Riksdagens protokoll 1978/79:95 Måndagen den 5 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1978/79:95

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:95

Måndagen den 5 mars

Kl. 11.00

§ 1 Fyllnadsval till utskott

TALMANNEN: Centerpartiels partigrupp har som suppleant i konstitutionsutskottet under Bengl Kindboms ledighet anmält hans ersättare Stig       Genitz.

Talmannen förklarade därefter vald lil suppleant i konstitutionsutskoitet Stig Genitz (c)

§ 2 Om en samordning inom det rekreationspolitiska området m. m.

Jordbruksminisiern ERIC ENLUND erhöll ordet för att besvara Rolf Rämgårds (c) den 1 februari anmälda interpellation, 1978/79:137, och anförde:

Herr lalman! Rolf Rämgård har frågat mig vilka initiativ regeringen avser all la för att dels pä departementsnivå, dels på olika verksniväer fö en samordning inom främst del rekreationspolitiska området.

Rolf Rämgård har i inlerpellationen gell en detaljerad beskrivning av ansvarsfördelningen pä del rekreationspolitiska området Jag kan föregen del hålla med om atl bilden är splittrad.

Den splittrade organisationen och den bristande samordningen har också uppmärksammals av riksdagen. I betänkande frän kulturutskottet hösten 1978 hänvisades bl. a. till vad vissa remissinstanser anfört härom i yttranden över rekrqationsberedningens rapport (Ds Jo 1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation.

Riksdagen beslutade i enlighet med kulluruiskollels belänkande att begära en komplellerande utredning för atl fö underiag för en samlad bedömning av det frilidspoliliska området.

Regeringen har mot bakgrund härav anmält i budgetpropositionen atl en kommitté bör tillkallas för all ulreda vissa rekreaiionspoliliska frågor. En sådan utredning bör inriktas pä alt snabbt fö fram ett kompletterande kunskapsunderlag föratt dels bedöma hur den cenirala administrationen bör vara ordnad, dels kartlägga villkoren för rekreations- och turistnäringen i syfte alt nå del underlag för en samlad bedömning av del fritidspolitiska området som riksdagen förordar. Kommittédirektiven utarbetas f n. i regeringskansliet

Nr 95

Måndagen den 5 mars 1979

Om en samordning inom det rekreationspolitiska området m. m.

Jag vill avslutningsvis betona atl den statliga administrationen bör utnyttjas rationellt och samordnat. Därigenom kan även knappa ekonomiska resurser fö en bätire effekt

OLLE ERIKSSON (c):

Herr talman! Rolf Rämgård har i sisla slund blivit förhindrad au la emot svarel på denna inlerpellation, och jag vill göra del i hans ställe och får då samtidigt tacka jordbruksministern för svaret på inlerpellationen.

En av anledningarna till att interpellationen ställdes av Rolf Rämgård var all regeringen inte nu avserati lägga fram en rekrealionspoliiisk proposilion och all man inom regeringskansliet häller pä atl arbeta fram direkliven för en kompletterande frilidspolitisk ulredning. Förre jordbruksministern Anders Dahlgren avsäg och var beredd all lägga fram en begränsad proposilion i linje med rekrealionsberedningens förslag. För all fö en bällre samordning på della område tillsatte man inom regeringskansliet en inomdepartemental arbetsgrupp som skulle se pä detta förutsättningslöst och lägga fram förslagom hur olika funktioner vid berörda myndigheier kunde sammanföras.

Efter olika överläggningar med slalliga verk slod del klart all del var svårigheter att fö förståelse för en ny ordning - var och en slog vakl om siu område. Snart kom man dessulom underfund med atl det behövdes en omändring av departementsförordningen så atl rekrealionssektorn fördes in under ell och samma departement.

Trepartiregeringen hann inte genomföra della, men frågan var så långt kommen atl en allmän beredning inom regeringen var bokad i syfte au förulsätlningslöst diskuiera en bällre samordning inom rekrealionssekiorn. När vi nu har en en pari i regering borde del inle vara några större svårigheter atl komma fram till den arbelsadministraliva ordning som är nödvändig. Det borde dessulom nu vara lättare att fö över uppgifter från andra departement till det departement som man anser skall ha ansvaret för rekrealionspolitiken. Den nuvarande regeringen borde således ha alla möjligheler atl lägga fram en rekrealionspoliiisk proposilion. Del är beklagligl om angelägna ålgärder på rekrealionssektorn skulle hindras och delvis utebli pä grund av att en komplellerande frilidspolitisk utredning skall tillsättas.

En annan viktig beröringspunkt i del här .sammanhängd är folkrörelserna och frågan om det ekonomiska stöd som ges lill olika organisationer från cenirala myndigheier. Här finns en ordentlig kartläggning av vad som gäller på detta område som kommundeparlementel har gjorl på iniliativ från trepartiregeringen. Man bör enligt min mening nu kunna koppla ihop de frilidspoliliska och rekreaiionspoliliska aspekterna när del gäller bidragsgivningen till folkrörelserna, och della bör kunna bilda underlag för en ordenllig samordning och avbyråkratisering, samtidigt som man förslärker folkrörelsernas roll i del svenska samhällel.

Jag vill mol den bakgrunden fråga jordbruksminisiern om dessa aspekter kommeratl finnas med i direktiven till den komplellerande frilidspoliliska utredningen som regeringskansliet nu håller på all utarbeta.

Jagskulleockså vilja vela när man kommeratl kunna lägga fram förslag lill

sädana ålgärder som krävs för atl den målsättning som skisserats i rekrealionsberedningens betänkande frän våren 1978 skall uppnås. Möjligheterna alt genomföra beredningens förslag är givetvis också beroende av alt man skapar en administrativ samordning av rekrealionssektorn inom jordbruksdepartementet

Rekrealionssektorn är uppdelad på flera av departementen, och jag kan ge exempel på detla. Jordbruksdepartementet har t ex. ansvaret för idrotten fr. o. m. 1971 och för frågor inom rekreationsområdet fr. o. m. 1975. Handelsdepartementet är ansvarigt för in- och utrikeshandel samt för lotterier. Sedan 1971 har handelsdepartementet ansvarat för omräkning av inkomsler av vadhållning vid idrollstävlingar och sedan 1976 för turismen. Bostadsdepartementet ansvarar för planläggning och bebyggelse av fritidsanläggningar. Industridepartementel ansvarar t ex. för de allmänna riktlinjerna för näringspolitiken och för de regionalpolitiska frågor som rör rekrealionssektorn. Arbetsmarknadsdepartementet ansvarar bl. a. för sysselsätlningsfrågorna inom den här seklorn.

På grund av brist pä egna medel, dåliga samordningsmöjligheter samt delvis svaga målformuleringar inom rekreationssektorn har man inom jordbruksdepartementet mött svårigheler all hälla ett samlat grepp om rekrealionsfrägorna liksom all behålla frågorna inom det egna ansvarsområdet. Handels-, bostads-, industridepartementen m. fl. har genom departementsförordningen vissl stöd för all handha turist- och rekreationsfrågor. Del hela underiältas inte av all dessa departement inte kan få anslag fördetta ändamål utan gemensam beredning med jordbruksdepartementet Eu exempel pä sädana svårigheter är all handelsdepartementet sedan 1973 enligt lokaliseringsstödskungörelsen har möjligheler atl ge lån och bidrag till rekreaiionsanläggningar. Sedan 1975-1976 har handelsdepartementet dessulom väsentligt utökade möjligheler till satsningar på rekreationsområdet inom ramen för turistrådets ärliga anslag om ca 25 milj. kn Handelsdepartementet tar vidare ökad del i nordiskt och internationellt samarbele inom turist- och rekreationsområdet

Pä myndighetsnivå barden tillsalla rekrealionsberedningen varken givits nödvändigl ansvar eller möjligheter atl genomföra 1975 års rekreaiionspoliliska beslut och spela den förutsatta samordningsrollen.

Jordbruksminisiern log i svarel upp den kompletterande ulredning som riksdagen beslutade om hösien 1978. Om vi går lillbaka till bil. 13 i budgetproposilionen finner vi all jordbruksminisiern då bl. a. skrev följande: 'T enlighet med vad riksdagen framhållit bör en kompletterande ulredning inte fä fördröja åtgärder på de områden där del redan nu finns elt tillräckligt beslutsunderiag."

Nu ärju det frilidspoliliska fältet myckel brett och omfallande, och myckel faller inom delta område. Därför vore det olyckligt om den kompletterande frilidspoliliska ulredningen hindrade att man får gä vidare i sill arbete inom de områden där man kommit långl i sitt planerings- och utredningsarbete. Vidare anslås ett belopp på 1,3 milj. kr. för planering, men det är hell

Nr 95

Måndagen den 5 mars 1979

Om en samordning inom det rekreationspolitiska området m.m.

Nr 95

Måndagen den 5 mars 1979

Om en samordning inom det rekrea-tionspolitlska området m. m.

otillräckligt, och slor ovisshet råder hur man skall kunna uppnå de mål som fastställdes i 1975 ärs rekreaiionspoliliska beslut

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c):

Herr lalman! Även jag vill lacka för svarel. Jag lycker alt del präglas av en relativt positiv inställning i dessa frågor, vilkel jag hälsar med lillfredsslällelse. Enligt min mening var det myckel värdefulll att Rolf Rämgård framställde den här interpellationen, eftersom del är vikligl all man inför kommande utredningsarbete något vidgar synsättet beträffande de frilidspoliliska frågorna och rekrealionsfrägorna.

Redan 1973 och, som jordbruksminisiern nämnde, även 1976 ställdes del i riksdagen krav pä en bättre samordning av dessa frågor. Trols della hände del ingenling förrän ireparliregeringen 1976 och 1977 log ilu med vissa av de övergripande frågorna. Den Fälldinska regeringens posiliva inslällning lill folkrörelserna visade sig ocksä i atl en ulredning fick i uppdrag atl se över hur man principielll skall slälla sig lill framlida stöd till folkrörelserna. Del utredningsarbete som utfördes i samarbete mellan statsrådsberedningen och kommundepartemenlel har uppskallats av folkrörelserna, eftersom del gjordes en sammanställning över det statliga stödet i dag och då utredningen ocksä visade den stora splittringen pä del här området Splittringen är, som nämnts, slor, och när man studerar de skrifter som framkommil inom kommundeparlementel finner man att det råder en ganska stor spliiiring inte bara inom myndighelerna utan också mellan olika myndigheter och mellan olika departement Därförärdel viktigt atl man fören övergripande hanlering av dessa frågor.

Deballen om principerna för siatens stöd har väl inte kommil i gäng ordentligt Det enda som har diskuterats är olika typer av öronmärkning och specialdeslinerade anslag lill folkrörelserna. Framför alll ungdomsorganisationerna har riktat stark kritik mot den s. k. öronmärkningen av bidragen. Senast togs frågan upp här i kammaren av Leif Zetterberg i en debatt med socialministern. Orsaken var den alt folkpartiregeringen har fortsatt med öronmärkning av vissa arvfondsmedel, trols all man frän ungdomsorganisationernas sida så starki kritiserat denna öronmärkning.

Det är vikligl alt komma ihåg atl en samordning och förenkling av bidragsgivningen inle för försämra stödet till folkrörelserna. I slällel bör man förenkla och förbäura för organisalionerna. Dagens detaljreglering pä många områden skapar inte bara byråkrati inom stallig förvallning, ulan den skapar också byråkrati inom folkrörelserna själva för au dessa skall kunna klara siatens krav. Ell hundratal personer inom statsförvaltningen torde i dag arbeta med öronmärkning av pengar sann utvärdering och granskning av organisalionernas verksamhel. Dessa resurser skulle kanske kunna användas på eu bätire sätt och så all också folkrörelserna gagnas.

ölägenheterna i dag är alllsä dålig överskädlighei, byråkrali, brist på samordning, klar osäkerhet inom organisalionerna om myndighelslillhörig-heten och framför allt svårigheter för de små organisalionerna.

Av  Rolf Rämgårds  inlerpellation  framgår med slor tydlighet  vilken

uppsplittring som förekommer mellan olika departementsområden. Del arbelesom nu pägåri vad avser statens stöd lill folkrörelserna och principerna härför är avsett all ligga lill grund för ell betänkande, som kommer all framläggas sommaren 1979. Jag lycker ocksä all del är värt all nolera, all del övergripande ansvar som kommundeparlementel skall ha när del gäller folkrörelsearbelei kanske inle alltid slår igenom som det borde.

Dessa frågor kom att tas upp av Sven-Olov Träff i förra veckans finansdebatt. Han ansåg med del bidrag som utgår till folkrörelserna som utgångspunkt atl alltför myckel pengar anslås lill folkrörelserna. Det är vikligl alt markera all man inle bör föra en debatt frän den utgångspunkten, eftersom folkrörelserna utför ett arbete som skulle vara dyrt för stal, kommuner och landsting au själva ulföra, om inle folkrörelserna gjorde det. Jag tycker i stället all man bör inrikla deballen pä all försöka fö lill stånd en förenkling och bätire samordning. Man bör absolut inte ifrägasälla det stöd som gär lill folkrörelserna utan i stället göra en genomgäng av hur de personella resurser som finns utnyujas. Härvidlag lycker jag all del kommande uiredningsarbelel har en myckel stor belydelse.

Del finns också en rad hela organisationsgrupper som slår ulanför del reguljära stödsystemet På jordbrukels område står hela miljörörelsen ulanför reguljärt stöd. Delsamma gäller även kvinnoorganisationerna liksom radio-organisationerna och en rad andra sammanslutningar som arbelar på del fritids- och rekreationspolitiska området De borde betraktade som grupp kunna finnas med i elt reguljärt stödsystem.

När del gäller del kommande utredningsarbetet tyckerjag alt del är vikligl all della inle begränsar sig till de rekreaiionspoliliska frågorna. Del förekommer, som jag nämnde, en splittring på del frilidspoliliska omrädel,som borde föranleda en ordentlig vidgning av direkliven för ulredningens framlida arbeie. Man bör ge ulredningen en bredare inriklning än vad som kan ulläsas av svarel pä interpellationen. Dess arbele bör även inrikias på atl bedöma hur den cenirala administrationen i stort skall vara ordnad för folkrörelserna. En ulredning rörande den centrala adminislralionen inom friiidssekiorn bör också uppmärksamma hur folkrörelsernas intressen och roll i samhället kan tillvaratas pä etl bätire säll än hittills. Den nuvarande splittringen med etl mycket slorl anlal myndigheier som arbetar med folkrörelsefrägor är inte lillfredsslällande vare sig från folkrörelsernas eller frän samhällels synpunkt.

Jag lycker slutligen alt del är vikligl i vad gäller såväl de regionalpoliliska och frilidspoliliska områdena som folkrörelseområdel all regeringen arbelar med kraft i här aktuella avseenden. Den initiativkraft som präglade trepartiregeringens lid i vad avser dessa frågor måste få en fortsällning, och del är vikligl all arbelei nu går vidare pä olika områden.

Nr 95

Måndagen den 5 mars 1979

0/77 en samordning inom det rekrea-tionspoliliska området m. m.

Jordbruksminisiern ERIC ENLUND:

Herr talman! Av både Olle Erikssons och Gunnar Björks i Gävle anföranden framgår tydligt, atl det föreligger elt behov av en ytterligare översyn av dessa frågor i syfte all åstadkomma en bäure samordning än f n.

Nr 95

Måndagen den 5 mars 1979

Om en samordning inom det rekrea-tionspoUtiska området rn. m.

Del belyste Olle Eriksson i sill anförande bl. a. genom alt nämna de olika departement som har delansvar för dessa frågor.

I samband med riksdagens beslut 1975 om rekreationspolitikens sociala målsättningar m. m. inrättades beredningen för samordning av statens insalser för turism och rekreation, den s. k. rekreationsberedningen. Dess uppgift var alt centralt samordna de olika samhällsinsatserna. Denna beredning har alltså ett viktigt uppdrag. Det kommer också till uttryck i beredningens sammansättning, Slalliga verk som disponerar medel för insatser pä del rekreaiionspoliliska omrädel är representerade liksom Kommunförbundet och turistrådet.

En ceniral uppgift för beredningen är att samordna användningen av befinlliga resurser för au nå bäsla möjliga effekt. Nu har emellertid utvecklingen visat alt samordningsbehovet på rekreations-och turistområdet är långt större än vad som förutsattes vid beredningens tillkomst

1 remisskörden efter beredningens rapport, som kom våren 1978, gavs ocksä slarki uttryck för detla. Del är alltså bakgrunden till atl det kommer all tillsättas en kommilié för en komplellerande översyn. Del står ocksä hell i överensstämmelse med riksdagens uttalande i hösias enligt kulturutskottets belänkande, som jag vel att Olle Eriksson personligen stödde.

OLLE ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag lackar för del kompletterande svar som statsrådet här lämnade, men del stillar kanske inte den oro som finns på mänga håll ule i landet, i försia hand hos dem som är berörda av främst de rekreaiionspoliliska frågorna. Jag länker på många kommuner som finns inom de 25 utpekade primära rekreationsområdena. Där råder i dag mycket slor oro över all man delvis har stoppat upp den här verksamhelen frän regeringens sida. Pä grund av all jordbruksministern inte avser alt nu lägga fram en proposilion i linje med rekrealionsberedningens förslag och om begränsade anslagstilldelningar till rekrealionsberedningen så väcktes det under allmänna motionstiden en rad moiioner som berör desa frågor.

I kulturutskottet är vi nu mill uppe i behandlingen av dessa motioner, och jag vill inte nu föregripa den debatt som kommer inom kort här i kammaren i anslutning lill kulturutskottets belänkande om de rekreaiionspoliliska frågorna.

Jag lackar t v. statsrådet för det här komplellerande svaret, men oron är som sagt stor ute i de primära rekreationsområdena. Många av de berörda kommunernahar under många är arbetat med planering och utredningar jusl för all följa upp intentionerna i 1975 ärs rekreaiionspoliliska riksdagsbeslul.

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c):

Herr lalman! Efter jordbruksministerns replik efterlyser jag något av den övergripande syn som jag skulle önska all man tillförde deballen inför uiredningsarbelel. Jag hoppas alt jordbruksministem tar sig en funderare lill kring det spörsmålet

Del är också min förhoppning all regeringen i samband med del utredningsarbete som pågår inom kommundeparlemenlels ram på olika områden inom folkrörelsesektorn samordnar de aktiviteterna med det kommande utredningsarbete som jordbruksminisiern har aviserat

Jordbruksminisiern ERIC ENLUND:

Herr lalman! Vi bör kanske komma ihåg alt vi här diskuterar frågor som många gånger inle låter sig bedömas från en enda utgångspunkt och inte heller adminislreras av en och samma instans. Det gäller inle bara frågan om alt la ett samlal grepp i ansvarshänseende. Siatens hantering av turist- och rekrealionsfrägorna måsle ocksä fungera praktiskt

Vilka administrativa lösningar man än väljer sä uppkommer gränsdragnings-och samordningsproblem. Vi fär därför akta oss för alt tro all man kan lösa problemen genom all föra samman alll som gäller fritiden under en hatt

Men samtidigt vill jag än en gång understryka att den cenirala administrationen av turist- och rekrealionssektorn bör kunna effektiviseras och utnyttjas rationellt Det blir en uppgift för den aviserade ulredningen atl lägga fram förslag om della.

Nr 95

Måndagen den 5 mars 1979

0/7? en samordning inom det rekreationspolitiska området m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1978/79:96 och 97 lill försvarsulskottet

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Förslag

1978/79:15 lill konslilutionsutskotlei

§ 5 Föredrogs men bordlades åter Skatleulskollels belänkanden 1978/79:31-33 Justitieuiskollets betänkanden 1978/79:20-24 Försvarsutskottets belänkande 1978/79:16 Ulbildningsutskollels belänkanden 1978/79:19-22 Näringsulskottets belänkanden 1978/79:22-26 Civilutskollets belänkanden 1978/79:12-18

§ 6 Föredrogs och bifölls Inlerpellalionsframställning 1978/79:155

§ 7 På hemslällan av lalmannen beslöt kammaren kl. 11.24 att ajournera sina förhandlingar lill kl. 14.00, dä de till dagens bordläggning anmälda uiskoiisbetänkandena väntades föreligga.

§ 8 Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

Nr 95

Måndagen den 5 mars 1979

Anmälan av interpellation

§ 9 Anmäldes och bordlades

SkaUeulskolteis betänkande

1978/79:30 med anledning av motioner om realisationsvinsibeskattningen

Civilulskotlels betänkande

1978/79:19 med anledning av proposilionen 1978/79:100 i vad däri behandlas frågan om inrällande av rällsavdelningar vid länsstyrelserna jämte motioner

§ 10 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande inlerpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 2 mars

1978/79:156 av Anita Gradin (s) lill socialministern om skälen för lillsältning av en ulredning om kontraktsvård:

I en lagrådsremiss har regeringen nu lagil slällning lill frågan om värd ulan samtycke inom socialijänsi och sjukvård. Vid granskning av lagrådsremissen finner man att socialminislern på flera punkier gåtl ifrån del förslag i frågan som framlades av en särskilt tillkallad arbetsgrupp i maj 1978 i betänkandet Vård utan samtycke inom socialvård och sjukvård. Sedan socialministern dessulom nu tillkallat en särskild utredningsman för att ulreda frågan om s. k. kontraklsvård anser jag, all socialminislern steg för steg har gäll ifrån socialulredningens slulförslag i denna fråga och också gäll ifrån den kompromiss, som den särskilt tillkallade arbetsgruppens förslag har ansetts utgöra.

Socialuiredningen fann i sill slutbetänkande, SOU 1977:41, beiräffande tvångsåtgärder mol vuxna "atl med en förfaltningsstyrd samverkan mellan socialtjänsten och sjukvården är sjukvårdslagstiftningens bestämmelser om vård ulan samtycke till fyllest". Socialutredningen avsåg med sina förslag således inle all tillämpningsområdet för LSPV skulle vidgas och föreslog därför heller inte nägon ändring av lagen.

Bakom denna ståndpunkt har socialarbetarnas ideella och fackliga organisationer stått i närmare tio är. De har ocksä som bekant på olika sätl gett utlryck för denna sin uppfalining i den allmänna deballen. De fackliga centralorganisationerna, LO, TCO och SACO/SR, har genom sina ledamöler i socialuiredningen företrätt samma uppfattning. Mänga väntade sig därför all socialulredningens slutförslag i denna fråga snabbt skulle leda lill proposilion.

Trepartiregeringen valde emellertid au lillsälla den särskilda arbetsgruppen, som inledningsvis berörts. Gruppen bestod av några depariemenisijän-stemän, men i en referensgrupp ingick företrädare för de fyra stora poliliska partierna och för bl. a. de fackliga centralorganisationerna.

Arbeisgruppens förslag innefattade endasi vuxna, men gruppen menade alt remissutfallet på socialuiredningen klart visade, atl ulredningens förslag till åldersgräns vid 18 år för lagen med särskilda bestämmelser om vård av underårig visal sig vara för läg. Gruppen förordade därför all värd enligl lagen skulle kunna inledas även efter 18 ärs ålder, men framhöll i denna fräga bl. a. följande:

"Det bör emellertid enligt vär mening inle komma i fräga all låla vården pågå med stöd av den särskilda lagen längre än lill dess den unge fyllt 20 åt"

Arbeisgruppens förslag avseende vuxna presenterades i ell fullständigl forslag till Lag om psykiatrisk vård och vård av missbrukare i vissa fall, LPM, som föreslogs ersälla den nu gällande Lagom beredande av sluten psykiatrisk värd i vissa fall. Sammanfattningsvis innebar arbeisgruppens förslag beträffande vuxna atl nyklerhelsvårdslagen skulle upphöra alt gälla, all ivångsin-lagning avseende vuxna missbrukare av alkohol och narkotika skulle regleras i en särskild 2 § och inte som i gällande lag i I §, att frågan om frivillig värd eller s. k. kontraklsvård ej skulle lösas i della sammanhang och alt reformen skulle följas upp av en pariamentarisk ulredning.

Au arbeisgruppens förslag hade karaktären av en informell kompromiss i tvängsäigärdsfrägan framgick bl. a. av all socialminister Gabriel Romanus, sedan den nuvarande regeringen lillirält, ullalade sin lillfredsslällelse över all ivängsåtgärdsfrågan inom socialvården nu var på väg mot en lösning bakom vilken stod en bred majoritet

När regeringen i december 1978 lill lagrådet överlämnade sina förslag till lagstiftning innehöll detla förslag på främsi tre viktiga punkier avvikelser från arbeisgruppens torslag.

