Riksdagens protokoll 1973:77 Onsdagen den 2 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1973:77

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:77

Onsdagen den 2 maj

KL 16.00

§   1  Om tillhandahållande av luftrenare som kostnadsfritt hjälpmedel för handikappade

Herr socialministern ASPLING erhöU ordel för all besvara herr Henmarks (fp) den 12 aprU framsläUda interpeUation, nr 78, och anförde:

Herr lalman! Herr Henmark har frågat mig om jag är beredd medverka tUl att luftrenare snabbi inordnas bland de hjälpmedel tiU vilka statsbidrag utgår enligt kungörelsen (1968:238) om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade.

Kungl. Maj:l har uppdragit åt hjälpmedelsgruppen att i anslutning tiU pågående utredningsarbete beträffande hjälpmedel för handikappade närmare pröva frågan om dels bestämningen av begreppet hjälpmedel enligt hjälpmedelskungörelsen, dels ävgränsningen av dessa hjälpmedel gentemot sådana hjälpmedel som har tiU ändamål all tUlgodose ett sjukvårdsbehov. Frågan huravida ett sådant hjälpmedel som luftrenare för personer med allergi skaU föras upp på förteckningen över de hjälpmedel för vilka statsbidrag utgår är beroende av den prövning som hjälpmedelsgrappen enligt detta uppdrag nu håller på med.

Riksdagen har i aprU i år med hänvisning tUl hjälpmedelsgruppens utredningsarbete avslagit en motion med samma syfte som herr Henmarks förevarande fråga. Jag är för min del inte heller beredd alt föregripa hjälpmedelsgruppens prövning av frågan.

Herr HENMARK (fp):

Herr talman! Del svar som jag erhåUit och för vilket jag naturligtvis tackar är verkligen så negativt som del kan vara. Jag är fuUt medveten om riksdagens beslut alt inte agera, men det beslutet rörde, som del synes mig, helt procedurfrågan — man ville inle gripa in i en utredning och i etl kommittéarbete som pågick.

Jag kan emellertid inte tänka mig alt socialministern är riktigt i samma läge. Utredningen ligger dock under socialdepartementet, och ämbetsverket likaså. Jag kan inle inse all del skulle behöva anses som opåkallat atl man där griper in för att påskynda etl visst ärende, med hänsyn lUl de lättnader i mänskligt lidande som kan vinnas. Jag tycker för min del atl det på något sätt vittnar om cynism alt ett ärende, som berör ett sådant mänskligt lidande, som det här är fråga om, av sådana skäl skall behöva fördröjas dag efler dag, månad efter månad, ja kanske år efter år. Man kan ju fråga sig: Varför skall ärendet fördröjas? Behövs det mera prov?

Jag har i samband med att jag har ställt denna interpellation fått mig meddelat all del har gjorts prov. Vid Akademiska sjukhuset i Uppsala har två läkare, Dreborg och KoUberg, gjort prov med ifrågavarande luftrenare. De säger i en uppsats i AUergia nr 1:1970: "Luftrenaren kan

Nr 77 Onsdagen den

maj

1973

Om tillhandahållande av luftrenare som kostnadsfritt hjälpmedel för handikappade

Nr 77

Onsdagen den 2 maj 1973

Om tillhandahållande av luftrenare som kostnadsfritt hjälpmedel för handikappade

naturligtvis inle helt eliminera astmabesvären, men, räll använd, kan den vara en god hjälp."

Prov har också utförts vid Falu lasarett och vid Högbo sjukhus, som är anslutet lUl lasarettet. I en rapport, som är undertecknad av överläkare Ragnar Thune och biträdande överläkare Ingemar Wigehus, sägs bl. a.: "Även om man icke kan bortse från en psykologisk effekt i samband med behandhngen torde kunna konstateras atl en snabb och i vissa faU varaktig förbättring skett hos de behandlade patienterna, vilken effekt måste lUlskrivas den genom filtret sänkta parlikelhallen i rumsluften."

