1942. Första kammaren. Nr 6 (Riksdagens protokoll 1942:6)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1942. Första kammaren. Nr 6.

Tisdagen den 3 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 4 e. m.

Herr talmannen yttrade: Efter en längre tids sjukdom har ledamoten av denna
kammare byråchefen Oskar Hagman avlidit.

Som arbetande inom måleriyrket kom Hagman i kontakt med organisationsuppgifter
av olika §jag, och det var väl dessa som bidrogo till att han sedermera
i hög grad intresserade sig för sociala spörsmål och måhända alldeles särskilt
när det gällde arbetsfördelning och möjligheter att undvika arbetslöshet.
Tillvunnen erfarenhet och pliktuppfyllt arbete medförde åt honom betydelsefulla
förtroendeposter, som han förvaltade med stor omsorg och samvetsgrannhet.

Under tjugusju riksdagar fick han tillfälle att på sina specialområden göra
värdefulla insatser.

Som medmänniska var Oskar Hagman godheten själv, en kamrat som vi alla
vilja ihågkomma med aktning och vänskap. Frid över hans minne.

Detta anförande åhördes av kammarens ledamöter stående.

Upplästes följande till kammaren inkomna utdrag av död- och begravningsbok: Att

byråchefen Emil Oskar Hagman Persson från Lillsjönäsvägen 62 i
Bromma förs. i Stockholm, född den 1 december 1880, avled i Bromma den 31
januari år 1942, dödsorsak: Thrombosis cerebri, Bronchopneumonia, enligt attest
av läkare, blir jordfäst den 7 februari 1942 i Norra Krematoriet, efterlevande
makas födelseår: 1875, den avlidnes civilstånd: gift, betygar: Bromma församling
i Stockholm den 2 februari år 1942.

Gösta Kallnér,

kyrkoadjunkt.

På framställning av herr talmannen beslöt kammaren att till Konungen avlåta
en skrivelse med anmälan örn herr Hagmans frånfälle och den därigenom
inom kammaren uppkomna ledigheten, varefter ett i sådant avseende uppsatt
förslag upplästes och godkändes.

Herr statsrådet Andersson avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 8, med förslag till lag örn fornminnen m. m.; och

nr 25, med förslag till lag örn anordnande av högmässogudstjänst såsom
barngudstjänst.

Justerades protokollen för den 28 och den 31 nästlidne januari.

Första kammarens protokoll 191^2. Nr 6.

Nr 6.

Tisdagen den 3 februari 1942.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 20, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen
den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag)
.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts proposition nr 22,
angående förstärkning av åttonde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts proposition
nr 24, angående försäljning av ett till S:t Sigfrids sjukhus i Växjö upplåtet
område.

Föredrogos och hänvisades till särskilda utskottet nedannämnda motioner:
nr 182, av herr Linder,
nr 183, av herr Siljeström m. fl., samt
nr 184, av herrar Roos och Wistrand,

alla i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till rättegångsbalk.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets utlåtande nr 1, första lagutskottets
utlåtanden nr 1 och 2 samt andra lagutskottets utlåtanden nr 1 och 2.

Föredrogos och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade propositioner
nr 8 och 25.

Avgåvos och bordlädes nedannämnda motioner:
nr 185, av herr Velander m. fl.,
nr 186, av herr Branting m. fl., samt
nr 187, av herr Ahlkvist och herr Olsson, Karl Johan,
alla i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till rättegångsbalk.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.08 e. m.

In fidem
G. II. Berggren.

Onsdagen den 4 februari 1942.

Nr 6.

Onsdagen den 4 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Herr Lindström anmälde, att lian den 1 innevarande månad infunnit sig vid
riksdagen.

Herr statsrådet Westman avlämnade Kungl. Maurts proposition nr 20, med
förslag till lag med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka.

Herr Svensson, åt vilken herr talmannen tidigare jämlikt § 24 av kammarens
ordningsstadga beviljat ledighet från riksdagsgöromålen för tiden den
29 nästlidne januari—den 4 innevarande februari, erhöll nu på därom hos
kammaren gjord ansökning förlängd ledighet för tiden den 5—den 11 denna
månad.

Eöredrogos och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj :ts propositioner
:

nr 8, med förslag till lag om fornminnen m. m.; och

nr 25, med förslag till lag örn anordnande av högmässogudstjänst såsom
barngudstjänst.

Föredrogos och hänvisades till särskilda utskottet nedannämnda motioner:
nr 185, av herr Velander m. fl.,
nr 186, av herr Branting m. fl., samt
nr 187, av herr Ahlkvist och herr Olsson, Karl Johan,
alla i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till rättegångsbalk.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning av statsutskottets utlåtande nr 1,
i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1942/43 under riksstatens första
huvudtitel, avseende anslagen till hov- oell slottsstaterna, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande nr 1, i anledning av verkställd
granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

T detta utlåtande hade utskottet anmält, att vid den granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning, som utskottet grundlagsenligt förehaft, någon
anledning till anmärkning icke förekommit.

Herr Siljeström: Herr talman! Av den föreliggande ämbetsberättelsen framgår
att justitieombudsmannen till Kungl. Maj:t avlåtit en framställning örn
uppmjukning av gällande bestämmelser örn skyldighet att förrätta bouppteck -

Äng. justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning.

Nr 6.

Onsdagen den 4 februari 1942.

_ Angående justitieombudsmannens ämbetsförvaltning. (Forts.)
liing- i samband med hemskillnad eller äktenskapsskillnad. För närvarande gäller
att det åligger makar att i samband med hemskillnad eller äktenskapsskillnad
upprätta och till domaren ingiva förteckning över vardera makens tillgångar
och skulder. Har ej avskrift av denna bouppteckning inkommit inom tre
månader, skall domaren förordna lämplig person att verkställa uppteckningen.
Motivet till denna bestämmelse är att det i samband med hävande av egendomsgemenskapen
mellan makar är av vikt, att en tillförlitlig uppgift finns örn makarnas
tillgångar och gäld. Detta är av betydelse icke allenast för makarna
själva i deras inbördes förhållande, utan även för deras borgenärer. Det har
emellertid visat sig, att i de allra flesta fall dessa bouppteckningar saknat varje
värde. Sålunda har enligt uppgift i omkring 90 procent av de ingivna bouppteckningarna
behållningen endast utvisat utmätningsfritt gods. För domstolar,
myndigheter och parter har ifrågavarande skyldighet likväl föranlett kostnader
och stort besvär. Det har sålunda mången gång visat sig svårt att få personer
villiga att åtaga sig uppdraget, då i regel ingen ersättning kan påräknas. I
mångå fall äro också en eller båda makarna oanträffbara, och när de efter besvärliga
och tidsödande efterforskningar anträffas, ha makarna oftast ställt sig
oförstående, när deras medverkan begäres. Ja, man betraktar det ofta som en ren
kitslighet från myndigheternas sida.

. Nu nämnda omständigheter ha föranlett till att domstolarna i stor utsträckning
underlåtit att förordna bouppteckningsförrättare.. Man har med andra
ord helt och hållet satt sig över bestämmelsen.

Med hänsyn till dessa förhållanden har justitieombudsmannen nu hemställt
om en uppmjukning av förevarande skyldighet att gälla endast i sådana fall.
då begäran framställes av make eller borgenär, d. v. s. då anledning finns att
antaga, att något vore att vinna med upprättande av en bouppteckning.

Herr talman! Jag kan helt ansluta mig till justitieombudsmannens uppfattning,
och jag har nu velat begagna tillfället att till herr statsrådet och chefen
för justitiedepartementet hemställa, att örn möjligt redan till innevarande års
riksdag framlägges förslag till en uppmjukning av förevarande skyldighet på
sätt justitieombudsmannen föreslagit. Jag har, herr talman, icke något yrkande.

Efter härmed slutad överläggning Indes det nu föredragna utlåtandet till
handlingarna.

Föredrogs ånyo och lades till handlingarna första lagutskottets utlåtande
nr 2, i anledning av verkställd granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa
ändringar i lagen den 12 juni 1925 (nr 338) örn värnpliktiga, vilka hysa
samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring: och
nr 2. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning av bysamfälligheter
och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Onsdagen den 4 februari 1942.

Nr 6.

Föredrogs och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade proposition
nr 26.

Herr Wagnsson erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman! Under Interpellation
den långa beredskapstiden ha stora bekymmer uppstått ej minst för yngre inkallade,
som äro anställda eller ämna söka anställning i statens tjänst. Mångå
unga män ha sett kvinnliga kamrater eller frikallade manliga kamrater få för- godoräknande
språng. De värnpliktiga ha även varit inkallade olika länge. Man har frågat såsom meni.
sig: skall ej denna militärtjänstgöring få räknas vederbörande till godo?

Det skall gärna erkännas, att de statliga verken åtminstone i regel sökt tillgodose
de inkallades intressen och i ej ringa utsträckning räknat dem den
militära tjänstgöringen till godo. Möjligheterna därtill ha dock ofta begränsats
av olika föreskrifter. Det måste anses ovedersägligt, att på denna punkt långt
ifrån nog gjorts för de inkallade.

Enligt den nya värnpliktslagen komma de värnpliktiga, vilka skola undergå
den högre befälsutbildningen, att få tjänstgöra upp till ett år längre än andra.

Detta medför tydligen, att frågan örn tillgodoräkning av militärtjänstgöringen
"får en ännu mycket större räckvidd.

Frågan har uppmärksammats av de militära cheferna. I ett nyligen avgivet
remissvar upplyser överbefälhavaren, att han tidigare avlåtit en skriftlig framställning
i saken (enligt uppgift avläts denna för mer än ett år sedan) och att
han senare upprepade gånger framhållit vikten av snara beslut. Något Kungl.

Maj:ts beslut har ej avhörts. Ärendet lär nu »ligga» på finansdepartementets
lönebyrå.

Det kan ej vara riktigt, att denna fråga får anstå i det oändliga. Man kan ej
undra på örn de beredskapsmän, vilka beröras av denna sak. gå omkring och
känna sig bortglömda. De yngre värnpliktiga, vilka komma att bli uttagna till
befälsutbildning, borde veta, att de få den förlängda tiden till godo i framtiden.

Jag förstår mycket väl, att frågan, rent tekniskt sett, är svårlöst, men med
god vilja skall det väl gå att komma fram till en lösning.

Motsvarande problem uppkommer för dem, som äro eller bliva anställda hos
kommuner eller privata ^företag. Även där behövas åtgärder. Man kan dock ej
begära, att de enskilda skola göra något när staten dröjer. Staten bör visa sig
såsom mönsterarbetsgivare och gå före med gott exempel.

På grund av det anförda får jag härmed hos kammaren anhålla att få till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet framställa en förfrågan,
huruvida han är beredd att åstadkomma skyndsam utredning i frågan rörande
värnpliktstjänstgöringens tillgodoräkning såsom merit samt hos Kungl. Majit
tillstyrka utfärdandet av snara föreskrifter i denna fråga.

På gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna dag. varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 11.14 f. m.

In fidem
G. H. Berngren.