Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:10

Torsdagen den 12 oktober

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 4 innevarande månad.

Nr 10

Torsdagen den 12 oktober 1978

Meddelande om besvarande av interpellationer och frågor

Ekonomiskt förtal

§ 2 Meddelande om besvarande av interpellationer och frågor

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Under riksmötets förslå vecka har ell anial inierpellaiioner och frågor anmälts till statsråd som numera tillsammans ingår i expeditions-ministären.

Varken regeringsformen eller riksdagsordningen innehåller några särskilda regler för det fallet att statsråd avgår efter atl ha fån interpellation eller fråga. Med tanke på syftet med de båda frågeformerna har emellertid mina regeringskolleger och jag funnit att regeringens avgång får anses ha lett till atl ändamålet med frågorna lill statsråden har bortfallit. I den mån de spörsmål som frågorna avser fortfarande har aktualitet, sedan en ny regering tilliräll, kan naturiigtvis interpellation eller fråga i ämnet framställas på nytt.

Av dessa skäl ber jag all pä övriga sialsräds och egna vägnar få meddela alt vi inle avser alt besvara de interpellationer och frågor som har framställts.

§ 3 Föredrogs

Justitieulskoltets betänkande

1978/79:1 med anledning av motion om ändring i vapenlagen m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Ekonomiskt förtal

Föredrogs justitieutskoitets betänkande 1978/79:2 med anledning av molion om ekonomiskt förtal.

1 delta belänkande behandlades motionen 1977/78:418 av Joakim Ollen (m). vari yrkats att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en förutsättningslös utredning av frågan om lagstiftning rörande ekonomiskt förtal.

Utskotlet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:418.

Reservaiion hade avgivits av Bertil Lidgard (m) och Håkan Winberg (m)

Nr 10

Torsdagen den 12 oktober 1978

Ekonomiskt förtal

som ansett atl utskotlet bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:418 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna ullalai om ulredning av frågan om lagstiftning rörande ekonomiskt förtal.

JOAKIM OLLEN (m):

Herr lalman! Det är i Sverige tillåtet att i det direkta syftet au skada elt företag sprida lögnerom förelaget och dess produkter. Något egentligt skydd mot ekonomiskt förtal finns inte i den svenska lagstiftningen. Det finns visserligen situaiioner då reglerna om förtal i broilsbalkens 5 kap. har kunnat användas för all ingripa mot ekonomiskt förtal. Uppenbart äremellertid atl de här aliernaiiven lämnar ell myckel begränsat utrymme för beivrandet av ekonomiskt förtal. Ändå vei vi all ekonomiskt förtal förekommer och all del i vissa fall häri har drabbal både slora och små förelag saml enskilda fysiska personer. Del är också känt atl ekonomiskt förtal i en del fall har lett till att företag fått svårigheter med all i forlsätlningen sälja sina produkter och därmed också svårigheter all upprätthålla anställningen. Jag vill också gärna understryka all del för konsumenierna naturligtvis är av stor vikt atl inle lögner kan spridas hur som helsi om olika företag och deras produkier. Hela konsumenlupplysningens idé, nämligen all sprida korrekla faktauppgifter om olika produkier, kan ju i det enskilda fallet komma i fara om lögnaktiga uppgifter kommer att stå mot den sannfärdiga konsumentupplysningen.

Herr lalman! Del har rån enighet här i riksdagen om atl ekonomiskt förtal kan leda till svåra problem i de enskilda fallen. Riksdagen har emellertid, under hänvisning lill alt del kundfe förulsätlas all regeringen ägnade tillbörlig uppmärk.samhet ål de här frågorna, under elt flertal av 1970-talets riksmöten avslagit molioner med krav på ulredning om ekonomiskt förtal. Jag vill betona att majoriteten som har velal avslå och avslagil dessa molioner varje gång har inslämi i all del föreligger problem med ekonomiskt förtal. Minoriteter i riksdagen av varierande storlek har velat gå ett steg längre och hos regeringen begära an en utredning om eventuell lagstiftning rörande ekonomiskt förtal skulle tillsättas.

Riksdagen skall i dag la ställning till juslilieulskouets betänkande nr 2 och därmed ånyo till frågan om ekonomiskt förtal, och man kan konstalera att justiiieuiskoliels majoritet inte längre hänvisar till all frågan om lagstiftning rörande ekonomiskt förtal kan förväntas bli beaktad av regeringen. Utskottet säger i stället kategoriskt atl någon sådan lagstiftning inte behövs.

