Riksdagens protokoll 1979/80:27 Tisdagen den 13 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:27

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:27

Tisdagen den 13 november

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

Nr 27

Tisdagen den

13 november 1979

Val av talman

§ 1 Val av talman

INGVAR SVANBERG (s):

Herr talman! Jag föreslår att till riksdagens talman utses Ingemund Bengtsson. Jag föreslår också alt valet förrättas med acklamation.

BERTIL LIDGARD (m):

Herr talman! Med hänsyn till de speciella omständigheter som gäller vid detta lalmansval har vi från moderata samlingspartiets sida inget avvikande förslag.

CLAES ELMSTEDT (c):

Herr talman! Centerpartiet har fortfarande uppfattningen atl talmannen bör väljas ur den majoritet som finns i riksdagen. I undantagsfall kan annan ordning tillämpas. Med hänvisning till de speciella omständigheter som har varit för handen inför detta talmansval förordar centerns riksdagsgrupp att Ingemund Bengtsson med acklamation väljs lill talman.

BJÖRN MOLIN (fp):

Herr talman! Jag ber på folkpartiets riksdagsgrupps vägnar all få instämma i förslaget att till talman utse Ingemund Bengtsson, som vi har stort förtroende för. Jag vill också uttrycka min tillfredsställelse över alt valet kan ske i enighet,

Överiäggningen var härmed avslutad.

Kammaren godkände att förevarande val fick ske med acklamation och utsåg till talman Ingemund Bengtsson (s),

TREDJE VICE TALMANNEN:

Pä riksdagskamraternas och mina egna vägnar vill jag hälsa den av oss genom acklamation utsedde talmannen välkommen i uppgiften som vår talman.

TALMANNEN, som nu övertog ledningen av kammarens förhandlingar, yttrade:

Ärade kammarledamöter! Jag ber att få tacka för det förtroende som ni har visat mig genom delta val.

11 Riksdagens protokoll 1979/80:25-27

153

Nr 27                  § 2 Anmäldes att Lars Svensson (s) skulle tjänstgöra som ersättare för

Tisdagen den       Ingemund Bengtsson under den tid denne var riksdagens talman.

13 november 1979

Anmälan om kompletteringsval till utskott

Om sysselsättningsproblemen i Hallstavik

§ 3 Anmälan om kompletteringsval till utskott

TALMANNEN:

Folkpartiels partigrupp har som suppleant i finans- och näringsutskotten under Olle Wästbergs i Stockholm ledighet anmält hans ersättare Hädar Cars.

Talmannen förklarade vald lill

suppleant i finansutskottet Hädar Cars (fp)

suppleant i näringsutskottet Hädar Cars (fp)

§ 4 Upplästes följande inkomna skrivelse:

Till riksdagen

Härmed får Jag avsäga mig uppdraget som ledamot av Europarådets pariamentariska församling. Stockholm den 7 november 1979 Gösta Bohman

Denna avsägelse godkändes av kammaren.

§ 5 Justerades protokollet för den 5 innevarande månad.

154

§ 6 Om sysselsättningsproblemen i Hallstavik

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara Åke Wictorssons (s) den 5 november anmälda fråga, 1979/80:84, och anförde:

Herr talman! Åke Wictorsson harfrågal migomvilkaålgärderjagärberedd atl vidta för att trygga sysselsättningen för de anställda vid DAFA:s stansningsenhet i Hallstavik. Vidare har han frågat om vilka åtgärder Jag är beredd atl vidta för alt lill Hallstavik omlokalisera annan statlig verksamhet i Stockholmsregionen för atl förbättra arbetsmöjligheterna för framför allt kvinnlig arbetskraft.

Frågan har föranlells av regeringens beslut den 25 oktober atl nästa år inrätta en statlig servicebyrå för skrivarbete, dataregistrering, mikrofilmning, tryckeriverksamhet m. m. i Gällivare. Detta beslul ingår i sin lur som en del i regeringens åtgärder för alt skapa sysselsättning i Norrbotten, Bland de

tjänster som servicecentralen i Gällivare skall tillhandahålla ingår som nämnts dalaregislrering. Utvecklingen på ADB-områdel gör emellertid atl dataregistrering i traditionell mening vid särskilda stansningscentraler minskar i omfattning och ersätts av andra förfaranden. Denna utveckling har lett lill alt DAFA, som är en statlig inläklsfinansierad myndighet för databehandling, har svårt att förse sin stansningsenhet i Hallstavik med arbetsuppgifter motsvarande arbetsstyrkan, DAFA gör emellertid stora ansträngningar för alt förlägga arbetsuppgifter till enheten i Hallstavik, Jag räknar med att så blir fallet även i framtiden.

Den dataregistrering som avses bedrivas i Gällivare gäller sådana uppdrag som i annat fall med största sannolikhet inte skulle föriäggastill DAFA, Jag bedömer därför att verksamheten i Hallstavik endast i myckel begränsad omfattning kan komma alt beröras av den nya servicecentralen i Gällivare, Självfallet kommer jag att noga följa denna utveckling.

Jag vill i delta sammanhang också erinra om alt monopolutredningen (B 1977:08) nyligen har behandlat DAFA:s uppgifter och ställning i sitt andra betänkande (Dalakonkurrens Ds B 1979:1), Efter remissbehandlingen, som f n, pågår, kommer Jag att närmare överväga DAFA:s situation. I dessa överväganden kommer även stansningsenhelen i Hallstavik alt ingå.

Den andra delen av frågan gäller åtgärder för att omlokalisera statlig verksamhet i Stockholmsregionen till Hallstavik.

För dagen finns inte någon verksamhet som är aktuell för lokalisering till Hallstavik eller dess närhet.

Frågor om lokalisering av offentlig verksamhet kommer emellertid all planmässigt prövas utifrån de sysselsättnings- och regionalpoliiiska målen. F. n. pågår inom budgeidepartementet förberedelser för inrättande av en särskild delegation för decentralisering inom den offentliga sektorn. I delegationens uppgifter kommer alt ingå alt behandla frågorom lokalisering av ny eller utvidgad statlig verksamhet. Vid prövningen måste givelvis sysselsättningssituationen i olika regioner beaktas. Del är för tidigt att nu ange vilka resultat delegationens arbete kan leda fram till.

Nr 27

Tisdagen den

13 november 1979

Om sysselsättningsproblemen i Hallstavik

ÅKE WICTORSSON (s):

Herrlalman! Jagberalt få lacka budgelminislern försvaren pä mina frågor, även om jag måste säga all svaren är något knapphändiga.

Om vi först ser på daiamaskincentralens verksamhet i allmänhet kan vi i dag konstatera att DAFA redovisar ett bra resultat. På slansningssidan har man sedan ett par år tillbaka problem med alt sysselsätta den personal som har arbetat ganska länge. Del gäller t. ex. i Hallstavik, där 27 kvinnor arbetar och där den senast anställda har nio års anställningstid. Hallstavik domineras av tung industri och saknar praktiskt tagel arbetsmöjligheter för kvinnor vid sidan av dem som erbjuds på pappersbruket. Därför har man sedan lång tid gjort stora ansträngningar för alt skapa nya arbetstillfällen på orten.

Åtgärder som vidtas i detta läge är dels att AMS utbildar stansningspersonal, dels atl regeringen ger klartecken för bildande av en statlig stiftelse, servicecentralen i Gällivare, vilken bl. a. skall syssla med ADB-registrering-

155

Nr 27

Tisdagen den

13 november 1979

Om sysselsättningsproblemen i Hallstavik

en, som budgelminislern myckel rikligt påpekade, utdöende verksamhet. Verksamheten i Gällivare skall sysselsätta 40 kvinnor. Denna servicecentral kommer direkt att inkräkta på det redan förut snabbi vikande underiaget för slansningsarbete hos DAFA i Hallstavik. Det kan man redan nu se av den pågående offertverksamheten.

Jag måste erkänna att jag finner delta förfarande något märkligt. Jag menar dä inte alt de 40 f d. sömmerskorna vid Brasons i Gällivare inte skulle vara i behov av arbete - det är tvärtom väldigt angeläget att de får sysselsättning även i framtiden - men det kan inte vara rimligt att arbetslösheten fiyltas från ett undersysselsatl område, Gällivare, till ett annatundersysselsatt område, Hallstavik i Roslagen. Om stansningen flyttas, så måste en absolut förutsättning vara all jobben tryggas i framliden också för de 27 kvinnorna i Hallstavik.

Såsom budgelminislern nämnde pågår inom DAFA ett arbete för atl trygga sysselsättningen i Hallstavik. Delta arbete stöds enligt vad jag erfarit av fack, myndighetsledning och styrelse. Men för alt möjligheterna atl förlägga arbetsuppgifter till Hallstavik skall kunna tas till vara fordras alt man är beredd att ställa erforderliga pengar till förfogande för ett utvecklingsarbete. Det borde vara möjligt atl finansiera ett sådant genom de överskott som DAFA redovisar för övrig verksamhet. Facket har vidare föreslagit atl myndigheten skulle genomföra en viss omorganisation och placera uppdragsansvariga personer i Hallstavik, så atl man på så vis skulle kunna öka omfattningen av arbetsuppgifterna inte bara pä stansningsomrädet.

Jag vill fråga budgetministern om han är beredd att medverka till alt dels pengar ställs till förfogande, dels en sådan organisatorisk utveckling av DAFA sker som facket har föreslagit.

156

Budgelminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Åke Wictorsson tycker atl beslutet är någol märkligt. Jag vill dock påminna om atl del bygger på ett riksdagsbeslut från i våras rörande insatser för sysselsättningen i Norrbotten. Vad vi nu gör är alltså att ta ett av de steg som riksdagen beslutade atl vi skulle ta.

Ett av de problem man ofta möter när del gäller att skapa sys.selsättning är dess värre att insatser på en ort kan komma att påverka situationen på en annan. Men jag vill understryka det som sades i svaret, att effekten är ringa i detta fall. Jag tror nämligen att den nya centralen i Gällivare bara i mycket begränsad omfattning kan komma att påverka situationen i Hallstavik. Men jag är medveten om de problem som finns där, och därför kommer inte bara DAFA utan också vi inom regeringskansliet all göra vad som är möjligt föratt skapa nya arbetsmöjligheter i Hallstavik.

Med hänsyn till bl. a, monopolutredningens arbete vill Jag inte för dagen ta ställning till ekonomiska eller organisatoriska aspekter, ulan Jag skall återkomma lill detta. Jag vill bara än en gång försäkra alt vi skall göra vad vi kan för atl trygga sysselsättningen i Hallstavik.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Riksdagens beslut innehöll såvitt jag vet ingenting om att man skulle förlägga stansningsverksamhet till Gällivare, men en utveckling i den riktningen har skett efter det atl riksdagen fattade sitt beslut i ärendet och framför allt sedan regeringen fattade sitt beslut. Det är just den del av regeringsbeslutet som berör stansningsverksamhelen som jag opponerar mig mot och som man ställer sig frågande inför när man ser på utvecklingen i övrigt när del gäller DAFA.

Jag tillåter mig atl tolka budgetministerns uttalande så, att när resultatet av de pågående utredningarna föreligger så finns det möjligheter all få fram erforderliga pengar för att genomföra det utredningsarbete som är en absolut nödvändig förutsättning för atl man skall långsiktigt trygga jobben i Hallstavik. Jagar tacksam om budgetministern är beredd atl bekräfta atl han ser på utvecklingen i Hallstavik pä del sättet.

Nr 27

Tisdagen den

13 november 1979

Om svenska regeringsåtgärder med anledning av fartyget Berge Vangas försvinnande

Budgelminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Bara ell förtydligande: detta våren del av del Norrbottenpaket som riksdagen tog ställning till i våras. Del är riktigt att riksdagen inte fattade ståndpunkt i alla detaljfrågor som berördes, men detta våren del av det paket som anmäldes för riksdagen. Lokaliseringsbeslulen innebär alltså ett fullföljande av vad som då anmäldes.

Jag vill än en gång säga, utan att la ställning till ekonomiska eller organisatoriska aktiviteter för den närmaste tiden, all vi skall göra vad vi kan för alt klara sysselsällningen i Hallstavik.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 7 Om svenska regeringsåtgärder med anledning av fartyget Berge Vangas försvinnande

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för att besvara Birger Rosqvists (s) den 6 november anmälda fråga, 1979/80:88, och anförde:

Herr talman! Birger Rosqvist har frågat mig om omständigheterna kring del Liberiaregisirerade fartyget Berge Vangas försvinnande föranleder några åtgärder från svensk sida.

De närmare omständigheterna kring Berge Vangas försvinnande och systerfartyget Berge Istras förlisning har inte kunnat klarläggas fullständigt. Del är emellertid känt atl de aktuella kombinationsfartygens konstruktion medför vissa problem i fråga om gasbildning under torriaslresorna. Det är också känl all svetsningsarbeten skulle utföras ombord på fartygen.

Sjöfartsverket, som är den myndighet i Sverige som övervakar säkerheten på svenska fartyg, har utfärdat författningar bl. a. om s. k. heta arbeten, t. ex. svelsningsarbeten ombord på fartyg.

I den svenska handelsfiotlan finns f n. fyra kombinalionsfartyg avsedda

157-

Nr 27

Tisdagen den

13 november 1979

Om svenska regeringsåtgärder med anledning av fartyget Berge Vangas försvinnande

för olje- och malmlransporter. Konstruktionen av dessa fartyg är emellertid inte identisk med Berge Istras och Berge Vangas. Enligt vad Jag inhämtat från sjöfartsverket har verket kontaktat de rederier som äger dessa fartyg för att följa upp all gällande säkerhetsföreskrifter följs. Sjöfartsverket kommer också vid första lämpliga tillfälle att inspektera de aktuella fartygen med avseende på de speciella risker som är förknippade med dessa fartyg. Ingenting har hittills framkommit som ger anledning all anta atl fartygen är behäftade med brister eller atl de drivs i strid med gällande säkerhetsbestämmelser.

Beträffande övriga tankfartyg har sjöfartsverket f n. inte för avsikt atl vidta några speciella åtgärder. 1 det ordinarie tillsynsarbetet kommer dock särskild uppmärksamhet all ägnas åt del förebyggande skyddet mot brand och explosion.

För alt kunna anpassa de svenska säkerhetsbestämmelserna efter vunna erfarenheter följer och deltar sjöfartsverket i arbetet inom bl, a, Mellanstalliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO), där del f n. pågår en diskussion om säkerheten på de aktuella fartygstyperna.

158

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka kommunikationsministern för svaret.

När Jag för en vecka sedan ställde frågan pågick spaningarna efter den saknade Berge Vanga. Många hyste fortfarande hoppet alt spaningarna skulle ge resultat, att man skulle finna livbåtar, fiollar och människor. 1 går drogs spaningarna in. Man hade bara funnit vrakspillror och någon oljefläck frän detta bekvämlighetsfiaggade norska fartyg. 40 människor har gått ett ovisst öde till mötes. Hoppet atl finna någon vid liv är nu ytterst litet.

Det är naturligt att alla som i någon form berörs av händelsen frågar sig vad den kan bero på. Eftersom ett systerfartyg sjönk efter en kraftig explosion för bara några är sedan går teorierna om orsaken tillbaka till den händelsen. Man frågar sig då: Hur är det med bestämmelserna om säkerheten och med uppföljningen av dem? Hur är det med begränsningen av tillätet lasisorli-menl för kombinationsfartyg? Och hur följs och kontrolleras bestämmelser om hett arbete såsom svetsning och bränning på fartyg med olje- eller kemikalielasi? En följdfråga blir: Är det bara för att fä bättre ekonomiskt utbyte som fartyg bekvämlighelsregistreras? De allmänna frågorna kan bli många.

Enligt svaret har sjöfartsverket inte för avsikt att vidta speciella åtgärder. Men Jag vill fråga kommunikationsministern, under vilkens departement säkerhetsfrågorna finns: Bör inte del nu skedda föranleda ytterligare snara överväganden om reglerna för s, k. hett arbete ombord pä svenska fartyg och en ännu noggrannare uppföljning av bestämmelser om tillåtna laster i kombinalionsfartyg och även i tankfartyg? Frågan kan ställas inte bara av svenskt sjöfolk utan av all världens sjöfarare. För det är ytterst om människoliv det handlar.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Det är ingalunda klarlagt hur förlisningen gått lill. Ingen vet del i dag.

När det gäller hett arbete har mycket vittgående säkerhetsföreskrifter utfärdats av sjöfartsverket. De är i princip lika stränga som de som gäller vid arbete på fartyg vid varv. Det måste också göras en avvägning mellan de praktiska behoven ute lill sjöss - sådana uppslår också - och säkerhetsnivån. Man anser frän sjöfartsverket alt man har så stränga regler att det inte skall finnas några risker i del avseendet.

Vi vet ingalunda - jag vill betona del igen - att denna mycket tragiska olycka inträffat på grund av helt arbete, I själva verket är del ingen över huvud taget som vet hur del hela gått lill. Det är kanske del som är det mest kusliga i situationen.

Nr 27

Tisdagen den

13 november 1979

Om svenska regeringsåtgärder med anledning av fartyget Berge Vangas försvinnande

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Del är kusligt att man inte vet vad olyckan har berott pä. Ändå tyder mycket på att del har skett en explosion, och orsaken till den kan ha varit något av de skäl som Jag nyss anförde.

Det är synnerligen viktigt atl den inspektionsmyndighet vi har får och har resurser atl följa upp säkerhetsbestämmelser och alt de bestämmelser som vi har ses över efter en olycka som denna. Det är ingen tröst att vi bara har fyra kombinalionsfartyg under svensk fiagg, Samma historia som denna kan inträffa med vanliga tankfartyg - och sådana olyckor har som bekant hänt även med svenskflaggade fartyg, men vi har kunnat begränsa personförlus-lerna i förhållande till vad man kunnat göra i de fall som gällt de här båda Liberiaregisirerade, s, k, norska, fartygen.

Jag vill än en gäng hemställa alt kommunikationsministern noggrant följer de här frägorna och atl säkerhetsbestämmelserna skärps i den mån det är nödvändigt. Det är bättre atl ha litet för stränga säkerhetsbestämmelser än att ha sädana som är för svaga.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Sjöfartsverket kommer självfallet alt följa de utredningar som görs på norskt håll och naturiigtvis också att ta de konsekvenser som kan bli nödvändiga med hänsyn till vad man på det hållet kommer fram till. Jag vill dock säga atl det här främst är norrmännen som skall lägga fram det resultat de når. Del beklagliga och del olycksaliga är att det finns risk för att norrmännen inte kommer fram till sä mycket. Men vi skall noggrant följa vad .som sker, och jag vill försäkra Birger Rosqvist att vi skall ta hänsyn till minsta påpekande från norrmännen härvidlag,

Överiäggningen var härmed avslutad.

159

Nr 27

Tisdagen den

13 november 1979

Om åtgärder för att förbättra standarden på kommunala bibliotek

§ 8 Om åtgärder för att förbättra standarden på kommunala bibliotek

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för alt besvara Eva Hjelmströms (vpk) den 24 oktober anmälda fråga, 1979/80:67, och anförde:

Herr talman! Eva Hjelmström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra bibliotekens standard och möta de myckel stora krav som ställs och i framtiden kommer att ställas pä folkbiblioteken.

Som jag redan tidigare har deklarerat har Jag för avsikt atl föreslå regeringen alt tillsälta en utredning om de statliga insatserna för folkbiblioteken. Direktiv till en sådan utredning håller på att utarbetas på utbildningsdepartementet.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag tackar Jan-Erik Wikström för svaret pä min fråga. Det bekräftar att det krav pä en biblioteksutredning som vänsterpartiet kommunisterna länge har drivit - ett krav som drivits också av kulturarbetarna - nu äntligen vunnit gehör. Del måste naturligtvis ses som en stor seger, inte minst för alla de människor ute i landet som fått uppleva hur standarden försämrats i takt med att kommunernas ekonomi stramas åt, inte minst under 1970-talet,

Samtidigt måste jag konstatera att utredningen aviserades redan i våras, och del har inte skett någonting. Svaret får mig att ställa frågan: När kommer utredningen alt tillsättas? Den har efterlysts länge. Och det kanske väsentligaste: Vilka direktiv kommer utredningen atl fä? Kommer direktiven all la upp frågan om en bibliotekslagstiftning? Det har krävts inte bara av kulturarbetarna utan även av en rad Jan-Erik Wikström närstående tidningar, bl, a, av Dagens Nyheter genom Karl Erik Lagerlöf

Jag skulle vilja ställa ett par följdfrågor: När kommer utredningen atl tillsättas? Vilka kommer direktiven all vara?

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Inom några veckor hoppas Jag direktiven skall vara klara. Sä snart de är färdiga, ärjag beredd att offentliggöra dem och även diskutera dem.

160

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag kan bara konstalera att Jan-Erik Wikström därmed undviker atl svara på den väsentligaste frågan, nämligen frågan om vi skall ha en bibliotekslagstiflning eller inte; om utredningen kommer att innehålla sådana direktiv alt det är möjligt för utredningen alt ta upp och behandla den frågan. Jan-Erik Wikström kan inte vara omedveten om att man inom de övriga nordiska länderna har en bibliolekslagstiftning, som fungerar myckel bra, enligt de erfarenheter som redovisats inte minst från Danmark.

Jan-Erik Wikström kan inte heller vara omedveten om atl läget i fråga om

standardskillnaderna mellan de svenska folkbiblioteken har förvärrats kraftigt under de senaste åren, att man har skillnader på 30 kr. och mer per invånare och år vad gäller anslagen och att vissa kommuner nästan helt har skurit ned sina anslag, så att biblioteken från atl ha varit den allmänkulturella institution som man en gång menade att de skulle vara nu håller öppet kanske en timme i veckan.

Detta drabbar i första hand invandrarbarn, arbetarklassens barn, låginkomsttagare och glesbygdens barn över huvud taget.

Det vore beklagligt om direktiven inte omfattar en sådan här fråga om en bibliolekslagstiftning. Senast har nu Sveriges författarförbund skrivit och påpekat nödvändigheten av detta.

Nr 27

Tisdagen den

13 november 1979

Anmälan av interpellation

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 9 Föredrogs och bifölls Inlerpellationsframställning 1979/80:58

§ 10 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1979/80:45 om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Schweiz beträffande skatter på kvariåtenskap och arv

1979/80:56 med förslag till lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, m. m.

§ 11 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 13 november

1979/80:59 av Alexander Chrisopoulos (vpk) lill statsrådet Karin Andersson om vissa rättigheter vid s. k. anknytningsinvandring:

Vid anknytningsinvandring lill Sverige är arbetstillstånd och övriga rättigheter knutna till den i Sverige redan bosatta personen. Om grunden för anknytningen upphör, sä upphör också dessa rättigheter. Under senare lid har flera fall uppmärksammats i massmedia, där invandrare under upprörande former förpassats ur landet efter beslul av invandrarverket.

Denna djupt otillfredsställande situation drabbar invandrare på många olika sätt. Den utländske medborgare som genom äktenskap beslutat sig för all leva i Sverige har i regel skurit av de ekonomiska, sociala och andra banden med sitt tidigare hemland. En förpassning dit kan således ofta komma atl medföra tragiska konsekvenser för honom eller henne. Särskilt svårt kan del vara för kvinnor, pä grund av den kvinnosyn och synen pä frånskilda kvinnor

161

Nr 27

Tisdagen den

13 november 1979

Meddelande om frågor

som råder i många kulturer.

Vidare har den praxis som utvecklats, och som innebär att en förpassning blir den omedelbara följden av ell upplöst äktenskap om delta har varat mindre än tre år, den konsekvensen att människor av rädsla för alt tvingas lämna landet underkastar sig ohållbara och t. o. m. förnedrande samlevnadsförhållanden. Detta strider klart mot den syn på äktenskap och samlevnad som är allmänt, accepterad i vårt land och som också har getts konkreta uttryck i den familjerällsliga lagstiftningen.

Den nuvarande tillämpningen innebär också atl man i många fall skiljer föräldrar frän sina barn och därmed skapar personliga tragedier för både föräldrarna och barnen. Del finns anledning atl påpeka att sådana konsekvenser inte begränsar sig till biologiska föräldrar och deras barn. Del kan i lika hög grad gälla barn som den ena parten har med sig in i äktenskapet/ sammanboendet.

Arbets- och uppehållstillståndets anknytning till den i Sverige bosatta personen och den periodiska omprövningen av dessa tillstånd innebär att äktenskapet betraktas som ett skenäktenskap om det inte varar viss lid. Mot bakgrund av de tendenser som finns i skilsmässoslalistiken och andelen äktenskap mellan svenska medborgare som upplöses efter kort tid, är detta en ur rättslig synpunkt helt oacceptabel ståndpunkt. Medan kanske en viss obetänksamhet när man går in i ett äktenskap inte behöver leda till alltför svåra konsekvenser för svenska medborgare, så kan följderna bli helt förödande för invandrare. Praxis för behandlingen av invandrare, som har bosatt sig i landet i samband med att de ingår äktenskap eller börjar sammanbo med en person som redan är bosatt här, är klart diskriminerande och därför förkastlig.

Jag vill därför ställa följande fråga till invandrarministern:

Är statsrådet beredd att föreslå sådana ändringar i nuvarande lagstiftning och verka för en förändring av praxis så att den som erhållit arbets- och uppehållstillstånd genom s. k. anknyiningsinvandring efter invandringen ges rätt lill arbets- och uppehållstillstånd oberoende av förhållandet till den andra parten?

162

§ 12 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 13 november

1979/80:112 av Thure Jadestig (s) lill socialministern om förskrivningen av läkemedel:

Socialstyrelsen har den senaste tiden ingripit mot läkare som bl. a. förskrivit narkotikaklassade läkemedel på ett sätt som inger betänkligheter. Genom aktionen har också påtalats möjligheterna för patienter all komma

över stora mängder narkotika eller andra läkemedel genom alt systematiskt besöka fiera läkare.

Bristerna i del nuvarande systemet för kontroll av läkemedelsförskrivningen med inspektioner från socialstyrelsens eller länsläkarnas sida har blottats genom den senaste tidens händelser. Frågan om en ny organisation för kontroll av förskrivningaroch recept har tidigare diskuterats, dock utan att föranleda några nya insatser från statsmakternas sida. Redan narkomanvårdskommittén diskuterade i sitt betänkande Narkotikaproblemet, Del 2, Kontrollsystemet (SOU 1967:41 s, 63-65) införandet av en receptregistrering och påtalade önskvärdheten härav. Förslaget har dock inte genomförts.

Med hänvisning till det anförda villjag lill socialministern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidtaga föratt förhindra fortsatt vårdslös förskrivning av narkotikaklassade och andra läkemedel?

Nr 27

Tisdagen den

13 november 1979

Meddelande om frågor

1979/80:113 av Per Westerberg (m) till budgetministern om skallen på molorgas:

Under senare tid har intresset för motorgas - gasol - ökat väsentligt hos konsumenter, bilindustri och oljebolag, Molorgasens fördelar ur såväl miljö-som energiförsörjningssynpunkt är odiskutabla.

En bil utrustad för användning av molorgas är beroende av en lägre bränslebeskallning för all kompensera ägaren förde större investeringskostnaderna, F. n. skall skatten på gasol/molorgas utgöra 50 96 av bensinskatten.

Är budgetministern beredd att medverka lill ett något högre skatlegap i absoluta tal mellan gasol och bensin föratt möjliggöra en snar introduktion av s. k. gasbilar?

1979/80:114 av Arne Fransson (c) till jordbruksministern om kyrkans förvärv av skogsmark:

Enligt pressuppgifter avser såväl Linköpings stift som Växjö stift atl förstärka sitt markinnehav. Linköpings stift vill köpa ca 3 000 ha produktiv skogsmark av Holmens Bruk AB för 22 milj. kr. Växjö stift vill förvärva ca 2 750 ha av Holmens Bruk AB och ca 835 ha av Munksjö AB för 9,3 milj. kr. Lantbruksstyrelsen har för sin del med vissa förbehåll tillstyrkt affären. Ärendena går nu vidare lill kammarkollegiet och regeringen för avgörande.

Den skogsmark som kyrkan här avser atl förvärva måste bedömas vara lämpliga objekt för att förstärka enskilda familjejordbruk enligt de intentioner som var vägledande för riksdagens beslut om såväl riktlinjerna för den framtida Jordbrukspolitiken som ny jordförvärvslag.

Med hänvisning lill det anförda vill jag fråga jordbruksministern:

Anser statsrådet atl en förstärkning av kyrkans markinnehav med drygt 6 500 ha skogsmark är förenligt med de riktlinjer som riksdagen nyligen fastlade för den framlida Jordbrukspolitiken?

163

Nr 27

Tisdagen den

13 november 1979

Meddelande om frågor

1979/80:115 av C(w«(7/-0/ssort(s) till Jordbruksministern om bekämpningen av granbarkborren:

Kampen mot granbarkborren i Värmlands län och i några andra skogslän är det största projektet någonsin i landet när del gäller biologisk kontroll av skadeinsekter. I år har 500 000 fällor placerats ut i barkborreangripna områden. 24 milj. kr. har satsats, varav drygt 14 milj. kr. i Värmland.

Pä skogsvärdsstyrelsen i Värmlands län betecknar man barkborrebekämp-ningen med hjälp av fångstfällor som en klar framgång.

I Värmland har ca 250 000 fällor placerats i skogarna, och man räknar med att i genomsnitt har i varje fälla fångats 5 000 granbarkborrar. Del innebär atl man bara i Värmland fångat 1,3 miljarder borrar eller en tredjedel av beståndet. Beräkningar som gjorts under 1970-lalel visaralt skog för 100 milj. kr. förstörs varje år av insekter. Kampen mol borrarna måste därför med kraft fortsätta.

Mot bakgrund av det anförda vill Jag lill jordbruksministern ställa följande fråga:

Är de hittills samlade erfarenheterna av del första bekämpningsårel sädana, att jordbruksministern anser alt årets bekämpning av granbarkborren skall fortsätta även under 1980, och vilka ytterligare insatser är jordbruksministern beredd vidta för alt fortsätta kampanjen mot granbarkborren?

164

§ 13 Kammaren åtskildes kl. 15.28.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen