Riksdagens protokoll 1974:102 Torsdagen den 17 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1974:102

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:102

Torsdagen den 17 oktober 1974

73

Nr 102

Torsdagen den 17 oktober 1974

andra områden, ökad förädling av skogsråvaran, kraftiga statliga industriinvesteringar i bred regional omfattning. 1 förgrunden måste dä ställas inlandskommunerna, men också andra eftersatta • regioner. Sker ingenting snabbi hanmar betydande länsdelar i ett helt ohållbart läge.

Med hänvisning till vad som här anförts anhåller jag om kammarens tillständ att till herr industriministern fä ställa följande frågor:

1.    Vilka åtgärder överväger statsrådet för att åstadkomma full sysselsättning och regional balans i Norrbotten?

2.    Kan rnan snart vänta en plan för nya statliga industriinvesteringar utöver det redan beslutade Stålverk 80?

Denna anhållan bordlades.

§ 7 Interpellation nr 122 om en allmän arbetstidsförkortning, m. m.

74

Ordet lämnades pä begäran till

Fru NORDLANDER (vpk), som yttrade:

Herr talman! Dagens arbetsmarknad är uppsplittrad inte bara mellan könen, utan även mellan unga friska och äldre utslitna arbetare. Den dåliga arbetsmiljön och den länga arbetstiden utgör ett gissel för miljoner arbetande. Föräldrar till smä barn har svart att på ett tillfredsställande sätt kombinera föräldrarollen med ett heltidsarbete. Finns daghemsplais kan barnen tvingas tillbringa upp till tio timmar och mer på daghem. Mänga - det rör sig så gott som uteslutande om kvinnor som har ekonomisk möjlighet till det -tvingas därför att banta ned sina krav pä ett förvärvsarbete. I de flesta familjer är det alltjärnt kvinnorna som bär huvudansvaret för hem och barn.

Utbyggnaden av barntillsynen gär trögt. Kvaliteten är på sina håll inte heller den allra bästa. Överinskrivning och brist på personal är realiteter i många kommuner. Föräldrar med valmöjligheter blir tveksamma inför tanken atl lämna in barnen för tio limmars vistelse pä daghem, om omsorgen och den kollektiva samvaron förfelas genom bristande tillsyn och alltför stora barngrupper. Detta, men ocksä den pä tok för länga arbetsdagen, tvingar många till deltidsarbeten och sämre status på arbetsmarknaden. Följden blir att skötsel av hem och barn av nödvändighet sätts i förgrunden. Jobbet kommer i andra hand och ses mer som en möjlighet att komma ut nägra timmar, få stimulans bland arbetskamrater och komma ett steg närmare ekonomiskt oberoende. Mannen med sin åttatimmarsdag och inte sällan myckel övertid bortkopplas frän ansvaret för de dagliga göromålen i hemmet.

I det här läget framstår en sänkning av arbetstiden för alla till sex timmar per dag som en nödvändighet i kampen för likställighet mellan könen. Kravet för emellertid inte reduceras till en strikt kvinnopolitisk fräga. Sexlimmars-dagen är lika nödvändig för dem som har ett arbete som för dem som fortfarande står utan. Både man och kvinna har rätt atl kräva möjlighet till ett aktivt liv utanför arbetsplatsen, en tjllvaro i gemenskap med familjen,

en arbetsdag som möjliggör engagemang i föreningslivet. Detta gäller också människor utan små barn.

850 000 kvinnor i arbetsför älder (20-64 är) står i dag utanför arbetsmarknaden enligt statistiska centralbyråns undersökningar. Av dem som var registrerade som arbetslösa och latent arbetslösa - inalles 100 000 i maj i år - uttalar sig en överväldigande majoritet för en önskad arbetstid pä 20-34 timmar i veckan. Endast en ytterst liten andel av dem kan således tänka sig ett arbete på full tid. Kvinnorna tvingas med andra ord, sä länge som den kollektiva servicen är dåligt utbyggd, barntillsynen eftersatt och arbetstiden sä läng som nu, att avsäga sig sin rätt till ett jobb pä samma villkor som männen. Denna situation välkomnas av arbetsköparna, som frikostigt erbjuder arbete pä deltid. Detta besparar dem en massa utgifter, inte bara genom att de slipper sociala omkostnader för sina anställda. De kan ocksä fritt bolla med arbetstider för att fö personal, när arbetsbelastningen är som värst, utan att fördenskull bekymra sig för att bereda de anställda ett tryggt, regelbundet arbete.

I hela systemet med deltid finns en rad orättvisor inbyggda. Deltidsjobben finner vi bara pä kvinnornas egen arbetsmarknad, i vissa lägre betalda branscher. Deltidsjobben kan bara utnyttjas av de kvinnor som inte ensamma innehar försörjningsbördan. Deltidsjobben återfinns bara inom en snäv sektor av arbetslivet och konserverar dåliga löner, sämre sociala villkor och otrygghet. Deltidsjobben är en urusel lösning för kvinnor som kräver stopp för ekonomiskt beroende och könsdiskriminering.

Genomförandet av sextimmarsdagen onödiggör en uppsplittring mellan hel- och deltidsarbeten och följaktligen en könsindelad arbetsmarknad. En kortare arbetsdag, dvs. deltid efter det att sextimmarsreformen är genomförd, bör endast finnas för dem som av hälsoskäl eller andra skäl inte anser sig kunna jobba full tid. Men sådant är inte läget i dag. Det är inte bristande hälsa eller ovilja till ett yrkesliv som utestänger kvinnorna från en lika ställning i produktionen. Det är bristen på barntillsyn och kollektiv service i bostadsområdena. Det är det påfrestande arbetstempot som omöjliggör för männen atl la del i ansvaret för hem och barn.

Sextimmarsreformen i kombination med en kraftig utbyggnad av barntillsynen skulle utgöra ett viktigt steg framåt mot en utjämning mellan män och kvinnor. Dessutom reduceras tiden för barnen på daghemmen med all säkerhet med mer än de tvä timmar arbetstiden sänks. Daghemmen blir fler och placeras närmare hemmen än vad som nu är fallet.

Det finns i hela landet drygt 800 000 barn i förskoleåldrarna. Av dessa finns 63 000 pä kommunala daghem. 51 000 är placerade pä familjedaghem. Detla ger inalles 114 000 platser. Men det finns minst 250 000 barn, vilkas mödrar arbetar minst halvtid. Så behovet är skriande. Lägg därtill alla de kvinnor som pä grund av att de vet att det är omöjligt att fö barntillsynen tryggad förvägras en plats på arbetsmarknaden. Utsikterna för en snabb utbyggnad av kommunernas barnstugeverksamhet är nedslående, vilket bl. a. delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor uttalar i elt pressmeddelande från augusti manad i är. Detsamma säger LO-ordföranden

Nr 102

Torsdagen den 17 oktober 1974

75

Nr 102

Torsdagen den 17 oktober 1974

76

Gunnar Nilsson, som uppskattar att det vid 1980-talets början finns platser för endast 37 procent av behovet. Delegationen tror inle ens pä en sådan låg behovstäckning.

Del slår sålunda klart, att radikala åtgärder måste till för att skapa reella förutsältnjngar för kvinnornas jämställdhet på arbetsmarknaden - och inte minst för att erbjuda alla barn en kvalitativ social träning i samvaro med andra barn och vuxna. Vänsterpartiet kommunisterna har under en följd av år föreslagit, att staten övertar kostnaderna för daghemspersonalen. Detla tycks i dag som den enda tänkbara lösningen för kommunerna att snabbt täcka sina behov av barnstugor.

En viktig aspekt, som sällan nämns i den allmänna diskussionen om sex timmars arbetsdag, är det stora antal äldre människor som sysselsätts inom industrin. Av totalt 1 600000 arbetare är inte mindre än 1 100 000 fyllda 45 är. Dessa upplever starkast de bäde fysiskt och psykiskt härda arbetsuppgifterna. Riskerna för dem att slås ut i förväg, att tvingas avbryta sina arbeten före pensioneringen, är i dag stora.

Av tio LO-arbetare säger sig åtta uppleva risker i sina jobb. Det säger sig självt, att en kortare arbetstid, en bättre arbelsmiljö med skärpta bestämmelser för hur en arbetsplats för se ut, minskar riskerna. En större fritid skapar större möjligheter för deltagande i det politiska och fackliga livet. Den omtalade demokratin är det inte mycket bevänt med, om den bara skall reduceras till att människorna fär säga sin mening i allmänna val vart tredje är. Varje människa måste ges förutsättning att sätta sig in i de politiska frågorna, att aktivt delta i föreningslivet. Den s. k. politiska fattigdomen, som 1968 ärs läginkomstutredning blottade, kan inte brytas med annat än att villkoren pä arbetsmarknaden förbättras och kvinnorna kommer ur sin isolering i hemmen.

