Vissa ändringar i kyrkolagen

Proposition 1994/95:80

Regeringens proposition
1994/95:80

Vissa ändringar i kyrkolagen

Prop.

1994/95:80

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 27 oktober 1994

Ingvar Carlsson

Marita Ulvskog

(Civildepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en del ändringar i kyrkolagen (1992:300).

Om en tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård blir präst-
gården enligt förslaget församlingskyrkas fastighet. Den behåller där-
med karaktären av kyrklig jord och förvaltningen ligger kvar hos pasto-
ratet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall
enligt förslaget företräda pastoraten och stiftssamfällighetema vid
kollektivavtalsförhandlingar m.m. när det gäller prästernas avlöningsför-
måner.

Den som har avlagt en examen motsvarande organist- eller kantors-
examen i något annat land inom EES skall vara behörig att anställas på
en tjänst som organist respektive kantor.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 80

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:80

1      Förslag till riksdagsbeslut...................... 3

2     Lagtext ................................. 3

2.1   Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1323) om

ändring i kyrkolagen (1992:300) ............. 3

2.2   Förslag till lag om ändring i kyrkolagen

(1992:300)........................... 5

3    Ärendet och dess beredning  .................... 7

4     Prästgårdarna ............................. 7

5     Arbetsgivarföreträdare i fråga om prästtjänster......... 10

6     Behörighet för kyrkomusiker och EES-avtalet......... 11

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde ............. 14

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen
(1992:300),

2. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300).

Prop. 1994/95:80

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1323) om
ändring i kyrkolagen (1992:300)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1323) om ändring i
kyrkolagen (1992:300)

dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen skall införas två nya
punkter, 4 och 5, av följande lydelse,

dels att 41 kap. 1, 13 och 24 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

41 kap.

1 §

Kyrklig jord är sådan fest egendom eller tomträtt

1. vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller kommi-
nister i visst eller vissa pastorat (prästlönefastighet),

2. där tjänstebostad är anvisad åt en kyrkoherde eller komminister
(prästgård),

3. vars avkastning är avsedd för en församlingskyrkas behov (försam-
lingskyrkas fastighet),

4. vars avkastning tillförs kyrkofonden (kyrkofondsfastighet),

5. vars avkastning är avsedd för en domkyrkas behov (domkyrkas
fastighet), eller

6. där tjänstebostad är anvisad åt en biskop (biskopsgård).

En prästgård pä vilken en
tjänstebostad inte längre är
anvisad blir församlingskyrkas
fastighet. Om det finns flera
församlingskyrkor eller kyrkor
som tidigare har varit försam-
lingskyrka i pastoratet, skall
pastoratet bestämma vilken av
dessa kyrkor som fastigheten
skall tillhöra.

Vad som sägs om prästgård i
12 § skall också gälla vid för-
valtningen av en prästlönefastig-
het som tidigare har varit präst-
gård.

Ersättning som skall fonderas
enligt 21 § och som kommer
från en församlingskyrkas eller
en domkyrkas fastighet skall
utgöra fastighetsfond för för-
samlingskyrkan respektive dom-
kyrkan.

§

Vad som sägs om prästgård i
12 § skall också gälla vid för-
valtningen av en sådan präst-
lönefåstighet eller sådan för-
samlingskyrkas fastighet som
tidigare har varit prästgård.

§

Ersättning som skall fonderas
enligt 21 § och som kommer
från en församlingskyrkas fas-
tighet eller en prästgård skall
utgöra fastighetsfond för för-
samlingskyrkan.

Ersättning som skall fonderas
enligt 21 § och som kommer
från en domkyrkas fastighet skall
utgöra fastighetsfond för dom-
kyrkan.

Prop. 1994/95:80

Ersättning som skall fonderas och som kommer från biskopsgården i
Lunds stift skall tillföras fastighetsfonden för Lunds domkyrka.

4. Kyrklig jord som vid utgången av år 1994 utgör löneboställe och
som den 1 januari 1989 utgjorde prästgård skall från och med den 1
januari 1995 utgöra församlingskyrkas fastighet. Därvid skall 41 kap.
1 § andra stycket andra meningen tillämpas.

5. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om överkla-
gande av beslut enligt 41 kap. som har meddelats före den 1 januari
1995.

2.2 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)

Härigenom föreskrivs att 32 kap. 11 § samt 37 kap. 9 och 10 §§
kyrkolagen (1992:300) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:80

32 kap.

11 §

Avlöningsförmåner för dem
som innehar biskopstjänster eller
prästtjänster i pastorat och
stiftssamfälligheter fastställs
under medverkan av regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.

I fråga om avlöningsförmåner
för dem som innehar prästtjäns-
ter i pastorat och stift ssamföllig-
heter, skall regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer

1. företräda arbetsgivaren när
det gäller att ingå eller säga
upp kollektivavtal,

2. avgöra frågor om lockout
eller andra stridsåtgärder vid
konflikt om sådana kollektivav-
tal,

3. företräda arbetsgivaren i
tvister om sådana kollektivavtal
eller om påföljder vid konflikt
om sådana avtal.

Kollektivavtal som avses i

första stycket 1 får tillämpas
också på sådana innehavare av
prästtjänster som inte är med-
lemmar i den avtalsslutande

arbetstagarorganisationen.

37 kap.

Behörig att anställas på en
tjänst som organist är den som
har avlagt organistexamen eller
motsvarande examen i något
annat land som tillhör den Euro-
peiska frihandelssammanslut-
ningen eller de Europeiska
gemenskaperna.

9§

Behörig att anställas på en
tjänst som organist är den som
har avlagt organistexamen eller
motsvarande examen i något
annat land inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
(EES).

10 §

Behörig att anställas på en tjänst som kantor är den som

1. har avlagt kantorsexamen, eller

2. är behörig att anställas som organist.

Med examen som avses i första stycket 1 jämställs mot- svarande examen i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Med examen som avses i Prop. 1994/95:80 första stycket 1 jämställs mot- svarande examen i något annat land inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet (EES).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

3   Ärendet och dess beredning

I en skrivelse till 1994 års kyrkomöte (Reg Skr 1994:1) har regeringen
föreslagit ändringar i kyrkolagen (1992:300) som innebär att reglerna
om kyrkliga kommuner anpassas till reglerna i kommunallagen
(1991:900). I skrivelsen behandlades också en fråga som rör präst-
gårdarnas karaktär av kyrklig jord. Kyrkomötet har i väsentliga delar
godtagit lagförslagen (1KL 1994:2, kskr. 1994:9).

Av de förslag som sålunda förelädes årets kyrkomöte behandlar
regeringen i det följande bara frågan om prästgårdarna. I den delen
behöver nämligen lagändringen träda i kraft redan den 1 januari 1995.
När det däremot gäller frågan om en kommunallagsanpassning av reg-
lerna om kyrkliga kommuner behöver några ytterligare överväganden
göras. Regeringen avser att inom kort återkomma till riksdagen i den
delen.

Även i en annan fråga behövs, som årets kyrkomöte också har före-
slagit, en lagändring med ikraftträdande den 1 januari 1995. Detta med
anledning av att lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid
vissa avtalsförhandlingar m.m. upphör att gälla (2KL 1994:6, kskr.
1994:16). Det gäller frågan om vilket organ som på pastoratens och
stiftssamfällighetens vägnar skall träffa kollektivavtal, besluta om strids-
åtgärder och fora talan i tvister beträffande dem som innehar prästtjäns-
ter i pastoraten och stiftssamfällighetema. Detta behandlas också i det
följande.

Slutligen behandlas reglerna om behörighet till tjänster som organist
och kantor, vilka berörs av ett EG-direktiv som ingår i EES-avtalet
från den 1 juli 1994.

4   Prästgårdarna

Prop. 1994/95:80

Regeringens förslag: En prästgård på vilken en tjänstebostad
inte längre är anvisad blir församlingskyrkas fastighet. Även
sådan kyrklig jord som den 1 januari 1989 utgjorde prästgård
och som vid utgången av år 1994 utgör löneboställe skall från
och med den 1 januari 1995 utgöra församlingskyrkas fastighet.

Om det finns flera församlingskyrkor eller kyrkor som tidiga-
re har varit församlingskyrka i ett pastorat, skall pastoratet be-
stämma vilken kyrka som fastigheten skall tillhöra. Vad som
sägs i kyrkolagen om föreskrifter for vården och användningen
av prästgårdar som utgör särpräglade miljöer skall också gälla
församlingskyrkas fastighet som tidigare har varit prästgård.

Förslagen föranleder ändringar i 41 kap. 1, 13 och 24 §§
kyrkolagen samt nya övergångsbestämmelser till lagen.

Regeringens förslag till 1994 års kyrkomöte stämmer överens med Prop. 1994/95:80
propositionens forslag. Dock fanns det inte någon övergångsbestäm-
melse om hanteringen av äldre prästgårdar.

1994 års kyrkomöte har tillstyrkt regeringens förslag. Dessutom har
kyrkomötet begärt sådana ändringar i kyrkolagen som innebär att tidiga-
re prästgårdar som upphört att vara tjänstebostad efter den 1 januari
1932 och som vid utgången av år 1994 är kyrklig jord blir församlings-
kyrkas fastighet.

Skälen för regeringens förslag: En stor del av den egendom som
disponeras av Svenska kyrkan och dess församlingar har sedan länge
varit föremål för en särskild reglering. Merparten av de regler som rör
förfogandet över den kyrkliga egendomen finns numera i kyrkolagen
(1992:300). Med kyrklig jord avses i kyrkolagen (41 kap. 1 §) lönebo-
ställe, prästgård, församlingskyrkas fastighet, prästlönefondsfastighet,
kyrkofondsfåstighet, domkyrkas fastighet och biskopsgård.

Den 1 januari 1995 träder en reform i kraft i fråga om förvaltningen
av kyrklig jord (prop. 1993/94:73, bet. 1993/94.KU14, rskr.
1993/94:47, SFS 1993:1323). Ändringarna innebär i huvudsak att det
blir en mer samlad förvaltning på stiftsplanet genom egendomsnämn-
derna. En nyhet är att det för nuvarande löneboställen och prästlöne-
fondsfastigheter införs den gemensamma beteckningen prästlönefåstig-
heter. I fråga om församlingskyrkornas fastigheter kommer att gälla att
dessa skall förvaltas av pastoraten. Lagtekniskt har ändringarna utförts
på så sätt att nuvarande 41 kap. kyrkolagen upphävs och ersätts av ett
nytt kapitel med samma beteckning.

I samband med reformen har det övervägts vad som bör ske med
prästgårdarna. Det har därvid diskuterats om prästgårdarna bör övergå
från att vara kyrklig jord till att bli kyrkokommunal egendom. Enligt 41
kap. 1 § kyrkolagen definieras en prästgård som sådan egendom där
tjänstebostad är anvisad åt en kyrkoherde eller komminister. Om
tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård blir denna lönebo-
ställe. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den lydelse av 41
kap. 1 § kyrkolagen som enligt riksdagens beslut skall gälla från och
med den 1 januari 1995 (SFS 1993:1323).

I prop. 1993/94:73 Förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmö-
genhet framhöll regeringen att det då inte var aktuellt att lägga fram
något förslag som ändrar prästgårdarnas karaktär av kyrklig jord (prop.
s. 21). Detta ställningstagande gäller fortfarande. Däremot behöver man
lösa frågan hur man efter den 1 januari 1995 skall hantera sådana fåll
där en tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård.

En prästgård som har upphört att vara tjänstebostad kan vid nästa
byte på en prästtjänst åter behöva tas i anspråk som tjänstebostad. Detta
underlättas om förvaltningen av fastigheten ligger kvar hos pastoratet.
Historiskt sett har prästgårdarna en nära anknytning till församlingskyr-
korna. Församlingskyrkors fastigheter kommer även efter den 1 januari
1995 att förvaltas av pastoraten. Därför ligger det enligt regeringens
mening nära till hands att låta en prästgård som upphör att vara tjänste-
bostad åt en präst bli församlingskyrkas fastighet. 1994 års kyrkomöte                   8

har tillstyrkt ett sådant förslag. Innebörden är att fastigheten fortfarande

är kyrklig jord och att förvaltningen ligger kvar hos pastoratet. Ersätt- Prop. 1994/95:80
ning som enligt 41 kap. 21 § kyrkolagen skall fonderas och som kom-
mer från en församlingskyrkas fastighet kommer att utgöra fastighets-
fond för församlingskyrkan. Fonden förvaltas av pastoratet.

Mot denna bakgrund föreslås att det i 41 kap. 1 § kyrkolagen i den
lydelse som gäller från och med den 1 januari 1995 tas in en regel om
att en prästgård på vilken en tjänstebostad inte längre är anvisad blir
församlingskyrkas fastighet. I flerförsamlingspastorat finns som regel
flera församlingskyrkor. I ett pastorat kan också bl.a. på grund av
indelningsändringar finnas kyrkor som tidigare varit församlingskyrkor.
I dessa fall bör det ankomma på pastoratet att bestämma vilken av dessa
kyrkor som fastigheten skall tillhöra. Detta bör också framgå av be-
stämmelsen.

Enligt 41 kap. 12 § kyrkolagen får egendomsnämnderna meddela
föreskrifter för vården och användningen av prästgårdar som utgör
särpräglade miljöer. Detta bör gälla också i fråga om prästgårdar som
blir församlingskyrkas fastighet. På så sätt behåller en förutvarande
prästgård som utgör en särpräglad miljö samma kulturskydd som den
har i dag. En bestämmelse om detta bör lämpligen tas in i 41 kap. 13 §
kyrkolagen.

En naturlig följd av regeringens förslag om att prästgårdar som inte
längre är upplåtna som tjänstebostad blir församlingskyrkas fastighet är
att sådan ersättning som skall fonderas, t.ex. vid en försäljning av en
prästgård, skall utgöra fastighetsfond för församlingskyrkan. Vi föreslår
en bestämmelse om detta i 41 kap. 24 § kyrkolagen.

1994 års kyrkomöte har begärt en övergångsregel som skulle innebära
att en tidigare prästgård som upphört att vara tjänstebostad efter den 1
januari 1932 och som vid utgången av år 1994 är kyrklig jord blir
församlingskyrkas fastighet. Bakgrunden är att ett antal sådana fastig-
heter, som efter den 1 januari 1995 blir prästlönefastigheter som skall
förvaltas av egendomsnämnderna, har byggts om med kyrkokommunala
medel och används som församlingshem, sockenstugor och kansliloka-
ler. Det har därför ansetts viktigt att dessa fastigheter även fortsätt-
ningsvis får bli kvar under pastoratens förvaltning.

En del av de fastigheter som det här är fråga om kan komma att
behöva användas på nytt som tjänstebostäder. Det kan därför vara moti-
verat med en övergångsregel av det slag som kyrkomötet har förordat.
Att sätta gränsen vid den 1 januari 1932 kan dock inte anses försvarligt
med hänsyn till investeringarnas livslängd. Det är inte heller lämpligt av
praktiskt-administrativa skäl. I stället bör gränsen sättas vid den 1 janu-
ari 1989 som föreslogs när de tidigare prästgårdarnas kommunalisering
var aktuell under föregånde års kyrkomöte och som då inte föranledde
några invändningar. En ny övergångsbestämmelse med denna innebörd
bör läggas till de lagändringar i fråga om den kyrkliga jorden som
träder i kraft den 1 januari 1995.

Den 1 januari 1995 slopas bestämmelserna i 41 kap. kyrkolagen om
överklagande till Kammarkollegiet respektive regeringen i ärenden om
tillstånd till försäljning och byte av kyrklig jord. Det innebär att egen-

domsnämndemas beslut när det gäller sådana ärenden får överklagas Prop. 1994/95:80
enligt reglerna om kommunalbesvär i 22 kap. kyrkolagen.

I vissa fall kan beslut enligt de nu gällande reglerna fattas så sent
under år 1994 att överklaganden inte hinner bli prövade före årsskiftet.
Det är rimligt att prövningen kan göras enligt den ordning som nu
gäller. En övergångsbestämmelse som medger en sådan ordning bör
därför fogas till lagändringarna.

5 Arbetsgivarföreträdare i fråga om prästtjänster

Regeringens förslag: I fråga om avöningsförmåner för dem
som innehar prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter skall
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
företräda arbetsgivaren när det gäller att ingå och säga upp
kollektivavtal och besluta om vissa stridsåtgärder. Detsamma
skall gälla i tvister om sådana kollektivavtal m.m.

Förslaget föranleder ändringar i 32 kap. 11 § kyrkolagen.

1994 års kyrkomöte har begärt sådana ändringar av kyrkolagen att
det även efter utgången av år 1994 blir möjligt för Arbetsgivarverket att
förhandla om avlöningsförmåner för prästerna m.m.

Skälen för regeringens förslag: Avlöningsförmånerna för dem som
innehar prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter fastställs under
medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer. Bestämmelser om detta finns i 32 kap. 11 § kyrkolagen.

Arbetsgivarfunktionerna för dem som innehar prästtjänster i pastorat
och stiftssamfälligheter är delade mellan statliga och kyrkokommunala
organ. Domkapitlen, som är statliga förvaltningsmyndigheter, utövar
vissa arbetsgivarfunktioner gentemot prästerna. Det gäller dels präster-
nas tjänsteansvar, dels behörighetsprövning, anställning av vissa präster
m.m. De kyrkliga kommunernas arbetsgivarfunktioner gentemot präster-
na hänför sig framförallt till avlöning, tillhandahållandet av tjänstebostä-
der o.d.

Arbetsgivarverket förhandlar samt träffar och säger upp kollektivavtal
om avlöningsförmåner för prästerna på de kyrkliga kommunernas väg-
nar. Verket beslutar också på de kyrkliga kommunernas vägnar om
lockout eller andra stridsåtgärder vid konflikt om sådana kollektivavtal.
Arbetsgivarverket företräder också de kyrkliga kommunerna vid vissa
arbetsrättsliga tvister. Denna rätt att företräda de kyrkliga kommunerna
i deras egenskap av arbetsgivare för dem som innehar prästtjänster i
pastorat och stiftssamfälligheter grundar sig på föreskrifterna i lagen
(1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandling-
ar m.m. (ställföreträdarlagen).

10

Riksdagen har som en följd av ombildningen av arbetsgivarorga- Prop. 1994/95:80
nisationen för det statliga området under våren 1994 beslutat att ställ-
företrädarlagen skall upphöra att gälla vid utgången av år 1994 (prop.
1993/94:77, bet. 1993/94:KU19, rskr. 1993/94:264, SFS 1994:297).
Något förslag om fortsatt ställföreträdarskap när det gäller prästtjänster
lades inte fram med hänvisning till att Kyrkoberedningen (C 1992:02)
hade till uppgift att bl.a. överväga frågan om prästernas framtida
tjänsteorganisation (prop. s. 16). Samtidigt framhölls att lagstiftning
skulle bli nödvändig, om de fortsatta övervägandena i fråga om anställ-
da på prästtjänster inte skulle leda till någon förändring i den nu rådan-
de ordningen.

Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande Staten och trossamfunden
(SOU 1994:42) inte lagt fram något förslag i den nu aktuella frågan.
Enligt beredningen kräver frågan hur prästernas och biskoparnas an-
ställningsförhållanden skall vara ordnade efter en reform på stat-kyrka-
området ytterligare utredningsarbete.

Något underlag för att ta ställning till några förändringar när det
gäller ordningen för att fastställa prästernas avlöningsförmåner finns
således inte. Regler motsvarande dem som finns i ställföreträdarlagen
och som gör det möjligt att låta Arbetsgivarverket på kyrkokommuner-
nas vägnar förhandla och träffa kollektivavtal om avlöningsförmåner för
dem som innehar kyrkokommunala prästtjänster samt att besluta om
stridsåtgärder, liksom att företräda kyrkokommunerna vid vissa arbets-
rättsliga tvister bör därför föras över till kyrkolagen och ersätta de
nuvarande reglerna i 32 kap. 11 §.

Biskoparna fullgör självständigt vissa myndighetsfunktioner. Bestäm-
melser om detta finns i bl.a. i 2 kap. 5 § och 28 kap. kyrkolagen (jfr
prop. 1991/92:85 s. 105 och 130). I kraft av dessa sina ämbetsfunktio-
ner utgör biskopen en statlig förvaltningsmyndighet (jfr prop.
1987/88:31 s. 184), som enligt 11 kap. 6 § första stycket regerings-
formen lyder under regeringen. Biskoparna har statliga anställningar.
Några särskilda lagregler om vem som företräder arbetsgivaren när det
gäller att fastställa avlöningsförmåner för biskoparna behövs därför inte.

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1995,
alltså samtidigt som ställföreträdarlagen upphör att gälla.

6 Behörighet för kyrkomusiker och EES-avtalet

Regeringens förslag: Den som har avlagt en examen motsva-
rande organist- eller kantorsexamen i något annat land inom
EES skall vara behörig att anställas på en tjänst som organist
respektive kantor.

11

Skälen för regeringens förslag: I 37 kap. kyrkolagen finns bestäm- Prop. 1994/95:80
melser om den kyrkomusikaliska verksamheten. Innan en kyrkomusiker-
tjänst tillsätts skall enligt 37 kap. 13 § domkapitlet pröva vilka sökande
som är behöriga samt yttra sig över deras kyrkomusikaliska skicklighet.
För behörighet till tjänst som organist gäller enligt 37 kap. 9 § att sö-
kanden skall ha avlagt organistexamen eller motsvarande examen i
något land som tillhör EFTA eller EG. Enligt 37 kap. 10 § är den som
har avlagt kantorsexamen eller motsvarande examen i de andra nordiska
länderna behörig att anställas på en kantorstjänst.

En sökande till en organist- eller kantorstjänst som saknar föreskriven
utbildning kan enligt 37 kap. 11 § av domkapitlet förklaras behörig till
tjänsten, om han med hänsyn till sin utbildning och yrkeserfarenhet är
att anse som jämställd med den som uppfyller behörighetsvillkoren.

Det har nu uppstått ett behov av att bringa de angivna reglerna om
kantorer i överensstämmelse med vad som gäller inom EES.

En av de grundläggande avsikterna med EES-avtalet är att medborga-
re i EES-ländema skall kunna röra sig fritt och utöva sina yrken inom
hela samarbetsområdet. Inom flertalet EES-länder förekommer dock en
omfattande reglering av yrken. För att säkerställa en fri rörlighet för
verksamma inom dessa yrken har EG antagit ett direktiv om en generell
ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre
utbildningar som omfattar minst tre års studier, det s.k. första generella
direktivet (89/48/EEG). För att uppfylla direktivets bestämmelser inom
kyrkans område har en ändring gjorts i bl.a. 37 kap. 9 § kyrkolagen i
fråga om organister (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbUl4, rskr.
1992/93:363, SFS 1993:793). I detta lagstiftningsärende föreslås en
ändring i 37 kap. 9 § kyrkolagen så att det framgår att det är utbild-
ningar m.m. inom EES som avses.

Som ett komplement till det första generella direktivet antog EG i
juni 1992 ett andra generellt direktiv, rådets direktiv 92/51/EEG av den
18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av
behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den
som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG. Direktivet omfattar dels efter-
gymnasiala utbildningar, som är minst ett år och för vilka tillträdes-
kravet är genomgången gymnasieutbildning och som inte omfattas av
det första generella direktivet, dels gymnasiala utbildningar och kortare
kurser. Kompetensen kan också ha erhållits genom förvärvsarbete. Det
andra generella direktivet är efter en ändring av EES-avtalet tillämpligt
i Sverige ff.o.m. den 1 juli 1994.

Innebörden av direktivet är att ett examens- eller utbildningsbevis, i
vissa fåll kombinerat med yrkeserfarenhet, eller kompetensbevis av
annat slag som i hemlandet ger tillträde till ett reglerat yrke, också skal!
ge behörighet att utöva yrket i andra EES-länder. Direktivet reglerar in-
gående de olika situationer som kan uppkomma, om en persons hem-
land och värdlandet (landet där yrket skall utövas) ställer olika krav på
utbildningsnivån. Det kan då i vissa fall krävas en viss tids yrkeserfa-
renhet. I andra fall kan en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov
krävas.                                                                                         12

För att de svenska reglerna skall uppfylla det andra generella direk-
tivets krav måste en ändring göras i kyrkolagen så att inte bara nordiska
kantorsexamina omfattas, utan också sådana som avlagts i något annat
EES-land. Regeringen föreslår därför att den som har avlagt en examen
motsvarande kantorsexamen i något annat land inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES) skall vara behörig att anställas på en
tjänst som kantor.

Den möjlighet som domkapitlet redan nu har att dispensera sökande
som saknar kantorsexamen (och även organistexamen) kan användas när
det gäller en medborgare i ett EES-land där organist- eller kantorsyrket
inte är reglerat eller där det inte finns någon utbildning eller examen
som motsvarar någon sådan svensk examen. Domkapitlet kan således, i
likhet med vad som gäller för svenska medborgare, dispensera en sö-
kande från kravet på organist- eller kantorsexamen eller motsvarande
europeisk examen, om denne med hänsyn till sin utbildning och yrkes-
erfarenhet är att anse som jämställd med den som uppfyller behörig-
hetsvilkoren. Samma regler kommer därvid att gälla för alla sökande,
oavsett från vilket EES-land de kommer. Någon ytterligare reglering
för att uppfylla kraven i EG-direktiven torde därför inte behövas.

Prop. 1994/95:80

13

Civildepartementet                                      Prop. 1994/95:80

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 1994

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,

Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström,

Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson,

Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Ulvskog

Regeringen beslutar proposition 1994/95:80 Vissa ändringar i kyrko-
lagen.

14

gotab 47157, Stockholm 1994