Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
Prop. 1976/77:71 Regeringens
proposition
1976/77:71
om viss ersättning till liandikappad;
beslutad den 3 februari 1977.
Regeringen föreslår riksdagen att anlaga det förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
RUNE GUSTAVSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås att viss
ersättning av statsmedel skall utges till en handikappad person.
1 RikxiJa.m-n 19 77. 1 saml. Nr 11.
Prop. 1976/77:71
Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-02-03
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Anlonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder,
Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullslen, Burenstam Linder, Wikström, Johansson,
Friggebo
Föredragande:
statsrådet Gustavsson
Proposition om viss ersättning till handikappad
Tonny Bodmark, som är född år 1950, är handikappad
efter en tidig hjärnskada med bl. a. belydande talsvårigheter och nedsatt
rörelseförmåga i båda händerna. Efter gymnasieutbildning vid Ingemundskolan
studerar han sedan hösten 1973 juridik vid universitetet i Stockholm.
Han
har haft folkpension i form av helt sjukbidrag från mitten av 1960-lalet t. o,
m. november månad år 1973. Därefter uppbar han invalidileisersällning t.o. m.
maj 1975. Fr.o. m. juni 1975 har han på nytt folkpension i form av helt
sjukbidrag. Bodmark har anhållit om ersättning av slaten med 23 000 kr. för den
tid som han sålunda inte hade sjukbidrag.
Bodmark
började som nyss har nämnts sina universitetsstudier hösten 1973. Norrbottens
läns allmänna försäkringskassa, där Bodmark då var inskriven, avslog genom
beslut den 4 januari 1974 Bodmarks ansökan om fortsatt sjukbidrag. Kassan
beviljade honom däremot invaliditetsersättning. Kassans beslul har slutligt
fastställts av försäkringsdomstolen den 17 april 1975.
Under
augusti 1975 genomgick Bodmark arbetsprövning vid statens arbetsklinik.
Bodmark ansökte härefter i september 1975 om folkpension i form av sjukbidrag
hos Stockholms läns allmänna försäkringskassa, där han numera är inskriven.
Enligt utlåtande den 6 oklober 1975 från arbetskliniken talade resultaten av
arbetsprövningen emot att Bodmark kunde sysselsättas i kontorsarbete och det
bedömdes all man måsie räkna med all juristutbildningen unuer gynnsamma
betingelser kunde leda till sysselsättning, men inte till arbetsanställning.
Försäkringskassan
beviljade härefter i juni 1976 Bodmark folkpension i form av helt siukbidrag
för tiden juni 1975-juli 1978. Bodmark klagade
3 Prop. 1976/77:71
över
beslutet hos riksförsäkringsverket och yrkade atl pension skulle utges till
honom retroaktivt för tiden december 1973-maj 1975. Riksförsäkringsverket
lämnade besvären ulan bifall med moiivering att frågan om Bpdmarks rätt till
fortsatt sjukbidrag efter november 1973 blivit slutligt avgjord genom
försäkringsdomstolens dom den 17 april 1975. Sådana omständigheter förelåg inte
all omprövning av denna dom kunde ske. På grund härav fann verkei mid
åberopande av 16 kap. 5 5 fjärde siyckei lagen (1962:381) om allmän försaKfing
att sjukbidrag kunde beviljas Bodmark försl fr. o. m. juni 1975, dvs. tre
månader före hans nya ansökan i september sistnämnda år. Försäkringsdomstolen
fann i dom den 7 december 1976 inle skäl lill ändring i riksförsäkringsverkets
beslut.
Härutöver bör nämnas att Bodmark hos
regeringsrätten ansökt om resning i det ärende som avgjorts genom
försäkringsdomstolens dom den 17 april 1975. Regeringsrätten lämnade i beslul
den 10 februari 1976 ansökningen ulan bifall.
Vad jag nu har sagl kan sammanfattas på följande
sätt. Bodmark hade helt sjukbidrag t. o. m. november 1973. Eftersom det ansågs
atl hans arbetsförmåga inte var nedsatt med minsl hälften avslogs hans ansökan
om sjukbidrag för liden därefler. Sedan Bodmark hade genomgått arbetsprövning
vid statens arbetskknik och på nytt i september 1975 sökt sjukbidrag har han
med stöd av utlåtandet från arbetskliniken fått hell sjukbidrag. Del är först
när utlåtandet från arbetskliniken har förelegat som graden av arbetsförmågans
nedsättning blivit lill fullo klarlagd. Att då, med åberopande av Bodmarks
ansökan i det tidigare ärendet, låta bidrag utgå retroaktivt för hela den tid
som förflutit sedan föregående sjukbidrag upphörde i december 1973 har
emellertid inte varit möjligl med hänsyn till all frågan lidigare slutligt
prövats genom försäkringsdomslolens dom den 17 april 1975. Sjukbidraget för
förfluten tid begränsades därför till atl avse tre månader före Bodmarks nya
ansökan, dvs. till tiden fr. o. m. juni 1975.
Med
hänsyn till de speciella förhållanden som obestridligen föreligger i detla fall
bör - enligl min mening - statsmakterna utnyttia de möjligheter som
myndighelerna saknar och i särskild ordning ge Bodmark ersättning för uteblivna
pensionsförmåner för tiden december 1973-maj 1975.
Bodmark
har under ifrågavarande tid erhållit invaliditetsersättning. Vidare har han
fått studiemedel. Hade helt sjukbidrag jämte invaliditetstillägg och kommunalt
bostadstillägg utgått till Bodmark under denna tidsperiod, skulle han ha
erhållit sammanlagt 24 500 kr. Härifrån bör avräknas vad som har utbetalats i
invaliditetsersättning, 7 700 kr. Studiemedlens återbeialningsfria del,
studiebidraget, skulle endast i mindre utsträckning ha reducerats om sjukbidrag
hade utgått. Jag anser därför inle att någon avräkning för studiemedlen bör
göras. Jag förordar alt Bodmark tillerkänns särskild ersättning med avrundat 17
000 kr. Beloppet bör betalas ut från femle huvudtitelns reservationsanslag
Extra utgifter.
4 Prop. 1976/77:71
Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställerjag att regeringen inhämtar riksdagens godkännande
all
besluta om särskild ersättning till Tonny Bodmark med 17 000 kr.
Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen all anlaga
del förslag som föredraganden har lagl fram.
Gotab, Stockholm 1977 54 420