Men vilka argument mot en utredning av frågan om lagstiftning rörande ekonomiskt förtal är del dä som kan anföras? Jo, del brukar hävdas dels att en sådan lagstiftning skulle kunna leda till oacceptabla inskränkningar i yiirande- och iryckfriheten, dels all den skulle kunna inverka menligt på möjlighelerna an bedriva effektiv konsumentupplysning.

Läl mig beträffande frågan om tryckfriheten säga all del i den reservaiion som är fogad lill utskottsbetänkandei liksom i min molion i ärendet som föranlett belänkandel klart sägs ifrån atl yttrandefriheten inte får inskränkas på ett oacceptabelt sätt. Med andra ord: Skulle del i utredningsarbetet visa sig

all del inle går alt utforma regler om ekonomiskt förtal ulan all dessa leder lill oacceptabla inskränkningar i tryckfriheien, då får man avslå från en sådan reglering. Men jag vill samlidigt understryka all mycket talar för all del skulle vara möjligl all införa regler om ekonomiskt förtal utan all för den skull betydelsefulla inskränkningar i tryckfriheien i någoi hänseende behöver göras. Jag vill också belöna alt regler om ekonomiskt förtal inte nödvändigtvis behöver innebära all den som bryter mot reglerna gör sig skyldig lill iryckfrihetsbroti. Det är ju faktiskt inle bara massmedia som sprider lögnaktiga uppgifterom företag och deras produkier. Del är alltså inle absolut nödvändigl att regler om ekonomiskt förtal utformas som iryckfrihetsbroti.

Beträffande frågan om konsumeniskyddei vill jag understryka all del är .självklart all en effekiiv konsumeniupplysning skall kunna bedrivas också om man har reglerom ekonomiski förtal. Det finns ju inte något som säger att inte exempelvis konsumeniupplysande myndigheiers eller massmedias värdeomdömen eller kvaliteisomdömen skulle kunna spridas bland konsumenterna, även om man har regler om ekonomiskt förtal. Som bekant är del med de regler vi har när det gäller förtal av fysiska personer redan i dag fullt möjligl för exempelvis tidningsrecensenter att fullständigt skriva ner en rollpresiaiion,en förfaiiares verk eller någoi liknande. På samma säu skulle del, efter det an vi hade infört regler om ekonomiski förtal, självfallet vara möjligt all kritisera förelag och deras produkier.

Det som nu yrkas i den reservaiion som är fogad lill utskottets belänkande äran fråganom lagstiftning rörande ekonomiski förtal helt förutsättningslöst skall utredas. Jag har betonat all riksdagen lidigare har sagt all del finns problem på delta område. Nu säger emellertid utskoitei all man inle anser au del finns någon som helsi anledning all uireda frågan. Delta finner jag ganska uppseendeväckande, särskilt som frågan när den senast var föremål för remissbehandling fick ell överväldigande stöd av remissopinionen som ville all man skulle utreda den pä eu lorutsälinings|ösl sätt.

Herr talman! Jag vill yrka bifall lill reservalionen, och jag vill samlidigt fråga utskoltels talesman: Vad är del som har inlräffai som gör all frågan om ekonomiskt förtal plötsligt inle längre utgör något problem? Vad är det som har inträffat som motiverar att frågan över huvud tagel inte skall bli föremål för någon ulredning eller några yllerligare överväganden?

Jag iror all del skulle vara värdefulli om vi kunde få ell klart svar på dessa frågor.

Nr 10

Torsdagen den 12 oktober 1978

Ekonomiskt förtal

I della anförande insiämde Erik Hovhammar (m).

ARNE NYGREN (s):

Herr lalman! Krav på lagstiftning och ändring av iryckfriheisförordningen för an komma ät s. k. ekonomiskt förtal har framförts här i riksdagen mänga gånger. Alltid har det varit moderater eller lidigare högermän som burit fram motionerna. Under tvåkammarsystemeis lid kunde det hända au del samma är fanns flera högermoiioner med likalydande krav.

Nr 10

Torsdagen den 12 oktober 1978

Ekonomiskt förtal

Före 1970-lalet var också högermän ensamma reservanter i del riksdagsutskott som behandlade moiionskravei på lagstiftning mot s. k. ekonomiski förtal. I del nya riksdagshuset uppstod i början av 1970-lalel en borgerlig irepartiallians bakom detta krav.

1973 stod justiiieuiskoliels moderaler, centerpartister och folkpartister samlade bakom en reservalionskrav på bifall lill moderaternas molion, och 1974 hade de tre borgeriiga partiernas uiskolisledamöier samlats lill ell majoritelsförslag, som bars fram till jämviktsriksdagen med krav på ulredning av frågan om åtgärder mot s. k. ekonomiski förtal.

Nu är kravet på en lagstiftning i denna fråga myckel äldre än så. Redan för 25 är sedan, 1953, föreslog straffrätiskommittén i ett betänkande, Förslag lill brottsbalk, alt en särskild bestämmelse om "ekonomiskt förtal" skulle skrivas in i bedrägerikapitlel. Den dåvarande socialdemokratiske departementschefen avvisade dock förslaget, bl. a. med motiveringen all han ansåg au spridande av orikliga och ogrundade uppgifter, som ulredningen hade definierat som ekonomiski förtal, ofta kunde beivras som vanlig ärekränkning.

1 en proposition till riksdagen 1962 vidhöll den dåvarande regeringen denna ståndpunkt som motiv för an avvisa ett förnyat krav på en särskild lagstiftning. Man fick starkt stöd för den uppfattningen i riksdagen.

Sedan dess har riksdagen haft anledning an många gånger pröva motions-krav på lagstiftning. 1974 modifierade man på borgerligt håll kravet i uiskousreservationen lill "en ulredning", men målet var naturligtvis dei.samma som lidigare år.

Nu är del egeniligen inle moderaierna ulan Induslriförbundet som har varil ivrigast när det gäller all kräva lagstiftning mol s, k, ekonomiski förtal. Moderater, och lidigare högermän, har här i riksdagen egentligen bara varil budbärare, ,som lagt fram molioner med Industriförbundels krav.

När man studerar 1970-ialets motionstexier märker man au del egentligen aren skrivelse 1971 från Induslriförbundet till dåvarande regeringen som har bildal underlag förde flesia moderalskrivningarna, I en av motionerna skrev man t, o, m, i flera stycken ordagrant av Industriförbundets skrivelse. Vad Induslriförbundet då krävde var en lagstiftning för atl försöka förebygga publiciietsskador. Man uttryckte sig i klartext så här:

"Straffbestämmelser skulle få en allmänpreventiv effekt och förmodligen nedbringa anlalel skadevållande utsagor, I förekommande fall skulle därigenom den drabbade även kunna få ersättning för allmän förmögenhels-skada, Strafföuden bör omfatta såväl osanna som ogrundade påståenden."

Del är alliså massmediernas omdömen om företag, deras varor och tjänster, som man vill komma ål med en lagstiftning mot s. k. ekonomiski förtal. Straff och skadestånd vill man tillgripa för atl avskräcka pressen från publicitet som kan skada förelag och minska förelagens omsättning. Motiven återfinns i varierande formuleringar i moderatmoiioner under årens lopp.

Vi socialdemokrater anser all en lag av del slag som moderaterna strävar efter skulle innebära ell myckel all varligt hot mot bl. a. massmediernas aktiva och värdefulla konsumentupplysning, och vi har ett gott stöd för vår

uppfallning.

1974 sände justitieutskottet del årets motionskrav på remiss lill berörda myndigheter och organisationer. 1 ett svar skrev Pressens samarbeisnämnd, bakom vilken slår Publicislklubben, Journalistförbundet och Tidningsuigi-vareföreningen, bl. a. så här:

"1 del moderna samhällel med dess siarka inriktning på produktion och konsumtion är det en viktig uppgift för massmedierna au ge konsumenierna vederhäftig upplysning om varor och ijänsier. Denna upplysning kan ske aniingen i form av konsumeniupplysning, dvs. slailig informaiion om varor och tjänster,ellergenom varu recensioner som åiergerjournalisters personliga värdering. För att så allsidigt som möjligl informera läsaren mäsie del vara en självklar sirävan all bl. a. belysa konkurrensförhållanden.

Vida gränser för yttrande- och tryckfriheten är nödvändiga för att massmedierna skall kunna fullgöra denna viktiga uppgift. En lagstiftning mol ekonomiskt förtal skulle kunna leda lill atl den omöjliggörs."

Tjänstemännens centralorganisation, TCO, var också myckel avvisande lill lagstiftning. Man skrev i remissvaret all man log avstånd från moderaternas moiionskrav och ansåg att nuvarande skydd mot s. k. ekonomiski förtal var tillräckligt. Man uttalade från TCO rädsla för au en lagstiftning skulle inverka hämmande på bl. a. arbetstagarorganisationernas företagsupplysning.

Men en organisation - Industriförbundet - uttalade i sill remissvar stor entusiasm för moderaternas motionskrav. Man krävde från del hållet effektiva preventiva insatser, med andra ord en lagstiftning som kunde avskräcka massmedierna.