För del forsla föreslår regeringen nu alt vård av ungdomar enligt I § punkl 2 lagen om vård av unga skall kunna pågå lills den unge är 20 år och sex månader gammal, dvs. all beslutet om vården skall fallas innan den unge fyller 20 år och all den därefter kan pågå under sex månader lills omprövning skall ske.

För del andra föreslär nu regeringen ell lillägg i 2 S LPM av innebörd alt missbrukare skall kunna Ivångsiniagas, även om han inte kan anses lida av sjukdom som avses i I ij. Detla förtydligande innebär att socialminislern på denna punkt nu går definitivt emot socialutredningens majoritetsförslag.

För det iredje föreslår regeringen vidare elt lillägg i 2 § LPM av innebörd all skyddel för annans personliga säkerhet eller hälsa skall vara indikation för missbrukarna.

Härulöver har regeringen den 1 februari 1979 tillkallat en ulredning om konlraklsvård. Av direktiven framgår atl utredaren skall "gå igenom de verksamheter med inslag av kontraklsvård som förekommer i dag inom såväl nykterhets- som narkomanvård. Med ledning av denna översyn bör utredaren dra upp riktlinjerna för hur en missbruksvård med inslag av kontrakt skulle kunna utformas. Utredaren bör särskilt beakta räilssäkerheisaspekier-na när del gäller alt ange vilka former av verkningar överenskommelsen bör ha samt vid vilka insiitulioner värden bör kunna bedrivas. Skulle utredaren

Nr 95

Måndagen den 5 mars 1979

Anmälan av interpellation

13

Nr 95

Måndagen den 5 mars 1979

Anmälan av interpellation

finna atl kontraklsvård bör innesluta möjligheter lill tvångsåtgärder, bör utredaren lämna förslag lill behövlig lagreglering.

Uppdragei bör redovisas i sådan lid att eventuella åtgärder kan genomföras samtidigt som den nya socialtjänsllagsliftningen träder i kraft."

Enligl min uppfattning, och jag vill framhålla att den delas av i stort sett samtliga klient- och socialarbelarorganisationer i landel, innebär detta regeringens förslag sammantaget alt en "ny nykterhetsvårdslag" vidgad lill alt gälla också narkotikamissbrukare nu förs in i den förändrade lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård. Regeringen har klart markerat alt alkohol- och narkotikamissbrukare kan tvångsvärdas ulan alt deras tillstånd behöver jämställas med psykisk sjukdom. De kan dock tvångsinlagas enligl såväl I som 2 §§ LPM. Den nuvarande farlighetsindikalionen i NVL förs vidare in i LPM också avseende de fall där tillståndet inte kan jämställas med psykisk sjukdom. Den nuvarande 58 § NVL om frivillig vård kan vidare komma all i nägon form föras in i LPM som en konsekvens av den nämnda utredningen om kontraklsvård. I direkliven framhåller socialminislern alt borttagandet av 58 § NVL på flera håll har ansetts som en brist. Däremot nämns inte att 58 § hårt har kritiserats för atl den har kunnai användas som allernaliv till ivångsiniagning genom atl klienten förmälts all ansöka om frivillig intagning med hot om alt ivångsiniagning annars skulle ske. Del är således en variant av den kritiserade "lumskruvsmetodiken" i gällande sociallagsliftning som socialminislern genom sin ulredning nu vill konservera. En av fördelarna med socialulredningens majoriletsförslag var jusl all del var hell befriat frän sådana inslag och därför innebar ell uppbrott från föråldrade metoder inom svensk missbruksvärd.

Enligl min uppfattning hade både frågan om kontraklsvård och frågan om de ändringar som socialminislern nu vidtagit i förhållande till arbeisgruppens förslag lämpligen kunnat utredas av den pariamenlariska ulredning, om vilkens tillkallande det råder enighei.

Med stöd av det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd all lill socialminislern fä slälla följande fräga:

Vilka motiv ligger bakom statsrådets beslut atl lillsälla en ulredning om konlraklsvård?

14

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 14.01.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen