1892. Första Kammaren. N:o 4

ProtokollRiksdagens protokoll 1892:4

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1892. Första Kammaren. N:o 4.

Onsdagen den 16 november.

Kammaren sammanträdde kl. 2.30 e. m.

Herr Hyfling tillkännagaf, att han den 2 innevarande månad
infunnit sig vid riksdagen.

Vidare anmälde herr Bergman sin ankomst till riksdagen.

Justerades protokollen för den 28 och 29 sistlidne oktober.

Anmäldes och bordlädes särskilda utskottets nedannämnda utlåtanden: n:o

1, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förbättrad
härordning äfvensom i anledning af inom Riksdagen väckta
motioner i dithörande ämnen;

n:o 2, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts proposition angående
förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5
juni 1885 än äfven väckta motioner om ändring i samma lag;

n:o 3, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående afskrifning
af de å viss jord hvilande grundskatter m. m. äfvensom
inom Riksdagen i ämnet väckta motioner;

n:o 4, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändring
i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den
5 juni 1885 äfvensom inom Riksdagen väckta motioner i samma
ämne;

n:o 5, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upphörande
af de enligt förordningen den 5 oktober 1889 angående

Första Kammarens Prof. vid urtima riksdagen 1892. N:o 4.

1

N:o 4.

2

Onsdagen den 16 November.

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter utgående
hevillningsafgifter af frälseegendomar och lotshemman; samt

n:o 6, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anslag
under riksstatens femte hufvudtitel med anledning af föreslagna
ändringar dels i värnpligtslagen den 5 juni 1885, dels i
lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären af
samma dag.

Herr Ekman erhöll på begäran ordet och yttrade: De i dag

första gången bordlagda utskottsbetänkanden, af hvilka i synnerhet
betänkandet n:o 1 är ganska digert, torde taga åtskillig tid i anspråk
för att af Riksdagens ledamöter hinna genomläsas och begrundas.
Jag har i tidningarna sett uppgifvet, att det skulle vara
meningen att dessa ärenden skulle i kamrarne företagas till afgörande
redan nästa måndag. Utan att tillerkänna en sådan uppgift
i tidningarna allt för stor tillit, vill det dock synas mig, som
om uppgiften icke kunnat framkomma, utan att anledning dertill
förefunnits genom någon förberedande öfverläggning inom Riksdagen
i fråga om att dessa ärenden så snart skulle förekomma till
afgörande. Men då förutom dessa nu bordlagda betänkanden vi
under de närmaste dagarne hafva att från särskilda utskottet vänta
äfven andra, hvilkas innebörd står i så nära förening med de betänkanden,
som nu i dag hlifvit till oss utdelade, att de ovilkorligen
behöfva läsas och begrundas i ett sammanhang, så tager jag
mig friheten hemställa, huruvida det kan vara rigtigt lämpligt att
låta så vigtiga frågor som dessa förekomma till afgörande så snart
efter första bordläggningen som från onsdagen till den derpå följande
måndag. Hvad särskilda utskottet vidkommer är dessutom
att märka, att åtskilligt af den sakkunskap, som inom denna kammare
varit att tillgå för frågornas utredande, har blifvit från
utskottet utesluten, och det säges — om med sanning eller icke,
det lemnar jag derhän — att åtskilliga fackmän hafva blifvit förbjudna
att yttra sig i dessa frågor. Vid sådant förhållande kan
det väl behöfvas, att. Riksdagens ledamöter få sig tillmätt så mycken
tid, att de må hinna sjelfva sätta sig in i och begrunda de
föreliggande frågorna, innan de förekomma till afgörande.

Jag vet, att jag nu icke kan framställa någon proposition, och
gör det icke heller. Hvad jag yttrat har jag känt ett behof att få
säga, och jag hemställer vördsamt till herr talmannen att, när
i talmanskonferensen det blir fråga om tiden, när dessa betänkanden
skola till afgörande föredragas i kamrarne, detta icke måtte ske så
hastigt, att Riksdagens ledamöter icke hunnit sätta sig in i de
föreliggande frågorna.

Herr Reuterswärd: Till att börja med vill jag erinra den

ärade talaren derom, att någon framställning från herr talmannen
icke egt rum angående dagen, då dessa frågor skola förekomma.
Äfven jag har i tidningarna sett uppgifvet, att de skulle behandlas

Torsdagen den \1 November.

N:o 4.

nästkommande måndag. Men äfven om denna uppgift vore rigtig
så till vida, att denna dag vore påtänkt såsom föredragningsdag,
så tror jag dock, att den tid vi hafva från och med i dag till nästa
måndag skall vara tillräcklig för att hinna både läsa och begrunda
dessa betänkanden. Vi torde påminna oss, att såväl denna som
många andra vigtiga frågor här oftast förekommit i slutet af de
lagtima riksdagarne, så att vi knappast haft mer än ett par dagar
för att genomläsa och begrunda massor af vigtiga frågor. .Denna
härordningsfråga är för öfrigt icke så ny, att icke de fleste af oss,
som följt med henne, hafva fullkomligt reda på hvad särskilda
utskottet i sina afgifna betänkanden föreslår. Dessutom tror jag,
för min del, att hvarje uppskof med denna frågas lösning icke kan
vara till hennes fromma.

Utan att gå talmanskonferensen eller herr talmannens framställning
i förväg, anhåller jag, att herr talmannen icke måtte af
den siste talarens anförande få den uppfattning, att det är Första
Kammarens enhälliga mening, att föredragningsdagen må uppskjutas.

Kammaren åtskildes kl. 2.« e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Torsdagen den 17 november.

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.

Föredrogos, men-bordlades å nyo på flere ledamöters begäran
särskilda utskottets under gårdagen bordlagda utlåtanden n:is 1—6.

Herr talmannen yttrade, att han i enlighet med öfverenskommelse,
träffad vid talmanskonferens, finge hemställa, det kammaren
ville besluta, att de utlåtanden, som denna dag bordlagts andra
gången, skulle uppföras på föredragningslistan till det sammanträde,
som i kammaren komme att hållas nästinstundande måndag.

i

Njo 4.

4

Torsdagen den 17 November.

Herr Ekman: Jag beklagar, att icke talmanskonferensen bar

funnit någon anledning att på de skäl, som jag tog mig friheten
i gårdagens plenum anföra, föreslå någon senare dag för behandling
inom kamrarne af de betänkanden, i anledning af hvilka den
urtima Riksdagen nu skall fatta beslut. Jag tog mig friheten i
går nämna, att så väl första, som andra afdelningens betänkanden
borde läsas i ett sammanhang. Andra afdelningens betänkande
har ännu icke blifvit bordlagdt. Yi räkna i dag den 17 november,
måndagen är den 21, således äro icke mer än fyra dagar tillmätta
för Riksdagens ledamöter att taga kännedom om de vigtiga
betänkandena. Jag tror, att det fans goda skäl för det yrkande,
jag framstälde, att en längre tid skulle åt Riksdagens ledamöter
blifva tillmätt, än den, som nu är föreslagen. Att jag icke uttalat
en mening, som delas af alla kammarens ledamöter, det erfor jag
i gårdagens plenum, då herr ålderspresidenten ville tillkännagifva,
att det fans andra ledamöter i kammaren, som hyste en mot min
motsatt åsigt. Han yttrade, att »hvarje uppskof med dessa frågors
lösning kunde icke lända till deras fromma». Jag föreställer mig,
att han då tänkte, att Riksdagen skulle i hufvudsakliga delar bifalla
det särskilda utskottets framställning eller kanske ännu hellre,
och som jag för min del tror vore bättre, Kong! Maj:ts proposition
oförändrad. Men ett sådant yttrande som det af honom fälda
skulle lätt kunna tolkas derhän, att ju mindre Riksdagens ledamöter
vore i tillfälle att sätta sig in i, läsa och begrunda det
särskilda utskottets betänkande, desto bättre vore det för en sådan
lösning. Det kunde naturligen icke vara hans mening. Han vet
allt för väl, att det är en riksdagsmans skyldighet att noga granska
och öfverväga de framställningar, som komma till Riksdagen, deröfver
uttala sin mening och sedermera på grund deraf fatta beslut.
Men att hans yttrande i landet kan komma att få eu sådan
tolkning, som den jag nyss antydde, det är icke osannolikt, och
jag vågar till honom och till de med honom lika tänkande hemställa,
om de icke till förekommande af en sådan misstolkning
skulle vilja förlänga tiden för Riksdagens ledamöter att taga betänkandet
i öfvervägande, innan afgörande beslut fattas. Jag vill
nu icke framställa proposition om förlängning af tiden, hvilken
jag velat föreslå till nästa onsdag, förr än jag fått höra, om någon
i kammaren understöder min mening.

Herr Reuterswärd: Till en början får jag tacka den siste

ärade talaren för hans ömhet om min person och om mitt anseende
inom landet, då han icke ville, att jag skulle blifva missförstådd
till den grad, att jag genom mitt yttrande i går skulle anses hafva
velat förhindra hvarje riksdagsman att taga noggrann del af utskottets
utlåtande i den stora och vigtiga fråga, som föreligger.
Jag tror dock, att jag i det fallet icke har så mycket att frukta,
ty hvar och en skall besinna, att Kongl. Maj:ts propositioner hafva
legat på kamrarnes bord i nära eu månads tid, de äro af utskottet
i hufvudsakliga delar bifallna, och dess betänkanden äro kända genom
pressen och genom de meddelanden, vi kunnat förskaffa oss

Torsdagen den 17 November.

5

N:o 4.

på enskild väg. Således förefaller det mig, när vi få från och med
morgondagen till måndag nära fyra dygn för att studera denna
fråga och med den sammanhängande frågor,- att det är tillräckligt,
i synnerhet för dem, som nu gått lediga några veckor. Om de skulle anstränga
sig några dygn, är det icke för mycket begärdt, när det är angeläget,
att man ju förr desto hellre får frågan löst, och lyckligt löst,
derom är jag öfvertygad. Hvarje dag, som ytterligare förflyter före
afgörandet, förspilles i onödan. Hvad som bordlädes i går, är visserligen
digert, men det mesta har kunnat inhemtas i den kongl.
propositionen, och för öfrigt får man nära fem dagar att läsa och
begrunda betänkandet. Det återstående betänkandet skall, efter
hvad ordföranden i det särskilda utskottet i dag inför talmanskonferensen
upplyst, blifva färdigt i afton, och kommer att utdelas
i morgondagens förmiddagsplenum.

Jag kan vidare säga, utan att förråda någon hemlighet, att
man antager såsom sannolikt, att diskussionen inom Andra Kammaren
rörande det första betänkandet kommer att räcka måndag
och tisdag, och då föreställer man sig, att onsdagen skulle blifva
en ledig dag, åtminste förmiddagen, för att studera det senare betänkandet.

Jag hoppas derför, att kammaren icke motsätter sig det förslag,
som af talmannen framstälts och som enhälligt blifvit af
talmanskonferensen tillstyrkt.

Efter härmed slutad öfverläggning beslöt kammaren, att de
utskottsbetänkanden, som denna dag bordlagts andra gången, skulle
uppföras på föredragningslistan till kammarens sammanträde måndagen
den 21 innevarande månad.

Herr talmannen tillkännagaf, att under morgondagen plenum
komme att hållas kl. 1/2 11 f. m., för att kammarens ledamöter så
'' tidigt som möjligt skulle få del af de utskottsbetänkanden, som då
väntades inkomma från särskilda utskottet.

Kammaren åtskildes kl. 3.12 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

N:o 4.

6

Fredagen den 18 November.

Fredagen den 18 november.

Kammaren sammanträdde kl. lO.so f. m.

Anmäldes och bordlädes särskilda utskottets nedannämnda utlåtanden: n:o

7, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts propositioner
n:r 4, om ändring i förordningen den 3 juni 1892 angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst, ocb n:o 6, angående
beräknande af viss andel af öfverskottet å statsregleringarna för
år 1890 och föregående år som en statsverkets tillgång för år 1893,
än äfven inom Riksdagen väckta motioner i dithörande ämnen;
samt

n:o B, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet.

Kammaren åtskildes kl. 10.32 f. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Lördagen den 19 November.

7

N:o 4.

Lördagen den 19 november.

Kammaren sammanträdde kl. 2.so e. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
särskilda utskottets nedannämnda, under gårdagen bordlagda utlåtanden: n:o

7, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts proposition
n:o 4, om ändring i förordningen den 3 juni 1892 angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst, och n:o 6, angående beräknande
af viss andel af öfverskottet å statsregleringarna för år
1890 och föregående år som en statsverkets tillgång för år 1893,
än äfven inom Riksdagen väckta motioner i dithörande ämnen;
samt

n:o 8, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet.

Kammaren åtskildes kl. 2.35 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.