Riksdagens protokoll 1979/80:14 Fredagen den 19 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:14

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:14

Fredagen den 19 oktober

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

§ 1 Fyllnadsval till utskott

Företogs val av en suppleant i vart och ett av finans-, lag-, socialförsäkrings- och civilutskotten.

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Enligt ett fill kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen enhälligt föreslagit Paul Grabö till suppleant i finansutskottet, Stina Andersson till suppleant i lagutskottet, Arne Andersson i Falun till suppleant i socialförsäkringsutskottet och Erik Börjesson till suppleant i civilutskottel.

Kammaren utsåg till

suppleant i finansutskottet Paul Grabö (c)

suppleant i lagutskottet Stina Andersson (c)

suppleant i socialjörsäkringsutskottet Arne Andersson i Falun (c)

suppleant i civilutskottet Erik Börjesson (fp)

Nr 14

Fredagen den 19 oktober 1979

Fyllnadsval till utskott

Anmälan om kompletteringsval till talmanskonjeren-sen och utskott

§ 2 Anmälan om kompletteringsval till talmanskonferensen och utskott

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

På grund av uppkomna vakanser i talmanskonferensen och utskotten genom regeringsskiftet och avsägelser från uppdrag har partigrupperna till mig anmält nya representanter.

Förste vice talmannen förklarade därefter följande personer, vilka anmälts av resp. partigrupp, valda till

Nr 14

Fredagen den 19 oktober 1979

Anmälan om kompletteringsvai till talmanskonferensen och utskott

företrädare Jör partigrupper i talmanskonferensen Nils Carlshamre (m) Claes Elmstedt (c) Björn Molin (fp)

suppleanter för företrädare för panigrupper i talmanskonferensen Ingrid Sundberg (m) Elvy Olsson (c)

ledamot i konstitutionsutskottet Bengt Kindbom (c)

suppleanter i konstitutionsutskottet Allan Ekström (m) Arne Andersson i Falun (c) Bertil Hansson (fp)

ledamöter i finansutskottet Lennart Blom (m) Christina Rogestam (c) Eric Enlund (fp)

suppleant i finansutskottet

andre vice talmannen Thorsten Larsson (c)

suppleant i skatteutskottet Ewy Möller (m)

ledamot i justitieutskottet Göte Jonsson (m)

suppleant i justitieutskottet Allan Ekström (m)

suppleant i tagutskottet Olle Grahn (fp)

ledamot i utrikesutskottet Björn Molin (fp)

suppleanter i utrikesutskottet Paul Grabö (c) Bengt SjöneU (c) Linnea Hörién (fp)

ledamot I föisvarsutskottet                                             Nr 14

Göthe Knutson (m)                                                        Fredagen den

19 oktober 1979
suppleant i jorsvarsutskottet_______________________________________

Eivor Nilson (c) Anmälan om kom-

pletteringsval till
ledamot i socialfö/säkringsuiskottet talmanskonferen-

Per Gahrton (fp) 5P„ o/, f,skori

suppleanter i socialförsäkringsutskottet Görel Bohlin (m) Margareta Andrén (fp)

ledamot i socialutskottet Gabriel Romanus (fp)

suppleant i socialutskottet Per Gahrton (fp)

ledamöter i kulturutskottet Ingrid Diesen (m) Bertil Hansson (fp)

suppleant i kulturutskottet Cari Tham (fp)

ledamot i utbildningsutskottet Birgitta Rydle (m)

suppleant i utbildningsutskottet Marianne Wahlberg (fp)

ledamot i trafikutskottet Anna Wohlin-Andersson (c)

suppleant i jordbruksutskottet Bertil Jonasson (c)

ledamöter i näringsutskottet Tage Adolfsson (m) Bengt SjöneU (c) Cari Tham (fp)

Nr 14

Fredagen, den 19 oktober 1979

Anmälan om kompletteringsval till talmanskonferensen och utskott

suppleant i näringsutskottet Ivar Franzén (c)

ledamöter i arbetsmarknadsutskottet Anders Högmark (m) Margit Odelsparr (c) Eva Winther (fp)

suppleanter i arbeismarknadsutskottet

Görel Bohlin (m)

Marianne Wahlberg (fp)

tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp)

ledamöter i civUutskottet Knut Billing (m) Bertil Danielsson (m)

suppleanter i civilutskottet Jan Eric Virgin (m) Erik Olsson (m) Ewy Möller (m) Eivor Nilson (c)

§ 3 Justerades protokollet för den 11 innevarande månad.

