Nr 27 FÖRSTA KAMMAREN 1962

ProtokollRiksdagens protokoll 1962:27

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 27 FÖRSTA KAMMAREN 1962

19—23 oktober

Debatter in. m.

Fredagen den 19 oktober Sid.

Interpellationer:

av herr Andersson, Torsten, om höjning av bidraget till företagareföreningarnas
administrationskostnader, m. m........... 3

av herr Lager ang. markpriser m. m. vid upplåtelse av Järvafältet
till bostäder.............................................. 4

Tisdagen den 28 oktober

Interpellationer:

av herr Nilsson, Ferdinand, ang. Svea livgardes förflyttning, in. m. 6
av fru Hamrin-Thorall ang. villkoren för statsstipendier till studerande
å den s. k. sekreterarlinjen........................ 7

1 Första kammarens protokoll 1962. Nr 27

Fredagen den 19 oktober 1962

Nr 27

3

Fredagen den 19 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 743—745 till behandling
av lagutskott,

motionen nr 746 till bankoutskottet
samt

motionerna nr 747 och 748 till statsutskottet.

Interpellation om höjning av bidraget till
företagareföreningarnas administrationskostnader,
m. m.

Herr ANDERSSON, TORSTEN, (ep) erhöll
på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Genom beslut av 1960
års riksdag infördes hårdare räntevillkor
för kreditgivningen genom företagareföreningarna
till hantverk och småindustri.
Tidigare hade de statliga lånen till
företagareföreningarna åtnjutit räntefrihet
i två år och därefter löpt med 3,5
procent ränta. Med de nya bestämmelserna
slopas den tvååriga räntefriheten, och
företagareföreningarnas ränta till staten
anknöts till den s. k. normalräntan, beräknad
som ett genomsnitt av räntorna
på de senaste tio årens långfristiga statsupplåning.
Det betydde i dåvarande läge
höjning av den ränta, som företagareföreningarna
hade att betala, från 3,5 till
4,5 procent. Samtidigt bestämdes att
räntesättningen på lånen till de enskilda
företagarna i princip skulle vara rörlig
och anpassas efter det allmänna ränteläget,
sådant detta återspeglar sig i räntan
för garantilånen. Ränteöverskottet,
de s. k. nettoränteinkomsterna, skulle
företagareföreningarna få disponera dels
för täckande av förluster på lånen och
dels för sina administrationskostnader.

Anknytningen av företagarföreningarnas
ränta på de statliga lånen till den
s. k. normalräntan innebar att man fick
en trögrörlig ränta. Det allmänna ränteläget
å andra sidan, till vilket föreningarna
skall anpassa räntan på sin egen utlåning,
undergår snabbare och större
förändringar. Den nya konstruktionen
medförde alltså risk för att marginalen
mellan föreningarnas in- och utlåningsräntor
kunde komma att starkt variera.
Då nettoränteinkomsterna är ett avgörande
underlag för företagareföreningarnas
verksamhet, kan vid sänkning av
det allmänna ränteläget situationen bli
den, att föreningarnas medel för verksamhetens
upprätthållande reduceras
kraftigt och att utlåningsräntorna inte
kan sänkas på avsett sätt.

Denna situation har nu inträffat på ett
markerat sätt. En allmän räntesänkning
har ju i år äntligen skett i två etapper
med sammanlagt 1 procentenhet. Företagareföreningarna
har emellertid i följd
av den trögrörlighet, som utmärker den
s. k. normalräntan, i stället fått sin inlåningsränta
till staten höjd.

Från juli i år utgör denna ränta 5
procent. Enligt bestämmelserna skall såsom
nämnts företagareföreningarna anpassa
sina utlåningsräntor efter den för
industrigarantilån i allmänhet tillämpade
räntan. Denna är nu 5,5 procent. Det
har helt naturligt inte varit möjligt för
företagareföreningarna att med höjda
räntor på de medel, som de lånar från
staten, genomföra sänkning av sina utlåningsräntor
ned till den avsedda procentsatsen.
Företagareföreningarnas förbund
har rekommenderat sänkning från
6,5 till 6 procent, d. v. s. en halv procentenhet
över nuvarande industrigarantilåneränta.
Företagareföreningarna torde
i allmänhet ha genomfört denna sänkning
av utlåningsräntorna från oktober
månad.

4

Nr 27

Fredagen den 19 oktober 1962

Interpellation ang. markpriser m. m. vid upplåtelse av Järvafälet till bostäder

Situationen är sålunda den att hantverkare
och industriföretagare för närvarande
får betala en halv procent högre
ränta på sina lån från företagareföreningarna
än vad som avses i författningsbestämmelserna.
Samtidigt har företagareföreningarna
fått starkt försämrade
resurser för upprätthållande av sin
verksamhet. Räntemarginalen har ju
ränta och sänkt utlåningsränta och utgör
nu endast en procentenhet. Det förutsattes
ju vid omläggningen 1960, att marginalen
måste vara minst två procentenheter,
om medel i tillräcklig utsträckning
skulle erhållas till administration och
risktäckning. De minskade nettoränteinkomsterna
får givetvis närmast till följd
att företagareföreningarna undanhålles
för administrationen nödvändiga resurser.

Det måste konstateras, att anknytningen
av företagareföreningarnas inlåningsränta
till den s. k. normalränta är ett
osmidigt system, när föreningarnas utlåningsräntor
samtidigt helt naturligt
bör anpassas efter det allmänna ränteläget.
Vid beslutet 1960 ansågs emellertid
övervägande skäl tala för denna utformning.
Den stora svagheten i systemet
måste emellertid sägas vara, att nettoränteinkomsterna
skall utgöra en avgörande
finansieringskälla för företagareföreningarnas
administration. Det innebär
alltför stor osäkerhet för föreningarnas
verksamhet. Fn lämpligare grundval
synes otvivelaktigt vara att företagareföreningarnas
administration i huvudsak
finansieras genom medel från staten
och att föreningarnas nettoränteinkomster
reserveras uteslutande för risktäckningen.

De akuta svårigheter, som nu drabbat
företagareföreningarnas verksamhet genom
den utveckling, som jag här redovisat,
måste bemästras skyndsamt genom
att föreningarna tillföres administrationsbidrag
i erforderlig utsträckning.
Bidraget måste vara av den omfattningen
att det dels i stort sett kan täcka den
inkomstförlust som föreningarna gjort
på ränteförändringarna och sålunda kan
ge föreningarna erforderliga medel till
administrationen och dels medge den

sänkning av föreningarnas utlåningsräntor,
som enligt gällande författningsbestämmelser
avses för det nuvarande läget.

Med anledning av vad jag här har anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för handelsdepartementet
få ställa följande frågor:

1. År herr statsrådet beredd att skyndsamt
lägga fram förslag om sådan förstärkning
av administrationsbidraget till
företagareföreningarna, att föreningarna
erhåller erforderliga medel för verksamhetens
upprätthållande och samtidigt får
möjligheter att sänka sina utlåningsräntor
på sätt som avses i gällande författningsbestämmelser? 2.

Är herr statsrådet beredd att för
framtiden förorda den ordningen, att företagareföreningarnas
nettoränteinkomster
skall användas uteslutande för risktäckning
och att det statliga administrationsbidraget
skall utgå med i motsvarande
grad förhöjt belopp?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. markpriser m. in. vid

upplåtelse av Järvafältet till bostäder

Ordet lämnades på begäran till herr
LAGER (k), som yttrade:

Herr talman! Meddelandet att Järvafältet
inom de närmaste åren kommer att
utrymmas av militären och ställas till de
kringliggande kommunernas disposition
för bostadsbygge är att hälsa med största
tillfredsställelse och kan väsentligt bidra
till att lätta bostadssituationen i Storstockholmsområdet.
I samband därmed
aktualiseras också frågan om kostnaderna
och formerna för denna markupplåtelse.
Höga markpriser fördyrar bostadskostnaderna.
Staten bör nu föregå med
gott exempel i strävan att hålla markpriserna
nere och motverka markspekulation.

Det är känt, att flera kommuner i Storstockholmsräjongen
haft kapitalsvårigheter
då det gällt att förvärva mark eller

Fredagen den 19 oktober 1962

Nr 27

O

Interpellation ang. markpriser m. m. vid upplåtelse av Järvafältet till bostäder

behålla mark som redan varit i deras ägo.
För att förhindra spekulation och motverka
oförtjänt markvärdestegring är det
av vikt att all mark för bostadsbebyggelse
behålles i samhällets ägo och endast
upplåtes med tomträtt.

Upplåtelsen av Järvafältet berör flera
kommuner. En del av dem kommer måhända
att ha svårigheter att kontant erlägga
den rätt höga köpesumma som sannolikt
kommer att begäras och att själv
behålla marken. Borde inte med hänsyn
härtill prövas, huruvida staten själv kunde
upplåta denna mark med tomträtt och
rimligt beräknade avgälder till dessa
kommuner? Därmed skulle också skapas
en viss garanti för att marken inte i framtiden
kommer att överlåtas i privata händer.

Med hänvisning till vad jag anfört ber

jag att till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
få rikta följande frågor: Är

statsrådet beredd medverka till att
Järvafältet upplåtes till markpriser som
inte onödigtvis fördyrar bostadskostnaderna? Är

statsrådet beredd att undersöka möjligheterna
att mot tomträtt och rimliga
avgäldsvillkor upplåta denna mark till de
berörda kommunerna?

Även denna hemställan bifölls.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.10.

In fidem
K.-G. Lindelöw

6

Nr 27

Tisdagen den 23 oktober 1962

Tisdagen den 23 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollen för den 16 och
den 17 innevarande månad.

Upplästes två till kammaren inkomna
läkarintyg, vilka voro så lydande:

Härmed intygas att riksdagsman Gustaf
Emanuel Birke, född den 11/11 1893,
Soltorp, Rönninge, på grund av blodtryckssjukdom
fortfarande är arbetsoförmögen
åtminstone till och med den
15/11 1962.

Centrallasarettet, Södertälje, den 20/10
1962

Ulf Iacobasus
T. f. överläkare

Att vice talman Ivar Johansson under
tiden från och med den 18/10 1962
minst en veckas tid på grund av infektion
i luftvägar-matsmältningsorganen
är till arbete oförmögen, intygas.

Stockholm den 19/10 1962

Karl Kook
leg. läkare

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Birke och herr andre vice
talmannen Ivar Johansson för den tid de
i respektive läkarintyg omförmälda
hindren varade.

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj :ts
till kamamren överlämnade proposition
nr 185, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr
183) om bankrörelse, in. m.

Interpellation ang. Svea livgardes förflyttning,
m. m.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep) erhöll
på begäran ordet och anförde:

Herr talman! De statliga myndigheternas
förfaringssätt i ärendet angående

Svea livgardes förflyttning till Västra
Ryd, Uppsala län, har tilldragit sig åtskillig
uppmärksamhet. En känsla av viss
rättslöshet har också uppstått hos åtskilliga
som berörts därav. Genom orienteringar
och förhandlingar med berörda
parter kan otvivelaktigt praktiska resultat
uppnås, som kan vara av värde för
staten, för kommunen och berörda enskilda.
I det här avsedda fallet har emellertid
ett något summariskt förfaringssätt
anlitats, som såvitt kan bedömas
torde vara till gagn för ingen. Förhandskontakter
eller överläggningar med berörda
parter — åtminstone de som befinna
sig i Upplands-Bro kommun — har
icke ansetts erforderliga, varken med
kommunala myndigheterna där eller
med berörda enskilda. Dessa har först
samma dag som det som definitivt fattade
förslaget offentliggjorts i tidningar,
i radio och i TV erhållit knapphändig
information därom. För de enskilda har
det förutom nitiska journalister varit de
ovan nämnda informationsmedlen som
fått lämna någon kännedom om vad som
avses. Var och en som erfarit hur svårt
myndigheter tycks ha att något ändra på
eu gång framlagda förslag vet hur besvärligt
det ofta kan vara att erhålla
även rimliga modifikationer.

Det är särskilt att märka att regementsförläggningen
till V. Ryd väsentligen motiverats
icke med något försvarets behov
av förflyttning utan av andra skäl.
Talesmän för militären har varit ivriga
att betona detta.

Förflyttningen av hundratals människor
från de marker, som man här vill
disponera över, ingriper i hög grad i deras
och ortens liv. Icke minst bör därvid
äldre människors förhållanden vara värda
beaktande. Det innebär också för
kommunens del avsevärda rubbningar i
såväl negativ som — det skall erkännas
— positiv riktning. Av synnerlig betydelse
kan emellertid de rubbningar i kom -

Tisdagen den 23 oktober 1962

Nr 27

7

Interpellation ang. villkoren för statsstipendier till studerande å den s. k. sekre terarlinjen -

munens byggnadsprogram bli, som synes
bli en konsekvens av det statliga ingripandet.

Som huvudsakligt skäl för regementsförflyttningen
har anförts en annan kommuns
(Stockholms) behov av nuvarande
övningsfält för genomförande av sitt
byggnadsprogram. Önskemålet att tillgodose
detta må vara hur rimligt som helst.
Vi har också klart för oss att stockholmsinflytandet
kan vara mäktigt nog. Ur
rättssynpunkt borde emellertid den
mindre kommunens synpunkter väga lika
tungt. Gällande lagstiftning lämnar
möjligheter för en kommun att inom en
annan kommuns område tillgodose vissa
av sina behov. Därvid förutsättes emellertid
överenskommelse mellan kommunerna.
I detta fall har emellertid behovet
av nya övningsfält för försvaret skjutits
fram, sedan man bestämt sig för att
taga de nuvarande övningsfälten i anspråk
för vederbörande kommuns räkning.

Det är av betydelse för såväl den berörda
landskommunens som för de berörda
enskildas möjligheter att hävda sina
synpunkter att klarhet kan vinnas om
i vad mån statliga tvångsåtgärder skulle
kunna komma till användning för att genomföra
den föreslagna inbrytningen i
ortens och kommunens liv. Från början
hade det varit min avsikt att genom s. k.
enkla frågor komma till snara besked på
dessa punkter. Sådana snara besked hade
givetvis varit värdefulla nog. Emellertid
har det ansetts att problemets räckvidd
är sådan — det sträcker sig ju utöver
flera departements verksamhetsområden
— att interpellafionsformen bör
användas för att bringa dess olika delar
på tal.

Jag får därför hemställa om kammarens
tillåtelse att till statsministern få
framföra följande frågor:

1) Anser statsministern att det skulle
vara i god överensstämmelse med regeringsformen
§ 16 och det lagliga skydd
medborgare och menigheter även i övrigt
bör äga i vårt samhälle ifall tvångsåtgärder
i någon form skulle tillgripas
för att befordra genomförandet av det

väckta förslaget och vad därmed sammanhänger? 2)

Anser statsministern det lämpligt
och skäligt att statliga myndigheter gentemot
kommuner och enskilda förfar så
summariskt som skett vid detta förslags
framläggande?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. villkoren för statsstipendier
till studerande å den s. k.
sekreterarlinjen

Ordet lämnades på begäran till fru
HAMRIN-THORELL (fp), som yttrade:

Herr talman! På initiativ av kommittén
för nya utbildningsvägar vid de filosofiska
fakulteterna har tillkommit en ny
akademisk utbildningsform, den s. k.
sekreterarutbildningen. Härigenom vill
man minska det befarade humanistöverskottet.
Vidare förutsättes ett behov av
på detta sätt utbildad arbetskraft. För
närvarande har omkring 200 studenter
för avsikt att undergå denna utbildning.
Den omfattar ett års kurs på handelsgymnasium,
fyra akademiska betyg och
sex månaders praktik.

För dem som söker sig till denna akademiska
utbildningsform föreligger uppenbarligen
samma behov av ordnad
studieekonomi som för andra akademiska
studerande. Därav följer, att de är
lika beroende av statsstipendier som
dessa. Nyligen har emellertid några av
dem, som valt sekreterarutbildningen
och som i somras fick besked att de tilldelats
naturastipenöier, fått meddelande
om att stipendiet indragits samt att de
pengar som redan börjat utbetalas borde
återbetalas. I annat fall skulle de avräknas
på det nya stipendium de eventuellt
skulle få. Vederbörande student hade
nämligen inte uppgivit att hon skulle
välja denna akademiska utbildningsform
och för denna utbildning gäller andra
villkor för att erhålla stipendier.

Åtgärden att draga in samt vägra dessa

8

Nr 27

Tisdagen den 23 oktober 1962

Interpellation ang. villkoren för statsstipendier till studerande å den s. k. sekreterarlinjen -

studenter naturastip endier är avhängig
av det beslut som garantilånenämnden
fattade i mars och vilket innebär att studenter
på sekr eter ar linjen inte ska ha
möjlighet att få naturastipendier under
det år — eller vilket tycks bli vanligare
— ett av de två år, som de läser vid handelsgymnasium.
Vidare har garantilånenämnden
uppvaktat Kungl. Maj :t med en
skrivelse som går ut på att sekreterarstudenterna
endast skall ha tillgång till naturastipendier
under ett av de år, som
de läser för de fyra akademiska betyg,
som ingår i deras utbildning.

Vad som inträffat belyser att de gällande
stipendievillkoren för de studenter,
som väljer sekreterarutbildning, är sämre
än för övriga studenter. Stipendievillkorens
utformning kan knappast främja
den avsedda utbildningsformen och därmed
inte heller såsom avsett bidra till
att minska det befarade humanistöverskottet.
Stipendievillkoren bör därför enligt
min mening omedelbart överses så
att sekreterarlinjen i studie ekonomiskt
hänseende likställes med övriga utbildningslinjer.

Jag vill därför anhålla om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet få framställa
följande fråga:

Vill herr statsrådet ta initiativ till en
omedelbar ändring av stipendievillkoren
för de studenter, som väljer den s. k.
sekreterarlinjen, så att de i studieekonomiskt
hänseende likställes med övriga
studenter?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 749, av herr Gorthon m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
178, med förslag till lag om ändring i
sjömanslagen den 30 juni 1952, m. m.;
och

nr 750, av herr Dahlberg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
181, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.

Herr TALMANNEN anförde:

Jag ber att få påpeka att till kammarens
ledamöter i dag utdelats två planer
för höstens arbete. Därav framgår bl. a.
att ett kort arbetsplenum hålles tisdagen
den 30 oktober samt att första egentliga
arbetsplenum sedan hålles den 14 november.
Den 15 november hålles remissdebatt
med fortsättning om så erfordras den 16
november. Därefter hålles arbetsplenum
varje onsdag. Möjligen kan ett arbetsplenum
bli erforderligt även tisdagen den
11 december. Höstsessionen beräknas
kunna avslutas onsdagen den 12 december,
om ej annat föranledes av skiljaktiga
beslut i kamrarna nämnda dag.

Kammarens sammanträde avslutades
kl. 16.14.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

621193