Riksdagens protokoll 1981/82:97 Måndagen den 15 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1981/82:97

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:97

Måndagen den 15 mars

Kl. 11.00

Nr 97

Måndagen den 15 mars 1982

Om avtal rörande avtjänande av fängelsestraff i brottslingens hemland

Förhandlingarna leddes av förste vice falmannen.

1 § Förste vice talmannen meddelade att Björn Köriof (m) den 13 mars och Tore Nilsson (m) denna dag återtagit sina platser i riksdagen, varigenom uppdraget för deras resp. ersättare upphört.

2 § Svar på interpellation 1981/82:151 om avtal rörande avtjänande av fängelsestraff i brottslingens hemland

Anf. 1 Justitieministern CARL AXEL PETRI:

Fru talman! Hans Petersson i Röslånga har- med hänvisning bl. a. fill fall när utländska medborgare döms för narkotikabrottslighet i Sverige - frågat mig hur regeringen bedömer möjHgheterna att snarast få till stånd fler internationella avtal om avtjänande av utdömda fängelsestraff i den dömdes hemland.

Som berörs i interpellafionen kan verkställigheten av fängelsestraff överföras mellan de nordiska länderna. Detta sker inte med stöd av någon konvention, utan samarbetet grundar sig på att enhelHg lagstiftning i ämnet upprätthälls inom Norden.

När det gäller att överföra verkställigheten av ett fängelsestraff från Sverige till en ulomnordisk stat eller omvänt finns f. n. en europeisk konvention från år 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonvenfionen). Sverige tog inom Europarådet mycket aktiv del i förberedelserna fiH denna konvention och tillträdde den som en av de första staterna. Hittills har konventionen i övrigt ratificerats av - förutom Danmark och Norge - Cypern, Turkiet och Österrike.

Enligt brottmålsdomskonventionen kan verkställigheten av frihetsberö-vande påföljd - liksom även när det gäller böter och förverkande - föras över från domslandet till en annan stat, bl. a. i fall då den dömde har sitt hemvist i den staten eller skall undergå annat frihetsstraff där. Detsamma gäller om

147

Nr 97

Måndagen den 15 mars 1982

Om avtal rörande avtjänande av fängelsestraff i brottslingens hemland

148

verkställighet i den andra staten kan väntas underlätta den dömdes sociala anpassning liksom i vissa andra fall.

Huvudsakligen med anledning av Sveriges tillträde till brottmålsdomskonventionen har antagils en särskild lag (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brolfmålsdom (internationella verkställighetslagen). Lagen gär emellerfid längre än vad konventionen ålägger oss i framför allt tvä hänseenden. Dels ger den oss möjlighet att överföra verkställigheten till eller överta verkställigheten från andra främmande stater än dem som är anslutna lill brottmålsdomskonventionen efter överenskommelse i del särskilda fallet. En förutsättning för detta är att synnerliga skäl föreligger. Dels ger den utrymme för bilaterala avtal om samarbete i verkställighetsfrågor mellan Sverige och andra stater.

Vid brolfmälsdomskonventionens tillkomst ställdes stora förhoppningar på den nya konventionen. Tyvärr måste man konstatera atl dessa knappast har infriats. Konventionen har tillämpats mycket sparsamt. Huvudskälet är att så få stater ännu sä länge har ratificerat den.

Sverige har i åtskilliga sammanhang inom Europarådet med eftertryck betonat vikten av alt så många stater som möjligt tillträder brottmålsdomskonventionen, och samma uppfattning har kommit lill uttryck bl. a. i en del av rådet antagna rekommendationer. Nu vänfas närmast Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz tillträda konventionen under år 1983. Enligt uppgift föreligger ett längf framskridet förberedelsearbete även för Italiens del, och frågan om ett tillträde lorde f. n. också övervägas bl. a. av Nederländerna. Det är från svensk sida givetvis en förhoppning all övriga Europarådsstater följer efter, så snart som legala - i en del fall även konstitutionella - förutsättningar har skapats i dessa stater.

Ett annat skäl till att brottmålsdomskonventionen har fått sä förhållandevis liten praktisk betydelse kan vara alt den procedur som konventionen förutsällerär rätt komplicerad. Bl. a. av detta skäl pågår f. n. arbete inom en särskild Europarädskommitté pä en ny konvention "om överförande av dömda". Även i detta arbete, som är långt framskridet, tar Sverige aktiv del. Den nya konventionen, som är avsedd inte alt ersätta ulan alt komplettera brottmålsdomskonventionen, kommer alt ge utrymme för ett enklare förfarande. Men från de synpunkter som framhålls i interpellationen kan en nackdel sägas föreligga: till skillnad från brottmålsdomskonventionen kommer den nya konventionen sannolikt att förutsätta den dömdes samtycke, för atf överförande av verkställighet skall kunna ske. Från svensk sida har man under arbetet utan framgång vänt sig mot att delta krav ställs upp.

Del utrymme för bilaterala avtal i straffverkställighelsfrägor som internationella verkställighetslagen ger har hittills inte utnyttjats, men jag kan nämna att vissa sonderingar har förekommit i förhållande till USA. Numera delfar emellerfid USA, liksom även Canada, som observatör i arbetet på en ny Europarådskonvention. Detta har tagils som ell tecken på att de staterna kan vara beredda all ansluta sig till konventionen när den öppnas för

undertecknande eller sluta eft särskilt avtal av samma innehåll med Europarädsst af erna.

Övriga stater med vilka bilaterala verkställighetsavtal skulle kunna få praktisk betydelse för svensk del tillhör till större delen en grupp länder, som Sverige till följd av grundläggande skillnader i rättssystemen hittills inte har haft något direkt samarbete med på def rättsliga området.

F. n. fär man från svensk sida, som jag ser det, framför allt slälla förhoppningarna till alt brottmålsdomskonventionen efter hand kommer all ratificeras av allt fler stater och all den kommande Europarådskonvenlionen kommer all visa sig vara ell användbart instrument för enklare fall. Jag vill också nämna atl ullämningsförfarandet i praktiken ibland kan användas för atl man skall nå sädana resultat som åsyftas i interpellationen. Detsamma gäller ett överförande av själva lagföringen, något som kan ske bl. a. enligl den europeiska konventionen om överförande av lagföring i brottmål.

Nr 97

Måndagen den 15 mars 1982

Om avtal rörande avtjänande av fängelsestraff i brottstingens hemland

Anf. 2 HANS PETERSSON i Röslånga (fp):

Fru talman! Den internationella brottsligheten - och i synnerhet narkotikabrottsligheten - har hela världen som arbetsfält. Del handlar om myckel stora pengar, och för dem som inte har moraliska betänkligheter handlar del om all leva flott på andra människors tragedier.

Vi ser en ständig ökning av narkotikahandeln pä den internationella marknaden. För många narkotikahajar är Sverige självfallet ett intressant land. Här finns pengar att hämta, här finns en redan etablerad marknad, och det finns möjligheter att vidga kretsen av missbrukare med olika försälj-ningsmeloder.

Trots alla våra insalser ser vi inget slut på eländet - snarare tycks det vara tvärtom. Därför behövs det extraordinära insalser utöver vad vi nu gör i kampen mot narkotikan. En sådan åtgärd kan vara att verkställigheten av frihetsstraff för internationella brottslingar avtjänas i hemlandet. Jag tror atl del åtminstone för några kan ha en avskräckande effekt. Fängelser i Sverige anses ju ofta vara bekvämare än fängelser i många andra länder.

Självfallet finns det också en human anledning att sända tillbaka dessa brottslingar. Deras situation på en svensk kriminalvårdsanstalt är sämre än för svenskar. Under en rad av är kan den intagne inte upprätthålla kontakten med släkt, med vänner eller med familjer över huvud taget. Bristande språkkunskaper hindrar honom frän atf ta del av böcker, tidningar osv. Besökare förekommer sällan, och de talar ofta inte den intagnes språk. Det är alltså en onödig social och språklig isolering för den som skall utvisas efter atf ha avtjänat sitt fängelsestraff. Vidare är det en onödig kostnad för vårt samhälle. Vi har platsbrist på kriminalvårdens anstalter. Tusentals dömda väntar på alt avtjäna sina straff. Det tar tid, och det kostar pengar atf bygga nya anstalter. Dessutom tror jag aff def är svårt atf övertyga svenska medborgare - och då i synnerhet dem som själva har blivil narkotikamissbrukare eller som har nära anhöriga som blivit del - om all vi under en rad av är skall la hand om internationella brottslingar, som ju ändå skall utvisas.

Jag tackar justitieministern för ett fylligt svar på min interpellation. Om jag

149

Nr 97

Måndagen den 15 mars 1982

Om avtal rörande avtjänande av fängelsestraff i brottslingens hemland

har fattat del korrekt, finns det en konvention frän 1970. Enligt denna kan bl. a. fängelsestraffet överföras från elt land till den dömdes hemland under förutsättning att de olika staterna har ratificerat konventionen. Det fanns 1970 slora förväntningar, men justitieministern konstaterar resignerat att dessa förväntningar ingalunda har infriats. Det är lätt att dela resignationen. Mer än tio.år efter konventionens antagande är den nämligen ratificerad av summa sex länder, varav tre frän Norden, om man inkluderar Sverige. För de nordiska länderna inbördes är konventionen i det närmaste betydelselös, då ju överföringen av verkställigheten grundar sig på en för Norden enhetlig lagstiftning. Då återstår Cypern, Österrike och Turkiet. Av dessa tre länder är-såvitt jag förstår-Österrike och Cypern så gott som betydelselösa i detta sammanhang. Till sist kvarstår Turkiet, som bör ha ett visst intresse. Men dit sker def inte någon överföring, och def har sina alldeles speciella orsaker.

Detta är alltså resultatet av en mer än tioårig konvention. Jag tycker att def är ganska magert, men def lastar jag infe justitieministern för, ej heller hans företrädare under den aktuella tiden.

Inom Europarådet pågår alltså nu arbetet med en ny konvention. I denna förordas den dömdes samtycke för att verkställigheten skall kunna ske i hemlandet. Enligt min uppfattning är def en försvagning, en uttunning, och sannerHgen inte något som helst medel för de extraordinära åtgärder jag förespråkar i kampen mot narkotikan. Def blir förmodligen så att vi får vänta ytterligare fio år, innan vi har hunnit så långt som vi är i dag, dvs. praktiskt taget ingensfans. Jag kan alltså tyvärr inte dela statsrådets förhoppning om att den kommande Europarådskonvenlionen kommer att visa sig vara ett effektivt instrument. Tvärtom är jag väldigt pessimistisk.

Jag tror att vi måsfe gå andra vägar, och det finns - om jag fattade det rätt -möjligheter genom bilaterala avtal. Dem har vi inte utnyttjat hitfills, annat än till vissa sonderingar. Aff ingå sådana avtal bör vara en framkomlig väg, när intresset för att ratificera konventioner inte finns bland de för oss viktiga länderna.

Fru talman! Till sist: Det är alltid känsHgt att diskutera utländska medborgare och kriminalitet. Därför vill jag betona att mitt inlägg berör utländska internationella brottslingar, som kommer till vårt land för atf genom brott tjäna grova pengar, oftast genom att göra våra ungdomar till narkotikamissbrukare. De bör kunna avtjäna sina långvariga straff i hemländerna, liksom svenska internationella brottslingar bör kunna avtjäna sina straff hemma i Sverige.

150

Anf. 3 Justitieministern CARL AXEL PETRI:

Fru falman! Jag vill bara understryka vår önskan att gä vidare pä den bilaterala vägen. Jag vill nämna att den stat utanför Europarådet som det i första hand kan ha betydelse atf sluta bilateralt avtal med är Jugoslavien. Sverige har dock hittills inte haft något konvenfionsmässigt samarbete med Jugoslavien på det rättsliga området. Men det kan nämnas att en mindre del

av de rätt mänga jugoslaver som vi har på våra svenska anstalter enligt domen      Nr 97

är utvisade, varför detta kanske inte har så stor betydelse.       Måndagen den

Det jag nu sagt gäller också Polen. Därifrån stammar en inle obetydlig del    15 mars 1982

av de utländska intagna på våra anstalter.                                 ----------------------

Vi har emellertid sonderingar i gång rörande bilaterala avtal. Def har            Qfi avtal rörande
förekommit sonderingar med Frankrike, och den peruanske justilieminis-       avtjänande av
tern tog vid etl besök nyligen i Sverige upp frågan om ell bilateralt avtal med            fängelsestraff i
Peru.                                                                                            brottslingens hem-
Jag tror, fru lalman, att vi aktivt måste gå vidare också pä de bilaterala         land
avtalens väg.

Överläggningen var härmed avslutad.

3  § Föredrogs men bordlades åter Lagutskottels betänkanden 1981/82:19 och 20 Utrikesutskottets belänkande 1981/82:21 Kulturutskottets betänkande 1981/82:17 Näringsutskottets betänkande 1981/82:26

4  § Anmäldes och bordlades Propositionerna

1981/82:119 Ändring i lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighef rörande mottagande av olja

1981/82:132 Inskränkt skattskyldighet för Stiftelsen Produktutvecklingscentrum i Östergötland m.fl.

1981/82:142 Ändring i brottsbalken (ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet)

1981/82:149 Vissa anslag ur kyrkofonden

5 § Anmäldes och bordlades
Motion

1981/82:2185 av Rune Gustavsson m. fl.

Ändringar i sjukförsäkringen m. m. (prop. 1981/82:144)

6 § Anmäldes och bordlades
Trafikutskottets betänkanden

1981/82:16 Anslag till Vägväsende (prop. 1981/82:100)

1981/82:18  Ändrade  regler  för angivande  av  fartygsdräktighet  (prop.

1981/82:87) 1981/82:21 Vissa ändringar i sjömanslagen (prop. 1981/82:100)

151

Nr 97

Måndagen den 15 mars 1982

Meddelande om frågor

7 § Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 12 mars

1981/82:301 av Jan Bergqvist (s) till utrikesministern om åtgärder mot de politiska förhållandena i Uruguay:

Den 12 mars förra året sade utrikesministern i riksdagen atf situafionen i Uruguay borde uppmärksammas bl. a. i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna och på de nordiska utrikesministermötena. Nedläggningen av den svenska ambassaden i Montevideo skulle inte behöva leda till sämre möjligheter till kontakt med politiska fångar och flyktingar, förklarade utrikesministern vidare.

Eftersom def behövs starkare internationell opinion mot förtrycket i Uruguay ber jag att få ställa följande fråga till utrikesministern:

Vad har regeringen gjort under det gångna året för alt uppmärksamma den bristande respekten för mänskliga rättigheter i Uruguay, och vad tänker regeringen göra i fortsättningen?

1981/82:302 av Carl Bildt (m) till ekonomi- och budgetminisfern om den offenfliga utgiftsutvecklingen:

Anser budgetminisfern, i enlighet med sitt anförande i riksdagens finansdebatt den 10 mars, att eft så klart trendbrott vad gäller utvecklingen av de totala offentliga utgifterna nu åstadkommits, att det är motiverat att räkna med den av honom angivna siffran 1 % ökning under de närmaste åren?

1981/82:303 av Gertrud Sigurdsen (s) till socialministern om beräkningsunderlaget för delpension;

Enligt lagen om delpensionsförsäkring utgörs delpensionsunderlaget för en arbetstagare av skillnaden mellan hans/hennes förvärvsinkomst per år före arbetstidsminskningen och den beräknade årsinkomsten efter arbefs-tidsminskningen. Denna beräkningsmetod innebär nackdelar för de arbetstagare som får vidkännas löneavdrag vid ledighet för fackliga och politiska förtroendeuppdrag. Efter en socialdemokratisk motion i riksdagen 1980 beslöt riksdagen den 21 maj 1980 atf lagen om delpensionsförsäkring skulle ändras så atf motionens syfte och avsikt tillgodosågs. Regeringen fick i uppdrag alt snarast förelägga riksdagen ett förslag fill lagändring. Den 30 september 1980 överlämnade riksförsäkringsverket till regeringen ett ändringsförslag.

152

Med anledning av del anförda vill jag ställa följande frågor till socialmi-   Nr 97

nistern:                                                                      Måndagen den

1. Varför har inte regeringen effektuerat riksdagens beslut av den 21 maj         5 niars 1982

1980?                                                                       

---

2. När kommer regeringen att förelägga riksdagen ett lagförslag enligt    Meddelande om
riksdagens beslul? frågor

8§ Kammaren åtskildes kl. 11.17.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert