1950 ANDRA KAMMAREN Nr 28

ProtokollRiksdagens protokoll 1950:28

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1950 ANDRA KAMMAREN Nr 28

8 november.

Debatter m. m.

Onsdagen den 8 november.

Sid.

Kondoleanser framförda till konungahuset...................... 3

Svar på interpellation av herr Nihlfors ang. rätt för politiska skolungdomsföreningar
att bedriva sin verksamhet i läroverkens lokaler 4
Interpellationer av:

Herr Johansson i Mysinge ang. uppskov med inbetalningen av

kvarskatt under år 1951................................ 5

Herr Persson i Landafors ang. uppskov med inbetalningen av

kvarskatt under år 1951................................ 6

Herr Hansson i Skediga ang. motorfordonsförordningens bestämmelser
om framförande av traktortåg å allmän väg ........ 7

Herr Ericsson i Näs ang. utredningen rörande folksemester .... 7

Herr Edström ang. inrättande av professurer i geoteknik vid de
tekniska högskolorna .................................. 8

1 ■—Andra kammarens protokoll 19!>(). Nr ?8.

Onsdagen den 8 november 1950.

Nr 28.

3

Onsdagen den 8 november.

Kl. 2 em.

§ 1.

Herr TALMANNEN anförde: Jag får
meddela, att jag sistlidna onsdag, den 1
november, fullgjorde det mig lämnade
uppdraget att till Hans Maj:t Konungen,
Hennes Maj:t Drottningen samt den övriga
kungl. familjen framföra kammarens
djupt kända och varma deltagande
i den sorg, som drabbat dem.

Detta yttrande åhördes av kammarens
ledamöter stående.

§ 2.

Herr TALMANNEN yttrade: Jag får
meddela, att riksmarskalken på nådig
befallning anmodat mig att framföra inbjudan
till kammarens vice talmän och
övriga ledamöter att bevista framlidne
Hans Maj:t Konung Gustaf V:s jordfästning
i Riddarholmskyrkan i morgon
den 9 november. Inträdeskort till kyrkan
finnas att avhämta å kammarens
kansli för de ledamöter, som inom förelagd
tid anmält sig önska närvara vid
jordfästningen.

Jag har med första kammarens talman
överenskommit, att ledamöterna
skola samlas i stora trapphallen här i
riksdagshuset i morgon för att gemensamt
avgå till Riddarholmskyrkan kl.
11 fm.

§ 3.

Justerades protokollet för den 1 innevarande
november.

§ 4.

Upplästes följande till kammaren ankomna
protokoll angående den i § 32
riksdagsordningen föreskrivna fullmaktsgranskningen: -

Protokoll, hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 7 november
1950.

Till justitiedepartementet hade den
4 november 1950 från länsstyrelsen i
Blekinge län inkommit fullmakt för fru
Thyra Löfqvist, Mörrum, vilken vid ny
röstsammanräkning blivit utsedd såsom
ledamot av riksdagens andra kammare
i stället för avgången ledamot av samma
kammare.

Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakten
icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till andra kammaren.

I ämbetet:

C. G. Bruno.

Vid detta protokoll var fogad den
däri avsedda fullmakten för fru Thyra
Löfqvist, Mörrum, att inträda såsom
ledamot av kammaren för tiden till den
1 januari 1953.

Herr talmannen meddelade, att fru
Löfqvist intagit sin plats i kammaren.

§ 5.

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Att riksdagsman Olof Nilsson på
grund av magsår (ulcus duodeni) är
urståndsatt deltaga i riksdagsarbetet
fr. o. in. denna dag under minst 3 veckor
framåt intygas.

Stockholm den 7 november 1950.

Bertil von Friesen.

Leg. läkare.

4

Nr 28.

Onsdagen den 8 november 1950.

Svar pa interpellation ang. rätt för politiska skolungdomsföreningar att bedriva sin
verksamhet i läroverkens lokaler.

Kammaren beviljade herr Nilsson i
Göteborg ledighet från riksdagsgöromålen
fr. o. m. den 7 innevarande november
tills vidare.

Herr talmannen meddelade, att herr
Andersson i Björkäng, som vid kammarens
sammanträde den 1 innevarande
november med läkarintyg styrkt sig
tills vidare vara hindrad att deltaga i
riksdagsgöromålen, denna dag åter intagit
sin plats i kammaren.

§ 6.

Svar på interpellation ang. rätt för politiska
skolungdomsföreningar att bedriva
sin verksamhet i läroverkens lokaler.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet WEIJNE, som yttrade:
Herr talman! Med andra kammarens
tillstånd bär herr Nihlfors frågat mig,
om jag delar den uppfattning, som vissa
läroverksrektorer synas hysa, att politiska
skolungdomsföreningar inte böra
få bedriva verksamhet i skolornas lokaler
på samma sätt som andra skolföreningar.
Om så icke är fallet frågar interpellanten
vidare, huruvida jag anser,
att åtgärder böra vidtagas för att
de politiska skolungdomsföreningarna
skola få tillstånd att använda skolornas
anslagstavlor och lokaler för att sprida
kännedom om sin verksamhet och om
de politiska idéer de företräda.

Som svar på den första frågan vill
jag endast erinra om alt jag redan
offentligt tillkännagivit min mening.
Men jag upprepar gärna inför denna
kammare, att jag anser det olämpligt
och principiellt oriktigt att förbjuda
eller försvåra de politiska skolungdomsföreningarnas
verksamhet. Skälen
till detta mitt ståndpunktstagande borde
vara uppenbara för alla och äro i

stort sett desamma som interpellanten
anfört. Jag vill endast understryka
önskvärdheten av att även vår läroverksungdoin
får orientering i samhällsfrågorna
och sitt intresse väckt
för allmänna angelägenheter. De politiska
skolungdomsföreningarna verka i
detta syfte och ha därmed silt berättigande.

Interpcllantens andra fråga om vilka
åtgärder, som böra vidtagas för att få
en ändring till stånd, synes numera
sakna aktualitet efter de beslut, som
Stockholms läroverksrektorer fattat.
Jag utgår då ifrån att stockholmsrektorernas
ställningstagande blir normerande
även för övriga läroverk.

Härmed anser jag mig ha besvarat
herr Nihlfors interpellation.

Härefter anförde

Herr NIHLFORS: Herr talman! Jag
får tacka herr statsrådet för det mycket
positiva svar han lämnat på min interpellation.
Jag vill emellertid uttala
den förhoppningen, att stockholmsrektorernas
beslut att upphäva det till helt
nyligen rådande förbudet verkligen blir
efterföljt vid läroverken i landsorten.
Så sent som i går erhöll jag uppgift
om att en rektor vid ett större landsortsläroverk
ännu avvaktade direktiv
från skolöverstyrelsen. Man vågar kanske
räkna med att skolöverstyrelsen,
om så behövs, ger lämpliga anvisningar
till ännu tveksamma rektorer.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7.

Föredrogs och lades till handlingarna
bankoutskottets anmälan jämlikt
§ 21 riksdagsstadgan, att till utskottet
inkommit framställningar från:

dels delegerade för riksdagens verk
angående tillfälligt tillägg å löner och
pensioner under budgetåret 1950/51 till

Nr 28.

Onsdagen den 8 november 1950.

med inbetalningen av kvarskatt under år 1951.

Interpellation ang. uppskov

vissa befattningshavare och pensionstagare
vid riksdagens verk enligt de
föreskrifter, som komma att gälla motsvarande
befattningshavare och pensionstagare
vid den övriga statsförvaltningen; dels

ock fullmäktige i riksbanken om
bemyndigande att för utbyggnad av
pappersmaskinen vid Tumba bruk av
riksbankens medel få taga i anspråk ett
belopp av förslagsvis 450 000 kronor.

§ 8.

Interpellation ang. uppskov med inbetalningen
av kvarskatt under år 1951.

Ordet lämnades på begäran till

Herr JOHANSSON i Mysinge, som yttrade:
Herr talman! Enligt § 30 i uppbördsförordningen
skall annan kvarstående
skatt än fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter
och vissa annuiteter förfalla
till betalning, om skattens belopp
uppgår till högst 20 kronor, under uppbördsterminen
i mars månad året närmast
efter taxeringsåret samt, om skattens
belopp överstiger 20 kronor, under
vardera av uppbördsterminerna i mars
och maj månader. Detta innebär att
eventuellt resterande belopp på källskatten
skall inbetalas under årets fyra
första månader. De tabeller, efter vilka
källskatt uttagits, ha emellertid hittills
visat sig vara tämligen otillfredsställande.
På grund härav har kvarskatten
för flertalet skattebetalare blivit mycket
stor. Även andra orsaker än tabellernas
ofullkomlighet ha bidragit till uppkomsten
av de stora kvarskattebeloppen.
Detta gäller särskilt näringsidkare, som
ha svårigheter att kunna överblicka sina
inkomster under det kommande året.
Riksdagen bar fördenskull på förslag
av regeringen hittills beviljat uppskov
med kvarskattebetalningen, så att denna
kommit att utsträckas över årets åtta
första månader.

I år synes regeringen emellertid icke

ha för avsikt att bevilja uppskov med
kvarskattens inbetalning. Enligt uppgift
i en stockholmstidning har statsrådet
och chefen för finansdepartementet
förklarat, att någon proposition med
förslag om uppskov med kvarskattebctalningen
icke kommer att föreläggas
årets höstriksdag. I propositionen nr
255 meddelade statsrådet, att Föreningen
Sveriges kronokamrerare hemställa hos
Kungl. Maj:t, att förslag om anstånd
med inbetalningen av kvarskatten borde
föreläggas riksdagen. Statsrådet var
då icke beredd att ta • slutlig ståndpunkt
till detta förslag men framhöll,
att om anstånd beviljades skulle detta
komma att försämra budgetläget. Framställningen
från kronokamrerarnas förening
har nu enligt den nämnda tidningsuppgiften
prövats i finansdepartementet
men statsrådet har funnit att
statsfinansiella och andra skäl göra det
nödvändigt att avstå från att framlägga
proposition om nytt uppskov.

De av statsrådet och chefen för finansdepartementet
åberopade statsfinausiella
skälen måste givetvis tillmätas
betydelse. Kvarskatten beräknas uppgå
till cirka 600 å 700 miljoner kr., och om
uppskov med inbetalningen skulle beviljas,
skulle minst 200 milj. kr. komma
att inbetalas först under budgetåret
1951/52. Det är givet att detta kommer
att försämra budgetläget för innevarande
budgetår, vilket redan förut är
ansträngt. Mot detta skäl måste emellertid
vägas den hårda ekonomiska
press på många medborgare, som skulle
bli följden av en inbetalning av kvarskatten
under årets fyra första månader.
Kvarskattebeloppen bli även denna
gång stora. Enligt en av uppbördssakkunniga
företagen undersökning
komma 52 procent av jordbrukarnas
skatt att bli kvarskatt. För rörelseidkarna
skulle kvarskatten utgöra 39 procent,
för sambeskattade löntagare 21 procent
och för icke sambeskattade löntagare
15 procent. Det genomsnittliga belop -

9 28. Onsdagen den 8 november 1950.

Interpellation ang. uppskov med inbetalningen av kvarstad under år 1951.

pet av kvarskatten utgjorde för jordbrukarna
433 kronor, för rörelseidkarna
681 kronor, för sambeskattade löntagare
161 kronor och för icke sambeskattade
löntagare 121 kronor. Då dessa
siffror utgöra genomsnittstal står det
klart, att kvarskattcbetalning på fyra
månader kommer att bli betungande för
många skattebetalare, i synnerhet för
jordbrukare och rörelseidkare men
även för löntagare. Härtill kommer att
källskatteuttagen för nästa år komma
att höjas på grund av justeringar av
skattetabellerna. Detta kommer att ytterligare
öka det ekonomiska trycket
på skattebetalarna. Det är givet att källskatteuttagen
måste bättre anpassas efter
skattebetalarnas verkliga inkomster,
om källskattesystemet skall fungera
effektivt, men eftersom även de under
föregående år tillämpade tabellerna visat
sig vara otillfredsställande, kan det
med skäl övervägas, om det nu är lämpligt
att avkorta tiden för kvarskattens
inbetalning. Källskattesystemets startsvårigheter
synas ännu inte vara fullt
övervunna, och detta måste enligt min
mening göra det tveksamt om den rätta
tidpunkten ännu är inne för övergång
till den kortare betalningstermin, som
stadgas i uppbördsförordningen. övervägande
skäl tala för att även för nästa
år samma anstånd med kvarskattebetalningens
erläggandc beviljas som fallet
varit under föregående år.

Med anledning av vad som sålunda
anförts får jag hemställa om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för finansdepartementet få framställa
följande frågor:

Anser statsrådet att ett uppskov med
inbetalningen av kvarskatt för nästkommande
budgetår enligt samma grunder
som hittills tillämpats är motiverat?

Har statsrådet i så fall för avsikt att
förelägga höstriksdagen proposition
härom ?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9.

Interpellation ang. uppskov med inbetalningen
av kvarskatt under år 1951.

Herr PERSSON i Landafors erhöll på
begäran ordet och anförde: Herr talman!
Regeringens uraktlåtenhet att
framlägga förslag om att förlänga tiden
för kvarskattens betalning till åtta månader
i stället för fyra under år 1951
har utlöst ett starkt missnöje i hela landet,
vilket även kommit till uttryck i
pressdebatten. För de skattebetalare
som förutse en ökning av skattesumman
under år 1951 och dessutom räkna med
en kännbar kvarskatt kan den korta
betalningsterminen för kvarskatten
vålla mycket stora svårigheter.

I proposition nr 255 erinrar finansministern
om att Sveriges kronokamrerare
föreslagit anstånd med erläggande
av kvarskatt under år 1951. Finansministern
framhåller härtill att .slutlig
ståndpunkt till framställningen bör tagas
detta år och att, om framställningen
bifalles, detta försämrar innevarande
års budgetläge.

Att några egentliga svårigheter genom
ett uppskov skulle uppstå för att
finansiera de statliga utgifterna torde
icke med framgång kunna påstås.

Då proposition icke framlagts för
riksdagen och möjlighet att motionera
i frågan därmed torde vara stängd har
jag ansett mig höra i interpellationens
form framföra det mycket utbredda
önskemålet om förlängd tid för kvarskattens
betalande.

Jag hemställer därför om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för finansdepartementet få framställa
följande fråga:

Har herr statsrådet för avsikt att vidtaga
åtgärder i syfte att förlänga betalningstiden
å kvarskatten under år 1951
till åtta månader?

Denna anhållan bordlädes.

Onsdagen den 8 november 1950.

Nr 28.

7

Interpellation ang. motorfordonsförordningens bestämmelser om framförande av
traktortåg å allmän väg. — Interpellation ang. utredningen rörande folksemester.

§ 10.

Interpellation ang. motorfordonsförordningens
bestämmelser om framförande
av traktortåg å allmän väg.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr HANSSON i Skediga, som yttrade:
Herr talman! Enligt motorfordonsförordningens
18 §, 1 inom., tredje
stycket gäller, att »traktortåg må å allmän
väg, gata eller annan allmän plats,
som är upplåten för allmän samfärdsel,
ävensom å till farväg nyttjad enskild
väg föras allenast av den, som innehar
tillstånd till förande av automobil».

Denna bestämmelse utgör ett betydande
hinder i skötseln av jordbruksfastighet,
vars ägor äro belägna utmed
allmän väg eller för sitt brukande eljest
kräva transport av redskap kortare
eller längre sträcka på väg som är upplåten
för allmän samfärdsel. Mången
gång är det yngre eller äldre personer,
vilka sakna körkort, som köra traktorn.
Med hänsyn till den snabba ökningen
i traktorbeståndet samt bristen på arbetskraft
vid jordbruket, vilken särskilt
vid mindre jordbruk kräver utnyttjande
av all tillgänglig arbetskraft, synes
det ovillkorliga kravet på körkort för
framförande av traktortåg på allmän
väg icke innebära en tillfredsställande
ordning.

En uppmjukning av ifrågavarande
bestämmelse så att körkort icke skall
erfordras vid transport på allmän väg
till och från jordbruksfastighetens ägor
skulle otvivelaktigt underlätta jordbruksdriften.
Någon försämring av trafiksäkerheten
torde icke uppstå genom
en sådan reform. Transporterna ske
uteslutande under den ljusare delen av
dygnet, och därjämte ha traktortågen
ringa hastighet. En uppmjukning av
ifrågavarande bestämmelse framstår

därför som en angelägen åtgärd. Med
hänsyn härtill får jag anhålla om andra
kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande fråga:

Avser herr statsrådet att vidtaga åtgärder
för sådan ändring av motorfordonsförordningen
att tillstånd för framförande
av automobil icke skall erfordras
för framförande av traktortåg å till
allmän samfärdsel upplåten väg i den
mån transporterna utgöra ett led i den
egentliga jordbruksdriften ?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11.

Interpellation ang-, utredningen rörande
folksemester.

Herr ERICSSON i Näs erhöll på begäran
ordet och anförde: Herr talman!
Vid vårriksdagen väcktes motioner av
representanter för bondeförbundet, i
vilka påyrkades en utredning i syfte
att åstadkomma en verklig folksemester.
I första hand åsyftade motionärerna
åtgärder för att underlätta semesterfrågans
ordnande för de hundratusentals
mindre företagarna i vårt land samt
deras familjemedlemmar. Den utredning
som här krävdes borde enligt motionärernas
mening anförtros antingen
åt en särskild kommitté, som i samråd
med arbetstidsutredningen finge göra
den erforderliga undersökningen, eller
åt arbetstidsutredningen, kompletterad
med representanter för de närmast berörda
folkgrupperna. Kamrarnas allmänna
beredningsutskott förordade i
respektive utlåtanden sistnämnda alternativ
i fråga om utredningsuppdraget.

Sedan riksdagen bifallit vederbörande
utskotts samstämmiga yrkanden,
hemställde riksdagen i skrivelse den 31
maj 1950, nr 362, att Kung]. Maj:t måtte
överlämna motionerna till arbetstids -

8 Nr 28. Onsdagen den 8 november 1950.

Interpellation ang. inrättande av professurer i geoteknik vid de tekniska högskolorna.

utredningen för att dessa med iakttagande
av vad som anförts i andra kammarens
allmänna beredningsutskotts utlåtande
nr 41 måtte närmare utredas.

Den 7 juli beslöt Kungl. Maj:t uppdraga
åt arbetsmarknadsstyrelsen att
verkställa den av riksdagen begärda
utredningen.

Enligt min mening är det för folksemesterfrågans
lösning ytterst angeläget
att de folkgrupper, som här närmast
åsyftas, bli företrädda i utredningen.
Såväl i motionerna som i vederbörande
utskottsutlåtanden framfördes
detta välmotiverade önskemål. De
löneanställda ha ju i fråga om den aktualiserade
utvidgningen av den lagstadgade
semestern haft möjlighet att
genom representanter deltaga i och påverka
utredningsarbetet.

Med stöd av vad här anförts får jag
hemställa om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
socialdepartementet få framställa följande
frågor:

1. Vilka motiv ha föranlett Kungl.
Maj:t att åt arbetsmarknadsstyrelsen
anförtro utredningen rörande folksemestern? 2.

Anser herr statsrådet att Kungl.
Maj:ts beslut rörande utredningsuppdraget
står i god överensstämmelse med
de av riksdagen uttalade önskemålen?

Denna anhållan hordlades.

§ 12.

Interpellation ang. inrättande av professurer
i geoteknik vid de tekniska högskolorna.

Ordet lämnades på begäran till

Herr EDSTRÖM, som yttrade: Herr
talman! Det har i samband med det
katastrofala jordskred, som den 29 september
inträffade i Surte, sagts, att det
kanske hade varit möjligt att förhindra

denna katastrof, om man — vis av tidigare
erfarenheter i dessa trakter — på
förhand hade gjort de geotekniska iakttagelser,
som markens och terrängens
beskaffenhet i och för sig inbjuda till.

Även om detta inte hade varit möjligt
belräffande raset i Surte, finns det
dock anledning att framhålla vikten av
att man genom en intensiv forskningsverksamhet
och genom kontinuerliga
geotekniska undersökningar inom alla
de områden, där risk för ras och skred
kan tänkas föreligga, medelst förebyggande
åtgärder söker förhindra ett upprepande
av vad som hänt i Surte. Terrängpartierna
kring Göta Älv-dalen och
Säveådalen synas därvid utgöra områden,
som i första hand böra noggrant
undersökas.

Det är bekant, att de två tekniska
högskolorna i vårt land i sina petita
för de senaste budgetåren framhållit
behovet av professurer i geoteknik.
Grundforskningen på detta område synes
icke i vårt land ha tillmätts den betydelse
den onekligen har, icke minst
ur ekonomiska synpunkter. Enskilda,
näringslivet, kommunikationsverken
och samhället i sin helhet ha genom
det inträffade Surteraset och liknande
katastrofer på andra håll gjort stora
förluster. Surtekatastrofen kan för statsverket
beräknas medföra utgifter på
4,5 å 5 milj. kr., vilka kanske hade kunnat
undvikas. Enbart en hänvisning
härtill motiverar, synes det mig, att man
för framtiden allvarligt och noggrant
griper sig an dessa problem just i syfte
att skapa förutsättningar för åtgärder
till förebyggande av ras och skred.

Ett huvudvillkor härför torde vara,
att våra tekniska högskolor få möjlighet
att lösa de rena forskningsproblem,
som därvid uppstå, men också att utbildningen
av tekniker på området effektiviseras
och förbättras.

Med stöd av vad jag sålunda anfört
hemställer jag om kammarens tillstånd

9

Onsdagen den 8 november 1950. Nr 28.

Interpellation ang. inrättande av professurer i geoteknik vid de tekniska högskolorna.

att till herr statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet få rikta följande
fråga:

Har herr statsrådet för avsikt att äska
medel för professurer i geoteknik vid
de tekniska högskolorna?

Denna anhållan bordlädes.

§ 13.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.24 em.

In fidem
Gunnar Britth.

•>

Andra kammurens protokoll 1950. Nr 28.