Protokoll 1991/92:77

ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:77

Riksdagens protokoll

1991/92:77

Måndagen den 16 mars

Kl. 14.00-14.01

Protokoll

1991/92:77

1§ Ledighet

Talmannen meddelade att Birger Rosqvist (s) ansökt om sjukledighet un-
der tiden den 17 mars - den 21 april.

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde att Krister Örnfjäder (s) skulle tjänstgöra som ersät-
tare för Birger Rosqvist.

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 9 och 10 mars.

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Kulturutskottets betänkanden 1991/92:KrU10, KrUll, KrU13-KrU15 och

KrU17

Trafikutskottets betänkanden 1991/92:TU10 och TU11

Bostadsutskottets betänkanden 1991/92:BoUll-BoU14

4§ Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 13 mars

1991/92:135 av Hadar Cars (fp) till kulturministern om artonmånadersgrän-

sen i asylärenden:

”Vistelsetidens betydelse i asylärenden” heter en PM från statens invand-

rarverk. I denna PM, daterad den 10 september 1991, anges vilka vistelseti-                     1

1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 77

Prot. 1991/92:77

16 mars 1992

der som för olika grupper av asylsökanden normalt skall leda till uppehålls-
tillstånd. Där framhålls att ”tidsgränserna är inte absoluta, men vistelsetiden
väger tungt vid den bedömning av samtliga omständigheter som görs”. Vi-
dare sägs att vid överklagande beslut ”ändring genom omprövning bör ske
om vistelsetiderna närmar sig eller överskrider 12 (för småbarnsfamiljer)
resp. 18 månader (för övriga) såvida inte skäl till undantag finns”.

De särskilda skäl som kan motivera undantag anges vara:

- ogrundade asylansökningar,

- säkerhetsskäl,

- brottslighet, bristande vandel i övrigt,

- annan illojalitet.

Promemorian avslutas med meningen: ”De 'särskilda skäl’ som talar emot
att vistelsetiden tillmäts avgörande betydelse i ett ärende behöver normalt
inte anges i motiveringen till ett awisningsbeslut.”

Den 19 december utfärdade regeringen en förordning som upphävde rikt-
linjerna i invandrarverkets PM. I förordningen anges att utlänningar, "som
den 1 januari 1992 har vistats i riket i minst arton månader eller, om ansökan
gäller en familj med barn som är sex år eller äldre, minst ett år efter en ansö-
kan om uppehållstillstånd gjorts men inte slutligt prövats, får beviljas uppe-
hållstillstånd om inte särskilda skäl talar däremot”.

Jag känner en ung rumän, en journalist, som av de nya makthavarna i Ru-
mänien utsattes för trakasserier och hotelser på grund av den kritik han i sina
artiklar riktade mot regimen. Han sökte sig därför som politisk flykting till
Sverige. Här har bl.a. Svenska journalistförbundet funnit hans skäl för asyl
övertygande och ställt upp för hans rätt att få stanna i Sverige.

Den rumänske journalisten anlände till Sverige den 1 augusti 1990 och
sökte asyl den 3 samma månad. Hans ansökan avslogs av invandrarverket
och han överklagade då till regeringen.

Den 18 februari avslås hans ansökan av utlänningsnämnden. Vid den tid-
punkten har den rumänske journalisten vistats arton och en halv månad i
Sverige. Enligt invandrarverkets PM skulle den vistelsetiden vid prövnings-
tillfället "vägt tungt” vid bedömningen. Men nu gällde i stället regeringsför-
ordningen som gäller och enligt den är det endast vistelsetiden den 1 januari
1992 som spelar roll. Och den dagen hade den rumänske journalisten endast
varit 17 månader i Sverige.

Jag vet att den asylsökande jag här anfört som exempel på hur det kan gå
för den som har oturen att hamna i mellanrummet mellan två statliga riktlin-
jedokument inte insåg innebörden för sin del av regeringsförordningen. Han
trodde att artonmånadersgränsen fortsatte att ha betydelse vid prövningstill-
fället.

När hans sak inte slutgiltigt prövats och avgjorts till den 3 februari kände
han stor lättnad. Han kunde inte finna att de s.k. ”särskilda skälen” kunde
tillämpas på honom. Han ansåg sig ha välgrundad anledning till sin ansökan,
han visste sig inte vara en säkerhetsrisk, han hade inte begått brott, brustit i
sin vande] eller visat annan illojalitet. Därför räknade han med att nu få
stanna i Sverige och vågade på allvar börja tänka och planera för en framtid
i sitt nya hemland.

Det brev han några veckor senare erhöll från utlänningsnämnden innehål-
ler bara tre korta meningar:

”Utlänningsnämndens beslut:

Nämnden avslår överklagandet.

Detta beslut får inte överklagas.”

Inte ett ord till som förklaring till nämndens beslut. Tidigare framförda öns-
kemål från den asylsökande om muntlig förhandling, som skulle gett honom
möjlighet att inför nämnden redovisa sin sak, har förklingat ohörda. För den
asylsökande återstår endast att packa sina få pinaler och invänta den polis
som skall verkställa utvisningen.

En fråga han ställer sig är vad de vänner han hunnit få i Sverige skall tänka
om honom? Måste de inte fråga sig om han inte, trots allt, var en säkerhets-
risk eller en brottsling? Ingen har anklagat honom för detta, men något skäl
måste det väl ändå finnas, kan vännerna tycka.

Efter närmare 19 förlorade månader och med oro över att ha fått sin heder
fläckad kastas den asylsökande ur landet.

Den fråga jag med stöd av ovanstående vill rikta till kulturministern är:

Var det av regeringen förutsett, att en konsekvens av förordningen av den
19 december (SFS 1991:1999) kunde bli, att - till skillnad från vad som tidi-
gare gällt - asylsökande som vid tidpunkten för den slutliga prövningen av
sin asylansökan vistats mer än arton månader i Sverige och mot vilka inga
särskilda skäl fanns att anföra skulle få sin ansökan avslagen?

5 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 13 mars

1991/92:485 av Bengt Hurtig (v) till miljöministern om miljösituationen i
Östersjön:

Rapporter kommer allt oftare om att sjövärdigheten hos många fartyg
minskar på grund av ålder, vanvård, bristande sjömanskap, låg moral hos
både besättning och rederi etc. Grunden till detta är bl.a. den ökande ut-
flaggningen.

Regeringen vill nu också förändra den svenska sjöfartspolitiken så att låg-
lönebesättningar kan användas mer än vad som är fallet i dag. Sjöfolk och
miljöengagerade är djupt oroade över utvecklingen.

Initierade bedömare anser att risken för miljökatastrofer ökar i takt med
antalet låglönebesättningar. Miljörörelsen m.fl. undrar vilka hänsyn som vä-
ger tyngst vid regeringens bedömning av denna och andra miljöfrågor.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga miljöministern:

Vad avser miljöministern vidta för åtgärder för att riskerna för miljöka-
tastrofer i b).a. Östersjön inte skall öka?

Prot. 1991/92:77

16 mars 1992

1* Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 77

Prot. 1991/92:77

16 mars 1992

1991/92:486 av Ingvar Eriksson (m) till jordbruksministern om importen av
livsmedel:

Beslutet 1990 om ny livsmedelspolitik togs bl.a. med viss hänvisning till
pågående GATT-förhandlingars kommande resultat, men också i ambitio-
nen att skapa så likvärdiga förutsättningar som möjligt för svensk livsme-
delsproduktion -jämfört med EG:s.

Förhandlingarna i GATT har dragit ut på tiden vilket nu medför problem.
Livsmedel kommer in i landet med hjälp av EG-ländernas exportstöd,
svenska producenter tappar marknadsandelar, utan att på motsvarande sätt
kunna finna avsättning för produktionen. Detta hotar nu möjligheterna att
skapa den eftersträvade balansen mellan produktion och konsumtion.

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att undanröja dessa orättvisa dis-
kriminerande inslag i handeln med livsmedel?

1991/92:487 av Birgitta Wistrand (m) till näringsministern om bevakningen
av småföretagares fordringar i konkurser:

Framgångsrika små och medelstora företag är betydelsefulla för Sverige,
men de har i dag en rad svårigheter som inte beror på dem själva, eftersom
de ofta fungerar som underentreprenörer eller underleverantörer till stora
företag.

När det stora företaget går i konkurs får konkursföretagets anställda stat-
lig lönegaranti och banker och staten blir prioriterade fordringsägare.

Det lilla företaget står då ofta helt utan betalning för gjorda leveranser
eller uppdrag och drivs därför ofta i sin tur i konkurs.

Vilka förändringar avser näringsministern vidta för att öka småföretagar-
nas möjligheter att bevaka sina intressen vid konkurser?

1991/92:488 av Jan Bergqvist (s) till finansministern om utdelningarna på
börsnoterade aktiebolag:

I de 90 svenska börsbolag som hittills presenterat sina bokslut för 1991 har
vinsterna rasat i genomsnitt 60% eller sammanlagt 25 miljarder kronor.
Trots detta tänker bara en minoritet av företagen sänka utdelningen till sina
aktieägare. Det finns t.o.m. flera bolag som höjer utdelningen trots att deras
resultat kraftigt försämrats sedan 1990.

En aktieägare beskrivs ofta som en person som tar stora risker och ställer
upp med riskvilligt kapital. Men i en arbetslöshetskris där tusentals personer
avskedas från de stora bolagen kan det inte vara rimligt att aktieägarna på
bolagsstämmorna beviljar sig oförändrade eller t.o.m. höjda utdelningar.

Därför vill jag fråga finansministern:

Vilka politiska slutsatser drar regeringen när aktieägare i en arbetslöshets-
kris tar ut oförändrade eller höjda utdelningar från företag som fått försäm-
rat resultat?

1991/92:489 av Björn Samuelson (v) till statsrådet Bo Könberg om villkoren
för legitimation som psykoterapeut:

Sedan den 31 december 1990 utfärdar inte längre socialstyrelsen komplet-
teringsbesked om individualterapi på psykodynamisk grund för legitimation
som psykoterapeut. Ej heller utfärdas sedan den 30 juni 1991 komplette-
ringsbesked för övriga inriktningar som kan leda fram till psykoterapilegiti-
mation.

Dessa förhållanden leder till att det blir svårt för dem som vill komplettera
sin tidigare utbildning till att nå legitimation som psykoterapeut. Avsakna-
den av möjligheten till kompletteringsbesked skapar en onödig återvänds-
gränd t.ex. för utbildade psykologer. En viktig utveckling inom utbildnings-
sektorn under senare tid har varit att i görligaste mån undvika just återvänds-
grändeffekten. Det är dessutom så att behovet av legitimerade psykotera-
peuter tenderar att öka.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att kompletteringsbesked åter
ges till dem som söker värdera sin utbildning i förhållande till kraven i legiti-
mationsbestämmelserna för att erhålla legitimation som psykoterapeut?

1991/92:490 av Bengt Hurtig (v) till kommunikationsministern om åtgärder
för att öka sjövärdigheten hos fartyg:

Allt fler rapporter talar nu om att sjövärdigheten hos många fartyg mins-
kar. Det är bl.a. ett resultat av att utflaggningen ökat och att den internatio-
nella kontrollen över sjöfarten blivit sämre. Utvecklingen hotar sjösäkerhe-
ten och ökar riskerna för olika typer av miljökatastrofer.

Regeringen vill nu också underlätta för svenska redare att anställa låglö-
nebesättningar. Detta har starkt upprört sjöfolk och miljöorganisationer
som menar att detta kommer att leda till fler olyckor som är katastrofala för
både människor och miljö, inte minst i svenska vatten.

Ur miljösynpunkt är detta ytterst allvarligt eftersom vi har några av värl-
dens mest känsliga och förorenade vatten. Utvecklingen inom sjöfarten -
bl.a. regeringens förslag till ny sjöfartspolitik - går stick i stäv med kraven
på att minska risken för olyckor.

Kommer regeringens förslag till ny sjöfartspolitik att öka risken för
olyckor till sjöss?

1991/92:491 av Bengt Hurtig (v) till kommunikationsministern om sjöfarts-
politiken:

Regeringen föreslår ändringar i svensk sjöfartspolitik. Enligt olika initie-
rade bedömare kommer detta att resultera i att fattiga och förtryckta männi-
skor från tredje världen och Östeuropa kommer att utnyttjas i än högre grad
än vad som redan sker i dag av rederier från den rika i-världen, t.ex. av
svenska och andra nordiska rederier.

Enligt vänsterpartiet är detta ett steg tillbaka ur moralisk och social syn-
vinkel.

Prot. 1991/92:77

16 mars 1992

Prot. 1991/92:77

16 mars 1992

Mats Odell tillhör ett parti som åtminstone brukar prata om moral och
etik. Samtidigt driver Mats Odell dessa förändringar som kommer att drabba
förtryckta människor.

Bl.a. ger en rapport från Brittiska sjömansmissionen till brittiska överhu-
set en skrämmande med tydlig bild av hur moralen till sjöss och situationen
för sjömän från framför allt tredje världens länder stadigt försämras och nu
närmar sig slavförhållanden.

Är denna utveckling acceptabel ur moralisk och social synvinkel sedd ur
regeringens perspektiv?

1991/92:492 av Conny Sandholm (fp) till arbetsmarknadsministern om A-
kasseersättning för företagare:

Nuvarande regelverk för A-kasseersättning förefaller mig mycket stela i
en närmast ”lutheransk” anda. Visst behövs regelverk för att hindra miss-
bruk men ett alltför snävt regelverk kan motverka önskvärda intentioner.
Vad som föranleder min fråga är de facto att det i dagens system är närmast
omöjligt för en tidigare anställd att pröva nya vägar t.ex. genom att starta
eget och samtidigt ha kvar sitt skyddsnät i A-kassa. Förutsättningen för att
uppbära ersättning är att det egna företaget är permanent avregistrerat. Re-
gelsystemet fungerar som ett hinder för enskilda initiativ.

Efter att ha tagit del av regeringens direktiv om en obligatorisk arbetslös-
hetsförsäkring noterar jag med tillfredsställelse att man ger utredaren upp-
drag att särskilt uppmärksamma företagarnas behov. Vad som inte framgår
är vad som händer vid övergång mellan personkretsarna, anställning och
företagande. Utredningstiden är angiven till ett år, därutöver kommer tid för
beredning och beslutsgång.

Då jag anser att frågan är både angelägen och akut vill jag fråga arbets-
marknadsministern:

Finns det behov av tilläggsdirektiv eller kan frågan forceras med anled-
ning av ovanstående problematik?

1991/92:493 av Lennart Fremling (fp) till finansministern om miljö- och na-
turresursräkenskaper :

Miljöintressen står ofta i konflikt med kortsiktiga ekonomiska intressen.
Detta gäller inte minst i tider av ekonomisk stagnation och arbetslöshet. Det
är därför angeläget att få fram bättre underlag för beslut som berör både
miljö och ekonomi.

År 1990 tillsattes därför miljöräkenskapsutredningen för att undersöka
möjligheterna att komplettera nationalräkenskaperna med miljö- och natur-
resursräkenskaper. Utredningen föreslog att SCB skulle få i uppdrag att ut-
veckla fysiska räkenskaper samt förbättra miljöstatistiken, samt att Kon-
junkturinstitutet skulle redovisa de viktigaste sambanden mellan miljö och
ekonomi.

I den s.k. ”gröna bilagan” till finansplanen aviserade regeringen att den
tänkte ge uppdrag till dessa institutioner i enlighet med dessa förslag.

Det brådskar att få bättre kunskaper om sambanden mellan miljö och eko-

nomi och att börja använda marknadsekonomi för att förbättra tillståndet
hos miljön.

Jag vill därför fråga finansminister Anne Wibble följande:

När kommer regeringen att ge SCB och Kl de uppdrag som utlovades i
finansplanen?

1991/92:494 av Barbro Westerholm (fp) till socialministern om de handikap-
pade kvinnornas situation:

Handikappade invandrarkvinnor hör till den grupp vi i folkpartiet libera-
lerna brukar kalla det ”Glömda Sverige”. Det finns ingen som vet hur många
de är och vilka funktionshinder det är fråga om. Dessa kvinnor har ofta svå-
righeter att göra sig förstådda och sedda inom hälso- och sjukvården och so-
cialtjänsten. Många av dem får därför fel diagnos och behandling. Det är
vanligt att de förtidspensioneras trots att rehabilitering vore en bättre åtgärd
både mänskligt och samhällsekonomiskt.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:

Vilka initiativ avser regeringen ta för att förbättra de handikappade in-
vandrarkvinnornas situation?

Prot. 1991/92:77

16 mars 1992

1991/92:495 av Barbro Westerholm (fp) till kommunikationsministern om
kostnaderna för telefonjouren på 90 000:

Riksdagen beslöt 1951 att vissa enskilda jourer via anknytningsavgift fick
använda sig av numret 90 000 och att inte samtalskostnad skulle tas ut efter-
som det rör sig om speciell samhällsnyttig verksamhet. Detta beslut har se-
nare kompletterats och 1972 beslöt riksdagen om ett gemensamt alarme-
ringsbolag, SOS AB, som också har tilläggsjourer med anslutningsavgift
men ingen samtalskostnad. Som exempel på jourer kan nämnas Jourha-
vande Präst, Jourhavande Medmänniska, Jourhavande Kurator.

Nu har televerket trots att riksdagsbeslutet inte upphävts böljat teckna
avtal med enskilda jourer där man även debiterar samtalskostnaden vilket
får negativa konsekvenser för de uppringande som i huvudsak utgörs av de
mest utsatta, ensamma och ekonomiskt svaga grupperna.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:

Vad avser regeringen göra för att rätta till ovanstående förhållande?

1991/92:496 av Ingela Mårtensson (fp) till försvarsministern om svenska kon-
takter med NATO-ländernas samarbetsgrupp för försvarsmateriel:

I Svenska Dagbladet den 5 mars framgår att Sverige som första land utan-
för NATO lämnat en begäran om närmare kontakter med NATO-ländernas
samarbetsgrupp för försvarsmateriel.

Hitintills har motivet för att ha en svensk försvarsindustri varit att Sverige
som alliansfritt och neutralt land skall vara oberoende. I regeringens för-
svarsproposition står att man bör överväga samarbete på det försvarsindust-
riella området.

Prot. 1991/92:77

16 mars 1992

Detta är en betydelsefull kursändring i säkerhetspolitiken som borde vara
föremål för ställningstagande i riksdagen.

Mot denna bakgrund vill jag ställa frågan:

Hur har försvarsministern berett frågan om begäran om närmare kontak-
ter med NATO-ländernas samarbetsgrupp för försvarsmateriel?

6§ Kammaren åtskildes kl. 14.01.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

BENGT TÖRNELL

/Barbro Karlsson

Prot. 1991/92:77

Innehållsförteckning                         16 mars 1992

Måndagen den 16 mars

1§ Ledighet........................................... 1

2§ Justering av protokoll................................. 1

3 § Förnyad bordläggning................................. 1

4 § Anmälan om interpellation

1991/92:135 av Hadar Cars (fp) om artonmånadersgränsen i
asylärenden.................................... 1

5 § Anmälan om frågor

1991/92:485 av Bengt Hurtig (v) om miljösituationen i Öster-
sjön .......................................... 3

1991/92:486 av Ingvar Eriksson (m) om importen av livsmedel 4
1991/92:487 av Birgitta Wistrand (m) om bevakningen av små-
företagares fordringar i konkurser................... 4

1991/92:488 av Jan Bergqvist (s) om utdelningarna på börsno-
terade aktiebolag................................ 4

1991/92:489 av Björn Samuelson (v) om villkoren för legitima-
tion som psykoterapeut........................... 5

1991/92:490 av Bengt Hurtig (v) om åtgärder för att öka sjövär-
digheten hos fartyg.............................. 5

1991/92:491 av Bengt Hurtig (v) om sjöfartspolitiken......     5

1991/92:492 av Conny Sandholm (fp) om A-kasseersättning för
företagare..................................... 6

1991/92:493 av Lennart Fremling (fp) om miljö- och naturre-
sursräkenskaper................................. 6

1991/92:494 av Barbro Westerholm (fp) om de handikappade
kvinnornas situation............................. 7

1991/92:495 av Barbro Westerholm (fp) om kostnaderna för te-
lefonjouren på 90 000 ............................ 7

1991/92:496 av Ingela Mårtensson (fp) om svenska kontakter
med NATO-ländernas samarbetsgrupp för försvarsmateriel    7