Riksdagens protokoll 1975/76:4 Torsdagen den 16 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:4

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:4

Torsdagen den 16 oktober

Kl.  15.00

§ 1 Meddelande om val, m. m.

Herr TALMANNEN:

Jag får meddela alt vid morgondagens sammanträde komn-ier alt företas val av ledamöter och suppleanter i samtliga utskott, medlemmar och suppleanter i Nordiska rådet samt ledamöter vilka får delta i bolagsstämmor med Statsföretag AB.

Enligt till kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen föreslagit all i skatte- och jordbruksutskotten skall utses 17 suppleanter, i konstitutions-, utrikes-, försvars-, socialförsäkrings-, social-, kultur-, utbildnings-, närings- och civilutskotten 16 suppleanter samt i övriga utskott  15.

Jag hemställer att antalet suppleanter i utskotten bestämmes i enlighet med valberedningens förslag, dvs. till 17 i skatte- och jordbruksutskotten, 16 i konstitutions-, utrikes-, försvars-, socialförsäkrings-, social-, kultur-, utbildnings-, närings- och civilutskotten samt 15 i vart och ett av de övriga utskotten.

Denna hemställan bifölls.

§ 2 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Härmed anhålles oni tjänstledighet från riksdagsgöromålen den 30 ok-iober-13 decei-nber för deltagande i Förenta nationernas generalförsamling i New York.

Stockholm den 25 september 1975 Hans Wachlmeister

Kammaren biföll denna ansökan.

Herr talmannen anmälde att herr Bengtsson i Sölvesborg skulle inträda som ersättare för herr Wachlmeister i Johannishus under hans ledighet från riksdagsmannauppdragel.

§ 3 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna 1975/76:1-22.

Nr 4

Torsdagen den 16 oktober 1975

Meddelande om val, m. m.

57

Nr 4

Torsdagen den 16 oktober 1975

Anmälan av interpellationer

§ 4 Anmäldes och bordlades

Berättelse

1975/76:4 Berättelse från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling rörande församlingsmötena under tiden maj  1974-januari  1975 (26:e sessionen)

§ 5 Anmäldes och bordlades

Motioner

1975/76:5 av herr Ångström m. Jl. med anledning av propositionen 1975:74

med förslag om grundutbildning av värnpliktig medicinalpersonal 1975/76:6 av fru Hambraeus med anledning av skrivelse 1975:88 med

överlämnande av årsredovisning för Statsföretag AB

§ 6 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 15 oktober

1975/76:23 av herr Sjönell (c) lill herr industriministern om uranförsörjningen:

Uranförsöijning

Tillförseln av uran lill det svenska kärnkraftsprogrammel har under senare tid hamnat i etl osäkert läge. Som exempel kan nämnas alt det amerikanska företaget Westinghouse som levererar uran till Sverige har sagt upp kontrakten med Vattenfall. De kraftigt ökade priserna på uran är i och för sig en intressant faktor i sammanhanget, men försörjnings-tryggheten är dock del väsentligaste problemet. Del är angeläget att regeringen presenterar sin syn på detta problem med del utgångsläge som vårt land befinner sig i med en allt starkare bindning till kärnkraft och kärnkraftsulbyggnadens krav på en helt dominerande andel av investeringsresurserna på energiområdet. Det är större skäl än någonsin att ställa frågan var vår av regeringen garanterade handlingsfrihet på. ener-giprodukiionsområdel tar vägen.

58

Anrikningsverk

I del kärnkraftssan-ihälle regeringen vill skapa kommer försörjningen av uran alt vara av avgörande betydelse för en tryggad energiförsörjning. När snart 40 96 av elproduktionen bygger på kärnkraftsproduktion blir uranet vår kanske viktigaste basråvara.

1 debatten kring utbyggnaden i Ranstad har mestadels del argumentet framförts att denna utbyggnad skulle komma au bli en garanti för för-söriningslryggheten i fråga om uran. Så är emellertid inte fallet. Råuranet

måste anrikas före bränsleiillverkningen. Investeringarna i etl anrikningsverk skulle redan i nuvarande kostnadsläge kräva mångmiljardresurser. Därmed skulle kärnkraflsprogrammet ta ännu större andel av medlen pä energisidan och även kunna skapa verkliga problem för den industriella utbyggnaden. Man måste fråga sig om inte en s. k. tryggad bränsleförsörjning lill kärnkraftsreaktorerna binder upp merparten av investeringsresurserna på energiområdet just till kärnkraft genom ett ofrånkomligt krav på anrikningsverk så att satsningar på energihushållning mer eller mindre helt måsle ställas ål sidan. Det finns skäl alt mot denna bakgrund ställa frågan vilken kapacitet ett anrikningsverk skall få och om några kostnadskalkyler för ett sådant gjorts upp.

Nr 4

Torsdagen den 16 oktober 1975

Anmälan av interpellationer

Ranstadsutbyggnaden

När det gäller Ranstadsutbyggnaden finns det anledning att bl. a. uppmärksamma de negativa miljöeffekterna. Produktionen vid kärnkraftsanläggningarna är förknippad med särskilda risker, men även uranbrytning medför fariiga konsekvenser för människan och miljön. Också här finns det risk för slrålningsskador. En amerikansk undersökning visar på risker för mycket allvarliga slrålningsskador i samband med gruv-hanteringen. Till detta kommer faktorer såsom förorening av grundvattnet, landskapsförstörelse, hälsovådlig arbetsmiljö, skador för jordbruket. De sysselsättningsargument som har framförts i sammanhanget är svaga och kan absolut inte uppväga de negativa miljöeffekterna. Man måste fråga sig varför regeringen i så ringa grad redogjort för sina planer på detta område i samband med att kärnkraftsprogrammet behandlades i riksdagen under vårsessionen.

Medhänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd all till herr industriministern ställa följande frågor:

1.    Hur ser statsrådet på de uppkomna problemen med leveranser av uran från Westinghouse mot bakgrund av den starka bindning av vår energiproduktion till kärnkraft som riksdagsmajoriteten beslutat?

2.    Finns det någon beredskapsplan uppgjord exempelvis beträffande alternativa leveranser av anrikat uran, därest leveranserna från nuvarande huvudleverantörer skulle allvarligt störas?

3.    Finns det planer på ett anrikningsverk i Sverige och hur långt har i så fall planeringen fortskridit?

4.    Hur ser statsrådet på de otillräckligt undersökta miljöeffekterna av Ranstadsutbyggnaden i skenet av den snäva lidsram för beslut som finns i frågan?

1975/76:24 av herr Björck i Nässjö (m) lill herr statsministern om bidrag från utländsk källa till politisk eller facklig organisaiion;

Avslöjandena om försöket alt överföra medel från Västtyskland och från en svensk facklig organisation lill Finland för att där användas i fackliga valsammanhang har väckt stor politisk uppmärksamhet. Detta

59

Nr 4

Torsdagen den 16 oktober 1975

Anmälan av interpellationer

gäller särskilt de former som använts vid överförandet.

Vad som verkligen skett är ännu ej klariagt. Till detta bidrar de många motstridande besked som lämnats om händelseförloppet av olika inblandade parter. Setl ur såväl riksdagens som allmänhetens synpunkt är det väsentligt att ett klariäggande sker. Frågor av denna karaktär har helt naturiigt ett betydande principiellt intresse.

Vidare är del för framtiden av betydelse alt vissa riktlinjer föreligger för hur transaktioner av detta slag skall ske, inle minst därför alt existerande lagstiftning bl. a. innebär alt tagande av politiskt understöd från utländsk källa är förbjudet i Sverige under vissa förutsättningar.

