Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:86

Tisdagen den 24 februari

Kl, 15,00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 16 innevarande månad.

2 § Svar på fråga 1980/81:273 om rätten till grundutbildning för
vuxna

Anf. 1 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM: Herr falman! Alexander Chrisopoulos har frågat mig om det är förenligt med svensk invandrar- och minorifetspolitik att utesluta viss etnisk grupp, exempelvis zigenare, från rätten till grundutbildning för vuxna,

Alexander Chrisopoulos uppger i sin fråga att skyldigheten för kommunerna att ordna grundutbildning för vuxna enligt skolöverstyrelsens författningssamling inte skulle gälla zigenare. Enligt den förordning om grundutbildning för vuxna som regeringen har utfärdat undantas två grupper. Det gäller för det första personer som landstingskommunerna skall bereda undervisning enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, för det andra personer som kan beredas grundutbildning i samband med arbetsmarknadsutbildning eller i arbetsmarknadsstyrelsens moffagningsförlägg-ningar för flyktingar. Nägot undantag för exempelvis zigenare görs alltså inte, såvida de inte tillhör någon av dessa grupper. 1 SÖ;s anvisningar berörs enbart de zigenare som deltar i arbetsmarknadsutbildning.

Anf. 2 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk);

Herr falman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret.

I min fråga har jag tagit upp ett fall med ett tjugotal zigenska kvinnor i Tensta och Rinkeby utanför Stockholm, som av olika skäl har blivit förvägrade alfabefiseringsundervisning. Kvinnorna är mellan 20 och 50 är, och de flesta av dem har småbarn. Förslaget fill disfriktsförlagd alfabefiseringsundervisning kommer ursprungligen från en gruppverksamhet med zigenska kvinnor som har pågått i anslutning till den sociala servicecentralen i

3 Riksdagens protokoll 1980/81:85-86

Nr 86

Tisdagen den 24 februari 1981

Om rätten till grundutbildning för vuxna

området. Gruppen har haft regelbundna träffar, och förutom att rnan haft kontakter med arbetsförmedlingen har man också förf diskussioner rned barnfillsynsavdelningen om möjligheten aft få barntillsynen ordnad i enspräkiga grupper. Diskussioner om utbildning har förts parallellt pä de ABF-cirklar i sömnad och matlagning som pågätt under vären 1980. Initiativet till en alfabetiseringsundervisning har kommit frän kvinnorna själva, och de har tagit aktiv del i planeringen och även skaffat lokal för undervisningen.

Hittills har emellertid utbildningsmyndigheterna visat sig helt oförmögna att ta vara på kvinnornas initiafiv. Företrädarna för arbetsmarknadsutbildningen, där man hittills haft ansvaret för utbildning av den zigenska gruppen, hänvisar till AMU-cenfret på Liljeholmen. De som företräder den komrnir-nala vuxenundervisningen hänvisar till den formulering i SÖ:s författningssamling som jag nämnt i min fräga.

Pä grund av gruppens enhetlighet och de zigenska kvinnornas situation när det gäller tradifioner, familjeförhållanden och liknande, är dessa människor förhindrade atf anta arbetsmarknadsmyndigheternas erbjudande. Vi ser således ett exempel på aft myndigheternas arbetsformer inte är i överensstämmelse med den uppgift som de förväntas ha. För dessa zigenska kvinnor erbjuds således inget reellt alternativ till fortsatt analfabetism. Och hindret är konflikten mellan myndigheternas arbetsformer och de zigenska kvinnornas kultur.

Detta ärende har nu bollats fram och fillbaka mellan olika myndigheter i eff halvår, utan att någon anser sig ha skyldighet att se till att nägot händer.

Den här gången rör def sig om medlemmar av en grupp sorn målmedvetet samarbetar och dessutom har stöd från de sociala myndigheterna, vilket har gjort det möjligt för dem aft göra sig hörda. Det finns anledning atf misstänka atf liknande händelser utspelas på andra häll i samhället, utan att det kommer till allmän kännedom. Jag vill därför följa upp min fråga med ett par följdfrågor:

Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för att fä bort de speciella bestämmelserna i SÖ;s författning angående zigenare? Och vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för att åstadkomma en anpassning av myndigheternas arbetsformer och arbetssätt, sä att dessa i fortsättningen arbetar med och inte emot olika invandrargruppers och minoriteters kulturella förutsättningar?

Anf. 3 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM: Herr talman! Det är möjligt aft skolöverstyrelsens anvisningar kan missförstås om man läser dem med en icke avsedd betoning och om man dessutom låter bli aft läsa rubriken. Men det skall man alltså inte göra. Eftersom kommunerna är väl införstådda med vad som sfär i regeringens förordning borde det inte föreligga nägot missförstånd. Det finns alltså inte något annat undantag för zigenare när det gäller tillgång till den här utbildningen än det gör för andra kategorier.

Anf. 4 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr falman! I skolöverstyrelsens författningssamling när det gäller grundutbildning för vuxna står följande: Kommuners skyldighet att anordna grundutbildning för vuxna omfattar ej zigenare vilka uppfyller villkoren för att erhålla arbetsmarknadsutbildning.

Jag är naturligtvis medveten om att den speciella bestämmelsen härstammar från uppfattningen att arbetsmarknadsstyrelsen är den enda myndighet som på eff bra sätt kan erbjuda undervisning för zigenare. De speciella villkor som mäsfe uppfyllas för arbetsmarknadsutbildning kan de zigenska kvinnorna inte uppfylla på grund av familjeförhållanden, kulfur och tradition. Det blir därför omöjligt för dem atf kunna fullfölja en utbildning på arbetsmark-nadscentrum. Pä så sätt finns det för dessa zigenska kvinnor inget alternativ till analfabetismen. Denna bestämmelse utgör alltså eff hinder för aft man på eft effektivt sätt skall kunna åstadkomma en lösning pä dessa kvinnors problem. Alternativet är aft dessa kvinnor i fortsättningen kommer att hänvisas fill ett ensidigt beroendeförhållande fill samhällets insatser.

Jag vill än en gång vädja till utbildningsministern att se över denna bestämmelse och se till att den fyller sitt syfte.

Nr 86

Tisdagen den 24 februari 1981

Om prövningen av visst byggnadsärende avseende Stora Kopparberg-Bergvik

Anf. 5 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM: Herr talman! Den författningssamling sorn skolöverstyrelsen har utfärdat på detta område disponerar inte regeringen över. Om skolöverstyrelsen bedömer att det finns skäl att göra ett klarläggande på denna punkt har man alla möjligheter till def, också efter dagens debatt.

Anf. 6 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! Men regeringen har ju ansvaret för utbildningen.

3 § Svar på fråga 1980/81:262 om prövningen av visst byggnadsärende avseende Stora Kopparberg-Bergvik

Anf. 7 Statsrådet GEORG DANELL:

Herr talman! Olle Östrand har frågat industriministern när regeringen tänker ge besked om Stora Kopparberg-Bergviks ansökan om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen att bygga ett bruk för LWC-papper i Sandarne i Söderhamns kommun.

Arbetet inom regeringen är sä fördelat aft def är jag som skall svara på frågan.

Beredningen av ärendet är i sitt slutskede, och regeringen kommer inom kort aft fa ställning fill Bergvik och Ala AB;s utbyggnadsplaner.

Anf. 8 OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Danell för ett svar som äntligen var positivt. Jag kan ändå inte undgå atf vid detta tillfälle något reagera på frågans

Nr 86

Tisdagen den 24 februari 1981

Om prövningen av visst byggnadsärende avseende Stora Kopparberg-Bergvik

handläggning inom regeringskansliet. Det är i alla fall tre är sedan bolaget lämnade in sin ansökan. 136 a § har kommit till för att regeringen skall pröva tillstånden för och lokaliseringen av industriell verksamhet som har betydelse för energi- och träfiberråvaror. Men nian skulle också beakta arbetsmarknads- och regionalpolitiska aspekter. Inget av de hindren har förelegat i delta fall.

I denna kommun har det tills för nägot år sedan producerats 475 000 ton massa, som mer än väl räcker till för behovet vid de tvä maskinerna. Dessutom har kommunen svåra arbetsmarknads- och regionalpolitiska problem.

Def får naturligtvis inte vara sä, Georg Danell, atf regeringen av andra skäl kryper bakom 136 a § och sä att säga stoppar angelägen utbyggnad av svensk skogsindustri. Vad vi behöver i det här landet är nämligen en ökad vidareförädling.

Som jag sade hardetgätt tre år sedan den här ansökan lämnades in. Under den tiden har det enligt uppgift byggts en pappersmaskin för LWC-papper i Finland, en i Tyskland och en i Italien. Marknadstillväxten när det gäller LWC-papper motsvaras av ungefär en halv pappersmaskin per är. Def visar aft för varje dag som går ufan aft någonting händer försväras Sveriges möjligheter att hänga med pä def här området. Sverige hör ju ocksä till de skogsproducerande industriländer som har den lägsta förädlingsgraden när def gäller skogsråvara. Vidare skulle många nya jobb inom def här området kunna skapas, om vi vore lifef mer progressiva.

Statsrådet Danell måste hålla med mig om atf den här frågan infe har skötts på ett riktigt sätt. Jag skulle slutligen vilja fråga: Är det andra bevekelsegrunder som har styrt regeringens handlande, eftersom def har gått tre är utan att det lämnats något besked?

Anf. 9 Statsrådet GEORG DANELL:

Herr talman! 136 a § byggnadslagen är komplicerad och har i mänga fall inneburit att det blivit länga handläggningstider, eft faktum som har föranlett mig aft se till attdet lagts fram förslag fill förenkling av lagen. Förslaget syftar till att möjliggöra snabbare beslut, och man försöker atf även i en del andra avseenden strömlinjeforma lagen utan aft för den skull missa väsentliga bitar i tankarna bakom den. Denna beredning pågår nu i regeringskansliet.

Jag vill dock som upplysning nämna för Olle Östrand aft vi när det gäller denna typ av ärenden fr. o. m. 1980 har den lägsta ärendebalansen sedan 1974, alltså under den tid som lagen har tillämpats rned träfiberråvaran som prövningsgrund.

Vad gäller def specifika ärendet vill jag säga aft vi har haft tre aktuella projekt under de år som gått, nämligen Vallvik, Utansjö och Sandarne. som alla har gällt ungefär samma slags produktion. När regeringen tar ställning till sådana här frågor måste även näringspolitiska bedömningar göras. Jag hänvisar fill att Rolf Wirtén i mars 1979 i ett interpellafionssvar upplyste Olle Östrand om atf sädana skogspolitiska och regionalpolitiska bedömningar måste göras - def gäller också innan man gär vidare i beredningen av just

projektet Sandarne. Men, som sagt, svaret på den av Olle Östrand först Nr 86 ställda frågan är aft vi inom kort kommer atf ge besked även i detta Tisdaeen den

ärende.

24 februari 1981

Anf. 10 OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag är glad över att statsrådet har ambitioner aft verkligen skynda på ärenden av det här slaget. Hade sådana ambitioner funnits fidigare, är jag övertygad om atf vi haft ett svenskt LWC-bruk i dag. Bolagets mening var ju att när Vannsäters sulfitfabrik i Söderhamn med 220 anställda lades ned, sä skulle pappersbruket i Sandarne byggas upp. De som blev friställda skulle under mellantiden utbildas för aft kunna flytta över till Sandarne när den första pappersmaskinen blev klar. På grund av det här ärendets handläggning fick infe dessa 220 människor flytta över fill Sandarne. De blev i stället arbetslösa, och mänga av dem har tvingats flytta fill andra delar av landet för att få sin utkomst.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har bäde 1978 och 1980 kraffigt uttalat aft det föreligger behov av en satsning på minst en utvecklingsbar enhet i Söderhamnsområdet, ett område som är starkt beroende av just skogsindustrin.

Def är min förhoppning aft regeringen nu omgående effektuerar denna ansökan, så att ett pappersbruksbygge i Söderhamn verkligen kommer i gång.

Om den bemannade lotsutkiken på Vinga

4 § Svar på fråga 1980/81:265 om den bemannade lotsutkiken på Vinga

Anf. 11 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Kerstin Ekman har, med hänvisning fill den träffade överenskommelsen mellan sjöfartsverket och Göteborgs hamn om trafik-central och lotsning i Göteborg, frågat mig när eft slutligt beslut kan väntas om den nya lotsorganisafionens utseende.

Kerstin Ekman har ställt sin fråga med anledning av uppgifter om att den nya organisationen kan medföra en indragning av lotsutkiken pä Vinga.

Den överenskommelse som Kersfin Ekman hänvisar fill innebär atf Göteborgs hamn kommer atf bygga upp en central för trafikövervakning, lokaliserad till Majnabbe i Göteborg, och atf sjöfartsverket övertar den kommunala hamnlotsningen.

Om riksdagen godkänner överenskommelsen, som redovisas i årets budgetproposition, beräknas den kunna fillämpas från årsskiftet 1981-1982. Enligt sjöfartsverket kommer lotsutkiken pä Vinga även fortsättningsvis att vara bemannad.

Anf. 12 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! Jag tackar kommunikafionsministern för svaret.

Den överenskommelse som kommunikationsministern talar om, vars

Nr 86

Tisdagen den 24 februari 1981

Om den bemannade lotsutkiken på Vinga

uppföljning vi hoppas snart kunna genomföra, har ju som målsättning atf öka sjösäkerheten till och från Göteborg. Detta är mycket angeläget, eftersom de olyckor som under senare år har inträffat i farlederna har förorsakat stora materiella skador och dess värre också förlust av människoliv.

Lotsplikt skall nu gälla för Göteborgs trafikområde. Del skall bli enhetliga lotspliktsregler, och verksamheten skall skötas av sjöfartsverket genom en lotskår. Den gamla organisationen med skild hamn- och sjölotsnirig skall tas bort. Alla resurser skall samlas vid den trafikcentral som kommunikationsministern talar om.

Så långt är allt frid och fröjd, men def finns en droppe malört i bägaren. De båtsmän som nu är stationerade vid Vinga skall också, efter vad som framgår om man studerar planerna, finnas vid centralen vid Majnabbe. Vinga upphör aft vara fast hamn för lotsbåfarna, men anpassningen av bemanningens storlek fill den nya situationen innebär inte att Vinga avbemannas helt. Def är glädjande att få bekräftat att utkiken skall vara kvar. Men verkligheten, som ju är den som vi har att leva med, blir ändå att det kommer att finnas mindre med folk ute på Vinga. Det är naturligtvis detta som oroar dem som av olika anledningar befar området vid Vinga. Som det nu fungerar har man både utkiken, sorn kan följa verksamheten i området, och folk som snabbt kan vara pä plats vid tillbud.

Vi har en stor trafik med fritidsbåtar i området, och vi har först och främst ett stort fiske i gång i området. Defta fiske försiggår i lofsningszonen. Utkik i kombination med bätar-besäff ning ger oss först och främst snabbhet när def gäller ingripande. Def är inte så länge sedan Olof Hanson från Hönö vid fiske i området kantrade i sin 25 fots båt, vilken sjönk inom fem minuter. Båtarna fanns då vid Vinga, folket fanns där, och ett människoliv räddades.

Vi har väl kommit så långt när det gäller att rätt bedöma värdet av teknisk utrustning att vi kan erkänna aft den inte kan klara av alla problem. Def förefaller mig som om den tänkta organisationen har den svagheten att man samlar allt på en plats. I def mycket rationella uppstår i det här fallet en icke rationell del. Detta atf människor effektivt kan utnyttjas, om de finns vid Vinga hela tiden, blir delvis en ineffektiv del av organisationen vid Majnabbe.

Jag har samma uppfattning som den som kommunikationsministern framförde, nämligen den atf det infe är fal om någon total avbemanning av Vinga. Det blir emellerfid en klar försämring i och med att båtarna inte finns inne i hamnen. Det är ju inte säkert att olycksfillbuden behagar uppstå just när båtsmännen befinner sig i området.

Det är därför min förhoppning atf sjöfartsverket tar med detta i sina överväganden, och jag hoppas att kommunikafionsministern delar min uppfattning.

Anf. 13 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr falman! Jag kan helt kort säga aft Kerstin Ekman och jag i huvudsak

är överens om bedömningen. Äntligen har man lyckats komma överens i

Göteborg, man har kommit fill skott.

Sedan är det väl så, aft mycket vill ha rner. Jag tror att rnan pä eft femtiotal andra fyrplafser i landet skulle vara mycket facksam, om man hade den bemanning som kommer aft finnas på Vinga. Där kommer def att finnas eff par man dygnet runt. Det är dock meningen ätten av dem skall kunna sova pä natten, om det inte inträffar någonting. Det kommer visserligen att vara mindre folk än i dag på själva ön, men fyren kommer alltid att vara bemannad, rned utkik dygnet runt, av utbildat folk. Dessutom kommer ett båtlag aft operera i dessa farvatten, mellan Vinga och Majnabbe, i själva Göteborg. Förutom utkik och ytterligare en person på Vinga kommer def alltså aft finnas ett båtlae i verksamhet.

Nr 86

Tisdagen den 24 februari 1981

Om rätten tiU riksfärdtjänst för synskadad med ledarhund

Anf. 14 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr falman! Def är tydligen i detta fall inte tal om atf människorna skall bort, men de skall stationeras på annat ställe än tidigare.

När det gäller en sädan här organisations genomförande tycker jag det finns anledning atf fa vara pä de speciella erfarenheter som finns hos dem sorn har sysslat med sädan här verksamhet, Def som ser bra ut i teorin kan ofta visa sig mindre bra i praktiken. Följderna av misstagen blir ju ohyggligt stora när det är sjösäkerhet det är fal om.

5§ Svar på fråga 1980/81:279 om rätten till riksfärdtjänst för synskadad med ledarhund

Anf. 15 Kommunikafionsministern ULF ADELSOHN:

Herrfalman! Rolf Sellgren har frågat migom jag anser atf riksfärdtjänsten bör gälla även för synskadade med ledarhund.

Eft treårigt för-sök med riksfärdtjänsf inleddes i maj i fjol. Försöket, som leds av en särskild nämnd, skall ge de erfarenheter som behövs sä att man senare kan ta ställning fill den framtida verksamheten.

Under försöksperioden bör nämnden, med utgångspunkt i de riktlinjer som riksdagen och regeringen har dragit upp, själv göra de bedömningar som behövs. Någon ansökan om riksfärdtjänst för en synskadad med ledarhund har enligt nämnden ännu infe lämnats in. Men jag vill här göra den kompletteringen, herr falman, att en sädan ansökan, enligt vad jag inhämtat från nämnden, med stor sannolikhet skulle beviljas. Dock är det möjligt att man i stället skulle kunna tänka sig att använda flyg, vilket kan vara eff bättre färdmedel.

Anf. 16 ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! När jag för några minuter sedan fick def skrivna svaret från statsrådet i min hand, var jag klar att säga att det här var ju inget svar på min fråga. Men sedan kom - som litet mos på gröten - ett muntligt tillägg som var betydligt aptitligare.

Def är nämligen sä, herr talman, aft tanken med riksfärdtjänsten är att ge svårt handikappade möjlighet atf resa utanför den egna kommunen, och

Nr 86

Tisdagen den 24 februari 1981

Om rätten till riksfärdtjänst för synskadad med ledarhund

därmed skall samhället medverka till atf bryta isoleringen för dessa. Vi satsar pä alla områden pä atf göra vårt samhälle bättre anpassat fill alla kategorier av medborgare och att skapa jämlika möjligheter för alla sä längf def är möjligt. Riksfärdtjänsfen är en sådan satsning. Men det anmärkningsvärda är att den infe fått en sä stor fillslufning, eller lät mig säga utbredning, som man vänfaf sig. Under första budgetåret förbrukades bara drygt en halv miljon av de 20 miljoner som var anslagna. Det kan då vara något som fattas i själva systemet. Antingen uppfattas reglerna sä stränga att man avhåller sig från atf söka bidrag eller ocksä har informationen inte nätt ut i tillräckligt hög grad för att väcka intresse hos berörda grupper.

När det därför uppstod en fråga orn def var möjligt för en synskadad rned ledarhund aft med riksfärdtjänstens hjälp få åka sovvagn, säg jag def som ett tillfälle för kommunikationsministern att redovisa sin syn pä de här frågorna. För jag hoppas verkligen atf statsrådet haren posifiv syn pä möjligheterna att de inskränkningar som annars gäller för de handikappade skall undanröjas och aft även en synskadad med ledarhund, när inte nägon annan lösning sfär fill buds, skall kunna resa i sovvagn.

Def svar jag har fäft är egenfiigen ett besked om de regler som gäller. Men def allra sista som statsrådet sade, var atf en synskadad med ledarhund skall kunna komma i åtnjutande av riksfärdtjänsten, men då lämpligast rned flyg. Ja, det är klart atf man bör åka med det lämpligaste transportmedlet. Det har sina sidor att åka i en järnvägskupé med hundar, det vet vi, eftersom def innebär risker för allergiker. Men det är infe frän alla platser i landet som man kan åka med flyg. Därför kvarstår frågan;

Vad har egentligen statsrådet själv för syn på riksfärdtjänsfen och på hur den bör utnyttjas?

Anf. 17 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN: Herr falman! Jag vet infe om jag nu gör mig skyldig till något som får fill följd aft konsfifufionsutskottet invänder mof vad jag här kommer aft säga, men jag säger ändå atf jag inte har någon annan uppfattning. Def förefaller mig rätt självklart att om en människa som är blind behöver ha en hund rned sig för atf kunna resa, så skall han eller hon också få ha def. Och är flyget ett lämpligare kommunikationsmedel, är def naturligtvis mycket bättre att använda det. Vi har ännu sä länge, Rolf Sellgren, flyg som gär fill mänga orter i Sverige - men vi får väl se vad som händer när flyget försvinner från Bromma,

Jag har alltså ingen annan uppfattning. Jag hoppas att jag härmed infe har lagt mig i nämndens bedömning. Jag har bara givit uttryck för min personliga ståndpunkt, sä som frågeställaren har begärt.

6§ Svar på fråga 1980/81:283 om skyltningen av långsamtgående fordon

Anf. 18 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN;

Herrfalman! Torkel Lindahl har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för atf de tunga remissinstansernas önskemål om högreflekterande material i LGF-skyltarna skall uppfyllas.

Regeringen beslöt den 28 augusti förra året atf införa den s. k. LGF-skylten för långsamtgående fordon. Bl. a. jordbrukets organisafioner hade önskat detta för att förbättra säkerheten.

Det är trafiksäkerhetsverket som skall utfärda detaljföreskriffer om skylten. Trafiksäkerhetsverket upprättade också ett förslag till föreskrifter som remissbehandlats. Verket har uppställt krav pä typgodkännande och därmed tillmötesgått ett önskemål från flera intressenter.

Flera remissinstanser - bl. a. jordbrukets egna organisationer - önskade ocksä att skyltarna skulle ha en bättre reflexförrnåga än den som trafiksäkerhefsverket hade föreslagit. Verket gick inte med pä detta, bl, a, av kostnadsskäl.

Grundlagsenligt har jag inga möjligheter atf påverka trafiksäkerhetsver-kets beslut. Däremot kan verkets beslut överklagas fill regeringen.

Rent allmänt vill jag säga aft önskemål som framförts av dem som prakfiskt berörs bör fillgodoses, om infe vitala samhällsintressen talar emot det.

Nr 86

Tisdagen den 24 februari 1981

Om skyltningen av långsamtgående fordon

Anf. 19 TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret på min fräga.

Def är helt riktigt som statsrådet påpekar, att han infe fär lov att dir-ekt lägga sig i trafiksäkerhetsverkets göranden och låtanden i det här fallet, eftersom normgivningen pä området är delegerad till trafiksäkerhefsverket. Men det är ju så aft regering och riksdag har ett slutligt ansvar för de föreskrifter som utfärdas. Vi måste alltså vara väldigt noga med atf granska hur underordnade myndigheter sköter sina uppgifter. I detta fall anser jag att frafiksäkerhetsverket har gjort eft misstag.

Statens vägverk, NTF, statens väg- och frafikinstitut, rikspolisstyrelsen och, inte minst. Lantbrukarnas riksförbund, LRF, hör till de tunga remissinstanser som har krävt ett betydligt bättre skydd än det som traflksäkerhetsverkef nu vill godkänna. Att LRF gjort det är intressant, eftersom förbundet representerar dem som kommer aft använda sig av dessa skyltar. De vill alltså ha ett bättre skydd, och det är väl rimligt, med tanke på aft LGF-skylten kommer aft användas. Den kommer atf bli sliten, kanske litet repad och smutsig, och dä behövs sannerligen hela den reflexförmåga som kan tänkas.

Trafiksäkerhetsverket anför kostnaderna som argument för atf behälla en dålig skylt, medan representanterna för dem som skall använda skylten tydligen anser atf effekten är viktigare än kostnaderna. Enligt vad jag har inhämtat är merkostnaden ca 2 kr. för en skylt som kostar mellan 45 och 50

Nr 86

Tisdagen den 24 februari 1981

Omflyttning på föredragningslistan

Antnälan av interpellation

kr. Kostnadsargumentet verkar därför inte att hålla särskilt långt. När jag noggrant läst statsrådets svar har jag där tyckt mig ana eft visst missnöje med trafiksäkerhefsverkets agerande. Det är bara att hoppas på ett överklagande, så att regeringen får se över frågan ordentligt.

7 8 Föredrogs och hänvisades
Propositionerna

1980/81:97 och 107 fill utbildningsutskottet 1980/81:113 till justifieutskottet

8 8 Föredrogs rnen bordlades åter
Finansutskottets betänkande 1980/81:20
Civilutskottefs betänkanden 1980/81:15-19

9 § Omflyttning på föredragningslistan

Anf. 20 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag fär meddela atf pä morgondagens föredragningslista uppförs finansutskottets betänkande nr 20 främst bland tvä gånger bordlagda ärenden.

10 § Anmäldes och bordlades
Proposition

1980/81:95 om ändrat huvudmannaskap för Karolinska sjukhuset, m. m.

11 § Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 23 februari

1980/81:102 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) till statsrådet Elisabet Holm om beredskapen mot epidemier;

Det är en allmän uppfattning såväl inom försvarsmedicinska kretsar som bland den bakteriologiska sakkunskapen i värt land att beredskapen mot omfattande epidemier är undermålig redan i fredstid, som det nu är, och kan förväntas vara än sämre under krigs- och katasfrofförhållanden. Man har anledning atf befara aft denna beredskap med nödvändighet kommer att försämras ytterligare under den närmaste framtiden. Skälen härtill är flera: avskaffandet av länsläkarorganisationen och decentralisering av epidemiarbetet till distriktsläkarna, som i stort saknar utbildning i epidemibekänip-ning. Även den nya utbildningen av hälsovårdsinspektörer är i detta hänseende sämre än den tidigare. Yttre miljöskydd har fått dominera pä epidemibekämpningens bekostnad.

Under krigs- och katasfrofförhållanden ökar epidemiriskerna starkt. Beredskapen på detta område måste i grunden bygga pä aft den fredsrnässiga epidemiberedskapen fungerar pålitligt. Det är därför nödvändigt att distriktsläkare och hälsovårdsinspektörer fär en förbättrad utbildning. Även inom försvaret behöver medvetenheten på defta område skärpas.

Som en tillfällig lösning pä det akuta svaghetstillståndet borde nägon väl meriterad länsläkare, som nu kommer atf friställas, placeras pä den epidemiologiska avdelningen av statens bakteriologiska anstalt med uppgift atf biträda vid organisation av den fortsatta utbildningen av olika befattningshavare för civil och militär epidemiberedskap.

Med anledning av def här anförda vill jag utbe mig kammarens tillstånd att fråga statsrådet Elisabet Holm, om hon är i tillfälle att redogöra för sin syn pä möjligheterna att snabbt öka den personella beredskapen, för nyckelpersonernas del, i vad det gäller landets civila och militära epidemiförsvar.

Nr 86

Tisdagen den 24 februari 1981

Anmälan av interpellation

12 § Kammaren åtskildes kl. 15.31.

In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1980/81:86 Tisdagen den 24 februari

Kammarens protokoll

Riksdagens protokoll 1980/81:86

Kammarens protokoll