden,

är det som om folket lyssnat

i den sönderskjutna staden.

Prot. 1985/86:90 10 mars 1986

Minnesstund med anledning av statsminister Olof Palmes frånfälle

De som ännu överleva,

de som ännu kunna andas,

fram ur mörka skyddsrum treva

i ett hopp att dagen randas.

Vad ej elden hunnit härja,

vad som ej begravts i gruset

söka de försiktigt bärga

ur det ödelagda huset.

Med sig släpa de sift sista

tillbehör, av röken svärtat,

och en ensam man i famnen

bär sin cello tryckt mot hjärtat.

Gömd under jorden

i källarecellen

sjunger osynlig

violoncellen.

Ingen kan tysta

den eviga sången,

sången om frihet

för trälen och fången.

Hör hur den lyfter sig

- översvinnlig.

Människans längtan

är oövervinnlig.

Då dödslarmet tiger

skall hon bevara

tonen som sfiger,

den underbara.

Prot..1985/86:90 10 mars 1986

Minnesstund med anledning av statsminister Olof Palmes frånfälle

Jag läser fill sist ur Stig Sjödins diktsamling Sotfragment.

FRIHET, JÄMLIKHET, BRODERSKAP

Tag de svartaste orden,

de mest föraktade, nedsmutsade,

hånade ord, doppade i olja, i kol,

i sot, i svett, fårar och lidande,

ord som kan få arkeologer att häpna.

Ord som stöttat barrikader,

Undanslängda, vrakade, nötta, förlegade,

söndermalda ord, som saknar det

rätta antikvariska dammet.

Men de står där med ditt hjärta

som evig bakgrund, som evigt förnuft:

Frihet

Jämlikhet

Broderskap

2 § Minnesstunden avslutades kl, 13,00, In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Gunborg Apelgren

Bilaga till Prot. 1985/86:90

Riksdagens protokoll 10 mars 1986

1985/86:90

Program vid minnesstunden måndagen den 10 mars 1986 kl. 12.00 med anledning av statsminister OLOF PALMES frånfälle

Musik under samlingen

En tyst minut till Olof Palmes minne

Adagio.................................................... Oskar Lindberg

TALMANNEN

Stemning................................................ Wilhelm Stenhammar

(text: J, P, Jacobsen)

Deep river ........................................... Negro spiritual

(arr. Norman Luboff)

ULF ADELSOHN BENGT WESTERBERG KARIN SÖDER LARS WERNER IVAR NORDBERG

Air ur Era Holbergs Tid ......................... Edvard Grieg

Din egen sorg........................................ . v

Rådjur i en park .................................. \ Erik Blomberg

Violoncellen .......................................... /

Frihet, jämlikhet, broderskap................. Stig Sjödin

Sverige.................................................. Wilhelm Stenhammar

(text: Verner von Heidenstam)

Du gamla, du fria

MEDVERKANDE

Sträkensemble ur Stockholms Filharmoniska Orkester
Storkyrkans kör under ledning av musikdirektör Gustaf Sjökvist 63

Skådespelare Jan-Olof Strandberg

Riksdagens protokoll 1985/86:90 Måndagen den 10 mars

Kammarens protokoll

Riksdagens protokoll 1985/86:90

Kammarens protokoll