Trots varningsorden från Journalislförbundei, Publicislklubben, TCO m. fl. lunga remissorgan samlade sig ändå 1974 samiliga borgerliga ledamöier i juslilieutskottel bakom ell utredningskrav med anledning av moderalmo-lionen. Slrax före motionsbehandlingen del året skrev flera liberala tidningar, bl. a. Dagens Nyheter, och uppmanade folkpartisterna i riksdagen atl rösta för socialdemokraternas avslagsyrkande. Och resultatet blev i jämviktsriksdagen 1974 en övervikt på 44 röster för socialdemokraternas reservaiionsförslag. Sedan dess har inget förslag förts fram till behandling eller votering i riksdagen förrän i år, då moderaierna återkom med en molion i januari.

Och nu inträffar det iniressania: nu är moderaierna på nytt ensamma bakom kravet frän jusiiiieuiskollel, och reservanterna finner inte ens anledning att gå upp här i debatten och motivera sill ställningstagande. Cenierparlieis och folkpariieis ledamöier har övergivit sina regeringsbröder. Men delta skall tydligen tonas ned i debatten.

Visserligen inirän"ade denna klyvning i ulskotlet några dagar efter del atl den borgerliga regeringen hade börjat haverera och samma dag som den upplöstes, men jag hoppas an del inie är den sprängningen som är moiivel för Iblkpariisiers och centerpartisters frigörelse. Ingen centerpartist eller folkpartist lycks nu villig all begära ordet och berätta om anledningen lill omvändelsen. Jag vill tro all del är fråga om ell lillnyktrande i de leden i denna fråga. Vi socialdemokrater hälsar ulskollels siarka majoriiei 1978 med

Nr 10

Torsdagen den 12 oktober 1978

Ekonomiskt förtal

.■? Riksdagens proiokoll 1978/79:8-14

Nr 10

Torsdagen den 12 oktober 1978

Ekonomiskt förtal

sior tillfredsställelse.

Vad del beslut som nu skall fallas handlar om är, all vi som yrkaravslag på moderaikravel därmed vill värna om tryckfriheten och yiirandefrihelen. Vissl kan övertramp göras i massmedierna - del skall vi medge. Del kan vara sådant som också skadar i något fall. Men vi anser all sådana övertramp kan beivras via annan lagstiftning och massmediernas egna sanerande åtgärder. Vi socialdemokrater vill inle vara med om alt omgärda del fria ordet med den lagstiftning som Industriförbundet och moderaierna önskar.

Därför, herr lalman, yrkar jag bifall lill yrkandet i justiiieuiskoliels betänkande nr 2 om avslag på moderatmotionen.

JOAKIM OLLEN (m):

Herr lalman! Del är rikligt, Arne Nygren, atl Industriförbundet har haft denna inställning, liksom ell stort antal småföretag som varil utsatta för lögnaktig ryktesspridning, som har riskerat de här småförelagens sysselsättning. Jag vill gärna fråga Arne Nygren om del är något fel i alt småföretag reagerar mol all lögnaktiga uppgifter leder till all deras sysselsättning riskeras. Jag vill gärna veta vad Arne Nygren tycker på den punkten, för det är ganska intressant.

Jag skall i övrigt bortse frän Arne Nygrens försök all i stället för atl diskutera sakfrågan insinuera an del finns dunkla och icke uttalade motiv bakom de här molionskraven. Jag försökte i mitt inledningsanförande all i någon mån analysera den kritik som har rikials mol tanken på regler om ansvar för ekonomiski förtal och konstaterade därvid au invändningarna har varil relativt svaga, all tryckfriheten på intet sätt behöver hotas. Man behöver, som jag sade, inte ens göra ekonomiskt förtal till en iryckfrihels-broii. Del bemötte Arne Nygren inle med elt ord. Det är ganska självklart atl sädana regler inle får leda till all konsumentupplysningen hindras. Om del f ö. är någonling som skall känneteckna konsumentupplysningen, så är det sanning-lill skillnad kanske frän företagens egna, något välvilliga omdömen om sina produkier. Konsumentupplysning skall väl alllid vara sannfärdig. Pä vad säu skulle sådan konsumentupplysning kunna komma alt stå i strid med regler om ansvar för ekonomiski förtal? Jag vill gärna ha svar på den frågan också.

Arne Nygren åberopade en par remissinstanser. Jag tycker del finns skäl att la intryck av den kritik som har riktats mol den här tanken. Jag vill därför än en gång särskilt slarki belöna all del här förslagel inie får leda lill all iryckfriheten inskränks. Men ändå måste jag fråga: Vem är del som Arne Nygren vill skydda? Del är alldeles uppenbarligen inte förelagen, som är måna om alt i fri konkurrens och ulan all bli bakialade kunna fortsälla alt sälja sina produkier och därmed hälla sysselsättningen uppe.

