Lag-Utskottets Memorial N:o 49, i anledning af återremiss af Utskottets Utlåtande N:o 36, angående väckta motioner om ändring i gällande skogslagstiftning;

ProtokollRiksdagens protokoll 1868:512

473

Pen 1 f Maj, e. in.

Lag-Utskottets Memorial N:o 49, i anledning af återremiss af Utskottets
Utlåtande N:o 36, angående väckta motioner om ändring i gällande
skogslagstiftning;

Samma Utskotts Memorial N:o 50, med förslag till sammanjemkning
af Kamrarnes skiljaktiga beslut vid behandling af Utskottets Utlåtande
N:o 40, angående ändring i gällande stadgande]] rörande vinterväghållningen; Särskilda

Utskottets Memorial N:o 2, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga
beslut rörande dess Utlåtande om åtgärders vidtagande till besparing
i utgifterna för den civila administrationen;

Första Kammarens protokollsutdrag N:o 248, innefattande delgifvande
af Kammarens beslut i afseende å dess Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o
16, i anledning af väckt motion om eu plan för det tekniska undervisningsväsendets
ordnande.

Kammarens ledamöter åtskiljdes kl. ''/2 7 e. m.

In fidem
11. Husberg.

Tisdagen den 12 Maj.

Kl. 12 middagen.

§ I Det

hos Kammaren den 5 i denna månad förda protokoll upplästes
och godkändes.

§ 2.

Herr Talmannen tillkännagaf, att, vid det talmanssammanträde som
i dag hållits, sådana upplysningar om beskaffenheten af ännu återstående,
på handläggning beroende riksdagsärenden blifvit af de vid berörda sammanträde
närvarande Utskotts ordförande meddelade, att man ansett riksdagens
afsilande kunna bestämmas till nästa Lördag, den 16 i denna
månad.

474

Den 12 Maj.

§ 3.

Föredrogs ånyo och bifölls Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o
21, med förslag till den af Riksdagen fastställda bevillningssummans utgörande.

§ 4.

Anyo föredrogs Banko-Utskottets Memorial N:o 24, i anledning åt
Kamrarnes beslut öfver Memorialet N:o 21 med förslag till instruktion för
nästkommande Riksdags Banko-Utskott.

Härvid yttrade

Herr Agardh: Något oblidt öde måtte följa detta Betänkande.
Denna gången har det blifvit utsatt för tryckfel. Här står nemligen, mot
slutet af Betänkandet, ordet “beslutas1", då det väl af meningen torde
framgå, att här skulle stå “beslutar". Jag föreslår, att Kammaren måtte
rätta detta fel. Jag har mig bekant, att detta redan blifvit iakttaget af
Första Kammaren.

Vidare förekom icke. Utskottets hemställan bifölls, dock med den
förändring att det till införande i instruktionens 9 § föreslagna ordet:
“beslutas"1 utbytes mot ordet: “beslutar“.

§ 5.

Till förnyad behandling förekom Lag-Utskottets Memorial N:o 49, i
anledning af återremiss af Utskottets Utlåtande N:o 36, angående väckta
motioner om ändring i gällande skogslagstiftning.

Memorialet lades till handlingarne.

§ 6.

Dä till afgörande nu företogs Lag-Utskottets Memorial N:o 50, med
förslag till sammanjemkning af Kamrarnes skiljaktiga beslut vid behandling
af Utskottets Utlåtande N:o 40, angående ändring i gällande stadganden
rörande vinterväghållningen, begärdes ordet af:

Herr Carl It var sson, som yttrade: Då Kammaren för blott några
få dagar sedan beslutat att förkasta Utskottets förslag och antaga Kongl.
Maj:ts Proposition, får jag yrka, att Kammaren, utan afseende å Utskottets
nu föreliggande förslag, måtte vidhålla sitt förra gången fattade
beslut.

Vidare yttrade

Herr Rosenberg: Det kan visserligen synas vara att ställa frågan

på sin spets genom bibehållande af Kammarens förra beslut; men lag fiol

Den 12 Maj.

