Protokoll 1991/92:2 Tisdagen den 1 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:2

Riksdagens protokoll

1991/92:2

Tisdagen den 1 oktober

Kl. 14.00-14.59

Protokoll

1991/92:2

Efter gudstjänst i Storkyrkan, där predikan hölls av pastor primarius
Caroline Krook, öppnades riksmötet i kammarens plenisal enligt det pro-
gram som i bilaga fogats till detta protokoll.

1 § Öppnandet av riksmötet

Anf. 1 TALMANNEN:

Eders Majestät! Jag anhåller att Eders Majestät måtte förklara 1991/92 års
riksmöte öppnat.

Anf. 2 HANS MAJESTÄT KONUNGEN:

Fru talman! Ärade ledamöter! När ni, valda ombud för Sveriges folk, i dag
samlas här i Stockholm, inleds en ny mandatperiod och ett nytt arbetsår för
riksdagen. Ni har ett ansvarsfullt och krävande arbete framför er. Flera frå-
gor av stor vikt för vårt land och dess medborgare kommer att bli föremål
för diskussion och beslut.

Valet till riksdagen den 15 september medförde en sådan förändring av
riksdagens sammansättning, att en ny ministär kommer att överta regerings-
ansvaret. Jag tackar de ledamöter som har lämnat riksdagen för deras värde-
fulla insatser, och jag önskar efterträdarna framgång i deras nya uppdrag
som representanter för svenska folket i Sveriges riksdag.

Vi gläder oss alla åt den frihet som många folk har vunnit, inte minst i
Europa och i vår närhet. Vi hälsar tre nya grannländer Estland, Lettland och
Litauen välkomna i kretsen av fria och självständiga stater.

Under det gångna året utvecklades oroligheterna i Mellersta Östern till en
allvarlig väpnad konflikt. Genom ett kraftfullt och konsekvent agerande av
Förenta nationerna hävdes Iraks ockupation av Kuwait. Den militära kon-
flikten är således löst, men omfattande politiska och humanitära insatser
återstår för att stabilitet i Mellersta Östern skall kunna uppnås.

Betydelsefulla överenskommelser har träffats i Paris och mellan super-
makterna angående den säkerhetspolitiska situationen i Europa och i värl-
den. Samtidigt råder svåra oroligheter i Jugoslavien och i Rumänien. Den
politiska förändringen i Sovjetunionen innehåller många osäkerheter och
ger även anledning till interna konflikter. Sammantaget har det internatio-

1 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 2

Prot. 1991/92:2

1 oktober 1991

nella läget många positiva drag och möjligheter, samtidigt som det innehåller
osäkerheter och konfliktanledningar.

Riksdagen kommer att på erforderligt sätt få ta hänsyn till den långsiktiga
internationella utvecklingen. Däri ligger bl.a. inriktningen av vår säkerhets-
politik och av det framtida svenska försvaret, som kommer att anges under
detta arbetsår och emotses med stort intresse.

Föregående riksdag fattade det betydelsefulla beslutet att ansöka om med-
lemskap i den Europeiska gemenskapen. Arbetet med att förbereda Sverige
för ett inträde i EG fortsätter, likaså samordningen av en rad svenska be-
stämmelser till vad som gäller i Västeuropa och USA.

Den internationella lågkonjunkturen har lett till bekymmer för många
företag och till en stigande arbetslöshet. Riksdagens centrala roll vid den
ekonomiska politikens utformning lägger ett stort ansvar på dess ledamöter.

Att värna om mänskliga rättigheter och att hjälpa medmänniskor i nöd
faller sig naturligt för de flesta av oss. Men i begreppet hjälp ligger också
många nödvändiga val och möjligheter, vartill ni kommer att ta ställning.

Det kan vara fråga om att hjälpa grannar eller främlingar, ekonomiskt el-
ler i form av kunskapsförmedling, genom kulturellt stöd eller genom handel.
Så är t.ex. biståndspolitiken full av viktiga beslut.

Åldrings- och sjukvården är centrala inslag i det svenska välfärdssamhäl-
let. Det är naturligt med hänsyn till att dessa sektorer berör oss alla. Många
människor känner oro för sin egen eller de anhörigas framtid. Dessa områ-
den kräver stora ekonomiska åtaganden, som måste vägas mot många andra
önskemål. Satsningar på skolan, den högre utbildningen och kulturen är
bara ett par exempel. Riksdagens uppgift att prioritera bland många ange-
lägna uppgifter blir än viktigare i tider då resurserna är knappa.

Utbyggnaden av våra kommunikationer innehåller också stora och på lång
sikt betydelsefulla beslut. En fast förbindelse mellan Köpenhamn och
Malmö samt utvecklingen av vårt järnvägsnät och våra flygplatser är exem-
pel på detta. Ekonomisk rationalitet, miljöhänsyn och medborgarnas spe-
ciella önskemål måste hela tiden vägas mot varandra. Samma sak gäller i
energipolitiska frågor.

I många beslut, och i de åtgärder som följer av dem, behövs en genom-
gående omtanke om vår miljö. Dessa krav blir allt tydligare. Internationellt
samarbete öppnar nya möjligheter inte minst inom miljöskyddets område. I
detta sammanhang vill jag nämna de glädjande initiativ som på senare tid
tagits för att förbättra miljön i och omkring Östersjön.

Med dessa exempel på viktiga frågor som kommer att finnas med i Edert
arbete under kommande år vill jag understryka riksdagens centrala roll för
samhällsutvecklingen.

Vi kommer med uppmärksamhet och intresse att följa Eder i arbetet för
vårt lands bästa.

Jag önskar Eder välgång i detta viktiga värv och förklarar härmed 1991/92
års riksmöte öppnat.

2 § De stora konstitutionella frågornas återkomst

Föredrag av professor Olof Ruin

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, fru talman, mina damer och
herrar!

Europa har under den gångna riksdagsperioden för andra gången detta
sekel sett demokratiska idéer segra och reaktionära regimer falla omkull.
Förra gången var åren kring första världskrigets slut. Förändringens vindar
har nu, liksom då, blåst med särskild styrka kring vårt eget Östersjön.

För sjuttio år sedan upprättades det plötsligt inte mindre än fem nya själv-
ständiga stater kring detta innanhav: Finland, Estland, Lettland, Litauen
och Polen. Alla dessa nykomlingar var också från första början inställda på
att inom sina områden etablera folkstyre. I söder förvandlades samtidigt det
tidigare halvauktoritära Tyskland till en parlamentarisk demokratisk repu-
blik.

Skuggan över de principer om folkvälde som för över sjuttio år sedan tyck-
tes segra var naturligtvis bolsjevikernas maktövertagande i Ryssland hösten
1917. Där kastades en regim över ända som inrättats bara ett halvår tidigare
och som också den erkänt sig till demokratins grundsatser. Denna skugga
tätnade snart till ett mörker och lade sig, i mitten av detta sekel, över stora
delar av Östersjön.

Nu har detta mörker igen plötsligt skingrats. Länder som förlorat sin själv-
ständighet har återfått den.

Det som för drygt sjuttio år sedan skedde i vår omedelbara omvärld påver-
kade också vår egen utveckling. Sverige tog de åren det definitiva steget över
till den parlamentarism som alltjämt gäller och den lika rösträtt för män och
kvinnor som i dag är en självfallen grund för vårt statsskick och politiska liv.

Detta steg innebar inte ett brott mot en utveckling utan snarare en kul-
men. Sverige bär på en mycket lång tradition av både konstitutionalism och
folklig medverkan i landets styrelse, som det finns anledning att vara stolt
över. Traditionen av konstitutionalism innebär att vi aldrig haft ett furste-
välde av det absoluta slag som de flesta andra europeiska länder, runt Öster-
sjön och längre bort, någon tid tvingats uppleva. En riksdag har hela tiden
funnits i Sverige som en balanserande kraft, även om vi kom hotande nära
ett kungligt envälde under slutet av stormaktstiden. Traditionen av folklig
medverkan i statsstyrelsen ligger i att vi alltid haft en självägande bondeklass
som över seklen uttryckligen varit företrädd i riksdagen som ett av de fyra
stånden.

Den slutgiltiga skjutsen framåt i Sverige mot att acceptera parlamentarism
och att införa lika rösträtt för män och kvinnor gavs dock av de revolutionära
händelserna i vår omvärld för drygt sjuttio år sedan.

I dag, i de länder där de demokratiska idéerna på nytt har segrat, formerar
sig nu människor i olika partier. Dessa grupperingar är ofta löst organise-
rade. De kan anknyta till traditioner och ideologier som existerade före den
marxist-leninistiska perioden. De kan vara grundade i engagemang för spe-
ciella nationaliteter, språk och religioner. De kan vara uppbyggda kring en-
skilda ledare som lett befrielsekampen, osv. I denna del av världen, som

Prot. 1991/92:2

1 oktober 1991

1* Riksdagens protokoll 199H92. Nr 2

Prot. 1991/92:2

1 oktober 1991

överallt annorstädes där människor försöker etablera folkstyre, framstår det
vi kallar partier som en ofrånkomlig del av demokratiseringsprocessen.

Ett av många centrala problem som dessa partier och deras ledare står in-
för är hur det statsskick skall se ut som de skall verka inom. En debatt om
de stora konstitutionella frågorna återuppstår.

En av dessa frågor gäller principerna för statsledningens organisation. Två
traditionella huvudalternativ med sina olika varianter står som vanligt emot
varandra. Ett är just det som vi har haft i över sjuttio år: parlamentarism.
En regering skall utgå ifrån och vara beroende av det av folket valda parla-
mentet. Ett annat alternativ är ett s.k. presidentiellt styre: en regering får
genom sin chef sitt mandat direkt från folket och har vid sin sida och obe-
roende av sig själv ett likaledes folkvalt parlament. England erbjuder det
klassiska exemplet på parlamentarism, USA det klassiska exemplet på presi-
dentiellt system.

I länder öster och sydost om oss som nu söker sig nya författningar blandas
kunskap om olika typer av utländska system med egna erfarenheter. En erfa-
renhet som många av dem haft är att enskilda individer med karismatisk ut-
strålning spelat en utslagsgivande roll i de gångna årens och månadernas fri-
görelsekamp: Lech Walesa, Våclav Havel, Boris Jeltsin. Det är inte osanno-
likt att önskemål på många håll kan uppstå om att konstruera författningar
som ger regeringschefen ett direkt folkligt mandat och därmed också särskilt
stark auktoritet. Man närmar sig ett presidentiellt system snarare än ett par-
lamentariskt.

I en diskussion av denna art finns det anledning att återigen återvända till
Sverige. Vilka är våra erfarenheter av den parlamentarism som nu varit all-
mänt accepterad i över sjuttio år?

Många som i seklets början ivrigt pläderade för parlamentarism också i
Sverige hade föreställt sig en utveckling mot förhållanden liknande Eng-
lands. Det blev inte så. Sverige fick inte som i sekelskiftets England ett två-
partisystem utan ett mångpartisystem.

Sverige fick inte heller, såsom varit det normala i England, regeringar ba-
serade på en klar majoritet i riksdagen. Endast under cirka en tredjedel av
de gångna dryga sjuttio åren har vi haft regelrätta majoritetsregeringar. Det
vanligaste har varit, vilket många lätt glömmer, att landet styrts av minori-
tetsregeringar, låt vara ofta baserade på stora minoriteter i riksdagen. Den
fyrpartiregering som nu förefaller ta form ansluter sig därmed i fråga om
storleken av sitt underlag till en speciell svensk tradition.

Vidare har Sveriges riksdag, även under perioder när regeringen haft egen
majoritet, fortsatt att som sådan utöva ett större inflytande än Englands un-
derhus. En förmåga till samarbete och samsyn har trots allt kunnat upprätt-
hållas på många områden mellan regering och opposition. Slutligen har hel-
ler aldrig den politiska makten i Sverige på samma sätt som i England varit
koncentrerad till ett centrum. Den kommunala självstyrelsen har hos oss för-
blivit mycket större.

Några gånger under dessa dryga sjuttio år av parlamentarism i Sverige har
dock alternativ diskuterats som har det gemensamt att de klart skiljer sig
från den typ av styrelse som i realiteten utvecklats hos oss.

Ett alternativ är en kopiering av ett schweiziskt system: en regering skall i

princip bestå av alla i riksdagen representerade partier. Tankar om ett sådant
system vädrades framför allt under 1940-talet. Det skeddde dels mot bak-
grund av krigsårens regering där fyra av riksdagens fem partier regerat ihop,
dels mot bakgrund av att ett parti, socialdemokratin, verkade garanterad
evig dominans och de borgerliga dömda till evig opposition. En regering som
i princip beredde alla i riksdagen representerade partier del i regeringsansva-
ret skulle samtidigt - det var förhoppningen - göra det möjligt för riksdagen
att uppträda friare mot regeringen.

Ett helt annat alternativ till svensk parlamentarism - det har hörts mer
sällan under de gångna sjuttio åren - anknyter direkt till dagens konstitutio-
nella debatter i Östeuropa. Sverige borde få något som närmar sig ett presi-
dentiellt system: alltså en regeringschef som utses direkt av folket och ges ett
mandat att regera oberoende av riksdagens sammansättning. En av de få
som vädrat sådana tankar var en ung lundaakademiker i slutet av 1920-talet.
Han hette Tage Erlander.

Den unge mannens tankar hade formulerats i en tid då man på både höger-
och vänsterhåll kände oro för vad som uppfattades vara regeringsmaktens
förfall. Sveriges riksdag var uppdelad på partier som inom sig var oförmögna
att etablera ett stabilt samarbete. Kortvariga regeringar, baserade på tämli-
gen smala minoriteter, följde efter varandra. I studenten Erlanders föreställ-
ningsvärld kunde en direktvald president efter amerikansk förlaga erbjuda
en önskvärd förstärkning av regeringsmakten och samtidigt bevara stor makt
hos riksdagen.

Alltså: Tankar om helt annorlunda principer för den svenska statsmaktens
organisation har väckts i lägen när vår typ av parlamentarism starkt tycktes
fjärma sig från den klassiska förlagan av både växling vid makten och rege-
ringar baserade på stort underlag i riksagen. Dessa alternativ, när de fram-
förts, har dock för sin samtid framstått som akademiska.

Den problematik som ofta varit svensk parlamentarisms och som också är
det i dag är denna: att finna en lämplig balans mellan å ena sidan en riksdag
som har att spegla väljarnas värderingar och ange riktlinjer för politikens
utformning och å andra sidan en regering som har att styra landet. En demo-
krati förutsätter, för att förbli stark och vital, inte endast stort medborgar-
engagemang och god medborgarrepresentation i riksdagen utan också hand-
lingsförmåga hos regeringen.

En annan stor konstitutionell fråga som nu diskuteras i de länder som nyli-
gen kastat av sig ett totalitärt ok är hur de rättsliga relationerna framdeles
skall regleras till det som är deras omvärld. Det är en fråga långt mer explo-
siv än den om hur statsledningen skall organiseras. Man diskuterar helt en-
kelt olika former av federalism eller ingen federalism alls. Delar av något
som tidigare varit en helhet önskar självständighet, den gamla helheten öns-
kar fortsättningsvis hålla samman delarna i någon form.

I en konstitutionell diskussion av denna art är situationen i Europa i dess
helhet paradoxal. I Östeuropa pågår en uppdelning av enheter i mindre sta-
ter, medan det i Västeuropa samtidigt pågår en frivillig sammanfogning av
stater till en större enhet. I det ena fallet sker alltså en nedmontering av det
som en gång var Sovjetunionen, medan i det andra sker en uppbyggnad av

Prot. 1991/92:2

1 oktober 1991

Prot. 1991/92:2

1 oktober 1991

det som är Europeiska Gemenskapen. Till detta uppbyggnadsarbete är nu-
mera också i Sverige på väg att ansluta sig.

Den explosiva frågan i Östeuropa när det gäller relationer mellan delar
och helhet gäller uppdragning av gränser. Det finns inga allmänt accepterade
principer att gå efter, och motsättningarna är starka mellan olika nationalite-
ter och religiösa grupper. Ej heller finns det någon enighet i många områden
kring själva önskemålet om självbestämmande. Människor som utgör mino-
ritet i ett begränsat område kan utgöra majoritet i ett vidare avgränsat om-
råde och tvärtom. Tillämpning av demokratiska principer är inte lätt i sådana
lägen. Denna typ av problem berör dock inte Sverige när vi i vår tur söker oss
mot en större enhet. Våra gränser är entydiga sedan nästan 200 år tillbaka.

Det finns emellertid andra frågor som är gemensamma för Sverige på dess
eventuella väg mot en större enhet och länder i öst på deras väg bort från en
större enhet. Vad skall delar ha bestämmanderätt över, vad helheten? På vil-
ket sätt skall medborgarna i det som bara är en del av en större enhet framde-
les ha möjlighet att delta i utformningen av helhetens affärer? Hur skall den
överenskomna balansen i fördelningen av inflytande mellan delar och helhet
framdeles upprätthållas och garanteras, osv.?

Färdriktningen i denna typ av diskussion kring stora konstitutionella frå-
gor är, åtminstone på kort sikt, helt motsatt mellan oss och många av våra
grannar i öster och sydost. Själva den uppmärksamhet som i dag på respek-
tive håll ägnas frågor om federalism eller ingen federalism alls bildar dock i
sig en författningspolitisk gemenskap. Den påminner därmed i någon mån
om den gemenskap som rådde för mer än sjuttio år sedan när demokratiska
idéer förra gången gick segrande över Europa.

Jag slutar med att erinra om en bok som Herbert Tingsten gav ut några år
in på 1930-talet. Han kallade sin bok ”Demokratins seger och kris”. I den
uppehöll han sig vid allt det glädjande som ur demokratisk synpunkt hänt i
många länder åren kring första världskrigets slut. Men han hade också skäl
att dröja vid hotet mot demokratin från fascistiska, kommunistiska och na-
zistiska rörelser, som växte sig starka på 1920-talet. Låt oss hoppas att histo-
rien inte skall upprepa sig, att inte en statsvetare några år in på nästa sekel
skall behöva skriva en ny bok på ett liknande tema.

3§ Ceremonin avslutades kl. 14.59.

Vid protokollet

GUNNAR GRENFORS

/Gunborg Apelgren

Bilaga till

Prot. 1991/92:2
_.. .            , „                                                 1 oktober 1991

Riksdagens protokoll                                            --------------

1991/92:2

Program för öppnandet av riksmötet 1991/92 tisdagen den 1 oktober 1991 kl 14.00

Musik under samlingen

VÄXELBRUK

REPLIK

Georg Riedels jazzgrupp

FANFAR

KUNGSSÅNGEN

KLANGER OCH SPÅR

Poesi av Tomas Tranströmer
Musik av Georg Riedel
Recitation och sång
Marie Richardson och Jonas Bergström

TALMANNEN

HANS MAJESTÄT KONUNGEN

FANFAR

ONE FOR MY BABY

Sång Stina Nordenstam

Piano Anders Persson

Prot. 1991/92:2

1 oktober 1991

DE STORA

KONSTITUTIONELLA FRÅGORNAS
ÅTERKOMST

Föredrag av professor Olof Ruin

VÄNDPUNKT
Musik av Bo Nilsson
Stockholms Kammarbrass

NA TIONALSÅNGEN

Avslutningsmusik

BLUES FÖR SVERIGE

Georg Riedels jazzgrupp

Prot. 1991/92:2

Innehållsförteckning                          i oktober 1991

Tisdagen den 1 oktober

Kl. 14.00

1 § Öppnandet av riksmötet.............................. 1

Talmannen

Hans Majestät Konungen

2 § De stora konstitutionella frågornas återkomst

Föredrag av professor Olof Ruin........................ 3

Program.............................................. 7

gotab 40025, Stockholm 1991