Riksdagens protokoll 1981/82:44 Måndagen den 7 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1981/82:44

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:44

Måndagen den 7 december

Kl. 11.00

Sammanträdet fredagen den II december

Om ifrågasatt indragning av vissa tingsställen

1 S Anf. 1   TALMANNEN:

Enligt till kammarkansliet inkommet meddelande kan justitieministern Carl Axel Petri på grund av irafikhinder inle infinna sig i kammaren förrän under eftermiddagen. Jag hemställer därför att kammaren nu beslutar atl ajournera sina förhandlingar till kl. 15.00.

Denna hemställan bifölls, varefter förhandlingarna ajournerades kl. 11.01.

2§ Kammarens förhandlingar återupptogs kl. 15.00.

3 § Justerades protokollet för den 27 november.

4§ Sammanträdet fredagen den 11 december

Anf. 2 TALMANNEN;

Med ändring av den preliminära tidsplanen blir kammarens sammanträde fredagen den 11 december ett bordläggningsplenum, som lar sin början kl. 09.00. Därvid besvaras ett antal interpellationer och frågor.

5§ Svar på interpellation  1981/82:84 och fråga  1981/82:118 om ifrågasatt indragning av vissa tingsställen

Anf. 3 Justitieministern CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Karl Erik Eriksson har frågat om regeringen kommer atl pröva alternativet att överlåta lokaler till berörd kommun, innan nian tar ställning till en eventuell indragning av ett tingsställe.

Bertii Jonasson har i en interpellation frågat mig om jag vill medverka till alt statliga organ som planerar indragning av regional service alltid bereder vederbörande länsstyrelse tillfälle att yttra sig i ärendet innan beslut fattas.

127

Nr 44

Måndagen den 7 december 1981

Om ifrågasatt indragning av vissa tingsställen

Han har också frågat om jag anser all den nu ifrågavarande indragningen av tingsställen i Värmlands län utgår från en tillräckligt saklig grund för all beslut skall kunna fattas.

Jag besvarar interpellationen och frågan i ett sammanhang.

Bakgrunden är atl regeringen den 2 april i år uppdrog åt domstolsverket att göra en undersökning av behovet av tingsställen utanför tingsrätternas kansliorter. I direktiven för uppdraget anges som utgångspunkt vikten av att begränsa statens utgifter. Domstolsväsendets kostnader för lokaler, utrustning och personal bör därför vägas mot de nackdelar som en indragning av ett tingsställe kan medföra för staten. I bedömningen bör också vägas in de olägenheter som en indragning i del enskilda fallet kan medföra för allmänheten eller för rättsvården i stort. Vidare bör de regionalpoliliska och arbetsmarknadspoliliska effekterna av en indragning redovisas. I dessa två hänseenden skall samråd ske med berörda kommuner.

Domstolsverket räknar med att kunna redovisa resultatet av sin undersökning kring årsskiftet.

Låt mig först understryka att det inle är domstolsverket utan regeringen som bestämmer var det skall finnas tingsställen. Della regleras i förordningen (1976:904) om rikels indelning i domsagor. Del är regeringen som - bl. a. av hänsyn till budgetlägel - har funnit det angelägel att undersöka behovet av tingsställen och som har vänt sig till domstolsverket för atl skaffa ett ordentligt beslutsunderlag. Av min redogörelse för uppdraget framgår också atl det inte bara är de renodlade kostnadsaspekterna som skall undersökas. Till del som skall vägas in hör också tingsställenas betydelse för allmänheten och för rättsvården i stort, liksom de regionalpoliliska och arbetsmarknadspolitiska effekterna av en indragning.

Regeringen har som nämnts angetl atl domstolsverket skall samråda med kommunerna under utredningsarbetet. Däremot har den bedömningen gjorts att det i vart fall på sakens nuvarande ståndpunkt inte är nödvändigt att höra länsstyrelserna. Regeringen är självfallet oförhindrad atl i den fortsatta beredningen av ärendet inhämta länsstyrelsernas synpunkter. Innan sä sker, bör vi emellertid se vad domstolsverket kommer fram till i sin utredning.

Jag vill självfallel inle föregripa regeringens ställningslagande i själva sakfrågorna genom några uttalanden, innan vi har sett resultatet av domstolsverkets undersökning.

Inte heller när det gäller Karl Erik Erikssons fråga vill jag här göra några uttalanden på förhand, innan domstolsverket redovisat resultatet av sin undersökning. Men utan tvivel är vi överens om atl man bör försöka begränsa driftskostnaderna för tingsställena. Detta är också ett av syftena med uppdraget till domstolsverket.

128

Anf. 4 BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag vill först lacka justitieministern för svaret, även om jag tycker alt det kanske inte är fullständigt.

Anledningen till denna interpellation är det sätt som domstolsverket gått fram på när det gäller utredning om planerad indragning av tingsställen

utanför tingsrätternas kansliorter. Det gäller dels frågan om vilka som bör yttra sig i detta ärende, dels materialets innehåll. Berörda tingsrätter och kommuner har uppmanats att yttra sig i frågan. Däremot har länsstyrelserna inle uppmanals att yttra sig. Detta är enligt min mening högst anmärkningsvärt, då länsstyrelserna har ansvaret för den regionala utvecklingen och servicen.

Placeringen av tingsställen är viktig ur lokal arbelsmarknadssynpunkl. Det är även i högsta grad en servicefråga. Det är nödvändigt alt den statliga verksamheten utvecklas i enlighet med övergripande regionala ambitioner. I statlig förordning SFS 1979:639 har detta också lagts fast. Under sådana omständigheter finner jag domstolsverkets handläggning av frågan besynnerlig.

Nu redogör justitieministern för bakgrunden och regeringens uppdrag till domstolsverket. Utgångspunkten är viklen av alt begränsa statens utgifter, säger justitieministern. Och det är naturligtvis en lovvärd sak, som alla kan ställa upp på. All del verkligen blir en besparing betvivlar jag för min del, åtminstone i vissa fall.

Kostnader för lokaler, utrustning och personal skall vägas mot de nackdelar som en indragning av ett tingsställe kan medföra för staten, säger justitieministern vidare. Han fortsätter: "I bedömningen bör också vägas in de olägenheter som en indragning i det enskilda fallet kan medföra för allmänheten eller för rättsvården i stort. Vidare bör de regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska effekterna av en indragning redovisas."

Del sista är viktigt och bör starkt betonas. Därför anser jag atl länsstyrelsernas ord borde ha varit med från början.

I Värmland fick vi i länsstyrelsen reda på denna undersökning, och vi meddelade domstolsverket vad vi tyckte. Det är viktigt att man är ute i tid. Länsstyrelserna borde ha fått yttra sig. Men det framgick inte av direktiven, efter vad jag kan förstå. Av svaret framgår att domstolsverket fick direktiven av regeringen den 2 april i år. Jag vet att Carl Axel Petri inte var justitieminister då, och därför skall jag inte lasta honom för vad som har gjorts tidigare. Dåvarande justitieministern är inte här och kan inte ange synpunkter, och det ligger inte för mig atl föra debatt mot någon som ej är närvarande och ej kan försvara sig.

Jag noterar dock med tacksamhet att justitieministern säger att det vid den fortsatta beredningen av ärendet kan bli aktuellt alt höra länsstyrelsernas synpunkter. Det tycker jag är bra, därför alt man då kan reparera vad som inte tidigare har klarats ul.

Den andra frågan som jag har ställt gäller uppgiftsmalerialel, som enligt min uppfattning är grovt missvisande. Att döma av de s. k. tabeller över folkmängden i orten för tingsställets placering verkar en indragning naturlig. Men verkligheten är en annan. Tabellerna baseras inte som sig bör på den totala folkmängd som finns i det s. k. upptagningsområdet. De upptar bara en uppgift om folkmängden i själva del samhälle där tingsstället är placerat. Detta är ju ganska ointressant i sammanhanget. En sådan presentation är missvisande, och den leder lätt till felbedömningar. Jag skulle vilja fråga 9 Riksdagens protokoll 1981/82:42-45

Nr 44

Måndagen den 7 december 1981

Om ifrågasatt indragning av vissa Ungsställen

129

Nr 44

Måndagen den 7 december 1981

Om ifrågasatt indragning av vissa tingsställen

130

justitieministern om vi inle kan vara överens om den saken, ifall han har läst och studerat dessa uppgifter.

Om vi ser på de aktuella orterna i Värmland, sä finner vi att tabellen för Årjäng upptar en folkmängd pä 3 000 invånare. Men inom upptagningsområdet finns ca 9 800 invånare. För Filipslad uppger man siffran 7 300 som folkmängd. Men om man räknar in dem som finns i upptagningsområdet, som är både Filipstads och Storfors kommuner, blir det ca 20 000 personer. Ser vi sedan på Råda, som är den ort där jag har mitt tingsställe, finner vi att folkmängden är 800. Del är rätt siffra för själva Råda samhälle, men det är ju fråga om ett upptagningsområde med 17 500 invånare. Man uppger vidare för Likenäs, som ligger längre upp i Klarälvdalen, en folkmängd pä 200 personer. Det är folkmängden i själva Likenäs. men i upptagningsområdet betjänas 5 500 personer.

Ser vi pade fyra tingsställen som eventuellt skulle dras in, finner vi att man för dem har uppgell en sammanlagd folkmängd på 11 300, när den rätta siffran skulle vara 52 800, eller nära 53 000.

Tingsställenas betydelse bevisas av att det under 1980 hölls ting 151 dagar på kansliorterna i Värmland och 76 dagar på tingsställena.

En annan sak som är missvisande är alt man i domstolsverkets uppgifter om reseavståndet inte tar hänsyn till möjligheten att åka kollektivt. Del är ändå inte så, atl alla har tillgång till egen bil. Om tingsstället it. ex. Råda dras in, blir de människor som då måste till huvudorten Sunne tvungna att åka buss till Karlstad och sedan tåg till Sunne. Färdslräckan blir då ca 150 km eller mer, beroende på var i kommunen man bor, i stället för i tabellen angivna 57 km till kansliorten Sunne - del gäller enkel resa.

Om de som skall bevista tinget och måste åka kollektivt inte skall behöva övernatta i Sunne, måste de få sitt ärende avklarat under liden mellan kl. 11.30 och 14.15. Det kan ju slumpa sig så att del går alt klara detta, men vi vet alla all det är nästan omöjligt att på det sättet anpassa förhandlingar och annat till vissa tider. Om del gick att klara av ärendet under den tid jag angivit, skulle liden för avresan från Hagfors. ifall man reser med kollektivtrafik, bli kl. 05.40 på morgonen med återkomst kl. 18.35 - annars får man övernatta i Sunne och åka hem nästa dag. En indragning av Råda tingsställe skulle kosta människorna myckel tid och pengar, bara för all minska koslnaderna med några kronor för det allmänna. Det måste vara fel.

Om tingsstället i Likenäs dras in, får en person från Nordvärmland - som redan nu har 6 mil till Likenäs - en resväg på mer än 15 mil till Sunne. Inte heller delta är rimligt. Även andra exempel kan anföras. Atl dra in tingsställena kan alltså visa sig vara missriktad sparsamhel. Det är detta jag har velat peka på i min interpellation.

Justitieministern har, efter vad jag förstår, inle svarat på min andra fråga. Han har visserligen sagt atl det inte ankommer på honom att nu göra några uttalanden, men det skulle ändå vara intressant att fä höra om han anser alt den här ifrågavarande indragningen av tingsställen i Värmlands län utgår från en tillräckligt saklig grund med tanke på del material som har sänts ut och

som jag här har försökt redogöra för. Jag skulle uppskatta att få ta del av justitieministerns uppfattning på den punkten, om del är möjligt.

De kostnader för lokaler pä tingsställena som angetls i det av domstolsverket utsända underlaget kan säkert nedbringas genom samarbete med kommunerna. Den delen har Karl Erik Eriksson tagit upp i sin fråga, och därför avstår jag från att närmare kommentera den.

Herr talman! Jag slutar med att konstatera att justitieministern i sitt svar säger att det till sist är regeringen, och inte domstolsverket, som bestämmer var del skall finnas tingsställen. Del ser jag som något positivt i sammanhanget. De uppgifter som nu har skickals ut måste studeras närmare. Jag hoppas att regeringen då lar hänsyn till de regionalpolitiska aspekterna och dessutom till servicen för de människor som berörs.

Nr 44

Måndagen den 7 december 1981

Om ifrågasatt indragning av vissa tingsställen

Anf. 5 Tredje vice talmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp):

Herr talman! Det är få saker som oroar befolkningen i en bygd så starkt som när myndigheterna drar in eller skär ned på sin service eller verksamhet i bygden. Man tycker liksom atl det är att klassa ned bygden, och man menar all det har en betydelse rent psykologiskt ur lokaliseringssynpunkt. Man är också medveten om att del i många fall innebär en försämring i servicen för bygdens invånare, och man vet att man mister arbetstillfällen.

Domstolsverkets övervägande atl dra in 22 tingsställen från Simrishamn i söder till Haparanda i norr utgör inget undantag när det gäller att skapa oro. Det är tvärtom så atl det skapar mer irritation än de flesta indragningar som skett från myndigheternas sida.

Dessa tingshus har byggts med skattemedel från bygdens folk. 1970 plockade staten in de här tingshusen. På många ställen tog man dessutom fonderade medel. Det var befolkningen nöjd med, eftersom tingsstället och kansliet blev kvar på orten. Men så kommer nu staten med en utredning och säger att nu skall vi lägga ned dessa tingsställen. Det överraskar de kommunala myndigheterna, och det är alldeles självklart alt det vållar oro. Låt mig ta ett par typexempel!

I Årjäng fick man helt plötsligt se en annons i tidningen. Saken var inle förberedd genom kontakter med kommunstyrelsens ordförande eller med kommunstyrelsen över huvud tagel. I annonsen bjöds tingshuset ul till försäljning. Del talades om alt storleken var 1 034 kvm, och det berättades att huset innehöll två lägenheter och en rad lokaler dessutom. Så uppmanades intresserade att komma in med anbud. Det är klart att människorna i bygden blev förvånade. Man hade byggt uppett tingshus, som var i bra skick, modernt och ändamålsenligt. Del är en centralt belägen byggnad. Nu inkom det inte många anbud. En kyrklig församling sade alt vill ni skänka oss huset skall vi ta hand om det. En enskild person svarade atl han kunde ge 205 000 kr. Byggnadsstyrelsen förkastade dessa anbud. Det innebär alt fastigheten inle kommer att avyttras. Men då frågar man sig: Vad hade hänt om det kommit ett bra anbud? Vad hade då hänt med bygdens tingshus? Jag måste säga all det brustit väldigt mycket i kontakterna mellan domstolsverket och de kommunala myndigheterna.

131

Nr 44

Måndagen den 7 december 1981

Om ifrågasatt indragning av vissa tingsställen

132

Ett annal exempel är av en annan typ. Det gäller Råda. Dit reste jag, innan jag ställde denna fråga till justitieminister Petri, och tillade på lokalerna. Bertil Jonasson har skildrat della fall ganska utförligt. I Råda sålde man lokalerna för ett som jag tycker hyggligt pris till den kyrkliga församlingen, som anordnade ett församlingshem och inrättade lokaler för del lilla samhället. Och så hyrde man in tingsstället, som betalar 12 600 kr. per år. Då säger någon, att det var väl en lysande lösning. Ja, det tycker alla utom tydligen domstolsverket och regeringen. Nu är nämligen delta tingsställe upplaget på listan över tingsställen som man överväger atl lägga ned.

Då vill jag fråga; Kan det vara vettigt att man överväger att lägga ned ett tingsställe där kostnaden är endast 1 050 kr. per månad och där det hålls ett tjugotal ting om året? Det gäller en bygd som är mycket beroende av all tingsstället ligger just där. Bertil Jonasson har skildrat hur man måste la flera dagar i anspråk för att kunna infinna sig inför tinget på kansliorten osv. Jag tycker alt del verkligen är underligt atl Råda finns med på domstolsverkets lista. Där tycker jag att man löst del hela ändamålsenligt, praktiskt och riktigt.

Sedan vill jag säga att det är sällan man ser så många fel samlade på en A 4-sida sorn på listan från domstolsverket, där man gjort en sammanställning över tingsställen kategori A. Bertil Jonasson har tagit flera exempel, som jag inte skall upprepa. Men låt mig fylla på Bertil Jonassons exempel med att tala om Likenäs. Där sägs det att man hållit sju ting för 200 personer som bor i bygden. Det skulle innebära all nästan varenda invånare hade blivit dömd under året. I verkligheten är det precis som Bertil Jonasson sagt att del är 5 500 människor som berörs.

