om vissa sjukförsäkrings- och avgiftsfrågor
Proposition 1977/78:23
Prop. 1977/78: 23
Regeringens proposition
1977/78: 23
om vissa sjukförsäkrings- och avgiftsfrågor;
beslutad den 27 oktober 1977.
Regeringen förelägger riksdagen vad som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
RUNE GUSTAVSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås ändringar i reglerna om läkemedelsrabalt för att möjliggöra prisnedsättning för läkemedel som ges enbari i födelsekonlrolle-rande syfte även när medlen skrivs ut av barnmorska.
Vidare behandlas frågan om vidgade möjligheter till individuell taxebindning för vissa privatpraktiserande läkare. En särskild möjlighet lill viss högre taxenivå avses gälla 30 nyetablerade privatpraktiker under vardera av åren 1978 och 1979.
Slulligen tas också upp vissa frågor om avgränsningen av underlaget för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter.
I Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 23
Prop 1977/78:23 2
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta
läkemedel m. m.
Härigenom föreskrives att 3 a S lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Bestämmelserna i 3 § äga motsvarande tillämpning i fråga om medel på vilket läkemedelsförordningen (1962:701) är tillämplig och som förskrives enbart i födelsekonlrolle-rande syfte. Vid beräkning av prisnedsättning får kostnaden för sådant medel dock ej räknas samman med kostnaden för läkemedel som avses i 3S.
Föreslagen lydelse
af
Bestämmelserna i 3 ij äga motsvarande tillämpning i fråga om medel på vilket läkemedelsförordningen (1962:701) är tillämplig och som förskrives enbart i födelsekontrolleran-de syfte av läkare eller, enligt beslämmelser som socialstyrelsen meddelar, av barnmorska. Vid beräkning av prisnedsättning får kostnaden för sådant medel dock ej räknas samman med kostnaden för läkemedel som avses i 3 S-
Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1978.
' Lagen omtryckt 1962:405. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:224. 2 Senaste lydelse 1974:527.
Prop 1977/78:23 3
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift
Härigenom föreskrives att 3 5; lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3S'
Arbetsgivare eriägger åriigen arbe- Arbetsgivare erlägger åriigen arbe
tarskyddsavgift med belopp som tarskyddsavgift med belopp som
motsvarar en tiondels procent av vad motsvarar en tiondels procent av vad
arbetsgivaren under året utgivit som arbetsgivaren under året utgivit som
lön i pengar eller naturaförmåner i lön i pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad. form av kost eller bostad etter, i fatt
som avses i 3 kap. 2 § andra styckei
sista punkten lagen (1962:381) om
aUmän försäkring, annan ersänning
for utfört arbete.
Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön
underåret understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning
från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring.
Avgift eriägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 S lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift eriägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1976:80.
Prop 1977/78:23 4
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift
Härig.r :iom föreskrives att 2 !; lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2f
Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med sju tiondels procent av den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bosiad, som arbetsgivare under året utgivit till arbetstagare, för vilken arbetsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken äratt hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri i näringsgrensindelningen för yrkesskadestalislik.
Vid beräkning av byggnadsforsk-
Vid beräkning av byggnadsforsk
ningsavgift skall hänsyn icke tagas ningsavgift skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön hos arbets- till arbetstagare, vars lön hos arbets
givaren under året ej uppgått till givaren under året ej uppgått till
femhundra kronor. femhundra kronor,?///- Ull den som
erhåUil ersänning som avses i 3 kap. 2 ,s andra slyckel sisia punkten lagen (1962:381) om aUmän försäkring.
Avgifteriäggesickeförarbetstagareslön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av bams födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 >; lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fal! avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.
Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom särskilt är stadgal.
Denna lag träder i kraft den I januari 1978.
' Lagen omtryckt 1962:134. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:793. 2 Senaste lydelse 1976:75.
Prop 1977/78:23 5
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.
Härigenom föreskrives att 2 och 4 >;vj lagen (l959:552)om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2f
I denna lag förstås med
arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 S första stycket;
avgiftsunderlag: belopp vara avgift, som avses i 1 >; första stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;
u t g i f t s å r: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas;
slutlig avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgiftsdebiteringen för nästföregående ulgiflsår;
preliminär avgift: belopp som enligl debitering skall erläggas eller eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;
kvarstående avgift: avgiftsbelopp som åierstår att erlägga sedan preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;
tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt beslul ont debitering fattat sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats.
Såvitt gäller beräkning av avgifts- Såvitt gäller beräkning av avgifts-
underiag för avgift till sjukförsäk- underlag för avgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen, försäk- ringen, folkpensioneringen, försäkringen för tilläggspension och arbets- ringen för tilläggspension och arbelsskadeförsäkringen samt för arbetsgi- skadeförsäkringen samt för arbeiar-varavgift till arbetslöshetsförsäk- skyddsavgift och arbetsgivaravgift till ringen och det kontanta arbetsmark- arbetslöshetsförsäkringen och det nadsstödet skall med lön enligl kontanta arbetsmarkiiadsstödet denna lag förstås jämväl sådan skall med lön enligt denna lag förstås ersättning, som enligt 3 kap. 2S jämväl sådan ersättning, som enligt 3 andra stycket sista punkten och 11 kap. 2 !; andra stycket sista punkten kap. 2 § andra styckei lagen och 11 kap. 2 !? andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (1962:381) om allmän försäkring anses såsom inkomsl av anställning. anses såsom inkomst av anställning. Vad nu sagls äger dock icke tillämp- Vad nu sagls äger dock icke tillämpning i läll där ersättningen utgått till ning i fall där ersättningen utgåit lill utomlands bosatt person och avser utomlands bosatt person och avser
' Lagen omtryckt 1974:938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938. 2 Senaste lydelse 1977:283.
Prop 1977/78:23 6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
arbete
utom riket eller där bevill- arbete utom riket eller där bevill
ningsavgift eriagts enligt lagen ningsavgift eriagts enligt lagen
(I908:128s. l)ombevillningsavgifter (1908:128s. l)ombevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättighe- för särskilda förmåner och rättighe
ter, ter.
1 fråga om inkomst från fåmansföretag skola föreskrifterna i punkt 13 av anvisningama till 32 i; kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning vid beräkning av avgiftsunderlag.
Vad i 19 kap. 6 S lagen om allmän försäkring föreskrives om avgifi som där avses äger motsvarande tillämpning på annan avgift som uppbäres enligl förevarande lag.
4S Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som framgår av de i 1 i; angivna författningarna gälla följande.
Värdel av naturaförmån i form av kost eller bostad skall uppskattas efter regler, som fastställas av riksförsäkringsverket. Vad angår dylika förmåt;er åt arbetstagare, som avses i 1 S första styckei lagen om sjömansskall, skall dock värdet beräknas efter de grunder, enligt vilka motsvarande naturaförmåner till ombordansiälll manskap som eriagt sjömansskatt värderas vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst.
Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i anställningen, må göras i den mån riksförsäkringsverket så medgiver. Sådant medgivande må lämnas endast om kostnadema beräknas uppgå lill minsl en tiondel av lönen samt må avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.
Ersättning Jör tjänstgöring i verkskydd enligt 4 7 § tredje slycket ci villor-svarslagen (1960:74) skall i den mån ersätiningen uigör eUer motsvarar dagpenning icke beaklas vid bestämmande av avgiftsunderlag.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas i fråga om arbetsgivaravgift som belöper på tid från och med, såvitt avser 4 i?, den 1 januari 1977 och i övrigi den 1 januari 1978.
Prop 1977/78:23
SOCIALDEPARTEMENTET
Utdrag PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1977-10-27
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande: statsrådet Gustavsson
Proposition om vissa sjukförsäkrings- och avgiftsfrågor
1 Föredraganden
1.1 Ordination av läkemedel i födelsekontrollerande syfte
Enligl lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel erhålls vid sjukdom läkemedel kostnadsfritt eller till nedsatt pris om de har ordinerats av läkare eller tandläkare. Bestämmelsema om prisnedsättning gäller också läkemedel som ordinerats enbart i födelsekontrollerande syfte.
Socialstyrelsen har i skrivelse anfört att de barnmorskor som tiänstgör inom preventivmedelsrådgivningen självständigt utför relativt kvalificerade gynekologiska undersökningar och bedömningar. De arbetar ofta i egna mottagningar. De får däremot inte skriva ut läkemedel i födelsekontrollerande syfte (s. k. p-piller) utan endast förbereda läkares ordination av sådana medel. Styrelsen avser att försöksvis låta barnmorskor som har examinerats efter den 1 januari 1974 eller som har genomgått särskild efterutbildning i antikonception och preveniivmedelsrådgivning ordinera läkemedel som används i födelsekontrollerande syfte. Styrelsen hemställer därför att lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsalta läkemedel (omtryckt 1962:405, ändrad senast 1977:526) ändras så att prisnedsättning utgår när läkemedlen skrivs ut av barnmorska.
Efter samråd med statsrådet Troedsson vill jag för egen del anföra följande.
Det ankommer på socialstyrelsen alt meddela beslämmelser om recepts giltighet och därmed sammanhängande frågor. Nu gällande regler på området åierfinns i en av styrelsen utfärdad receptkungörelse. Någon åtgärd från
Prop 1977/78:23 8
statsmakternas sida behövs inte föratt genomföra försöksverksamheten med utvidgning av rätten att skriva ut recept. Det är enligt min mening angeläget att verksamheten kommer lill stånd.
Försöksverksamheten bör kombineras med en ändring av bestämmelserna om läkemedelsrabatlering i lagen om kostnadsfria och prisnedsalta läkemedel. Jag förordar att bestämmelsema ändras så att prisnedsättning erhålls även när läkemedlet ordineras av barnmorska som enligt socialstyrelsens bestämmelser har rätt att skriva ut sådana recept.
1.2 Vidgade möjligheter till individuell taxebindning för vissa privatpraktiserande läkare
Privatpraktiserande läkare som är anslutna till den allmänna sjukförsäkringen får uppbära arvode för varje patientbesök med högst de belopp som anges i läkarvårdstaxan (1974:699, omtryckt 1975:1046, ändrad senast 1977:766). Enligt övergångsbestämmelserna (punkt 5) till läkarvårdstaxan får privatpraktiserande läkare efter särskilt beslut av försäkringskassan tillämpa arvoden som överstiger de belopp som anges i taxan, s. k. individuell taxebindning. För delta krävs all läkaren styrker att han under år 1973 utövade läkaryrket på heltid och därvid dels tillämpade ett genomsnittsarvode per besök som översteg det genomsnittliga läkararvodel detta år för läkare med minst 2 000 patienlbesök, dels hade kostnader för mottagningen som låg högre än normalt för ifrågavarande specialitet. Med utgångspunkt i förhållandena år 1973 får -allt efter omständigheterna i det enskilda fallel -höjning av arvodet medges med 10, 20, 30, 40 eller 50 % jämfört med taxans belopp. Läkare vid gruppmottagning etablerad före år 1973 får vidare - utan särskilt beslut om individuell taxebindning-tillämpa en arvodeshöjning med 50 %. Genom beslut av försäkringskassa fårsamma arvodeshöjning medges även för läkare som träder i stället för läkare vid sådan gmppmotlagning, under förutsättning att verksamheten vid gruppmoltagningen blir av i huvudsak oförändrad omfattning i fråga om antalet besök som skall ersättas av försäkringen.
Bakgrunden till den individuella laxebindningen var de stora skillnader i genomsnittsarvode per besök mellan olika privatpraktiserande läkare som framkom vid de undersökningar som föregick 1974 års riksdagsbeslut om nya ersättningsregler för läkarvård hos privatpraktiserande läkare (prop. 1974:104, SfU 1974:23, rskr 1974:260). Genom möjligheten till högre arvoden enligl individuell laxebindning kunde en oskälig inkomstminskning undvikas för de enskilda läkare som tidigare tillämpat en högre arvodesnivå. Denna möjlighet till individuell taxebindning har som nämnts tagits in i en övergångsbestämmelse i läkarvårdstaxan och har förutsatts komma att avvecklas. Av 1 880 privatpraktiserande läkare år 1975 hade 185 ensampraktiker och 247 läkare vid gruppmottagning individuell taxebindning.
När sjukförsäkringens nuvarande ersättningsregler för privatläkarvård
Prop. 1977/78:23 9
infördes var en av förutsältningama alt det inle skulle leda till en överströmning av läkare från den offentliga till den privata sekiorn. Det torde nu slå klart all någon sådan effekt inie uppkommit. De offentliga sjukvårdshuvudmännen har visserligen fortfarande en otillräcklig tillgång på läkare, men detta beror inle på att läkare i större utsträckning blivit privatpraktiker. Så långt statistiken hittills visar har antalet yrkesverksamma privatpraktiserande läkare minskal under 1970-lalet. Från läkarförbundei har också påtalats att någon nämnvärd nyetablering av privatpraktiker inle skett under 1970-taIet, vilket skall ses mot bakgrund av den förestående stora avgången av åldersskäl bland de privatpraktiserande läkarna. 1 detta sammanhang har pekats på de ekonomiska svårigheter som är förenade med att öppna ny privatpraktik på läkarvårdstaxans grundnivå. Förbundet har därför framhållil behovet av all åtgärder vidlas för all underlätta viss nyetablering av privatpraktiker.
Socialdepartementets sjukvårdsdelegation fastställer periodvis ett läkarför-delningsprogram som är ett planeringsinstrument för fördelningen av tillgängliga läkarresurser till olika verksamhetsområden och vårdformer. Programmet skall bl. a. ligga till grund för socialstyrelsens medgivande att inrätta läkartiänsler inom den offentliga hälso- och sjukvården. Nu gällande läkarfördelningsprogram avser perioden 1975-1980. Enligt beräkningsgrunderna fördetta föru isätts anlalel privatpraktiserande läkare som är under 65 år förbli oförändrat under programperioden. Det innebär ett beräknai ersättningsbehov med ca 30 vidareutbildade läkare per år. Övriga läkare, som utövar privatpraktik vid sidan av annan verksamhet eller sedan de uppnått 65 års ålder, påverkar inte läkarfördelningsprogrammel.
Som jag tidigare nämnt omfattar möjlighelen lill högre individuell arvodestaxa enbart läkare som var verksanima år 1973 saml läkare vid gruppmottagningar som fanns inrättade detta år. En nyetablerad läkare är hänvisad till läkarvårdstaxans grundnivå. Detta har visat sig innebära svårigheter, eftersom kostnaderna för en ny läkarmottagning vanligen är högre än för äldre mottagningar.
Efter samråd med statsrådet Troedsson vill jag förorda följande åtgärder.
För att underlätta etablering av nya privatpraktiserande läkare i den omfattning som beräknals i gällande läkarfördelningsprogram bordet införas en särskild möjlighet till individuell taxebindning i samband med nyetablering. En sådan särskild taxenivå, som bör ligga högst 20 % över taxans grundnivå, bör omfalta högsl 30 läkare under vardera år 1978 och 1979, dvs. sammanlagt 60 läkare under tväårsperioden. Denna särskilda taxenivå bör liksom nu gällande regler för individuell taxebindning få formen av en övergångsbestämmelse i läkarvårdstaxan. Frågan om i vilken takt den här aktuella särskilda laxenivån skall avvecklas bör las upp till prövning i anslutning lill det förslag rörande avveckling av den individuella taxebindningen, som riksförsäkringsverket avser att lägga fram i samband med näsla
Prop 1977/78:23 10
års taxeöversyn.
Försäkringskassan börenligt särskilda regler få besluta om sådan särskild arvodesnivå för nyetablerad privatpraktik som är gemensam för minst två läkare. Sådant beslut bör gälla för praktik på viss ort och rällen lill särskild arvodesnivå bör inte kunna överföras lill annan ort utan nyll beslut av försäkringskassan. Det är av alltnänt intresse att nyetableringen av privatpraktiker sker på sådant sätt att den bidrar till en jämnare fördelning av läkarvårdsresurserna inom landet. Elableringen bör därför ske uianför storstadsområdena, och då i första hand på orter där behovet av läkare är mindre väl tiUgodosett. Jag anser det angelägel att den här avsedda elableringen samordnas med de offentliga sjukvårdshuvudmännens läkarvårdsresurser. Denna samordning bör säkerställas genom en beslutsordning där försäkringskassan får medge särskild taxenivå för nyetablerad privatpraktiker endast efter tillstyrkan av socialstyrelsen, som har att bedöma nyetableringen med hänsyn till övriga befintliga eller planerade läkarvårdsresurser. Socialstyrelsen bör ge sin tillstyrkan endast i de fall berörd sjukvårdshuvudman har lämnat sitt samtycke till elableringen. Möjligheter bör finnas att tillämpa någon form av förhandsprövning och preliminärt yttrande beträffande nyetablering av privatpraktiker på viss orl.
Det ankommer på regeringen att besluta om de ändringar jag här har förordat. Jag finner det dock lämpligt att frågan anmäles för riksdagen.
1.3 Arbetsgivaravgifternas anknytning till arbelsskadeförsäkringen
Arbetsgivarna betalar årligen socialförsäkringsavgifter till den allmänna försäkringen och för ett fiertal andra ändamål. Avgifterna beräknas i princip på de anställdas årslöner och uppbärsmed tillämpningav lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifterenligl lagen om allmän försäkring, m. m. (omtryckt 1974:938, ändrad senast 1977:283). De ftesta avgifterna tas ul även på ersäitning för uppdrag.
Avgiftsskyldigheten är - frånsett vad gäller avgift till den allmänna tilläggspensioneringen, ATP - på olika säll beroende av att den anställde är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL). Den lagen har emellertid den Ijuli 1977 ersatts av lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring, LAF. (omtryckt 1977:264). Genomförandet av LAF innebär bl. a. alt försäkringen sträcks ut dels till vissa anställda som är medlemmar av arbetsgivarens familj, dels lill uppdragstagare. Arbetsgivaravgifter till arbetsskadeförsäkringen tas dock år 1977 inte ut för lön till dessa arbetstagare, och uppdragsersättningarna är avgiftspliktiga först fr. o. m. juli 1977.
1 LAF:s övergångsregler finns en bestämmelse som innebäratt hänvisning i författning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i LAF i stället skall avse den nya bestämmelsen. Hänvisningar lill YFL i beslämmelserna om arbetsgivaravgifter gäller dock enligt en särskild regel övergångsvis för
Prop 1977/78:23 11
hela utgiflsårel 1977(prop. 1976/77:64s. 144,SFS 1977:283). Upphävandelav YFL aktualiserar emellertid frågan om utformningen av avgiftsreglerna i fortsättningen.
Pensionskommittén (S 1970:40) har nyligen i betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m. avgett förslag till en ny lag om socialavgifter fr. o. m. år 1979. Lagen avses ersätta nästan alla nu gällande avgiftsbestämmelser. 1 fråga om underlag för avgift till annat än ATP har i delta förslag, efter mönster av nuvarande regler, byggts på lön till arbetstagare som är försäkrad enligt LAF. Som en nyhet föreslås vidare att de arbetsgivaravgifter som tas upp i den föreslagna lagen om socialavgifter genomgående skall tas ut även på ersättning för uppdrag.
Pensionskommitténs förslag är f n. ute på remiss och det är följaktligen för tidigt att nu ta ställning lill utformningen av de definitiva avgiftsreglerna. Vad som skall gälla för år 1978 måsle emellertid bestämmas före 1977 års ulgång. Jag lar därför nu - i enlighet med vad som förutskickades i prop. 1976/77:64 - upp vad som bör gälla närmast för år 1978. Görs inga lagändringar kommer alla avgifter utom ATP-avgiften att lill följd av den allmänna övergångsbestämmelsen lill LAF anknytas till lön ål arbetstagare som ar arbetsskadeförsäkrad. 1 förhållande till tidigare ordning innebär delta bara att även lön till förut undantagna familjemedlemmar i princip blir avgiftspliktig. En sådan ökning av avgiftsunderlaget förutsatte jag redan i ärendet om 1977 års avgifter. Lösningen stämmer också med pensionskommitténs förslag till ny avgiftslag. Jag förordar därför en sådan lösning, som alltså innebär att någon lagstiftningsåtgärd nu inte behövs.
På längre sikt behöver givetvis de nu förekommande hänvisningarna till YFL i avgiftslagarna ersättas med direkta hänvisningar till LAF. 1 avvaktan på ställningstagande till pensionskommitténs förslag bör emellertid anslå med sådana åtgärder.
Genomförandet av LAF aktualiserar även frågan huruvida arbetarskyddsavgift och byggnadsforskningsavgift, som f n. inte tas ut för uppdragsersättning, skall betalas för sådan ersättning under kommande år. Dessa avgifter regleras i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift (ändrad senast 1976:80) resp. lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift (ändrad senast 1976:75).
Med hänsyn till del naluriiga och nära samband som råder mellan arbetarskydd och arbetsskadeförsäkring förordar jag i linje med pensionskommitténs nyssnämnda förslag att uppdragsgivarnas avgiftsskyldighet skall omfalta även arbetarskyddsavgiften. Den avgiften kommer enligt nuvarande bestämmelser alt tas ut med 0,1 % av avgiftsunderlaget år 1978.
Vad angår byggnadsforskningsavgiften (0,7 96) har pensionskommittén föreslagit att den skall slopas fr. o. m. år 1979 (SOU 1977:46 s. 313-319). Avgiften påförs f n. bara arbetsgivare inom byggnadsindustrin. Riksförsäkringsverkets debitering är dessutom komplicerad och skulle försvåras ytterligare om också uppdragsersättningar gjordes avgiftspliktiga. Jag anser därföratt någon utsträckning av avgiftsskyldigheten till all gälla uppdragsta-
Prop 1977/78:23 12
gare inle f n. bör göras.
I fråga om arbetarskyddsavgiften och byggnadsforskningsavgiften harjag samrått med chefema för arbetsmarknads- resp. bostadsdepartementet. Förslagen föranleder dels vissa justeringar i de aktuella lagarna, såvitt avser byggnadsforskningsavgiften närmasl i förtydligande syfte, dels en följdändring i den tidigare nämnda lagen om avgiftsuppbörd.
1.4 Arbetsgivaravgift för dagpenning till civilförsvarspliktiga inom verkskyddet
Civilförsvaret anordnas bl. a. som verkskydd för särskilda anläggningar och byggnader. Arbetsgivare som driver verksamhet där är enligl civilförsvarslagen (1960:74, omtryckt 1975:712, ändrad senast 1977:203) skyldig alt bekosta ersättning lill anställda som har ålagts att tiänstgöra i verkskyddet.
De civilförsvarspliktiga är fr.o.m. år 1977 berättigade lill dagpenning enligt förordningen (1976:1011) om förmåner tili civilförsvarspliktiga. Dagpenningen motsvarar i princip hel sjukpenning enligt den allmänna försäkringen och är garanterad till lägst 40 kr. Dagpenningen administreras av försäkringskassorna, men betalas ut av arbetsgivaren när det gäller verkskyddspersonal. Arbetsgivaren kan också i stället för dagpenning ulge särskild högre ersäitning. som enligl förordningen skall jämställas med lön. Dagpenningen är i motsats till tidigare liknande ersättningar skattepliktig och räknas som pensionsgrundande inkomst för ATP.
Som har framgått av avsnitl 1.3 beräknas förekommande arbetsgivaravgifter på utgivna löner. Avgift betalas dock inte för bl. a. sjuklön, i den mån lönen motsvarar anställds sjukpenning som arbetsgivaren får uppbära på grund av arbetsgivarinträde.
Svenska arbetsgivareföreningen har i skrivelse till socialdepartementet ifrågasatt om det är avsett att arbetsgivaravgift skall betalas för dagpenningbeloppet vid tiänstgöring i verkskydd och, om så skulle vara fallet, hemställt om en lagändring som innebär befrielse från avgift. Riksförsäkringsverket har i yttrande över skrivelsen förklarat sig tolka gällande bestämmelser så, att ersättningen i och för sig ulgör lön som skall räknas in i avgiftsunderlaget. Verket hyser emellertid förståelse för föreningens åsikl och har därför inte någol att erinra mol den begärda lagändringen.
Nuvarande bestämmelser om avgiftsskyldighelen är enligt min mening inle entydiga. I sak anserjag det emellertid rimligt att arbetsgivarna inle skall betala socialförsäkringsavgifter för dagpenning lill verkskyddspersonal. Arbetsgivarnas kostnadsansvar för verkskyddet, som grundas på alt skyddet i stor ulsträckning är ett företagarintresse, behöver inte innebära alt de även bör erlägga arbetsgivaravgifter för dagpenningarna. Att själva utbetalningen har lagls på arbetsgivarna i stället för försäkringskassorna är också i huvudsak motiverat av administrativa fördelar. Jag vill tillfoga att det rör sig om förhållandevis ringa belopp.
Prop 1977/78:23 13
Med hänsyn till det anförda föreslår jag - efter samråd med chefen för försvarsdepartementet - en lagregel som innebär att arbetsgivaravgift inte skall betalas för dagpenning eller motsvarande del av högre särskild ersäitning till verkskyddspersonal. Bestämmelsen bör utformas efter mönster av vad som gäller beiräffande sjuklön vid arbetsgivarinträde och las in i 4 !; lagen om uppbörd av vissa avgifterenligl lagen om allmän försäkring, m.m. Den bör avse all ersättning som belalas ut enligt det nya förmånssystemet och således gälla fr. o. m. utgiftsåret 1977.
2 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att aniaga inom socialdepartementet upprättade förslag till
1. lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,
3. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,
4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,
dels bereder riksdagen tillfälle att la del av vad jag har anfört i fråga om vidgade möjligheter till individuell taxebindning av läkare.
3 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden haranfört förden åtgärd eller det ändamål som föredraganden har hemställt om.