Upphävande av skeppsklarerarförordningen (1934:119)

Proposition 1994/95:81

Regeringens proposition
1994/95:81

Upphävande av skeppsklarerarförordningen
(1934:119)

Prop.

1994/95:81

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 20 oktober 1994

Ingvar Carlsson

Ines Uusmann

(Kommunikationsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att skeppsklarerarförordningen (1934:119)
upphävs då den är otidsenlig. När förordningen infördes ansåg man att
det behövdes lagstiftning om hur redaren skulle kommunicera med
myndigheter och lösa praktiska förutsättningar för ett hamnanlöp. Den
moderna tekniken har medfört att behovet av en reglering minskat.
Information finns tillgänglig på ett nytt sätt och kan genom informa-
tionsteknologin överföras enklare och snabbare. Auktorisation av
skeppsklarerare motiveras inte heller av något större allmänt intresse.
Internationellt sett är det ovärdigt med en statlig reglering av skeppskla-
re rarverksamheten.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 81

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:81

1      Förslag till riksdagsbeslut...................... 3

2     Förslag till lag om upphävande av skeppsklarerarförord-

ningen (1934:119).......................... 3

3     Ärendet och dess beredning .................... 3

4     Skeppsklarering............................ 3

5     Upphävande av skeppsklarerarförordningen (1934:119) ....  4

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande
över Sjöfartsverkets förslag om en ny lag om skepps-
klarering............................... 7

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande
över Kommunikationsdepartementets promemoria om
avreglering av skeppsklarerarverksamheten.......... 8

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde ............. 9

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1994/95:81

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
upphävande av skeppsklarerarförordningen (1934:119).

2   Förslag till lag om upphävande av skeppsklare-
rarförordningen (1934:119).

Härigenom föreskrivs att skeppsklarerarförordningen (1934:119) skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1994.

3   Ärendet och dess beredning

Sjöfartsverket har i en skrivelse den 23 mars 1992 till regeringen
lämnat ett förslag till en ny lag om skeppsklarering. Skrivelsen har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga
1. En sammanställning av remissyttrandena finns i Kommunikations-
departementets ärende (dnr K92/1084/RS).

Med beaktande av remissvaren har det inom Kommunikationsdeparte-
mentet utarbetats en promemoria om avreglering av skeppsklarerarverk-
samheten. Även promemorian har remitterats och remissinstanserna
framgår av bilaga 2. Också dessa remissyttranden finns i Kommunika-
tionsdepartementets ärende (dnr K92/1084/RS).

4   Skeppsklarering

Skeppsklarerarens huvudfunktion är att som ombud för eller anställd av
en redare eller tidsbefraktare se till att de handlingar som erfordras for
ett fortygs klarering lämnas in korrekt ifyllda till vederbörande
myndighet. Skeppsklareraren skall dessutom underrätta befälhavaren om
vilka författningar som gäller för sjöforten och om det behövs, anskaffa
lots, inge handlingar för skeppsmätning och biträda med inkassering av
frakt. Han skall även se till att sjöfartsavgiftema betalas. En för
redarens eller tidsbefraktarens konkurrenskraft särskilt viktig funktion
som skeppsklareraren kan fylla är att träda in som betalningsgarant
avseende farleds- och fyravgifter som skall betalas till Tullverket och
därigenom möjliggöra en omedelbar avgång för fartyget efter lossning
eller lastning. Skeppsklareraren kan även bistå redaren med upphandling
av tjänster och varor till fartyget t.ex. assistans av bogserbåtar,
utnyttjande av kajplats, lastning och lossning, reparationer och
servicearbeten, proviant och drivmedel.

1 * Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 81

Skeppsklarerarverksamheten regleras i skeppsklarerarförordningen
(1934:119). Enligt förordningen krävs det auktorisation för att klarera
fartyg. Innan auktorisation meddelas skall Sjöfartsverket inhämta yttran-
de från vederbörande handelskammare och om det anses nödvändigt
från sammanslutningar av utövare av rederinäring och skeppsklarerings-
verksamhet. Sådan auktorisation kan medges både fysiska och juridiska
personer. Antalet auktorisationer uppgick år 1992 till ca 300. Av dessa
tillstånd gällde ca 20 för enskild person, 20 för handelsbolag och 260
för aktiebolag. Det utfärdas ca 8 nya auktorisationer per år. Ett tillstånd
kan vara tillfälligt och gäller då för viss tid eller i annan begränsad
omfattning. Antalet tillfälliga tillstånd var 1992 ca 25 stycken. Ungefär
en tredjedel av de tillfälliga tillstånden var tidsbegränsade. Redaren eller
hans personal får själva utföra klareringen inom det tulldistrikt där
redaren har kontor av stadigvarande beskaffenhet. Det sker i stor ut-
sträckning vad beträffar färje trafiken, medan den konventionella frakt-
sjöfarten i huvudsak klareras av skeppsklarerare. Taxa för skeppsklare-
ringsarvoden fastställs av Sjöfartsverket.

Prop. 1994/95:81

5 Upphävande av skeppsklarerarförordningen
(1934:119)

Regeringens förslag: Skeppsklarerarförordningen (1934:119)
upphävs.

Sjöfartsverkets förslag: Sjöfartsverket föreslog en ny lag om skepps-
klarering, då verket menade att skeppsklarerarförordningen (1934:119)
var otidsenlig och inte kunde iakttas i alla delar. Verket föreslog att
den stathga regleringen av taxorna för skeppsklarerararvoden skulle
slopas och att skeppsklarerama skulle få konkurrera fritt inom sina
verksamhetsområden. Däremot ansåg verket att det även fortsättningsvis
fanns skäl att behålla kravet på auktorisation av klarerare. Sådan aukto-
risation skulle dock endast ges till fysiska personer. Skeppsklareramas
oberoende ställning skulle stärkas och värnas. Befälhavare på fartyg,
vilkas redare har fast kontor i Sverige, skulle få möjlighet att klarera
sina fartyg själva, vilket motiverades med den förbättring av
kommunikationsmöjligheterna som skett under senare år.

Remissinstanserna: Sjöfartsverkets skrivelse den 23 mars 1992 fick
ett blandat mottagande av remissinstanserna. Flera remissinstanser
ifrågasatte förslaget i dess helhet och menade att det inte behövs en
offentligrättslig reglering av skeppsklarerarverksamheten. De remissin-
stanser som var positiva till förslaget menade att det behövs en regle-
ring så att skeppsklarering kan bedrivas på ett förtroendefullt sätt.

Kommunikationsdepartementets promemoria: Mot bakgrund av Prop. 1994/95:81
remissutfallet av Sjöfartsverkets skrivelse har i promemorian föreslagits
att skeppsklarerarförordningen i sin helhet skall upphävas.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat Kommunika-
tionsdepartementets förslag om upphävande av skeppsklarerarförord-
ningen utan erinran. Sveriges Redareförening, Sveriges Hamn- och
Stuveriförbund och Konkurrensverket tillstyrker förslaget. Sjöfartsverket
har inga generella invändningar mot förslaget men pekar på att ett stort
antal av de fartyg som anlöper endast gör en eller ett par resor på
svensk hamn. Dessa är i behov av att på ett säkert sätt kunna välja ett
kompetent ombud. Sjöassuradöremas Förening uppger att de inte har
några generella invändningar mot förslaget, men pekar på att frågan om
skeppsklarerares försäkringsskydd är väsentlig. Kustbevakningen, Gene-
raltullstyrelsen och Sveriges Skeppsklarerare- och Skeppsmäklareföre-
ning förordar däremot auktorisation av klarerare för att klareringen
skall kunna bedrivas på ett förtroendefullt sätt. Sveriges Skeppsklarera-
re- och Skeppsmäklareförening menar att klareringsförfarandet inte har
blivit mindre omfattande trots att sättet att kommunicera ändrats.

Skälen för regeringens förslag: Sjöfarten har under 1900-talets
senare del radikalt ändrat karaktär från löslastat styckegods till
enhetslaster och specialfartyg. Information finns tillgänglig för redare
och befälhavare på ett nytt sätt och kan genom informationsteknologin
överföras enklare och snabbare. Befälhavarnas behov av hjälp av ett
ombud på plats har minskat genom tillkomsten av datoriserade rutiner
och telekommunikation. De skäl som fanns för att säkerställa fungeran-
de fartygstransporter genom att lagstifta om hur redaren skulle kommu-
nicera med myndigheterna och lösa praktiska förutsättningar för ett
hamnanlöp finns således inte längre i samma utsträckning. Internatio-
nellt sett är det ovanligt med en statlig reglering av skeppsklarerarverk-
samheten.

Mot denna bakgrund anser regeringen att fartygstransporter bör lik-
ställas med transporter med övriga transportmedel och att skeppskla-
rerarförordningen (1934:119) i sin helhet bör upphävas. Redare och
tidsbefraktare bör fritt kunna välja form för hur skeppsklareringen bäst
skall lösas. Antingen skall de själva kunna klarera fartyget eller så skall
tjänsten kunna upphandlas av ett fristående bolag. Det är sannolikt att
redarna under sådana förutsättningar i större utsträckning skulle klarera
fartygen med hjälp av sin egen personal.

En fråga som uppkommer är om en avreglering av skeppsklarerar-
verksamheten kan leda till missförhållanden genom att mindre seriösa
klarerare försöker konkurrera med lägre priser. Huvuddelen av sjöfar-
ten på svenska hamnar sker numera med relativt stora fartyg som har
höga kostnader för liggetid. För redaren är det därför av väsentligt
intresse att hamnuppehållet görs så kort som möjligt. Detta förutsätter
att fårtygets anlöp är väl förberett så att kajplats finns tillgänglig, lots
och eventuella bogserbåtar är förvarnade, last som skall tas in finns på
plats, stuveriet är förberett m.m. För detta förberedelsearbete kan biträ-
de av en kunnig skeppsklarerare vara av väsentlig betydelse. Kostnaden                    5

för anlitande av en skeppsklarerare är då ofta mindre intressant än

kvaliteten på den service han lämnar. Försummelse eller annan brist i Prop. 1994/95:81
klareringsarbetet kan kosta redaren mer än klareringsarvodet. Troligen
kommer redarens val av skeppsklarerare därför mer att bero på klarera-
rens kompetens och renommé än på storleken av den avgift klareraren
begär. Även frågan om skeppsklarerarens försäkringsskydd kommer
troligtvis ha betydelse vid valet av klarerare.

Även svenska myndigheter är i viss mån beroende av att fartyg klare-
ras av kompetenta personer. I klarerarnas uppgifter ingår för närvaran-
de att upplysa fartygens befälhavare om de författningar som gäller för
sjöfarten. Denna upplysningsskyldighet får anses omfettas av den all-
männa informationsskyldighet som åvilar myndigheter inom deras res-
pektive verksamhetsområden.

Uppbörden av sjöfertsavgifter skall enligt 11  § förordningen

(1977:1118) om fyravgifter och enligt 6 § förordningen (1977:1119) om
ferledsvaruavgifter ombesörjas av Tullverket. Uppgiften delegeras
vanligtvis till en skeppsklarerare som utför beräkning, debitering och
inkassering för berörda myndigheter. Avgifterna skall betalas innan ett
fertyg får avgå från en svensk hamn. Enligt de tillämpningsföreskrifter
som Sjöfartsverket utfärdat kan avgifterna påföras en skeppsklarerare
om denne till den tullanstalt som skall uppbära avgiften, lämnat en
förbindelse i vilken han säger sig svara för deras betalning. Han har
därefter 15 dagar på sig att betala avgiften. När detta system används
kan fertyget avgå omedelbart efter det att lossning eller lastning av-
slutats, vilket i hög grad underlättar för sjöfarten. Regeringen anser att
samma system bör kunna användas även om skeppsklarerarförordningen
(1934:119) upphävs.

Om ett fertyg lämnar hamnen och sjöfertsavgiftema inte erläggs så
kan det leda till kreditförluster för staten. Det torde vara ett mindre
problem då fertyget enligt sjöpantreglema i 3 kap. 36 § första stycket
sjölagen (1994:1009) kan beläggas med kvarstad vid nästa hamnanlöp.

Skeppsklarerarförordningen (1934:119) har ett sådant innehåll att
frågan om dess upphävande till följd av reglerna i regeringsformen
numera skall underställas riksdagen.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över Sjöfarts-
verkets förslag om en ny lag om skeppsklarering.

Yttrande över förslaget har avgivits av

Göta Hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Kommerskollegium, Kustbe-
vakningen, Generaltullstyrelsen, Konkurrensverket, Svenska Handels-
kammarforbundet, Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet,
Sveriges Redareförening, Sjöassuradöremas Förening, Sveriges
Skeppsklarerare- och Skeppsmäklareförening och Sveriges Speditörför-
bund.

Sveriges Försäkringsförbund hänvisar till det yttrande som lämnats av
Sjöassuradöremas Förening.

Prop. 1994/95:81

Bilaga 1

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över Kommu-
nikationsdepartementets promemoria om avreglering av skeppskla-
rerarverksamheten.

Yttrande över promemorian har avgivits av

Sjöfartsverket, Sveriges Redareförening, Sveriges Hamn- och Stuveri-
förbund (f.d Sveriges Stuvareforbund/Svenska Hamnförbundet), Kon-
kurrensverket, Sjöassuradöremas Förening, Kustbevakningen, General-
tullstyrelsen, och Sveriges Skeppsklarerare- och SkeppsmäklarefÖrening.

Prop. 1994/95:81

Bilaga 2

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

Prop. 1994/95:81

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1994

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds,
Wallström, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson

Föredragande: Uusmann

Regeringen beslutar proposition 1994/95:81 Upphävande av
skeppsklarerarförordningen (1934:119).

gotab 47091, Stockholm 1994