1908. Andra Kammaren. Isko 58 (Riksdagens protokoll 1908:58)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1908. Andra Kammaren. Isko 58.

Fredagen den 8 maj.

Kl. V» 3 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 1 och den 2 innevarande maj.

§ 2.

Herr statsrådet m. m. grefve II. E. G. Hamilton aflämnade
Kungl. Maj:ts propositioner till Riksdagen:

angående användande af viss del af den s. k. Djurgårdsfonden
för utförande af byggnads- och reparationsarbeten vid Haga
och Ulriksdals slott; och

angående bemyndigande att af det för år 1909 beviljade polisanslaget
använda visst belopp under år 1908.

Dessa propositioner blefvo på begäran lagda på bordet.

§ 3.

Ordet lämnades häruppå på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Albert Peters- Svar å interson,
som yttrade: peUation.

En ärad ledamot af denna kammare bar med kammarens begifvande
till mig framställt följande fråga:

»Ämnar herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
under den närmaste framtiden taga i öfvervägande, om och
på hvad sätt en allmän revidering af vår processordning bör

Andra Kammarens Prot. 1908. N:o 58. 1

N:0 58. 2

Fredagen den 8 Maj.

Svar å inter- och kan åstadkommas, samt härom till Riksdagen inkomma med
pellation. förslag?:»

(Forts.) Jag ber att härå nu få afgifva det svar, som jag under nuva rande

förhållanden finner möjligt att lämna.

Interpellanten har i minnet återfört, hurusom Nja lagberedningen
i juli 1884 efter 4-årigt arbete afiämnade sitt betänkande
angående rättegångsväsendets ombildning, det s. k. principbetänkandet.
Det innehöll ett förberedande utkast till en genomgående
processreform och innefattade förslag till domstols organisation samt
till processordning i tvistemål och processordning i brottmål. Det
uppställer som ledande grundsats att i processen få fram den materiella
sanningen och häfda den materiella rätten och söker nå
detta mål genom uppställande af satserna om parts sanningsplikt
och fri bevispröfning, genom anordnande af kraftig processledning
med koncentration af förhandlingen samt muntlig kontradiktorisk
förhandling genom sakförareverksamhetens ordnande m. m. I fråga
om domstolsorganisationen och instansordningen var förslaget byggdt
väsentligen på det beståendes grund.

Förslaget underkastades granskning af den s. k. förstärkta lagberedningen
— en onekligen mycket auktoritativ församling — som
afgaf sitt yttrande 1887. I många delar voro meningarna där mycket
delade, så att det nog kan sägas, att Nya lagberedningens förslag
icke vann den allmänna tillslutning, som för dess genomförande
varit önskvärd.

Emellertid fortsattes arbetet på den väg, som Nya lagberedningen
själf anvisat såsom den enligt dess mening lämpligaste: de
partiella reformernas väg. Åtskilligt har tvifvelsutan därigenom
vunnits, vissa delar af rättegångsbalken ha förbättrats och kompletterats
med bestämmelser, som senare tiders utveckling gjort nödiga;
men i stort sedt står vår process fortfarande kvar på den
gamla ståndpunkten med sina protokoller, sin succesiva förhandlingsmetod,
sina antikverade bevisregler, hvilka praxis i mycket
måst frångå, sin ofta bristande utredning af sakförhållandet, och
först och sist sin förlamande långsamhet.

Det ligger ock i sakens natur, att det knappast kunnat blifva
annorlunda. I processen stå såväl domstolsförfattningen och processförandet
som de olika delarna af processordningen sins emellan
i så nära beroende af hvarandra, att en mera genomgripande
förändring å det ena området icke kan äga rum utan betydande
reflexverkningar å det andra. Inom processen mer än inom något
annat område af vår rättsordning äro de partiella reformerna svåra.

Hvad som gjorts, sedan principbetänkandet afiämnades, kan i
korthet angifvas sålunda:

SJciljemannaförfarandet har ordnats och lagfästats genom en lag
af år 1887.

N:0 58.

Fredagen den 8 Maj.

Bestämmelser om ersättning af allmänna medel till vittnen i
brottmål ha meddelats genom en lag af 1886.

Bomstols behörighet att upptaga vissa mål mot utländsk man
har fastställts genom en lag om ändring i 10 kap. 1 § rättegångsbalken
af år 1891.

Bestämmelserna om fullföljd af talan mot allmän domstols utslag,
om vissa invändningar i rättegång vid underrätt och om underrätts
behörighet i vissa fall ha fullständigt reviderats och inarbetats
i rättegångsbalken. Lagarna härom utfärdades 1901.

Stadganaena om stämning och om påföljd i vissa fall för parts
uteblifvande i brottmål äro likaledes reviderade och omarbetade;
lagar utfärdade 1899.

Lagar angående vissa till civilprocessen hörande ämnen af internationell
natur, föranledda af Haag-konventionen, äro genomförda
och utfärdade 1899.

Föreskrifter angående tolks anlitande vid domstol och om förordnande
af rättegångsbiträde åt häktad hafva meddelats genom lagar
af 1902 och 1906.

Slutligen har 1905 utfärdats en lag om särskild sammansättning
af vissa rådstuf vurätter vid behandling af handelsmål.

Hvad som icke gjorts karakteriseras bäst genom angifvande af
de förslag, som framlagts utan att leda till något positivt resultat.
Dessa äro följande:

1886 framlades förslag till vissa bestämmelser om rättegången i
brottmål, innehållande lagförslag om åtalsrätt och skadeståndstalan,
om den förberedande undersökningen samt om häktning och reseförbud
m. m. Men förslaget föll i Riksdagen. Jag kan icke annat
än beklaga, att vi fortfarande äro i saknad af beskrifven lag i
väsentliga delar af dessa ämnen; och denna saknad har i senare
tid mer än en gång vållat kännbar olägenhet.

1893 framlades förslag till lag om bevisning inför rätta och
därmed sammanhängande ämnen. Det föll i Riksdagen, har
sedermera varit gång på gång åter framlagdt, af Kungl. Maj:t vid
1897 och 1902 års riksdagar och af enskilda motionärer vid senare
riksdagar, senast i år, utan att dock leda till resultat. Det egendomliga
med detta förslag är, att kamrarne äro ense om förslaget,
men att därmed sammanknutits en fråga om ändring i nämndens
befogenhet, som strängt taget icke hör dit, och om hvilken meningarna
icke kunnat enas.

1902 framlades för Riksdagen förslag till lag angående domsagas
kansli och därmed sammanhängande författningar, men lyckades
ej tillvinna sig bifall.

Ett förslag till ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar
och rättegången därstädes, afseende krigshofrättens ombildning,
framlades för 1894 års riksdag, men föll i Första Kammaren.

Svar å interpellation.

(Forts.)

N:o 58. 4

Fredagen den 8 Maj.

Svar ä interpellation.

(Forts.)

Slutligen bör nämnas det vid 1907 års riksdag framlagda förslaget
om ändring i rätten att fullfölja talan i högsta domstolen, afseende
att i någon mån inskränka den alltjämt växande tillströmningen
af mål i högsta instans. Detta förslag afstyrktes af lagutskottet
och afslogs af båda kamrarna, hvadan försöket att på den
vägen reglera högsta instansens arbetsmaterial då strandade.

Af den nu lämnade redogörelsen torde framgå, att —- om jag
frånser fullföljdslagarna — de större, mera ingående förslagen till
förbättringar i vår rättegångsordning icke kunnat genomföras. Det
kan äfven anmärkas, att de förslag, som verkligen blifvit upphöjda
till lagar, kanske icke så alldeles visat sig uppfylla de förhoppningar,
som man gjort sig i fråga om verkningarna. Jag vill i detta
hänseende erinra om, att genom fullföljdslagarna lämnades nya,
vidare bestämmelser om muntliga förhör i öfverdomstolarna. Jag
deltog i granskningen af dessa lagar inom högsta domstolen och
hyste för min del den förhoppningen, att dessa muntliga förhör
skulle i sin mån gifva uppslaget till en verklig, omedelbar partförhandling
i öfverrätterna och därigenom ingjuta en mera lefvande
anda i öfverrättsproceduren och öppna en bräsch i det nu allenahärskande
skriftliga förfarandet därstädes; men jag fruktar att
denna förhoppning var för sangvinisk. Att de föråldrade bestämmelserna
om prestanda vid fullföljd af talan i öfverrätt fått försvinna
— därom är naturligtvis intet annat än godt att säga; men
då man hyste den förhoppningen, att äfven utan dessa prestanda
antalet i öfverrätterna fullföljda mål skulle hålla sig nere vid en
rimlig siffra, så torde man ha hoppats för mycket. Det är ej osannolikt,
att dessa lagar i sin mån bidragit till den öfverhopning af
mål, hvarunder hofrätterna och framför allt högsta domstolen nu
besväras.

Vårt rättegångsväsende har nog aldrig blifvit i så hög grad
skriftligt-formalistiskt, som i åtskilliga andra länder. Vid underrätterna
bibehålies alltjämt en konkret förhandling, som — om den
kunde behörigen koncentreras — icke skulle alltför mycket skilja
sig från partförhandlingen i modern process. Möjligen ha vi detta
förhållande att tacka för att vårt rättegångsväsende kunnat hittills
fungera så jämförelsevis tillfredsställande, som det gjort, och att
klagomålen öfver dess olägenheter ej varit alltför starka och många.

Emellertid måste nog på det hela taget vårt rättegångsväsende
betecknas såsom föråldradt och föga ägnadt att motsvara de kraf,
som nutiden ställer på detsamma. Den rastlöst fortgående utvecklingen
på alla områden och den ökade samfärdseln göra rättsförhållandena
allt mer och mer komplicerade och konflikterna svårare.
Det kräfves därför större fullständighet i de regler, efter
hvilka de skola bedömas — det kännbara behofvet af nya och
fullständigare lagar å många områden är härpå bevis — och större

5 N:o 58.

Fredagen den 8 Maj.

effektivitet hos de anordningar, genom hvilka tvisternas lösning Svar å inter skall

framtvingas. . portal)’

Det synes mig därför, som skulle åtskilligt tala för, att tiden
nu vore inne att återupptaga arbetet på en genomgripande processreform.
Ett dylikt arbete — äfven med allra gynnsammaste
förlopp — måste gifvetvis kräfva ganska lång tid, innan det kan
leda till något positivt resultat.

Att redan nu uppdraga några grundlinjer för reformen är jag
naturligtvis icke i tillfälle till. Så mycket torde dock kunna sägas,
att den gifvetvis måste grundas på principerna om muntlighet och
koncentration i förhandlingen; om stark processledning för sakförhållandets
utredande; om parts sanningsplikt; om fri hevispröfning
för domstolen; om lekmannaelementets deltagande i rättsskipningen i
väl af vägd form och omfattning; om sakför arväsendets ordnande.

Det synes mig ock böra kräfvas, att reformen verkställes med tillbörlig
hänsyn till våra nationella förhållanden och egendomligheter.
Vi hafva mycket att lära af nyare utländska processanordningar
— det medgifves villigt — men en blott kopia af någon af
dessa får icke vår processreform blifva, därmed skulle ej vårt folk
länge trifvas.

En så genomgripande omläggning, som den ]ag nu antydt,
kan emellertid uppenbarligen icke äga rum utan mycket yidtgående
och ingripande verkningar ej blott på domstolsförfattningen och
rättegångsordningen, utan äfven på samhällslifvet i öfrigt. Åtskilliga
konsekvenser, som komma att skarpt afsticka mot hvad vi nu
äro vana vid, måste man vara beredd att taga, om man vill själfva
saken.

Af hvad jag nu anfört torde framgå, att arbetet med processreformen
icke kan sättas i gång blott därmed, att personer förordnas
att utföra detsamma. Många frågor måste därvid upptagas
och beaktas, om än icke definitivt lösas. Frågorna om ramen för
arbetet och lämpligaste sättet för dess bedrifvande äro — redan de
— ganska svåra.

Och så komma penning- och personfrågorna. I detta afseende
bör jag till en början nämna, att den nuvarande lagberedningen
icke synes mig kunna eller böra tagas i anspråk för ett arbete af
den omfattning, som här är fråga om. Den slutar—hoppas jag—-under nästa år sitt arbete med revisionen af jordabalken och bör
då öfvergå till annat ämne. Men i sådant afseende hafva vi inom
civilrätten flera områden, som tarfva revision i kanske lika hög
grad som processen. Jag kan till exempel nämna giftermålsbalken,
hvars omarbetande icke utan olägenhet kan länge undanskjutas.

För processreformen torde det alltså blifva nödigt att bilda
en andra lagberedning, afsedd uteslutande för detta arbete och beräknad
att upphöra, då arbetet slutförts. Jag hoppas, att Riksdagen

N:o 58.

Svar å inter
pellation.
(Forts.)

Fredagen den 8 Maj.

-skall finnas villig att bevilja härför nödigt anslag, då frågan är färdig
att upptagas.

Värre ställer det sig tvifvelsutan i fråga om de personliga arbetskrafterna.
Det måste finnas en man att sätta i spetsen för
detta arbete, som är villig att däråt ägna all sin kraft och allt sitt
intresse under åtskilliga år framåt, och som därjämte är i besittning
af de personliga egenskaper, som kräfvas hos ledaren af ett
så stort verk. Det är att hoppas, att den mannen skall finnas, när
han behöfves.

Redan innan förevarande interpellation framställdes, har jag
haft min uppmärksamhet och mitt intresse riktade på förevarande
sak och haft under öfvervägande en del af de frågor, som måste
klareras, innan arbetet kan sättas i gång. Så snart dessa kunnat
nöjaktigt utredas, är regeringen beredd att på dagordningen uppföra
frågan om processreformen och därom till Riksdagen inkomma
med den framställning, som kan vara nödig.

Vidare anförde

Herr von Geijer: Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet få framföra mitt vördsamma
tack för det svar, han lämnat på min interpellation.

Vid framställandet af interpellationen vågade jag antaga, att
jag hos herr justitieministern skulle finna resonans för den tanke,
jag framförde i interpellationen, och det svar, han nyss afgaf, torde
väl ha gifvit mig rätt i detta mitt anförande. Det intresse och
den sympati, som genomgå detta svar, peka, menar jag, just i en
sådan riktning, och jag vill här begagna tillfället att säga, att jag
anser och vill betrakta denna sympati såsom ett synnerligen godt
omen — det bästa, som jag under nuvarande förhållanden kunde
hoppas på — för främjande af den utaf mig framförda tanken.

Det var ju en själffallen sak, att jag i interpellationen icke
skulle kunna våga mig på att uppdraga några grundlinjer till ett
program, och herr justitieministern har ju i sitt anförande nu sagt,
att äfven för honom förelåge svårigheter i detta afseende. Emellertid
föreföll det mig, som om han i sitt anförande angifvit vissa
konturer till ett dylikt program, och beträffande hans yttrande
därutinnan vill jag för min del säga, att jag till alla delar instämmer
däri. Jag fäste mig särskildt vid hvad han sade därom, att,
om man skulle företaga en sådan genomgripande reform, det icke
vore meningen att slafviskt kopiera, hvad utlandet kunde hafva
funnit inom området, utan att meningen vore, att äfven våra nationella
åskådningar skulle komma till deras fulla rätt. Jag ber att
på det bestämdaste få instämma häri.

Vidare berörde justitieministern de svårigheter, som oundvikligen
äro förenade med ett förslag af så utomordentligt stor vikt

Fredagen den 8 Maj.

7 N:o 58.

och räckvidd som det ifrågavarande. Jag antydde redan i min
interpellation, att jag hade en gifven känsla för denna sak. Emellertid
var det ett par ord i justitieministerns yttrande, som gåfvo
mig anledning till den förmodan, att, när vi, såsom jag hoppas
och antager, inom den allra närmaste tiden skola gå frågan in på
lifvet, dessa svårigheter skola befinnas vara icke obetydligt mindre,
än de tedde sig, då man såg dem på afstånd.

§ 4.

Herr G. A. E. Kronlunds å kammarens bord hvilande motion,
n:o 330, som nu föredrogs, hänvisades till statsutskottet.

§ 5.

Föredrogos, men bordlädes ånyo konstitutionsutskottets utlåtanden
n:is 14 och 15, statsutskottets utlåtanden n:is 111 och 112,
sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande n:o 14, bevillningsutskottets
betänkanden n:is 23, 24, 25 och 26, lagutskottets
utlåtanden n:is 59 och 60 samt Andra Kammarens femte tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 34.

§ 6.

Härefter erhölls ordet af

Herr vice talmannen, som anförde: Herr talman! Jag får till
kammaren hemställa, att kammaren ville besluta sådan ordningsföljd
af ärendena å föredragningslistan för morgondagens plenum,
att bevillningsutskottets betänkanden n:is 23, 24, 25 och 26 samt
Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande n:o 33 i nu
nämnd ordning uppflyttas näst efter konstitutionsutskottets utlåtande
n:o 15 samt att öfriga nu två gånger bordlagda ärenden må
förekomma i den ordning, hvari de föreligga å föredragningslistan
för i dag.

Ifrågavarande hemställan bifölls af kammaren.

§ 7-

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:

N:e 58. 8

Fredagen den 8 Maj.

n:o 81, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
till landtförsvaret af indragna.hospitalshemmanen Rönninge
n:is 1 och 2 i Längbro socken och Örebro län;

n:o 82, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af ett till förra sergeantsbostället Klagstorp n:is 19 och 25
i Malmöhus län hörande ägoskifte;

n:o 83, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af två lägenheter från hemmanet Bosebo n:o 3 i Kalmar
län;

n:o 84, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af vissa områden från förra förarbostället Lind n:o 3 Norrgård
i Östergötlands län;

n:o 85, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af en torplägenhet från indragna militiebostället 1 mantal
Tibble n:o 4 i Västmanlands län;

n:o 86, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af tolf lägenheter från förra fanjunkarbostället Ängalag
n:is 2 och 3 med Kärragården n:o 3 i Kristianstads län;

n:o 87, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter garfvaren Anders
Lindmarks i Umeå hustru Katarina Lindmark, född Wåhlin;

n:o 88, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

upplåtelse af jord från komministersbostället i Kung Karls församling; n:o

89, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående utarrendering
af vissa torplägenheter under Kronobergs kungsgård i
Kronobergs län;

n:o 90, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

upplåtelse af den kronan tillkommande jordägarandel i grufva;

n:o 91, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

upplåtelse af rätt till bearbetande af marmorfyndigheter å kronojord; n:o

92, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverlåtelse
till landtförsvaret af en del utaf förra skvadronschefsbostället
Mölleröd n:o 1 kungsgård om 25/s mantal i Kristianstads
län;

n:o 93, i anledning ”af Kungl. Maj:ts proposition angående

öfverlåtelse till landtförsvaret af tre lägenheter, tillhörande Ulriksdals
kungsgård m. m,;

9 N:o 58.

Fredagen den 8 Maj.

n:o 94, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
öfverlåtelse till landtförsvaret af förra landshöfdingbostället kungsgården
Noret i Kopparbergs län;

n:o 95, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af ett soldattorp under stomhemmanet Vällersten Norregård
n:o 5 i Värnamo socken;

n:o 96, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af kronans andel i den till roten n:o 4 Plikt af Gottlands
andra båtsmanskompani hörande torplägenhet;

n:o 97, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af en lägenhet från förra militiebostället Borrstorp n:o 1
i Kristianstads län;

n:o 98, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af två till förra militiebostället Rosöga n:is 1 och 2 i Södermanlands
län hörande lägenheter;

n:o 99, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af tre ägoskiften och två lägenheter, tillhörande förra militiebostället
Våtamåsa n:o 1 i Malmöhus län;

n:o 100, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af lägenheter från förra militiebostället Duckarp n:o 1
med tillhörande i Kristianstads län;

n:o 101, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af äganderätten till kronan tillhöriga lägenheten Huskvarna
Norrgården n:o 2 i Hakarps socken och Jönköpings län;

n:o 102, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse till Ösby och Kunna kommuner af hemmanet 3 mantal
Hede n:o 1 i Älfsborgs län;

n:o 103, i anledning af Riksdagens år 1907 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år
1906;

n:o 104, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående utbekommande
af deposition till säkerhet för fullgörande af stadgade
villkor för koncession å järnvägsanläggning från Ystad till
Genarp;

n:o 105, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående utbekommande
af deposition till säkerhet för fullgörande af stadgade
villkor för koncession å järnvägsanläggning från Läckeby till Alsterbro;
och

Andra Kammarens Prof. 1908. N:o 58.

N:o 58. 10

Fredagen den 8 Maj.

n:o 110, angående ersättning för kostnader för värderingar af
vissa ingenjören Ernst Stridsberg samt Trollhätte pappersbruks
aktiebolag tillhöriga byggnader och anläggningar m. m.

§ 8-

Föredrogs Första Kammarens protokollsutdrag, n:o 301, med
delgifning af nämnda kammares beslut öfver dess första tillfälliga
utskotts utlåtande, n:o 15, i anledning af väckta motioner om skrifvelser
till Kungl. Maj:t angående inrättande af ett under statens
vård stående penninglotteri och om åtgärder till förhindrande af eller
inskränkning i spel å utländska lotterier.

Andra Kammaren beslöt hänvisa detta ärende till sitt första
tillfälliga utskott.

§ 9.

Herr J. J. Byström afgaf en utaf honom med flere underskrifven
motion, i anledning af Kungl, Maj:ts proposition med
förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer m. m.

Denna motion, som erhöll ordningsnumret 331, blef på begäran
genast hänvisad till lagutskottet.

Vidare aflämnades af herr K. A. Staaff en af honom med
flere undertecknad motion, n:o 332, om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående utredning af frågan om folkomröstning såsom medel att
vinna afgörande vid meningsskiljaktighet mellan kamrarna i lagoch
grundlagsfrågor.

Sistnämnda motion bordlädes.

10.

Justerades protokollsutdrag.

11 N:o 58.

Fredagen den 8 Maj.

§ Il Ledighet

från riksdagsgöromålen beviljades:

herr A. F. Vennersten under 2 dagar fr. o. m. den 8 maj,

» K. F. G. Almqvist » den 9 maj,

» J. W. Bengtsson i Häradsköp » 3 dagar fr.o.m. den 11 maj,

» J. Widén »2» » »11»

» H. WijTc » den 9 maj, och

» A. Hansson » 2 dagar fr. o. m. den 11 maj.

Häruppå åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,14 e. m.

In fidem

Herman Palmgren.