Jag skulle kunna fortsätta och ta många sådana exempel, men låt mig la en annan typ av exempel från denna felaktiga lista. Det sägs där alt tingshuset i Årjäng kostar 180 800 kr. om året i drift. Det skulle vara väldigt spännande om justitieministern ville gå upp och precisera den siffran. Hur kommer man fram till detta? Tingshuset har inte kostat någonting i anskaffning; man har inga avskrivningar att göra. Tingshuset har man byggt från beskattade medel i Årjängsbygden. Man har inkomster på hyror enbart från Årjängs kommun på 55 000 kr., som inte är redovisade.

Så skulle vi kunna fortsätta och rada upp exempel på felaktigheter på den här A4-sidan.

Jag är tacksam för del svar som har getts, och precis som Bertil Jonasson tycker jag all del finns en positiv underton, även om justitieministern mycket skickligt liksom har dolt sin personliga inställning.

Carl Axel Petri säger att han inte vill ge klartecken förrän regeringen har sett domstolsverkels utredning, som skall vara klar vid nyår. Då vill jag fråga; Om utredningen är klar till nyår, när kommer då regeringens besked?

Jag vill påminna om vad jag sade inledningsvis, alt både hos myndigheter och hos enskilda invånare i de berörda bygderna, från Simrishamn till Haparanda, är man fundersam. Jag tror det är riktigt alt justitieministern arbetar för atl det ges ett besked sä snart som möjligt.

I svaret står del alt "ulan tvivel är vi överens om alt man bör försöka

begränsa driftskostnaderna för tingsställena". Ja, det håller jag också med om. Och jag tycker atl Arvika tingsrätt har gett ett mycket bra räd till regeringen och domstolsverket. Man har sagt; Lämna tillbaka tingshuset till kommunen, låt kommunen ordna med lokal för tingsstället och på det sättet behålla vissa arbetstillfällen i bygden. Låt kommunen behålla lokalerna, advokatkontoret som de fått dit tack vare tingsstället och en rad följdkontor som de har fått i Årjäng.

Jag vill - även om det inte går alt lämna klart besked beträffande hela den här listan - fråga; Delar justitieministern principiellt Arvika tingsrätts och många remissinstansers synpunkter och min egen synpunkt atl man borde förbilliga det hela genom alt följa Rådaexemplet, dvs. föra över de dyrbara lokalerna till kommunen och sedan hyra lokaler eller få dem gratis i samråd med kommunen?

Jag undrar alltså:

1.  När kommer regeringens besked?

2.  Är regeringen villig att förhandla sig fram till billigare lösningar till både kommunens och domstolsverkels bästa?

Nr 44

Måndagen den 7 december 1981

Om ifrågasatt indragning av vissa tingsställen

Anf. 6 Justitieministern CARL AXEL PETRI;

Herr talman! Jag vill först understryka vad jag sade i svaret, nämligen alt domstolsverket har fåll delta uppdrag från regeringen och kommer med sitt svar vid årsskiftet. Det är, som jag ser det, knappast meningsfullt att nu och här diskutera det underlag som verket har för sin utredning. När utredningen kommer in får vi granska den och så fort som möjligt ta ställning till den.

Bertil Jonasson log upp frågan om hörande av länsstyrelserna i den här frågan. Jag vill säga alt jag tycker det är helt naturligt att man, om det skulle bli aktuellt med någon väsentlig ändring av tingsställena, under ärendets vidare hantering tar någon form av kontakt med länsstyrelsen i resp. län.

Del lär vara inemot hälften av tingsställena i landet som ägs av kommunerna och som alltså upplåts för tingsrätternas förhandlingar på tingsställena. Det är ofta fråga om lokaler som används för andra ändamål. Karl Erik Eriksson gav ett exempel på ett sådant ändamål.

Att överlåta ett statligt tingshus till en kommun pä villkor att delta upplåts för en tingsrätts sammanträden pä orten är naturligtvis ibland en delikat fråga. Skulle någon kommun erbjuda sig att överta ett statligt tingshus, blir del väl i första hand byggnadsstyrelsen och domstolsverket som fär pröva, om del är lämpligt och möjligt. Jag kan givetvis inte föregripa en sådan prövning. Men jag vill för egen del gärna understryka intresset av att man söker sig fram till praktiska lösningar och först ordentligt diskuterar olika ändamål för huset, så atl man får en ur bygdens och statsverkets synpunkt lämplig lösning.

