Fredagen den 22 Mars 1872

ProtokollRiksdagens protokoll 1872:322

208

Den 22 Mars.

Fredagen den 22 Mars 1872.

Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.

Justerades ett protokollsutdrag för den 20 och protokollet för
den 15 dennes.

Herr Grefven och Talmannen hemställde, huruvida Kammaren,
på sätt vid hållet talmanssammanträde öfverenskommits, behagade
besluta att Onsdagen den 10 nästkommande April företaga val af tjugufyra
valmän jemt sex suppleanter för utseende _af Riksdagens Fullmäktige
i Riksbanken och Riksgälds-kontoret tillika med deras suppleanter
samt styrelseledamöter och suppleanter vid lånekontoren i
Göteborg, Malmö och Wisby.

Svarades ja.

Vidare föreslog Herr Grefven och Talmannnen, att Kammaren, i
enlighet med hvad vid talmanssammanträdet jemväl öfverenskommits,
skulle besluta att Lördagen den 6 nästinstundande April till afgörande
företaga Bevillnings-Utskottets betänkande angående tullbevillningen,
under förutsättning att samma betänkande dessförinnan
blifvit hos Kammaren tvänne gånger bordlagdt; hvilket äfven bifölls.

Ytterligare hemställde Herr Grefven och Talmannen, att, såsom
vid talmanssammanträdet äfvenledes öfverenskommits, Kammaren
ville besluta, att Konstitutions-Utskottets memorial med förslag till
ny Tryckfrihetsförordning skulle förekomma till behandling Onsdagen
den 10 April, så vida detta memorial före nämnda dag blifvit
två gånger lagdt på bordet och behandlingen af Bevillnings-Utskottets
nyssnämnda betänkande dessförinnan vore afslutad.

Äfven härtill gaf Kammaren sitt samtycke.

Slutligentillkännagaf Herr Grefven och Talmannen, attsammanträ den -

Den 22 Mars.

209

deri lios båda Kamrarne komme att hållas Thorsdagen den 4 April,
hvarvid alla de ärenden, med ofvannämnda tvänne undantag, som då
vore andra gången bordlagda, skulle, i den mån tiden sådant medgifva,
till afgörande företagas.

Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utskottets den 16 och 18 dennes
bordlagda utlåtande N:o 15, i anledning af väckt motion om etttillläg
till Kongl. förordningen den 16 Februari 1864, angående nya
strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall.

o Föredrogs ånyo Lag-Utskottets den 16 och 18 dennes bordlagda
utlåtande N:o 16, i anledning af väckt förslag om tillägg till 15 Kap.
2 § Rättegångs-balken i fråga om fullmäktigskap.

Friherre Raab, Adam: Man kan icke förneka, att det i vårt

land förefinnes ett allmänt enhändt behof att erhålla advokater, till
Indika man kan vända sig med förtroende, men jag, som icke varit
i tillfälle att rådföra mig med någon af Lag-Utskottets ledamöter
eller några andra jurister, huru det föreslagna stadgandet skulle komma
att förstås, föreställer mig möjligheten deraf att underdomstololarne
skulle anse sig skyldiga att, i brist på bättre, tillförordna sådana
personer, som kunde jemföras med våra nuvarande bränvinsadvokater.
I likhet med de flesta personer, hvilka bo i Stockholm
eller härstädes hafva affärer, har jag fått tillräcklig erfarenhet af att
dessa processtillställare utgöra en verklig ohyra, och långt ifrån att
man kunde hysa någon förhoppning att processernas antal skulle
minskas, tror jag att de skulle betydligt ökas, om vi finge några så
beskaffade advokater anställda vid hvar och en af våra underdomstolar.
Det har många gånger förundrat mig att hofrätterna med
misshag ansett sådana unga jurister, som befattat sig med rättegångars
utförande. Jag har försökt, icke allenast när jag sjelf haft rättstvister
att utföra utan äfven vid ett tillfälle, då det gällde en uti än -ding, som på det mest skandalösa sätt blifvit här indragen i en process,
att erhålla någon af de i llofrätten tjenstgörande juristerne till
rättegångsbiträde vid Rådstufvurätten, men detta har varit mig omöjligt,
ty samtlig^, hvilka jag tillfrågat, hafva svarat mig, att det
skulle med misshag betraktas i Kongl. Hofrätten och kunna hindra
deras framtida befordran, om de utförde rättegångar vid underrätt.
Med afseende på det nyssnämnda målets beskaffenhet tvekade väl en
och annan till eu början, men vägrade slutligen att lemna sitt biträde.
Jag hade föreställt mig, att det skulle hafva varit lyckligt, om Utskottet
i sitt betänkande något vidrört den omständigheten, att det
borde lända unga jurister här i landet, såsom annorstädes, till förtjenst
och befordran, om de utförde rättegångar, men i betänkandet
antydes endast att domstolen bör söka få ärliga personer, om såda Riksd.

Prof. 1872. 1 Afd. 2 Band. 14

210

Den 22 Mars.

na finnas. Jag tror för min del att domstolarnes omdöme icke lärer
kunna blifva annat än att hvar och en som icke förlorat medborgerligt
förtroende är en ärlig man.

Jag har blott velat uttala dessa mina farhågor mot det framställda
förslaget och har icke något emot om det vinner Kongl. Maj:ts
sanktion, blott man kunde komma till det resultat, att unga bildade
män åtoge sig advokatsvärfvet, så att det icke stannade, såsom hittills,
i händerna, på en så dålig korps, som vårt nuvarande advokatstånd.
Jag vill dermed visst icke hafva sagt att alla äro sådana,
ty det finnes några som förvärfvat aktning och förtroende och som
visa att yrket i sig sjelf är lika aktningsvärdt i vårt land som annorstädes,
men jag tror att vi kommit på villovägar i afseende på
användandet af personer.

Jag har icke något yrkande att framställa, men anhåller att i
anledning af mina nu afgifna anmärkningar erhålla upplysningar
af någon bland Lag-Utskottets ledamöter.

Herr von K och: Jag begärde ordet med anledning af de an märkningar,

som den föregående talaren gjorde mot förslaget, men till
följd af det slut, hvari han stannade, behöfver jag icke säga mycket.
För min del tror jag, i motsats mot den ärade talaren, att det föreslagna
stadgandet skulle blifva särdeles lämpligt just för att förekomma,
att man helt och hållet måste sakna tillgång på fullmäktige att i en
aflägsen ort utföra en rättegång. Jag har sjelf från min tjenstetid den
erfarenhet att, då mina vänner frågade mig, till hvilken person i orterna
de skulle vända sig, jag ofta fann mig i den bedröfliga belägenhet
att icke kunna gifva dem anvisning på någon, enär stadsfiskalerne,
till hvilka jag vanligen hänvisade, icke på alla orter voro till
rättegångars utförande passande eller duglige.

Den fruktan, Friherre Raab uttalade, nemligen att domstolarne
skulle förordna s. k. bränvinsadvokater, tror jag icke kan delas af
någon som känner vår domarekorps och vet med hvilka ögon den
betraktar bränvinsadvokaterne. Hvad angår den af samme ärade
talare omnämnda motvilja hos våra öfverdomstolar mot att unga
jurister uppträda såsom rättegångsombud, tror jag, att denna motvilja,
om den finnes, hvilket jag icke känner, härleder sig från omsorg
om de unga männens rykte och framtid, på det att de icke
måtte sammanblandas med bränvinsadvokaterne; men jag tror att
det skulle blifva en skarp skilnad emellan bränvinsadvokater och dem
som domstolarne skull förordna.

Jag kan icke annat än anse det föreslagna stadgandet såsom en
nyttig reform, för hvilken jag är Lag-Utskottet tacksam, och tillstyrker
derföre bifall.

Herr von Sydow: Den farhåga, som den förste talaren utta lade,

att genom antagande af detta förslag man skulle kunna få legaliserade
sakförare af det slag, som hittills förekommit vid domstolarne
och af allmänheten benämnts bränvinsadvokater, kan jag icke
dela. Jag tror snarare, att man kunde befara, att domstolarne skulle
fordra alltför mycket af dem de skulle förordna till fullmäktige, så

Den 22 Mars.

211

att pa grund deraf det asyftade målet ioke skulle uppnås; ty, såsom
af den siste talaren antyddes, de s. k. bränvinsadvokaterne äro åt
domstolarne så detesterade, att jag är fullt förvissad om att icke någon
enda som gjort sig känd för de dåliga egenskaper, hvilka utmärka
nyssnämnda klass af sakförare, skall erhålla det ifrågavarande
förtroendeuppdraget. Förslaget afser icke att införa ett advokatstånd
i likhet med hvad som förekommer i flera andra länder. Det
är blott . det första steget för att komma till detta mål. Man kan
derföre icke hoppas att befattningarne såsom allmänna fullmäktige
genast komma att beklädas med jurister, hvaraf antalet dessutom för
närvarande icke är tillräckligt stort för att fylla alla de platser, som
genast skola besättas, pren framdeles, da de fullmäktige hunnit förvärfva
sig mera anseende och ekonomiskt oberoende, tror jag att vi
få se jurister bekläda dessa platser. Jag anser, att genom antagande
af detta förslag ett vigtigt fastän litet steg i den rätta riktningen
skulle tagas, och anhåller derföre om bifall dertill.

Öfver!äggningen förklarades slutad och utlåtandet bifölls.

Föredrogs ånyo Lag-Utskottets den 16 och 18 dennes bordlagda
utlåtande N:o. 17, i anledning af Kong!. Maj:ts nådiga proposition
med förslag till författning angående upphäfvande af 2 Kap. 5 och 6
§§ Giftermåls-balken samt förändrad lydelse af 13 Kap. 1 § Rättegångsbalken
och 18 Kap. 5 § Strafflagen.

Herr Nordström: Den nådiga proposition, hvaröfver Lag-Utskottet
afgifvit nu föredragna betänkande, vänder sig egentligen omkring
fyra frågor: 1) upphäfvande af de i 5 och 6 §§ 2 Kap. Giftermålsbalken
nu uppställda, på svågerlag grundade äktenskapshinder,
2) inskränkning åt de il § 13 Kap. Rättegångs-b al ken nu fastställda
domarejäf, 3) inskränkning af vittnesjäfven enligt 7 § 17 Kap. Rättegångsbalken,
4) ändring af B § 18 Kap. Strafflagen, i fråga om ansvar
för otukt emellan med hvarandra besvågrade personer. Den
första frågan har vid tre föregående riksdagar förevarit, och då
blifvit så omständligt debatterad, att det nu vore ändamålsiöst att
ånyo upptaga den till granskning. Hvad de under andra och tredje
punkterna omförmälda frågor åter angår, beröra de ämnen, som väl
icke i och för sig befunnits tarfva ändring och rättelse, men kommit
under revision i anseende till det samband, som i lagen mellan
dem och frågorna om äktenskapshindren formelt egen rum; men just
derför att sambandet här egentligen är formelt kan man på goda skäl
anse, att en eller annan inskränkning i afseende å äktenskapshindren
icke ovilkorligen påkallar inskränkning af domare- och vittnesjäfven:
och skulle man äfven finna nödigt att inskränka vittnesjäfven i anseende
till svårigheten i flera fall att för fullständig bevisning anskaffa
lagligen ojäfviga vittnen, så följer ännu deraf icke, att äfven
domarejäfven borde inskränkas. Jäfslagarne äro uttryck af det sedliga
samhällets oeftergifliga och främsta anspråk på rättskipningen:

212

Den 22 Mars.

opartiskhet och sanning. Det ligger i den menskligt sammanlefnadens
natur, att de i första rummet skola hänföras till familjebanden
och familjeförhållandena; men dessa band kunna — en lycklig och stadgad
erfarenhet under alla tider bekräftar det —- blifva icke mindre mäktiga
och starka, fastän de grundas på svågerlag, än om de. grundas
på skyldskap, och efter mitt omdöme skulle man ej med tillräcklig
omsorg oe rättvisans anspråk på opartiskhet tillgodo, om man bland
domarejäfven uteslöte dem, som grundas på svågerlag å sidone, eller
på andra svågerlaget.

För rättsordningens fasta upprätthållande inom samhället ligger
det högsta vigt uppå, att menige mans förtroende till domarens, opartiskhet
förblifver orubbadt. Man känner nu, hvilka domarejäfven
äro; man har blifvit med dem förtrogen och klagan öfver dem, såsom
''Hinder för rättvisans snabba skipande, har icke försports; men
i hög grad betänkligt skulle man utan tvifvel finna det, om framdeles
domaren blefve berättigad att skipa lag emellan t. ex. på ena sidan
sin broders enka eller sin hustrus stjufmoder eller sin stjuffaders
enka, i hvars hus måhända domaren sjelf vuxit upp och njutit hennes
modersvård, cell på den andra en oskyld. Sjelfva skuggan af
misstanke vore här redan vådlig och borde derför undvikas. Härtill
kommer dessutom, att, enligt den organisation af första instansen
på landet, som hos oss ännu är gällande, domhafvande! är den ende
verkligt lagkunnige i rätten, ocli derigenom den, på hvilken den positiva
rättvisans skipande der hufvudsakligast beror.

För min tro, att domarejäfven, oberoende af hvad om de på
svågerlag grundade äktenskapshindren må beslutas, borde förblifva
orubbade, får jag till stöd åberopa äfven det utlåtande, Högsta domstolen,
enligt dess den Kongl. propositionen åtföljande protokoll, i
ärendet afgifvit, och hvaraf inhemtas, att bland de sju ledamöter,
som deruti tagit del, sex haft mycket allvarliga erinringar, särskild!
hvad frågan om domarejäfven angår, att mot förslaget uppställa — erinringar,
af hvilka jag förutsätter, att en hvar af denna Kammares
ärade ledamöter tagit kännedom; och hemställer jag, på grund åt
allt detta, om återremiss af ärendet, till förnyad pröfning, särskilt
med afseende på domarejäfven, hvilka i alla händelser borde förblifva
sådana de nu äro, äfven om någon inskränkning af vittnesjäfven
skulle finnas vara oundviklig, hvilket jag dock för min del
icke tror.

Herr von Sydow: De anmärkningar som af den föregående

talaren blifvit gjorda mot det föreliggande förslaget hafva i Lagutskottet
varit under öfvervägande, men man bär der funnit, att de
framställda betänkligheterna mot detsamma borde vika för det goda
förslaget innehåller. Jag får fästa uppmärksamheten derpå att de
jäf, som äro ifrågasatta att utgå ur lagen, äro de som omnämnas
i 6 § af 2 Kap. Giftermåls-b al ken. Det heter der: “Ej eller må man
i andra svågerlaget, utan att Konungen dertill gifven lof, äktenskap
bygga med sin hustrus stjufmoder eller sin stjuffaders enka, ej eller
med sin döda dotters mans enka eller med sin stjufsons eller stjufsons
sons enka." Sålunda är det icke. såsom den siste talaren an -

Den 22 Mars.

213

märkte, jäfsförhållandet mellan stjuffader och stjufson utan emellan
man och hustruns styfföräldrar eller styfbarn som enligt lagförslaget
skulle upphöra. 1 det allmänna föreställningssättet existerar ock
föga eller ingen frändskap i de leder som äro omnämnda i 6 §; och
skulle något sådant förhållande emellan en man och hans hustrus
styfföräldrar ega rum att det borde utgöra jäf för honom såsom
vittne eller domare, grundar det sig icke på något skyldskapsförhållande
dem emellan, utan på den omständigheten att domarens
eller vittnets hustru blifvit uppfostrad af stjufföräldrarne. Då nu
lagen icke anser det såsom något jäf att den ene står i förhållande
af fosterbarn till den andra, synes mig den föreslagna förändringen
stå i full konseqvens dermed. I allmänhet har man också ansett
det vara nyttigt att i någon mån inskränka de i nu gällande lag
stadgade jäf, hvarigenom särskildt, med afseende å vittnen, svårigheter
uppstå att åstadkomma bevisning och jag tror äfven att det
kunde vara nyttigt att inskränka domarejäfven, hvilka ofta framkalla
stora kostnader för parterna.

På dessa skäl och på grund jemväl af hvad som förut blifvit i
ämnet anfördt af Herr Justitie-statsministern och Justitierådet Qvensel,
får jag anhålla om bifall till Utskottets förslag.

Herr Nordström: Om man i jäfsförhållandena blott ser formela
frågor, må det visserligen erkännas, att i lag förbud ej förekommer
för domare att döma öfver sitt fosterbarns rätt eller handlingar;
men går man till grund?)! för de jäf, som från skyldskap eller svågerlag
uppkomma, och dervid tillika erinrar sig, att domaren i lag är
förbjuden att döma i mål, som röra hans stjufbarn, kan lagens tystnad
i fråga om fosterbarn i min tanke ej betraktas annorlunda, än
som ett förbiseende eller en glömska, som domaren sjelf, erkännande
ojäfvighetens betydelse för det allmänna rättsmedvetandet, på ett
eller annat sätt i särskilda fall väl kan afhjelpa. Det är ej svågerlag
eller skyldskap endast såsom sådant, eller såsom ett formelt
faktum, utan egentligen sjeifva grunden för jäf vet, man bör taga i
öfvervägande, då man vill bedöma jäfsförhållandenas betydelse och
pröfva, huruvida inskränkning eller ändring af hvad derom nu är
stadgadt med skäl må kunna vidtagas; och vid en sådan pröfning af
grunden, tror jag ej att man skall kunna förneka, att bland de på
svågerlag, enligt 5 och 6 §§.2 Kap. Giftermåls-balken, grundade jäfsförhållandena,
liera äro af den ömtåliga natur, att de med fullt skäl
framdeles så väl som hittills böra förblifva vid full kraft.

Man kan ej bestrida att ju icke Lag-komitén och Lag-beredningen
vid utarbetande af de nya förslagen till vår positiva rätt sökte att
gå i liberalitet så långt som möjligt; men i afseende å domarejäf
funno de sig dock ej kunna gå så långt, som nu förevarande förslag,
hvilket ej heller Högsta domstolen, enligt dess i ämnet afgifna utlåtande,
funnit sig kunna till antagande tillstyrka, och båda de förstnämnda
hafva föreslagit följande stadgande: “1 rätt nedstigande eller
uppstigande led af andra svågerlaget vare för jäf räknadt, att saken,
hvaröfver man skall domare vara eller i nämnd sitta, rörer någon
af hustrus stjufföräldrar eller stjufbarn, make åt någon af egna stjuf -

214

Den 22 Mars.

föräldrar, eller make åt eget stjuf barn." För min del skulle jag särskild!
mycket beklaga, om man, med den organisation af domstolar^
på landet, som ännu eger ruin, nu skulle finna det lämpligt att inskränka
de nu gällande domarejäfven, som dessutom i följd af seklers
inverkan äro så nära förbundna med menige mans rättsmedvetande.

Herr Westman: På samma gång jag villigt erkänner att skäl
icke linnes till bibehållande af de i 2 Kap. 5 och 6 §§ Giftermålsbalken
stadgade, på der omförmälda svågerlagsförhållanden grundade
äktenskapsförbud, eller af de stadganden, som i fråga om jäf emot
vittnen, i berörda afseende förekomma i 17 Kap. 7 § Rättegångs-balken,
måste jag likväl förena mig med den siste ärade talaren uti hans anmärkningar
mot den föreslagna inskränkningen i fråga om jäf mot domare.
Jag vill blott såsom exempel på följderna af de föreslagna stadgandena
fästa uppmärksamheten på, att det skulle kunna inträffa att jag
såsom domare tvingades att döma uti ett äktenskapsskilnadsmål rörande
min hustrus stjufföräldrar; och jag tycker lör min del att det
vore härd! för domaren att sättas i ett sådant trångmål.

Jag vill derföre icke vara vidlyftig, utan förenar mig med Herr
Nordström i hans yrkande om återremiss.

Herr von Koch: Jag måste medgifva, att min känsla uppreser

sig emot det tillstyrkta borttagandet af domarejäfven. Jag tror icke
att, när en dylik kasus inträffar, det är så vigtigt att bespara besvär
och kostnad vid förordnande för en särskild domare, som det är
angeläget att icke någon domare må komma i den belägenhet att
han icke anser sig kunna jäfva sig, men deremot skulle kunna misstänkas
för att, huru opartisk han än söker vara, vilja döma till förmån
för den ena parten, såsom förhållandet skulle kunna blifva, om
han skall döma i ett mål deri hans hustrus stjufmoder, som uppfostrat
hans hustru, är invecklad. Man måste noga akta sig för att
hos allmänheten väcka någon misstanke om partiskhet hos domarekorpsen.
Lika gerna som jag vill taga bort jäfven mot vittnen,
emedan detta kan vara för bevisnings åstadkommande nödvändigt —
såsom ett _ ordspråk säger: man tager icke med sig vittnen då man
går att stjäla — lika varsam tror jag man bör vara, när det är
fråga om inskränkning af jäf mot domare. Vid det förhållande att
6 bland 7 af Högsta domstolens ledamöter haft betänkligheter mot
förslaget, tror jag ock att ärendet kunde förtjena en närmare pröfning,
förrän det afgjordes, samt att en återremiss borde beslutas i
den syftning, att de domarejäf som varit ifrågasatta att nu utgå
skulle i lagen bibehållas.

Herr von Sydow: Med anledning af de två sista talarnes anmärkningar
ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att det icke
förefaller mig vara mera olämpligt att en domare sätter sig att döma
öfver sin hustrus snufläder eller stjufmoder än att han, såsom förhållandet
nu är, eger att döma öfver sina fosterföräldrar eller öfver
personer till hvilka han står i det mest intima vänskapsförhållande.

Den 22 Mars.

215

När lian icke får förklara sig jäfvig i detta fall synes det mig vara
konseqvent att han icke får göra det i det andra.

Jag förnyar min anhållan om bifall.

Sedan öfv erläggningen härefter förklarats slutad samt Herr
(Trefven och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till det förevarande utlåtandet, dels återremiss deraf och
dels afslag derå, framställde Herr (trefven och Talmannen först
proposition på bifall till utlåtandet, hvarvid svarades många nej jemte
åtskilliga ja, och sedermera proposition på återremiss deraf, då svaren
utföllo med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.

Efter föredragning af Bevillnings-Utskottets den 20 dennes bordlagda
memorial N:o 6, med förslag till voteringsproposition i anledning
af Kamrarnes stridiga beslut i fråga om det belopp, hvarmed
personliga skyddsafgiften skall utgå; godkände Kammaren den föreslagna
voteringspropositionen.

Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Bevillnings-Utskottets
den 20 dennes bordlagda betänkande N:o 7, i
anledning af väckt motion angående införande af bevillningstaxering
i Norrbottens och Westerbottens läns lappmarker.

Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet LagUtskottets
den 20 dennes bordlagda memorial N:o 18, i anledning
af Första Kammarens återremiss af lista punkten i Utskottets Utlåtande
N:o 11, rörande förvaltningen af omyndigs egendom.

Föredrogos men begärdes af flere ledamöter ånyo på Bordet
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts den 20 dennes bordlagda
betänkanden:

N:o 2, angående vilkoren för försäljning, till förtäring på stället,
af vin, Öl, kaffe m. in.; och

N:o B, i anledning af Herr C. A. Jönssons motion (N:o 36) angående
enkesäten i Hallands och Bohus län.

Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets nedannämnda memorial
och utlåtande, nemligen:

N:o 39, med förslag till voteringspropositioner i anledning af
Kamrarnes skiljaktiga beslut rörande Stats-Utskottets utlåtande N:o

216

Den 22 Mars.

12, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel;

N:o 40, rörande erhållen återremiss å. Stats-Utskottets utlåtande
N:o 22. i anledning af Kong!. Maj:ts nådiga proposition angående
beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar, som
utan bidrag af allmänna medel utföras;

N:o 41, rörande Kamrarnes skiljaktiga beslut angående StatsUtskottets
utlåtande N:o 27, i anledning af väckt motion om beviljande
af anslag för upprensning af åtskilliga vattendrag i Norrbottens
län;

N:o 42, i anledning af väckt motion om restitution af stämpelpappersmedel,
erlagda för en stadsmäklarefullmakt;

Lag-Utskottets utlåtande N:o 19, i anledning af väckt motion
om upphörande af främmande trosbebännares skyldighet att deltaga
i aflöning och underhåll af svenska statskyrkoförsamlingarnes presterskap
och kyrkliga inrättningar;

Andra Kammarens protokollsutdrag N:o 134, med delgifvande af
Kammarens beslut öfver dess Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o 21,
i fråga om anhållan till Kongl. Maj:t derom, att ledigblifvande tjänster
inom stats-departementens expeditioner och de förvaltande e''mbetsverken
icke måtte annorledes än på förordnanden återbesättas.

Herr vice Talmannen: Jag hemställer vördsamt att Kammaren
måtte besluta, att de i dag första gången bordlagda ärenden upptagas
på föredragningslistan till nästkommande plenum, för att då
kunna andra gången bordläggas.

Denna hemställan bifölls.

Upplästes och godkändes Lag-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelse N:o 5, angående ändring i 20 Kap. 11 §
Strafflagen.

Kammaren åtskiljdes kl. 2 e. m.

In fldem
O. Brakel.