10
Den 15 September.
§ 11-
Anmäldes och upplästes tvenne utdrag af Första Kammarens protokoll,
hvaraf inhemtades, att Medkammaren, i afseende å tillsättande af
dels ett Konstitutions-Utskott, dels ett af tolf ledamöter från hvardera
Kammaren bestående Särskildt Utskott, fattat beslut i öfverensstämmelse
med den, jemlik! detta protokolls åttonde paragraf, härifrån till Första
Kammaren afiåtna inbjudning. Med anledning häraf hemställde nu Herr
Talmannen och biföll Kammaren, att val af ledamöter och suppleanter i
de sålunda beslutade tvänne Utskotten skulle företagas i början af det
sammanträde, som kommer att hållas nästa Fredag den 15 dennes; skolande,
enligt Herr Sven Nilssons i Österslöf derom nu gjorda framställning,
för denna Kammare i Konstitutions-Utskottet inväljas suppleanter
till samma antal, som Kammaren komme att deri insätta ordinarie ledamöter.
Kammarens ledamöter åtskiljdes kl. ''/4 12 f. in.
In fidem
11. Husberg.
Fredagen den 15 September.
Kl. 10 f. in.
§ 1.
Justerades det protokoll, som hållits vid Kammarens sammanträde den
12 innevarande månad.
Upplästes och lades derefter till handlingarne protokollet vid det
sammanträde, som den 18 i denna månad hållits af de ledamöter, hvilka
haft uppdrag att, jemte Herr Talmannen, tillsätta Kammarens kansli- och
vaktbetjening. Detta protokoll var af följande lydelse:
Protokoll vid sammanträde med de ledamöter af Riksdagens
Andra Kammare, som blifvit utsedde att tillsätta Kammarens
kansli- och vaktbetjening, den 13 September 1871.
Enligt derom utfärdad kallelse sammanträdde i dag de ledamöter,
som erhållit Kammarens uppdrag att, gemensamt med Herr Talmannen,
tillsätta den för Kammaren erforderliga kansli- och vaktbetjening. Komiterade
ansågo, att den tjenstgöring vid Kammarens protokoll, som till en
Den 15 September.
11
början vore behöflig, borde kunna medhinnas af fyra notarier, äfvensom,
hvad öfriga kansligöromålen beträffade, desamma bestridas af en förste
kanslist och tre kanslister. I öfverensstämmelse härmed blefvo, efter
granskning af de inkomna ansökningarne, nu antagne:
till Notarier:
Westdahl, G., vice Häradshöfding.
Sandström, C., e. o. Kanslist i Ecklesiastik-departementet,
Risén, O. H., e. o. Notarie i General-tullstyrelsen,
Amnell, C. F., e. o. Kanslist i Justitie-revisionen.
Till Förste Kanslist:
Kapitenen L. G. Runeberg, hvilken, på särskild anmodan, den 11 dennes
inträdt i tjenstgöring,
och till Kanslister:
Zellinger, Th., e. o. Notarie i General-tullstyrelsen,
Amnér, F. R., e. o. Kontorsskrifvare,
Holmertz, E., e. o. Kanslist i Arméförvaltningen.
För den händelse emellertid att tjenstgöringen vid Kammarens protokoll,
längre fram under riksdagen, skulle erfordra anställandet af ett
större antal notarier än de nu antagne, ville. komiterade, som förutsatte
att vid denna urtima riksdag afiöningen till tjenstemännen komrne att
utgå icke efter dagtraktamentsberäkning utan med arfvoden, som komme
att lämpas efter göromålens större eller mindre trägenhet och vid riksdagens
slut för tjenstgöringen i dess helhet bestämmas, till Notarier hos
Kammaren nu jemväl antaga nedannämnde sex sökande, att i tjenstgöring
inkallas, i den mån deras anställande möjligen pröfvades erforderligt. På
sådant sätt antogos:
Husberg, C. A., vice Häradshöfding,
Normelli, C. W. H., vice Häradshöfding,
Winnberg, F. C., vice Kollega,
Severin, E. S., Kanslist i Telegrafstyrelsen,
Sturtzen-Becker, W., Akademi-docent,
Kinberg, A., e. o. Kammarskrifvare i Statskontoret,
Slutligen skedde antagning af vaktmästare. Desse hade vid de lagtima
riksdagame varit 12, af kvilka 8 bestridt uppassningen hos Kammaren
och 4 å Riksdagens klubb. Detta antal ansågs jemväl nu böra bibehållas
och blefvo samma personer, som vid sistförflutne riksdag tjenstgjort
såsom vaktmästare, och hvilka nu alla anmält sig såsom sökande, af komiterade
antagne samt bland desse G. Lundqvist såsom förste vaktmästare
anställd.
Som ofvan
//. Husberg.
12
Den 15 September.
§ B
Herr
Talmannen tillkännagaf, att, enligt ingången anmälan, Herr A.
W. Uhr, till följd af ett förliden gårdag genom halkning ådraget benbrott,
tills vidare vore urståndsatt att bevista Kammarens sammanträden.
§ 4.
Enligt derom förut fattadt beslut företogos nu val af ledamöter och
suppleanter i det Konstitutions-Utskott äfvensom i det Särskilda Utskott,
som denna Urtima Riksdag beslutit tillsätta; och blefvo dervid utsedde
till Ledamöter:
i Konstitutions-Utskottet:
Herr It. Ehrenborg...........
,, L. J. Hierta...........
„ 6r. T. Ljunggren ........
„ Per Nilsson i Espö.......
„ O. Wijk .............
„ Ola Jönsson...........
„ Friherre K. Bonde.......
„ Friherre I. Koskull.......
„ Grefve C. E. Piper.......
„ Friherre J. Gr. N. S. Åkerhielm
med
179
179
179
179
179
178
in
in
in
in
i''öster.
och
i Sär skilda Utskottet:
Herr | (Jarl Ifvarsson.............. |
| 176 | röster |
„ | Friherre John Ericson......... |
| 172 |
|
| Sven Nilsson i Österslöf........ |
| 109 |
|
V | Per Engman............... |
| 108 |
|
r> | J. E. Johansson i Forneby...... |
| 108 |
|
tf | E. Ke y.................. |
| 108 |
|
| J. Mankell................ |
| 108 |
|
ri | Grefve A. Fr:son Jösse........ |
| 108 |
|
| Johannes Andersson i Ryssby..... |
| 107 | .. |
| Nils Larson i Tullus . ......... |
| 107 |
|
| S. F. Norén............... |
| 107 |
|
* | V. By dberg................ |
| 107 | tt |
Vid de härefter företagna valen till Suppleanter utsågos:
i Konstitutions-Utskottet:
Herr A. Bäckström.................... med 152 röster.
„ Ake Andersson................... „ 152
„ C. T. ^Vinkrans................... ,, 152 „
„ Friherre O. S. von Otter ............. „ 151 „
Den 15 September.
13
Herr A. Rundbäck ................... | med | 151 | röster. | |
| Johan Bergström.................. | 11 | 108 |
|
| J. F. Tranchell.................. | n | 108 | H |
| A. Gumcelius ................... | 11 | 107 | „ |
| Friherre G. Tamm................ | 11 | 107 | „ och |
11 | A. Grenander................... | H | 107 | 11 |
| i Sär skilda TJtskottet: |
|
|
|
Herr | Liss Olof Larsson.....•........... | med | 103 | röster |
| Carl Isak Bengtsson.............. |
| 102 | w |
| 0. B. Olsson.................... | r> | 100 | M |
| J. F. Fredrikson................. | ii | 100 | 11 |
| Gunnar Eriksson................ | '' ii | 100 | „ |
| Olof Olsson i Olebyn............... | ■ n | 100 | r |
| Ola Månsson ................... | ii | 100 | „ |
| Anders Andersson i Intagan .......... | 11 | 99 | n |
| 0. Wikström................... | • ii | 99 | n |
| 0. E. Carlsund................ | • n | 99 | ii |
| Sven Brolin.................... | 11 | 99 | n |
| A. W. Westerdal................. | > 11 | 98 | ii |
För bestämmande af ordningen emellan de Suppleanter, som erhållit
lika röstetal, verkställdes lottningar, hvilka utföllo på sätt här ofvap upptagna
ordningsföljd angifver.
§ 5.
Föredrogs ånyo och hänvisades till Riksdagens Särskilda Utskott
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Urtima Riksdagen angående landtförsvarets
ordnande.
§ 6.
Då till förnyad föredragning nu anmäldes Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
till Urtima Riksdagen, angående förändrade bestämmelser i fråga
om rote- och rusthålls-inrättningen vid sjöförsvaret, begärdes ordet af
Herr Pa 1 a n d e r, som yttrade: Ehuru jag djupt beklagar, att, då Kongl.
Maj:t fann för rikets säkerhet nödigt att framlägga förslag till landtförsvarets
fullständiga och tidsenliga ordnande, samma nödvändighet icke ansågs
vara för handen med hänsyn till den andra, efter min öfvertygelse, åtminstone
icke mindre vigtiga delen af försvarsväsendet, sjöförsvaret eller
tydligast kustförsvaret, vill jag dock icke dervid uppehålla mig. Jag anser
nemligen, att hvar och en under för handen varande omständigheter
bör låta sina personliga betänkligheter falla, så snart de äro af den beskaffenhet,
att det icke synes alldeles omöjligt underlåta att framhålla
dem. Då emellertid det nu föreligggande förslaget angående båtsmanshållet
är nytt och icke förut utgjort föremål för Riksdagens behandling,
14
Den 15 September.
och då samma förslag, enligt mitt förmenande, är behäftadt med etiska
vasendtliga brister, tydligen härflytande deraf att man förbisett den olikhet
som förefinnes mellan eu stamsoldat och en stamsjöman, känner jag mig
pligtig att ull Särskilda Utskottets ledamöter framställa de betänkligheter
jag hyser mot nämnda Kongl. förslag, i förhoppning att, om mina anmarkningar
finnas befogade, de äfven simla af Utskottet behjerta*», så att
åtminstone med afseende å sjöförsvarets indelta stamtrupp vid denna
riksdag må framgå ett lika godt resultat, som jag hoppas och önskar
skall ernås åt vart samfalda arbete rörande lida landtförsvaret.
Jag anser, att ett antagande af regeringens ifrågavarande förslag i oförandradt
skick maste hafva till följd antingen att man för sjöförsvaret
framgent nodgas underhålla en mycket större personal än behofvet kräfver
eller och -- andra vigtiga olägenheter att förtiga - att fattigvården
i de Äter, der båtsman hållas, måste komma att blifva i hög grad betungande.
-lag skall söka att i korthet angifva skälen för denna min
mening.
Då eu manskapsvakans inträffar vid landtförsvaret och rekryt skall antagas,
ar forhållandet ganska enkelt och saken lätt ordnad. Man har dä
endast att tillse, att den, hvilken anmäles såsom aspirant, uppfyller de
föreslå it na bestämmelserna, och den som känner dessa bestämmelser kan
genast säga, huruvida karlen är för ändamålet duglig eller ej. Helt imma
lunda gestaltar sig förhållandet, då ett vakant nummer vid sjöförsvaret
skaU tillsättas. Enligt nu gällande föreskrifter måste den, som
till båtsman skall kunna antagas, vara svensk undersåte, välfräjdad
och konfirmerad i den rena Evangeliska läran, frisk, felfri och inom
toreskritven ålder samt icke befinna sig under konkurs. Då dessa vil
kor
för den anmälde karlens kompetens befinnas uppfyllda, är kompanichefen
skyldig att såsom båtsman approbera honom, hvarefter
nan föievisas å landskontoret för att i det lediga numret inskrifvas.
Men då karlen sedermera för första gången efter anställningen blir
sjokommenderad, livilket tidigast lärer inträffa nästa påföljande sommar,
händer det i alltför många fall, att han befinnes icke vara till sjötjenst
lämplig. Han lider t. ex. af oöfvervinnerlig sjösjuka, eller är han
mera enfaldig än en sjöman af stammen må tillåtas vara eller vantrifves
han vid det ingalunda för alla passande iifvet inom relingarne, — kort sagdt
— hau bär någon så beskaffad egenskap, som gör honom till det
valda yrket olämplig. Detta förhållande har under den förgångna tiden
alltjemt uppenbarat sig, men det har åtminstone på sednare tiden rent af
vant eu fördel, enär man till följd deraf icke behöft bekosta eu dyrbar
sjomansöfmng på hela massan, utan naturligtvis inskränkt den till dem,
som i någon måm motsvarat de fordringar man eger ställa på den, som
c non u ,utbfidas till en duglig örlogssjöman. Då man haft omkring
b,000 båtsmän att röra sig med och på långt när icke halfva antalet af
dessa varit behöfiigt, har det ej gjort skada om t. ex. hälften varit såsom
sjömän kassabla. Annorlunda måste likväl ställningen blifva nu, då,
såsom man väl lärer kunna hoppas, sjökrigsmanskapets antal kommer att
nedbringas till det som för militärtjensten erfordras. Hvarje man måste
då, kunna fylla sin plats och efter vunnen öfning och vana vid tjenstens
åligganden vara att der påräkna, så vida landet skall ega den trygghet.
I)cn 15 September.
15
som en duglig stamtrupp skänkel’. För att detta skall blifva händelsen,
måste sträng tillämpning ske af den för närvarande nästan bortglömda författning,
som gifven generalmönsterherre och stationsbefälhafvare rättighet
så väl som skyldighet att afskeda den båtsman, som linnes vara oduglig.
Den som sålunda afskedats och som, att döma efter vanliga förhållandet,
blef båtsman, lör att kunna sätta eget bo, har emellertid sannolikt gift
sig och står nu med hustru och barn på bar backe, och i vanligaste fall
beroende af fattigvården. Så kan det vid samma nummer lätt nog inträffa
flera gånger efter hvarandra.
I Kongl. Maj:ts förslag linnes vidare föreskrifvet, att båtsman, som
fyllt 27 år, skall under fredstid vara berättigad att, efter derom gjord
anmälan, erhålla afsked, då han varit 7 år anställd i tjenst och ställer
annan man i sitt ställe. Rote- och rusthållare ega vill sådant tillfälle
ingenting att mot den nye karlen invända, Det torde med all visshet
kunna förutsägas, att de båtsmän, hvilka ej passa särdeles val för detta
yrkeslif, skola i samma män alltmera som den strängare tjenstgöringsskyldighet,
hvilken af motiveringen till det Kongl. förslaget bebådas, träder
i tillämpning, finna tillståndet så otillfredsställande, att de begagna sig
af sin rättighet att efter sju års tjenst sätta annan man i sitt ställe, och
dermed kan åter börja den följd af kassationer, hvarom jag nyss talat.
Jag vågar till och med påstå att efter tillkomsten af ett dylikt stadgande
och i öfrigt inträdda förändrade förhållanden i afseende å manskapets
talrikhet det blifver hvarje nitisk officers skyldighet att uppmana
hvarje dylik individ att taga afsked, och man kan tänka sig, att öfvertalandet
af en mycket, nitisk officer lätt kan sträcka sig till en lätteligen
åstadkommen pression å det mindre dugliga subjektet. I Konung
Carl XIV Johans tid bände det, att en dylik "mycket nitisk" officer,
hvilken blindt lydde och strängt tillämpade gällande författningar, vid en
generalmönstring kasserade omkring halfva båtsmansantalet inom Blekinge
och hvad blef af denna åtgärd följden? Jo, Hans Majestät fann vid en
resa genom provinsen någon tid derefter densamma öfversvämmad af tiggande
båtsmanshustrur och barn. Jag tror mig nu hafva gifvit skäl för
de alternativa följder —• eu alltför talrik personal eller eu för orterna
betungande fattigvård — som jag ansett bland annat skola härflyta af
förslagets oförändrade antagande. Hvad som deraf äfven blefve en
följd är att det nuvarande förderfliga förhållandet med afseende på
uppfordran turvis mellan och inom kompanierna samt lika aflöning oberoende
af duglighet, arbetsamhet och tjenstenit komme att vinna ny sanktion.
Jag skulle dock måhända icke yttrat någonting härom utan heldre
burit ansvaret för min tystnad, för såvidt en förändring i det för stamtruppen
vid sjöförsvaret nu bestående anskafiningssättet kunde menligt
inverka på lösningen af frågan om landtförsvarets ordnande, hvilken lösning
jag på intet sätt vill motverka, men detta är, såsom jag sedermera
skall visa, alldeles icke händelsen. Det enda, som skulle vinnas genom
ett bifall till regeringens förslag.— och jag trotsar hvem det vara må
att häruti vederlägga mig — vore, att staten sluppe att omkring hvart
100:de år bygga boningshus och fähus åt det fåtal bland den fåtaliga
båtsmansstyrkau, som med sådana af roten komme att förses, och detta
torde väl icke vara synnerligen afsevärdt. Men deremot hvad skulle blifva
16
Den 15 September.
förlusten för staten, om förslaget antoges oförändradt? Jo, att hädanefter
såsom hitintills det blefve kronan betaget att i allmänhet sjelf rekrytera
äfvensom att så ordna att hvar och en lönades efter sin duglighet och
sina öfriga egenskaper. Af hvilken utomordentlig vigt detta likväl är för
vårt sjövapens framtid kan man svårligen utan närmare kännedom om
förhållandena föreställa sig. Vidare skulle det ofta blifva en omöjlighet
att anskaffa duglig karl för bästa priset och detta till följd deraf, att det
vakanta numret till eu del lönas med ett torp) beläget långt inne i landet
och på en ort der höga dagsverkspriser gälla. Man bär sagt mig, att
båtsmansnunnner finnas, som ligga 22 mil från hafvet, och man kan tänka
sig att staten för att få ett snarlikt nummer besatt med eu klen sjöman
kan få betala 400 å 500 R:dr per år, under det att man nere vid kusten
skulle kunna erhålla den ypperste vid sjölifvet redan vane rekryt för fjerdedelen
eller femtedelen deraf. Jag hemställer, huruvida man icke, om något
dylikt omtalades från Kina, skulle hafva skäl säga att det i sanning
var “kinesiskt “.
Jag nämnde nyss och jag anhåller nu att få ådagalägga, att den
mening jag här uttalat och den framställning jag med anledning deraf
funnit mig böra göra till det Särskilda Utskottets ledamöter om nödvändigheten
att öfvergifva den hittills följda och af sjöministern i förevarande
förslag bibehållna metod för sjövapnets rekrytering ingalunda vållar någon
rubbning i Kongl. Maj:ts förslag angående landtförsvarets ordnande, ty
detta förslag erkänner principen af ständig vakansafgift, då sådan anses
vara för organisationen fördelaktig. På sidan 3 i Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition N:o 1 finnes nemligen bland annat föreslaget, att samtliga indelta
infanteriregementens och korpsers nummerstyrka och förläggningsotnråde,
de nybildade korpserna deruti inberäknade, skulle för framtiden
ordnas, i syfte att hvarje regemente erhölle en nummerstyrka af 1,000 och
hvarje korps en nummerstyrka af 500 man, på det sätt Kongl. Maj:t
kunde finna skäligt bestämma; samt att för de nummer, hvilka till följd
af en sådan reglering kunde komma att hållas otillsatta, vakansafgifter
skulle erläggas och inlevereras till Arméförvaltningen i och för indelta
arméens aflönande.
Jag tillåter mig hemställa, hvarföre man ej kan tillämpa samma, af
regeringen godkända princip äfven med hänsyn till sjöförsvaret. Hvarföre,
skulle derför icke det föreliggande förslaget kunnat inskränka sig till en
eller högst tvänne paragrafer, som ungefärligen innehölle: den l:a §, att
rust- och rotehållare, som för sitt nummer vill, då ledighet inträffar, erlägga
till staten en vakansafgift af 100 R:dr R:mt, skall derutöfver icke
vara underkastad några utgifter eller besvär för båtsmanshållet; sådan
vakansafgift skall inlevereras till Förvaltningen af sjöärendena i och för
underhållandet af stamtrupp för sjöförsvaret; ''och § 2 — om man icke
ville göra den till ett andra moment af § 1 — att den rust- eller rotehållare,
hvilken icke ville härpå ingå, skulle vara pligtig att hålla båtsman
såsom förut. Då emellertid, enligt hvad man vet, det onus, som
hvilar på rust- och rotehållarne, vare sig att desse tillhöra landt- eller
sjöförsvaret, kommer att kännas mer och mera tryckande, allteftersom, t. ex.
bränsletillgången blir mindre allmän och timret till husbyggnaderna dyrare,
17
Den 15 September.
rare, torde man kunna vara temligen förvissad derom, att efter en ej
synnerligen lång tid de fleste rust- och rotehållare konune att ingå på
det löira alternativet; och om älven icke på långe nar alla snart göra
det, betyder sådant mindre, då de båtsmän, som sålunda skulle komma
att qvarstå, tills vidare kunna användas såsom arbetare vid stationerna.
Anser man det af vigt, att stamsjömannen skall vara försedd med bonings-
och fähus samt 2,8 kappland jord, nåväl, jag må då fråga, hvad
som hindrar staten att med dessa herrligheter förse honom; medel dertill —-med undantag för nybyggnad - - finnas '' enligt regeringens beräkning uti
den 80 Emir Överskjutande delen af vakansafgiften.
JäS, tillåten'' jnig äfven att fästa uppmärksamheten uppå att det är
nödvändigt att sålunda ordna äfven pa det att debet och kredit må gå
ihop. Jag bär dertill en särskild anledning. Deri Kong!, proposition, som
uii är föredragen, åtföljes af eu approximativ uträkning af de kostnader,
hvilka den i propositionen föreslagna regleringen kunde komma att tillskynda
det allmänna och som finnas upptagna till ett belopp af 91,965
R:dr. Och uti föredragandens anförande i ämnet till statsrådsprotokollet
yttras i slutet, att, såsom orden lyda, “detta belopp är emellertid det
högsta statsverket, efter regleringens genomförande och under antagande
att någon ytterligare minskning uti båtsmanshåll ej kominer att ske,
skulle för ifrågavarande ändamål komma att vidkännas. “ För min del
vågar jag dock hysa en annan föreställning. Jag tror nemligen, att man
vid uppgörande åt den nyss nämnda uträkningen begått åtskilliga misstag.
Här uppgifves medelkostnaden för båtsmanshåll utgöra 116 R:dr 15 öre
per nummer, och på grund af denna medelkostnad kommer man till det
resultat, att egentliga kostnaden för båtsmannen eller dennes aflöning i
medeltal icke skulle öfverstiga 110 R:dr, eller 10 R:dr per nummer utöfver
hvad roten eller rusthallet enligt den föreslagna regleringen skulle bestå.
Men nu bör det, likväl kunna antagas såsom säkert, att de rotar och rusthåll,
lör hvilka voterings- eller rustningskostnaden är låg, fortfara att hålla
kall, och att det således endast blefve de rotar, hvilka hafva hög roteringseller
rustningskostnad, som komjne att ingå på den föreslagna förändringen.
Dessa rotar hade följaktligen särskilt bort ingå i den framlagda beräkningen,
och “medeltalet11 af kostnaden hade då visat ett annat och vida
högre, men säkerligen mera tillförlitligt resultat. Redan häraf följer, att
statsverkets utgifter efter den här föreslagna regleringen måste blifva betydligt
större än departementschefen uppgifvit, och härtill måste dessutom
läggas de kostnader, som måste blifva eu följd af den nödvändighet att
ofta erlägga rekryteringsafgift eller lega, som, efter hvad jag sökt ådagalägga,
svårligen kan undgå att påtvingas staten i och med antagandet af
Kong!. Maj:ts förslag. Såsom _ belysande detta ber jag få erinra huruledes
man vid sednast» eller näst sista riksdagen i Första Kammaren omtalade,
huruledes ett visso båtsmansnummer i Rlekinge då var rekrytera dt medelst
insättning å det vakanta numret af eu för sjösjuka såsom oduglig
kasserad skeppsgosse. Och hvad hindrar den- rust- eller rotehållare, soin
vill förtjena å denna affär, att årligen förse sig med dylika oanvändbara
subjekter för att så många_ gånger som möjligt af staten utbekomma den
här utfästade legopremien, 50 R:dr, ty jag inser ej, huru staten skall kunna
Urtima Ril.sd, Prut. 1871. 2 Afd. 2
18
Den 15 September.
undgå att oupphörligen den utbetala. Jag hoppas visserligen, att ingen
skall begagna detta sätt att gagnera på statens bekostnad, men jag vet,
att det ej är möjligt att se på karlen, då han uppvisas till godkännande,
om han passar för sjön eller icke. Jag vågar alltså tro, att den här uppgifna
maximikostnaden för statsverket af den begärda regleringen aldra
minst borde förhöjas till dess två- eller tredubbla belopp.
Jag vågar slutligen försäkra, att jag önskat göra dessa anmärkningar
med den största undfallenhet samt upprepa min förhoppning, att vid dem
afseende må komma att fästas, om de befinnas riktiga vid närmare granskning.
För min del tror jag, att de äro värda behjertande, och jag befarar,
att, om man underlåter att begagna detta tillfälle att ändamålsenligt
ordna denna grund för ett godt kustförsvai'', detsamma kanske
aldrig kommer åter.
Den Kong!. Propositionen blef härefter hänvisad till Riksdagens Särskilda
Utskott, dit Herr Palanders nu afgifna yttrande jemväl skulle öfverlemnas,
§ 7.
Med bifall till derom af Herr Grefve A. Fr:son Posse nu framstäldt
förslag, beslöt, för sin del, Kammaren, att det af innevarande urtima Riksdag
tillsatta Särskilda Utskott skulle erhålla bemyndigande att, i fråga om
riksdagskostnadernas gäldande, vidtaga de åtgärder, som vid lagtima riksdag
tillkomma Stats-Utskottet.
§ 8.
Justerades protokollsutdrag rörande Kammarens vid detta sammanträde
fattade beslut.
§ 9.
Herr Talmannen tillkännagaf att, enligt det beslut som fattades vid
gårdagens talmanssammanträde, komrne anslag för plenisammanträden
inom Kamrarne att utfärdas dels till i morgon kl. ’/22 och dels till samma
tid Fredagen den 22 dennes, på det att, om så önskades, tillfälle skulle
stå Öppet till motioners afgifvande i anledning af de till Särskilda Utskottets
behandling nu öfverlemnade Kongl. propositioner; och hade Talmanskonferensen
antagit, att något ytterligare sammanträde hos Kamrarne
icke skulle blifva behöflig!, .förr än det betänkande, som från Utskottet
vore att förvänta, hunne till Kamrarne inkomma.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 3/4l e. m.
In fidem
II. Husberg,