§ 4 Föredrogs och hänvisades Motioner

1979/80:65-73 till socialutskottet 1979/80:74 tiil näringsutskottet 1979/80:75 till lagutskottet 1979/80:76-80 till socialutskottet 1979/80:81 till försvarsutskottet 1979/80:82 till lagutskottet 1979/80:83 och 84 till socialutskottet 1979/80:85-88 till näringsutskoltel 1979/80:89 till konstitutionsuiskottet 1979/80:90 till näringsutskottet

§ 5 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1979/80:22-28

§ 6 Anmäldes och bordlades Motion

1979/80:91 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1979/80:14 om AB Asea-Atoms verksamhet-

§ 7 Anmälan av interpellationer

Nr 14

Fredagen den Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kam-     j oktober 1979

markansliet                                                                       _________

den 18 oktober

1979/80:29 av Sven Johansson (c) till socialministern om en utvärdering av abortlagens tillämpning:

När abortlagen antogs var meningarna om fri abort myckel delade bland medborgarna i vårt land, och det kan ifrågasättas om det fanns en verklig majoritet för beslutet. I den debatt som föregick antagandet av lagen underströks kraftigt att många människor uppfattade den som en kränkning av krislen skapelsetro och humanistisk etik och som ett uttryck för bristande respekt för livet. Man framhöll också att om rätten aff överieva en gång inskränks med samhällets sanktion behövs det bara tillfälliga förändringar i samhällets livs- och människosyn för att nya gränsförflyttningar skall komma att göras, vilka kan få oöverblickbara verkningar. Vidare uttalade man mycket bestämt att abort inte bör tillgripas annat än som en yttersta nödlösning.

Det har nu visat sig att antalet aborter stiger. Man kan också starkt misstänka att abort har blivit det som man sade atl det inte skulle få bli: ett preventivmedel. Flera av preventivmedlen - både p-piller och andra - har biverkningar, och i stället för att använda sådana förlitar man sig kanske på utvägen med abort.

En annan fråga som diskuterades mycket innan lagen antogs var sjukvårdspersonalens skyldighet att fullgöra arbetsuppgifter i samband med abortingrepp, om etiska eller religiösa skäl gjorde det svårt för de inom sjukvården anställda att medverka vid sådana ingrepp. I dom den 6 oktober 1977 konstaterade regeringsrätten att bestämmelse saknas i lagen som hindrar landstingen att fordra medverkan av läkare vid abortingrepp men att sjukvårdshuvudmännen förutsattes tolka socialstyrelsens cirkulär SOSFS(M) 1976:14 så, att sjukvårdspersonal som av eliska eller religiösa skäl har svårt att acceptera aborter skall slippa delta i sådan verksamhet. Det kan ju innebära stora psykiska påfrestningar för personal att medverka vid abortingrepp.

En stor grupp av Sveriges befolkning kan inte finna sig i att över 30 000 ofödda liv utsläcks varje år. Man kan inte bara vara med och protestera och sedan tiga. Hur skall vi kunna bygga ett samhälle med respekt för livet om man tillåter att liv utsläcks på detta sätt?

Utvecklingen i vårt land går mot en förändring i inställningen till och respekten för människolivet, och det är en utveckling som kommer att.bli ödesdiger. Denna förändring i inställning innebär att människor får en kall syn på människolivet. Respekten för livet blir mindre och mindre, och i dag behärskar vi inte längre situationen. Detta betyder att det inte finns någon trygghet för människan.

Anmälan av interpellationer

Nr 14

Fredagen den 19 oktober 1979

Anmälan av interpellationer

Det har nu gått fem år sedan abortlagen trädde i kraft, och tiden bör vara inne att göra en utvärdering av vilka negativa och positiva verkningar lagens tillämpning har haft. Bl. a. bör då också undersökas hur sjukvårdspersonalen ser på abortlagen och huruvida deltagande i verksamhet i samband med abortingrepp innebär psykiska påfrestningar. Med stöd av def anförda vill jag fråga socialministern: Är statsrådet beredd atf medverka till att en utvärdering av verkningarna av abortlagens tillämpning konimer till stånd samt att frågan om sjukvårdspersonalens skyldighet att medverka vid aborter utreds?

1979/80:30 av Sten-Ove Sundström (s) till kommunikationsministern om biljettpriserna på inrikesflyget:

Av betydelse för det norriändska näringslivets utveckling är inte bara att tidsavstånden för resor mellan olika delar av landet förkortas och utjämnas utan också aft kostnaderna för resorna blir föremål för en utjämning över landet. De regionalpolitiska problem som samhället nu söker lösa, bl. a. genom olika stödformer, har i stor utsträckning uppstått som en följd av vissa regioners avstånd till marknaden. Med tanke på den marknadsutvidgning och den högre grad av vidareförädling som eftersträvas inom def norriändska näringslivet är det inte bara kostnaderna för godstransporterna utan i minst lika hög grad kostnaderna för persontransporterna som måste sättas in i sitt regionalpohfiska sammanhang. Företagens personkontakter har ökat i betydelse under senare år och kommer sannolikt att öka ännu mer i betydelse under kommande år. Det är därför angeläget atl persontransporterna inte blir elt oöverstigligt hinder för det norriändska näringslivets utveckling.

Under oktober månad höjdes flygpriserna kraftigt. På vissa flyglinjer höjdes taxorna med nära 90 %. Beslutet om höjda biljettpriser drabbar Norrbottens län hårt. Generellt innebär beslutet alt länet kostnadsmässigt flyttas längre bort från landets centrala delar, och det innebär närmast ett dråpslag mol flygtrafiken inom länet.

Beslutet om höjda biljettpriser på flyget kommer från utvecklingssynpunkt aft innebära ytterligare försämringar för Norrbottens läns näringsliv när del gäller möjligheterna att konkunera ute på den nationella och internationella marknaden.

Med hänvisning till vad som anförts vill jag till kommunikationsministern ställa följande frågor:

1.   Anser statsrådet att de genomförda höjningarna av flygtaxorna är i överensstämmelse med det trafikpolitiska beslut som riksdagen fattade under vårsessionen 1979?

2.   Anser statsrådet atl de beslutade taxehöjningarna överensstämmer med rhålsäftningen att bedriva en offensiv regionalpolitik?

3.   Är statsrådet beredd att vidta snara åtgärder för atl förändra den prispolitik som råder på området?

1979/80:31 av Stina Eliasson (c) till kommunikationsministern om förverkligandet av riksdagens beslut beträffande inlandsbanan:

Riksdagen fattade den 1 juni 1979 ett nytt trafikpolitiskt beslut, som på ett avgörande sätt skiljer sig från 1963 års beslut. Trafikpolitiken skall läggas fast bl. a. mot bakgrund av samhällets regional- och sysselsättningspolitiska mål. Den skall bidra till att utjämna skillnader i socialt och ekonomiskt hänseende som kan finnas mellan olika regioner och människor. Detta är, som jag ser det, elt viktigt steg mot ett decentraliserat samhälle.

Trepartiregeringen lyckades undersin lid, 1976-1978,stoppa en utveckling mot allt fler nedläggningar på de trafiksvaga delarna av järnvägsnätet. De regionalpolitiska bedömningarna sattes före de rent företagsekonomiska. Riksdagen strök i sitt beslut i juni i år under Järnvägens stora betydelse. Järnvägen skall, med hänsyn tagen till bl. a. miljö, energi och trafiksäkerhet, utgöra stommen i person- och godslrafiken.

Inlandsbanan har strategisk betydelse inom regionalpolitiken i Norriands inland. Inlandsbanan skulle också kunna spela en viktig roll i ett transport-syslem för energiprodukler som torv och skogsavfall. Efter upprepade centerkrav har riksdagen ställt sig bakom upprustning av inlandsbanan. 1979 års trafikpolitiska beslut innebar elt steg på vägen mot en väl fungerande inlandsbana. Från centerns sida hade vi dock velat gå betydligt längre i strävandena att slå vakt om och rusta upp inlandsbanan. Det är glädjande atl inlandsbanans betydelse markerats i regeringsförklaringen.

Jag vill mot bakgrund av vad Jag här anfört fråga kommunikationsministern:

Vilka åtgärder avser statsrådet att föreslå för att förverkliga regeringsförklaringens mål och riksdagens trafikpolitiska beslut vad avser inlandsbanan och när kan vi vänta ett sådant förslag?

Nr 14

Fredagen den 19 oktober 1979

Anmälan av interpellationer

1979/80:32 av Bertil Jonasson (c) till kommunikationsministern om igångsättning av vissa vägförbättringsbyggen i Värmlands län:

Sysselsättningssituationen i Värmland inger slor oro. Förvärvsfrekvensen ligger under medelvärdet i riket. Konjunktur- och strukturproblemen i svenskt näringsliv under 1970-talet har slagit extra hårt i Värmland, eftersom länet är starkt beroende av basnäringarna Järn-, stål- och skogsindustri. Många orter i länet är extra känsliga för dessa branschproblem på grund av att ett eller ett fåtal företag dominerar sysselsättningen på orten.

Värmlandsdelegationen har, mot bakgrund av det bekymmersamma sysselsättningsläget i Värmland, lagit fram flera vägförbätlringsobjekt som skulle kunna genomföras som beredskapsarbeten. Planeringen ligger väl framme och möjligheterna att snabbt komma i gång med dessa beredskapsarbeten är mycket goda.

Timniertransporterna på de värmländska vägarna har ökat under de senaste åren. Flera av de trafikerade vägarna är inte dimensionerade för dessa tunga transporter. De är smala och krokiga och trafiksäkerheten kommer i

Nr 14

Fredagen den 19 oktober 1979

Anmälan av interpellationer

fara. Slitaget på vägarna har ökat avsevärt genom tillkomsten av dessa timmertransporter.

De vägar som tagits upp som tänkbara beredskapsobjekt inom Värmlands län är

1. Väg 63, delen Filipstad fram till länsgränsen mot Örebro län. För detta
objekt erfordras ca 15 milj. kr.

2. Väg 61, delen Kleven-Fiskevik. För detta objekt erfordras ca 7 milj.
kr.

Igångsättning av dessa två objekt skulle kunna ske redan under vinterhalvåret 1979-1980.

3. Väg 62, delen Forshaga-S:a Hyn samt förbifarten genom Forshaga. För
detta erfordras ca 35 milj. kr.

Igångsättning kan ske under 1980.

4. Väg -, delen Mossfallet-Rämmen (ny förbindelseled). För detta objekt
erfordras ca 25 milj. kr.

Igångsättning kan ske under andra halvåret 1980.

Alla dessa vägprojekt är i och för sig mycket angelägna. Genomförandet av de omnämnda byggnadsplanerna skulle innebära att man tar till vara outnyttjad kapacitet inom företagen, utvecklar näringslivet och därmed medverkar till fler arbetstillfällen inom regionen. Sysselsättning skulle skapas såväl i nuet som på litet längre sikt.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till kommunikationsministern Ulf Adelsohn:

Är kommunikationsministern beredd att, med hänsyn till rådande sysselsättningsläge, medverka till att ett eller flera av de ovan angivna vägprojekten kan komma till stånd med det snaraste?

1979/80:33 av Benil Jonasson (c) till arbetsmarknadsministern om sysselsättningen i Värmlands län:

Värmlands län är det län som efter Norrbotten har den absolut svåraste sysselsättningssituationen i landet. Detta markeras av att förvärvsfrekvenserna i länet ligger under medelvärdet i riket. Konjunktur- och strukturproblemen i svenskt näringsliv under 1970-talet har också slagit extra hårt i Värmland, eftersom länet är starkt beroende av basnäringarnajärn-, stål- och skogsindustri. Många orter i länet är också extra känsliga för dessa branschproblem på grund av alt ett eller ett fåtal företag dominerar sysselsättningen på orten.