Vänsterpartiet kommunisterna ställde i en reservation till socialutskottets betänkande angående arbetstidslagstiftningen i våras förslaget om en plan för nedtrappning av arbetstiden till sex limmar. Inget av de övriga partierna var berett alt stödja förslaget, som innebar att sjutimmarsdagen är uppnådd under 1977 och att mälet - sex timmars arbetsdag - är en realitet i början av 1980-talet.

Sedan april, dä denna omröstning genomfördes i riksdagen, har diskussionen om sextimmarsreformen satt ny fart. Kravet framförs nu så gott som dagligen i tidningarnas insändarspalter och i längre rapportartiklar om kvinnorna och arbetsmarknaden. Alll fier människor ser en kraftig arbetstidsförkortning som enda lösningen för att bana väg för likställdhet mellan män och kvinnor och för att minska förslitningen av de arbetande. Sextimmarsdagen ger männen en chans till ett rikare familjeliv. Den möjliggör för män och kvinnor att fö rätt till fler gemensamma erfarenheter och upplevelser. Den skulle medverka till att de attitydförändringar som alltmer gör sig gällande angående uppluckringen av mans- och kvinnorollen ocksä för sina avspeglingar i verkligheten.

Med detta som bakgrund anhåller jag om kammarens tillständ att till fru statsrådet Leijon ställa följande frågor:

1.    Har regeringen nägon plan för genomförande av en reform innebärande     Nr 102

en sänkning av arbetstiden för alla till sex timmar per dag och 30 timmar     Torsdaeen den
per vecka? Om sä är fallet, när avser regeringen att presentera en sådan      jy Qjtober 1974
plan, och när skall dess fulla genomförande vara en realitet?                     

2. Pä vilket sätt ämnar regeringen underiätta för kommunerna atl bygga
ut barntillsynen? Föreligger några planer på alt i enlighet med vpk:s förslag
låta staten överta utgifterna för daghemspersonalen?

Denna anhållan bordlades.

§ 8 Interpellation nr 123 om åtgärder för att säkra folktandvården

Ordet lämnades på begäran till

Herr OLSSON i Edane (s), som yttrade:

Herr talman! 1 en enkel fråga till socialministern, som jag ställde i maj manad i år, uttryckte jag oro för att huvudmännens värdansvar, i första hand vad det gäller barntandvården, inte kan uppfyllas. Detta är en följd av en stark överströmning av tandläkare frän folktandvården till privatpraktik. Vidare beror det på att nettotillskottet av nya tandläkare inte kommit folktandvården till godo i den utsträckning som förutsågs i propositionen om allmän tandvårdsförsäkring.

I sitt svar redogjorde dä socialministern för den etableringsregel för nya tandläkare som infördes i och med tandvårdsförsäkringen. Denna etableringsregel innebär som bekant, att inträdesanmälningar till försäkringen från tandläkare som vill börja privatpraktik tills vidare förklaras vilande. Det förefaller nu angeläget att vj för en utvärdering av denna form av etableringskontroll. Vidare, hur ser socialministern pä problemet med nyutexaminerade tandläkare och deras villighet att etablera sig inom folktandvården? Folktandvården har ett stort ansvar, och det är viktigt att vi för fullgoda garantier för atl folktandvården ges möjlighet att bedriva revisionstandvård utan alltför långa intervaller. Värdefterfrågan har blivit större än som väntat, och i det lägel måste barntandvärden prioriteras. Pä grund av den bristsituation som i dag råder på tandläkare inom folktandvården har man på de flesta kliniker ute i landet tvingats öka intervallerna mellan behandlingarna. Detla är otillfredsställande, därför alt barntandvärden pä sikt effektivast leder lill en totalt sett förbältrad tandhälsa och därmed ett minskat vårdbehov.

Väntetiderna inom vuxentandvården är också pä mänga häll oacceptabelt länga. Detta förhällande torde delvis ha sin förklaring i att försäkringen stimulerat patienterna att söka mer omfattande och tidskrävande vård.

I sitt svar pä min fräga i maj månad underströk socialministern med
skärpa, aU om det fanns risk för aU folktandvården inte skulle tillförsäkras
tandläkarresurser i den utsträckning som statsmakternas beslut förutsätter,
så kunde det bli nödvändigt med åtgärder för att säkra folktandvårdens
utbyggnad.                                                                                    77

7 Riksdagens protokoll 1974. Nr 101-103.

Nr 102                  Åberopande det nu anförda hemställer jag om kammarens tillstånd all

Torsdagen den        ''" '' socialministern fö ställa följande fräga:

17 oktober 1974     Vilka fortsatta åtgärder erfordras enligt socialministerns mening för att

--------------     folktandvården skall kunna infria sitt vårdansvar i enlighet med den av

statsmakterna beslutade tandvårdsreformen?

Denna anhållan bordlades.

§ 9 Interpellation nr 124 om vissa åtgärder för att förebygga sjukdom

78

Ordet lämnades pä begäran till

Herr GERNANDT (c), som yttrade:

Herr talman! En av de viktigaste politiska åtgärderna i vårt land måste anses vara atl medverka till medborgarnas goda hälsa och välbeflnnande. Stora penningsummor och ett berömvärt och mycket omfattande arbete läggs också åriigen ned pä den svenska hälso- och sjukvården. All personal inom sjukvården utövar ett mycket värdefullt arbete och de tekniska anordningarna är av mycket hög kvalitet. Men det står ända alltför mänga hjälpsökande människor i kö i avvaktan pä behandling. Denna vänlsitualion är naturiigtvis inte tillfredsställande. Orsaken till den bristande sjukvårdskapaciteten bör inte ovillkoriigen ses som otillräcklig vårdkapacitet - vilket kanske ligger närmast till hands. Den kan ocksä uttryckas pä annat sätt - nämligen att det tyvärr är alltför många människor som blir sjuka.

Man visar dä med berättigad stolthet pä de omfattande anläggningar som samhället har byggt för att bota och behandla sjukdomarna. Det är naturiigtvis mycket bra att denna viktiga samhällsätgärd är väl tillgodosedd. Men vore del inte minst lika värdefullt atl kunna visa pä påkostade anläggningar som medverkar till att människor inle blir sjuka? På senare är har värdet av hälsokontroller och friskvård alltmer uppmärksammats. Den förebyggande sjukvärden tillämpas i allt större omfattning och mycket görs för motions- och idrottsanläggningar. Men till bilden av aktiviteter som med stor sannolikhet hjälper ett mycket stort antal människor att behålla hälsan på acceptabel nivä bör ocksä fö räknas del som man kan kalla "den fria hälsovården". Hit kan räknas de hälsofrämjande föreningsrörelserna, hälsohemmen, den s. k. hälsokosthandeln och fria utövare av hälso- och sjukvård.

Även om de inte accepteras av socialstyrelsen m. fl. kan inle vitinesmälen från tusentals människor som anser sig ha blivit bättre till sin hälsa och även varaktigt botade inom "den fria värdsektorn" fö lämnas obeaktade. De speciella värdmeloderna kan karakteriseras med följande metoder: Utrensning av giftprodukter m. m. genom fasta, tillförsel av viktiga näringstillskott i kosten, örtmediciner, manuell behandling av ryggar, leder m. m., det värdefullaste av den homeopatiska behandlingen samt THX-metoden. Det sannolika värdet av THX kvarstår ännu - även om det har utdömts

av socialstyrelsens experter.

Mycket av vad som säges och frågas om de s. k. naturläkemedlen kan under det närmaste året kringgås med hänvisning lill den pågående s, k, naturiäkemedelsutredningen. Men denna interpellation gäller inle naturläkemedlen. Den gäller allt det övriga som möjligen kan kallas "naturläkemetoder" och som bör utnyttjas för att erhålla en verkligt omfattande hälsovärdsbild i samhället.

Bl, a, gäller det därvid - och det är mycket viktigt - att försöka rensa bort det som är okunnigt och dåligt i denna verksamhet. De seriösa utövarna av den fria hälsovårdens olika områden önskar ocksä atl en sådan utrensning kommer till stånd. Men i starkt ökande omfattning inträder sannolikt den insikten i samhället att det bästa av den fria hälsovården bör lagas i anspråk. Delta kan sammanfattas med tanken att all seriös verksamhet, som på lämpligt sätt bidrar till att hålla människor vid god hälsa, bör uppmuntras och stödjas. Alla medel som bidrar till atl stimulera kroppens egna läkande krafter bör även främjas.

Med hänvisning lill det anförda hemställer jag om kammarens tillständ atl till herr socialministern ställa följande frågor:

1,   Ärstatsrådet villig att utlalasigtill förmån församhällsstödd utveckling av de värdefullare delarna av vad som här har kallats "den fria vårdsektorn"?

2,   Finns det eventuella planer på att ytteriigare försvära verksamheten för utövare av "den fria sjukvärden"?

Nr 102

Torsdagen den 17 oktober 1974

Denna anhållan bordlades.

§ 10 Interpellation nr 125 om ökat bistånd åt Guinea-Bissau och Mozambique

Ordet lämnades på begäran till

Fru DAHL (s), som yttrade:

Herr talman! Under de senaste månaderna har utvecklingen mot självständighet i de forna portugisiska kolonierna i Afrika gått snabbi.

Republiken Guinea-Bissaus självständighet är nu universellt erkänd, bl, a. genom invalet i FN, De sista portugisiska trupperna häller på att lämna landet. Ansvaret för förvaltningen vilar pä den regering som redan för ett är sedan utsågs i samband med att befrielserörelsen PAIGC och det folkvalda parlamentet i de befriade områdena utropade den självständiga republiken Guinea-Bissau, Om Kap Verde-öarnas framtid skall beslut fattas vid en folkomröstning, som för närvarande förbereds.

Överenskommelse har ocksä nätts om avvecklingen av kolonialstyrelsen i Mozambique. 1 den nuvarande provisoriska regeringen utgör ministrar nominerade av befrielserörelsen FRELIMO en majoritet. Vid den fullständiga självständigheten, som inträder i juni 1975, kommer FRELIMO att ta över ledningen av den nya staten.

I vad slutligen gäller Angola har den portugisiska regeringen i princip erkänt

79

Nr 102

Torsdagen den 17 oktober 1974

dess självbestämmanderätt. Situationen är emellertid mycket komplicerad, och det är ännu oklart när och i vilka former självständigheten kan förverkligas.

De tvä nya staterna Guinea-Bissau och Mozambique är i många avseenden ovanligt väl rustade för självständigheten. Redan medan befrielsekampen pågick började man bygga upp det nya samhället i de befriade områdena med civil administration, skolsystem och hälsovårdsorganisation samt de-mokrariska institutioner. Befolkningen har mobiliserats för all fylla uppgifter i samhället och produktionen och är väl förberedd för de stora insatser som måsle göras för alt utveckla länderna. Det finns en ansvarsfull, skolad och demokratiskt förankrad ledning pä alla nivåer.

Men de svårigheter man stär inför är oerhörda. Den portugisiska kolonialmakten slog sönder de samhällssystem som fanns före kolonialUden. Praktiskt taget ingenting gjordes för alt utveckla länderna, vare sig för alt modernisera jordbruket, utveckla en modern industri eller bygga ut skolväsen, sjukvård eller en modern samhällsadministration. Pä grund av den koloniala utplundringen tilltog i stället svälten och sjukdomarna alltmer. I dag hotas ocksä de nya staternas existens och självbestämmanderätt av mäktiga politiska och ekonomiska intressen, inte minsl i södra Afrika. Den uppgift man står inför är därför atl under starkt hot frän yttre fiender sä snabbt som möjligt söka lösa dessa länders mycket stora utvecklingsproblem. Om man skall lyckas med den uppgiften måste man fö elt omfattande stöd av bäde politisk och ekonomisk natur frän vänskapligt sinnade stater.

Sverige har helhjärtat stött befrielserörelsernas kamp för självständighet. Vi har ocksä lämnat ell betydande ekonomiskt stöd till PAIGC, FRELIMO och MPLA för uppbyggnaden av samhällsorganisationen i de befriade områdena. Denna solidaritetspolitik måste nu fullföljas genom att vi i denna situation av avgörande betydelse för de nya staternas framlida existens är beredda alt ge ett omfattande ekonomiskt stöd till deras utvecklingsprogram. Ett sådant stöd skulle dessutom te sig naturligt för Sverige, eftersom man i dessa länder konsekvent strävar efler alt fö lill stånd en utvecklingsprocess som avskaffar sociala orättvisor och syftar till att förbättra levnadsvillkoren för folkfiertalet.

Med stöd av vad som anförts anhåller jag om kammarens tillstånd att lill fru statsrådet Sigurdsen fä rikta följande fräga:

Vilka insatser planerar den svenska regeringen för att lämna omfattande bistånd till utvecklingsprogrammen i Guinea-Bissau och Mozambique?

80

Denna anhållan bordlades.

§ 11 Anmäldes och bordlades motionen nr 1871 av herr Hermansson m.fl. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:129 med förslag om förbättrade folkpensionsförmåner och en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern.

§ 12 Utsträckt motionstid Nr 102

Torsdagen den
Ordet lämnades pä begäran till                                          I-7 oktober 1974

Herr CLARKSON (m), som yttrade:                                     --------------

Herr talman! Jag hemställer att kammaren ville besluta att tiden för avgivande av motioner i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner 1974:129 med förslag om förbättrade folkpensionsförmäner och en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern samt 1974:132 med förslag om sänkning av inkomstskatten, m. m. mätte med hänsyn till ärendenas omfattning utsträckas till första plenum efter onsdagen den 30 oktober.

Denna anhållan bifölls.

§ 13 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framställts, nämligen

den 16 oktober av

Nr 257 Fröken Hörlén (fp) till fru statsrådet Hjelm-Wallén angående remissbehandlingen av SIA:s och barnstugeutredningens förslag om fritidsverksamheten för barn:

Avser statsrådet att ta något initiativ så att remissinstanserna samtidigt kan behandla både SIA:s och barnstugeutredningens förslag om fritidsverksamheten för barn?

Nr 258 Herr Nilsson i Tvärålund (c) till herr utbildningsministern angående

lanthushållsskolornas verksamhet;

Bör skolöverstyrelsen och länsskolnämnder - med beaktande av uttalande i propositionen 1974:82 och UbU 1974:29 angående lanthushållsskolornas framtida verksamhet - engagera sig för att begränsa ifrågavarande skolors rekrytering och verksamhet?

den 17 oktober av

Nr 259 Fröken Eliasson (c) till fru statsrådet Sigurdsen om svenska katastrofinsatser i Indien och Bangladesh:

Är statsrådet beredd att verka för att delar av det svenska spannmålsöverskottet tas i anspråk för katastrofinsatser i Indien och Bangladesh m.ed anledning av den svära hungersnöden där?

Nr 260 Fru Fredrikson (c) till herr socialministern angående myndigheternas

inställning till naturiäkemedel:

Är statsrådet beredd att - bl. a. utifrån erfarenheterna med THX-pre-
parat - medverka till en mera positiv inställning till och behandling
av naturiäkemedel från myndigheternas sida?                                       81

Nr 102-------- Nr 261 Herr Molin (fp) till herr justitieministern angående behandlingen
Torsdagen den frågan om valdistriktens storiek vid allmänna val:
17 oktober 1974 Anser justitieministern att frågan om valdistriktens storlek vid all-
-------------- manna val bör underställas riksdagen och när kan i sä fall detta ske?

Nr 262 Herr Molin (fp) till herr utbildningsministern om information angående U 68-beredningens förslag:

Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta för att närmast berörda myndigheter, organisationer och grupper skall fö möjlighet atl ta ställning till U 68-beredningens överväganden och förslag innan dessa läggs till grund för beslut av statsmakterna?

Nr 263 Fni /»»(/(c) till herr kommunikationsministern om upprustning av standarden pä bäddarna i SJ:s sovvagnar:

Har statsrådet för avsikt att vidta nägra åtgärder i syfte att åstadkomma en upprustning av standarden pä bäddarna i SJ:s sovvagnar?

Nr 264 Herr Johansson i Skärstad (c) till herr statsministern angående om-

fönget av offentliga utredningars betänkanden:

Anser statsministern det vara motiverat att ge statens offentliga utredningar sådana direktiv att betänkandena presenteras i ett omföng som ger enskilda människor reella möjligheter att tränga in i utredningsförslagen?

Nr 265 Herr Johansson i Skärstad (c) till herr socialministern om tillhandahållande inom landet av vissa läkemedel:

Anser statsrådet det vara humant och riktigt att värdsökande, genom

myndigheternas ingripande, tvingas att resa utomlands för att erhålla

de läkemedel, som de anser sig behöva?

Nr 266 Herr Björck i Nässjö (m) till herr kommunikationsministern angående beslutanderätten i fräga om indragning av järnvägstrafik:

Anser kommunikationsministern det tillfredsställande atl indragning av även omfattande lokal spårbunden persontrafik kan ske av SJ:s distriklsenheter i stället för av högre myndighet?

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 15.12.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert