Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:29

Tisdagen den 23 februari 1971

Kl. 16.00

Ang. situationen vid Kalmar Verkstads AB

§ 1 Justerades protokollet för den 12 innevarande månad.

§ 2 Herr talmannen meddelade att herr Bergman enUgt tUl kammaren inkommet läkarintyg vore sjukskriven under tiden den 19-den 28 februari.

Herr Bergman beviljades erforderUg ledighet från riksdagsgöromålen.

§ 3 Ang. situationen vid Kalmar Verkstads AB

Herr industrUninistern WICKMAN erhöU ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Krönmarks (m) i kammarens protokoU för den 10 februari intagna fråga, nr 60, dels ock herr Ericssons i Åtvidaberg (fp) i kammarens protokoU för den 11 februari mtagna fråga, nr 63, och anförde;

Herr talman! Herr Ericsson i Åtvidaberg har frågat mig om jag är beredd att inför kammaren redogöra för situationen vid Kalmar verkstads AB.

Herr Krönmark har frågat mig hur länge jag har känt tiU att produktionsprogrammet vid Kalmar verkstads AB inte skulle kunna fullföljas enligt de uppgjorda planerna utan att företaget i stäUet skulle tvingas till omfattande friställningar av arbetskraft.

Som svar på herr Ericssons fråga vUl jag först hänvisa tUl vad som sägs i propositionen 121 år 1969, enligt vilken Kungl. Maj:t avser att lämna riksdagen en årlig redogörelse för Statsföretag AB och dess dotterföretag. En redogörelse för Kalmar verkstads AB (KVAB) kommer självfaUet att lämnas i detta sammanhang. Statsföretags koncernredovisning skall enligt bolagsordningen föreligga senast i juni månad. Även dessförinnan är jag beredd att sä snart fullständigt material föreligger lämna en särskUd redovisning beträffande KVAB.

Som svar pä herr Krönmarks fräga om hur länge jag känt tUl att produktionsprogrammet vid KVAB inte skulle kunna fullföljas enligt uppgjorda planer vUl jag nämna att jag under våren 1970 fick de första negativa indikationerna om KVAB genom Statsföretag AB. VerkstäUande ledningen i Statsföretag hade i februari besökt Kalmar och gjort vissa analyser under aprU månad. Vad som framför aUt ingav bekymmer var den OtiUfredsstäUande utvecklingen av försäljningen av landsvägsfordon. Under tiden därefter höll sig Statsföretag fortlöpande informerat om utvecklingen vid KVAB.

Den 22 oktober 1970 tUlträdde ny verkställande direktör vid KVAB. Han presenterade sin preliminära bedöinning av företagets läge för sin

Nr 29

Tisdagen den 23 februari 1971

Ang. situationen vid Kalmar Verkstads AB

styrelse den 10 november och en mera ingående analys den 8 december 1970. Vid styrelsesammanträde den 9 december 1970 var Statsföretags verkställande direktör närvarande. I styrelsen ingår en representant för de anställda. Mer definitivt redovisades läget för verkstäUande ledningen i Statsföretag den 14 januari 1971 och för Statsföretags styrelse den 21 januari. Redan den 14 december 1970 fick företagsnämnden vid KVAB en preliminär information om läget och hölls därefter fortlöpande informerad genom företagsnämndens arbetsutskott. Den 4 februari meddelades företagsnämnden att friställningar måste företas. Personalen i sin helhet informerades den 9 februari i år. Kontakt har tagits med länsarbetsnämnd och andra myndigheter.

Den 9 februari lämnades press och allmänhet information om nödvändiga personalminskningar och om det förväntade resultatet av 1970 ärs verksamhet. Åtgärder har således vidtagits inom mycket kort tid efter det att läget vid KVAB blivit klarlagt.

Jag fick från de första dagarna i januari 1971 fortlöpande information om utvecklingen och fick också uppgifter om storleken av de varslade permitteringarna.

Herr ERICSSON i Åtvidaberg (fp):

Herr talman! Jag ber att fä tacka herr statsrådet för svaret, eller rättare sagt för löftet om att så småningom få ett svar på min fråga.

Det är synd att vi inte fick litet mera kött på benen i dag. Verkställande direktören för Kalmar verkstads AB har ju uttalat sig i flera olika tidningar, herr Olhede har intervjuats och herr Wickman har i varje fall pressats av både TV och radio och även delvis tagit upp frägan i Nynäshamn.

För att inga rrussförstånd skall uppstå vill jag redan från börian deklarera att jag inte alls är motståndare till statlig företagsamhet där den fyller en samhällsfunktion och där alltså, för att använda mina ord i remissdebatten, nödvändigheten och inte den frestande lustan gör staten tUl företagare.

Jag viU att de statUga företagen skall gå bra, och jag vill också att Kalmar verkstads AB skall gå bra. Det ville jag redan 1969, och den motion som jag dä väckte i andra kammaren får ses som ett bevis för min vilja till positiv medverkan. Kanske hade sådana undersökningar, sådana förberedelser och sädan planering, som jag då efterlyste i samband med att man äskade ett kapital på strax under 15 miljoner kronor, kunnat förhindra att Kalmar verkstads AB hamnat i det läge där det nu är.

Man måste fråga sig vad som nu skaU hända. Av aktiekapitalet är uppenbarligen 16 miljoner kronor förbrukade — ja, verkställande direktören har t. o. m. sagt att förlusten skulle Ugga på 16-20 mUjoner kronor. Balansräkningen kan väl inte uppvisa så särskilt stora reserver sedan pågående projekt redan har balanserats. Vad händer nu — skall goda pengar slängas efter dåliga? Fordras det ett tUlskott till aktiekapitalet för att undvika att företaget går i likvidation och för att verksamheten över huvud taget skall fortsätta?

I sådana här fall noterar man vUka fördelar utöver de privata företagens som de statliga företagen har. Är man pank, sätter man

behovsskålen under kranen och skaffar på det sättet mera kapital. Det är kanske fel att säga att den privata industrin är diskriminerad, men uppenbarligen är statliga företag privilegierade.

Jag vill till sist bara fräga, om man har avsett att ta kontakt med annan bUindustri i Sverige. Det kanske vid Kalmar verkstads AB kan finnas en del goda tiUgångar, som den svenska biUndustrin kunde ta hand om. Varför inte försöka åstadkomma ett sådant samarbete?

Nr 29

Tisdagen den 23 februari 1971

Ang. situationen vid Kallnar Verkstads AB

Hen KRÖNMARK (m);

Herr talman! Det var med viss förvåning man inom Kalmar län mottog bulletinerna från Kalmar verkstads AB om situationen i företaget. De var så mycket mera intressanta som det rörde sig om ett statUgt företag och som man i detta fall fick belägg för bristande information. Jag vill bara påpeka att det från regeringens håll i samband med inrättandet av del statliga förvaltningsbolaget skrevs att särskilda krav bör ställas pä de statliga företagen när det gäller informationen tUl de anstäUda. Det inträffade är ett flagrant exempel på att denna regel inle följts.

I sitt svar säger industriministern att han redan under våren 1970 fick de första negativa indikationerna på att utvecklingen inom företaget inte var så gynnsam som man hade hoppats. Det kan vidare konstateras att det vid den bolagsstämma, som hölls under sommaren 1970, inte kom fram något alls av de varningar, som man tydligen kände tiU, utan att allting målades i ljusa färger. Detta tycker jag är så mycket mera aUvarUgt som regeringen ju tidigare talat — och fortfarande vUl göra det, förmodar jag — sä mycket om insyn. Man vUl öka insynen i de privata företagen för att i tid kunna ingripa när kompUkationer av det ena eUer det andra slaget uppstår. I det nu aktueUa företaget har staten hundraprocentig insyn. Även kommunen bör ha insyn i företaget, eftersom den är representerad i företagets styrelse.

Ingen av de närmast berörda parterna har alltså fält reda pä svårigheterna. Däremot har Statsföretag tydligen varit informerat och gjort undersökningar, vilket man i och för sig bör notera. Det märkliga är emellertid att företagets egen styrelse enligt vad som framgått i pressen inte aUs fått nägra informationer utan varit precis lika ovetande som de anställda och medborgarna i övrigt.

I en debatt den 2 februari, när läget tydligen stod klart bäde inom departementet och inom företaget, tUlfrågades en representant för industridepartementet om förhållandena vid Kalmar verkstads AB, varvid han vägrade att på något sätt gå i svaromål.

Därför tvingas jag konstatera att det faktiskt har skett en systematisk mörkläggning av det här företaget, av produktutvecklingen osv. Det rimmar synnerUgen däUgt med den näringspolitik som statsrådet Wickman är den främste talesmannen för. Man talar ju gärna om att staten skaU ha insyn, att näringslivet i och för sig har en samhällsfunktion och att alla bör vara så informerade som möjligt.

TUl sist, herr statsråd: Vad tänker statsrådet göra med det här företaget? Vi hörde att aktiekapitalet i stort sett är förbrukat. Tänker man låta företaget gå i Ukvidation?

Nr 29

Tisdagen den 23 februari 1971

Ang. situationen vid Kalmar Verkstads AB

Herr industriministern WICKMAN;

Herr talman! Jag tror att både herr Ericsson i Åtvidaberg och herr Krönmark i verkligheten håller med mig, när jag säger att det måste vara rätt rimligt att jag inte vill redovisa läget i företaget och företagets framtidsplaner, innan detta läge är ordentUgt klarlagt. Det arbetet pågår fortfarande, liksom självfallet också planeringen och övervägandena om strategin för företagets rekonstruktion. Det är självklart att företagel måste ha ett tiUskotl från ägaren. Det är Statsföretags uppgift, så som den har fastställts av riksdagen, att svara för dotterbolagens rekonstruktion i fall som detta.

Kalmar verkstads AB är ett gammall företag. Jag tror alt det grundades 1902. Jag har inte forskat närmare i historien, men jag förmodar att det är ett statligt företag som den socialdemokratiska regeringen har ärvt frän den gamla borgerUga liden, vUket kan vara värt att påpeka. Jag tycker det är riktigt att framhåUa, att de problem som företaget har, de problemen delar KVAB med andra företag i den bransch som producerar rullande järnvägsmateriel. För att kompensera sig för den minskning i efterfrågan och därmed den minskning i produktion och sysselsättning som skulle följa gick företaget in pä landsvägsfordon. Det var denna nyorientering som riksdagen 1969 var med om att finansiera genom den aktieteckning som dä skedde. Den nya produktgrupp som tillfördes företaget har inte alls nått den försäljningsvolym som planerades, och del är den akuta orsaken tiU företagets nuvarande problem. Det problemet mäsle lösas i det framlida rekonstruktionsarbetet.

Av skäl som herr Ericsson säkert begriper vill jag inte gå in på hur den rekonstruktionen kommer att utformas. Jag vill bara försäkra, eftersom herr Ericsson talade om samarbete, att det torde finnas få personer i den statliga företagsamheten som lika klart inser nödvändigheten av och är Uka angelägna som jag att nå industrieUt riktiga lösningar i samarbete mellan statUga och privata företag. Någon mer detaljerad kommentar pä den punkten vill jag inle lämna för dagen.

Herr Krönmark var nog en aning oförsiktig i sina angrepp på bristande information och insyn. Låt mig bara säga — jag ser att tiden snart är ute för mig, men vi har ju ett replikskifte tUl — att i företagets styrelse sitter dels en representant för den fackliga organisationen, dels en representant för de anställda i företaget. Detta är ägarens åtgärd för att förvissa sig om att informationen skall fungera i företaget. Jag vill fråga herr Krönmark, som kan passa på att svara när han får sin replik: VUka privata företag är i det avseendet överlägsna Kalmar verkstads AB?

Herr ERICSSON i Åtvidaberg (fp);

Herr talman! Det var positivt vad herr Wickman sade om att vi får en fullödig information senare och att man tar med även samarbetsfunde-ringarna i bilden när man rekonstruerar företaget.

KVAB:s situation har naturUgtvis kommit som en överraskning inte bara för de anstäUda utan för flera. Uppenbarligen skrällde väckarklockan i industridepartementet — enligt den tidsplan vi nu har hört — ganska sent. Det måste i sä fall tolkas som om rapportsystemet icke är fuUkomUgt. Det kan även tolkas så att kontrollsystemet inte helt

fungerar. Jag hoppas att man också tar hänsyn tiU detta vid en rekonstruktion.

Det är bra med en aktiv näringspolitik. Det är nog bra att riva i gång en massa aktiviteter, men man måste också sköta dem, kontrollera dem minutiöst. Planering - personalplanering, produktionsplanering, produktplanering osv, - måste man sköta med största intresse. Statlig företagsamhet är ingenting som man kan sköta "med vänster hand". Del är riktigt att ärendet i dag gäller Kalmar verkstad, men det finns en rad exempel på misslyckanden som gör att man ibland är orolig för framtiden. Försvarets fabriksverk är ett bland många exempel, den planerade skidfabriken i Boden ett annat. Jag vel att företagsskötsel är någonting svårt, och jag vet att både konjunkturer och konkurrens viU sätta krokben för företagandet och företagarna. Jag har förståelse för att det finns dugliga företagare och välskötta företag i svåra eller hopplösa branscher, men fördenskuU skall man i stäUet manas tiU minutiös planering.

Kommer ett äskande om nytt kapital hoppas jag att riksdagen nästa gäng fär ett betydligt mera fuUödigt material och bättre underlag, och jag hemstäUer att den motion som 1969 läg tiU grund även kommer alt finnas med i bilden vid funderingarna när man nu gär att rekonstruera den långsiktiga planeringen och även företaget som sådant. Men som sagt: Det gäller att bereda och kontrollera aU statUg företagsamhet.

Herr Wickman! Vi återkommer aUtså!

Nr 29

Tisdagen den 23 februari 1971

Ang. situationen vid Kalmar Verkstads AB

Herr KRÖNMARK (m);

Herr talman! Eftersom industriministern var vänlig nog att svara på min fråga, skaU jag kvittera detta genom att svara pä den fräga som han StäUde tUl mig. Dä viU jag säga att när det gäller insyn och information råder i alla fall den skiUnaden att privata företag aldrig gör sä yviga uttalanden om sin avsikt att informera, även om jag vet att man ocksä på den sidan är medveten om vikten av information. Men mot den bakgrunden är det helt naturligt att man ställer minst Uka stora krav på ett StatUgt företag som vi gör på ett privat företag. Jag vägar t. o. m, påstå att vi har och bör ha moralisk rätt att stäUa ännu större krav på det statUga företaget. Det visar sig att man inte motsvarat dessa krav.

Herr Wickman säger att Kalmar stad och de anställda i företaget har representanter i styrelsen och att man därmed kunnat svara upp mot ett informationsbehov. Det framgår ju av statsrådets eget svar att Statsföretag AB kände tiU situationen. Men här har tydligen inträffat det fantastiska att styrelsen vid det företag det gäUde inte visste något förrän i stort sett aUa människor i detta land fått reda på det. Då får man säga att det verkligen i väsentlig grad brustit i fråga om information.

DärtUl kommer som jag framhöll i mitt tidigare inlägg att i en debatt den 2 februari - jag tolkar statsrådets svar så att man i departementet då visste om problemen - vUle inte ens en representant för industridepartementet på något sätt kommentera det hela.

Då måste jag säga att detta helt och hållet strider mot de principer beträffande information som vi har inom såväl det offentliga som det privata näringslivet. Jag önskar precis som herr Ericsson i Åtvidaberg att

\* Riksdagens protokoU 1971. Nr 29-32

Nr 29

Tisdagen den 23 februari 1971

Ang. granskningen av verksamheten inom statliga företag

även StatUga företag skall vara välskötta och fungera väl. Men dä har jag i alla fall förhoppningen att vad som hänt där nere skaU noteras med beklagande och att statsrådet nu må vara beredd att på alla sätt se till att detta bUr en enstaka företeelse och att sådana händelser inte behöver upprepas — att vi fär den öppenhet som vi talar om i alla andra sammanhang.

Herr industriministern WICKMAN;

Herr talman! Det förefaller som om herr Krönmark inte har lyssnat på mitt svar och inte heller har läst det — ehuru ju möjUghet härtill faktiskt föreligger. Jag är alltså tvungen att upprepa vad jag sade i mitt första anförande.

När jag genom Statsföretag blev informerad om bekymmer över utvecklingen i Kalmar verkstads AB byggde den informationen på förhåUanden som styrelsen självfallet kände minst Uka bra tUl som vi, nämligen att försäljningen av Tjorven låg långt under de budgeterade siffrorna. Sedan pågick, vilket framgår av mitt svar, en diskussion meUan styrelsen för Kalmar verkstad och ledningen i • Statsföretag om hur utvecklingen skulle tolkas. Det är lätt att i efterhand — och en del kan mena att det var lätt även då — säga att man hade en alltför optimistisk bedömning om att utvecklingen skulle svänga under året. Men detta är en helt annan sak än att påstå — vUket herr Krönmark upprepade gånger gör

— att information medvetet skulle ha undanhålUts. All den information som styrelsen för Kalmar verkstad och verkställande ledningen i Statsföretag hade gick direkt tUl de anställda genom företagsnämnden. Sä fort den verkställande ledningens och styrelsens analys av företaget blev en annan — efter att ha gått frän optimismen, som varade förhållandevis länge i företaget, tiU det som jag menar är den realistiska bilden av läget

— fick de anställda omedelbart både direkt genom styrelsen och i företagsnämnden fullständig information.

Sedan har en tjänsteman i industridepartementet åberopats för att belägga en ovilja från departementet att informera. Jag tycker det är egendorrUigt att herr Krönmark riktar en sådan anklagelse mot honom utan att på något sätt gjort sig underrättad om förhållandena. Jag kan försäkra herr Krönmark att den tjänstemannen inte sysslar med statliga företag; han hade inte en aning om läget vid Kalmar verkstad. Det är inte meningen att alla tjänstemän i industridepartementet skaU vara informerade om de StatUga företagen — vi har också andra arbetsuppgifter. Vi sysslar faktiskt i industridepartementet inte bara med statUga företag, herr Krönmark.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. granskningen av verksamheten inom statliga företag

Herr industriministern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) i kammarens protokoll för den 12 februari intagna fråga, nr 66, och anförde;

Herr talman! Herr Svensson i Malmö har frågat mig om jag anser att verkstäUda granskningar av den statliga företagsamheten, bland annat den av försvarets fabriksverk bedrivna verksamheten, ger anledning tUl en närmare översyn av dessa företags skötsel.

Granskningen av den statliga företagsamheten sker när det gäller bolagen av deras revisorer enligt reglerna i aktiebolagslagen. Det ankommer på såväl ägaren som vederbörande bolagsstyrelse att vidta de ätgärder som revisorernas granskning kan föranleda.

I fräga om affärsverken utför riksrevisionsverket granskning av deras räkenskaper och ger anvisningar om tiUämpning av gäUande föreskrifter för redovisning m. m. Riksrevisionsverket gör också särskUda förvaltningsrevisioner som i stort innebär en granskning av verkens skötsel.

En sådan förvaltningsrevision har nyligen gjorts rörande förenade fabriksverken och resulterat i vissa synpunkter på målformulering och rationalitet m, m. Fabriksverken har såsom framgår av bilaga 15 tiU årets statsverksproposition redan genomfört rationaliseringsåtgärder på vissa områden och stmkturerings- och rationaliseringsarbete pågår pä andra. Jag kan ocksä nämna att affärsverksdelegationen i november förra året tUlsatte en utredning om verksamhetsinriktningen för fabriksverken.

De nu vidtagna åtgärderna i fabriksverken får självfallet inte betraktas som tilhäckliga för att nå fram till önskad rationalitet. Sådana åtgärder skall vidtas kontinueriigi och hör tUl företagsledningens främsta uppgifter. Detta gäller också för andra statsägda företag.

Nr 29

Tisdagen den 23 februari 1971

Ang. granskningen av verksamheten inom statliga företag

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Wickman för svarel.

Riksrevisionsverkets rapport från januari i är belyser översiktUgt tiUståndet inom förenade fabriksverken de senaste fem, sex åren. Och det mäste sägas, att det inte är småsaker som där kommer fram. Stora delar av verken har sedan flera är fått sin stäUning undergrävd. Dessa delar har över I 500 anställda vilkas trygghet och framtid kan sättas på spel. Problemen väntas enligt rapporten bli bestående de närmaste åren.

Vid ett av verken har en produkt med läg lönsamhet tiU stor del fåll undantränga en annan produkt med god lönsamhet. Vid samma verk har kylprodukter är efter är sålts med konstant förlust. Vid ett annat verk har produkter tiU marinen sålts med förlust, trots verkets monopol pä leveranser av det slaget. Brister i redovisningsmetoden har omöjliggjort kunskap om de verkliga kostnaderna. Vid elt av de verk som gätl bra har man bara sysselsatt tvä man med produktutveckling och bara satsat 5 000 kronor per år på bältre fackutbildning av arbetarna. I andra fall har man årUgen lagt ner stora kostnader pä utveckUng utan att produkterna nätt tillverkningsstadiet,

Fabriksverken har satsat på export av miUtära produkter, trots nedåtgående exporttrend och trots att det måste vara politiskt föga reaUstiskt att ett neutralt lands statliga vapenindustri bygger på sådana förhoppningar. Sistnämnda förhållande understryks för övrigt ocksä i rapporten. För marknadsföring av kompenserande civU produktion arbetar endast fem anstäUda mot 20 för miUtär- och exportprodukter. Det redovisningssystem som under dessa år använts har inte medgett

Nr 29

Tisdagen den 23 februari 1971

Ang. granskningen av verksamheten inom statliga företag

lönsamhetsbedömningar för olika produktgrupper eller leveranser. Redovisningen har ocksä framställt resultaten som aUtför gynnsamma.

Rapporten säger att nödvändiga korrigeringar väsentUgt förändrar den bUd som den officiella redovisningen synes ge. Enligl rapporten har utvecklingen av civil ersättningsproduktion saknat linje och inte fått stöd i nägon centralt formulerad målsättning. Härom heter det att "det kan inte sägas att de försök som gjorts hittUls har varit ägnade att lägga en solid grund för en lönsam expansion på nya områden av större betydelse".

Fabriksverkens problem är inte nya. Deras verkningar har kunnai spåras åtminstone sedan 1967/68, Man frågar sig; Vilken bevakning har man i industridepartementet av de statUga företagen, när sådant kan fä utvecklas ända tUl den kritiska punkt som nu har nåtts?

Herr industriministern WICKMAN;

Herr talman! Jag skall börja med att svara på herr Svenssons allra senaste fråga och vill då upplysa honom om att industridepartementet icke har haft med fabriksverken att göra mer än ett är. För frågor om akiioner under 1967 och 1968 är jag alltså inte rätt adressat.

Det finns emellertid en Ukhet mellan Kalmar verkstad och fabriksverken som det kan vara skäl att peka pä i det här sammanhanget. I båda faUen gäller del företag som arbetar i en bransch där efterfrågan är avtagande, och båda företagen slår därmed inför de svåra omställningsproblem som det innebär att få en ny produktsammansättning. Det är mycket lätt att säga att det borde ha gäll snabbare, det borde ha varit framgångsrikare. Men del arbeie som har pågått i fabriksverken efter dessa nya riktUnjer är relativt nystartat. Vi skall inte inbUla oss — och det gäller oberoende av om vi ställer anspråk på statUga företag eller på privata — all en sädan utveckling skall kunna ske så snabbt som vi i och för sig skulle önska.

Jag vill inte gä in i delalj pä de kritiska synpunkter som riksrevisionsverkel framför. Jag nämnde i mitt svar alt en förvaltningsrevision är den teknik med vilken vi arbelar för att övervaka affärsverkens skötsel. Vi får tiUfälle att återkomma till denna fråga också. Del kan verka tjatigt alt jag gör det i del här fallet med, men jag har samma skäl nu som när det gällde KVAB, nämligen att jag inte vUl uttala mig innan det fullständiga materialet föreligger. Jag har begärt in ett utlåtande av fabriksverken själva över riksrevisionsverkets synpunkter, eftersom jag tycker det är anständigt att låta det ansvariga verkel självt redovisa sin policy och sin bedömning av i varje fall vissa av de anmärkningar som är framställda.

Som framgår av sialsverkspropositionen — om herr Svensson har läst den på den här punklen — är fabriksverken i gång med ett arbete precis efter de riktlinjer som riksrevisionsverket rekommenderar. Att resultaten inte gör sig gällande inom loppet av ett eller två är beror faktiskt inte pä fabriksverken utan pä att verkligheten är en trögrörd materia, inle bara i Sverige,

Herr SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Jag underskattar visst inle de speciella svårigheter som

fabriksverken med sin tillverkning och sin inriktning dras med. Men de Nr 29

understryker behovet av att industridepartementet inte bara låler saker t.. , ,

' , Tisdagen den

och ting passera utan att man är ute i tid och pa ett annat sätt än hittUls .-nr. ■ imi

. , . 23 februari 1971

följer de statliga företagen.

Kejsar Napoleon III av Frankrike, även kaUad Napoleon den liUe, tUlämpade den administrativa tekniken att han lät de statliga företagen misskötas för att man skulle få fram en borgerlig opinion mot statlig företagsamhet. Nu tUltror jag visst inte statsrådet Wickman sådana napoleonska ambitioner, men effekten av sådana här händelser, som inträffar gäng på gäng, blir tyvärr densamma, nämligen att en borgerlig och reaktionär opinion fär vatten på sina kvarnar.

En åtgärd som herr Wickman ganska nyligen har vidtagit inom statsföretagsamheten är även så pass säregen att den bör påtalas här. Efter vad som hänt under en följd av är i fabriksverken med den djupt bristfälUga företagsledning som där uppenbarUgen har förekommit, utnämndes verkens direktör till verkställande direktör i Statsföretag AB. Han skall nu tydligen fä lyckliggöra hela statsföretagsamheten med sina framstående ledaregenskaper. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att den åtgärden är ett allvarligt administrativt klavertramp.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 5 Föredrogs och hänvisades Kungl, Maj;ts proposition nr 16 tiU försvarsutskottet,

§ 6 Föredrogs och hänvisades motionen nr 1211 tiU lagutskottet,

§ 7 Föredrogs, men bordlades äter konstitutionsutskottets betänkanden nr 11-13, skatteutskottets betänkanden nr 3—6, justitieutskottets betänkanden nr I och 3, näringsutskottets betänkande nr I samt CivUutskoltets betänkande nr 4,

§ 8 Interpellation nr 59 ang. tidpunkten för behandling av frågan om kostnadsfördelningen meUan stat och kommun

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr HAMRIN (fp), som yttrade;

Herr talman! Det är väl känt att många kommuner för närvarande brottas med svåra ekonomiska problem. Den kommunala utgiftsexpansionen har ju fortgått i snabb och accelererande takt. Finansieringen av dessa utgifter har krävt avsevärda skattehöjningar. Sedan 1960 har medelutdebiteringen för kommuner och landsting stigit från 14:63 kronor till 22:54 kronor. Kommunerna har, vilkel ofta framhåUs, numera en större del av samhäUsutgifterna än staten.

Orsaken tiU de kraftiga höjningarna av utdebiteringarna är framför allt
att såväl primär- som sekundärkommuner genom åren fått allt flera tunga
uppgifter att ansvara för. För landstingens vidkommande har den
kvalitativa och kvantitativa upprustningen av sjukvården varit den tyngsta 13

Nr 29 posten. Övertagandet av huvudmannaskapet för mentalvärden har med-

Tisdagen den 23 februari 1971

fört merkostnader. För primärkommunerna har utbyggnaden av grundskolan och gymnasieskolan varit mest kostnadskrävande, men även uppgifter som vård av åldringar och handikappade, bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar, kommunikationsapparaten och miljövården har medfört stora utgiftsökningar. Den rådande situationen pä kreditmarknaden har nödvändiggjort en hög grad av skattefinansiering. Nägon förändring i detta läge kan inte förutses.

Parallellt med utvidgningen av kommunernas arbetsuppgifter har en ökning av statsbidragen till kommunerna kommit till stånd. Detta har dock inte kunnat hindra att kommunalskatterna gätt upp. De kostnadsberäkningar som gjorts då en ny verksamhet pålagts kommunerna har ofta visat sig inte hälla — därmed har statsbidragen blivit för små. Så var exempelvis fallet när landstingen övertog mentalvården.

Har man uppfattningen att skattesystemet bör ha den fördelningspolitiska effekten att spännvidden mellan olika inkomstgrupper minskar, ter det sig otiUfredsstäUande att de skattereformer som riksdagen beslutar om tiU de lägre inkomsttagarnas förmån tiU stor del förlorar i betydelse genom de kommunala skattehöjningarna. Den proportionella skatten slår ju, relativt sett, härdare mot de lägre inkomsttagarna.

Mot den bakgrund som jag här tecknat begärde år 1969 en enhällig riksdag att regeringen skuUe tiUsätta en parlamentariskt förankrad utredning med uppgift att se över kostnadsfördelningen meUan staten och kommunerna. Någon utredning av detta slag har inte tillsatts. En utredning har däremot tillsatts för att utreda skatteutjämningssystemets framtida utformning, och den s, k. länsberedningen har i uppdrag att bereda frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. Ingen av dessa utredningar har dock enligt direktiven rätt att gå in på den principiellt kanske viktigaste frågan, nämligen hur samhällets utgifter skall fördelas mellan staten och kommunerna och huruvida nödvändiga inkomstförstärkningar främst skall tas ut över stats-eller kommunalskatten.

Finansministern menar — det framgår av direktiven för skatteutjämningsrevisionen — att frägan om kostnadsfördelningen bör tas upp först när länsberedningen slutfört sitt arbete. Kommunförbundet har i en skrivelse, som överlämnades vid en uppvaktning, riktat stark kritik mot finansministerns handläggning av denna fräga. Enligt min mening präglas finansministerns uppfattning, som den kommer tUl uttryck i de nyss nämnda direktiven, av bristande insikt i dessa frågors brådskande natur. Länsberedningen har att behandla mänga stora och svåra uppgifter. Mycket talar för att resultatet av utredningens arbete inte kommer att föreligga förrän i slutet av 1970-talet. Att en lösning av de ekonomiska fördelningsproblemen skulle kunna anstå tUl dess betraktar jag som uteslutet.

Mot bakgrund av vad jag har anfört anhåller jag om kammarens tUlstånd att tUl herr finansministern få framstäUa följande frågor;

Vidhåller statsrådet sin uppfattning att frågan om kostnadsfördel
ningen mellan staten och kommunerna inte kan upptagas för behandling
14 förrän länsberedningen slutfört sitt uppdrag?

Om sä inte är fallet, vad avser statsrådet att taga för initiativ? Nr 29

Tisdagen den 23 februari 1971

Denna anhåUan bordlades.

§ 9 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj;ts propositioner;

Nr 17 med förslag tUl lag om ändring i lagen (1969:215) med särskilda bestämmelser om Stockholms läns landstingskommun

Nr 21 med förslag tiU lag om ändring i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om immunitet och privUegier m. m.

§ 10 Anmäldes och bordlades följande motioner;

Nr 1212 av hen Engström m. fl.

Nr 1213 av herr Enlund m. fl.

Nr 1214 av herrar Lindkvist och Nordberg

Nr 1215 av herr Turesson och fröken Ljungberg avlämnade i anledning av Kungl. Maj ts proposition nr 12 med förslag tUl bostadsrättslag, m. m.

Nr 1216 av herr Äo>/e«o« i Falköping

Nr 1217 av hen Enlund m. fl.

Nr 1218 av herrar Ernulf och Sjöholm

Nr 1219 av herr/oje/fon i Arrie och fm//c»/m<?vwr

Nr 1220 av herr Winberg m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Majts proposition nr 14 med förslag tUl lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

§ 11 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framställts, nämligen

den 23 februari av

Nr 76 Herr NUsson i Tvärålund (c) tUl herr finansministern om lokalisering tUl Umeå av kommittén för television och radio i utbUdningen m. m.;

Är statsrådet beredd att, för att avhjälpa den anmärkningsvärda obalans i massmediaproduktionen som nu råder — med ca 98 procent producerade i syd- och mellansverige och bara 2 procent i Norrland — skapa förutsättningar för en utlokaUsering av TRU och Sveriges Radios utbildningsavdelningsenhet tUl Umeå, enligt det förslag som den Sjönanderska utredningen lämnat?

Nr 77 Herr Börjesson i Falköping (c) tUl herr statsmmistern om regeringsingripande i arbetskonflikterna inom statens och kommunernas verksamhetsområden:

Ämnar regeringen vidtaga åtgärder för att snarast möjligt få slut på

pågående strejker och lockouter inom statens och kommunernas

verksamhetsområden?

Nr 29 Nr 78 Herr Johansson i Skärstad (c) tiU herr inrikesministern angående

Tisdagen den 23 februari 1971

sysselsättningsproblemen i Jönköpings län:

VUka åtgärder planeras för att avhjälpa de aktualiserade sysselsättningsproblemen för i synnerhet den kvinnliga arbetskraften i Jönköpings län?

den 19 februari av

Nr 79 Herr Söderström (m) tiU herr justitieministern angående översyn av reglerna om gäldränta;

Vilka åtgärder har regeringen vidtagit i anledning av första

lagutskottets utlåtande nr 25 är 1965 angående översyn av vissa legala

räntebestämmelser?

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 16.35.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1971:29 Tisdagen den 23 februari

Kammarens protokoll

Riksdagens protokoll 1971:29