Sjöfartspolitiska åtgärder

Proposition 1993/94:69

Regeringens proposition

1993/94:69

Sjöfartspolitiska åtgärder

Prop.

1993/94:69

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 oktober 1993

Carl Bildt

Mats Odell

(Kommunikationsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till ett särskilt statsbidrag till svenska
handelsfartyg som huvudsakligen går i fjärrfart. Bidraget består i dels
återbetalning av inbetald sjömansskatt, dels ett bidrag for sociala avgifter
om 29 000 kronor. Bidraget är beräknat per kalenderår och helårsanställd
sjöman. Kostnaden för bidraget beräknas till ca 400 miljoner kronor per
år.

1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 69

Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:69

1   Förslag till riksdagsbeslut

2  Bakgrund

3  Redovisning av vidtagna åtgärder

4  Förslag till sjöfartspolitiska åtgärder

5  Anslagsfrågor och administration

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1993-10-07.

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1993/94:69

Regeringen föreslår att riksdagen

1.  godkänner regeringens förslag till inriktning av framtida sjöfartspoli-
tiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i fjärrfart,

2.  till Bidrag till svenska rederier på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1993/94 under sjätte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
på 310 000 000 kronor.

2 Bakgrund

I den av riksdagen godkända propositionen (prop. 1992/93:128, bet.
1992/93:TU12, rskr. 1992/93:153) om vissa sjöfartspolitiska åtgärder,
redovisades läget och utvecklingen inom den svenska sjöfarten.

Riksdagens beslut innebar att, i avvaktan på ett slutligt ställningstagande
till den framtida sjöfartspolitiken, det för budgetåret 1992/93 infördes ett
särskilt statsbidrag för svenska handelsfartyg som huvudsakligen går i
fjärrfart. Riksdagsbeslutet innebar också att kravet på anställningstillstånd
för utländska medborgare slopades för fartyg i fjärrfart.

Statsbidraget bestod i dels återbetalning av inbetald sjömansskatt, dels
ett bidrag for sociala avgifter. Bidraget beräknades per kalenderår och
helårsanställd sjöman. Kostnaden för stödet beräknades till 450 miljoner
kronor. För budgetåret 1992/93 anvisades 360 miljoner kronor för detta
ändamål. Resterande ca 90 miljoner kronor belastar budgetåret 1993/94
då bidraget för sociala avgifter utbetalas i efterhand. Riksdagen anvisade
dessa medel för budgetåret 1993/94 under förslagsanslaget Bidrag till
svenska rederier (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. 1992/93:TU18, rskr.
1992/93:244).

Av propositionen om vissa sjöfartspolitiska åtgärder framgår att en
förutsättning för ett förslag från regeringens sida om en långsiktig lösning
av den svenska fjärrsjöfartens problem är att förutsättningar skapats för
en utvecklad svensk sjöfart. Dessa förutsättningar är beroende av
resultatet av beslutade åtgärder till följd av en överenskommelse mellan
sjöarbetsmarknadens parter om kostnadssänkande åtgärder för de svenska
fartygen i fjärrfart. I propositionen förordades att en utvärdering av
resultatet skulle ske före halvårsskiftet 1993.

Begreppet fjärrfart definieras i lagen (1958:295) om sjömansskatt. Det
täcker all fart utom närfart och inre fart. Närfart omfattar linjefart (dvs.
tidtabellsbunden fart) mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller
utomskärs vid kusterna, samt linjefart mellan svensk och utländsk hamn
eller mellan utländska hamnar, dock inte linjefart bortom linjen
Hanstholm-Lindenäs eller bortom Cuxhaven. Inre fart är trafik inom
landet eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund.

De senaste årens utveckling för antalet stödberättigade fartyg, dvs.
fartyg som huvudsakligen går i fjärrfart, är följande.

1* Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 69

Tabell 1, Antalet stödberättigade fartyg i svenska handelsflottan

Prop. 1993/94:69

Tidpunkt

Antal

1990- 12-31

1991- 12-31

1992- 12-31

1993- 06-30

240

255

235

214

Antalet anställda ombord på de stödberättigade fartygen uppgår till ca
11 000. Omräknat till helårsanställda sjömän motsvarar antalet drygt
6 000. De senaste årens utveckling är följande.

Tabell 2, Antalet helårsanställningar i stödberättigade fartyg

Kvalifikationsår Antal

1990

1991

1992

6 200

6 400

6 100

3 Redovisning av vidtagna åtgärder

I oktober 1992 träffades en överenskommelse mellan parterna på
sjöarbetsmarknaden, dvs. Sveriges Redareförening, Svenska Sjöfolks-
förbundet, Sveriges Fartygsbefalsförening och Svenska Maskinbefals-
förbundet, om kostnadsbesparingar och rationaliseringar i syfte att stärka
den svenskflaggade sjöfarten.

Enligt parterna skulle ekonomiska åtgärder från statens sida bestående
av skattebefrielse och en reducering av sociala avgifter med 18 pro-
centenheter tillsammans med parternas egna åtgärder innebära en
sammanlagd kostnadsreduktion på ca 40 %. Enligt de beräkningar som
gjordes i den följande sjöfartspolitiska propositionen hösten 1992 skulle
parternas kostnadsbesparingar då uppgå till ca 15 %. Utfallet skulle dock
med nödvändighet variera mellan olika typer av sjöfart och fartyg.

I överenskommelsen angavs exempel på insatser för att sänka kost-
naderna ombord. Befalsorganisationema var beredda att diskutera
borttagande av arbetstidsregler och vissa ersättningar, se över be-
manningsreglema och även överväga bemanningsreducering samt
utveckla och rationalisera arbetsuppgifter i ombordorganisationen.
Redareföreningen och Sjöfolksförbundet angav att man förhandlade om
ett ramavtal där frågan om reduktion av bemanningen diskuterades som
kostnadsbesparande åtgärder.

Parterna har under våren och sommaren 1993 redovisat följande
resultat.

Sjöfolksförbundet har redovisat att man träffat avtal med 12 rederier,
for sammanlagt 73 fartyg, om kostnadsbesparingar i huvudsak genom

bemanningsreduceringar avseende förbundets medlemmar. Enligt Prop. 1993/94:69
parternas gemensamma uppfattning innebär avtalen kostnadssänkningar
om minst, i många fåll mer än, 15 % avseende sjöfolkets del av drifts-
kostnaderna.

Flertalet avtal har träffats enligt ett ramavtal kallat Europaavtalet. I
detta avtal ingår även en överenskommelse om att förhandla om avtal om
kompetenshöjande utbildning for de ombordanställda. Vidare innebär ett
avtal mellan Sjöfolksförbundet och rederiet Bylock & Nordsjöffakt AB
att sju fartyg övergår till svensk flagg.

Sveriges Fartygsbefalsförening och Svenska Maskinbefälsförbundet har

i en gemensam skrivelse redovisat följande åtgärder.

De åtgärder som vidtagits på central nivå är bl.a. att befälsorganisatio-
nema har träffat en överenskommelse med Redareföreningen om att
minska kostnadsersättning och traktamentsbelopp med knappt 2 % och
att man accepterat att ingen avgift skall tas ut till Sjöfartens Arbets-
miljöstiftelse for åren 1993 och 1994.

Befälsorganisationema har träffat s.k. enhetslöneavtal med ett antal
enskilda rederier som ger stor flexibilitet vad avser förläggning och uttag
av arbetstid.

Befälsorganisationema har vidare fört diskussioner med enskilda
rederier om bemanningsreduceringar på befälssidan. Vissa bemannings-
minskningar har därigenom kunnat ske. Befälsorganisationema anser
dock att flera fartyg redan i dag är snävt bemannade och att rationa-
liseringar har skett i tidigare skeden. Man påpekar också att Sjöfolksför-
bundets avtal med rederier om bemanningsreduceringar ökar arbets-
bördan for befälsorganisationemas medlemmar.

Befälsorganisationema noterar också att shipboard management införts
hos flera rederier vilket avser avlasta arbetsuppgifter hos landadmini-
strationen.

Sammanfattningsvis anser befälsorganisationema att det bör finnas
förutsättningar för regeringen att utforma en mer långsiktig sjöfartspoli-
tik.

Vidare har en uppgörelse mellan Maskinbefälsförbundet och rederiet
Bylock & Nordsjöfrakt AB redovisats. Uppgörelsen innebär bl.a.
bemanningsreduceringar i fyra av rederiets fartyg. Partema har också
enats om att förhandla fram enhetslöner för maskinbefälen i fartygen,
vilket innebär en flexiblare arbetstidsreglering. Partema är vidare överens
om att ytterligare rationaliseringsåtgärder för närvarande inte är möjliga
inom Maskinbefälsforbundets område.

Fartygsbefälsforeningen har vid senare tillfälle lämnat en redovisning
med förteckning över rederier och fartyg som omfattas av enhetslöneavtal
samt förteckning över fartyg och rederier som omfattas av avtal om
utökad ordinarie arbetstid för styrmän. Fartygsbefälsforeningen har också
meddelat att man godkänt en provverksamhet under sex månader med en
minskning av antalet styrmän från tre till två avseende två fartyg i Bylock
& Nordsjöfrakt AB.

Sveriges Redareförening har redovisat att man på central nivå arbetar

med ett nytt storsjöavtal som bl.a. ger möjlighet till anpassning av                    5

arbetstider och semesterbestämmelser. Bedömningen är att dessa åtgärder

skulle kunna ge en central kostnadsreduktion på i genomsnitt ca 7 %. Prop. 1993/94:69
Detta förutsätter dock att befälhavaren skall kunna gå vakt. Befalsorgani-
sationema har emellertid avvisat Redareföreningens förslag, men
förhandlingarna om ett avtal fortsätter.

Vidare arbetar Redareföreningen med en översyn av minimibemanning
i syfte att kunna minska antalet befattningar ombord. Detta sker i
samarbete med Sjöfartsverket.

På lokal nivå hänvisas till de avtal som träffats mellan rederier och
Sjöfolksförbundet. Redareföreningen nämner dock att för stora oceangå-
ende tank- och bulkfartyg har rationaliseringar redan drivits så långt att
det inte finns några egentliga besparingar kvar att göra. För dessa fartyg
är skillnaden mellan svenska avtalsvillkor och internationella avtalsvillkor
för stora för att fartygen på lång sikt skall kunna fortsätta gå under
svensk flagg.

Sammanfattningsvis anser Redareföreningen att de centrala och lokala
ansträngningar som nu har gjorts har lett en bra bit på vägen mot det
uppsatta sparmålet och att regeringen därför bör anse att förutsättningar
skapats för en utvecklad svensk sjöfart. Statliga stödåtgärder är dock
även i fortsättningen nödvändiga för svensk sjöfarts överlevnad.

4 Förslag till sjöfartspolitiska åtgärder

Regeringens förslag: Ett särskilt statsbidrag bör fr.o.m. inneva-
rande budgetår ges till svenska rederier för att sänka redarnas
bemanningskostnader avseende svenska handelsfartyg i s.k. fjärrfart.
Statsbidraget bör vara utformat i enlighet med tidigare bidrags-
modell, vilket innebär återbetalning av inbetald sjömansskatt samt
en reduktion av sociala avgifter med 18 procentenheter. Bidraget är
beräknat per kalenderår och helårsanställd sjöman. En förutsättning
för en långsiktig sjöfartspolitik bör dock vara att rationaliserings-
arbetet fortsätter i enlighet med överenskommelsen mellan sjöarbets-
marknadens parter om rationaliseringar och andra kostnadsbespa-
rande åtgärder.

Skälen för regeringens förslag: Alltsedan mitten av 1970-talet har de
sjöfartspolitiska frågeställningarna stått på den politiska dagordningen.
Den uppenbara orsaken till detta har varit att sjöfart under svensk flagg
inte kunnat hävda sig i den mycket hårda internationella konkurrensen.

Näringens utveckling har därmed blivit intimt sammankopplad med
omfattningen av statliga stödinsatser.

Erfarenheterna från tidigare år visar att statliga stödinsatser medverkat
till att bromsa upp samt också under viss tid kunnat vända en mångårig
negativ utveckling. Det har samtidigt stått klart att statliga stödinsatser
inte kan utgöra den enda eller avgörande drivkraften för svensk sjöfarts
överlevnad eller utveckling. Detta har också varit utgångspunkten för
regeringens arbete med de sjöfartspolitiska frågorna.

Förutsättningarna for att etablera en alternativ sjöfartspolitik uppbyggd Prop. 1993/94:69
på samma principer som bl.a. den i Danmark har analyserats och även
redovisats i en särskild promemoria. Nödvändiga förändringar för en
sådan politik, särskilt på arbetsrättens område, har emellertid inte fått ett
nödvändigt samlande stöd for att kunna läggas till grund för en långsiktig
sjöfartspolitik.

Sjöarbetsmarknadens parters egen bedömning att nödvändiga rationali-
seringar skulle kunna genomföras på svenska fartyg och tillsammans med
statliga stödinsatser förbättra konkurrenskraften föranledde regeringen att
föreslå riksdagen ett temporärt rederistöd på ett år. Överenskommelsen
om rationaliseringar mellan sjöarbetsmarknadens parter blev därmed ett
avgörande dokument för beslutet. Regeringen uttalade samtidigt att om
det vid en utvärdering, efter det att parterna haft rimlig tid på sig för att
genomföra åtgärderna, visar sig att förutsättningar skapats för en
utvecklad svensk sjöfart, är regeringen beredd att återkomma med förslag
om en mer permanent insats från statens sida.

Parterna har under våren i olika omgångar och så sent som helt nyligen
redovisat vilka åtgärder som vidtagits inom ramen för överenskom-
melsen. Parterna bedömde själva att de tillsammans med statliga insatser
skulle kunna minska bemanningskostnadema med ca 40 %.

Riktmärket för parternas åtgärder blev en kostnadsbesparing på ca
15 %. Det sades emellertid redan från början att utfallet med nödvän-
dighet måste få variera från fartyg till fartyg.

Det som hittills redovisats är av något skiftande karaktär, alltifrån ett
färdigt avtal till försöksverksamhet med färre antal styrmän ombord på
vissa fartyg. Vidare görs hänvisningar till fortsatta förhandlingar om
möjligheten till reduktion av antalet styrmän också på andra fartyg och
om enhetslöner.

Svenska Sjöfolksförbundet har redovisat ett konkret avtal, det s.k.
Europaavtalet, som medför betydande kostnadsbesparingar på man-
skapssidan. Enighet råder om att kostnadsbesparingarna uppgår till minst,
i flera fåll mer än, 15 %. Vidare innebär Europaavtalet att kompetens-
höjande utbildning för de ombordanställda eftersträvas.

Då befälslönema utgör en betydande del av bemanningskostnadema, i
storleksordningen 60 %, blir också rationaliseringar inom detta område
betydelsefulla. På maskinbefälssidan har bemanningsreduceringar och
andra kostnadsbesparingar skett, men inte i någon större omfattning.
Detta bör dock ses mot bakgrunden av att maskinbefälsbefattningama i
fartygen är få. På fartygsbefälssidan är det mest konkreta som redovisats
provverksamheten med två styrmän på två fartyg under sex månader.
Avtalen om enhetslöner och utökad ordinarie arbetstid har i de flesta fall
träffats innan överenskommelsen kom till och innebär därför få nya
besparingar. I övrigt knyts intresset till fortsatta förhandlingar som förs
om enhetslöner och om möjligheten att minska antalet befäl också på
andra fartyg.

Det finns, som redan framhållits, således en klar obalans i det material
som nu redovisats till regeringen. Den obalansen kan i allt väsentligt
härledas till Fartygsbefälsföreningens avtalsområde.

Regeringen kan konstatera att det material som nu redovisats samman- Prop. 1993/94:69
taget inte utgör den entydiga grund som skulle visa att förutsättningar
skapats för en utvecklad svensk sjöfart. Avgörande steg har dock ändå
tagits från parternas sida som ger anledning att tro att en process har
inletts med inriktningen att stärka konkurrenskraften genom rationalise-
ringar. Svensk sjöfart har ett betydande kunskapskapital att ta av. Det
finns vidare en stark livskraft inom många rederier som med de rätta
förutsättningarna i övrigt borde kunna utgöra en sund bas för utveck-
lingen av svensk sjöfartsnäring.

Kostnadsgapet jämfört med internationella konkurrenter är emellertid
ett avgörande handikapp. Den överenskommelse som slöts mellan
sjöarbetsmarknadens parter har tillmätts betydelse för regeringens
ställningstagande till en långsiktig sjöfartspolitik. Innebörden är dock
vidare än så. Den process som nu lett fram till vissa kostnadsbesparingar
måste gå vidare och i andra delar fullföljas. Det är viktigt att samtliga
parter fullgör sin del av överenskommelsen. Det är också viktigt att
parterna medverkar till att fullt ut utnyttja de möjligheter som kan uppstå
till fortsatta rationaliseringar. Fartygsbefälsföreningens fortsatta förhand-
lingar med Redareföreningen blir i det sammanhanget av strategisk
betydelse.

Regeringen anser att det finns sådana förutsättningar redovisade för att
föreslå fortsatta statliga insatser i form av rederistöd. Regeringen finner
inte anledning att ändra systemet med återbetalning av sjömansskatt samt
en reduktion av socialavgifterna med 18 procentenheter, vilket motsvarar
ett bidrag på 29 000 kronor per år och helårsanställd sjöman på fartyg i
fjärrfart. Kvalifikationstiden för det nya rederistödet bör omfatta tiden
fr.o.m. den 1 juli 1993 och utbetalas efter samma principer som tidigare
rederistöd.

Ett statligt ekonomiskt stöd inom ramen för en långsiktig sjöfartspolitik
måste emellertid ha sin utgångspunkt i den överenskommelse parterna
träffade hösten 1992. Överenskommelsen har hittills inte uppfyllts fullt
ut av samtliga parter. Långsiktigheten i det statliga stödet kan därför inte
göras oberoende av de åtgärder parterna själva kan åstadkomma för att
pressa bemanningskostnadema. Regeringen faster därvid stort avseende
vid att rationaliseringsarbetet fortsätter. Om detta avstannar fäller en
viktig förutsättning för svensk sjöfarts överlevnad och fortsatt statligt stöd
blir då mer eller mindre utan mening.

För att få möjligheter till uppföljning av överenskommelsen från statens
sida bör en årlig redovisning lämnas till regeringen över hur bemannings-
kostnadema för fartygen utvecklas. I en sådan redovisning bör även en
uppdelning i manskapskostnader och befälskostnader göras. Underlaget
för en sådan redovisning skall lämnas av rederierna i samband med
ansökan om bidrag för reduktion av de sociala kostnaderna som lämnas
in till Nämnden för rederistöd under våren varje år. Det bör sedan
ankomma på nämnden att redovisa ett underlag för regeringen i samband
med att anslagsframställningen lämnas in. Om kostnadsutvecklingen visar
sig gå i en riktning som klart avviker från överenskommelsen hösten
1992, bör detta också kunna medföra en omprövning av statens insatser                  8

på det sjöfartspolitiska området.

När det gäller underlag inför beredningen av anslaget för rederistöd för Prop. 1993/94:69
budgetåret 1994/95 kommer Kommunikationsdepartementet att begära in
en redovisning av parterna om vad som åstadkommits inom ramen för
överenskommelsen efter det att parterna lämnade in sina rapporter till
regeringen. Redovisningen bör lämnas senast vid mitten av november i
år. Därigenom får regeringen möjlighet att värdera det fortsatta
rationaliseringsarbetet inom näringen.

I det fall det bedöms finnas möjligheter till rationaliseringar ombord på
de enskilda fårtygen och dessa inte genomförs bör detta också föranleda
överväganden i firåga om det statliga stödet. Nämnden för rederistöd bör
vid sin behandling av frågan om statligt stöd för sådana fartyg inhämta
ett yttrande från Sjöfartsverket. Om Sjöfartsverket anser att fartyget
skulle kunna handhas med ett färre antal ombordanställda bör också
denna minimibemanning vara utgångspunkten vid beräkning av bidraget
för reduktionen av sociala avgifter. Dessa överväganden bör nämnden
göra i fråga om bidrag fr.o.m. innevarande budgetår, dvs. för andra
hälften av kvalifikationsåret 1993 och framåt.

I sammanhanget är det av vikt att inte den aktuella lagstiftningen sätter
hinder i vägen för ett ändamålsenligt rationaliseringsarbete. Sjöarbetstids-
lagen har kommit i fokus i det sammanhanget. Med sjösäkerheten som
en självklar utgångspunkt är det önskvärt om den ansvariga sjösäker-
hetsmyndigheten kan besluta i ärenden om minimibemanning med en
större grad av flexibilitet. Regeringen kommer därför att ta initiativ till
en översyn av sjöarbetstidslagens bestämmelser.

Som regeringen framhöll i 1992 års sjöfartspolitiska proposition torde
de sjöfartspolitiska åtgärder som nu föreslås vara förenliga med EES-
avtalet. Regeringen gör denna bedömning mot bakgrund av att likartade
regler om statsstöd finns i Romfördraget och att likartade ordningar
förekommer i ett antal EG-stater samt att EG-kommissionen i flera
sjöfartspolitiska dokument föreslagit åtgärder av den typ som regeringens
förslag nu innehåller.

I 1992 års sjöfartspolitiska proposition aviserades ett ställningstagande
till frågan om undantag från ATP-systemet för utländska sjömän som är
anställda ombord på svenska fartyg i fjärrfart. Regeringens bedömning
är att det inte nu är aktuellt att föreslå någon ändring av ATP-systemet
i detta avseende.

5 Anslagsfrågor och administration

Regeringens förslag: På tilläggsbudget till statsbudgeten för
innevarande budgetår anvisas 310 miljoner kronor under anslaget
Bidrag till svenska rederier. Stödet bör som tidigare administreras
av Nämnden för rederistöd.

Skälen för regeringens bedömning: Det förutvarande stödet till Prop. 1993/94:69
svenska rederier upphörde vid utgången av juni 1993 (prop. 1992/93:-
128, bet. 1992/93:TU12, rskr. 1992/93:153).

Nämnden för rederistöd har redovisat att för budgetåret 1992/93 har
232 miljoner kronor utbetalats som bidrag till kostnader för socialavgifter
avseende kvalifikationsåret 1992 samt 226 miljoner kronor i bidrag till
kostnader för sjömansskatt avseende kvalifikationsåret 1992 samt första
terminen 1993.

Nämnden för rederistöd har vidare, mot bakgrund av att antalet
stödberättigade fartyg har minskat något, uppskattat kostnaderna för ett
stöd enligt tidigare konstruktion till ca 450 miljoner kronor per år.

Genom beslutet att reducera bidraget for socialavgifter per helårsan-
ställd sjöman från 38 000 kronor till 29 000 kronor fr.o.m. kvalifika-
tionsåret 1993 kommer kostnaderna för stödet att minska. Regeringen
uppskattar kostnaderna till ca 400 miljoner kronor per år under förut-
sättning att antalet stödberättigade fartyg inte förändras i större ut-
sträckning.

Bidraget för sociala avgifter betalas ut i efterhand. Under anslaget
Bidrag till svenska rederier har därför riksdagen för innevarande
budgetår anvisat 90 miljoner kronor för bidrag till sociala avgifter
avseende perioden 1 januari - 30 juni 1993. Av samma skäl kommer ca
90 miljoner kronor av det nu föreslagna bidraget att behövas under
nästkommande budgetår. Detta innebär att det tillkommande medelsbe-
hovet för innevarande budgetår kan beräknas till ca 310 miljoner kronor.
Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen när det gäller
medelsbehovet för budgetåret 1994/95.

Bidraget till svenska rederier bör som tidigare administreras av
Nämnden for rederistöd.

10

Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1993

Prop. 1993/94:69

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck,
Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Odell

Regeringen beslutar proposition 1993/94:69 Sjöfartspolitiska åtgärder.

11

gotab 45078, Stockholm 1993