Del har också skett prov vid Linköpings regionsjukhus, barnmedicinska kliniken. Man har prövat apparaten på barn som har astma. I en sammanfattning skriver man: "Sleral-filtrerad luft har visat sig hos dessa barn ge delvis betydande förbättringar och dessutom har vissa ulrednings-mässiga vinster kunnat göras. Apparaturen ställer sig för enskilda personer tämligen dyrbar men kräver ett minimum av underhåll. Förmånligt vore om landslingens hemsjukvårdsbyråer inköpte apparater för utlåning i samråd med behandlande läkare."

Del har också sagts mig atl Linköpings regionsjukhus har inköpt ett antal apparater av ifrågavarande slag för utlåning. De har inköpts för fondmedel, som egentligen varit avsedda för frisängar. Sådana är ju mindre aktuella nu för tiden, och därför har man kunnat använda medlen för detta ändamål.

Jag har närmast fått denna fråga aktualiserad genom kontakt med astmasjuka, framför allt med en person som jag känner sedan lång lid tUlbaka och som har upplevt etl ohyggligt Udande. Ofta har hon på nätterna fått resa lUl sjukhus, då andnöden satt in. Denna sjukdom har varit både psykologiskt deprimerande och somatiskt nedbrytande för henne. Hon hade sådana ekonomiska förhållanden att hon, när hon fick reda på all en sådan möjlighet fanns, kunde inköpa ifrågavarande apparat, och del gjorde hon också. Hon sade efler atl ha använt den något över ell år, alt den har varit till utomordentlig hjälp för henne. Hon greps av medlidande med alla de fatliga som inle kan lägga ut 1 500 kronor för att inköpa en apparat eller - om man skall ha den större modellen - en någol högre summa. Hon släUde frågan: Kan inte samhället hjälpa tUl i detta fall, så att man inte skall vara beroende av ekonomin för att få den utomordentliga lättnad som en sådan här apparat kan ge? Del är sålunda de faltiga som får lida och även barnen, om de inte har möjlighet atl skaffa sig apparaten själva.

Jag tycker alt denna fråga ur rent slalsekonomisk synpunkt inle kan vara så betydelsefull. Jag vet inle hur många personer det gäller, men jag har hört antalet 20 000 nämnas i detta sammanhang. Jag vet i alla fall att ungefär 2 000 apparater av ifrågavarande typ nu är i gång. Mot denna bakgrund tycker jag att man borde kunna påskynda behandlingen av ärendet.

Jag är säker, herr socialminister, på atl många kommer all uppleva det skriftliga svar som jag fått i dag på min interpellation som en besvikelse. 1 det län som jag representerar är det många som av någon anledning har fått denna fråga aktualiserad. Den har framförts i ohka sammanhang, inte minst av ungdomar som tillhör socialministerns eget parli. Från dessa

begärdes för någon vecka sedan alt landstinget skiUle inköpa apparater och ställa lill de sjukas förfogande. Jag tyckéVall del vore rimUgt alt de ginge in bland de statsbidragsberättigade hjälpmedlen.

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! Som jag nämnde i mitt svar är jag inte beredd all ta någon annan slällning Ull herr Henmarks fråga än vad riksdagen gjorde då den för en månad sedan avslog en motion med samma syfte. Del är väl inte obekant för herr Henmark all man, om del pågår en utredning vars uppgift är atl seriöst pröva frågor av exempelvis della slag, helt naturligt vUl invänta utredningens förslag och synpunkter innan man tar någon definitiv ställning.

Jag skaU väl inte, herr talman, förlänga debatten, men det finns kanske ytterligare ett par kommentarer atl göra. Frågan är kanhända inte fullt så enkel som herr Henmark tycks anse när han önskar all luftrenarna nu omedelbart skaU föras upp på hjälpmedelsförteckningen. Jag vet all del finns sakkunskap på detta område som anser att del behövs ett säkrare vetenskapligt underiag för att bedöma ifrågavarande luftrenares värde i de enskUda fallen. Man vel heller inle tUlräckligt om de olika typerna av luftrenare och deras effekt. Det finns med andra ord en rad frågor som behöver få sitt svar, och utredningen har Ull uppgift alt ingående pröva dessa spörsmål. StäUningstagandet lUl de här frågorna får bli beroende av vilka slutsatser utredningen kommer Ull. Det är vad jag vill säga herr Henmark i dag.

Vi bmkar ju inle la upp de enskilda faUen lUl diskussion i riksdagen, men del är givet att massor av människor på många olika områden möter problem och bekymmer. Vi har så långt som möjligt — inte minst genom insatserna på handikappområdet - sökt lösa de frågorna. Jag skall inle la upp frågan om hjälpmedelssidan här, men herr Henmark är säkerligen väl medveten om all del är etl område där vi har haft en utomordentligt snabb utveckling, som utan tvivel varit av stor betydelse för jusl de handikappade.

När vi får utredningens resultat, herr Henmark, får vi tillfälle atl pröva frågan. Då har vi ett underlag för ett stäUningstagande.

Herr HENMARK (fp):

Herr lalman! Jag är fullt benägen alt ge socialministern en ros för del som gjorts för de handikappade; jag vill ingalunda förneka det positiva som har skett. Dock är jag litet tveksam inför det här fallet. Prov har ändå pågått sedan 1969 — det är fyra år nu - och de resultat som har redovisats av riksdagens upplysningsljänsl, och som jag förmodar är fullt objektiva, har samtliga varit positiva.

Jag vel också alt del tidigare har funnits luftrenare av andra typer, som inte haft samma effekt som den här redovisade. Den har en ganska kraftig effekt — jag tror alt den tar ungefär 98,4 procent av alla de partiklar som kan redovisas inom ett luftlager. Det har sålunda rent praktiskt visat sig all den har varit ulomordenthgl underlättande för de astmasjuka.

Vad jag bör kunna säga ulan att del behöver anses vara känslosamt är.

Nr 77

Onsdagen den 2 maj 1973

Om tillhandahållande av luftrenare som kostnadsfritt hjälpmedel för handikappade

Nr 77

Onsdagen den 2 maj 1973

Om åtgärder för att underlätta adoption av utländska barn

atl för en människa som lider så som en astmasjuk gör kan man inte vara tUlräckligt snabb med att ge de lättnader som är möjliga. Jag är övertygad om alt detta är en lättnad, som är möjlig och borde kunna komma snabbt.

Jag vet inle — och det kanske inte socialministern själv gör — hur länge den här hjälpmedelskommillén skall arbeta med sina prov eller vilka prov som i dag pågår. Det skulle ha varit intressant att få en redogörelse för om det pågår några av kommittén anbefallda prov som kan avslutas inom rimhg tid.

I övrigt skulle jag vilja sluta med atl uttala den ärliga önskan att detta ärende påskyndas.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2 Om åtgärder för att underlätta adoption av utländska barn

Statsrådet fru ODHNOFF erhöU ordet för alt besvara herr Henmarks (fp) den 11 aprU framsläUda interpeUation, nr 76, lill herr socialministern, och anförde:

Herr talman! Herr Henmark har frågat socialministern om han är beredd alt medverka lUl alt underlätta för enskilda familjer alt adoptera utländska barn. Frågan har överlämnats tUl mig för besvarande.

Som interpellanten påpekar har lagstiftningen successivt ändrats så att adoptivbarn alltmer kommit all jämställas med biologiska barn. Familjer med adoptivbarn har härigenom redan nu i väsentliga avseenden fått del av samhällets serviceålgärder och sociala förmåner på samma villkor som andra barnfamiljer. Ett nytl, viktigt steg i denna riktning kommer att tas i samband med det förslag o"m en föräldraförsäkring som för närvarande föreligger för behandling av riksdagen. Enligt gällande regler har adoptivföräldrar inte rätt liU de förmåner som moderskapsförsäkringen ger biologiska mödrar. I propositionen 1973:47 om förbättrade famUjeförmåner inom den allmänna försäkringen föreslås emellertid i denna del alt adoptivföräldrar - lUcsom även fosterföräldrar — får rätt till föräldrapenning från den dag de får barnet i sin vård och fram lill dess barnet är i den åldern alt föräldrapenning senast upphör atl utgå till biologiska föräldrar, dvs. intiU den 240 :e dagen efter barnets födelse. Delta innebär atl foster- och adoptivföräldrar jämställs med biologiska föräldrar i fråga om skydd mot inkomstbortfall under den period i samband med och efler barnets födelse som föräldraförsäkringen läcker. Reglerna om anstäUningstrygghet utvidgas i samband härmed lill att även omfatta adoptiv- och fosterföräldrar i denna situation. Utöver att adoptivföräldrar på detta sätt jämställs med biologiska föräldrar föreslås i propositionen ett särskilt stöd tUl adoptivföräldrar som får bam som är över åtta månader men under tio år. Detta stöd, som i propositionen föreslås utgå i form av föräldrapenning under 20 dagar, syftar lill att i någon mån underlätta barnets anpassning lUl den nya miljön.

Vid sidan av dessa aktuella förbättringar av det ekonomiska stödet till famUjer med adoptivbarn vill jag också erinra om alt socialstyrelsen har i

uppgift atl vidta vissa åtgärder för atl underlätta adoption av utländska barn i Sverige. Kungl. Maj:l har således föreskrivit alt socialstyrelsen bl. a. skaU samla information om de möjligheter som finns lUl sådan adoption, förmedla information liU myndigheter och allmänheten i dessa frågor, della i utarbetandet av råd och anvisningar m. m. i adoptionsfrågor samt utbyta erfarenheter med myndigheler, institutioner och personer i andra länder. En rådgivande nämnd för hithörande frågor har också knutits till socialstyrelsen. Inom styrelsen utarbetas för närvarande på della område förslag tUI råd och anvisningar tiU barnavårdsnämnderna samt en informationsfolder som är avsedd för allmänheten.

Herr HENMARK (fp):

Herr talman! Del svar som statsrådet Odhnoff gett, och för vilket jag lackar, redovisar självfallet på etl korrekt sätt gällande bestämmelser. Dem var jag väl fullt medveten om, ävensom vad proposition nr 47 innehöU. Avsikten med interpellationen var närmast alt få vela huruvida statsrådet är benägen atl utöver de frågor det nu gäller arbeta vidare på atl underlätta möjligheterna för föräldrar som önskar adoptivbarn alt få denna sin önskan uppfylld.

Det är på två punkter som jag här skulle viha ställa frågor. Jag talar givetvis i första hand om adoption av utländska barn - det är ju del vanligaste. Det är inle lätt alt få ett svenskt adoptivbarn i dag. Däremot har det ju under de senaste åren varit ganska vanligt all man har kunnat adoptera utländska barn.

Enligt proposition nr 47 kan föräldrapenning utgå till högst 240 :e dagen från barnels födelse. Vid adoption av ett utländskt barn är kanske egentligen dagen för barnets födelse av mindre intresse än den dag då föräldrarna får vården om barnet. Den dagen kan inträffa när barnet är två månader — måhända i bästa faU -, när det är sexmånader, sju månader eller äldre. Om barnet, då del överförs lill adoptivhemmets vård, är exempelvis sju månader kan adoptivföräldrarna få åtnjuta föräldrapenning i högst 30 dagar. Om del är äldre så blir del ingen föräldrapenning alls. Är barnet mellan åtta och tio månader blir det, tror jag, 20 dagar som de kan få föräldrapenning för att ta emot barnet.

Det har nu sagts mig - och jag tror atl det är så — all barn som kommer från en så helt främmande miljö säkert är lika myckel beroende av en anpassningslid som ett nyfött barn. Är de upp emot åtta månader har de kanske lärt sig att jollra fram några ord, men det är på etl annal språk. Jag vet inte hur tidigt de lär sig att tala, men vissa begrepp har de i alla fall - det vel jag.

Mihön är också en helt annan för dessa barn och kanske även klimatet. De skall anpassa sig tUl allt della.

Jag tror all om några barn behöver ha en särskUd personlig omvårdnad under de första sex månaderna, så är del barn som kommer från ett främmande land. Därför tycker jag alt delta tal om atl föräldrapenning skall utgå längst intill den 240;e dagen efter barnets födelse knappast är relevant i förhållande tUl del verkliga behovet. Föräldrapenning skulle behöva utgå under sex månader räknat från dagen för övertagandel av vården.

Nr 77

Onsdagen den 2 maj 1973

Om åtgärder för att underlätta adoption av utländska barn

Nr 77

Onsdagen den 2 ma] 1973

Om åtgärder för att underlätta adoption av utländska barn

Del var den saken. Sedan är del en sak lill som är av stor betydelse för en famih som vUl adoptera, och det är kostnaden. Vi vet all penningaffärer i samband med adoption inle får förekomma. Om det är så atl man erbjuder sig atl betala eller om det ges någon ersättning från den avlämnande lUl den övertagande vårdaren, så är del ett hinder för all adoption över huvud laget skaU äga rum. Men i nuvarande läge är del för ett par som önskar adoptera ett utländskt barn verkligen en ekonomisk historia om de skall kunna göra detta. Jag har fått, tror jag, mycket sakkunniga uppgifter om all beloppen kan sträcka sig upp tUl 7 000 eller 8 000 kronor - i bästa fall rör del sig kanske om 3 000-4 000 kronor. Alla har ju inte möjligheter alt komma ut med så mycket pengar, och därför är frågan huruvida man inte pä något sätt skulle kunna underlätta för personer som önskar men icke själva kan få barn av en eller annan anledning all skaffa sig ell adoptivbarn utan denna stora ekonomiska insats.

Det är en person som har skrivit tUl mig i del här ärendet och velat påpeka atl om en kvinna får etl barn här i Sverige, så sker del ingalunda utan kostnad för samhället. När kvinnan ligger på en klinik eller en föriossningsavdelning låt mig säga sju dagar och del kostar 300-500 kronor om dagen, så blir det ju en kostnad varierande mellan 2 000 och 3 500 kronor. Detta är säkerligen skäliga beräkningar.

1 dagens läge ger samhället stöd tUl de personer som vill ha och får barn, och jag tycker del är ett glädjande gott stöd som ges. Samhället lämnar också stöd till dem som blir gravida men inle vill ha barn - där kan samhället medge abort osv. Del kostar också pengar. Men åt den kategori som önskar men inte kan få barn ger samhället inget stöd i samband med övertagandet av vårdnaden av ett barn. Samhället lämnar ett stöd senare i form av föräldrapenning, som jag har sagt, men när del gäller den kostnad som det innebär alt över huvud tagel kunna få ett barn i sin vård ger samhället i dagens läge inget stöd.

Mot denna bakgrund skulle jag alltså vUja fråga huruvida statsrådet Odhnoff vore benägen att på någol sätt medverka till att hjälpa de personer som kanske inle har råd med dessa utgifter men som gärna vill ha etl barn, så atl några ekonomiska hinder inle behöver läggas i vägen i sådana fall.

10

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr talman! Jag skulle först vilja säga tUl herr Henmark att jag tror all alla barn behöver omvårdnad, inte bara de som kommer frän en annan mUjö och ett annat klimat. Det gäller alltså all anlägga delta stora perspektiv på de här frågorna över huvud taget.

Vad sedan beträffar de frågor som närmast har alt göra med förslagen tUl föräldraförsäkringen så har ju dessa behandlats av socialförsäkringsutskoltet och kommer upp tUl behandling i kammaren inom kort. Vi kan knappast föregripa den diskussionen, men eftersom herr Henmark insisterar vUl jag ändå påpeka all del är en väsentlig nyhet när del gäller ekonomiskt stöd tUl adoptivföräldrar atl man nu enligt förslaget likställer dem med biologiska föräldrar i fråga om spädbarnen och dessutom ger 20 dagars ersättning vid adoption av äldre barn. Jag vill också erinra om alt

förslaget i propositionen går tUlbaka på etl enliälligt förslag från familjepolitiska kommittén.

Sedan lar herr Henmark upp kostnadsfrågorna, och det skaU bara konstateras all de kostnadsuppgifter som herr Henmark för fram - kostnader varierande från 3 000 lUl 8 000 kronor - stämmer väl med de uppgifter som jag har. Emellertid kan man inte utan vidare jämstäUa förlossningskostnader med transportkostnader. Vidare har väl de som beslutar sig för att adoptera ett utländskt barn i allmänhet övervägt saken under en längre tid och under den tiden inle behövt ha några utgifter för barnet. De har alltså haft en viss förberedelsetid all klara de kostnader som uppkommer i samband med själva adoptionsförfarandel.

Den svårighet som adoptivföräldrar ofta har påpekat har ju varit att det är besvärligt all ta sig igenom den krångliga administrativa labyrint som skapats av att olika länder ställer olika krav på adoptivföräldrarna. Där har vi varit inne på en väg som jag tror är riklig, när vi har försökt alt fortlöpande förslärka socialstyrelsens möjlighet att ge service i adoptionsärenden.

Om det behövs ytterligare förbättringar i dessa avseenden, utöver vad som föreslagils och nu kommer att behandlas i riksdagen, så måste man överväga vilka åtgärder som skaU prioriteras.

Herr HENMARK (fp):

Herr lalman! Del är klart alt del inte är rikligt atl jämföra förlossningsvårdskoslnader med transportkostnader, men när vi räknar med ekonomiska Ung brukar vi här i riksdagen ofta säg: Vi vill gärna ha't, men var ska vi ta't? Och då tror jag att man kan säga atl del finns skäl för atl rent ekonomiskt underlätta för dem som av en eller annan anledning inte kan få barn, så atl de inte hindras i denna rent naturliga drift, som vi människor har.

Jag tror alt de åtgärder som är vidtagna - som statsrådet också har redovisat i silt svar — för alt man skall kunna ge information och hjälpa tUl med handledning när det gäller dessa saker är mycket värdefulla. Del finns också en del sammanslutningar som vid sidan om ämbetsverken har åtagit sig sådant informationsarbete. Jag har själv haft kontakt med någol som heter Adoptionscentrum, som jag tror är väl insatt i dessa frågor och som gett en hel del uppgifter.

Men liU slut kommer man tUl de ekonomiska förmånerna, och såvitt jag kunde höra av fru Odhnoffs svar är statsrådet tydligen inle beredd atl överväga möjligheten att stödja människor när det gäller den rent ekonomiska påfrestningen på grand av transporter osv. för att få adoptivbarn till Sverige. Är denna uppfattning riktig?

Det är säkert många som frågar sig om man inte på något sätt skulle kunna få hjälp med dessa kostnader. Med de utgifter vi har, inle minst vår stora skattebörda, tror jag atl del är myckel svårt för människor i alla inkomstlägen — och allra svårast för dem som har små inkomster — att samla ihop även ett litet kapital. Del är ändå etl litet kapital som behövs för att ombesörja en sådan här adoption, och det är många som har svårt att samla ihop det kapitalet. Därför skulle det vara ett utomordentligt stöd om människor kunde påräkna statsmakternas intresse för atl hjälpa

Nr 77

Onsdagen den 2 maj 1973

Om åtgärder för att underlätta adoption av utländska barn

11

Nr 77

Onsdagen den 2 maj 1973

Om åtgärder för att underlätta adoption av utländska barn

tiU.   Del  skulle  vara  intressant atl höra ännu en gång om statsrådet Odhnoff är helt negaliv på den punkten.

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr talman! Efter vad jag hört från socialstyrelsen upplevs den här kostnaden i allmänhet inte som något avgörande hinder för adoption. Socialstyrelsen upplyser vidare all del skett en kraftig utjämning så all ansökningar numera kommer från de mest skiftande yrkes- och inkomst-kategorier. Samtidigt understryker man del som jag förde fram i mitt förra inlägg, nämligen atl det är de administrativa svårigheterna som upplevs som störst.

I vad gäUer ytterligare ekonomiskt stöd i det här sammanhanget kan man av herr Henmarks inlägg utläsa att han skulle kunna länka sig alt ställa ekonomisk hjälp i den här frågan mot en lägre prioritering av medel för förlossningsändamål. Del är naturligtvis folkpartiet obetagel all framlägga etl sådant förslag.

Herr HENMARK (fp):

Herr talman! Jag förslår inte alls den slutsals som statsrådet Odhnoff försökte dra i sitt senaste inlägg. Jag har över huvud taget inte ställt dessa kostnader i något slags prioriteringsordning tiU varandra. Del måste vara alldeles feluppfallat. Jag har aldrig någonsin velat och skulle inle på någol sätt viha minska slödel lill de barnfamiher som finns här hemma och lill de nyfödda barnen här, ulan frågan är om man dessutom kunde hjälpa dem som av någon anledning inle kan få egna barn alt också få ett barn alt vårda.

Herr MÖLLER (fp):

Herr lalman! Jag skulle ändå vilja fråga slalsrädet Odhnoff, efler den spännande debatt vi hört här, vilka sakskäl det kan finnas till att man inte kan gå utöver en tjugodagarsgräns när det gäller den tid som föräldrarna kan få vara hemma om ett adopterat barn, svenskt eller utländskt, är mer än 8 månader gammalt vid sin ankomst tiU famihen. Anser statsrådet Odhnoff att det i så fall räcker och är lämpligt att någon av föräldrarna i allmänhet är hemma endast 20 dagar vid adoptionen av dessa barn? För det måste väl finnas etl sakskäl när del gäller atl ta hand om barnen, vilket är det centrala, tiU oviljan att sträcka sig utöver 20-dagarsperioden.

Jag ställer den frågan också med utgångspunkt i det faktum att socialassistenter och andra som brukar göra intervjuer och undersökningar av blivande föräldrar, innan dessa kan få adoptera t. ex. etl utländskt barn, brukar vara måna om atl en av föräldrarna skaU stanna hemma en längre lid. De ställer ofta, ulan att ha formeUa krav, den viktiga frågan: Avser en av er att vara hemma och la hand om bamel etl lag efler dess ankomst hit till Sverige och till er? Om man verkligen anser all del ligger någonling i den frågan - och det anser jag för egen del - kan ju 20 dagar inte vara en rimlig period. Eller är del så att socialassistenterna enligt statsrådet går fram efter en sakligt oriktig linje och all del skulle vara obehövligt atl vara hemma en rejäl lid efter adoptionen?

Jag frågar detta därför att debatten hittills inte givit något sakligt skäl

tUl 20-dagarsgränsen, och därför att det gör inte heUer den proposition 1973:47 som nämns i interpeUationssvaret. På s. 49 anges det bara att det här är fråga om en ny stödform, och med det skälet kunde man ju ha tagit tiU vilket dagantal som helst. Sedan skriver statsrådet endast att del "enligt min mening" bör vara 20 dagar.

Låt mig poängtera föhande. Utgångsläget är inte hka när det gäller egenfödda barn häri landet och barn som adopteras. Då utgångslägel inle är delsamma blir förhållandena inte jämlika om inle reglerna i fråga om ekonomiskt stöd anpassas lUl verkligheten, som i dessa båda fall inte alls är densamma. Gränsen på åtta månader - och annars bara 20 dagar -drabbar grymt och orättvist, då nästan aUa utländska barn är äldre än åtta månader vid adoptionen.

Del gäller här inte heUer barn som haft det särskUl lätt eUer som haft ens en genomsnittlig barnatillvaro i utlandet. Ulan oftast är del hittebarn som i späd ålder känt av atl de blivit lämnade av sina föräldrar, och del innebär enligt alla vetenskapliga undersökningar en oerhörd chock för dem. De har haft de mycket svårt, och så skaU de nu omplanteras i en helt ny miljö. Margareta Ingelstam som varit ordförande i Adoptionscentrum säger i en innehållsrik intervju i Dagens Nyheter den 14 mars i år: "Barnet byter niUjö, får nya referensramar, ell nytt språk och helt nya människor som del blir beroende av. Många barn har aldrig tidigare haft möjlighet all knyta emotionella kontakter. Andra barn flyttas från fosterhem tUl fosterhem. De söker i början trygghet hos alla vuxna. Så småningom får de starkare kontakt med en person - mamman eller pappan. De blir då väldigt bundna lUl den här enda personen. Så småningom kan man komma fram lill en mera naturiig kontakt där barnet känner en naturlig trygghet. Men det här kan vara en lång och jobbig utveckling som inte går på tjugo dagar."

Del är också mot den bakgrunden jag ställer frågan: VUka sakskäl finns det för denna gräns?

Nr 77

Onsdagen den 2 maj 1973

Om åtgärder för att underlätta adoption av utländska barn

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr lalman! Mitt svar tUl herr Möller måste bli detsamma som det jag alldeles nyss har givit herr Henmark och som herr Henmark respekterade, nämhgen att vi inte kan föregripa riksdagens behandling av en proposition som kommer upp i kammaren om några dagar. Vi kan därför inle nu gå in på diskussion av detaljerna i förslaget. Det blir tid atl diskutera just den här punkten i sill sammanhang i samband med riksdagens debatt om föräldraförsäkringen.

Herr MÖLLER (fp):

Herr talman! När en interpellation besvaras så kort tid innan utskollsärendel kommer upp lUI behandling är det klart atl man är glad för att statsrådet är här, så alt del skulle kunna gå alt fä litet mera kött på benen än de få rader som finns i propositionen. Eftersom statsrådet Odhnoff själv hänvisade lill den i sitt svar hade det varit angeläget, atl vi hade kunnat få reda på något mera. Hela svaret går dessutom ut på all betona alt man på alla sätt söker jämställa de här barnen, men vad herr Henmark och jag har velat påpeka atl del inte kommer alt råda någon

13

Nr 77

Onsdagen den 2 maj 1973

Om åtgärder för att underlätta adoption av utländska barn

faktisk jämlikhet. Det är väl bara atl hoppas all vi kan få ett bättre och mera fullödigt svar av statsrådet själv i debatten om en vecka eller två — jag uppfattade hennes ord som en personlig hänvisning till det material som statsrådet då torde komma fram med.

Jag kan tiU slut konstatera alt det finns en klar skiljelinje i vår syn på hur de adopterade barnen skaU behandlas. Folkpartiet ansåg denna fråga vara så viktig all man i höstas tiU och med skrev in följande i del nya partiprogrammet, där med små barn- menas bam under skolåldern: "Adoption av små barn bör hkstäUas med biologiskt föräldraskap och medföra samma rätt till föräldraskapspenning och till ledighet vid barnets ankomst tiU familjen."

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts proposition nr 127 till skalleutskottet.

§ 4 Föredrogs och hänvisades framställningarna nr 10 och 11 till konstitutionsutskottet.

§  5  Föredrogs och hänvisades motionerna

nr                                  1962 och 1963 Ull civUutskottet,

nr                                  1964 till utbildningsutskoltel,

nr                                  1965-1967 tUl skarteutskottet,

nr                                  1968 lUI jordbruksutskoltel,

nr                                  1969 och 1970 tiU skatteutskottet,

nr                                  1971 lill jordbruksutskottet samt

nr                                  1972-1974 liU skatteutskottet.

§ 6 Föredrogs, men bordlades åter finansutskottets betänkanden nr 21 och 22, skatteutskottets belänkande nr 27, juslitieutskottets betänkanden nr 17, 19 och 20, försvarsutskottets betänkanden nr 14 och 15, jordbruksutskottets betänkande nr 20 samt näringsutskoltels belänkande nr41.

§  7  Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen nr 85.

§ 8 Herr talmannen meddelade atl på föredragningsUslan för morgondagens sammanträde skulle justitieutskottels betänkande nr 20 uppföras närmast efter jordbruksutskottets betänkande nr 20.

§ 9 Herr talmannen meddelade att herr Eriksson i Bäckmora och herr Werner i Tyresö enligt till kammaren inkomna läkarintyg var sjukskrivna, herr Eriksson i Bäckmora ytterligare under tiden den 1 maj-30 juni och herr Werner i Tyresö under liden den 2-27 maj.

Herr   Eriksson   i   Bäckmora   och   herr   Werner  i Tyresö  bevUjades erforderiiga ledigheler från riksdagsgöromålen.

10 Anmäldes och bordlades föhande motioner:                            Nr 77

Nr  1975  avherr Bohman m.fl                                                        Onsdagen den

Nr  1976 avherr Bohman m. fl.                                                       2 maj 1973

Nr  1977  avherr Hermansson m. fl.                                                                  

Nr  1978 av fru Mogård avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973:115 med förslag till åtgärder för att bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen

§ 11  Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades all följande enkla fråga denna dag framställts, nämligen av

Nr  198  Herr Henningsson  (s)  tUl statsrådet fru Odhnoff om åtgärder mot felaktiga uppgifter i ansökan om famUjebosladsbidrag:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd vidta för att skärpa kontrollen i fråga om uppgifter som lämnas i samband med ansökan om famUjebosladsbidrag och vad avser statsrådet vidta för åtgärder för atl förenkla formerna för att återkräva bidrag som utbetalats på grundval av felaktiga uppgifter om förmögenhet eher inkomst?

§   12 Kammaren åtskUdes kl. 16.43.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert