ten 15 Februari.
119
Onsdagen den 15 Februari 1871.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.
Justerades protokollen för den 1 och 2 dennes.
Företogs val af sex Revisorer för deltagande uti innevarande
års granskning af Statsverkets, Riksbankens och Riksgälds-kontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning; och befunnos vid valförrättningens
slut dertill hafva blifvit utsedde:
Majoren Herman Otto Falk
Bruksegaren Christoffer Wilhelm Gfeijer
Kontraktsprosten Doktor Lars Landgren
Kaptenen Axel Malcolm Lindgren
Godsegaren Friherre Gustaf Lybecker
Kaptenen Friherre Fredrik Wilhelm von Otter
med 75 röster.
•, 75 „
i) 7o „
„ 72 „
„ 71 „
65
Företogs val af tre Suppleanter för innevarande års Revisorer af
Statsverkets, Riksbankens och Riksgälds-kontorets tillstånd, styrelse
och förvaltning; och befunnos vid valförrättningens slut dertill hafva
blifvit utsedde:
Godsegaren Friherre David Stjerncrona med 62 röster.
Godsegaren Friherre Hugo Johan Hamilton ,, 62 „
Direktören Isac Gustaf Clason ,, 61 ,,
Sedan ordningen emellan dem, som erhållit 62 röster, blifvit genom
lottning bestämd.
Föredrogos och hänvisades till Lag-Utskottet Kongl. Maj:ts den
11 dennes bordlagda nådiga propositioner:
med förslag till författning angående förändradt stämningssätt i
vissa fall;
om antagande af en författning angående förändrad lydelse af 10
Kapitlet 1 § Rättegångsbalken.
120
Den 15 Februari.
Föredrogos och hänvisades till Stats-Utskottet Kongl. Maj:ts den
11 dennes bordlagda nådiga propositioner:
angående pension å Allmänna Indragningsstaten åt vaktknekten
vid länsfängelset i Linköping Nils Nilsson;
angående eftergift af den Riksarkivet genom testamente af Sekreteraren
i Kongl. Krigshofrätten Grefve Carl Erik Ludvig Walter
Posse tillagda rätt till en del af hans qvarlåtenskap;
angående bidrag af statsmedel till aflöning af lärare vid folkskolor
och småskolor.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets den 8 och 11 dennes bordlagda
Utlåtande N:o 3, i anledning af väckt motion om förmånsrätt för
kommunalutskylder för fast egendom.
Herr von Koch: Likasom en oskicklig ryttare kan rida ryggen
af den bästa häst, kan man äfven rida ryggen af en rigtig grundsats,
och man tillämpar den oförnuftigt; också synes mig vara förhållandet
i detta fall. Det är visserligen sannt, att det är en rigtig princip,
att söka minska antalet af de tysta förmånsrätterna, men man kan
äfven häri gå för långt och Lag-Utskottet har gått vida längre, än
de, som först började med allvar drifva denna grundsats. Om Utskottets
ledamöter i detta fall tagit kännedom om lagkomité^ första
förslag (jag får anmärka, att jag icke deltagit deri), hade de funnit,
att, ehuru komiténs ledamöter med största allvar yrkade derpå, att
för upphjelpande af fastighetskrediten de tysta förmånsrätterna skulle
i möjligaste, måtto inskränkas, de dock icke gingo så långt, att de
icke ville, att utskylder för fast egendom till kommunen skulle hafva
lika rätt med utskylder till kronan. De gingo i detta fall, likasom i
de flesta andra, en medelväg mellan de radikala, som vilja allt, och
de konservativa, som vilja intet. 22 Kapitlet 6 § i komiténs förslag
lvder nemligen sålunda: “För utskyld eller afgäld, som af fast egendom
gå bör och för sist förflutna eller löpande året innestår, hafve
Kronan eller annan afgäldtagare förmånsrätt i egendomen".
Detta förslag antogs enhälligt af de tre arbetande ledamöterne
jemte fem granskande, den 1 December 1825. Lagberedningen, som
jag hade äran tillhöra, antog den 11 Oktober 1850, äfven enhälligt,
följande endast något tydligare redaktion af samma §. “För sist förflutna
och löpande årets afgäld, ränta eller utskyld af fast egendom
hafve Kronan eller annan, till hvilken den afgäld, ränta eller utskyld
gå bör, förmånsrätt i egendomen". Såsom bekant eger, enligt nu
gällande lag, 17 K. 6 § U.-B., som i denna del icke ändrades, när de
sista §§ af förmånsrättsordningen undergingo förändring, kronan eller
den, som eljest eger jord eller ränta, företräde til) samma jord, för 3
års afradtionde eller annan afgäld. Lagberedningen åter har föreslagit,
att Kronan eller annan, till hvilken afgäld, ränta eller utskyld
af fast egendom gå bör, skall åtnjuta förmånsrätt i egendomen, och
bär sålunda velat jemväl åt kommuner och andra, som åtnjuta afgäld
Dett 15 Februari.
121
af fast egendom, derför medgifva samma förmånsrätt för sista och
löpande året. som kronan eller egare har nu för 3 års utskylder.
Detta är en juste milieu, som jag tror höra i detta fall tillämpas, och
för att få denna tillämpning, anhåller jag om återremiss af förevarande
betänkande, så att Utskottet måtte få tillfälle att taga i betraktande
såväl lagkoiniténs som lagberedningens åsigter i frågan.
Till kommunalutskylder kan man äfven möjligen räkna sådana
bidrag af en kommuns medlemmar, som erfordras för kyrkobyggnad
och icke enligt 26 Kap. B. B. utgå efter matlag. Om nu en kommun
beslutat en kyrkobyggnad och ett stort bolag eller en stor possessionat
enligt 2 § kyrkostämmoförordningen, som äfven är en kommunal-lag, deltager
i detta.beslut, men detta bolag eller denna possessionat sedermera
gör konkurs, innan^ de för byggnaden beslutade, nödiga utskylder utgått,
uppkommer den frågan, hvem som skall betala de bidrag till byggnaden,
soni skulle drabba den i konkurs försatte medlemmen af kommunen. Jo,
mine Herrar, enligt nuvarande förhållanden komme måhända dessa derefter
stämma, åligger kommunal-nämnd debitera och uppbära och som derför
nu anses såsom kommunal-utskylder, särdeles om detta betänkande bifalles,
att falla till stor del på de öfriga medlemmarne af kommunen
som möjligen blifvit öfvervoterade i kommunalstämman af detta bolag''
eller denna possessionat. .Jag vill icke bestämdt påstå, men jag vill
minnas, att det för icke långtid sedan inträffade, att, då ett stort bolag
gjorde konkurs och kommunalstyrelsen, som, i likhet med de flesta
andra icke lagkunnige personer, ej kunde föreställa, sig annat än, att
kommunalutskylder skulle ega förmånsrätt, påyrkade sådan för de
betydliga utskylder, hvarför bolaget vid konkursens inträffande häftade,
de öfriga borgenärerna ansågo det vara så hardt för några få
utom bolaget stående personer att få betala dettas utskylder. att de
medgåfvo den derför yrkade förmånsrätten, utan att lagen sådan påbjöd.
Våra fa ttigvår ds afgift er äro i allt fall i flera län så stora, att
äfven de blifva alltför betungande, om de komma att drabba öfriga
medlemmar af kommunen, sedan egare af det största antalet fastigheter
icke kunna erlägga de utgifter, som för fastighetsfyrkarne borde
utgå... Man säger visserligen, att man icke bör öka antalet af de tysta
förmånsrätterna, emedan man bör göra allt för att stärka fastighetskrediten.
Ja, mine Herrar, detta är ett mycket lofvärdt sträfvande,
men vi måste dock betänka, att den enskilde, som lånar ut penningar
mot säkerhet i fast egendom, kan se sig före och, om förmånsrätt för
kommunal-utskylder egde rum, taga reda på, huru mycket egendomen
vore belastad med sådana utskylder, under det att man deremot väl
icke kan begära,, att en ledamot af kommunalstämman alltid skall
protestera mot hvarje företag, som erfordrar utskylder, derföre att
en eller annan medlem af kommunen kan komma att göra konkurs.
Jag anser derföre frågan vara värd åtminstone så mycken uppmärksamhet.
att den bör återremitteras, för att af Utskottet tagas i närmare
betraktande och på det att Utskottet måtte föreslå en sådan
medelväg som lagkomitén för. 45 år sedan ansåg lämplig. Derigenom
kan det ock blifva möjligt att gifva lika och tillräckligt skydd
både åt stat och kommun, samt derjemte närma sig det mål, Utskottet
122
Den 16 Februari.
önskar uppnå eller minskning af de belopp, dermed de tysta förmånsrätterna
belasta fastigheter.
Grefve Wachtmeister. Hans: Utskottet har såsom skäl för
sitt afstyrkande af motionen i korthet anfört ett motiv, som jag för
min del anser vara tillräckligt för att denna gång, likasom förut, då
enahanda förslag varit framstäldt, godkänna Utskottets Utlåtande
Utskottets motiv har endast varit, att det hvarken kan vara billig
eller klokt att ytterligare öka de tysta förmånsrätterna såsom ingripande
i enskildas rätt. Att kronan eger en sådan tyst förmånsrätt
har sin grund deri, att den af ålder haft sådan, men att derföre nu
tillägga äfven kommunerna samma rätt kan icke vara lämpligt. Det
kan visserligen anmärkas, att den enskilde borgenärens fordran grundar
sig på frivillighet och att han kan se sig före, med hvilken han
inlåter sig i affärer, under det att deremot en kommun, som icke kan
afvisa personer, hvilka vilja flytta in i densamma, måste ofrivilligt
vara utsatt för, att en eller annan af dess medlemmar råkar i konkurs,
och jag medgifver, att ett sådant argument har i teorien något
skäl för sig, men deremot anser jag, att det i praktiken icke håller
stånd. Onekligt är, att kommunerna någon gång kunna drabbas af
kännbara förluster, då någon deras medlem, som häftar för betydliga
kommunalutskylder, råkar på obestånd, men det lagstadgande, hvarigenom
man ville skydda dem för sådana förluster, skulle för den
enskilde ofta medföra förluster, af den beskaffenhet, att de inverkade
på hela hans välfärd. Det exempel, den föregående talaren anfört
om en stor possessionat eller ett bolag, som häftar för ogul dna kommunalutskylder
i och för en kyrkobyggnad och gör konkurs, kanjag
icke finna vara bevisande, ty, om en possessionat blir försatt i konkurs,
måste väl hans egendom öfvergå på någon annan och köparen
lärer väl då icke kunna undgå att åtaga sig de utskylder, som vidlåda
fastigheten. Jag anhåller om bifall till Utskottets hemställan.
Herr Hasselrot: Jag har föga att tillägga till hvad den siste
värde talaren yttrat, men jag ber dock att få nämna, att Utskottet
ingalunda förbisett den åsigt lagkomitén och lagberedningen hyst i
denna fråga, men att Utskottet ändock icke ansett sig böra frångå
den princip, som man i afseende å tysta förmånsrätter, i och för betryggande
af realkrediten, under sednare tiden så strängt följt, att
till och med den tysta förmånsrätt, som omyndiga ega, blifvit nedflyttad
från den plats, den förut egde i förmånsrättsordningen. Jag
anhåller om bifall till Utskottets förslag.
Herr von Gegerfelt: Ehuru jag icke vid denna riksdag har
förtroendet att vara ledamot af Lag-Utskottet, må det icke förtänkas
mig, om jag ändock fortfarande med intresse följer dess arbeten; och
ber jag derföre att, i anledning af det nu föredragna Utlåtandet, få
yttra några ord.
Då frågan om beviljande af förmånsrätt för kommunalutskylder
förut hos Riksdagen förevarit, hafva de då väckta förslagen omfattat
alla kommunalutskylder, hvaremot det nu föreliggande förslaget en
-
Den 15 Februari.
123
däst af ser dem, som utgå för fastighet. Jag får bekänna att, när jag
först emottog detta betänkande, så föreföll det mig, som om den af
motionären yrkade förmånsrätt redan egde rum, på grund af 17 kap.
6 § Handels-balken, hvari omförmäles icke blott afrad och tionde
utan. äfven annan afgäld af fast egendom. Vid närmare betänkande
har jag likväl kommit till det resultat, att kommunaiutskylderna i
allmänhet, och således jemväl de nu ifrågavarande, äro utskylder
hvilka kommunens medlemmar i denna deras egenskap hafva att
gälda, ehuru beloppet deraf bestämmes, icke blott i mån af den inkomst
de åtnjuta af kapital och arbete, utan äfven, i förhållande till
värdet af deras inom kommunen egda fastighet. Den omständighet
att fastighetens värde ingår jemte andra faktorer i utskyldernas beräkningsgrund
synes mig icke kunna förändra deras egenskap att
vara vid personen fästade. En ytterligare bekräftelse för denna åsigt
finner man deruti, att, om egaren utarrenderar sin fastighet, så är
det arrendatorn, som har att erlägga kommunaiutskylderna för densamma
och orimligt vore det, om förmånsrätt i fastighet egde rum
för utskylder från hvars erläggande dess egare blifvit uttryckligen
frikallad.
Det har här blifvit taladt om bidrag till kyrkobyggnader m. fl.
sadana ändamål, för hvilka man genom bifall till motionen önskade bereda
förmånsrätt. Härvid torde likväl bemärkas, att 17 kap. 6 §
.Handels-balken är tillämplig på alla skatter och onera, hvilka enligt
lag vidlåda jorden och sålunda äro vid densamma fästade.
Mig synes derföre, att, om kommunal utskylder skola hafva förmånsrätt,
så bör denna gälla för alla dylika utskylder, men att den
af motionären föreslagna skilnad är alldeles oantagiig.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag anhålla om bifall
till det nu föredragna utlåtandet.
Herr von Kock: Om det vore, som min granne påstått, att
skyldigheten att betala kommunalutskylder öfverginge på en efterföljande
egare af en fastighet, då vore det ingen fara, m-en så är ej
förhållandet.
t Här har blifvit sagdt, att utgifter till kyrkobyggnader redan,
enligt nu gällande lag, skulle ega förmånsrätt. Jag fruktar dock,
att vår lagstiftning i detta hänseende icke är fullt tydlig, utan att
tyvärr denna rätt under några Hofrätter är tvist underkastad. För
min del anser jag.ock att dylika afgifter svårligen kunna hänföras
till sådan afrad, tionde eller afgäld af fast egendom, som utgår till
egare af jord eller ränta deraf. Men lemnom åsido dessa afgifter, som
utgå efter hemmantal enligt 26 kap. 1 § Byggninga-balken och betr aktom
de andra, de dryga till fattig-, skolvård m. m.!
Det är väl sannt, såsom den siste talaren yttrade, att fastighetsvärdet
endast är den grund hvarefter dessa kommunalutskylder
beräknas. Men da man vet att bevillningen för fastighet utgår efter
taxeringsvärdet utan afdrag för gälden och att fyrkarne för jordbruksfastighet
beräknas till dubbla antalet emot de fyrkar, som bestämmas
för andra fastigheter eller för kapital och rörelse, så synes mig, att
det i sjelfva veraet är af fastighetens taxeringsvärde, som dessa ut
-
124
Den 15 Februari.
skylder utgå och icke, såsom de rent personela utskylderna, af den
behållna inkomsten. I)et är också fallet i de flesta landtförsamlingar,
der bolag eller kapitalister icke finnas, att ifrågavarande utskylder
egentligen om än indirekt utgå af fastigheter. Om nu den, som
skall betala den största afgiften, af en eller annan anledning, icke
kan fullgöra denna skyldighet, så få de öfriga betala bristen. Med ett
ord, jag tror att saken ej är klart utredd och jag fortsätter derföre
mitt vidgande om återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr Grefven och
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
Lag-Utskottets förevarande Utlåtande dels återremiss deraf; framställde
Herr (trefven och Talmannen proposition på bifall till Utlåtandet
och, då dervid svarades många ja jemte åtskilliga nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogos och biföllos Stats-Utskottets den 11 dennes bordlagda
Utlåtanden:
N:o 4, i anledning af Kong! Maj:ts nådiga proposition, i fråga
om öfverlåtande på Blidö församlings fattigvård af kronans rätt till
qvarlåtenskap en efter aflidne arbetskarlen Petter Bengtsson i Köpmanholm;
N:o
5, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
upplåtande åt Kalmar landsförsamling under ständig besittningsrätt
af en jordrymd från landshöfdingebostället Skälby till skclhusplan
och planteringsland för en fast folkskola;
N:o 6, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
eftergift till förmån för staden Halmstad af kronans rätt till danaarf
efter enkan L. Sundell, född Grundberg; samt
N:o 7, i anledning af väckt motion om eftergift af kronans rätt
till dana-arf efter klockaren C. P. Bergstedts aflidna hustru, Anna
Maria Bergstedt, född Keis.
Föredrogos och biföllos Banko-Utskottets den 11 dennes bordlagda
Memorial:
N:o 2, i fråga om antagande af ackord för en fordran, grundande
sig på vexelköp;
N:o 8, angående afskrifning ur diskontkontorets räkenskaper af
åtskilliga kontorets kapital- och öfverräntefordringar;
N:o 4, i fråga om afskrifning af, vid lånekontoret i Göteborg
balanserade lån och räntor, tillhörande statslånefouden; och
Den 15 Februari.
125
N:o 5, angående afskrifning utur lånekontorets i Göteborg räkenskaper
af åtskilliga lån och öfverräntor.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Lagutskottets
den 11 dennes bordlagda Utlåtande N:o 4, i anledning af
väckt motion om ändring af 7 kap. 2 § Giftermåls-balken.
Efter föredragning af Lag-Utskottets den 11 dennes bordlagda
Utlåtande N:o 5, i anledning af verkställd granskning af Riksdagens
Justitieombudsmans embetsförvaltning, godkände Kammaren Utskottets
deri afgifna yttrande.
Föredrogs och bifölls Lag-Utskottets den 11 dennes bordlagda
Utlåtande N:o 6, i anledning af Kong! Maj:ts nådiga proposition
med förslag till författning angående vissa förändrade föreskrifter i
afseende å beräkning af tid för klagan mot Hofrätts utslag i brottmål.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 10, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
första hufvudtitel;
N:o 11, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
andra hufvudtitel;
N:o 12, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
tredje hufvudtitel; samt
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1, i anledning af väckta
motioner om dels ändring i vissa delar, dels allmän revision af Kongl.
förordningen den 20 Juli 1861, angående mantals- och skattskrifningars
förrättande.
Justerades två protokollsutdrag för denna dag.
Kammaren åtskiljdes kl. 1 3 e. m.
In fidem
O. Brakel.