Riksdagens protokoll 1972:101 Tisdagen den 24 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1972:101

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:101

Tisdagen den 24 oktober 1972

Tisdagen den 24 oktober

Kl. 16.00

§ 1 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts proposition nr 115 till skatteutskottet.

§ 2 Föredrogs, men bordlades äter konstitutionsutskottets betänkande nr 33, skatteutskottets betänkanden nr 36-39, 41, 42, 46, 48, 50, 51 och 55, utbildningsutskottets betänkanden nr 32-35, trafikutskottets betänkanden nr 14-17 samt inrikesutskottets betänkanden nr 15-17, 20, 21 och 25.

§ 3 Föredrogs och bifölls interpellationsframstäUningen nr 179.

§ 4 Interpellationnr 180ang. ärftlighetsforskningen

Ordet lämnades på begäran till

Herr HÖRBERG (fp), som yttrade:

Herr talman! Genom provtagning pä fostervätskan hos en blivande moder kan man med mycket stor säkerhet fastslå om barnet kommer att födas med någon av de'sjukdomar som är betingade av kromosomrubbningar, t. ex. mongolism. Metoden har i Sverige främst utarbetats i samarbete mellan genetiker och psykiatrer vid Göteborgs universitet.

Provtagningen, som kan ske först i 16:e graviditetsveckan, följs av ca 2 veckors odling, varefter analys kan ske. SkuUe det vid en sädan analys visa sig att kromosomal avvikelse föreligger finns tid att göra eventuell abort inom ramen för 20-veckorsgränsen.

Mödravårdscentralerna känner till metoden och proverna kan tas av alla gynekologer. Kromosomanalysen däremot kräver kunskaper motsvarande vad ärftlighetsforskare på docentnivå besitter, av vilka vi har begränsat antal i Sverige. Med nuvarande teknUc kan man räkna med en kapacitet av ca 200 prov per år och docent i medicinsk genetik.

Kromosomala skador kan beräknas förekomma i ca 1 procent av alla graviditeter, dvs. resultera i ca 1 000 sådana födslar per är. Då bortåt hälften av alla barn med kromosomrubbningar föds av mödrar över 35 år, vUka 1970 endast utgjorde ca 7 procent av antalet barnaföderskor i Sverige, skuUe redan en möjlighet att erbjuda dessa mödrar analys av fostervätskan kunna innebära ett undvikande av många tragedier.

Avsikten är givetvis, liksom hittiUs i Göteborg, att analysen skaU vara frivUlig. Det skall också vara kvinnans eUer båda föräldrarnas sak att ta ställning till frågan om abort i de fall kromosomrubbningar konstaterats.

Utöver allt det personhga lidande som föräldrar tiU här berörda barn kan besparas — om de själva vill och resurser finns — kommer samhällets kostnader för värd av de medborgare som föds med aUvarliga kromosom-

Nr 101                   rubbningar. Även om den genomsnittliga livslängden för sädana individer

Tisdagen den         " "' densamma som den för svensken i allmänhet blir det dock fråga

24 oktober 1972    °™ åtskiUiga vårdar för samhället. Vårdkostnaden per vårddag vid lasarett

--------------------     för psykiatrisk vård 1970 var 113 kronor och vid psykiatriska barn-och

vuxenklinUcer vid kroppssjukhus av typen delade lasarett 226 kronor. Det föreligger svårigheter att få fram medelvårdtiden, men totala årskostnader för samhället på ca 100 miljoner kronor torde inte vara osannolika.

Av dubbla skäl kan påstås att frågan om att möjliggöra en friviUig begränsning av antalet födslar med "kromosomskadade" barn som följd har ett samhälleligt intresse av stor vikt.

Mot bakgrunden av vad jag här anfört anhåller jag om kammarens tillstånd att till herr socialministern få rikta följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka till åtgärder som ökar vår kapacitet när det gäller ärftlighetsforskning och -utbildning i syfte att både förbättra befintlig metodik och ge alla blivande mödrar möjlighet att få analys av fostervätska i anfört syfte?

Denna anhåUan bordlades.

§ 5 Interpellationnr 181 ang, yrkesklassificeringen

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr JADESTIG (s), som yttrade:

Herr talman! För att systematiskt bedriva en solidarisk lönepolitik måste man förfoga över de mätinstrument en sådan politik kräver. Dessa mätinstrument bör gemensamt arbetas fram såsom ett system för bedömiung av ohka befattningar (arbetsfunktioner) på den svenska arbetsmarknaden.

Utan en sädan "arbetsvärdering" (svärighetsskala), avsedd för jämförande lönestatistiska ändamål, kommer de senaste årens dispyter mellan organisationerna på arbetsmarknaden endast att trappas upp.

Ett arbete med en ny yrkes- och sysselsättningsklassificering har med växlande intensitet bedrivits vid statistiska centralbyrån sedan mitten av 1960-talet, Av olika skäl synes man hittUls haft svårighet att konkretisera arbetet i praktiskt genomförbara förslag, vUket lett tiU att arbetet inom myndigheten ännu är 1972 tycks befinna sig i sitt inledningsskede.

Nomenklaturarbetet bedrivs därför dels inom de olUca arbetsmarknadssektorernas klassificeringskommittéer, dels inom vissa myndigheter. Starka krav pä ett överskådligt och ändamålsenligt instrument för mätning av aktiviteter i form av lönestatistUc — frågan behandlades i en rapport tiU LO-kongressen 1971 - för att underlätta en yrkesmässig rörlighet på arbetsmarknaden och för att mäta förvärvsintensiteten samt för användning vid AKU-undersökningarna, för prognoser och för arbetsmarknadsstatistik, för arbetsförmedhng och yrkesinformation har under efterkrigstiden vuxit fram pä den svenska arbetsmarknaden hos myndigheterna och mellan arbetsmarknadens parter.

Inom arbetsförmedhngen har frågan om en databaserad förmedUngs-teknik aktualiserat behovet av en annorlunda yrkesklassificering.

Myndigheternas  arbete  med yrkesklassificeringen synes i huvudsak     Nr 101 lokaliserat tiU statistiska centralbyråns planerings-och samordningsenhet     „,.   , och   tiU   arbetsmarknadsstyrelsens  yrkesvägledningsenhet.   Avtalsverket     .   ,     ,

medverkar bl, a, som part i de klassificeringskommittéer parterna avtalat--------

om. Skolöverstyrelsen har ett visst intresse av klassificeringsfrägorna i samband med bl, a, arbetet inom myndigheten med yrkes- och utbildningsinformation ut tiU länsskolnämnder och skolstyrelser.

Inom arbetsmarknadsstyrelsen är nomenklaturarbetet kopplat tUl en revision av Nordisk yrkesklassificering, som är det gemensamma klassificeringsunderlaget för arbetsmarknadsmyndigheterna inom de nordiska länderna. Detta innebär att revisionen av systemet är en samnordisk fråga.

Det som jag sagt visar att det är nödvändigt med en samverkan i nomenklaturarbetet. Förutsättningen för en fruktbar samverkan är enligt min mening att varje grupp och part ges möjlighet att hävda sina intressen i nomenklaturarbetet på lika basis och i fuU frihet - en frihet som emeUertid är begränsad av nödvändigheten av en gemensam utformning av systemet. Samverkan förutsätter dessutom att information om de olika arbetsenheternas resultat fortlöpande lämnas tiU samtliga grupper som medverkar i nomenklaturarbetet. Så har hittills inte skett, då vissa förslag har visat sig vara relativt litet kända av grupper som har varit duekt berörda av förslagen.

Inom nomenklaturarbetet kan knappast samtliga instanser ägna sig åt att söka åstadkomma redovisningssystem för samtliga uppgifter i nomenklaturen. Fördenskull bör en klar arbetsfördelning ske mellan de olika enheterna.

Om systemen skaU kunna komma till allmänt bruk måste man satsa på en bred information till alla tänkbara avnämare. En sådan information har lämnats inom den statliga sektorn genom en skrift från avtalsverket, TCO-S avser att sammanställa ett särskilt kompendium, "Befattningsklassificering som informationsunderlag". På det privata området har man satt som mål att under innevarande år färdigstäUa en reviderad upplaga av Befattningsnomenklatur tjänstemän.

Som framgått av vad jag har anfört föreligger ett markerat behov av att yrkesklassificeringsarbetet inom de direkt berörda myndigheterna — arbetsmarknadsverket, statistiska centralbyrån och avtalsverket - samordnas i syfte att få fram en gemensam nomenklatur. Väsentligt är att det fortsatta arbetet bedrivs i samverkan med parterna på arbetsmarknaden och att dessa parter har möjlighet att hävda sina intressen inom de gränser som ett gemensamt utformat system kan nödvändiggöra.

Med hänvisning tiU det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att tiU herr inrikesministern få rUcta följande fråga:

Är statsrådet beredd att, genom tillsättande av en expertgrupp eller på annat lämpligt sätt, medverka tiU en samordning av pågående yrkesklassi-ficeringsarbete sä att ett gemensamt och praktiskt användbart klassificeringssystem för den svenska arbetsmarknaden kan utarbetas inom överskådlig tid?

Denna anhållan bordlades.

Nr 101 § 6 Interpellation nr 182 om inrättande av ett Nordens kulturarkiv

Tisdagen den

24 oktober 1972       Ordet lämnades på begäran tiU

-------------------- Fru MOGÄRD(m), som yttrade:

Herr talman! Den 6 februari 1970 överlämnades tiU Nordens regeringar frän Nordiska rådets presidium en framstäUning om inrättande av ett Nordens kulturarkiv. Enligt framstäUningen skulle i ett sådant kulturarkiv genom utnyttjande av modern datateknUc kunna lagras all erforderlig information på kulturens alla fält, samtidigt som denna skulle bli tillgänglig för alla och envar.

Före överlämnandet frän Nordiska rådets presidium hade frågan behandlats inom rådets kulturutskott, vilket förordat att frågan om ett kulturarkiv skuUe tas upp i samband med det vetenskapliga samarbete som i enlighet med rekommendationer från Nordiska rådet utvecklats meUan de nordiska länderna.

Enligt min mening skuUe ett fuUföljande av idén om ett gemensamt nordiskt informationscentrum, av i framställningen skisserat slag, kunna få mycket stor betydelse för Norden och dess möjligheter att hävda sig kultureUt och vetenskapUgt. Det är därför av intresse att erhålla en redogörelse för frågans aktueUa läge.

Mot bakgrund av vad jag här anfört anhålles om rUcsdagens medgivande att tUl herr utbildningsministern få ställa följande fråga:

Är herr utbildningsministern viUig att inför riksdagen redogöra

a)    för sin uppfattning om möjligheterna att inrätta ett Nordens kulturarkiv,

b)    för vUka regeringens åtgärder Nordiska rådets presidiums skrivelse i denna sak har föranlett och framdeles kan föranleda, samt

c)    för vilka kontakter med de övriga nordiska länderna som förekommit angående denna fråga?

Denna anhållan bordlades.

§ 7 Interpellation nr   183  ang. centrumbyggnaderna vid universitetsområdet i Frescati

Ordet lämnades pä begäran till

Fra MOGÅRD (m), som yttrade:

Herr talman! Universitetet i Frescati saknar ännu ett antal nödvändiga försörjningslokaler. Planerna på uppförande av de s. k. centrumbyggnaderna har utvecklats långsamt.

Den 3 oktober 1969 gav Kungl. Maj:t kungl. byggnadsstyrelsen i
uppdrag att revidera det dä föreliggande lokalprogrammet för matsal,
studentkårslokaler, bibUotek m. m. vid Frescatiuniversitetet i enlighet
med en inom utbildningsdepartementet utarbetad promemoria. I denna
promemoria föreskrevs bl. a. att arbetet skulle bedrivas "med största
skyndsamhet". Utredningsarbetet igångsattes och i enlighet med vad som
föreskrivits redovisades utförda utredningar och därav föranledda förslag
10                          successivt.

Den 24 april 1971 förelåg samtliga erforderliga lokalprogram utarbeta-     Nr 101

de.

I en tiU Konungen inlämnad skrivelse, daterad den 19 oktober 1971,     24 oktober 1972

redovisade kungl. byggnadsstyrelsen sitt reviderade byggnadsprogram för     -

nybyggnader inom Frescatiområdet för bibhotek m. m. och för studentkårslokaler och restaurang m. m. 1 skrivelsen hemställdes vidare att Kungl. Maj:t måtte uppdra åt styrelsen att färdigstäUa förslagshandhngar för de föreslagna nybyggnaderna och bemyndiga styrelsen att fortsätta projekteringen under tiden för Kungl. Maj:ts prövning av förslagshandlingarna.

Kungl. Maj:t har ännu inte kungjort något beslut i anlednmg av skrivelsen.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört hemstäUer jag om kammarens medgivande att till herr statsrådet Moberg få stäUa följande fråga:

Är herr statsrådet beredd att inför kammaren ge en redovisning av i vilken takt han fmner det lämpligt att det fortsatta planeringsarbetet beträffande centrumbyggnaderna vid universitetsområdet i Frescati bedrives?

Denna anhållan bordlades.

Tisdagen den

§ 8 Interpellation   nr   184   om   åtgärder  för att   bereda  äldre  och handikappade sysselsättning

Ordet lämnades pä begäran till

Fru MARKLUND (vpk), som yttrade:

Herr talman! Såväl dagstidningarna som, inte minst, fackförbundspressen lämnar i ökande grad uppgifter om utslagningen av äldre och handikappade ur produktionsprocessen. Vänsterpartiet kommunisterna har redan för flera år sedan rest kravet på ett lagfäst skydd för den äldre arbetskraften. I en motion vid årets riksdag utvidgades kravet tiU att gäUa även handikappade. I sädana sammanhang bmkar från regeringshåll anföras att tiden inte är mogen för att tillgripa lagstiftningsvägen, att arbetsmarknadens parter bör kunna finna lösning på dessa problem etc. Framför allt har det pä sistone hänvisats till de av vårrUcsdagen 1971 antagna s. k. äldrelagarna. Särskilt nämns lag om åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden. Man hänvisar därvid tiU de s. k. anpassningsgrupperna, som har varit verksamma i vissa delar av landet sedan 1970 och som enligt utredningen rörande den skyddade sysselsättningen syftar tiU att anpassa arbetsuppgifterna till befintlig och nyanställd arbetskrafts förutsättningar.

Det vore av värde om en redovisning lämnades över vunna erfarenheter
av äldrelagarnas tillämpning och vUka effekter de fått och kan väntas få,
vidare om anpassningsgruppernas verksamhet och resultaten av deras
arbete. Kan exempelvis uppgifter lämnas om antalet äldre och handi
kappade som genom äldrelagarnas tillämpning respektive anpassnings
gruppernas verksamhet beretts arbete på den öppna arbetsmarknaden?
Ett kvartal har gått sedan de nya formerna infördes för ersättning till                11

Nr 101                    företagen för sysselsättning av arbetare i halvskyddad sysselsättning. Det

Tisdaeen den         "  stort intresse att kunna avläsa tendenserna från tillämpningen av de

24 oktober 1972    " formerna för detta stöd.

-------------------- De inledningsvis gjorda hänvisningarna tUl en ökning av utslagningen

från företagen talar för behovet av en skärpning och komplettering av äldrelagarna, lUcsom om behovet av deras utsträckande tiU att även gäUa handikappade. Åtgärder i denna rUctning bör vidtas utan tidsutdräkt och utan att ytterligare utredningar avvaktas.

Med hänvisning till det anförda får jag hemstäUa om kammarens medgivande att tiU herr inrikesministern få rikta följande frågor:

1.    VUl statsrådet lämna en sammanfattande redovisning av vunna erfarenheter från tUlämpningen av äldrelagarna, anpassningsgruppemas verksamhet och åtgärder i övrigt i syfte att bereda äldre och handikappade arbete i öppna marknaden?

2.    Hur ser statsrådet på frågan om en skärpning av lagstiftningen i syfte att bereda äldre och handikappade sysselsättning, och kan förslag i sådan riktning motses?

Denna anhållan bordlades.

§ 9 Interpellation nr 185 ang, miljövårdsanläggningar inom jordbruket

Ordet lämnades pä begäran till

Herr JOSEFSON i Ärrie (c), som yttrade:

Herr talman! Fr, o, m, innevarande budgetär kan statligt bidrag utgå till mUjövårdsinvesteringar i jordbruket. Bidraget utgår med högst 25 procent av investeringskostnaderna. Därmed har jordbmket i princip fått samma bidragsmöjligheter som industrin. Medel anvisas ur anslaget för bidrag för jordbrukets rationahsering. Detta anslag har i årets budget beräknats så att miljövårdsbidrag skaU kunna lämnas med sammanlagt 2 mUjoner kronor.

Bidragsbestämmelserna trädde i kraft den I juh och redan den 1 oktober förelåg enligt lantbruksstyrelsens sammanställning ansökningar pä omkring 1,3 miljoner kronor. Sannohkt kommer ytterligare ansökningar att medföra att medelsbehovet under budgetåret kommer att uppgå till ett belopp dubbelt så stort som det anvisade.

Det är också väl dokumenterat att det inom jordbruket föreligger ett stort behov av investeringar i miljövärdsanläggningar, vilket framgår bl. a. av naturvårdsverkets yttrande i anslutning tih propositionen 79 år 1972. Det är därför enligt min uppfattning angeläget att alla planerade arbeten kan komma till stånd, vilket också har betydelse för sysselsättningen.

Enligt ett pressmeddelande av den 29 augusti 1972 har regeringen för avsikt att föreslå riksdagen dels att bidragsprocenten till industrin höjs tiU 50 procent, dels att ytterligare 200 miljoner kronor ställs till förfogande för detta ändamål under innevarande budgetår.

Med hänvisning till vad som har anförts i interpeUationen hemställer
jag om kammarens tillstånd att till herr jordbruksministern få ställa
12                           följande frågor:

1.    Avser regeringen att vidtaga åtgärder för att ytterligare bidrags-          Nr 101 medel ställs till förfogande för miljövårdsanläggningar inom jordbruket?                                      TicHaeen den

2.    Avser regeringen att föreslå en motsvarande höjning av bidragspro-        ja oktober 1972

centen   tih   mUjövårdsanläggningar   inom  jordbruket   som   det   enhgt-------

pressmeddelandet kommer att göras beträffande industrin?

Denna anhållan bordlades.

§ 10 Interpellation nr 186 ang. taxesystemet för samtrafik tåg—buss

Ordet lämnades på begäran till

Herr CARLSTRÖM (fp), som yttrade;

Hert talman! Under året har ett nytt taxesystem för samtrafik tåg—buss införts av SJ. Övergäng från tåg till buss räknas inte längre som en direkt förlängning av resan ens om resan hela vägen ombesörjes av SJ. BUjettpriset för bussträckan baseras därför inte på principen om en degressiv taxa för hela transporten utan pä tåg- och bussträckan var för sig. Detta höjer priset för resan.

Busstrafiken har i betydande utsträckning kommit till som ersättning för järnvägstrafik som lagts ner av lönsamhetsskäl. Det mäste anses orimhgt att de resande drabbas av högre biljettpriser därför att SJ funnit det ändamålsenligt att utföra vissa transporter på ett biUigare sätt.

Missnöjet med omläggningen är stor inte endast bland den berörda allmänheten utan också bland SJ:s anstäUda. I personaltidningen "SJ-Nytt" nr 19/1972 refereras ett möte med centrala företagsnämnden inom SJ. Omdömet om den s. k. snittaxan är hårt: "Den nya snittaxan i samtrafik tåg/buss är inte hedrande för SJ. Såväl kundernas som personalens negativa inställning till systemet visar att det är angeläget med snara åtgärder för att komma till rätta med problemet."

I tidningsreferatet återges också det svar som SJ :s generaldirektör gav på kritiken mot snittaxan. Av det framgår att om systemet visar sig omöjhgt är nästa alternativ som övervägs att införa helt skilda taxor för järnvägs- och bussträckorna.

Med stöd av det anförda anhålles om kammarens tillstånd att tUl herr kommunikationsministern ställa följande fråga;

VUl statsrådet medverka till att bussresenärer inte avkrävs extrabetalning vid samtrafik mellan järnväg och buss?

Denna anhållan bordlades.

§ 11 Herr talmannen meddelade att enligt till kammaren inkomna läkarintyg var dels herr Hedin sjukskriven under tiden den 17-27 oktober och dels herr Bengtsson i Landskrona sjukskriven under tiden den 17 oktober — 6 november.

Erforderliga ledigheter frän riksdagsgöromålen beviljades.

§   12 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 1721   av herr Bohman m. fl. om sysselsättningsstimulerande åtgär-              13

der

Nr 101                       Nr  1722 av    herr    Fälldin    m. fl.    om   sysselsättningsstimulerande

Tisdagen den °''

94 nktnb     107?      '  1723 av herr Helén m.fl. om sysselsättningsstimulerande åtgärder

§ 13 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades   att    följande   enkla   frågor   denna   dag   framställts, nämhgen av

Nr 265 Herr    Enskog    (fp)     till     herr    inrikesministern     angående behandlingen av ansökningar om svenskt medborgarskap:

Anser statsrådet, att det är tiUfredsställande med ca 12 månaders väntetid på behandlingen pä Invandrarverket av sådana ansökningar, som tidsmässigt fyller kraven för svenskt medborgarskap, och ämnar statsrådet vidtaga några åtgärder för att minska eftersläpningen?

Nr 266 Herr Fiskesjö (c) till herr civilministern angående inriktningen av länsberedningens arbete:

VUka  åtgärder  har regeringen vidtagit i anledning av riksdagens

beslut den 8 mars  1972 angående inriktningen av länsberedningens

arbete?

Nr  267 Herr Hagberg (vpk) tUl herr socialministern angående tidsstudier

och rationaliseringsåtgärder inom arbetslivet:

Har statsrådet uppmärksammat förekomsten av tidsstudier och rationaliseringsätgärder inom arbetslivet som utförts på ett för arbetarna synnerhgen OtiUfredsstäUande sätt och ger detta anledning tiU något initiativ från statsrådets sida, exempelvis framläggandet av förslag som ger skyddsombud och skyddskommittéer ett avgörande inflytande pä tidsstudier?

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 16.07.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert