Riksdagens protokoll 1982/83:27 Tisdagen den 16 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1982/83:27

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1982/83:27

Tisdagen den 16 november

Kl. 15.00

1  § Justerades protokollet för den 8 innevarande månad.

2  § Talmannen anmälde aft Grethe Lundblad (s) denna dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom Staffan Vallins uppdrag som ersättare upphört.

3 § Svar på fråga 1982/83:75 om anställningsförmånerna vid permittering

AnL 1 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON:

Herr talman! Lars-Ove Hagberg har frågat mig Om regeringen planerar aft vidta förändringar i' lagen om anställningsskydd för att reglerna om löneförmåner under permitteringstid skall ändras så, att lön och andra anställningsförmåner skall utgå från permitteringens första dag och aft permittering utan lön därmed förbjuds.

Antalet permitteringar har ökat dramatiskt under de senaste åren. Det gäller både sammanhängande permitteringar och permittering i form av korttidsvecka. Inte minst är def storföretagen som permitferar. Och def gör de av konjunkturmässiga och företagsekonomiska skäl. Någon skyldighet för arbetsgivaren att använda driftsavbrottet för något mera meningsfullt -1, ex. för utbildning - finns infe.

Det är arbetarna inom industrin som drabbas. Tjänstemännen och de offentliganställda behöver inte riskera sina löner.

Jag har redan här i riksdagen, i den allmänpolitiska debatten för några veckor sedan, sagt att def finns skäl att göra en översyn av de gällande reglerna. Regeringen har också, helt nyligen, beslutat att höja utbildningsbidraget för de arbetsgivare som utbildar sin personal i stället för att permittera.

Permitteringslönen regleras infe bara i lag utan också i avtal. Även arbetslöshetsförsäkringen berörs. Dessutom pågår def förhandlingar mellan

Nr 27

Tisdagen den

16 november 1982

Om anställningsförmånerna vid permittering

91

Nr 27

Tisdagen den

16 november 1982

Om anställningsförmånerna vid permittering

arbetsmarknadens parter i denna fråga. Jag har därför inlett överläggningar med parterna.

Innan dessa överläggningar har avslutats och regeringen har övervägt frågan i hela dess vidd, är jag inte beredd aft lämna ett mera detaljerat svar på Lars-Ove Hagbergs fråga.

AnL 2 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det var kanske inte detaljer som jag var intresserad av, utan mera målet. Vad tänker regeringen göra åt def förhållandet att arbetarna och samhället får betala en stor del av def inkomstbortfall som uppstår genom aft lön inte kommer in från företagen när de anställda blir permitferade?

Permitteringskamsellen har nu tagit fart igen. I oktober arbetade drygt 4 000 kortfidsvecka. Näsfan 3 000 var permitferade, och massor med arbetare i industrierna, framför allt inom stålindustrin, är varslade. Inom Sandvik ligger antalet varsel på ca 2 900. I Hofors är 1200 varslade, i Långshytfan 1 500, i Storfors 185, i Fagersta 850 och vid Bulten-Kanthal 400. LKAB har också aviserat permitteringar.

Dessa orättvisa övervälfringar som företagen gör på samhälle och arbetare kan inte få fortsätta. Som arbetsmarknadsministern så riktigt sade är det arbetarna som får betala detta, och det är en orättvisa mellan arbetare och tjänstemän. A-kassorna får bära en oförtjänt stor del.

LO-kongressen har en gång sagt att man borde förbjuda permittering utan lön och att den permitterade borde få lön från första dagen. I och med detta skulle permittering i nuvarande form tas bort. Den fråga som jag skulle vilja ställa - och det gäller inte någon detalj - är om målet för dessa överläggningar är att man skall förbättra reglerna. På en tidigare fråga fill en borgerlig minister fick jag svaret att man skulle se över dessa regler. Av en minister från ett socialdemokratiskt parti kanske jag skulle kunna få ett besked om vart man är på väg. Är man på väg åt rätt håll, alltså till full lön?

92

Anf. 3 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON: Herr talman! Som jag sade i svaret till Lars-Ove Hagberg, är jag i nuläget infe beredd aft gå in på en ytterligare diskussion om vad som kan bli resultatet av en sådan här översyn. Det framförde jag också i den allmänpolitiska debatten. Det här är ju, som Lars-Ove Hagberg också vet, inte någon liten och enkel fråga, utan def är en ganska komplicerad materia man ger sig in på och som i mycket hög grad rör frågan om vad man skall avtala om och vad man skall lagstifta om.

Självfallet anser jag att det finns problem på defta område - annars hade jag aldrig aktualiserat denna fråga så som jag har gjort nu under hösten. Problemen är av två slag: dels de skiUnader som finns mellan arbetare och tjänstemän, dels frågan om på vilket sätt det är vettigt aft utnyttja konjunktursvackor, minskade orderingångar m. m. -om det skall ske genom permitteringar som gör folk arbetslösa eller om det skall ske genom utbildning eller andra insatser.

Båda dessa problem far vi alltså upp i de diskussioner som nu förs, men eftersom vi ännu infe har kommit särskilt långt i dessa överiäggningar, kan jag infe ge något ytterligare svar i dag. Defta är en fråga som har diskuterats under en lång följd av år. Tyvärr blev def inte någon utredning av frågan i den tidigare anställningsskyddskommittén, som det borde ha blivit, och därför har vi alltså ett omfattande arbete framför oss innan vi kan se slutresultatet.

AnL 4 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag tycker för min del att huvudproblemet ändå är enkelt: skillnaden mellan arbetare och tjänstemän måste upphävas på det sättet att arbetarna får full lön från permitteringens första dag. Om defta skall ske genom avtal eller lag kan vara en prakfisk fråga, men eftersom man hittills inte kommit fram fill någon bra lösning avfalsvägen - här har A-kassan fått sitta emellan - är det väl dags för lagstiftning.

En delfråga är: Är arbetsmarknadsministern beredd, om dessa överläggningar infe ger resultat, aft lagstifta om full lön? En andra delfråga är: Skall det anordnas utbildning under tider med driftstopp, när företagen inte har full produkfion? De fackliga organisafionerna skulle ha betydligt bättre på fötterna om det fanns en lag om fuU lön vid permittering - då kan de t. ex. tvinga fram vettiga aktiviteter under tider med driftstopp.

AnL 5 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON: Herr falman! Jag vill bara erinra Lars-Ove Hagberg om aft avtalsförhandlingar om den här frågan f. n. pågår och är i högsta grad.aktuella. De är alltså infe alls avslutade.

AnL 6 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Då kanske jag av arbetsmarknadsministern kan få svar på frågan: Om dessa avtalsförhandlingar inte ger ett tillfredsställande resultat, kommer regeringen då att ingripa och lagstifta om full lön från första permitteringsdagen, som var LO-kongressens krav?

Nr 27 •

Tisdagen den

16 november 1982

Om anställningsförmånerna vid permittering

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Föredrogs och hänvisades Proposifionerna 1982/83:45 till civilutskotfet 1982/83:48 till konstifufionsufskotfet 1982/83:59 till lagutskottet

5 § Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1982/83:6 fill utrikesutskottet

93

Nr 27     '

Tisdagen den

16 november 1982

6 § Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1982/83:53 fill finansutskottet

1982/83:54 till civilutskotfet

Meddelande om ititerpellationer

7 § Föredrogs men bordlades åter Skatteutskottets betänkande 1982/83:5

8                              § Anmäldes och bordlades
Proposition

1982/83:65 Dispositionen av anvisade anslag för budgetåret 1982/83 till departementen m. m.

9                              § Anmäldes och bordlades
Förslag

1982/83:7 Ändrade bestämmelser angående kungörandet av författningar på riksdagens förvaltningsområde

10                              § Anmäldes och bordlades
Mofionerna

1982/83:55 av Allan Ekström och Gunnar Biörck i Värmdö Ändringar i rättegångsbalken m. m. (prop. 1982/83:41)

1982/83:56 av Allan Ekström och Gunnar Biörck i Värmdö Advokatsamfundefs disciplinära verksamhet (prop. 1982/83:42)

11                              § Meddelande om interpellationer

Meddelades att följande interpellafioner framställts den 16 november

94

1982/83:32 av Jörn Svensson (vpk) tiU jordbruksministern om arrendepolitiken:

De senaste åren har arrendefrågan trängt sig fram till allt större uppmärksamhet. Detta har sina bestämda historiska och aktuella orsaker.

Sverige har aldrig genomgått någon jordreform på det sätt som skett i Finland, Danmark, Sydtyskland, Frankrike eller de baltiska områdena. Skiftena i Sverige innebar ingen "torparfrigörelse" av den finska typen, ingen jorddelning som i Baltikum, ingen reduktion av fideikommissjordar som i Danmark. De svenska skiftena drevs fram av storjordbrukare och godsägare, ofta mot andra brukares opposition. De innebar totalt sett en omfördelning av jord fill den agrara överklassens förmån. De upphävde gamla allmänningsrättigheter för de jordlösa. Denna process bidrog till att traditionella arrendesystem dröjde kvar i def svenska landsbygdssamhället.

Förloppet i Sverige liknade mera def som ägde rurn i Preussen och Nordtyskland, och den politiska påverkan därifrån var tydlig särskilt i södra Sverige. Egenartade omständigheter gjorde att arrendefrågan kom att få ett likarfat läge i norra delen av landet - där saknades visserligen en godsägarklass, men dess roll infogs i stället av kronan och de stora bolagen.

1908 års emigrationsufredning rekommenderade ökade möjligheter till självägande för torpare och arrendatorer såsom etf medel att minska utflyttningen och öka försörjningsmöjligheterna i hemlandet. Resultatet blev 1919 års ensittarlag, som under vissa betingelser gav arrendatorer rätt aft påfordra friköp av jorden.