Med hänvisning lill det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd au till herr statsministern få slälla följande frågor;

1.    Vill herr statsministern lämna kammaren en redogörelse för del verkliga händelseförloppet i ovan refererade affär?

2.    Vill herr stalsniinistern ge sin principiella syn på frågan om mottagande av bidrag från utländsk källa till politisk eller facklig organisation liksom lämnande av sådana bidrag lill utlandet?

60

1975/76:25 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c) till herr industriministern om Gotlands energiförsörjningsproblem:

Gotlands energiförsörjning är en komplicerad fråga. Särskilda insatser blir nödvändiga för alt åstadkomma tillfredsställande lösningar. Elkraftsförsörjningen är i nuläget baserad på gotländsk produktion av oljebaserad kondenskraft med tillskott av elkraft från fastlandet överförd via en likströmskabel mellan Västervik och Ygne.

Likströmsöverföringen togs i kommersiell drift 1956 och bekostades helt med statsmedel. Genom au Gollands elenergibehov därigenom kom att till väsentlig del täckas av likslrömsöverföringen, vilken också möjliggjorde samköming med produktionssystemen på fastlandet, kunde konsumenterna på Gotland under ett antal år erhålla étt med jämförbara mellansvenska områden i stort setl likställt elpris. Genom den ökade förbrukningen på Gotland svarar emellertid i dag likslrömsöverföringen endast för något mer än en tredjedel av effektbehovet. Produklionsan-läggningarna på Gotland kan därigenom inte längre utnyttjas optimalt för samköming med produktionssystemen på fastlandet.

Gotlands geografiska läge gör alt reservkapaciiet måste finnas lokalt på ön för att säkerställa produktionen även vid bortfall av fastlandsförbindelsen. Kostnaderna för en, jämfört med övriga delar av landet, oproportionerligt stor reservkapaciiet belastar elenergipriserna på Gotland. På grund av likslrömsöverföringens bristande kapacitet täcks elenergibehoven på Gotland nu med oljekraft i betydligt högre grad än pä fastlandet, där andelen vattenkraft är stor. De angivna förhållandena har gjort att oljeprisstegringarna med stor kraft slagit igenom i priset på elenergi till de gotländska konsumenterna.

Elkostnadsutvecklingen på Gotland är mycket ogynnsam. Jämförda

med de elpriser som tillämpas av Vattenfall inom övriga mellansvenska områden bedöms de priser som flertalet gotländska elkonsumenter får betala ligga 40-70 96 högre. Totalt beräknas merkostnaderna för Golland riil ca 20 milj. kr. för år 1975.

Det förefaller orealistiskt att tänka sig att gotländska konsumenter och gotländskt näringsliv under längre tid skall kunna bära denna börda utan framlida men. Nyetablering och utbyggnad i industri och övrigt näringsliv på Golland är beroende av att de grundläggande ekonomiska förutsättningarna för produktionen är likartade med dem som gäller för övriga delar av landet. Det står därmed klart att de åtgärder som hittills vidtagits av statsmakterna för att bibehålla och utveckla näringslivet på Gotland nu hotas om inte den grundläggande frågan om energiiillgång och rimliga elpriser kan lösas.

I en fyrpartimolion lill riksdagen 1975:1621 behandlades frågor om energiförsörjningen på Gotland. Efter en ganska ingående beskrivning av problemställningarna utmynnade motionen i ett yrkande att riksdagen måtte besluta alt hos regeringen begära skyndsamma åtgärder avsedda, alt uppnå dels varaktiga tekniska och ekonomiska lösningar på Gollands energiförsörjningsproblem, dels elpriser motsvarande dem som gäller inom merparten av de mellansvenska områdena.

Motionen behandlades av näringsutskoltet i dess betänkande 1975:30, varvid uttalades: "Utskottet är medvetet om de svårigheter som möter vid försöken att komma till rätta med de angivna problemen Det måste emellertid förhindras att den extra kostnadsbelastning som de gotländska elkonsumenlerna nu får vidkännas blir beslående. Del är enligt utskotiets mening angeläget att regeringen överväger åtgärder i detta syfte. Utskottet föreslår därför att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av denna innebörd." Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att rikta följande frågor till herr industriministern:

1.    Vill statsrådet medverka till att skyndsamma åtgärder vidtas avsedda all uppnå dels varaktiga tekniska, organisatoriska och ekonomiska lösningar på Gollands energiförsörjningsproblem, dels elpriser motsvarande dem som gäller inom merparten av de mellansvenska områdena?

2.    Vill statsrådet - om svaret på denna fråga är ja - redogöra för vilka åtgärder som hittills vidtagits och som regeringen ämnar vidta för att lösa Gotlands energiförsörjningsproblem?

Nr 4

Torsdagen den 16 oktober 1975

Anmälan av interpellationer

1975/76:26 av herr Burenstam Linder (m) till herr industriministern om finansieringen av Stålverk 80;

1 den proposition som låg till grund för beslutet att bygga Stålverk 80 finns en finansieringskalkyl, ehuru en något oklar sådan. Såvitt man kan utläsa skulle finansieringen klaras genom en aktieteckning om 1 050 milj. kr., lokaliseringslån om 1 300 milj. kr., vanliga lån om 1 650 milj.

61

Nr 4

Torsdagen den 16 oktober 1975

Anmälan av, interpellationer

kr. och internt genererade vinstmedel om 600 milj. kr. Detta gör tillsammans de 4 600 milj. kr. som det i maj 1974 ansågs att projektet skulle komma att kosta i löpande priser, alltså med hänsyn redan tagen till prisstegringar.

Det har under våren 1975 angivits att Stålverk 80 likväl av olika anledningar skulle komma att bli avsevärt dyrare än de ursprungliga 4 600 milj. kr. Industriministern har nämnt siffran 5 500 milj. kr. och WA-chefen har sagt 5 500-6 000 milj. kr.

Finansieringsproblemen kommer härmed att bli i motsvarande män större. 1 den mån projektet på grund av kostnadsslegringen inte ler sig för långivare lika ekonomiskt hållfast som ursprungligen angavs, kan möjligheten alt låna på öppna marknaden inskränkas. En svårighet är också att NJA på existerande anläggningar gör omfattande förluster.

1 stället för att NJA bidrar till finansieringen av Stålverk 80 med egna vinstmedel fordrar NJA-förlusterna täckning. Över huvud taget är de omfattande och ihärdiga förlusterna vid NJA bekymmersamma med hänsyn till alt verkets ledning under årens lopp utlovat att utvecklingen skulle vändas till det bättre.

Kritik har av moderata samlingspartiet framförts mot bristfällig planering i arbetet på Stålverk 80. Ingen - allra minst de som bor i Luleåregionen - är betjänta av lättvindighet i projektuppläggningen. För att minska riskerna har vi framfört den tanken att a) man borde göra noggrannare planer, b) man borde dela upp den stora investeringen i etapper och c) man borde söka samarbete med andra svenska stålförelag för alt få tillgång lill vidgad sakkunskap och därmed minska riskerna.

Våra synpunkter och våra förslag har regelbundet bemötts med stor häftighet och sagts utgöra ett misstänkliggörande av hela projektet. Man blir då häpen när man erfar all del sker upprepade ändringar i planerna. Ena dagen är det nödvändigt att göra si, andra dagen alt göra så. Detta ger fog för tanken all den s. k. planmässiga hushållningen är föga planmässig.

Mot denna bakgrund ber jag att lill chefen för industridepartementet få rikta följande frågor:

1.    Vilka åtgärder kommer att vidtas för alt göra NJA vinstgivande och därmed stärka järnverkets framtida möjligheter?

2.    Hur avser man att lägga upp finansieringen av Stålverk 80?

3.    Vilka ytterligare ändringar i Stålverk 80-projektet övervägs?

1975/76:27 av herr Svansiröm (c) till herr kommunikationsministern om bevarande av stenvalvsbroar som kullurminnesmärken:

62

Många av våra kvarvarande stenvalvsbroar betraktas med all rätt som kulturminnesmärken. Tid efter annan går genom lokalpressen notiser om att vägverket vill låta riva sådana broar emedan verket inte längre anser sig kunna ta det vattenrälisliga och ekonomiska ansvaret för desamma. Enda alternativet för vägverket synes vara att de kulturvårdande

myndigheterna tar över. Dessa saknar för det mesta medel för dylika ändamål. Ofta framräknar vägmyndigheterna skrämmande höga islånd-sättningsbelopp. Dessa fungerar som ett effektivt påtryckningsmedel för alt få fram rivningsbeslul.

Islåndsättningsarbeten har ibland kunnat ske som AMS-arbeten, men vägverket hävdar även i sådana fall att det vattenrälisliga ansvaret skall åvila riksantikvarieämbetet. 1 några fall har hembygdsföreningar eller andra kulturvårdande ideella organisationer med kommunalt stöd övertagit broar av detta slag.

De gamla slenvalvsbroarna används inte längre för körlrafik ulan endast för gångtrafik och en del är helt avstängda. Ofta är de med sina vackra valvbågar synliga från i närheten uppförda nya broar. Som kullurminnesmärken borde de rimligen få kvarligga. De kräver i allmänhet relativt små återställningsålgärder, om man inte, som vägverket synes göra, överdriver det vattenrättsliga ansvaret.

Det torde vara möjligt att på ett praktiskt sätt lösa ansvarsfrågorna, varigenom rivningshotet i de flesta fall kunde undanröjas och bygderna finge behålla dessa kullurminnesmärken i högre grad än vad nu är fallet.

De olika statliga myndigheter som kan vara berörda av frågan om bevarandet av stenvalvsbroar, vilka inte längre tjänstgör som trafikleder men bör kvarligga som kulturminnesmärken, borde regelmässigt samråda nied varandra och dessutom förhandla med hembygdsföreningar och kommuner om det lämpliga sättet för all på ett praktiskt och ekonomiskt försvarbart sätt bevara dessa broar. Därvid kunde också ansvarsfrågorna ges rimliga dimensioner. Frågan om någon form av ansvarsförsäkring kunde också prövas.

Med anledning av det sålunda anförda får jag lill herr kommunikationsministern framställa följande fråga:

Är herr statsrådet beredd att medverka lill all olika statliga myndigheter ålägges att samverka för bevarandet av gamla stenvalvsbroar som kullurminnesmärken?

Nr 4

Torsdagen den 16 oktober 1975

Meddelande om frågor

§ 7 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 16 oktober

1975/76:29 av herr Wachlmeister i Slaffansiorp (m) till herr justitieministern om vidgad rösträtt för utlandssvenskar:

Den 15 januari 1975 överlämnade 1965 års valtekniska utredning sitt femte betänkande Utlandssvenskarnas rösträtt (SOU  1975:8).

Avser justitieministern att under höstriksdagen lägga fram proposition om vidgad rösträtt för utlandssvenskar så att de nya bestämmelserna kan träda i kraft vid  1976 års riksdagsval?

63

Nr 4

Torsdagen den 16 oktober 1975

Meddelande om jrågor

1975/76:30 av herr Persson i Heden (c) lill herr kommunikationsministern om upprustning av vissa vägar;

Bristfälligt underhåll har gett upphov till irafiksvårigheter på många länsvägar, särskilt de mindre. Från Älvsborgs län finns även exempel på att tung lastbils- och busstrafik fått omdirigeras på grund av dålig vägbärighet. Dessa förhållanden medför avsevärda problem såväl för de industrier som för de enskilda personer som berörs. Dessutom försämras trafiksäkerheten på grund av trafikens omdirigering lill smala och krokiga vägar.

Är statsrådet beredd medverka till att medel ställs lill förfogande för upprustning av allmän väg med starkt nedsatt framkomlighet?

64

§ 8 Kammaren åtskildes kl. 15.02.

In fidem

SUNE. K. JOHANSSON

/Solveig Gemen