Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:18

Tisdagen den 6 februari

Kl. 16.00

Förhandhngarna leddes av herr tredje vice talmannen.

Nr 18

Tisdagen den 6 februari 1973

Om utvidgning av fiskegränsen i Östersjön

§ 1 Justerades protokollen för den 26 januari.

§ 2 Föredrogs frän suppleanten i riksdagens lönedelegation fru Sigurdsen och suppleanten i riksdagens revisorer herr Rune Johansson, Norrköping, inkomna skrivelser, vari dessa avsagt sig nämnda uppdrag.

Med anledning härav beslöt kammaren dels att godkänna avsägelserna, dels att val skulle anställas i föreskriven ordning.

§ 3 Om utvidgning av fiskegränsen i Östersjön

Herr jordbruksministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Hedins (m) i kammarens protokoU för den 24 januari intagna fråga, nr 51, och anförde:

Herr talman! Herr Hedin har frågat mig, om regeringen har för avsikt att under årets riksdag lägga fram förslag om utvidgning av fiskegränsen i Östersjön.

Jag vill först erinra om vad jag anförde i denna fråga den 19 maj i fjol som svar på en interpellation av herr Hedin. Jag framhöll då bl. a. att det i överensstämmelse med Sveriges traditionella ståndpunkt i liknande sammanhang var den svenska regeringens inställning att en utflyttning av den svenska fiskegränsen i Östersjön borde ske i samförstånd med övriga berörda stater.

Regeringen undersöker sedan en tid tillbaka förutsättningarna för samförstånd mellan Östersjöstaterna i frågan. Först när resultatet av denna undersökning föreligger avser regeringen att ta sluthg ställning till frågan om en utvidgning av vår fiskegräns i Östersjön.

Herr HEDIN (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret på min fråga. Att jag igen tagit upp denna fråga, som jag tog upp förra året, beror på att man bland fiskarna utefter hela Östersjökusten anser att det är utomordentligt angeläget att få den löst sä snart som möjhgt. Det är ju så att vi för närvarande bara har skydd tih 4 sjömil. Där utanför kan alltså främmande länders fiskare hålla tiU, och det gör de i mycket stor utsträckning ibland. De kan komma med mycket stora flottor - ett moderfartyg och ibland över 100 fisketrålare. När de har fiskat inom ett område, lönar det sig inte för de svenska fiskarna att gå ut där under den närmaste veckan eller de närmaste fjorton dagarna. Detta gäller framför aUt utanför Gotland men också utanför Stockholms, Sörmlands, Öster-

Nr 18

Tisdagen den 6 februari 1973

Om utvidgning av fiskegränsen i Östersjön

götlands och Kalmar läns skärgårdar. . '

Det har gått ganska lång tid sedan denna fråga aktuahserades och jag tycker nog att det är på tiden att den blir löst mycket snart. Polen och Sovjetunionen har som bekant redan en gräns vid. 12 sjömiL Det torde inte vara några svårigheter att komma överens med Finland och Danmark, och jag kan inte förstå att det skall föreligga några hinder för att mycket snart lösa denna fråga i positiv riktning. Vi har ju i Sverige på Västkusten tidigare en gräns vid 12 sjömU. När gränsen flyttades ut från 4 till 12 sjömil, kom man där ömsesidigt överens med Danmark att man skulle fiska intill varandras kuster som tidigare. Jag förutsätter att man när det gäller Danmark också får träffa motsvarande överenskommelse i Östersjön. Vi har ju intresse av.att fiska utanför Bornholm och danskarna intill den svenska kusten.

Jag hoppas alltså att jordbruksministern mycket snart skall komma fram till resultat som kan leda till det samförstånd som naturligtvis är önskvärt att uppnå i detta sammanhang. Men skulle det eventueUt vara något land som av något för mig obekant skäl inte skulle vilja vara med på noterna, tycker jag att Sverige ändå ensidigt skall flytta ut fiskegränsen. Det har de andra länderna gjort.

Herr jordbruksministern BENGTSSON;

Herr talman! Jag tror inte det finns anledning att befara den situation som herr Hedin nämnde i slutet av sitt inlägg, att vi skall behöva flytta ut fiskegränserna i strid mot önskningar från de andra Östersjöländerna. Vi har ju båda den uppfattningen att en utflyttning bör ske i samförstånd. Jag ser inte någon anledning att vara pessimist i dag, men herr Hedin vet ju att det tar hte tid när man skall förhandla och resonera med utländska stater, och det är ju fråga om rätt många kring Östersjön. Därför har jag inte vågat ange någon tidpunkt när en överenskommelse kan vara klar, men jag har precis samma önskan som herr Hedin att vi snart skall få den här frågan ur världen. Jag kan dock av helt naturliga skäl inte ange någon exakt tidpunkt.

Herr HEDIN (m): ,

Herr talman! Jag fär erkänna att jag har förståelse för att jordbruksministern inte kan ge något konkret besked om tidpunkten. Men jag är tacksam för den mycket positiva uppfattning jordbruksministern har om möjligheterna att ganska snart komma fram till resultat i detta avseende. Jag har personligen talat med åtskilhga företrädare för de andra ländema runt Östersjön, och jag vet att de sannolikt inte har några invändningar att göra. Jag hoppas som jordbruksministern att det snart skall vara möjligt att få en lösning till stånd.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. problemen med i havet sänkta stridsgaser m. m. från andra världskriget

Herr jordbruksministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Nilssons i Trobro (m) i kammarens protokoh för den 24 januari intagna fråga, nr 52, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Trobro har frågat vilka initiativ regeringen tagit för att komma till rätta med de problem för t. ex. fisket som härrör frän stridsgaser som sänkts i samband med andra världskriget, särskilt beträffande farvattnen kring Bornholm.

Redan år 1947 utarbetade ciyilförsvarsstyrelsen i samråd med försvarets forskningsanstalt (FOA) och marinförvaltningen anvisningar att iakttas vid fynd av stridsgas. Vidare har fiskeristyrelsen i augusti 1969 till fiskarna sänt ut av FOA utarbetade anvisningar rörande behandling av skador genom senapsgas.

Det kan vidare nämnas att det område utanför Bornholm inom vilket gasammunition sänkts utmärkts på sjökort.

FOA håller personal och materiel i.beredskap för indikering och sanering om senapsgas kommer upp till ytan.

Regeringen har år 1968 uppdragit åt statens naturvärdsverk att samordna och initiera forskningsverksamhet beträffande Östersjön. Naturvärdsverket följer därmed också vad som sker i fråga om senapsgasen i Östersjön.

Några ytterligare åtgärder anser jag inte för närvarande behöva vidtas.

Nr 18

Tisdagen den 6 februari, 1.973

Ang. problemen med i havet sänkta stridsgaser m. m. från andra världskriget

Herr NILSSON i Trobro (m);

Herr talman! Jag ber att fä tacka jordbruksministern för svaret, som vittnar om att en mängd initiativ har tagits för att förhindra skadeverkningar av de dumpade partierna av gas och ammunition. Jag viU emellertid ändå erinra om att denna dumpning naturligtvis har vållat mycket stort avbräck för fisket i dessa vatten. Granater och bomber med tusentals ton stridsgas har legat i vattnet ända sedan andra världskriget. Särskilt fisket är utsatt för dessa risker, och vid åtskilliga lillfällen har det inträffat att gasbehållare kommit in i trälama och åstadkommit stora skador på dessa. Har behållarna då innehållit senapsgas, har det varit stor risk för manuella skador, vilka ocksä inträffat vid åtskilliga tillfällen.

Senapsgas är ju en oljelik vätska, och den är mycket svår att fä bort ur fiskeredskapen. Den är nästan olöslig i vatten och löses endast i organiska lösningsmedel. Kommer senapsgasen i beröring med huden kan det, om den inte observeras omedelbart, uppstå mycket stora och svärläkta särskador.

Nu har det förflutit ungefär 25 år,sedan dumpningen skedde, och en stor del av materialet är på väg att rosta sönder. Därför kan det fortfarande inträffa stora skador för fiskare i dessa farvatten. Jag vUl fråga herr jordbruksministern huruvida någon ersättning kan utgå, om ytteriigare skador skulle inträffa.

Nr 18 Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Tisdaeen deii--- '' talman! Om fiskarna och deras redskap skuhe skadas vid
6 februari 1973 beröring med senapsgas, sä är det naturhgtvis möjligt att utge ersättning
--------- —-------- ur katastrofanslaget. Såvitt jag har mig bekant har det emellertid inte

hänt någonting de två senaste åren. 1969 och 1970 hade vi rätt

besvärande problem med det här.

Jag har följt frågan noga och vet att fiskarna i dessa farvatten känner

sig rätt lugna. De är medvetna om riskerna, och de cirkulär de fått genom

fiskeristyrelsen talar också öm hur de skall bete sig om de skulle råka ut

för skador.

Svaret på den konkreta frågan är självfallet att om ett fiskelag åsamkas

skador förstora värden, så är vi beredda att pröva ersättningsfrågan.

Herr NILSSON i Trobro (m):

Herr lalman! Jag ber att fä tacka jordbruksministern för det positiva svaret pä min fråga. Senasf en skada mträffade var väl någon gång på hösten 1971. Skulle skador inträffa i fortsättningen, sä hoppas jag att ansökningarna om ersättning bhr välviUigt bedömda.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts proposition nr 12 till civUutskottet.

§ 6 Föredrogs, men bordlades åter finansutskottets betänkanden nr 3—5.

§ 7 Föredrogs och bifölls interpeUationsframstäUningama nr 29 och 30.

§ 8 Interpellation nr 31 ang. färdigställandet av storflygplatsen Landvetter vid Härryda

■ Ordet lämnades på begäran tUI

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp), som yttrade:

Herr talman! Den nya storflygplatsen Landvetter vid Härryda skall enligt nuvarande planering tas i bruk hösten 1977.

Riksdagen beslöt emehertid år 1971 enhälhgt att hemställa till Kungl. Maj:t att låta undersöka och ta till vara de möjligheter som kan föreligga att tidigarelägga utbyggnaden av flygplatsen. Anledningen till detta var att : Torslanda flygplats kommer att få mycket svårt att klara av Västsveriges flygtrafik längre än till ungefär 1975 utan dyrbara kortsiktiga investeringar. Regeringen anmodade luftfartsverket att undersöka dessa möjhgheter, och ett altemativ som skulle möjliggöra ett snabbare färdigställande av flygplatsen vid Härryda lades fram.

■ Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 5 maj förra året skulle emellertid
riktpunkten för byggandet av den nya storflygplatsen vid Härryda vara
ett färdigställande av flygplatsen under år 1977.

Ytterligare ett starkt skäl för ett påskyndande av arbetet har framkommit under de senaste åren, nämligen den stora arbetslösheten

bland tekniker och byggarbetare. Detta har föranlett den s. k. byggarbets-     Nr 18
gruppen att i sitt nyligen framlagda program ta upp flygplatsen vid     Tisdagen den
Härryda bland de. projekt som bör komma i fråga vid prövningen av      februari 1973
möjhgheterna att tidigarelägga investeringar.

I årets statsverksproposition har departementschefen sagt att det med hänsyn till den begränsade kapacitet som Torslanda kan erbjuda den starkt expanderande flygtrafiken i regionen är angeläget att luftfartsverket såvitt möjligt påskyndar genomförandet av Härrydaprojektet. Om luftfartsverket pä grund av arbetet med Arlanda skulle ha svårt att fullfölja en snabbare planering med egna experter bör den lediga kapacitet som finns hos experter utanför verket kunna anlitas.

Då det här finns starka såväl trafikekonomiska som sysselsättningspolitiska skäl för att påskynda arbetet förutsätter jag att man är beredd att göra extra ansträngningar för att flygplatsen skall bh färdig år 1976 eller att i varje fah sommartrafiken år 1977 kan ske från densamma. Jag vih därför anhålla om kammarens tillstånd att tUl herr kommunikationsministern få ställa följande fråga:

Vilka åtgärder tänker statsrådet låta vidtaga för att åstadkomma ett snabbare färdigställande av storflygplatsen Landvetter vid Härryda?

Denna anhållan bordlades.

§ 9 Interpellation nr 32 ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

Ordet lämnades på begäran till

Herr SVENSSON i Malmö (vpk), som yttrade;

Herr talman! Den pågående diskussionen om Sturup och det anslutande vägbygget aktualiserar med nödvändighet den större frågan om Skånes planerings- och utvecklingsproblem över huvud.

Skåne är landets mest tältbefolkade provins. Det totala befolkningstrycket är avsevärt och i Malmöhus län utomordentligt starkt. En rad svåra aktuella och framtida problem går fillbaka pä detta förhållande.

Bebyggelsen koncentreras tih landskapets sydöstra det och sprids koncentriskt från Malmö-Lundområdet. Detta tryck har negativt påverkat regionens och hela provinsens mUjöstandard. Malmö har blivit landets mest högexploaterade stad. I stora förstadsomräden har utvecklats allvarliga fysiska och sociala miljöstörningar. Bullerproblemen är t. o. m. efter internationella mått grava. En ständig beskärning av grönområden äger rum och har berövat invånarna i denna del av provinsen möjligheten till reell naturkontakt inom en 70-kilometersradie. Förfulningen av den fysiska mUjön liksom vattenföroreningen har kraftigt förvärrats genom åren. Landskapets fortskridande "asfaltering" är inte bara ett symbohskt utan ett bokstavligt fenomen. Trycket från utländska intressen bhr över hela provmsen alltmer markerat. Intensifierad skogsdrift i samband med skogsnäringens förskjutning söderut i landet skärper trycket pä mhjön.

Samtidigt lider provinsen ekonomiskt av påtagliga balansproblem. Dess västra del är överexploaterad, dess östra del har alltid haft ett otillräckligt ekonomiskt underiag i förhällande tih sin befolkning. Endast

Nr 18

Tisdagen den 6 februari 1973

6 å 7 mil från Malmö ligger en avfolkningsregion med 70 000—80 000 invånare.

Provinsens kännetecken är bristande ekonomisk integration. Trots sin ringa yta är den uppdelad i fem funktionella arbetsmarknader, som inbördes har tämligen små kontakter. Löneskillnaderna är avsevärda mehan dessa olika delar av provinsen. Tätbebyggelsens expansion har varit oplanerad och präglad av kortsiktighet. Kommunikationsfrågan har aldrig lösts från större regional utgångspunkt.

Tydligare än i kanske någon annan region framstår problemen som en följd av bristande samhällelig styrning och översiktlig planering. Härtill har bidragit uppdelningen i tvä län med mycket olika ekonomisk situation och delvis motstridiga intressen. Uppdelningen i kommunala planeringsområden verkar också isolerande ur hela provinsens synpunkt. Behovet av en central syn "är i hög grad angeläget. Emellertid ger riksplanearbetet hittills endast sporadisk ledning för ett allskånskt planeringsarbete. Den fysiska riksplanen begränsas för Skånes vidkommande till några få, allmänt hållna överväganden och tar inget grepp på vare sig den fysiska eher den ekonomiska problematiken i övrigt. Detta är en allvarlig brist, som redan har vållat flera tvivelaktiga lösningar av viktiga planeringsproblem. En central attityd och en central ledning är därför i hög grad behövlig.

Mot bakgrund av det som här anförts anhäUer jag att till herr civilministern få ställa följande fråga:

Vilken inställning intar man från civildepartementets och regeringens sida tih Skånes utvecklings- och miljöproblem, och vilka initiativ ämnar man ta för att bidra till dessa problems lösning?

Denna anhållan bordlades.

§10 Interpellation nr 33 ang. SJ :s organisation i Ångeområdet

Ordet lämnades på begäran till

Herr STADLING (s), som yttrade;

Herr talman! I trafikutskottets betänkande nr 22 år 1972 angående ändrad regional organisation av SJ anfördes bl. a. följande: "Utskottet förutsätter också i enhghet med sitt uttalande vid fjolårets riksdag, att beträffande SJ;s organisation i Ångeomrädet regionalpolitiska synpunkter vederbörligen beaktas."

Detta riksdagens uttalande har blivit föremål för olika tolkningar. Representanter för Ange kommun och regionens riksdagsmän har med anledning av planer pä förändringar i SJ:s verksamhet och organisation i Ångeomrädet tolkat riksdagens beslut så, att de regionalpolifiska synpunkterna på omorganisationen i hög grad måtte beaktas.

Från SJ;s centrala ledning har framhållits att riksdagens uttalande inte får ges en sådan restriktiv tolkning att regionalpolitiska skäl skulle vara bindande för SJ i dess planering av distriktens verksamhet, utom i vissa undantagsfall. Enligl information som utgått tih företagsnämnder tycks samma uppfattning råda bland SJ;s lokala planerare.

Med hänvisning tih det anförda anhåller jag om kammarens tihstånd Nr 18

att tUl herr kommunikationsministern få ställa följande fråga: Tisdagen den

Är statsrådet beredd att redovisa sin tolkning av riksdagens beslut g februari 1973

beträffande SJs framtida organisation i Ångeområdet? —-——---------

Denna anhållan bordlades.

§ 11 Anmäldes och bordlades

Framställning

Nr 8 Fuhmäktiges i riksbanken förslag om dispositionen av riksbankens vinstmedel för år 1972

§ 12 Anmäldes och bordlades

Skatteutskottets betänkande

Nr 2 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:147 «ied förslag tiU lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), rtli m, jämte motioner

§ 13 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framstähts, nämhgefl

Nr 66 Herr Hallgren (vpk) till herr socialministern angående säkerhetsåt

gärderna vid transport av giftiga ämnen:

Anser statsrådet att under senare tid konstaterade fah av uppenbart bristfäUiga emballage och säkerhetsåtgärder vid transporter av giftiga och vådliga ämnen bör föranleda en snabböversyn och skyndsamt utarbetande av skärpta bestämmelser i syfte att trygga elementära arbetarskydds- och miljövårdsintressen?

Nr 67 Herr Åsling (c) till herr försvarsministern om förläggning tih

Östersund av vissa skolor för krigsmakten:

När beräknas riksdagens beslut av år 1971 om att i Östersund inrätta en för krigsmakten gemensam förvaltningsskola och att till Östersund omlokaUsera arméns tekniska skola kunna reaUseras?

§ 14 Kammaren åtskUdes kl. 16.15.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1973:18 Tisdagen den 6 februari

Kammarens protokoll

Riksdagens protokoll 1973:18