Regeringens proposition angående föreskrifter om avgifter hos byggnadsnämnd

Proposition 1975:107

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition nr 107 år 1975                      Prop, 1975:107

Nr 107

Regeringens proposition angående föreskrifter om avgifter hos byggnadsnämnd;

beslutad den 17 april 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

INGVAR CARLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att regeringen får bemyndigande att meddela
föreskrifter om avgifter hos byggnadsnämnd och all överlåta åt kommun
att rneddela sädana föreskrifter.     ,

Taxa för avgifter hos byggnadsnämnd utfärdas enligl nu gällande regler av länsslyrelsen, Förslagel i propositionen innebär att det blir möjligt för regeringen att överlämna hela avgiftsprövningen till kommunen.

/ Riksdagen 1975. 1 saml nr 107

Prop, 1975:107                                                                       2

Utdrag
STADSDEPARTEMENTET                   PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1975-04-17

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidboni, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén,

Föredragande: statsrådet Carlsson

Proposition angående föreskrifter om avgifter hos byggnadsnämnd

1   Inledning

Såväl i lagstiftningsärenden som i andra sammanhang har ofta konstaterats att den statliga tillsynen och kontrollen överkommunernas sätt att , fuUgöra sina uppgifter bör minskas. 1 samband med beslut om reformer på olika områden har åtgärder vidtagits för att begränsa eller avskaffa statlig detaljreglering. Vidare har i direktiven till vissa statliga kommittéer angetts att frägan om statlig tillsyn över den kommunala verksamhet, som utredningsuppdraget avser, bör prövas.

1 1974 års statsverksproposition (prop. 1974:1 bil. 16) anförde chefen för kommundepartementet alt en'fortsatt översyn skulle göras av statens tillsyns- och kontrollfunktioner gentemot kommunerna. Syftet med översynen angavs vara alt onödiga deialjföreskrifter som kan försvåra den kommunala verksamheten borde slopas. En sädan översyn pågår f. n. inom kommundepartementel i samarbete med övriga berörda departement.

Statens planverk har i skrivelse den 5 december 1974 till kommun-departementet föreslagit ändrade regler för utfärdande av taxa för avgifter hos byggnadsnämnd. Med anledning härav och som ett delresultat av nyssnämnda översynsarbele har promemorian (Ds Kn 1975:1) Minskad statlig detaljreglering av kommunerna, PM I Avgifter hos byggnadsnämnd, upprättats inom kommundepartementel.

Promemorian har remissbehandlats och yttranden har avgetts av statens lantmäteriverk, statens planverk, statens Industriverk, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Gotlands, Malmöhus, Väst-

Prop. 1975:107                                                                       3

manlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län, Botkyrka, Gotlands, Kiruna, Landskrona, Mjölby, Mora, Norrköpings, Stockholms, Sundsvalls, Uppsala, Västerås och Örn.sköldsviks kommuner, byggnadsnämnderna i Borlänge och Eskilstuna kommuner, stadsarkitekten i Växjö kommun samt Svenska kommunförbundet.

2 Gällande rätt

2.1  Allmänt om kommunala avgifter

Kommuns medelsbehov skall enligl 51 § kommunallagen (1953:753, omtryckt 1969:765) (KL) och 55 § kommunallagen (1957:50) för Stockholm (omtryckt 1969:766) (KLS) täckas genom utdebitering av allmän kommunalskatt, i den mån det inte fylls på annat sätt. Med det sistnämnda avses bl. a. kommunala avgifter.

Regler om kommunala avgifter finns såväl i de nämnda kommunallagarna (74 § KL resp. 78 § KLS) som i särskilda författningar, i den mån de inte grundas enbart pä praxis. Vid uttag skall självkostnads- och likställighetsprinciperna följas. Avgiftsrätten fär inte utövas i vinstsyfte och avgifterna får inte bestämmas så att vissa kommunmedlemmar blir särskilt gynnade eller missgynnade. När avgiftsrätten regleras i särskild författning, förekommer del att avsteg görs från dessa principer.

En grupp av de kommunala avgifterna brukar betecknas som privaträtlsliga. Dessa avgifter grundas på avtal mellan kommunen och den enskilde eller på att denne frivilligt tar emot något som kommunen tillhandahåller. Inom ramen för kommunernas affärsmässiga verksamhet förekommer i stor omfattning privaträttsliga avgifter, exempelvis för el, gas och kollektiva transporter. Kommunala beslut om sådana avgifter behöver aldrig underställas statlig myndighets prövning.

Kommunala avgifter som regleras i författning betecknas som offentligrättsliga. Dessa avgifter beslutas av kommunalt organ. I vissa fall skall dock kommunens beslut underställas statlig myndighet. Detta gäller bl. a. gatubyggnadskostnadsbidrag enligl 67 § byggnadslagen (1947:385, omtryckt 1972:775) (BL) och avgifter hos byggnadsnämnd för ritningsgranskning, besiktning m.m. enligt 8§ byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776) (BS) liksom för avsyning enligt 59 § förordningen (1961:568) om brandfarliga varor (FBV). Underställningsskyldighet föreligger däremot inte i fräga om exempelvis gaturnarksersättning (56-66 §§ BL), renhållningsavgifter enligt 3§ lagen (1965:54) om kommunala renhållningsavgifter eller vallen och avloppsavgifter enligt 27 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen). För många offentiigrättsliga kommunala avgifter gäller att kommunen tillhandahåller den avgiftsbelagda nyttigheten i en monopolställning och under ett tvång för den enskilde att ta nyttigheten i anspråk.

1* Riksdagen 1975. 1 saml nr 107

Prop, 1975:107 4

2,2 Taxa för avgifter hos byggnadsnämnd

Länsstyrelsen får enligt 8 § BS på framställning av kommun utfärda taxa för avgifter att erläggas av den som hos byggnadsnämnden påkallar åtgärd, vilken föranleder ritningsgranskning, besiktning eller annan tids-eller kostnadskrävande förrättning. Avgiftsbeläggningen kan omfatta olika åtgärder såsom granskning av ritningar och tekniska beskrivningar, särskild utredning, besiktning m. m. Också annan tids-eller kostnadskrävande förrättning som påkallas hos byggnadsnämnden kan beläggas med avgift. Delta torde gälla exempelvis sådan mera omfattande och ingående rådgivningsverksamhet som inte kan anses omfattad av nämndens skyldigheter enligt 1 § BS. I vissa grupper av enklare ärenden tas sorn regel inte ut någon avgift.

Vid utformningen av taxa enligt 8 § BS bör avgifternas belopp, enligt föredragande departementschefens uttalande i prop. 1959:168, göras beroende av byggnadsföretagets omfattning och den mängd av arbete som, genomsnittligt sett, brukar läggas ned på ett ärende av den beskaffenhet det gäller.

Länsstyrelsens prövning syftar till att kontrollera atl avgifterna inte överstiger vad som kan anses motsvara kommunens självkostnader. Länsstyrelsens beslut konstituerar en rätt för kommunen att ta ut avgifter enligt taxan, däremot ingen skyldighet.

Med stöd av 8 § BS beslutas i allmänhet utöver den så kallade byggnadslovstaxan även en taxa för byggnadslovsprövning av vatten- och avloppsinstallationer, va-installationstaxan. Vidare kan länsstyrelsen med stöd av 59 § FBV på framställning av kommun utfärda taxa för avgifter som med anledning av avsyning enligt förordningen skall erläggas till byggnadsnämnden, den så kallade FBV-taxan. 1 förarbetena (prop. 1961:173, ILU 1961:48, rskr 1961:369) till FBV anförs inga särskilda skäl för att taxan skall utfärdas av länsstyrelsen. Avsikten synes endast ha varit att tillskapa en ordning som stämmer överens med reglerna i BS.

Taxorna för avgifter hos byggnadsnämnd präglas till sin uppbyggnad av relativt stor likformighet i landets kommuner. Detta förklaras främst av att så kallade normalförslag har' utfärdats vilka blivit vägledande för taxornas utformning i flertalet kommuner.

Normalförslag till byggnadslovstaxa utfärdades år 1963 av byggnadsstyrelsen, som då var central tillsynsmyndighet för byggnadslagstiftningen. Samråd ägde rum med dåvarande Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund. Statens planverk kompletterade detta normalförslag år 1969 med normalförslag till FBV-taxa och år 1 972 med normalförslag till va-installationstaxa.

En översyn av gällande normaltaxerekommendationer har nyligen gjorts av Svenska kommunförbundet i samarbete med planverket. Översynen har resulterat i ett normalförslag till taxa för de olika avgifterna hos byggnadsnämnd, vilket har utfärdats av kommunförbundet.

Normalförslagen till taxor utgör rekommendationer från tillsynsmyn-

Prop, 1975:107                                                                        5

digheten eller kommunförbundet. De skiljer sig härigenom från exempelvis normalhälsovårdsordnlngen (1 971:761), vilken fastställs av regeringen och inte utan särskilda skäl i någon väsentlig mån får frångås av fastställelsemyndigheten. De i detta sammanhang aktuella normalförslagen är på intet sätt bindande för kommunen eller länsstyrelsen och länsstyrelsen kan inte vägra att utfärda taxa i enlighet med kommunens förslag enbart på den grunden att kommunen har frångått normalförslaget. För sådan vägran torde i regel fordras atl taxans avgifter överstiger kommunens .självkostnader eller att taxan strider mot den s. k. likställighetsprincipen.

2.3 Avgift för nybyggnadskarta

Byggnadsnämnd är enligt 2 § tredje stycket BS skyldig att på begäran lämna ut nybyggnadskarta för fastighet inom stadsplanelagt område. Nybyggnadskarta, som enligt lantmäteriverkets föreskrifter skall utvisa befintliga byggnaders läge, angränsande gators bredd och höjdläge, för tomlen gällande bestämmelser m. m., utgör etl i många fall nödvändigt dokument för ansökan om byggnadslov. Sålunda föreskrivs i 55 § 1 mom. BS att ansökan om byggnadslov för uppförande av nybyggnad eller tillbyggnad skall åtföljas av bl. a. situationsplan över tomten, som utvisar befintliga och tillämnade byggnaders läge. Om byggnadsnämnden tillhandahåller nybyggnadskarta, skall situationsplanen grundas på denna. Det har emellertid ansetts vara tveksamt om tillhandahållandet av nybyggnadskarta får avgifisbeläggas enligt 8 § BS.

2.4 Regeringsformens regler om normgivningsmakten

Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller ålägganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas enligt 8 kap. 3§ regeringsformen (RF) genom lag. I 8 kap. 9 § föreskrivs dock att regeringen eller kommun efler riksdagens bemyndigande kan meddela sådana föreskrifter om avgifter som på grund av 3 § annars skall meddelas av riksdagen. Ell sådanl bemyndigande behöver inle ges i lag.

De olika avgifterna hos byggnadsnämnd får anses utgöra sädana för den enskilde betungande avgifter som avses i 8 kap. 3 och 9 §§ RF.

Den av riksdagen i denna del bifallna (KU 1975:10, rskr 1975:62) propositionen (1975:8) om följdlagstiftning med anledning av den nya regeringsformens bestämmelser om normgivning innehåller bl. a. förslag till lag om explosiva och brandfarliga varor. 1 detta lagförslag finns ett bemyndigande för regeringen atl meddela föreskrifter om avgifter för avsyning eller besiktning av bl. a. det slag som avses i 59 § FBV. Regeringen ges vidare rält att överlåta åt kommun att meddela sådana föreskrifter om avgifter. Motsvarande bemyndiganden beträffande sådana avgifter som avses i 8 § BS har hittills inte aktualiserats.

Prop. 1975:107

3 Departementspromemorian m. m.

I skrivelsen den S december 1974 till kommundepartementet anför planverket att kravet på att byggnadslovstaxa skall utfärdas av länsslyrelsen innebär en olägenhet. Enligt planverket torde avgifterna regelmässigt vara avsevärt lägre än kommunernas självkostnader, även om del enligt verkets erfarenhet visat sig mycket svårt all utröna hur kommunen har anpassat taxan till sina självkostnader. Härutöver framhålls all underställ-ningsskyldighel beträffande ett flertal andra taxor numera har upphävts. Mot den bakgrunden förordar planverket en molsvarande förenkling av handläggningen av ärenden rörande avgifter hos byggnadsnämnd. Enligt verkets förslag skall för sådana åtgärder som avses i 8 § BS ersättning utgå enligl vad kommunen bestämmer.

Verket har i samma skrivelse även aktualiserat frågan om avgift för nybyggnadskarta. Verket föreslår efter samråd med lantmäteriverket atl det i 8 § BS skall föreskrivas att ersättning efter vad kommunen bestämmer skall utgå för tillhandahållande av nybyggnadskarta. 1 framställningen anförs att flertalet kommuner, såvitt verket har sig bekant, f. n. tar ut avgift för tillhandahållande av nybyggnadskarla.

1 den tidigare nämnda departemenlspromemorian föreslås att 8 § BS och 59 § FBV ändras så att kommun själv skall kunna besluta om avgifter hos byggnadsnämnd.

1 proniemorian framhålls att behovet av statlig tillsyn och kontroll över kommunernas sätt att fullgöra sina uppgifter har minskat. Syftet med kommundepartementets översyn är därför att la bort sådana detaljföreskrifter som inte längre är nödvändiga. Med denna inriktning av utredningsarbetet har det enligt promemorian ansetts naturligt att ompröva bl. a. den statliga kontroll som sker genom att taxa för avgifter hos byggnadsnämnd beslutas av länsstyrelsen.

I promemorian redovisas också att liknande synpunkter har framkommit vid kontakter under översynsarbetet med företrädare för kommuner och Svenska kommunförbundets kansli.

De ursprungliga skälen för att avgifter enligl 8 § BS och 59 § FBV skall beslutas av länsstyrelsen torde enligt promemorian ha förlorat väsentligt i bärkraft. Kommunernas förvaltningsorganisation har efter kommunindelningsreformen avsevärt byggts ut med förbättrade personella och administrativa resurser. Riskerna för missbruk i form av taxor, vilkas avgifter överstiger självkostnaderna, bedöms i promemorian inte vara nämnvärda. Tvärtom ligger taxornas avgiftsnivå i regel avsevärt under självkostnaderna, utan att detta förhållande kan tillskrivas den prövning som sker i samband med länsstyrelsernas beslut. Länsstyrelsernas möjligheter att kontrollera hur taxornas avgifter förhåller sig till .självkostnaderna torde enligt promemorian vara mycket begränsade.

Med utgångspunkt i vad föredragande departementschefen år 1959 anförde om den statliga kontrollens ändamål hänvisas i promemorian till

Prop. 1975:107                                                                       7

att andra för kommunerna mindre besvärande kontrollmöjligheter används i fråga om vissa kommunala avgifter. Exempel härpå erbjuder reglerna om vatten- och avloppstaxorna samt renhållningstaxan. 1 promemorian anges atl dessa avgifter från ekonomisk synpunkt torde vara av större betydelse för fastighetsägaren eller byggherren än avgifterna hos byggnadsnämnd.

Den lösning som har valts i dessa fall, vilken i stora drag motsvarar den som hamnutredningen i sitt betänkande (SOU 1974:24) Förslag lill hamnlag har föreslagil också för hamnavgifterna, innebär att kommunerna lämnas frihet att själva besluta om taxa. Avgiftsnivån knyts i resp. författning till självkostnaden för den avgiftsfinansierade verksamheten. En sådan självkostnadsprincip torde enligt promemorian följa redan av allmänna kommunalrättsliga grundsatser. Härutöver begränsas friheten att utforma taxorna givetvis av den allmänna kommunala likställighetsprincipen, som i va-lagen uttrycks så, att avgiftsskyldigheten skall fördelas efter skälig och rättvis grund (26 §).

Tvister om tillämpning eller tolkning av va-taxa kan enligt 37 § prövas av en särskild nämnd (statens va-nämnd). Byggnadsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av taxa enligl 8 § BS eUer 59 § FBV kan enligt vad som anförs i promemorian överklagas genom förvaltningsbesvär hos länsstyrelsen (71 § BS resp. 61 § FBV). Beslut om anlagande av taxa för såväl va-avgifter som de flesta andra kommunala avgifter kan däremot prövas endasl efter kommunalbesvär. I samband med att underslällningsskyldig-heten år 1972 togs borl i fråga om torgavgifler, gatuhandelsavgifter, parkeringsavgifter och sotningsavgifter anförde föredragande departementschefen att erfarenheterna var goda av den underslällningsfria ordning som redan tidigare gällde i fråga om många kommunala avgifter (prop. 1972:

Mot bakgrund av det anförda betecknas i promemorian den särskilda ordning som gäller för utfärdande av taxa för avgifter hos byggnadsnämnd som ett exempel på onödig statlig detaljkontroll. Taxan föresläs därför få beslutas av kommunen utan underställning. Över sådant beslut komnier kommunalbesvär atl kunna anföras. Som framgår av det föregående kan enligt promemorian förvaltningsbesvär anföras mot beslut i fråga om tillämpning av taxan. Dessa kontrollmöjligheter bedöms i promemorian här liksom beträffande flertalet kommunala taxor vara tillräckliga.

1 likhet med vad som gäller på de flesta områden där avgifterna är obligatoriska för den enskilde eller där kommunen har en monopolställning synes enligt promemorian en viss reglering av kommunernas avgifts-makt nödvändig. En lämplig lösning anges vara att ersätta nuvarande föreskrifter i 8 § BS och 59 § FBV med beslämmelser av innebörden att kommunen av den som påkallar någon av de åtgärder hos byggnadsnämnd som anges i paragrafen får ta ut avgift med högst det belopp som motsvarar kommunens kostnad. En sådan föreskrift utgör visserligen endast en erinran om att självkostnadsprincipen skall tillämpas men den anses i promemorian motiverad när rätten att la ut avgift ges uttryckligt

Prop. 1975:107                                                                       8

stöd i författning. Alt taxan skall vila på skälig och rättvis grund bedöms däremot vara överflödigt alt särskilt ange.

Vad gäller frågan om kommunen har rätl att ta ut avgift för tillhandahållande av nybyggnadskarta är rättsläget enligt promemorian inte helt klart. I promemorian framhålls att sådan avgiftsbeläggning i ett fall har påtalats hos justitieombudsmannen (JO). Planverket yttrade i detta ärende, efter genomgång av gällande bestämmelser på området, att rättsläget visserligen inte var hell klart men atl uttagande av avgift för nybyggnadskarta dock fick anses ha lagligt stöd. JO fann vid sin prövning av ärendet inte anledning alt rikta anmärkning mot byggnadsnämnden i det aktuella fallet. Samtidigt uttalade han att det var i hög grad påkallat att full klarhet rörande rättsläget kom till stånd. JO ansåg det lämpligt att planverket i samråd med lantmäteriverket utredde frågan och eventuellt utarbetade förslag till klargörande regler.

1 promemorian anförs att övervägande skäl talar för att en avgiftsbeläggning av nybyggnadskarlor är rättsenlig. Som tidigare har redovisats lorde också flertalet kommuner ta ut ersättning för denna service. Med hänvisning till att det framslår som rimligt att kommunerna får ersättning för kostnaderna för upprättande och framställning av nybyggnadskarta och alt det är angeläget atl rättsläget klarläggs föreslås i promemorian att BS förtydligas på denna punkt.

Promemorian innehåller förslag till förordning om ändring i BS och lill förordning om ändring i FBV. Förslagel till ändring i BS bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga.

4 Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget i promemorian alt kommunerna skall ges rätt att själva besluta om avgifter hos byggnadsnämnd.

Lantmäteriverket, länsstyrelsen i Östergötlands län och Norrköpings kommun menar att promemorians förfaltningsförslag ger stöd för tolkningen att avgiften skall motsvara kommunens självkostnad i varje enskilt fall. Dessa remissinstanser förordar att avgiften anknyts till den genomsnittliga kostnaden för åtgärder av det slag och den omfattning det gäller.

Frågan om vilka ålgärder som får avgifisbeläggas aktualiseras av Svenska kommunförbundet, länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län, av byggnadsnämnden i Eskilstuna kommun och Mjölby kommun saml av stadsarkitekten i Växjö kommun, vilka menar att det rättsliga stödet för avgiftsbeläggning av exempelvis mikrofilmning e. d. av byggnadslovshandlingar samt utstakning, lägeskontroll och andra mätningstekniska åtgärder kan vara tveksamt. 1 klarhetens intresse förordas en komplettering av uppräkningen av avgiftsgrundande åtgärder i 8 § BS.

Byggnadsnämnden i Eskilstuna kommun framhåller att det vore önskvärt och logiskt att i detta sammanhang slopa också underställningsskyldigheten beträffande delegation till tjänsteman av beslul om ifrågavarande avgifter.

Prop. 1975:107

5 Föredraganden

1 takt med den starka expansionen av den kommunala verksamheten har kommunernas förvaltningsorganisationer byggts ut. Kommunerna har numera tillgång till kvalificerad sakkunskap på olika områden. Detla har skapat förutsättningar för en omprövning av behovet och omfattningen av statens tillsyn och kontroll av den kommunala verksamheten. En översyn av gällande förfatlningssloff har i detla syfte inletts inom regeringskansliet. Chefen för kommundepartementel angav i förra årets statsverks-proposition (1974:1 bil. 16) alt syftet med denna översyn var atl la bort sådana detaljföreskrifter som inte längre är nödvändiga. Som en del i detta översynsarbete har inom kommundepartementet upprättats promemorian (Ds Kn 1975:1) Minskad statlig detaljreglering av kommunerna, PM I Avgifter hos byggnadsnämnd. Promemo.ian behandlar bl. a. frågan om rätt för kommun alt själv besluta orn taxa för avgifter hos byggnadsnämnd.

Enligt 8 § byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776) (BS) och 59 § förordningen (I 96 1:568) om brandfarliga varor (FBV) skall taxa för avgifter hos byggnadsnämnd utfärdas av länsstyrelsen efter förslag av kommunen. Med stöd härav utfärdas i regel en byggnadslovstaxa, en taxa för byggnadslovsprövning av va-installationer (va-installalionslaxa) samt en taxa för handläggning av ärenden enligt FBV (FBV-taxa).

I promemorian föreslås atl kommun får möjlighet att själv, dvs. ulan underställning hos länsstyrelsen, besluta sådana avgifter som avses i 8 § BS och 59 § FBV. Vidare föreslås en komplettering av 8 § BS i syfte att undanröja den oklarhet som anses råda i fråga om kommuns rätl att belägga nybyggnadskarta med avgift.

Remissinstanserna har genomgående sfälll sig positiva till förslaget all kommun skall ges rält att beslula om sådana avgifter som avses i 8 § BS och 59 § FBV. En remissinstans anser atl man i detta sammanhang borde slopa även viss underställnings.skyldighel beträffande beslut om delegation hos byggnadsnämnd.

Kommunalrättskommittén framhöll i sitt betänkande XIII (Ds C 1970:2), Kommuns och andra kommunala menighelers skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut, att erfarenheterna av den underslällningsfria ordning som gällde i fråga om vissa ekonomiskt viktiga avgifter var goda. Som argument för alt begränsa underslällningsskyldig-hetens omfattning anfördes också de gemensamma dragen för olika avgiflsgrupper samt intresset av förenkling och rationalisering av förvaltningsförfarandet. Kommitién ansåg att förhållandena vid utredningstillfället kännetecknades av atl åtskilliga avgifter av stor ekonomisk betydelse var underslällningsfria, medan statlig kontroll däremot förelåg i fråga om avgifter pä andra, mindre betydelsefulla områden. Bland de förslag som fördes fram i syfte atl begränsa underställningsskyldigheten undantogs frågor enligt byggnadslagstiftningen. Dessa borde enligt kommiltén bedömas med hänsyn till den reglering som kunde bli följden av bygglag-

Prop. 1975:107                                                                      10

utredningens (K 1969:55) arbete. Kommittén fann därför ingen anledning att ta upp frågan om förfarandet vid beslut om sådana avgifter som avses i 8 § BS. Remissinstanserna och departementschefen (prop. 1972: 12) anslöt sig på denna punkt lill kommitténs bedönming.

Bygglagutredningen har numera avslutat sitt arbete i och med alt betänkandet (SOU 1974:21) Markanvändning och byggande har avlämnats. Betänkandet är av principkaraktär och utredningen har inte närmare övervägl formerna för beslut om taxa för avgifter hos byggnadsnämnd. Däremot föreslår ulredningen att underställningsskyldigheten slopas bl. a. i fråga om beslul om delegation hos byggnadsnämnd. 1 avvaktan på en sådan samlad översyn av delegalionsreglerna hos byggnadsnämnd bör inle nu göras någon ändring.

Svenska kommunförbundet har nyligen i samråd med bl. a. planverket utfärdat en ny rekommendation om taxa för avgifter hos byggnadsnämnd. Ett stort antal av landels kommuner kan på grund härav väntas ompröva sina taxor inom kort. Jag anser inte minsl mot denna bakgrund att det nu är lämpligt att ta upp frågan om formerna för fastställande av sådana avgifter. På de skäl som anförs i promemorian ansluter jag mig till bedömningen att tiden nu är mogen att till kommunerna överlämna rätten alt själva besluta om taxa för avgifter hos byggnadsnämnd.

Som framhålls i promemorian utgör föreskrifter om avgifter av delta slag sådant åläggande för enskild som enligt 8 kap. 3 och 9 §§ regeringsformen (RF), om föreskrifterna inte meddelas i lag, kräver riksdagens bemyndigande. Sådant bemyndigande behöver inte ges i lag.

Vad beträffar avgifter enUgt FBV har riksdagen (KU 1975:10, rskr 1975:62) genom att i denna del bifalla regeringens proposition (1975:8) om följdlagstiftning med anledning av den nya regeringsformens bestämmelser om normgivning bemyndigat regeringen atl meddela föreskrifter och alt överlåta åt kornmun att meddela sådana föreskrifter.

Motsvarande bemyndigande har tidigare inle aktualiserats beträffande avgifter enligt BS. Bemyndigande för regeringen atl meddela föreskrifter om sådana avgifter bör nu inhämtas. Bemyndigandet bör innefatta rätt för regeringen att överlåta ål kommunen alt meddela sådana föreskrifter. I det följande vill jag i slora drag redovisa de ändringar i BS som jag vid bifall lill mitt förslag avser att föreslå regeringen.

Förslaget i promemorian har i huvudsak godtagits av remissinstanserna. Ett par remissinstanser framhåller alt självkostnadsprincipen i förslaget har uttryckts så att utrymme kan finnas för tolkningen att det är kommunens kostnader i det enskilda ärendel som skall bestämma den högsta avgift som får tas ut i ärendet. Jag ansluter mig till vad föredragande departementschefen anförde i prop. 1959:168 om att avgifternas belopp bör göras beroende av byggnadsföretagets omfattning och den mängd arbete som, genomsnittligt sett, brukar läggas ned på ett ärende av den beskaffenhet det gäller. Jag avser atl föreslå regeringen alt bestämmelsen utformas så att den angivna principen kommer till tydligt ullryck.

Prop. 1975:107                                                                      11

I proniemorian föreslås alt paragrafen ändras så att det klarläggs atl nybyggnadskarta får beläggas med avgift. För egen del ansluter jag mig till bedömningen i promemorian att del finns skäl atl i författningstexten klart ange alt nybyggnadskarta får beläggas med avgift.

Några remissinstanser framhåller att det är osäkert om rätten atl ta ut avgift omfattar utstakning, lägeskontroll och andra mätningstekniska åtgärder samt åtgärder för arkivering såsom mikrofilmning och liknande. Dessa instanser föreslår därför en komplettering av uppräkningen av avgiftsgrundande åtgärder i 8 § BS. Kontrollen av att byggnader har förlagts i rätt läge ingår i den besiktning som enligl 64 § 1 mom. BS företas av byggnadsnämnd. Vad gäller sådan utstakning som enligt 63 § BS skall utföras av byggnadsnämnden är enligt min mening sådana och liknande mätningstekniska åtgärder att hänföra till sådan tids- eller kostnadskrävande åtgärd som, oberoende av om de kan betecknas som förrättningar, bör kunna avgifisbeläggas enligt 8 § BS. Om det med slöd av 8 § BS kan tas ut avgift även för arkiveringsåtgärder såsom mikrofilmning och liknande har varit föremål för viss tveksamhet. Enligt min mening bör kommunerna ha möjlighet alt välja mellan att infordra arkivbeständiga handlingar av sökanden enligt bestämmelserna i BS och med stöd härav meddelade föreskrifter i Svensk byggnorm eller alt själv framställa sådana handlingar. I det senare fallet bör kommunen kunna ta ul avgift för framställningskostnaderna. Jag avser atl föreslå regeringen att 8 § BS utformas så att nu angivna principer kommer lill klart uttryck.

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter om avgifter för tids-eller kostnadskrävande åtgärder hos byggnadsnämnd med rält för regeringen atl överlåta åt kommun att meddela föreskrifter om .sådana avgifter.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1975:107

12

Bilaga

Promemorians förslag

Förslag till.

Förordning om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

På framställning av kommunen äger länsstyrelsen utfärda taxa för avgifter att erläggas av den, som hos byggnadsnämnden påkallar åtgärd vilken föranleder ritningsgranskning, besiktning eller annan tids- eller kostnadskrävande förrättning.

Av den som hos byggnadsnämnden begär utlämnande av nybyggnadskarta eller påkallar åtgärd vilken föranleder ritningsgranskning, besiktning eller annan tids- eller kostnadskrävande förrättning får kommunen taga ut avgift med högst det belopp som motsvarar kommunens kostnad för upprättande och framställning av den begärda kartan eller kommunens kostnad med anledning av den begärda åtgärden.

Grunder för beräkning av avgift som avses i första stycket anges i taxa som beslutas av kommunfull-mäk tige.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1975. Kommunfullmäktige får före ikraftträdandet besluta grunder för beräkning av avgift att gälla från och med den 1 juli 1975.

Göteborgs Olfsettrvckeri AB, Stockholm 75.6 946 S