om verksamheten i Studsvikskoncernen, m.m.

Proposition 1990/91:184

Regeringens proposition

1990/91:184

om verksamheten i

Studsvikskoncernen, m.m.

Prop.

1990/91:184

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 april 1991.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Rune Molin

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas inriktningen för en omstrukturering av
verksamheten och ägarförhållandena i koncernen Studsvik AB med
dotterbolag.

Ett övergripande mål är att dela upp verksamheterna inom koncernen
på tre delar som var och en får ägarförhållanden och andra förutsättning-
ar som är mest lämpliga för respektive del.

Förhandlingar har inletts om en överlåtelse av de kärntekniska anlägg-
ningarna inklusive forskningsreaktorn R2 till kärnkraftsproducenterna.

En försäljning till industriella intressenter av koncernens kommersiellt
utvecklingsbara delar bör eftersträvas.

Regeringen kommer senare denna dag att överföra ägarfunktionen för
Studsvik AB till statens vattenfallsverk (Vattenfall). Härigenom får verket
förutsättningar att fortsätta och avsluta de förhandlingar som har inletts
om försäljning av verksamheter inom koncernen. Vattenfall bör behålla
fastigheten och de delar av Studsvikskoncernen som inte avskiljs och
säljs.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 184

Industridepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1991

Prop. 1990/91:184

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist,

G. Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Lööw, Molin, Sahlin, Larsson,
Asbrink

Föredragande: statsrådet Molin

Proposition om verksamheten i Studsvikskoncernen,
m.m.

1 Studsviks tillkomst och statens engagemang

AB Atomenergi bildades år 1947 med uppgift att handha det målbundna
forsknings- och utvecklingsarbetet på kärnenergiområdet (prop. 1947:
313, SU217, rskr. 403). Staten tecknade aktier för 2 milj.kr. av det
totala aktiekapitalet om 3,5 milj.kr. Resterande aktier tecknades av
kommunala och privata kraftföretag och industriföretag. Ar 1956
fastställde riksdagen (prop. 1956:176, 3LU22, rskr. 344) allmänna
riktlinjer för bolagets verksamhet. Riktlinjerna har sedan modifierats vid
flera tillfällen i samband med riksdagens prövning av anslag till bolaget.

Under åren 1957 - 1964 uppfördes forskningsanläggningen i Studsvik,
innefattande bl.a. materialprovningsreaktorn R2. Investeringarna uppgick
totalt till 250 milj.kr.

Ar 1968 upprättades ett tioårigt konsortialavtal mellan staten och
dåvarande ASEA AB. Merparten av ASEAs atomverksamhet och delar
av AB Atomenergis resurser, överfördes till ett av staten och ASEA
samägt företag, Asea-Atom. Företagets aktiekapital fastställdes till 60
milj.kr. (prop. 1968:160, SU199, rskr. 408).

Samtidigt avtalades mellan staten och AB Atomenergi att bolaget skulle
bedriva visst reaktor- och bränsletekniskt utvecklingsarbete parallellt med
forskning av mera långsiktig karaktär, huvudsakligen i Studsvik.
Resurserna skulle stå till förfogande för såväl Asea-Atom som andra
företag.

Ar 1969 övertog staten samtliga aktier i AB Atomenergi. Aret därefter
godkände riksdagen (prop. 1970:1, bil 15, s. 97, SU13, rskr. 13)
särskilda riktlin jer för bolagets kärnenergiverksamhet under femårsperiod-
en 1970/71 - 1974/75. Dessa riktlinjer innebar bl.a. att bolaget skulle
intensifiera ansträngningarna att uppnå en mera marknadsinriktad
verksamhet och öka volymen betalda uppdrag.

Vid femårsperiodens slut år 1975 redovisade bolaget ett underskott i Prop. 1990/91:184
den löpande verksamheten på 40 milj.kr. Underskottet täcktes med hjälp
av realisationsvinster på försåld egendom.

I propositionen 1975/76:109 om anslag till Aktiebolaget Atomenergi
för budgetåret 1976/77, m.m., angavs att Atomenergis ställning som ett
centralt kämfbrskningscentrum innebar att även bedriva viss verksamhet
som utifrån rent företagsekonomiska kriterier inte kan motiveras. För
sådana kostnader borde bolaget liksom tidigare ges särskild ersättning.
Samtidigt betonades i propositionen att de redovisade riktlinjerna och
anslagsberäkningarna innebar krav på en påtaglig begränsning och
rationalisering av bolagets verksamhet.

I propositionen 1977/78:110 om energiforskning m.m., angavs en
delvis ny inriktning för bolagets verksamhet. AB Atomenergi föreslogs
få omfattande uppgifter utöver det kärntekniska området, främst
utveckling av inhemska bränslen. Verksamheten kom därvid att till
betydande del finansieras genom energiforskningsprogrammet.

Ar 1978 bytte AB Atomenergi namn till Studsvik Energiteknik AB och
omorganiserades.

I november 1981 avstyrkte statens kämkraftinspektion av säkerhetsskäl
en ansökan från Studsvik Energiteknik AB om fortsatt koncession för
drift av R2-reaktom. Anledningen till detta var s.k. försprödning av
reaktortanken. Bolagets styrelse och ledning beslutade att reaktortanken
skulle bytas ut. Beslutet verkställdes år 1984.

En successivt ökad andel av verksamheten vid Studsvik kom att
finansieras genom intäkter från kommersiella uppdrag och tjänster, inte
minst på den internationella marknaden. Samtidigt hade bolaget i enlighet
med statsmakternas intentioner gjort betydande satsningar utanför
kämenergiområdet, företrädesvis inom teknikområdet förgasning och
förbränning av kol och inhemska bränslen.

På grund av R2-reaktoms avställning i åtta månader för byte av
reaktortank samt vikande orderingång från affärsområden som varit
expansiva uppvisade bolaget år 1985 en förlust. För det förlängda
räkenskapsåret 1 juli 1984 - 31 december 1985 redovisade koncernen ett
underskott, efter finansiella intäkter och kostnader, med drygt 20 milj.kr.
Omsättningen var under perioden ca 720 milj.kr.

För verksamhetsåret 1986 uppvisade Studsvik ett förlustresultat efter
finansiella intäkter och kostnader på drygt 60 milj.kr. Före bokslutsdispo-
sitioner och skatt blev resultatet en förlust om 72,8 milj.kr. Det stod i
detta läge klart att de planer för bolagets verksamhet som hade legat till
grund för av riksdagen beslutade statsanslag till Studsvik inte hade kunnat
förverkligas.

Bolaget förbrukade kapital i betydande omfattning. Soliditeten sjönk
med 10 procentenheter från 25 % år 1985 till ca 15 % år 1987.

Mot denna bakgrund beslutade styrelsen i Studsvik AB om ett
åtgärdspaket som siktade på en reduktion av kostnaderna med 30-35
milj.kr. för år 1986. Bl.a. minskades personalstyrkan med ca 200
personer. Riksdagen godkände också regeringens hemställan om ett
kapitaltillskott med 50 milj.kr. till Studsvik för att rekonstruera bolagets
finansiella ställning (prop. 1987/88:25, bil. 10, NU12, rskr. 112).

1* Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 184

För budgetåret 1988/89 beviljade riksdagen (prop. 1987/88:90, NU40, Prop. 1990/91:184
rskr. 375) ett ytterligare ägartillskott om 40 milj.kr.

Verksamheten i Studsvik finansieras till en del av statliga anslag inom
energiforskningsprogrammet. För budgetåret 1990/91 har riksdagen
anslagit sammanlagt 63 milj.kr., varav 24 milj.kr. avser bidrag till
driften av R2-reaktom. Övriga medel avser såväl kärnkraftstekniskt som
annat forsknings- och utvecklingsarbete.

Det svenska kärntekniska programmet har medfört att radioaktivt avfall
har lagrats i Studsvik i avvaktan på ett slutligt omhändertagande.
Hanteringen av detta avfäll har t.o.m. år 1988 finansierats över
statsbudgeten. Ar 1988 tillkom lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfäll m.m. (Studsvikslagen) i syfte att
reglera finansieringen av de framtida kostnaderna för hantering och
slutförvaring av det radioaktiva avfallet.

Regeringen uppdrog våren 1990 åt naturvetenskapliga forskningsrådet
(NFR) att redovisa behov och finansiering av en förskningsreaktor för
svenska universitet och högskolor. I december samma år ställde sig NFR
i allt väsentligt bakom en rapport från en särskilt utsedd utrednings-
grupp. På grundval av rapporten anser NFR att verksamheten i Studsvik
bör fortsätta under en treårsperiod, under förutsättning att förändringar
görs av forskningens organisation och verksamhetsinriktning samt att
forskningsmiljön förstärks. Vidare anser NFR bl.a. att ökade medel bör
ställas till förfogande för ökat utnyttjande av neutronforsk-
ningsanläggningar utanför Sverige, särskilt om neutronforskningen vid
R2-reaktom skulle upphöra. Även remissinstanserna instämmer i
huvudsak med rapporten och dess slutsatser.

2 Verksamhetens nuvarande struktur

Studsvik AB är i dag ett helstatligt bolag. Verksamheten bedrivs inom tre
divisioner, Nuclear, Energy och Instrument. I divisionerna ingår några
dotterbolag som uppvisar tillfredsställande lönsamhet. Är 1990 omsatte
koncernen 520 milj.kr., fördelat på Nuclear 251 milj.kr., Energy 107
milj.kr. och Instruments 122 milj.kr. Av Nuclear-divisionens 251 milj.kr.
hänförs 55 milj.kr. till R2-reaktom. Koncernen som helhet har, som jag
nyss beskrivit, under lång tid gått med förlust.

För år 1990 beräknas de sammanlagda förlusterna, före bokslutsdis-
positioner och skatter, uppgå till drygt 60 milj.kr. I detta belopp ingår
vissa engångskostnader för de omstruktureringsåtgärder som vidtagits
under 1990.

Staten har som ägare ställt kravet att Studsvikskoncernen skall uppnå
kommersiell lönsamhet. Inom företaget har tagits fram ett åtgärdsprogram
som skall leda till bl. a. en ny och kostnadseffekti vare koncernstruktur för
den kommersiella verksamheten, med förbättrad lönsamhet. Åtgärderna
har, som nyss nämnts, inletts under år 1990. Vissa olönsamma verksam-
heter är redan avvecklade eller under avveckling.

Ett speciellt problem utgör de kostnader som orsakas av de fasta Prop. 1990/91:184
anläggningarnas felaktiga dimensionering i förhållande till den nuvarande
verksamheten. Fastigheten som Studsvik AB äger är på 183 hektar.
Under kämkraftsepokens inledning på 1950- och 1960-talen dimensione-
rades investeringarna i byggnader och servicesystem m.m. för en
betydligt större verksamhet än vad som någonsin förekommit på området.
Kostnaderna för denna kraftigt överdimensionerade infrastruktur har
sedan dess varit en bidragande orsak till koncernens stora ekonomiska
problem.

Reaktorn var tyngdpunkten i den ursprungliga verksamheten och av
stort värde för möjligheterna att bygga upp erforderlig kompetens och
erfarenhet för det omfattande kärnkraftsprogram som planerades.
Reaktorn har hela tiden använts för såväl forskningssyften som för
materialprovning m.m. avseende kämkraftsproduktion, tillförlitlighet och
säkerhet. Den kommersiella användningen av reaktorn inleddes år 1975
och expanderade kraftigt de följande åren. Huvudverksamheten är
provning av kraftreaktorbränsle (s.k. rampprovning), där R2-reaktorn har
en betydande del av världsmarknaden. Mot denna bakgrund beslöt
företagsledningen att investera i en ny reaktortank och i samband därmed
arrangera för fortsatt grundläggande neutronforskning, som bedrivs av
Uppsala universitets neutronforskningslaboratorium. Byte av reaktor-
tanken genomfördes år 1984.

Under åren 1985 och 1986 var beläggningen på reaktorn låg, och såväl
personalstyrkan som drifttiden minskades. Efter år 1987 har beläggningen
på reaktorn ökat. Trots en ökad beläggning har reaktorverksamheten inte
uppnått full kostnadstäckning, främst på grand av att de internationellt
låga priserna för motsvarande reaktortjänster inte medgivit en för
R2-reaktom kostnadstäckande prissättning. De internationellt låga
priserna beror på de omfattande statliga bidragen till reaktorer av detta
slag.

När det gäller de övriga verksamheterna inom koncernen har Studsvik
Nuclear, som bedriver bl.a. service- och konsultverksamhet inom det
kärntekniska området, främst tillkommit som "avknoppning" från den
ursprungliga kärntekniska verksamheten. Studsvik Energy tillkom mot
bakgrund av 1970-talets oljekriser och behovet att minska oljeberoendet
och inriktades mot utveckling av energiomvandlingsprocesser för
inhemska bränslen. Studsvik Instrument startades inom koncernen genom
förvärv av teknik och bolag för att snabbt nå en marknadsposition.
Därefter har verksamheten kompletterats genom utveckling och kommer-
sialisering av egna produkter.

Flera av dessa verksamheter ligger i dotterbolag inom Studsvikskoncer-
nen och vissa har en tillfredsställande lönsamhet.

3 Verksamhetens framtida struktur

Prop. 1990/91:184

Mitt ställningstagande: Verksamheten i Studsvikskoncernen bör
delas upp på tre delar som var och en får de ägarförhållanden och
andra förutsättningar som är mest lämpliga för respektive del. Den
direkta statliga ägarrollen bör minskas så långt som möjligt.

Skälen för mitt ställningstagande: Studsvikskoncernen innehåller
verksamheter med olikartade inriktningar och förutsättningar. Även om
koncernen som helhet går med förlust har vissa delar kunnat uppvisa en
tillfredsställande lönsamhet.

Det är angeläget att koncernens ekonomiska svårigheter, som främst
är kopplade till den överdimensionerade fastigheten, inte hindrar de
lönsammare enheterna inom koncernen från att utvecklas. Samtidigt
måste under lång tid framöver reaktorn och därmed sammanhängande
kärntekniska verksamheter skötas under stort ansvar och med stor
kompetens, oavsett möjligheterna att uppnå företagsekonomisk lönsamhet
i den delen.

Jag anser att koncernen, med hänsyn till verksamheternas olika
karaktär, lämpligen kan delas upp i följande tre delar.

Delen "kärntekniska anläggningar" med R2-reaktom och övriga kärn-
tekniska anläggningar

En "kommersiellt utvecklingsbar del" där verksamheter som bedrivs
på kommersiell grund, bl.a. i de kärntekniska anläggningarna, och
med relativt god lönsamhet har sammanförts. Denna del utgör
huvudverksamheten i den nuvarande Studsvikskoncernen.

En "fastighetsdel" med marken, byggnader för icke-kämteknisk
verksamhet och andra serviceanläggningar.

Genom en sådan uppdelning bör en lämplig framtida struktur och
ägarbild kunna uppnås för varje del. Det är inte minst från sys-
selsättningssynpunkt angeläget att skapa långsiktiga förutsättningar för
den fortsatta verksamheten i Studsvik AB.

Intäkterna från de kommersiella verksamheterna vid R2-reaktom täcker
inte kostnaderna för drift och underhåll av reaktorn. Ett viktigt skäl är,
som jag tidigare har nämnt, att prisnivån för motsvarande tjänster är låg
på den internationella marknaden. Detta hindrar en kostnadstäckande
prissättning även för R2-reaktom.

De kärntekniska anläggningarna omfattar huvudsakligen anläggningar
för sådan forsknings- och provningsverksamhet som har ingått i det

svenska kämkraftsprogrammets uppbyggnadsskede. I allt väsentligt är det Prop. 1990/91:184
fråga om verksamhet för vilken kärnkraftsproducentema erlägger avgift
för dekontaminering, omhändertagande av avfäll och rivning enligt den
s.k. Studsvikslagen (1988:1597). Mot den bakgrunden har frågan om
kraftproducenternas övertagande av dessa anläggningar tagits upp vid
överläggningar med representanter för branschen.

Överläggningarna har, förutom de verksamheter vars kostnader skall
täckas av avgift enligt den s.k. Studsvikslagen, även omfattat ett
övertagande av driftansvaret för R2-reaktorn samt för de kostnader, bl.a.
för det radioaktiva avfallet, som fortlöpande uppstår under nuvarande
drift.

Ett övertagande skulle således, enligt de överläggningar som har förts,
omfatta ett heltäckande ansvar för den personal och de anläggningar som
berörs samt omhändertagande av allt radioaktivt avfall m.m. som avser
den hittillsvarande och framtida driften av R2-reaktorn.

Kärnkraftproducentema har konstaterat att det inte föreligger någon
skyldighet för dem att göra ett sådant, i förhållande till den s.k.
Studsvikslagen, utökat åtagande. Vid överläggningarna har dock
framkommit att det finns goda förutsättningar för ett avtal om ett
fullständigt övertagande av verksamheten vid R2-reaktorn.

Jag vill i detta sammanhang understryka att ett övertagande från
kraftproducenterna av R2-reaktorn inte skall innebära någon förändring
av gällande principer för bränslehantering m.m. När det gäller bränslet
till R2-reaktom levereras detta från Department of Energy i USA och
gällande avtal bygger på att leverantören återtar bränslet efter använd-
ningen. De nya ägarna bör således överta de rättigheter och förpliktelser
som är förknippade med nu gällande avtal beträffande reaktorbränslet. I
denna fråga har jag samrått med chefen för miljödepartementet.

Den "kommersiellt utvecklingsbara delen" omfattar verksamheter som
i vissa fäll ligger i dotterbolag och i andra fäll direkt i Studsvik AB.
Dessa verksamheter utgör tillsammans Studsvikskoncernens nuvarande
huvudverksamhet, Förhandlingskontakter har förekommit med in-
dustriföretag som visat intresse för köp av denna del av koncernen.

"Fastighetsdelen" omfattar marken med byggnader och fasta servicean-
läggningar m.m. Denna del av Studsvikskoncernen bör för statens
räkning förvaltas av Vattenfall. Därigenom får Vattenfall ansvar för
uthyrning av fastigheter m.m. på marknadsmässiga villkor till de övriga
verksamheterna på området.

Med hänsyn till Studsvikskoncernens nuvarande relativt komplicerade
struktur och affärsförhållanden kommer en strukturförändring av det slag
som jag nu har redovisat att kräva förhandlingar mellan olika parter
under en viss tid. Inte minst de ömsesidiga kopplingar som finns mellan
ett antal verksamheter inom koncernen kan kräva tid att klarlägga. Det
är därför väsentligt att snarast skapa bästa möjliga förutsättningar för
sådana förhandlingar.

Riksdagens godkännande av den allmänna inriktningen för omstrukture-
ringen av Studsvikskoncernen bör inhämtas. För riksdagens kännedom
vill jag även nämna att Vattenfall, av de skäl som jag tidigare redovisat,

snarast kommer att få överta det direkta ägaransvaret för hela Studsviks-
koncemen. Det blir således en uppgift för Vattenfall att som ägare till
"fastighetsdelen" fortsätta de redan inledda förhandlingarna om försälj-
ning av de kärntekniska anläggningarna och den kommersiellt utveck-
lingsbara delen av koncernen, samt de förhandlingar om hyror m.m. som
ingår i eller blir följden av sådana försäljningar.

Statens ägaransvar gentemot Studsvikskoncernen utövas idag av
industridepartementet. Jag avser att senare denna dag föreslå regeringen
att uppdra åt statens vattenfallsverk att förvalta statens aktier i Studsvik
AB och därvid överta det direkta ägaransvaret för bolaget.

Vissa delar av Studsvikskoncernen kommer således att ingå bland de
tillgångar som skall överföras från affärsverket till det aktiebolag som
den 1 januari 1992 övertar huvuddelen av Vattenfalls verksamhet.
Värderingen av de verksamheter och tillgångar i Studsvikskoncernen som
senare skall föras över till aktiebolaget kommer att ske i enlighet med de
riktlinjer härför som regeringen föreslagit i propositionen (1990/91:87)
om näringspolitik för tillväxt (s. 169).

Prop. 1990/91:184

4 Övriga frågor

Jag vill ta upp några frågor som är av allmänt intresse i samband med en
omstrukturering av Studsvikskoncernen.

En väsentlig fråga gäller framtiden för R2-reaktorn. Reaktorn levererar
i dag kontrakterade provningstjänster till vissa kunder. Som jag tidigare
har redovisat täcker intäkterna från denna verksamhet inte kostnaderna.
Jag vill understryka att ett överförande av reaktordelen till en ny ägare
innebär att denne övertar det fulla ekonomiska ansvaret för den fortsatta
driften. Agaren måste därvid ha rätt att självständigt besluta om driften
skall fortsätta eller reaktorn skall läggas ned, och i så fåll vid vilken
tidpunkt nedläggningen skall ske.

Vid sidan av den intäktsfinansierade verksamheten utnyttjas reaktorn
även för forskningsverksamhet som bedrivs genom det till Uppsala
universitet knutna neutronforskningslaboratoriet (NFL). För dessa
förskningstjänster ges statliga bidrag till reaktordriften. Så länge
reaktordriften pågår, och förskningstjänster tillhandahålls som hittills,
kommer de statliga bidragen till reaktorn att ges i nuvarande omfattning
inom det gällande forskningsprogrammet. Så länge R2-reaktom drivs bör
forskningen vid NFL således inte påverkas av ändrade ägarförhållanden.

Om det visar sig att R2-reaktom skall avvecklas upphör reaktorägarens
ansvar för att tillhandahålla dessa förskningstjänster. Enligt min mening
bör motsvarande tjänster, främst tillgång till neutroner, då tillgodoses på
annat sätt. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepar-
tementet.

Som en följd av riksdagens forskningspolitiska beslut år 1990 bildades
ett programråd vid Studsvik AB. Programrådet skall enligt sin instruktion
(1990:942) beställa sådana insatser vid bolaget, inom området för icke
kärnteknisk forskning och utveckling, som finansieras med statsanslag.

Programrådet svarar även för att dessa insatser samordnas med andra
insatser inom energiforskningen. För budgetåret 1990/91 uppgår anslaget
till den icke-kämtekniska energiforskningen vid Studsvik AB till 20
milj.kr.

Programrådet är administrativt knutet till statens energiverk. Den
organisatoriska tillhörigheten för programrådet kommer att prövas i
samband med att att energiverkets uppgifter på energiforskningens
område förs över till en ny näringspolitisk myndighet den 1 juli 1991.

En annan väsentlig fråga är om kärnsäkerheten eller strålskyddet kan
komma att påverkas av en omstrukturering av Studsvikskoncernen.

Tillsyn över kärnsäkerheten utövas av statens kärnkraftinspektion
(SKI). Statens strålskyddsinstitut (SSI) utövar tillsyn över strålskyddet.
Den nu redovisade omstruktureringen av verksamheten i Studsvikskoncer-
nen kommer inte att nämnvärt påverka förutsättningarna för dessa
myndigheters arbete. Självfallet kommer även framdeles utvecklingen i
detta avseende att följas med stor uppmärksamhet. En sänkning av
kärnsäkerhets- eller strålskyddsnivån i något avseende kan givetvis inte
accepteras. I denna fråga har jag samrått med chefen för miljödeparte-
mentet.

Prop. 1990/91:184

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna den inriktning av omstruktureringen av verksamheten
i Studsvikskoncernen som jag nu har redovisat.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta förslaget som föredraganden
har lagt fram.

gotab 98581, Stockholm 1991