Näringsfrihetsombudsmannen uttalade också sitt stöd för motionskraven på en Ulredning.

Det kan knappast heller vara konsumenterna som Arne Nygren är ute för alt skydda, därför all KO har faktiskt också ställt sig bakom kravet på Ulredning av denna fråga.

Del kan inle vara av huvudsakligen rällsskäl som Arne Nygren har beiänkligheier, eftersom bl. a. justiliekanslern och riksåklagaren har varil inne på tanken all man borde uireda frågan för all klargöra hur eventuella regler om ansvar för ekonomiskt förtal skall vara utformade.

Jag fick inle svar på den fråga somjag tidigare ställde lill Arne Nygren: Vad är det som har inlräffai som gör atl vad riksdagen lidigare enhälligt ansåg vara elt problem, nämligen atl del faktiskt förekommer ekonomiskt förtal, i dag inle längre är något problem? Vad är del som gör att man bara kan säga att del här skall över huvud tagel inte utredas, del är en oiniressant fråga?

Vad ärdet för fel -jag upprepar den frågan så atl det skall finnas möjligheter all svara på den - i alt små förelag försöker värja sig mol lögnaktiga uppgifter som kan skada sysselsättningen och som kan leda till obalans i den fria konkurrensen? Och vad är del Arne Nygren egentligen vill skydda?

Jag har framhållit atl det här handlar om en förutsäiiningslös ulredning. Del är självklart atl tryckfriheien inte får lummas pä. Del är självklart atl konsumentupplysning skall få bedrivas fritt. Del har också KO sagi alt man kan länka sig, även om denna fråga utreds.

Vad är det Arne Nygren vill skydda, när han nu, med olika insinuationer som vapen, blankt avvisar kravet på en allsidig utredning om frågan om ansvar för ekonomiski förial?

Nr 10

Torsdagen den 12 oktober 1978

Ekonomiskt förtal

ÅKE POLSTAM (c):

Herr lalman! Jag hade inte tänkt gä upp i den här debatten, men eftersom nu herr Nygren har åberopat cenierns lidigare slällningslagande vill jag erinra om alt centerpartiet inle heller förra gången, dä frågan var uppe lill behandling, yrkade bifall lill motionen. Del varvid 1975/76 års riksmöte, och då var moderaierna ensamma reservanter i utskottet. Del var för resten bara en enda moderat som reserverade sig, om jag inte minns fel. Del är således ingei nytt när centern inte heller i år följer motionen. Anledningen är bl. a. att riksdagen är 1974 beslöt all klart avslå motionens yrkande. Detta har också herr Nygren redovisat.

Oavsett hur stort eller hur litet intresset var hos centern all biträda moiionskravei, sä följde vi det då för all utredningsvägen bringa klarhet i begreppet ekonomiskt förtal. Bara all definiera begreppet och skilja del från befogad kritik var mycket besvärligt. Motionen hade varil på remiss, och flera lunga remissinstanser hade också bilräit förslagel. Riksåklagaren hade sagi atl det är ett svårbedömt område, där intresseavvägningar och gränsdragningar av olika slag måsle göras. Därför ansåg han atl en utredning skulle kunna klargöra om det är önskvärt och erforderligt med ett ingripande lagstiftningsvägen. När näringsfriheisombudsmannen menade all sakliga skäl förelåg alt uireda frågan tyckte han också all ulredningen inle borde begränsas lill frågan om kriminalisering av ekonomiski förtal, ulan atl en möjlighel också borde ges an överväga problemei i vidare mån.

Jag åberopade i debatlen år 1974 dessa synpunkter som stöd för en utredning men underströk också all uiredningskravet inte alls behövde leda lill lagsliftningsförslag. Från cenierns sida eftersträvade vi inte någon ändring

Nr 10

Torsdagen den 12 oktober 1978

Ekonomiskt förial

av de nuvarande principerna för yttrande- och tryckfrihet. Det vi ställde oss bakom var i stället kravet på en ulredning av frågan huruvida del fanns reella förutsättningar att, utan all iräda yttrande- eller tryckfriheien för när, åstadkomma ett skydd mot ekonomiski förtal. Men när sedan uiskotlsma-joriieiens förslag om bifall till moiionsyrkandei är 1974 föll - med siffrorna 125 mol 169-vardel, tyckte vi,enså klart uttalad mening av riksdagen all vi inle biträdde förslagel när del återkom lill 1975/76 års riksmöte, och därför gör vi det inte heller i dag.

ARNE NYGREN (s):

Herr lalman! Joakim Ollen ställde en mängd frågor till mig. Del saknades bara en, och den borde han kanske ha tillagt: Vad är det som har inträffat när inie ens de gamla regeringsbröderna längre är beredda all följa moderaierna trots all kraven pä en ulredning är exakt desamma nu som de var 1973 och som de var 1974?

Nu har herr Polslam försöki förklara centerns ståndpunkt. Jag skall inle gå närmare in pä den förklaringen.

Joakim Ollen frågade vad jag menar atl del är för fel i all små förelag reagerar. Men nu är del inte några små förelag som har reagerat, utan del är Industriförbundet som har varil aktivt i det här fallet. Jag skulle gärna vilja säga en sak, Joakim Ollen: Gå upp och ge några exempel pä små förelag som hardrabbalsavatl vi saknar en lagsiiftningmoi ekonomiski förtal och genom all eveniuella övertramp av massmedierna inle har kunnat beivras pä annat säu!

Sedan sade herr Ollen all jag hade påsläil alt del fanns dunkla motiv bakom moiionskravei. Jag vet ju inie hur Joakim Ollen bedömer Industriförbundet. Inle tyckerjag alt Industriförbundet har några dunkla motiv. Förbundet har faktiskt uttryckt sig ännu klarare, men i stort sett på samma säu som moderaierna. Del aren intressefråga för lndusiriförbundei,och moderaierna har välviligi år efter är ställt upp och buril fram den lill riksdagen.

Joakim Ollen säger all tryckfriheten inte hotas. Men det tycker Publicistklubben, Sveriges alla journalister anslutna lill Journalistförbundet och Tidningsulgivareföreningen. Menar Joakim Ollen atl han är bättre på all bedöma della än vad de tre tunga remissinstanserna har varil?

Till sist frågade Joakim Ollen vem del är som jag vill skydda. Del sade jag myckel tydligt i mitt första inlägg. Vi socialdemokrater vill skydda det fria ordet, yttrandefriheten och tryckfriheten. Därför vill vi inle vara med om någon yllerligare lagsiifining som omgärdar del fria ordels utövning.

Både herr Ollen och herr Polstam gjorde sig skyldiga lill en del felsägningar när de päsiod vilka remissinstanser som hade sagt ja till en ulredning. De flesia av dem som räknades upp har efter en hel del motiveringar kommii fram lill alt de inte skulle moisälia sig en ulredning - och del är någonling annat än all säga ja.

Jag vill, herr lalman, än en gäng yrka bifall lill uiskolismajorilelens hemsiällan.

JOAKIM OLLEN (m):

Herr lalman! Del må vara mig förlålei om jag här i kammaren inle ämnar dra ett antal konkreta exempel på små förelag som har utsatts för ekonomiskt förtal. Jag tror alt Arne Nygren förstår all del inle vore särdeles lyckat. I den mån Arne Nygren inle känner till sädana fall kan jag hänvisa till exempelvis smäföreiagarpressen, där flera har tagils upp och debatterats. Jag vill i del avseendet också hänvisa lill näringsfriheisombudsmannens remissvar 1974, som innehåller olika exempel på företag, inte små-det skall erkännas-ulan stora, som har utsatts för ekonomiski förtal.

Del finns alltså ett problem med ekonomiski förtal. Det inlressanta äran del har en enig riksdag sagt år efter år. Jag har flera gånger frågat: Vad är del som gör all del nu plötsligen inte finns något problem längre? Det harjag inle fån någoi svar på. Jag menar all problemet fortfarande är så allvariigl alt det borde vara värt atl uireda.

Jag vill beträffande tryckfriheten understryka all en hemställan om alt en utredning skall tillsäiias inte gärna kan varaeti hol mol iryckfriheien. Jaghar belonal alt det finns all anledning all ta intryck av de här remissinstanserna som herr Nygren säger att jag inle bryr mig om. Del gör jag visst! Men jag menar alt det borde gå att utforma regler på området som inte står i konflikt med del inlresse vi vill värna om när vi hävdar iryckfriheisrällens funda-mentala belydelse i värt samhälle. Det vore rimligt alt tillsälta en sådan här Ulredning, och jag vill avslutningsvis än en gäng yrka bifall till reservationen.

Nr 10

Torsdagen den 12 oktober 1978

Ekonomiskt förtal

ARNE NYGREN (s):

Herr talman! Joakim Ollen frågade av vilken anledning jag inte svarade på frågan varför det inte skulle finnas problem längre. Jag tror all vår uiskousskrivning i del fallet inte skiljer sig från tidigare års utskoiisskriv-ningar.

Jag sade avslutningsvis i mitt första inlägg atl del kan förekomma övertramp från massmedia, och del skall vi medge, men alt del är övertramp som kan åtgärdas med nuvarande lagstiftning och de saneringsåtgärder som massmedierna har påtagit sig. Del är därför vi har avstyrkt en ytteriigare lagstiftning.

Anledningen till all ni moderaler och Industriförbundet vill ha en skärpt lagstiftning är all den skall verka avskräckande på massmedierna när det gäller all skriva om förelag och deras produkier. Del är del vi är sä rädda för, och del är därför vi med sådan kraft går emot den tanken.

Nu återkommer del resonemang som vi hörde 1973 och ännu mer 1974, att del bara är en ulredning som man begär. Jag vill i del fallet återge vad vår värderade förra ulskolisordförande Asirid Kristensson, som jag ser befinner sig här, sade i en deball om dessa frågor för några är sedan: Naturiigtvis är del länga perspektivet atl vi vill ha en lag och del korta perspektivet alt vi vill ha en Ulredning. Så pass ärlig borde också Joakim Ollen vara all han efter sin argumentering här säger att naturiigtvis vill moderaierna och Industriförbundet ha en skärpl lagstiftning. Jag tycker inle au han skall försöka gömma

Nr 10

Torsdagen den 12 oktober 1978

Ekonomiskt förtal

sig bakom en ursäkl alt del nu bara är en fråga om en ulredning.

Utskotisminoriieien, som tyvärr inle funnit anledning an gå in i debatten här i kammaren, har lagt lill en skrivning längst upp på s. 8 i utskotlsbeiänkandet, som Joakim Ollen kan studera när debatten är avslutad och där man uttryckligen säger att någon sådan oskuldsfull ulredning är det inte man vill ha, ulan vad man vill ha är en ganska klar inriktning pä utredningskraven. Del tyckerjag inte alt ni borde skämmas för att också ärligt berätta här inför kammaren.

JOAKIM OLLEN (m):

Herr lalman! Låt mig bara klargöra alt vad som står i reservationen enligt min uppfattning pekar på all del skall vara en alldeles förutsättningslös Ulredning.

Låt mig också påpeka att della atl jag nu framhåller att del är fråga om ell krav på en utredning och inle ett konkret förslag verkligen inte är någon ursäkt för all frågan förs fram ulan ell klargörande av all del ju först är när elt förslag finns som man kan ta ställning till i vilken utsträckning del utgör ett hol mol iryckfriheten. Del är bl. a. förall klargöra om del är möjligt alt få fram regler pä del här områdei som kan fylla en funktion, ulan all slå i strid med iryckfriheten, som vi har begärt den här utredningen.

ARNE NYGREN (s):

Herr talman! Då måste jag faktiskt, fast jag hade hoppats atl slippa behöva göra del, läsa upp för Joakim Ollen och till protokollet det som jag hänvisade till i mitl lidigare inlägg. Herrar Lidgard och Winberg säger i reservalionen all man vill ha lill stånd en ulredning som "bör avse hela frågan om ekonomiski förtal i ett vidare perspektiv, varvid även de skadesiåndsrätlsliga aspekterna liksom frågan om ärekränkning av juridisk person bör komma under bedömande".

Visst är inriktningen av en ulredning klart uttalad - del skall vi aldrig någonsin bortse från.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bertil Lidgard och Håkan Winberg, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 5 Föredrogs Lagutskottets betänkanden

1978/79:1 med anledning av molion om verkställighet av beslut i vårdnadsärenden 1978/79:2 med anledning av motion om skifte av dödsbo

Socialutskottets belänkande

1978/79:6 med anledning av molioner om utbyggnad av reumaiiker-värden

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 6 Flyttning av viss läkarutbildning m. m. vid nedläggning av Serafimerlasarettet

Föredrogs socialutskottets betänkande 1978/79:7 med anledning av proposilionen 1977/78:177 om viss ändring i sjukvårdslagen (1962:242) och överenskommelser om karolinska sjukhuset, m. m., såvitt avser fråga om flyttning av viss läkarutbildning m. m. vid nedläggning av Seraflmeriasaret-lei, jämte molioner.

Nr 10

Torsdagen den : 12 oktober 1978

Flyttning av viss läkarutbildning m. m. vid nedläggning av Seraflmerlasaretlei

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Frågan om Serafimerlasarettet skall bevaras eller läggas ned har diskuterats i många olika instanser och under ganska lång tid. Vänsterpartiet kommunisterna har konsekvent gått emot en nedläggning av sjukhuset, bl. a. därför all vårdplatserna - framför alll akulvärdsplalserna -mer än väl behövs för Stockholms innerstadsbefolkning men också därför atl det finns en väl fungerande forskning och utbildning inom sjukhuset.

Efter beslutet om nedläggning uttalade riksdagens socialuiskoil i fråga om en kommande flyttning av läkarutbildningen och forskningen frän Serafimerlasarettet följande i sitt betänkande 1976/77:39: "Enligt utskottets mening är en förutsättning för atl Serafimerlasarettet skall kunna läggas ned all likvärdiga resurser för sammanhållen utbildning och forskning kan beredas på annat håll inom sjukvårdsområdet." Riksdagen beslutade i enlighet med detta förslag och tryckte alltså myckel hårt pä all utbildningen och forskningen skulle hållas samman. Vänsterpartiet kommunisterna har också i många sammanhang påpekat fördelarna med en utbildning som är sammanknuten med forskning.

Så kom då regeringens proposition 1977/78:177. Där kan man konstatera all regeringen gått emot riksdagens beslut om sammanhållen uibildning och forskning. Därför har vänsierpartiet kommunisterna motionerat i den här frågan och krävt all regeringen - den vi hade förut - skulle infria riksdagsbeslutet om fortsatt sammanhållen utbildning och forskning vid en nedläggning av Serafimerlasarettet.

I socialutskottets betänkande nr 7 är vpk-motionen behandlad, och syftet med den är tillgodosett. Därförbehöverjag inte yrka bifall till motionen. Men, herr lalman, del är märkligt att den borgerliga regeringen - den som fanns förut - inte har lagil riksdagens uttalande på allvar.

Jag har inget ytterligare att tillägga utöver del som utskottet skriver. Jag hoppas all den regering som kommer inte ignorerar riksdagens beslut utan återupptar förhandlingarna, sä all vi får en sammanhållen utbildning och

Nr 10

Torsdagen den 12 oktober 1978

Meddelande om .fråga

forskning när nu Serafimerlasarettet läggs ned, och an regeringen alltså beaktar riksdagens beslut i den här frågan, precis som del slår i socialutskollets belänkande nr 7.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Anmäldes och bordlades

Proposilioner

1978/79:14 om godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Tyska

Demokratiska Republiken om avgränsning av konlinenlalsockeln

m. m. 1978/79:15 om statsbidrag lill Handelshögskolan i Slockholm

§ 8 Anmäldes och bordlades Molion

1978/79:7 av Sven-Erik Nordin m.Jl. med anledning av propositionen 1978/79:13 om ändringar i lagen (1944:219) om djurskydd, m. m.

§ 9 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts den 12 oktober

1978/79:33 av Eva Hjelmström (vpk) till justitieministern om åtgärder för att förhindra övergrepp i samband med polisaktioner:

Polisens åtgärder i samband med utrymningen av kvarierei Mullvaden i Slockholm aktualiserar en rad såväl rättsliga som andra frågeställningar. Justitieministern har i skrivelse den 26 september 1978 förklarat au polisen skön aklionen tillfredsställande. För samtliga sorn åsåg aktionen ler sig delta påstående egendomligt. En rad anmälningar har också inkommit lill .såväl JO som polisen om olika former av övergrepp; exempelvis slängdes el och vallen av. Den foiograf som tog bilder av en civilklädd polisman som systematiskt avfotograferade demonstranterna slogs ner. Sympatisörer lill Mullvaden reds ner och piskades, trots all de på iniet sätt uppträdde hotfullt e. d. Efter utrymningen av fastigheterna slogs mänga av de s. k. mullvadarnas egna föremål sönder och skövlades. Barn och boende i husen invid Mullvaden trakasserades. Också för polisen måsle beslutet om utrymningen av fasiig-heierna ha upplevis vara djupi oiillfredssiällande och inie ligga i linje med den målsälining och den arbeismiljö de har räu alt kräva. Den arbetssiiuaiion och den arbelsbörda enskilda polismän ålades var orimlig.

Med hänvisning till del anförda vill jag till juslilieminislern ställa följande

fråga: Nr 10

Avser juslilieminislern att med anledning av aklionen i Mullvaden vidta Torsdaeen den

några åtgärder föran förhindra au övergrepp av del slag som skedde upprepas it oktober 1978

och därmed också förbättra polisens egen arbetsmiljö?

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 12.44.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1978/79:10 Torsdagen den 12 oktober

Kammarens protokoll

Riksdagens protokoll 1978/79:10

Kammarens protokoll