Slutligen undrar frågeslällarna: När kan regeringen ge besked i anledning av domstolsverkets utredning? Givelvis beror del litet grand på vad utredningen kommer atl innehålla. Men jag vill här säga atl jag strävar efter atl så fort som möjligt ge ett besked, för jag förslår de olägenheter som är förenade med att leva i ovisshet.

133

Nr 44

Måndagen den 7 december 1981

Om ifrågasatt indragning av vissa tingsställen

Anf. 7 BERTIL JONASSON (c);

Herr talman! Jag kan förslå justitieministern när han säger att del inte är fruktbart art diskutera det här materialet. Det skulle kanske jag också ha sagt, men ekshäri ng som jag är och van att tala ur skägget ordentligt skulle jag ge del ett litet hårdare betyg än så. Det var vad jag ville säga i det sammanhanget.

Det är väl bra att ärendet blir prövat, som justitieministern säger. Huvudsaken är atl del blir sakligt prövat och atl de verkliga förhållandena tas fram. Annars skulle del alldeles säkert gå snett.

Atl man från regeringens och samhällets sida är tvungen att bringa ner utgifterna är absolut klart, i det här fallet lika väl som eljest. Det är vi inte motståndare till pä något håll. Men vi måste då också ta hänsyn till vad en indragning kostar de människor som skall besöka tingsstället i fråga om förlorad arbetstid, resor, service och annal. Vi kan heller inte bortse från de lokaliseringspolitiska frågeställningarna. Därför måste den här frågan faktiskt bedömas från alla synpunkter.

När det gäller tingshusen får man lov att säga om dessa som om andra samhälleliga lokaler att användningen med hänsyn till kostnader för byggande, underhåll och energiåtgång - dvs. driftkostnaderna - måste vara så stor som möjligt. Då kan man använda lokalerna till olika aktiviteter, vilket man gjort i Råda, som Karl Erik Eriksson nämnde. Jag har varit där på andra sammanträden, och det fungerar alldeles ypperligt. Lokalerna skulle kanske kunna användas på ännu fler sätt, det är möjligt. Det kanske t. o. m. går an att klara sig utan egna tingshus. Man kan använda andra lokaliteter som kommunerna har, vilket också Karl Erik Eriksson varit inne på.

Jag tyckei' att det är sådana prövningar som bör göras, om man skall satsa på all få till stånd besparingar i det här fallet. Därför hälsar jag med tillfredsställelse alt justitieministern sade att vi skall söka oss fram till praktiska lösningar. Det är precis vad man skall göra. Då tror jag inte alt det blir så enkelt som all bara dra in dessa tingsställen. Det löser inte problemen på dessa platser. Det är naturligtvis väsentligt att tingsrätterna fungerar effektivt, men framför allt är del viktigt att de servar människorna på ett riktigt sätt, sä atl befolkningen inte drabbas av den kolossalt besvärliga attityden att allting skall dras in. Det verkar menligt på både företagsamhet och människors möjlighet att arbeta vidare.

134

Anf. 8 Tredje vice talmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp);

Herr talman! Tack, herr justitieminister, för uppgiften att regeringens besked korrmier ganska snart efter nyår. Jag tror all det är mycket viktigt.

Jag vill säga några ord till om typexemplet Råda. Justitieministern sade atl man i många kommuner löst problemet på ett vettigt sätt. Man har överlåtit lokalerna, och det fungerar fint och är billigt - mycket billigare än tidigare för byggnadsstyrelsen. Varför finns då ett exempel på en lösning som fungerar perfekt med på domstolsverkets, jag vill inte direkt säga dödslista men lista över tänkbara döda tingsställen? Alt så är fallet förvånar mig verkligen.

Jag har gjort så att jag har ringt till häradshövdingen i området, eller lagmannen som det numera heter, Eliasson. Han är lika förvånad som jag över detta. Han har i ett lemperamentsfulll yttrande lämnat uppgifter på hyreskostnader på endast 1 050 kr. i månaden. Å andra sidan skulle en nedläggning medföra många gånger högre kostnader för både myndigheter och enskilda. Del är därför myckel beklagligt att listor av den här typen skickas ut.

Justitieministern sade atl om någon kommun anmäler sig och förklarar sig villig att ta över ett statligt tingshus, skall berörda myndigheter överväga det. Del ligger något av myndighetsstolthet i det yttrandet, tycker jag. Varför kan inte domstolsverket i det här fallet säga att dess kostnader för tingsstället i Årjäng uppgår till 180 800 kr. per år? Jag har sagt att jag tror alt siffran är oriktig, men justitieministern har inte dementerat den, trots all han här har haft chansen. Om uppgiften är riklig, varför vänder sig då inte domstolsverket till Årjängs kommun och förklarar att det är alldeles ål skogen för dyrt för statsverket att ha kvar tingshuset i Årjäng? Varför hör man inle efter om kommunen skulle kunna länka sig att ta över tingshuset, på villkor att ting får hållas där även i fortsättningen? Det är ju precis vad tingsrätten i området föreslår.

Jag tycker inte att man skall skjuta ifrån sig det här problemet utan gå till botten med det, när man nu har oroat bygdens folk. Man måste sträva efter att få en gemensamt så vettig lösning som möjligt för bygdens folk, för kommunen och för domstolsverket.

Nr 44

Måndagen den 7 december 1981

Om ifrågasatt indragning av vissa tingsställen

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1981/82:156 till socialutskoftet 1981/82:157 till arbetsmarknadsutskottet

7 § Föredrogs men bordlades åter
Konslitutionsulskottets betänkanden 1981/82:15 och 16
Skatteutskottels betänkanden 1981/82:18 och 22
Utrikesutskottets betänkanden 1981/82:12-16
Försvarsutskottets betänkande 1981/82:12
Socialutskottets betänkanden 1981/82:16-20
Kulturutskottets betänkanden 1981/82:12 och 14
Utbildningsutskoftels betänkande 1981/82:4
Jordbruksutskottets betänkanden 1981/82:13-15, 18 och 19
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1981/82:4 och 7

8 § Anmäldes och bordlades

Motionerna

1981/82:158 av Gösta Bohman m.fl.

1981/82:159 av Olof Palme m. fl.

135

Nr 44

Måndagen den 7 december 1981

Meddelande om interpellation

1981/82:160 av Lars Werner m.fl

med anledning av proposition   1981/82:71  om  ny anställningsskyddslag

9          § Anmäldes och bordlades
Finansutskottets betänkanden
1981/82:3 om tvååriga budgetperioder

1981/82:4 om begränsning av statliga monopol, m. m.

1981/82:5 om förelagens uppgifislämnande

1981/82:6 om offentlig upphandling

1981/82:7 om redovisning av protektionistiska åtgärders konsekvenser

1981/82:8 om översyn av del statliga förelagsstödet

1981/82:9 om ett ändrat skatte- och bidragssystem

1981/82:10 om det statliga redovisningssystemet (förs. 1980/81:16)

1981/82:11 med anledning av riksdagens revisorers verksamhetsberättelse

för första halvåret 1981 (redog. 1981/82:2) 1981/82; 12 om fortsatt giltighet av lagen (1974:922) om kreditpoliliska medel

(prop. 1981/82:42)

Kullurulskottets belänkande

1981/82:13 om inrättande av en fond för utgivningen av Allan Petterssons musik

10        § Meddelande om interpellation

Meddelades alt följande interpellation framställts den 4 december

136

1981/82:99 av Kjell-Olof Feldt (s) till ekonomi- och budgelministern om skatteflykt:

I den principuppgörelse om skattepolitiken som i våras träffades mellan socialdemokraterna, centern och folkpartiet ingick såsom en särskild punkt atl kampen mot skallefusk och skatteflykt skulle intensifieras. Förslag i detta syfte skulle enligt överenskommelsen successivt läggas fram.

Överenskommelsens övriga delar har nu resulterat i ett konkret förslag till reformering av inkomstskatten. Det ter sig därför angelägel att också den del som gäller skattefusk och skatteflykt så långt del är möjligt omsätts i praktisk handling.

Vissa initiativ har tagits av regeringen. Justitieministern har sålunda aviserat förslag dels till skärpning av bestämmelserna om bokföringsbrott, dels om införande av regler om ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet. Vidare har tillkallats en utredning som skall överväga behovet av utvidgade regler om näringsförbud. Dessa åtgärder ligger helt i linje med vad socialdemokraterna krävt i riksdagen.

Vidare har budgelministern utlovat lagstiftning som förbjuder avdrag vid       Nr 44

beskattningen för s. k. förskollsräntor.                                        Måndagen den

Del är dock önskvärt att regeringen loge flera initiativ pä delta område.        -7 december 1981

Jag skall  redogöra  för  tre olika  fall,  där  regeringens uppfattning om_______ __

förfarandenas förenlighet med gällande lagstiftning är av intresse resp. nya     Meddelande om
initiativ kan vara påkallade. interpellation

1.      I mars månad i år frågade jag budgelministern om han avsåg att vidta
någon åtgärd med anledning av ett förslag från brottsförebyggande rådet,
som innebar atl ränlefria län eller lån med lägre ränta än noimall till anställda
skulle medföra att ränteförmånen inkomslbeskatlas hos den anställde. I sitt
svar lovade budgetministern alt göra en översyn av de skattemässiga
problemen kring ränlefria lån av olika slag. Behovet av åtgärder har ökat
genom skatteuppgörelsen mellan socialdemokraterna, centerpartiet och
folkpartiet.

2.    Enligt uppgifter i pressen har följande förfarande nyligen ägt rum.
Ett antal personer bildar en kooperativ ekonomisk förening med syfte att

driva en livsmedelsaffär. Medlemmarna tecknar vardera t. ex. 20 andelar ä 5 000 kr. i föreningen. 1 % av insatsen betalas kontant och 99 % genom överlämnande av en räntebärande revers. Denna får inle belånas eller på annat sätt utnyttjas i något sammanhang.

Medlemmarna gör avdrag från räntorna i sina deklarationer och får på så sätt en skatlelättnad.

Överskottet av föreningens verksamhet, inkl. ränteintäkterna från medlemmarna, delas ut till medlemmarna. Utdelningen synes ske även efter andra grunder än i förhållande till gjorda inköp. Föreningen gör avdrag för utdelningen. Medlemmarna tar inte upp återbäringen till beskattning.

3. Lagen mot skalleftykt (generalklausulen) trädde i kraft den 1 januari
1981. Enligt särskild föreskrift får riksskatteverket lämna förhandsbesked
om tillämpning av lagen. Ett antal ärenden har sedan prövats. I samtliga har
riksskatteverket förklarat att generalklausulen inle är tillämplig. Besluten
har vunnit laga kraft. Ett av de prövade ärendena gällde avdragsräft för
förskottsräntor, dvs. det förfarande som regeringen senare genom skrivelse
till riksdagen ingripit mot.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till budgelministern:

Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för atl reglera de skattemässiga villkoren för ränlefria eller lågförränlade län till anställda?

Anser budgetministern att förfarandet med en kooperativ ekonomisk förening i syfte att erhålla skattemässiga förmåner, som ovan beskrivits, bör tillåtas av skattelagstiftningen?

Anser budgetministern att lagen mot skatteflykt i dess nuvarande utformning uppfyller lagstiftningens syfte?

137

Nr 44 11 § Meddelande om frågor

Måndagen den

-,   ,       u      inoi       Meddelades att följande frågor framställts

7 december 1981 '

Meddelande om frågor

den 4 deceinber

1981/82:169 av Margareta Andrén (fp) till kommunikationsministern om miljökraven för lufttrafiken på Bromma:

Riksdagen har beslutat - och åter slagit fast - alt jeltrafiken på Bromma flygplats snarast möjligt skall överflyttas till Arlanda, dock senast under andra halvåret 1982. Förberedelserna är nu i gång. I oktober 1981 anmälde regeringen i en skrivelse till riksdagen dagslägel rörande de nödvändiga investeringarna på Arlanda.

Rörande Bromma har luftfartsverket dock haft problem att följa tidsplanen för skärpta buller- och avgaskrav. I hemställan till koncessionsnämnden för miljöskydd anhåller luftfartsverket den 27 november 1981 om dispens från eller upphävande av gällande beslut av koncessionsnämnden resp. regeringen pä diverse punkter.

Jag vill med anledning av del anförda ställa följande fråga till kommunikationsministern:

Vilka åtgärder vidtar kommunikationsministern för atl tillse alt fastställda miljökrav rörande lufttrafiken på Bromma uppfylls vid fastställd tid?

den 7 deceinber

1981/82:170 av  Anita  Gradin  (s)  till  socialministern  om  förmedling av adoptivbarn:

Anser socialministern liden mogen atl införa obligatorisk förmedling för alla blivande föräldrar till adoptivbarn?

12 § Kamm;iren åtskildes kl. 15.33.

In fidem

138

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen