om viss ersättning till handikappad.
Proposition 1976/77:71
Prop. 1976/77:71 Regeringens proposition
1976/77:71
om viss ersättning till liandikappad;
beslutad den 3 februari 1977.
Regeringen föreslår riksdagen att anlaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
RUNE GUSTAVSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås att viss ersättning av statsmedel skall utges till en handikappad person.
1 RikxiJa.m-n 19 77. 1 saml. Nr 11.
Prop. 1976/77:71
Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1977-02-03
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Anlonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullslen, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande: statsrådet Gustavsson
Proposition om viss ersättning till handikappad
Tonny Bodmark, som är född år 1950, är handikappad efter en tidig hjärnskada med bl. a. belydande talsvårigheter och nedsatt rörelseförmåga i båda händerna. Efter gymnasieutbildning vid Ingemundskolan studerar han sedan hösten 1973 juridik vid universitetet i Stockholm.
Han har haft folkpension i form av helt sjukbidrag från mitten av 1960-lalet t. o, m. november månad år 1973. Därefter uppbar han invalidileisersällning t.o. m. maj 1975. Fr.o. m. juni 1975 har han på nytt folkpension i form av helt sjukbidrag. Bodmark har anhållit om ersättning av slaten med 23 000 kr. för den tid som han sålunda inte hade sjukbidrag.
Bodmark började som nyss har nämnts sina universitetsstudier hösten 1973. Norrbottens läns allmänna försäkringskassa, där Bodmark då var inskriven, avslog genom beslut den 4 januari 1974 Bodmarks ansökan om fortsatt sjukbidrag. Kassan beviljade honom däremot invaliditetsersättning. Kassans beslul har slutligt fastställts av försäkringsdomstolen den 17 april 1975.
Under augusti 1975 genomgick Bodmark arbetsprövning vid statens arbetsklinik. Bodmark ansökte härefter i september 1975 om folkpension i form av sjukbidrag hos Stockholms läns allmänna försäkringskassa, där han numera är inskriven. Enligt utlåtande den 6 oklober 1975 från arbetskliniken talade resultaten av arbetsprövningen emot att Bodmark kunde sysselsättas i kontorsarbete och det bedömdes all man måsie räkna med all juristutbildningen unuer gynnsamma betingelser kunde leda till sysselsättning, men inte till arbetsanställning.
Försäkringskassan beviljade härefter i juni 1976 Bodmark folkpension i form av helt siukbidrag för tiden juni 1975-juli 1978. Bodmark klagade
3 Prop. 1976/77:71
över beslutet hos riksförsäkringsverket och yrkade atl pension skulle utges till honom retroaktivt för tiden december 1973-maj 1975. Riksförsäkringsverket lämnade besvären ulan bifall med moiivering att frågan om Bpdmarks rätt till fortsatt sjukbidrag efter november 1973 blivit slutligt avgjord genom försäkringsdomstolens dom den 17 april 1975. Sådana omständigheter förelåg inte all omprövning av denna dom kunde ske. På grund härav fann verkei mid åberopande av 16 kap. 5 5 fjärde siyckei lagen (1962:381) om allmän försaKfing att sjukbidrag kunde beviljas Bodmark försl fr. o. m. juni 1975, dvs. tre månader före hans nya ansökan i september sistnämnda år. Försäkringsdomstolen fann i dom den 7 december 1976 inle skäl lill ändring i riksförsäkringsverkets beslut.
Härutöver bör nämnas att Bodmark hos regeringsrätten ansökt om resning i det ärende som avgjorts genom försäkringsdomstolens dom den 17 april 1975. Regeringsrätten lämnade i beslul den 10 februari 1976 ansökningen ulan bifall.
Vad jag nu har sagl kan sammanfattas på följande sätt. Bodmark hade helt sjukbidrag t. o. m. november 1973. Eftersom det ansågs atl hans arbetsförmåga inte var nedsatt med minsl hälften avslogs hans ansökan om sjukbidrag för liden därefler. Sedan Bodmark hade genomgått arbetsprövning vid statens arbetskknik och på nytt i september 1975 sökt sjukbidrag har han med stöd av utlåtandet från arbetskliniken fått hell sjukbidrag. Del är först när utlåtandet från arbetskliniken har förelegat som graden av arbetsförmågans nedsättning blivit lill fullo klarlagd. Att då, med åberopande av Bodmarks ansökan i det tidigare ärendet, låta bidrag utgå retroaktivt för hela den tid som förflutit sedan föregående sjukbidrag upphörde i december 1973 har emellertid inte varit möjligl med hänsyn till all frågan lidigare slutligt prövats genom försäkringsdomslolens dom den 17 april 1975. Sjukbidraget för förfluten tid begränsades därför till atl avse tre månader före Bodmarks nya ansökan, dvs. till tiden fr. o. m. juni 1975.
Med hänsyn till de speciella förhållanden som obestridligen föreligger i detla fall bör - enligl min mening - statsmakterna utnyttia de möjligheter som myndighelerna saknar och i särskild ordning ge Bodmark ersättning för uteblivna pensionsförmåner för tiden december 1973-maj 1975.
Bodmark har under ifrågavarande tid erhållit invaliditetsersättning. Vidare har han fått studiemedel. Hade helt sjukbidrag jämte invaliditetstillägg och kommunalt bostadstillägg utgått till Bodmark under denna tidsperiod, skulle han ha erhållit sammanlagt 24 500 kr. Härifrån bör avräknas vad som har utbetalats i invaliditetsersättning, 7 700 kr. Studiemedlens återbeialningsfria del, studiebidraget, skulle endast i mindre utsträckning ha reducerats om sjukbidrag hade utgått. Jag anser därför inle att någon avräkning för studiemedlen bör göras. Jag förordar alt Bodmark tillerkänns särskild ersättning med avrundat 17 000 kr. Beloppet bör betalas ut från femle huvudtitelns reservationsanslag Extra utgifter.
4 Prop. 1976/77:71
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen inhämtar riksdagens godkännande
all besluta om särskild ersättning till Tonny Bodmark med 17 000 kr.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen all anlaga del förslag som föredraganden har lagl fram.
Gotab, Stockholm 1977 54 420