Riksdagens protokoll 1981/82:96 Fredagen den 12 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1981/82:96

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:96

Fredagen den 12 mars

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

1 § Anmälan om kompletteringsval till utskott och Nordiska rådet

Anf, 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Folkpartiets partigrupp har som suppleant i konstitutionsufskotfet efter Gertrud Hedberg anmält Eric Hägelmark.

Centerpartiets partigrupp har som suppleant i socialförsäkrings- och näringsutskotten under Birgitta Hambraeus ledighet anmält hennes ersättare Göran Engström.

Socialdemokratiska riksdagsgruppen har som ny medlem i Nordiska rådet efter Doris Håvik anmält nuvarande suppleanten Karl-Erik Häll och som ny suppleant Lahja Exner.

Förste vice falmannen förklarade valda till

suppleant i konstitutionsutskottet Eric Hägelmark (fp)

suppleant i socialförsäkringsutskottet Göran Engström (c)

suppleant i nåringsutskottet Göran Engström (c)

medlem i Nordiska rådet Karl-Erik Häll (s)

suppleant i Nordiska rådet Lahja Exner (s)

Nr 96

Fredagen den 12 mars 1982

Kompletteringsval till utskott och Nordiska rådet

137

Nr 96 2 § Svar på fråga 1981/82:283 om den framtida älgjakten

Fredagen den

12 mars 1982

Anf. 2 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Fru talman! Sven-Erik Nordin har med hänvisning till aff jakt- och

Om den framtida      ''tvårdsberedningen f. n. inte är beredd atf avge något förslag om den

nlQiaktpii                framtida älgjaktens organisation frågat om jag ändå har för avsikt att föreslå

regeringen att förelägga riksdagen en proposition i ärendet eller vidta nägra

andra åtgärder i fråga om älgjakten i landei.

Jakt- och viltvårdsberedningen har anmält att den avser alt återkomma med ett förslag i denna fråga i sitt huvudbetänkande, vilket beräknas förehgga vid årsskiftet 1982-1983.

Jag beklagar atl beredningen inle nu kunnat nå enighet beträffande ett förslag till lösning av älgjaklsfrågan. Frågan om älgjaktens organisation har dominerat den jaktliga debatten i Sverige under flera decennier. Den har tagit i anspråk tid och krafter i sådan utsträckning att den dragit bort uppmärksamheten från andra angelägna viltvårdsproblem, exempelvis fältviltets eller skogsfågelns besvärliga situation. Ä andra sidan kan kanske behandlingen av älgjakten tillsammans med jakt- och viltvårdspolitiken i övrigt ge större förutsättningar för en mer konsekvent lösning än vad som annars skulle ha varit fallet.

I den nu uppkomna situationen anser jag således att det inte finns tillräckligt underlag för att i år förelägga riksdagen någon proposifion i ärendet. Detta innebär att älgjakten t. v. får bedrivas i samma former som fin.

Med hänsyn fill den stora älgstam vi har och de problem denna orsakar, måste avskjutningen i vart fall under de närmaste åren ligga mycket högt. Det räcker inte med att skjuta sä många djur atl det motsvarar nytillskottet av kalvar, utan vi måste också inom stora områden kraftigi reducera stammen. För att få bättre grepp om hur många djur vi har och hur stor avskjutningen skall vara har en omfattande flyginventering av älgstammen ägt rum under den gångna vintern. Resultatet av inventeringen läggs fill grund för beslut om hur stor avskjutningen skall bli.

I det nuvarande systemet med samordnad älgjakt finns vissa svagheter, och några av dem bör vi kunna rätta till inom ramen för gällande stadga.

Jag har också för avsikt att föreslå regeringen alt länsälgnämnderna utökas med en ledamot som skall tillsättas av länsstyrelserna med beaktande av länsälgnämndernas behov av särskild sakkunskap eller av aff vissa intressen fär en företrädare i nämnden.

Anf. 3 SVEN-ERIK NORDIN (c);

Fru talman! Jag ber all fä tacka jordbruksministern för svaret på frågan. Själva beskedel, som är negativt, är i och för sig ingen nyhet. Det har legat i luften, och pressen har skrivit om det.

Vad vi nu får notera är all vi skall fortsätta atl leva med den situation som

har varil rådande sedan 1975. Jag tillhörde dem som 1975 inte var så förtjusta

'•'°                         i def beslut som riksdagen då fattade. Jag förutsåg all beslutet skulle ge

bekymmer framöver, eftersom bestämmelserna var sä luddigt utformade. Nu skall vi alltså fortsätta att leva med denna ordning längre lid än vad som var avsikten, då det var sagl alt del gällde en femårig verksamhei.

Bestämmelserna har varit luddiga på så sätt att det inte har funnits några bestämda regler för utredande av hur breda eller smala skiften som skulle tillåtas som självständiga jaktområden. Man gör si i det ena länel och sä i del andra länet.

Del blev inte heller den samordning av jakten som det gavs en antydan om i förslaget. Tvärtom har det faktiskt skett en uppsplittring. Man ansåg alt det fanns fog för det, genom bestämmelsernas utformning. Det har gjort att tvångsregistreringen har orsakat tvister. Tvisterna har prövats av domstol, som icke har kunnat reda ut frågan.

Def finns en passus i jordbruksministerns svar som bekymrar mig litet grand. Han säger:

"I det nuvarande systemet med samordnad älgjakt finns vissa svagheter, och några av dem bör vi kunna rätta till inom ramen för gällande stadga."

Men en domstol kan inte ta hänsyn till stadgar utan skall ta hänsyn till lag. Här skulle del ha varit på sin plats med lagar så snabbt som möjligt, för att åtminstone kunna reda ut problemen sä att man inte blir osams i onödan.

Det är en väsentlig förutsättning för jakts bedrivande, framför allt älgjaktens bedrivande, att samverkan gynnas. Här är det faktiskt vikfigare aff vi har en morot än en piska. Men hittilldags under prövotiden har moroten inte varit särskill stor - den har väl tvärtom lyst med sin frånvaro.

Jag skulle avslutningsvis, fru talman, vilja framföra en stilla undran till jordbruksministern, om han kan tänka sig vissa morötter, åtminstone temporärt, för atf åstadkomma att älgjägarna samverkar frivilligt. Det skulle även spara ganska mycket pengar för länsstyrelserna. Del är nämligen ocksä ett problem. Den nuvarande ordningen är synnerligen dyrbar för staten och sätter länsstyrelserna i mycket arbete.

Nr 96

Fredagen den 12 mars 1982

Om den framtida älgjakten

Anf. 4 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Fm talman! Vi kan vara överens om att 1975 års beslut i praktiken har fungerat bättre än man kunde tro vid riksdagsbeslutet 1975. En del kiinde naturligtvis vara bältre - jag tänker exempelvis på bestämmelserna i 13 § i jaktstadgan, som har föranlett osäkerhet om vilken innebörden är. Jag tänker framför allt på kriterierna för alt registrera mark för älgjakt samt bestämmelserna om samregistrering. Här kan vissa klariägganden om bestämmelsernas verkliga innebörd bli nödvändiga. Några nya föreskrifter i den delen kan inte träda i kraft förrän i samband med älgjakten 1983.

Jag delar Sven-Erik Nordins uppfattning att def är vikfigt med frivilliga överenskommelser mellan jägarna. Men problemet är också att ge 13 § i jaktstadgan en mer definitiv utformning. Det blir väldiga kostnader för länsstyrelserna, som ersätts med pengar ur villskaderegleringsfonden.

Jag avser nu att uppdra åt naturvårdsverket atl efter samråd med statskontoret, länsstyrelsernas organisafionsnämnd och jägarnas organisa-

139

Nr 96

Fredagen den 12 mars 1982

Om luft- och vattenföroreningarna i Stenungsundsområdet

tioner undersöka möjligheterna fill förenklingar och därmed förbilligande av det nuvarande systemet.

Anf. 5 SVEN-ERIK NORDIN (c):

Fru falman! Def finns ingen anledning att göra denna debatt längre än nödvändigt. Jordbruksministern och jag är överens om att det är beklagligt att man inte kunde enas inom den här statliga utredningen. Det kan ju exemplifiera hur pass komplicerat jaktvårdsproblemet är. Kan man inte enas i en statlig utredning, som dock har till uppgift att försöka lösa problem i enighet, är del begripligt atf landefs älgjägare också kan känna viss oenighet sinsemellan.

Det väsentliga är ändå nu att den statliga utredningen tar tag i problemet så snart som möjligt. Jag har klart för mig att det politiskt kan vara problematiskt. Del kan gä precis hur som helst - del gjorde det 1975 - om man inte har en någorlunda klar majoritet hos dem som kan förutsättas vara något av experter i den här frågan. I en tidningsartikel häromsistens visades all denna kammares ledamöter hade mycket stora brisier i sina kunskaper om jaktliga frågor, och av det skälet kan jag förstå jordbruksministerns icke här uttryckta men förmodligen inom sig kända farhåga för atl lägga fram eft förslag som skulle kunna röna vilket öde som helst.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på interpellation 1981/82:146 om luft- och vattenföroreningarna i Stenungsundsområdet

140

Anf. 6 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Fru falman! Lars-Ingvar Sörenson har ställt en rad frågor fill mig om kontrollen av den påverkan pä omgivningen som den petrokemiska industrin i Stenungsund kan ha. Han slutar med att fråga mig om jag är beredd att snabbt låta starta utlovade undersökningar rörande den petrokemiska industrin i Stenungsund.

Regeringen har den 4 mars 1982 gett naturvårdsverket i uppdrag att i samarbete med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Stenungsunds kommun och de berörda industriföretagen genomföra en utredning om de samlade utsläppen i Stenungsund. Ett av naturvårdsverket lidigare upprättat program skall i stort sett följas. Kostnaderna för utredningen skall hållas inomen kostnadsram av sammanlagt högst 10,5 milj. kr., varav staten bidrar med högst 4 milj. kr. och industrierna med högst 6,5 milj. kr. De närmare formerna för samarbetet mellan staten och företagen skall regleras genom ett särskilt avtal. Utredningen beräknas kunna påbörjas den 1 april i år.

Som svar på de andra frågorna vill jag säga atl ulsläppskontrollprogram för var och en av industrierna har funnits under flera år. Utsläppskontrollen har fungerat väl och kommer självfallet alt fortsätta. Omgivningskontrollen har däremoi av olika skäl inle fungerat tillfredsställande, särskill när del gäller

luftmätningarna. Någon nedtrappning av denna kontroll har inte skett under de gångna åren, men fr. o. m. årsskiftet 1981-1982 har omgivningskontrollprogrammet avställts, och motsvarande ärliga medel kommer all föras över till den aktuella utredningen. Denna skall bedrivas sä att även en nöjaktig omgivningskontroll erhålls. Det är riktigt all industriföretagen under hänvisning till kommande ulredning inle velat utvidga kontrollprogrammen med projektet Bioackumulerande substanser i organismer, som Lars-Ingvar Sörenson nämnt. En provlagningsomgång har dock genomförts. Länsstyrelsen har emellertid låtit hämta in prover, och möjligheter finns att senare analysera dessa prover, om man finner det angelägel. Slutligen vill jag säga att syftet med den omgivningskontroll del här gäller är alt mäta påverkan från industrierna i Stenungsund och inle påverkan genom långvariga föroreningar. I övrigt kommer de frågor och problem som Lars-Ingvar Sörenson berör i sin interpellation all behandlas inom ramen för utredningen.

Nr 96

Fredagen den 12 mars 1982

Om luft- och vattenföroreningarna i Stenungsundsområdet

Anf. 7 LARS-INGVAR SÖRENSON (s):

Fru talman! Jag får tacka jordbruksministern för svaret. Det är ett bra svar i den meningen alt det innehåller åtminstone etl positivt besked. Del utredningsarbete man har ställt i utsikt sedan snart fem är tillbaka skall nu äntligen starta - enligt beräkning den 1 april i är, som jordbruksministern sade.

Avsikten med en interpellation är, såvitt jag förslår, att man som riksdagsledamot önskar främja elt ärende genom atl fästa regeringens uppmärksamhet på det, sä att åtgärder kan vidtas. Det kan också vara nödvändigt att ibland främja ett ärendes fortgång genom att påvisa att dragningar i långbänk leder fram till uppenbara olägenheter.

I den senare meningen noterar jag med tillfredsställelse att min interpellation har varit framgångsrik. Jag framställde den här i kammaren den 12 februari i är och påvisade atl ärendet dragits i statsministerns beryktade långbänk under nära fem års tid, och nu får jag veta av jordbruksministern i hans svar att man redan knappt tre veckor efter framställandet av interpellationen beslutal starta utredningen. Del är bra. Rätl driven kan forskningen ge oss beiydande kunskaper om vad som sker i sädana områden som del här gäller.

Ändå måste jag notera atl obeslulsamheten från 1977, då länsstyrelsen i mitt län begärde regeringens ingripande, och fram lill nu kan komma all skapa olägenheter i framtiden. Hade undersökningen kommit lill stånd 1978, vilken den myckel väl kunnat göra örri fegeringen gripit sig an problemet med beslutsamhet, så hade man i dag haft etl ulomordentiigt material atl utvärdera. Nu förskjuls den lidpunkten ytterligare kanske fyra fem år framåt i liden, vilket kan fä stor betydelse i framtida räffsfvisler med hänsyn lill den prejudicerande dom som nyligen fällts i BT Kemi-målet. Såvitt jag.förslår frikändes där den ansvarige förelagsledaren i brist pä dokumenterad bevisföring. Giftspridning i mark och vatten eller nedgrävda gifttunnor är tydligen inga bevis i sig. Man måste också kunna påvisa ett mer direkt

14L

Nr 96

Fredagen den   ■ 12 mars 1982

Om luft- och vattenföroreningarna i Stémmgsimds-området

142

samband mellan denna spridning och  dess medicinska och  biologiska effekter.

Ett sådant prejudikat mäste vi - jordbruksministern och jag- i egenskap av folkvalda politiker se ytterligt allvarligt på. Det är ju vi som är ansvariga för atl vidta åtgärder som leder fram till nödvändig kartläggning och dokumentation. Våra brisier kan skapa framlida tragedier, och löften som vi ställer ut nu men inle infriar skapar med rätta dagens polilikerförakt och misstroen-deklyfta mellan väljare och folkvalda. Såvitt man kan bedöma finns ännu ingen effektiv dokumentation eller ens grundläggande kunskap om vad som egentligen händer med natur och människor i samband med den starka koncentrationen av petrokemiindustrier i Stenungsund, trots att produktionen pågått sedan 1960-talel. Förhoppningvis kan den utredning som skall startas i april ge oss i varje fall en elementär sådan kunskap.

Några punkter i jordbruksministerns svar är också oklara. Jordbruksministern konstaterar atl omgivningskontrollen av olika skäl inte fungerat tillfredsställande, särskilt när det gäller luftmätningarna. Det är en utsaga med ett visst understatement. Sanningen är ju alt kontrollen fungerat ytterligt otillfredsställande, trots att en av landets mest betydande konsulter på området - IVL - varit inkopplad. Det finns ju i dag knappasi något material av betydelse på området att utvärdera. Om man säger att nägon nedtrappning inte har skett av denna kontroll - vad menar man då? Det är klart att man inte kan trappa ned något som knappast existerar.

Men 1981 togs ändå kontrollen upp igen i något större skala-för att läggas ned genast efter jordbruksministerns besök i september samma år, och inte, som jordbruksministern säger, vid årsskiftet 1981-1982. Jag skall infe pressa jordbruksministern pä hans eventuella kunskap om orsakerna till dessa brister, men jag tillåter mig ändå själv att ha en uppfattning om dem. Däremot skulle jag gärna vilja veta vad jordbruksministern menar, då han i svaret säger "att syftet med den omgivningskontroll del här gäller, är att mäta påverkan från industrierna i Stenungsund och inte påverkan genom långvariga föroreningar". Vad står detta för?

. Slutligen ännu en fråga. Fy ra, kanske fem viktiga år har förlorats sedan jag framställde min första interpellation i den här frågan. Genom forsknings- och utvecklingsarbete på andra håll i världen har man under denna tid vunnit kunskaper, som man omedelbart kan ta i anspråk också i Stenungsund om man på något sätt tvingas att ta fatt i problemet eller om man har den goda viljan. Del gäller exempelvis utsläpp i luft av flyktiga ämnen liksom en ofta onödigt hög och intermittent bullernivå. Det kan också gälla utsläppen i vatten kring industrierna.

Så har man exempelvis vid lankförvaring av bensen och bensin i Holland liksom vid Norsk Hydro lärt sig arbeta med slutna system, som tillåter återvinning i stället för utsläpp i luften. Metoder med kondens eller fackelavbränning finns i drift, och problem i samband härmed är tekniskt ganska väl lösta. Ingenting av detta har man använt sig av i Stenungsund.

Enkla och inte allför kostsamma metoder i samband med bullerdämpning kan också etableras. Redan nu har också Berol getiom processlekniska

åtgärder lyckats minska utsläppen av organiska ämnen i omgivningsvattnen till ungefär hälften mot tidigare. Det går alltså att vidta åtgärder om man vill. Man har gjort delta vid Berol inför hotet atf eljest tvingas bygga en biologisk reningsanläggning.

Myckel av sådant kan göras redan nu med tillgänglig kunskap, men det ser ul som om två incitament måsle till. Antingen måste myndigheter tvinga fram besluten genom åläggande eller också måste beiydande företagsekonomiska vinster driva fram åigärderna hos företagen själva.

Min slutliga fråga i dag blir därför: Är jordbruksministern beredd att medverka till alt allt som kan göras redan nu i syfte att förbältra läget också blir gjort? Ett positivt svar på denna vikfiga fräga kan lugna den opinion som eljest med hänsyn till fidigare omständigheter befarar att ingenting av vikt i förebyggande syfte blir gjort i avvaktan på all den nu snart startande undersökningen blir klar. Och då kan allt bli slående kvar som i nuläget i ännu fyra fem är. Den utlovade undersökningen får inte ännu en gäng bli elt skalkeskjul, bakom vilkel de berörda industrierna döljer sin ovilja att vidta de nödvändiga åtgärder, som man redan nu kan vidta.

Nr 96

Fredagen den 12 mars 1982

Om luft- och vattenföroreningarna i Stenungsundsområdet

Anf. 8 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Fru talman! Jag vill först göra en rättelse till protokollet. Def gäller den mening i svaret som lyder pä följande sätt: "Slutligen vill jag säga-att syftet med den omgivningskontroll det här gäller, är att mäta påverkan från industrierna i Stenungsund och inte påverkan genom långvariga föroreningar." Det skall naturligtvis inte vara "långvariga" utan "långväga" föroreningar. Jag beklagar att jag har sagl fel och skrivit fel i svaret.

När det sedan gäller Lars-Ingvar Sörensons rent allmänna elakheter om statsministerns långbänk osv. vill jag bara säga alt om del här är en långbänk, sä är det min och berörda intressenters i Stenungsundsområdet. Herr Sörenson talar om ett onödigt dröjsmål med att få i gång utredningen. Då vill jag säga att regeringen i april 1980 gav naturvårdsverket i uppgift att upprätta ett förslag fill program för en utredning. Ett sådant förslag kom också under senare delen av oktober samma år. Del skickades på remiss lill länsstyrelse, kommun och industriförelag. Det visade sig då all parterna hade väsentligt olika uppfattning såväl om uppläggningen av utredningen som om vem som skulle bekosta den. Det var därför nödvändigt med ytterligare överläggningar med parterna. Sådana kom till stånd under våren och sommaren 1981. De resulterade i en principöverenskommelse i september 1981. Nu är vi alltså framme vid den överenskommelse som skall resultera i att vad som är möjligt alt göra i den här situationen också kommer alt göras.

Får jag sedan som svar på en annan fråga säga att det program för omgivningskontroll som har tillämpats i Stenungsund har varit del första i Sverige av så stor omfattning. Alt luftmätningarna inte har fungerat tillfredsställande beror på all man har myckel begränsade erfarenheter när det gäller genomförandet av så omfallande program och på alt mätmetoderna var bristfälliga. Det är anledningen, herr Sörenson.

143

Nr 96

Fredagen den 12 mars 1982

Om luft- och vattenföroreningarna i Stenungsundsområdet

144

Anf. 9 LARS-INGVAR SÖRENSON (s):

Fru talman! Beträffande den första punkten i jordbruksministerns senaste inlägg - om de "långvariga" föroreningarna - är jag glad för rättelsen. Jag kunde nästan själv förslå vad det handlade om. När jag tog upp den saken i min interpellation avsåg jag att poänglera att det i vinter har rått myckel besvärande förhållanden på västkusten. Genom atmosfäriska störningar har det legal, som det heter, ett tak över området. Därför har långtransporterade föroreningar kommit att stanna i en korridor över västkusten. Deras effekter kan adderas till dem som redan uppstår genom de utsläpp som jordbruksministern talar om och som nu skall undersökas i det kontrollprogram som skall sättas i gång.

Vad jag vill påvisa är de unika förhållanden som råder i de här sammanhangen. De har påpekats av bl. a. Peringe Grennfell vid IVL. Han har sagt all denna vinter har varit en av de svåraste med hänsyn till effekterna av långdislanstransporterade föroreningar. De skulle ha kunnat ulvärderas under den gångna vintern, om utredningen hade kommit till stånd strax efter det att jordbruksministern lovade det i september 1981. Dä hade man i dag haft unika och för framtiden värdefulla kunskaper om de dubbla effekterna av dels de utsläpp som görs av Stenungsundsindusfrierna, dels dessa adderade fill de förhållanden som råder under de speciella atmosfäriska takförhållanden som stänger in långtidstransporlerade föroreningar över västkusten.

Jag tror att def kan komma atf råda sådana atmosfäriska förhållanden också i fortsättningen. Om inte, missar man den möjligheten. Den är inte oviktig- tvärtom är den särskilt viktig i de sammanhang som jag har talat om här.

En förklaring - som jordbruksministern nämner - till den här långdragna beslutsprocessen är naturligtvis alt det kan finnas andra faktorer än de som jordbruksministern själv bestämmer över. Men del förklarar ändå inte det långa dröjsmålet frän 1977, när länsstyrelsen fäste uppmärksamhet på de förhållanden som rådde i Stenungsund och begärde jordbruksministerns hjälp, och fram till 1980 dä man lämnade ifrän sig ärendet till naturvårdsverket.

Den omgivningskontroll som jordbruksministern också nämnde är naturligtvis väldigt viktig. Är det riktigt som jordbruksministern säger, atl man kan skylla dess brisier på att vi har dåliga kunskaper på området, är det närmast att beteckna som en skandal. Vårt land berömmer sig ofta med rätta av alt vara ett av de främsta industriländerna i världen, med väl utvecklad teknologisk kunskap, tillgäng till god forskning och även tillgång till rapporter i kommunikation med andra länder som sysslar med sådana här saker. Om vi då startar ett omgivningskontrollprogram, borde vi väl göra det på en högre nivå än vad som nu har skett, dä kanske fyra fem års värdefulla utvecklingsmöjligheter har gäll förlorade på ett område där vi egentligen borde vara mycket längre framme. Jag hoppas all man när utredningen nu kommer i gång också ser till att man får de kunskaper som gör det möjligt atl i fortsättningen,  med en annan erfarenhet än hittills, driva sådana här

program, eftersom detta kommer alt ha slor betydelse för hela utvecklingen av den processlekniska industrin i Sverige.

När jag ställde interpellationen första gången hade jag samma syfte, och det har, såvitt jag förstår, jordbruksministern instämt i. Här har vi eft unikt område i landei, med en för värt land mycket hög koncentration äv petrokemiska industrier, som har gripit in i naturen under en betydligt senare tidsperiod än i andra länder. Därför skulle vi nu kunna se vad som händer när man i elt relativt jungfruligt område börjar driva sädan här besvärande verksamhet. Med kunskap om hur man kan hantera sådana här saker kan naturligtvis Sverige bli ett föredöme också på många andra områden som är relaterade till utvecklingen av den petrokemiska industrin. Jag tror atf jordbruksministern förstod den synpunkten när jag väckte interpellafionen första gången.

Jag tog vidare upp något som jordbruksministern inle alls bemötte, nämligen alt politikerna inte kan frånsäga sig sitt ansvar för utvecklingen i samband med giftspridande industrier. Just nu råder en stagnafionsperiod i hela den europeiska ekonomin. Dä blir det väldigt mycket av företagarnas marknad, så atl säga, på delta område. Varken fackföreningarna eller kommunalpolitikerna orkar agera med tillräcklig kraft. De är rädda om jobben, och de är rädda om skatteunderlaget pä orten. De enda som slår till buds för alt försöka tillgodose allmänhetens krav när det gäller de åtgärder företagen vidtar eller vägrar atl vidta är vi politiker på riksnivå. Det ansvaret måste jordbruksministern och jag försöka ta, och det är kanske det som ytterst är orsaken till alt jag står här i dag och försöker fä jordbruksministern att gripa in i del här ärendet sä kraftfullt som möjligt.

Nr 96

Fredagen den 12 mars 1982

Om luft- och vattenföroreningarna i Stenungsundsområdet

Anf. 10 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Fru talman! Vi har tagit det ansvaret, herr Sörenson, och överenskommelsen är klar.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1981/82:2180 till försvarsutskottet 1981/82:2181-2184 till konstitutionsutskottet

5 § Anmäldes och bordlades
Lagutskottets betänkanden

1981/82:19 Förmänsrätt vid konkurs m. m. 1981/82:20 Översyn av reglerna om godfrosförvärv

Utrikesutskottets betänkande

1981/82:21 Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets område (prop. 1981/82:100)

145

10 Riksdagens protokoll 1981/82:94-98

Nr 96                 Kulturutskottets betänkande

Fredaeen den      1981/82:17 Huvudmannaskapet för Waldemarsudde

12 mars 1982

Näringsutskottets betänkande 1981/82:26 Val av huvudmän i sparbank

6 § Kammaren åtskildes kl. 09.29.

146

BENGT TORNELL

/Solveig Gemert