Ensittarlagen ägde bestånd i 58 år och föll för den koncentrafionsfilosofi som gick sitt segertåg i socialdemokrafisk ekonomisk politik under 1960-talet. År 1967 beslöts om dess avskaffande mot ett antal socialdemokratiska och kommunistiska röster. År 1976 utlöpte lagen. Regeringen tog alltså ställning för jorddroftarna och bolagen mot arrendatorerna. En våg av drastiska arrendehöjningar följde i slutet av 1970-talet. En ny arrendelag, avsedd att förbättra arrendatorernas allmänna rättsställning, antogs men har i praktiken visat sig få ringa genomslag inför det stora övertag jordägarna nu har gentemot arrendatorerna.

Friköpsfrågan har sedan dess tagits upp mofionsvägen av vänsterpartiet kommunisterna. Lagutskottet har därvid hänvisat till den sittande arrende-lagsutredningen. Def står dock sedan länge klart att utredningen inte kommer aft framlägga något förslag om rätt till friköp. Kommittén har redan offentliggjort detta.

Arrendefrågans skärpning har medfört ett uppsving i arrendatorernas organisering och aktivitet. Opinionen för återställande av friköpsrätfen har ökat.

Arrendejorden ökar såväl absolut som relativt. Särskilt i bygder med gods-och bolagsjordar skärps motsättningarna och problemen.

Mot denna bakgrund vill jag fråga jordbruksministern:

1.    Ämnar regeringen under innevarande valperiod framlägga förslag om friköpsrätt för arrendatorer?

2.    Ämnar regeringen under innevarande valperiod tillskapa friköpsrätt för tomtmark, så att äldre arrendatorer som äger bostadshus på ofri grund kan friköpa marken?

3.    Vilken är i övrigt den nya regeringens arrendepolifik?

Nr 27

Tisdagen den

16 november 1982

Meddelande om interpellationer

1982/83:33 av Margot Wallström (s) fill utrikes- och handelsministern om Frankrikes kärnvapenprov i Polynesien:

Den senaste fiden har vi via massmedia fått beskrivningar av Frankrikes kärnvapenprov på öar i Polynesien.

Ända sedan 1966 har fransmännen festat sina kärnvapen på atollerna Fangafaufa och Moruroa, omkring 120 mil från Tahiti. Man här sprängt 92 bomber på mellan 2 och 140 kiloton. Från början skedde sprängningarna

95

Nr 27

Tisdagen den

16 november 1982

Meddelande om fråga

både ovan och under jord men numera - efter internationella protester -utförs de under jord. Kritikerna - bland dem författaren Bengt Danielsson, bosatt på Tahiti - hävdar att polynesierna är emot proven men är maktlösa mot den franska dominansen. Uppgifter om säkerhetsförhållandena säger aft Momroa-afollen har spruckit och radioakfivitet läcker ut i havet, att flera dödsfall har inträffat och att tekniker och ingenjörer som arbetar där hotar med strejk.

Flera kritiker menar att en liten korallö är den mest olämpliga plats man kan tänka sig för atomprov.

Förhållandena i Polynesien har genomgått stora förändringar ekonomiskt, socialt och polifiskt sedan proven inleddes. T. ex. har den lokala terrifori-alförsamlingen satts ur spel och stora sociala orättvisor uppstått.

Det som nu sker på öarna i Polynesien, det övergrepp som Frankrike gör sig skyldigt fill, måste få ett slut. Def är viktigt aft även vi reagerar och tar avstånd från dessa kärnvapenprov och att vi bidrar fill att utöva politisk påtryckning på Frankrike.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga fill utrikesministern:

Avser regeringen aft via FN eller på annat sätt vidta några åtgärder för att förmå Frankrike aft upphöra med kärnvapenproven i Polynesien?

12 § Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts den 16 november

96

1982/83:102 av Arne Fransson (c) till arbetsmarknadsministern om angelägenheten av ökad industrisysselsäffning:

Regeringen har nu presenterat sitt s. k. krisprogram. En av huvudpunkterna anges därvid vara en industriell utveckling med en på sikt ökad sysselsättning. I def syftet skall investeringarna öka och konkurrenskraften förstärkas genom devalveringen. Devalveringen har f. ö. i regeringsförklaringen sagts vara "en nödvändig förutsättning för aft öka produktionen och sysselsättningen inom industrin".

Samtidigt har publicerats en längre intervju med arbetsmarknadsminister Anna-Greta Leijon i vilken hon uttalar att def är svårt att öka antalet anställda i industrin men att det kanske inte heller är nödvändigt. Arbetsmarknadsministern pekar i stället på def stora antal arbetsuppgifter som behöver utföras inom den offenfiiga sektorn.

Slutsatsen efter en genomläsning av intervjun måste bli att arbetsmarknadsministern ser en fortsatt expansion inom den offentliga sektorn som mer angelägen än en ökad sysselsättning inom industrin.

Med anledning härav önskar jag ställa följande fråga fill arbetsmarknadsministern:

Är arbetsmarknadsministern, mot bakgrund av gjorda uttalanden, beredd

att redovisa regeringens uppfattning om industrisysselsätfningens utveck-    Nr 27

''"S?                                                                            Tisdagen den

16 november 1982
13 § Kammaren åtskildes kl. 15.09.                                                        

In fidem

Meddelande om fråga

BENGT TORNELL

/Solveig Gemert