475

dock detta beslut, som öfverensstämde med Kong!. Maj:ts Proposition,
hafva varit så välgrundad!, att jag, i likhet med den föregående talaren,
måste yrka, att vi icke må frångå detta beslut.

Herr O. B. Olsson:

I enlighet med hvad sålunda blifvit yrkadt, afslog Kammaren Utskottets
i förevarande Memorial afgifna sammanjemkningsförslag och vidblef sitt i
ämnet förut fattade beslut.

§ 7.

Föredrogs ånyo, men blef på flere ledamöters begäran för andra gången
bordlagdt Särskilda Utskottets Memorial, N:o 2, i anledning af Kamrarues
skiljaktiga beslut rörande dess Utlåtande om åtgärders vidtagande
till besparing i utgifterna för den civila administrationen.

'' § B Till

förnyad handläggning förekom Första Kammarens protokollsututdrag
N:o 243, med delgifvande af nämnde Kammares beslut vid. föredragning
af dess Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 16, i anledning af
väckt motion om en plan för det tekniska undervisningsväsendets ordnande.

Herr Friherre Fock yttrade: Den motion i detta syfte, som jag vid

riksdagens början väckte, har rönt en så ogynnsam, en så egendomlig behandling,
att jag icke kan undgå att derom yttra några ord. Motionen
remitterades af Andra Kammaren till dess Tillfälliga Utskott N:o 1; den
upptogs af en ledamot i Första Kammaren och remitterades äfven af denna
Kammare till tillfälligt Utskott. Den Kammares Utskott, inom hvilket
motionen väcktes, har likväl icke varit i tillfälle att, rörande denna motion,
afgifva något utlåtande. Jag känner icke skälen härtill. Emellertid har
deraf inträffat det egendomliga förhållande, att denna motion, väckt inom
Andra Kammaren, blifvit behandlad endast af Första Kammaren och der
till eu del nedslagen, utan att motionären kommit i tillfälle försvara densamma
i den Kammare, han tillhör. Jag har icke utan en viss förundran
kunnat se ett sådant sätt att behandla motioner.

Jag kan icke nu yttra mig om andra punkter än dem, som Första
Kammaren tillstyrkt: endast dessa äro här föremål för behandling; men
det är dock naturligt, att den, som väckt en motion, här en viss faderskärlek
lör densamma, och jag anser verkligen, att denna motion egen eu
viss betydelse. Jag afsåg att, hvad den högre tekniska undervisningen
beträffar, kunna, till besparing för det allmänna och gagn för undervisningen,
samla denna undervisning på ett mindre antal orter än nu, under
hvilket förhållande ett verkligt slöseri med Statens medel eger rum, Jag
skulle, i fall diskussion inom detta område nu tillätes, vara i tillfälle att
ådagalägga detta. Första Kammarens Tillfälliga Utskott har, med af -

476

Den 12 Maj.

seende på de tekniska elementarskolorna, icke tillstyrkt bifall till motionen,
utan endast föreslagit eu temligen betydelselös hemställan. Jag ber dock
att under ett par ögonblick få fästa uppmärksamheten på hvad min motion
rörande dessa skolor afsåg. Den afsåg, att dessa skolor, som nu hufvudsakligen
meddela undervisning i samma ämnen som allmänna elementarläroverkens
reallinie och åt lärjungar, som äro fullt oförhindrade att
begagna dessa, skulle erhålla en sådan organisation, att just de ynglingar,
som redan voro inne i de praktiska yrkena, skulle kunna begagna denna
undervisning. Detta kan nu icke ske, ty undervisningen är här ställd såsom
i våra elementarläroverk, den räcker från morgon till middag, och
under eftermiddagen sysselsättas ynglingarne af lexläsning.

Jag har aldrig, såsom Utskottet tyckes antyda, förutsatt, att något åt
de ämnen, som nu ingå i undervisningen, skulle borttagas; tvärtom må
de, enligt min åsigt, fortfara; de äro alla för industriidkare» beliöfliga;
men jag har trott, att undervisningstiden borde så lämpas, att ynglingen
vore i tillfälle att samtidigt egna sig åt praktiska yrken. Under de nuvarande
förhållandena ega vi visserligen så kallade tekniska skolor, men
enligt hvad Utskottet upplyser, egna sig de flesta ynglingar, som begagna
dessa skolor, sedermera icke åt praktiska yrken utan utgå derifrån i allmänna
lifvet. Dessa skolor hafva sålunda förlorat karakteren af att vara
tekniska skolor.

Det är alldeles gifvet, att i en sådan ort som t. ex. Norrköping* der
teknisk skola finnas, ofta kan inträffa, att eu yngling, som är anställd,
exempelvis i ett färgeri, känner behof af att lära grunderna i färgerikonsten.
Men undervisning härutinnan står för honom icke att vinna vid
den tekniska skolan, så vidt han icke vill underkasta sig att ingå såsom
elev i densamma. Han är då i den belägenhet, att han antingen måste
lemna sitt yrke eller ock afstå från undervisningen. Den tanken att låta
skolan och arbetet gå hand i hand, sida vid sida, den tror jag vara af
särdeles stor vigt just i vår tid. Vi klaga med rätta deröfver, att, genom
våra skolor, så många ynglingar dragas från det egentliga arbetet, men
jag vill tillägga ännu en orsak till klagan, och det är att, när ynglingen
slutar skolan och går ut i praktiska lifvet, så äro äfven hans studier slutade.
Jag har tänkt mig möjligheten deraf, att, om man läte arbetet
med dess rötter tränga in i skolan, skulle å andra sidan skolan med sina
grenar intränga i allmänna lifvet. Då skulle icke inträffa, att, när skolsalen
stängdes, studierna äfven slutades, och öfvergången skulle derigenom
icke blifva så stark. Jag känner sådana läroverk, der undervisning lemlös
på aftnar och söndagar, och der undervisningen likväl är fullt jemförlig
med den i våra tekniska elementarläroverk. Det är sannt, att skolgången
här är utsträckt under en längre tid; men denna tid är icke förlorad,
ty man har samtidigt arbetat inom det praktiska lifvet.

Nu har emellertid Första Kammarens Tillfälliga Utskott och äfven
Kammaren beslutat en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, det Kongl.
Majst täcktes taga i öfvervägande, “huruvida icke undervisningen vid de
tekniska elementarskolorna borde ordnas med större afseende på blifvande
industriidkares kunskapsbehof“. Det är i sanning en vansklig sak att bestämma
blifvande industriidkares kunskapsbehof i vår tid.

477

Deu lss Haj.

Jag vill icke upptaga Kammarens tid med att fullständigare genomgå
denna fråga, då vi i alla fall icke under de få dagar, som återstå, kunna
underkasta den någon grundligare behandling; men jag får likväl siiga,
att jag icke vill bifalla detta Första Kammarens beslut, utan deremot yrkar
bifall till motionärens förslag i denna punkt.

Den fjerde punkten är af Första Kammaren afslagen. Jag förbigår
den, men jag kan icke underlåta att, för att gifva rättvisa åt mig sjelf
och de många arbetare, som stå bakom mig, påpeka, att min afsigt varit
att, utan att derför kräfva några betydliga vidare bidrag från Staten, höja
denna undervisning och gifva åt dessa arbetare en val behöflig lyftning.
Detta är så mycket vigtigare i vår tid, som den störa fabriksindustri, som
sträfvar att göra sig gällande och hvars många fördelar jag är långtifrån
att underskatta, har det onda med sig, att den förslöa!'' arbetarens intellektuela
kraft och gör honom nära nog till en del af den maskin, med hvilken
han arbetar. Jag har varit i tillfälle se bevis härpå i större industriidkande
länder; och jag försäkrar, att det är eu sorglig sanning. Jag
liar, till exempel, en gång i en fabrik, der man tillverkade knappnålar,
påträffat en ung hicka, som syntes vara omkring 16 år gammal, som hade
till uteslutande sysselsättning att sätta hufvuden på nålarne. Jag inledde
med henne ett samtal, men hon kunde, mine Herrar, icke besvara någon
annan fråga än den, huru många tusen knappnålshufvuden hon på dagen
påsatte. Hon visste icke, huru gammal hon var; när jag frågade, om hon
kunde skrifva eller läsa, visste hon knappast, hvad denna fråga betydde.
Finnes det väl något annat sätt att motverka detta elände, än att låta
undervisning och bildning tränga ned till dessa verkstäder, dessa fabriker!
Det är ett lyckligt förhållande, att tillståndet ännu icke i vårt land är
sådant, jag nyss beskrifvit; men del är dock skäl att motarbeta det onda,
innan det antagit för stora dimensioner.

1 femte punkten har Första Kammaren för sin del fattat ett beslut,
som vi, då det icke är fråga om annat än en utredning, ett studium af resultatet.
af dylika undervisningsanstalter i andra länder, mycket väl kunna
och böra biträda, hvarföre jag äfven hemställer om bifall till denna punkt.
Likaledes anser jag det i sjette punkten gjorda förslaget vara ett oundgängligt
vilkor för våra tekniska läroverks utveckling. Jag tror, att detta bör
leda just till det mål, som jag åsyftat, men hvaråt Första Kammarens
Utskott och Kammaren sjelf icke velat lyssna, nemligen att få, eu allmän
plan för den tekniska undervisningen.

I afseende å tredje punkten yrkar jag sålunda bifall till motionen.
och hvad femte och sjette punkterna beträffar bifall till Utskottets förslag.

Herr Otterström: Ett förhållande, som icke förut under vår nu varande

Representation egt rum, har inträffat med denna fråga, nemligen
att eu och samma motion, af egenskap att blifva hänskjuten till tillfälligt
Utskott, blifvit inom begge Kamrarne väckt. Då emellertid grundlagen
icke medgifver, att dessa tillfälliga Utskott få sammanträda med hvarandra;
och då denna Kammares Tillfälliga Utskott först hade att utarbeta
den motion, som afsåg folkskolans och läroverkens reorganisation; så och

478 - -Dm» M4

då Utskottet väl hade i sigte att omedelbart derefter företaga denna motion,
som afsåg de tekniska läroverksanstalterna, Indika Utskottet tänkte
sig böra ställas i samband med elementarläroverken, åtminstone med afseende
på det'' särskilda stadium af elementarläroverket, hvarifrån dessa
tekniska skolor utgrena, kom Första Kammarens Tillfälliga Utskott, efter
hvad man erfor, att företaga denna fråga till behandling, innan Andra
Kammarens Tillfälliga Utskott hann med densamma. Då ansåg man olämpligt,
att begge dessa Utskott skulle samtidigt, hvar på sitt håll, handlägga
frågan och hvardera Kammarens Utskott framkomma med Betänkande^
som måhända alltför mycket divergerade från hvarandra. Denna Kammares
Tillfälliga Utskott har sålunda, dag efter dag, vecka efter vecka,
väntat på Betänkandet från Första Kammaren för att derefter kunna inkomma
med ett Utlåtande i ämnet. Detta har likväl dragit ut på tiden, intill
de sista dagarne, och jag kan endast beklaga detta dröjsmål. Denna Kammares
Tillfälliga Utskott har, ehuru Utskottet, efter det Första Kammarens
Utskotts-betänkande inkommit, haft sammanträden i och lör detta vigtiga
ämne, liksom detsamma äfven ofta utgjort föremål för samtal emellan Utskottets
ledamöter, dock icke kunnat aflemna, något Betänkande. Man
har dock,- att döma af hvad som förekommit i Första Kammaren, icke
haft något särdeles att hoppas med afseende på det resultat, hvartill
denna Kammares Tillfälliga Utskott kunnat komma.

Jag är dock temligen förvissad derom, att Utskottets ledamöter äro
med motionären ense i att vilja, såsom han föreslagit, afstå tredje punkten
af Första Kammarens Utskotts Betänkande och bifalla hvad motionären
framställt i detta hänseende. .

För min del är jag äfven i öfriga delar ense med motionären och
för derföre tillstyrka, att Kammaren måtte, med afslag å tredje punkten
af Första Kammarens Utskotts Betänkande, antaga motionärens framställning
härutinnan, hvaremot jag yrkar bifall till femte och sjette punkterna
af Utskottets förslag.

Herr Boll a lider:

Herr Meijerberg:

Herr Siljeström:

Friherre Fock: Hvad beträffar de skäl, som anförts för motionens

fördröjda behandling inom Utskottet, så har man lått höta tvänne vackla
egenskaper, respekt och blygsamhet. Jag delar dessa åsigter. Men jag
vill lästa uppmärksamheten på, att genom den nu gjorda tillämpningen af
dessa egenskaper man med dessa egenskaper ganska lätt kan lefvande begrafva
eu motion. Min öfvertygelse är, att man från början bör slå in pa

en annan väg. j J Q r> a T Ä

Hvad beträffar clet yttrande som representanten frän Boras hatt, sa
har den föregående talaren visat, att han fullkomligt missförstått min motion
om de tekniska elementarskolorna. Jag har aldrig yrkat, att något
af dessa ämnen skall tagas bort, men hvad jag har påstått och ännu på -

m

Ueii lä Maj.

st-år är, att dessa ämnen kunna läsas lika väl emellan klockan 6 —9 på aftonen
som emellan klockan 9—2 f''. m., och deruti har han ej motsagt mig. Om
det vore fallet att det behöfdes särskilda skolor för bibringande af dessa
kunskaper, så vore detta ett fattigdomsbevis för våra reala läroverk. Jag
tror emellertid, att de kunna fylla dessa fordringar, och jag är förvissad,
att det säkraste sättet att fylla dessa behof är att ställa direkta fordringar
på dem. Men om man bildar en särskild skola för skogskarlar, eu
särskild för jägerielever. landtmäteri lärlingar o. s. v., hvaruti samma ämnen
undervisas som tillhöra de allmänna läroverkens reala linie, så frågar
jag, hvad skola vi slutligen med dessa reala läroverk?

Eu föregående talare har yttrat sig om uppkomsten af dessa skolor.
Jag anser mig skyldig att åt pietet för den man, som uppgjorde planen
för dessa läroverk, erinra om hans egen åsigt rörande dem. Denne man
var framlidne Ofverdirektören Wallmark. Innan han lemnar redogörelse
för sitt till chefen för Civildepartementet ingifna förslag, säger han med
afseende å den tekniska undervisningens samband med den allmänna:
“Den lätta grunden för allmän undervisning anser jag vara, att samma
slags bildning stål’ öppen för alla, från folkskolan till parnassen, och att
således hvarken förmögenhet eller stånd eller supponerad blifvande bana
inå kunna blifva motiv för barnets bestämmande åt det s. k. lärda eller
icke lärda hållet, enär det i de flesta fall ju är omöjligt att på förhand
afgöra, hvartill en gosse kommer att duga eller ens att egna sig, och man
bär sett de största misstag härutinnan begångna, äfven efter Linnés tid.
Då dertill kommer, att de allmänna studierna kanske i de flesta fall måste
af brytas, bör, enligt min tanke, den allmänna undervisningens gångställas
sä, att vid hvilken ålder detta afbrott än måste ske, de inhemtade
kunskaperna måtte vara i möjligaste måtto gagneliga för menniskan och
medborgaren i allmänhet, d. v. s. att icke allenast förrådet af vetande
måtte vara så stort som möjligt, utan, framför allt, att ynglingen måtte få
kärlek till det göda, det sköna och det sanna samt den största möjliga impuls
att på. egen hand använda och tillöka sitt lilla kunskapsförråd. Om denna
princip är rigtig, bör den första undervisningen meddelas i folkskolan åt alla,
utan afseende å stånd eller vilkor, sedan fortsättas i elementarskolan, och
slutligen fulländas vid universitetet. Denna princip skulle måhända bäst
kunna utföras, om hela kurser af olika ämnen funnos att tillgå i hvarje
ämne, som kunde blifva föremål för en viss ålder, således för de yngsta
helt korta och populära, och sedan allt rigorösare. Med den'' valfrihet
som, åtminstone i vissa ämnen, bör ega rum, synes mig då, att
elementarskolan vore rätta stället för tekniska, skolan och universitetet
för teknologiska institutet, med vilkor af måttliga fordringar för inträde
såsom universitetets medborgare. Med ett sådant system skulle undervisningen
sannolikt få ett helt annat lif, bildningen blifva, så att säga, mera
naturlig samt mera omfattande och gagnelig11. Vidare säger han: “Ofvanstäende
allmänna plan förblifver i vår tid eu from önskan: men jag
har ej kunnat underlåta att åtminstone framställa skelettet deraf, om ock
ej mer, föi att försvara mig inför efterkommande, då jag föreslagit skolor,
som det synes, i strid mot detta system. Jag bör alltså tillkännagifva!
att de skolor, som nu komma att utgöra föremålet för mitt förslag, enligt.

480

l)«n lä Maj.

min tanke, endast böra vara provisoriska, men att jag likväl anser dem
nu i hög grad nödvändiga, om svenska industrien skall kunna ens följa
med den stora strömmen, och om den allmänna undervisningens rätta beskaffenhet
en gång skall blifva insedd.” Sedan den tiden hafva elementarläroverken,
såväl den klassiska som reallinien, blifvit omhuldade från det
allmänna på det utmärktaste sätt, och det vore då besynnerligt, om icke
tiden vore inne att låta detta provisorium upphöra.

Eu föregående talare har så väl utredt min mening med motionen,
att jag ej kan gorå det bättre.

'' Då de två siste talarne äfven framställde den önskan, att jag skulle
afstå från mitt yrkande, så vill jag icke motsätta mig en sådan önskan,
då den af dessa mina vänner blifvit uttalad, men jag vill dock nämna
några ord med afseende på de ifrågasatta modellverkstäderna. Den ene
af desse talare säger, då lian yttrar sig mot dem, att de skulle skötas
bättre åt enskilde. Jag har icke heller tänkt mig saken annorlunda, än
att verkstäderna skulle vara öfverlemnade åt enskilde, men Indika mot
erhållet allmänt understöd underkastades Statens kontroll, flan befarar,
att vi bär kunde beträda en väg, der vi kunna gå för långt. Detta
kunna vi ju alltid göra på hvilken väg som helst, men icke bör man derföre
låta bli att beträda en väg, som man anser nyttig och rigtig. Han
har framhållit, att man skulle begära understöd från fyrfaldiga håll. Men
att begära understöd från det allmänna är ett och att få det ett annat.
I Belgien förekomma emellan 60 och 70 dylika verkstäder, och understödet
utgår med 1,200 å 1,500 riksdaler för hvardera; och billigare läroanstalter
kan man gerna icke få, Detta understöd utgår dels från Staten
och dels från kommunen, och garantien ligger deruti, att Staten sjelf utöfvar
kontroll, hvilken visat sig lämpligt och ändamålsenligt.

Emellertid håller jag icke vidare på mitt gjorda yrkande utan afstå»’
derifrån, öfvertygad som jag är, att saken vid en kommande riksdag nog
vinner önskad framgång: och anhåller jag i stället om afslag å Betänkandet
i sin helhet.

Herr O t ter strö in: Jag ber för min del att få på det högtidliga ste

protestera mot den uppfattningen, att respekten för Första Kammaren
eller dess Utskott har hindrat, denna Kammare eller dess Utskott att behandla
denna motion i vanlig ordning. Man må hysa än så mycket respekt
för Med-kammaren och för det tillfälliga Utskott, som för den Kammaren
hade att behandla samma motion, så var det dock icke detta som
för mig var motivet, utan det var respekt för formen. Jag vill hemställa
till Kammaren, huru det skulle tagit sig ut, om från begge dessa Utskott
kommit ett Utlåtande i precist samma fråga. Vi lefva icke nu under de
gamla förhållandena, då man inom två, tre, ja! till och med inom alla
fyra Riks-Stånden kunde väcka samma motion, emedan man hade deri
föreställningen, att saken derigenom vunne så mycket mera befogenhet,
Det går nu icke an att väcka samma motion i båda Kamrarne för att
befordra saken, tv derigenom hindrar man den, såsom vi sett nu vara förhållandet.
Denna Kammares Tillfälliga Utskott kunde icke taga frågan
under behandling, förrän det undangjort frågan om elementarläroverkens

Den It Maj.

481

och folkskolornas organisation. Och då denna Kammares Tillfälliga Utskott
hörde, att Första Kammarens Utskott redan tagit samma fråga under
behandling, så fann man det för formens skull nödvändigt att vänta,
tills Första Kammaren afgjort densamma, för att undvika en återremiss
Jag tror således, att Tillfälliga Utskottet skulle handlat alldeles oformligt,
om det förhållit sig på annat sätt, synnerligast som man hvarje vecka
hade att vänta Utlåtandet från Första Kammarens Utskott.

Hvad sjelfva hufvudfrågan angår, så har nu motionären sjelf afstått
från det yrkande, hvari jag nyss instämde, och för min del anser jag, att
denna Kammare icke bör afslå hvad som här blifvit yrkadt. Ty detta
afslag skulle få ett helt annat utseende än det att bifalla hvad motionären
föreslagit med afseende å tredje punkten i detta Utskottets Betänkande,
som utaf Första Kammaren är bifallet. Här är föreslaget en förändring
i Första Kammarens beslut, som visserligen skulle göra, att frågan
fäller vid denna riksdag, men som dock skulle innebära, om denna
Kammare fattar ett sådant beslut, en opinionsyttring, som åtminstone
kunde stödja motionären, då han vid nästa riksdag återkommer, hvilket
han förklarat sig ämna göra. Deremot skulle rent afslag nu kunna åberopas
såsom opinion mot hans motion. På den grund upprepar jag hans
yrkande, att tredje punkten i Utskottets förslag måtte i enlighet med motionärens
förslag få denna lydelse: “såvida icke de tekniska elementarskolorna
omorganiseras, så att de blifva tillgängliga för industriidkare och
i yrkena varande arbetare". Hvarjemte jag yrkar bifall till de två sista,
punkterna i Utskottets förslag. .....

Öfverläggningen var slutad. Herr Talmannen upptog de derunder
gjorda yrkanden och framställde i öfverensstämmelse dermed propositioner
först på bifall till Första Kammarens beslut i oförändradt skick, dernäst
på bifall till samma beslut i öfrigt, men med den förändring deri, som
föreslagits af Friherre Fock, samt slutligen jemväl på afslag. Den sista
af dessa propositioner fann Herr Talmannen besvarad med ja, och hade
denna Kammare alltså afslagit. Första Kammarens ifrågavarande beslut.

§ 9.

Föredrogos och godkändes Stats-Utskottets afgifna förslag till Riksdagens
underdåniga skrivelser:

N:o 54, i anledning af Kong! Maj:ts nådiga Proposition, angående anslag
till fortsättande af arbetena å nordvestra stambanan;

N:o 55, i anledning af Kong! Maj:ts nåuiga Proposition, angående
åtgärder till behöfvandes undsättning vid inträffande missväxt;

N:o 67, angående upptagande af ett lån å högst 18,000,000 riksdaler
mot Riksgäldskontor^ räntebärande obligationer;

N:o 68, i anledning af år 1867 verkställd revision af Statsverkets m. fl.
allmänna fonders förvaltning under år 1865;

N:o 69, angående beräkningen af Statsverkets inkomster;

Riksd. Prol. 1868. 2 Afd. 4 Band,

31

W''4 Lltu ii; Maj.

N:o 70, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
dispositionen för framtiden af den Kronan tillhöriga f. d. Ridd er stolpeska
egendomen vid Skeppsbron; och

N:o 71, i fråga om indragning till Statsverket af de åt civila embetsoch
tjensteman upplåtna boställen.

§ 10.

Anmäldes och bordlädes:

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51, i anledning af väckta motioner
rörande ändringar i Kongl. Förordningen om egors fredande mot
skada af annans hemdjur samt om stängsel skyldighet den 21 December
1857; och

Riksdagens Kansli-Deputerades Memorial, N:o 5, angående tryckning
och expediering af de riksdagshandlingar, som icke hunnit tryckas eller
expedieras före riksdagens slut.

§ 11-

Protokollsutdrag rörande de under detta sammanträde fattade beslut
upplästes och godkändes.

Sammanträdet afslutades kl. % 2 e. m

In fidem
H. Husberg.