Trots stora insatser från samhällets sida är sysselsättningssituationen i Värmland fortfarande mycket bekymmersam. Den förbättrade konjunkturen för näringslivet har inle fått någon ordentlig genomslagskraft i Värmland. Antalet arbetslösa och sysselsatta i beredskapsarbeten har under sommaren legat högre än under motsvarande period 1978. Den dag konjunkturen åter vänder neråt riskerar därför länet alt få sysselsättningssvårigheter av än värre slag än tidigare. Ytteriigare industrinedläggningar är redan föreslående i länet.

Mot denna bakgrund är det påkallat att göra fortsatta kraftansträngningar från samhällets sida för atl förbättra sysselsättningssituationen i Värmland. Detta undersiröks också under vårsessionen av arbetsmarknadsutskottet, som i samband med behandlingen av den regionalpolitiska propositionen (1978/79:23) förutsatte att regeringen och andra myndigheter har sin uppmärksamhet riktad på länets problem och är beredda atf på olika sätt ställa sig bakom förslag som förs fram för atl stödja sysselsättningen på både kort och lång sikt. Någon brist på konkreta projekt råder inte. Värmlandsdelegationen aktualiserade redan i början av året ett samlat förslag med åtgärder för sysselsättningen i länet.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att till arbetsmarknadsministern få ställa följande fråga:

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidtaga för atl bemästra den svåra sysselsättningssituationen i Vännlands län?

Nr 14

Fredagen den 19 oktober 1979

Anmälan av interpellationer

1979/80:34 av .4kp Gustavsson (s) till utrikesministern om åtgärder för att stoppa SAS flygningar på Sydafrika, m. m.:

Förtrycket av folkel i Sydafrika fortsätter trots inlernalionella protester. Men motståndet mol förtryckarregimen fördjupas såväl inne i Sydafrika som runt om i väriden. I Sverige har riksdagen beslutat att stoppa investeringar i svenskägda företag i Sydafrika. Bakom detta beslut staren bred riksdagsmajoritet. Endast moderata samlingspartiet har gått emot beslutet.

En rad ungdomsorganisationer gör ett mycket värdefullt arbete i kampen mot Sydafrikas förtryckarregim. Elt sådant exempel är Isolera Sydafrika-kommittén, som i dag startar en kampanj för atl stoppa SAS flygningar på Sydafrika.

Kommittén, som samarbetar med liknande organisationer i Danmark och Norge, vill få till stånd hårdare ansträngningar för atl isolera Sydafrika. På så sätt kan de skandinaviska länderna medverka till att underlätta och påskynda utvecklingen i Sydafrika i demokratisk riktning. Och på så sätt kan den förhatliga rasistregimen snabbare tvingas på fäll.

Självfallet måste Sverige använda så många medel som möjligt för att underlätta en sådan utveckling. Därför är det viktigt atl den svenska regeringen vidtar åtgärder för alt förmå SAS att stoppa sina flygningar till Sydafrika. SAS är ett flygbolag där tre nordiska regeringar har direkta ägarintressen. Därför kan dessa länders regeringar medverka till att SAS flygningar till Sydafrika stoppas.

SAS har f n. flygningar på Sydafrika en gång i veckan. Per år flyger omkring 6 000 personer med SAS till Johannesburg. Dessutom sprider SAS en folder om Johannesburg och Sydafrika, som ger den bild av staden och landet som de sydafrikanska makthavarna önskar. SAS går i praktiken de sydafrikanska makthavarnas ärenden genom sina flygningar och genom reklamen för dessa. Del är oacceptabelt atl SAS på delta sätt sprider vad många uppfattar som rasistisk propaganda.

I FN:s handlingsprogram mot apartheid uppmanas alla medlemsländer att

13

Nr 14

Fredagen den 19 oktober 1979

Meddelande om frågor

stoppa fiygförbindelser med Sydafrika. Självfallet måste också Sverige medverka till att detta program följs, speciellt i ett fall då den svenska regeringen direkt kan påverka ett företag så att def stoppar sina flygförbindelser. SAS har i dag en framträdande plats över flygningar på Sydafrika. Detta är inte särskilt hedrande för ett land som tidigare så ofta konsekvent stått upp och kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter.

Mot denna bakgrund hemställer Jag om kammarens tillstånd aU till utrikesministern få ställa följande frågor:

Vilka åtgärder kommer regeringen att vidtaga för att förmå SAS alt stoppa sina flygningar på Sydafrika?

Vilka andra åtgärder kommer regeringen all vidtaga för atl ytteriigare isolera regimen i Sydafrika?

14

§ 8 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 18 oktober

1979/80:56 av Curt Boström (s)t\]\ industriministern om förutsättningarna för fortsatt drift vid Lövholmens boardfabrik i Piteå:

Förre industriministern, Erik Huss, har - enligt pressuppgifter - med hänvisning till pågående överläggningar inom boardbranschen gjort den bedömningen att förutsättningarna nu är utomordentligt goda för fortsall drift vid ASSLs boardfabrik i Piteå.

Jag vill tiU industriministern ställa följande fråga:

Delar industriminister Åsling sin företrädares positiva bedömning beträffande fortsatt drift vid Lövholmens boardfabrik i Piteå?

1979/80:57 av Kerstin Nilsson (s) till arbetsmarknadsministern om sysselsättningen i Norrbottens län:

I Norrbottens län råder en allvariig sysselsättningskris, som-om inte snara åtgärder vidtages - snabbi kommer att ytteriigare förvärras. Tusentals arbetstillfällen kommer atl försvinna från basnäringarna i länet under 1980-talef, enligt en prognos som utarbetats vid länsstyrelsen i Luleå. I nio av länets fjorton kommuner minskar befolkningen markant - totalt med 8 000 personer. Det är, främst från ungdomars synpunkt, en oacceptabel utveckling som länsstyrelsens prognos beskriver. Jag vill lill arbetsmarknadsministern ställa följande fråga: Vad ämnar statsrådet göra för au skapa arbetstillfällen och regional balans i Norrbotten?

1979/80:58 av Karin Israelsson (c) till kommunikationsministern om planerna beträffande vissa järnvägsförbindelser i Västerbottens inland:

För att företag skall kunna etablera sig i Västerbottens inland krävs goda

kommunikationer. Jag vill med hänvisning lill delta fråga kommunikationsministern: Vilka planer finns beträffande inlandsbanan sträckan Sloruman-Sorse-

le-Arvidsjaur och tvärförbindelsen Storuman-Lycksele-Hällnäs?

Nr 14

Fredagen den 19 oktober 1979

Meddelande om frågor

1979/80:59 av Oswald Söderqvist (vpk) till utrikesministern om den humanitära hjälpen till Kampuchea:

Befolkningen i Kampuchea lider svårt. I samstämmiga rapporter från skilda håll skildras förhållandena. En internationell hjälpaktion av stora mått är nödvändig om inte ännu fier människor skall gå under. Samtidigt försvåras alla hjälpaktioner av de politiska förhållandena. Fortfarande finns det grupper som stöder den störtade Pol Pot-regimen, bekämpar regeringen i Phnom Penh och har kontroll över tiotusentals flyktingar i gränsområdena mol Thailand. Regeringen är härigenom misstänksam och är inte benägen att låta hjälp komma fram om den kan tänkas stärka motståndaren. Med tanke på de erfarenheter som de indokinesiska staterna har av västväridens tidigare ingripanden i deras länder är denna attityd förståelig.

Detta får dock inte hindra eller avskräcka Sverige från att på alla sätt söka kontakter och lösningar som kan hjälpa folket i Kampuchea. Ett sätt är all utvidga de diplomatiska kontakterna med regeringen i Phnom Penh, med sikte på atl etablera fullständiga förbindelser.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Vilka åtgärder har vidtagits för atl fö fram hjälp till Kampuchea, och är inte diplomatiska förbindelser med regeringen i Phnom Penh den första garantin för en effektiv hjälpinsats?

§ 9 Kammaren åtskildes kl. 09.10.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

ISolveig Gemert