Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
Prop.
1977/78:184 Regeringens proposition
1977/78:184
om utredning i utländskt skatteärende, ra. m.;
beslutad den 6 april 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
här upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
INGEMAR MUNDEBO
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att utredning i Sverige i
utländskt skatteärende skall ske på samma sätt som i ett motsvarande svenskt
skatteärende. Föreskrifter av detta innehåll har tidigare beslutats av Kungl. Maj:t
i anslutning till de särskilda överenskommelser om handräckning i skatteärenden
som Sverige har träffat med främmande stater. Sådana föreskrifter kräver
numera beslut av riksdagen. För att bistånd med utredning i utländskt
skatteärende skall kunna ske i Sverige enligt gällande och framtida
handräckningsöverenskommelser föreslås nu en särskild lag om utredning i
utländskt skatteärende. Lagen avses även gälla i fråga om
socialförsäkringsavgifter m. m.
Förslag framläggs vidare om ändringar i vissa regler om
sekretess och tystnadsplikt på skatte- och avgiftsområdet som har samband med
utbyte av upplysningar i ärenden enligt handräcknings- eller dubbelbeskattningsavtal.
1 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 184
Prop. 1977/78:184 2
1
Förslag till
Lag
om utredning i utländskt skatteärende
Härigenom
föreskrivs följande.
I den mån det påkallas
enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat om handräckning i
skatte- eller avgiftsärende, skall svensk myndighet bistå den främmande staten
med utredning i ärende angående skatt eller allmän avgift i denna stat.
Utredningen skall genomföras i enlighet med de föreskrifter som gäller vid
utredning i motsvarande ärende angående närmast jämförhg svensk skatt eller
avgift. I sådant ärende möjliga tvångsmedel får anlitas i mån av behov.
Vad
som sägs i denna lag gäller dock icke tull eller annan allmän avgift, som
avses i lag (1973: 431) om utredning angående brott mot utländsk tullag.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978.
Prop. 1977/78:184 2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar
Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreskriven lydelse
17 §1
Till myndighet avlämnade uppgifter till ledning för
taxering, som avses i taxeringslagen (1956: 623), eller eljest för beräknande
av skatt eller ock för beräknande av pensionsgrundande inkomst enhgt lagen
(1962: 381) om allmän försäkring eller av arbetsgivaravgift enligt lagen (1959:
552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. må ej
i andra fall än i därom gällande författning stadgas utan den skattskyldiges
eller den försäkrades eller den avgiftsskyldiges samtycke utlämnas till annan
tidigare än tjugu år efter uppgiftens datum. Vad nu sagts skall även gälla
beträffande handling, som upprättats eller för granskning omhändertagits av
myndighet vid taxeringskontroll enligt taxeringslagen eller eljest vid
skattekontroll, vid beräknande av pensionsgrundande inkomst eller vid kontroll
av uppgift för beräknande av arbetsgivaravgift. Uppgift, som av aktiebolag
eller ekonomisk förening lämnats taxeringsmyndighet till ledning vid
värdesättning av aktier i bolaget eller andelar i föreningen, må ej utan
samtycke av den som lämnat uppgiften utlämnas till annan tidigare än tjugu år
efter uppgiftens datum. Är det under pågående utredning rörande någons taxering
av synnerlig vikt att innehållet i kontrolluppgift eller annan för
taxeringskontroll enligt taxeringslagen avsedd handhng icke kommer till den
skattskyldiges kännedom, må myndighet, som innehar handlingen, vägra att
utlämna denna.
Handlingar i ärenden angående sådant förhandsbesked, som
enligt vad därom är särskilt stadgat kan meddelas i taxerings- eller
skattefrågor, må ej utan samtycke av den som sökt beskedet utlämnas till annan
tidigare än tjugu år från handlingens datum.
Handlingar
i ärenden angående befrielse från tillämpning av bestämmelserna om beräkning
av skattepliktig realisationsvinst vid avyttring av aktier eller liknande
egendom i samband med strukturrationalisering och angående rätt att erhålla
avdrag vid taxeringen för avsättning till särskild nyanskaffningsfond må ej
utan samtycke av den som sökt befrielse utlämnas till annan tidigare än tjugo
år från handlingens datum.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
motsvarande handlingar, som ha upprättats eller inkommit med anledning av
överenskommelse med främmande stat om handräckning i skatte- eller
avgiftsärenden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.
1 Senaste lydelse 1977: 1029. It Riksdagen 1977/78.1 saml.
Nr 184
Prop.
1977/78:184
3 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)
Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956: 623)
dels att i lagen skall införas ett nytt moment, 50 § 4 mom., av nedan angivna
lydelse,
dels att
117 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
50 §1
4 mom. Självdeklaration samt andra uppgifter och
handlingar som avses i denna paragraf får tillhandahållas myndighet i främmande
stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i
skatteärenden.
117 §2
Innehållet i deklaration eller annan i 50 § avsedd
handling må, utom 1 de fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för
annan än den som själv må taga del av handlingen i fråga.
Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag inhämtats
vid taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 43 § 5
mom. eller 46 §, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av
det med revisionen eller granskningen avsedda ändamålet.
Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts
eller i övrigt yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd.
Innehållet
i deklaration eller annan i 50 § avsedd handling får, utorh i de fall som
anges i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som själv får taga del av
handlingen i fråga. Ej heller får innehållet i motsvarande handling som har
upprättats eller inkommit med anledning av överenskommelse om handräckning i
skatteärenden med främmande stat eller vad som i övrigt har förekommit vid
utredning enligt sådan överenskommelse yppas i vidare mån än vad som är
föreskrivet beträffande innehållet i deklaration.
Vad som
med stöd av bestämmelserna i denna lag eller lagen (1978:000) om utredning i
utländskt skatteärende har inhämtats vid taxeringsrevision eller vid
granskning av handling, som avses i 43 § 5 mom. eller 46 §, får ej yppas i
vidare mån än som behövs för revisionen eller granskningen.
Ej heller får för obehörig uppenbaras vad som har
upplysts eller i övrigt yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.
1 Senaste lydelse 1976: 927.
2 Senaste lydelse 1975: 707.
Prop.
1977/78:184
|
4
Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)
Härigenom föreskrivs att 73 § uppbördslagen (1953: 272)
skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse
|
73
Tjänsteman hos lokal skattemyndighet, länsstyrelse eller riksskatteverket,
ledamöter i verkets styrelse eller nämnder, av verket anlitad sakkunnig samt,
med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 50 § 1 mom. första, andra,
tredje och fjärde styckena taxeringslagen, taxeringsnämnd och skatterätt äga
taga del av preliminär självdeklaration eller annan uppgift eller handling,
som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelser i denna lag.
Självdeklaration, uppgift eller handling som nyss sagts skall jämväl tillhandahållas,
andra myndigheter än de förut nämnda, därest dessa i och för sin verksamhet böra
erhålla del därav.
Den, som äger taga del av självdeklaration, uppgift eller
handhng, varom i första stycket sägs, må, i den mån så erfordras för fullgörande
av vad vederbörande jämlikt denna lag åligger, jämväl taga del av
självdeklaration eller annan uppgift eller handling som avlämnats till ledning
vid årlig taxering.
Självdeklaration, uppgift eller handling som i första
stycket sägs skall förvaras under samma tid som motsvarande självdeklaration
vid årlig taxering.
Vad i 50 § 1 mom. femte, sjunde, nionde och tionde
styckena samt 3 mom. taxeringslagen stadgas beträffande självdeklaration,
uppgift eller handling som avlämnats till ledning vid taxering, skall i
tillämpliga delar gälla även i fråga om självdeklaration, uppgift eller
handling som i första stycket avses.
Föreslagen lydelse
§1
Tjänsteman hos lokal skattemyndighet, länsstyrelse eller riksskatteverket,
ledamöter i verkets styrelse eller nämnder, av verket anlitad sakkunnig samt,
med iakttagande av bestämmelserna i 50 § 1 mom. första, andra, tredje och
fjärde styckena taxeringslagen (1956: 623), taxeringsnämnd och skatterätt äga
taga del av preliminär självdeklaration eller annan uppgift eller handling,
som har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelser i denna lag. Självdeklaration,
uppgift eller handling som har sagts nyss skall också tillhandahållas andra
myndigheter än de förut nämnda, om dessa i och för sin verksamhet böra erhålla
del därav.
Den, som äger taga del av självdeklaration, uppgift eller
handling, som sägs i första stycket får, i den mån så erfordras för fullgörande
av vad vederbörande jämlikt denna lag åligger, också taga del av
självdeklaration eller annan uppgift eller handling som har avlämnats till
ledning vid årlig taxering.
Självdeklaration, uppgift eller handling som sägs i första
stycket skall förvaras under samma tid som motsvarande självdeklaration vid
årlig taxering.
Vad i 50 § 1 mom. femte, sjunde, nionde och tionde
styckena samt 3 och 4 mom. taxeringslagen stadgas beträffande självdeklaration,
uppgift eller handling som har avlämnats till ledning vid taxering, skall i
tillämpliga delar gälla även i fråga om självdeklaration, uppgift eller
handling som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978. 1 Senaste
lydelse 1974: 771.
Prop.
1977/78:184
5 Förslag tiU
Lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Härigenom
föreskrivs att 50 § lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, m. m.i skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
50 §
Handling som avlämnats eller tillhandahållits enligt
bestämmelse i denna lag, må icke tillbandahållas annan tjänsteman än den som i
och för sin befattning bör erhålla del därav.
Den som äger taga del av handling, varom i första stycket
sägs, må i den mån så erfordras för fullgörande av vad som enligt denna lag
åligger honom, jämväl taga del av självdeklaration och annan uppgift eller
handling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, och handling, som
upprättats vid taxeringskontroll enligt taxeringslagen, ävensom handling, som
avlämnats till ledning för uppbörd av skatt.
Den som tagit del av handling, som i första eller andra
stycket sägs, må ej i vidare mån än som erfordras för utövning av tjänst offentliggöra
eller yppa innehållet i sådan handling.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
Handling, som har avlämnats eller tillhandahållits enligt
bestämmelse i denna lag, får icke tillhandahållas annan tjänsteman än den som
i och för sin befattning bör erhålla del därav.
Den som
får taga del av handling, som sägs i första stycket, får i den mån så
erfordras för fullgörande av vad som enligt denna lag åligger honom, också
taga del av självdeklaration och annan uppgift eller handling, som har avlämnats
till ledning vid årlig taxering, och handling, som har upprättats vid
taxeringskontroll enligt taxeringslagen (7956.- 623), ävensom handling, som
har avlämnats till ledning för uppbörd av skatt.
Den som
har tagit del av handling, som sägs i första eller andra stycket, får ej i
vidare mån än som erfordras för utövning av tjänst offentliggöra eller yppa
innehållet i sådan handling.
Arbetsgivaruppgift
samt annan uppgift eller handling som avses i denna paragraf får
tillhandahållas myndighet i främmande stat med vilken Sverige har träffat
överenskommelse om handräckning i ärende om avgift enligt system för social
trygghet. Innehållet i motsvarande handling som har upprättats eller inkommit
med anledning av sådan överenskommelse och vad som i övrigt har förekommit vid
utredning enligt överenskommelsen får ej yppas i vidare mån än vad som är
föreskrivet beträffande innehållet i arbetsgivaruppgift.
1978.
1 Lagen omtryckt 1974: 938. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974: 938.
Prop. 1977/78:184
Utdrag
PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-04-06
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén
Föredragande:
statsrådet Mundebo
Proposition
om utredning i utländskt skatteärende, m. m. 1 Gällande rätt
Sveriges
avtal med främmande stater för att undvika dubbelbeskattning innehåller med
enstaka undantag regler om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Dessa
bestämmelser innebär regelmässigt skyldighet för vardera staten att på begäran
av den andra statens skattemyndigheter hos sina skattskyldiga utreda, genom
granskning av räkenskapshandlingar eller på annat sätt, förhållanden som kan
vara av betydelse vid beskattning av skattskyldig som är bosatt i den andra
staten. Som exempel på bestämmelser av detta slag kan anges artikel 17 i avtalet
med Frankrike (SFS 1972: 433), artiklarna 29 och 31 i avtalet med Nederländerna
(SFS 1968:771), artikel XVI i avtalet med Japan (SFS 1965: 918), artikel XXV i avtalet med Kenya (SFS 1974: 69) och artikel XXIV i avtalet med Storbritannien (SFS 1968:769). Sveriges åtagande enligt
dessa regler har inte föranlett särskilda författningsföreskrifter angående
förfarandet vid utredning i Sverige för den främmande statens räkning.
Utredningen har skett genom länsstyrelses eller riksskatteverkets försorg efter
beslut i varje särskilt fall av regeringen eller, i fråga om vissa avtal, av riksskatteverket.
I
förhållande till vissa stater har handräckningsfrågor av detta slag reglerats i
särskilda handräckningsavtal eller genorii mera detaljerade regler i dubbelbeskattningsavtalen.
Avtalen innehåller då — utöver bestämmelsen om utbyte av upplysningar — även
bestämmelser om handräckning i form av bl. a. indrivning. I dessa fall har
föreskrifter om förfarandet regelmässigt meddelats i regeringsförfattning.
Exempel på detta är de kungörelser som har utfärdats i anslutning till avtalet
den 14 maj 1935 med Tyskland om handräckning i beskattningsåren-
Prop. 1977/78:184 8
deni,
kungörelserna som grundar sig på handräckningsbestämmelser i dubbelbeskattningsavtalet
med USA och kungörelsen (1973: 88) om tillämpning av avtal mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden, m. m.
Författningar av motsvarande slag har även utfärdats i anslutning till de
handräckningsbestämmelser som finns intagna i dubbelbeskattningsavtalen med
Belgien och Frankrike. I alla dessa författningar har beträffande förfarandet
föreskrivits, att utredning för den främmande statens räkning skall ske på
samma sätt som i ett motsvarande svenskt beskattningsärende. Detta har bl. a.
inneburit, att de tvångsåtgärder som kan vidtas i ett ärende angående svensk
beskattning, t. ex. bevissäkring enligt bevissäkringslagen (1975: 1027) för
skatte- och avgiftsprocessen, även kan tillämpas vid utredning i Sverige för
utländsk skattemyndighets räkning.
Gemensamt
för de olika bestämmelserna om utbyte av upplysningar i skatteärenden är att de
har försetts med mer eller mindre långtgående åtaganden om sekretess. Den stat
till vilken uppgifterna ingår har sålunda regelmässigt förbundit sig att
hemlighålla den mottagna informationen på samma sätt som intern
skatteinformation. För Sveriges del innebär detta att de sekretessregler som
finns i 17 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar (sekretesslagen) har avsetts skola gälla även de uppgifter
som inkommer från utlandet inom ramen för ett informationsutbyte enligt regler
i handräcknings- eller dubbelbeskattningsavtal. Åtagandet om sekretess i den
andra avtalsslutande staten har även medfört att svenska kontrolluppgifter och
andra uppgifter som omfattas av det sekretesskydd som föreskrivs i 50 och 117 §§
taxeringslagen (1956:623) har kunnat distribueras till våra avtalspartners i
enlighet med avtalens regler om automatiskt utbyte av kontrolluppgifter o. d.
Sverige
har också slutit ett flertal bilaterala konventioner om social trygghet. De
syftar främst till att reglera och inbördes samordna sociala förmåner. Sådana
konventioner innefattar i princip även en reglering av motsvarande skyldighet
att betala socialförsäkringsavgifter. I den normgivande konventionen (SFS 1976:
722) med Österrike föreskrivs i artikel 32 att myndigheter och försäkringsorgan
skall bistå varandra i tillämpningen och därvid förfara som vid tillämpning av
den egna lagstiftningen. Enligt artikel 37 skall också verkställbara domar och
beslut om bl. a. avgifter erkännas i den andra staten och verkställas som
motsvarande egna avgöranden. Sådana bestämmelser finns t. ex. även i artiklarna
27 och 28 av socialkonventionen med Västtyskland (SFS 1977: 740).
De
svenska socialförsäkringsavgifterna tas i huvudsak ut i form av
1
SFS 1935: 567
och 568.
2
SFS 1941:999
och 1000.
Prop. 1977/78:184 9
arbetsgivaravgifter
och debiteras och uppbärs.av riksförsäkringsverket med tillämpning av lagen
(1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.
(omtryckt 1974: 938, ändrad senast 1978: 38). Avgifterna debiteras med ledning
av s. k. arbetsgivaruppgifter. Vissa avgifter tas ut i form av egenavgifter
från försäkrade egna företagare. De debiteras då som skatt av den lokala
skattemyndigheten med ledning av egenföretagarens självdeklaration.
2
Föredraganden
Ett
tilläggsavtal till det nordiska handräckningsavtalet, vilket har godkänts av
riksdagen (prop. 1976/77:9, SkU 1, rskr 1) och trätt i kraft den 22 juli 1977,
har aktualiserat bestämmelser om bl. a. förfarandet vid utredning i Sverige
för annan nordisk stats räkning och om sekretesskydd för uppgifter som utbyts
enligt nämnda avtal. Till-läggsavtalet innehåller bl. a. ändringar av och
tillägg till reglerna i det nordiska handräckningsavtalet beträffande utbyte av
upplysningar. I samband med att propositionen 1976/77: 9 lades fram redogjorde
jag för innehållet i tilläggsavtalet. Utöver den redogörelse jag då lämnade,
kan följande nämnas beträffande de regler i det nordiska handräckningsavtalet
i dess efter tilläggsavtalet ändrade lydelse, vilka kan vara av särskilt
intresse i detta samniianhang. Reglerna om utbyte av upplysningar återfinns i
artiklarna 11, 11 A och 12. Artikel 11, som behandlar utbyte av upplysningar
efter särskild begäran, fastslår att förfarandet vid införskaffande av uppgifter
skall regleras av lagstiftningen i den stat till vilken framställningen
riktas. Utredning i Sverige för annan nordisk stats räkning skall alltså
företas efter svenska regler. Bestämmelsen förutsätter att sådan skyldighet att
lämna upplysningar, att underkasta sig tvångsmedel m. m. som gäller i fråga om
utredning i ärende angående svensk skatt skall gälla även beträffande
skatteutredning för annan nordisk stats räkning. Artikel 11 A reglerar
möjligheten för nordisk stat att låta företrädare för sina myndigheter delta i
utredning i annan nordisk stat. Artikeln föreskriver bl. a. förpliktelse för
företrädaren att hemlighålla upplysningar som har kommit fram vid sådan
utredning. Artikel 12 innehåller bestämmelser om automatiskt utbyte av vissa
uppräknade taxeringsuppgifter samt om spontant utbyte av uppgifter i
skatteärenden. Sveriges åtagande enligt denna artikel innefattar bl. a. att
årligen sända till övriga nordiska stater de kontrolluppgifter som kommer in
till svensk skattemyndighet på grund av 44 § taxeringslagen (1956: 623) och som
avser person bosatt i respektive stat.
Utöver
den särskilda regeln om tystnadsplikt i artikel 11 A innehåller
Prop.
1977/78:184 10
det
nordiska handräckningsavtalet en bestämmelse om sekretess i artikel 18. Där
görs en generell hänvisning till den sekretesslagstiftning som gäller i den
stat till vilken upplysning lämnas. Syftet med denna regel är att de uppgifter
som lämnas över till en av staterna skall omfattas av samma sekretesskydd som
gäller för inhemska taxeringsuppgifter.
Eftersom
Sverige fortlöpande ingår och förnyar såväl dubbelbeskattningsavtal som
handräckningsavtal, kommer givetvis bestämmelser av det slag som har
illustrerats med de angivna nordiska reglema att behöva utfärdas även i
framtiden. Även om de nya respektive ändrade avtalen alltid föreläggs riksdagen
för godkännande, kan det synas onödigt att riksdagen för varje sådant avtal
måste ta ställning till de särskilda föreskrifter om förfarandet och om
sekretess som kan behöva utfärdas.
I
fråga om förfarandet är det därför enligt min uppfattning lämpligast att
utfärda en generell lag av innehåll att förfarandet vid utredningen i Sverige
av ett utländskt skatteärende skall följa samma regler som gäller för ett
motsvarande svenskt skatteärende. Det är att märka, att sådan utredning inte
bara kan avse ärende angående direkt skatt utan även, som exempelvis enligt det
nordiska handräckningsavtalet, ärende angående indirekt skatt,
socialförsäkringsavgift och annan allmän avgift. För tydlighetens skull har i
den föreslagna lagtexten därför angetts att utredningen kan gälla ärende
angående skatt eller "allmän avgift". Tullar samt import- och
exportavgifter är att hänföra till allmänna avgifter. Första stycket i den
föreslagna lagen skulle därför enligt sin ordalydelse tillämpas också i fråga
om dessa avgifter. Bestämmelser om utredning i tullärende finns emellertid i
lagen (1973: 431) om utredning angående brott mot utländsk tullag. I andra
stycket har därför tullar och andra allmänna avgifter som avses i nämnda lag uteslutits
från den föreslagna lagens tillämpningsområde.
Som
har antytts tidigare syftar den föreslagna lagen till att införa en laglig
grund för att genomföra de åtaganden på handräckningsområdet som Sverige redan
har och i framtiden kommer att fä. Genom lagen slås fast att vid utredning i
Sverige för främmande stats räkning svensk myndighet, som får i uppdrag att
utföra utredningen, skall förfara på samma sätt som i ett motsvarande svenskt
ärende. Detta innebär sålunda, att i fråga om en sådan utredning svensk
skattemyndighet ■ exempelvis kan förelägga vite, granska
räkenskapshandlingar och vidta tvångsåtgärder i samma utsträckning som om
utredningen hade avsett ett ärende angående svensk skatt eller avgift.
Beträffande
sekretesskyddet är det tvivelaktigt om nuvarande regler i svensk lagstiftning
utgör tillräckligt stöd för de åtaganden i fråga om sekretess som Sverige har
på grund av handräckningsöverenskommelserna. För att undanröja de tvivel som
kan föreligga i detta avseende.
Prop.
1977/78:184 11
föreslår
jag ändringar i sekretesslagen och av berörda bestämmelser i övriga här
aktuella lagar, främst taxeringslagen.
I
17 § sekretesslagen bör införas ett nytt fjärde stycke som innebär att både
uppgifter som inkommer från utlandet och uppgifter som inhämtas här för
utländsk räkning omfattas av sekretess i samma mån som motsvarande uppgifter
avlämnade till ledning för svensk taxering eller annars för beräkning av skatt
eller avgift. Jag föreslår vidare att ett nytt moment fogas till 50 §
taxeringslagen (1956: 623) av innehåll att uppgifter och handlingar som avses
där får lämnas till myndighet i utländsk stat med vilken Sverige har träffat handräckningsavtal.
Det kan möjligen hävdas, att detta får ske redan enligt gällande lydelse av 50 §,
eftersom paragrafens 1 mom. sjätte stycke föreskriver att uppgifterna skall
tillhandahållas "myndighet", vilket kan tolkas innefatta även
utländsk myndighet. För att undanröja varje tvekan härom föreslår jag dock
nämnda tillägg, som även bör ges motsvarighet i 50 § lagen (1959: 552) om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Genom
hänvisning till vissa avsnitt av 50 § taxeringslagen regleras i 73 §
uppbördslagen (1953:272) rätten att ta del av preliminär självdeklaration eller
annan uppgift eller handling, som har avlämnats eller tillhandahållits enligt
uppbördslagens bestämmelser. Sistnämnda paragraf bör kompletteras med en hänvisning
till det nya fjärde momentet.
Som
jag tidigare har nämnt föreskriver avtalen ofta viss tystnadsplikt för
information som har framkommit vid utbyte av uppgifter enligt
handräckningsöverenskommelse. I fråga om information som har inhämtats vid
svensk taxeringsrevision innehåller 117 § andra stycket taxeringslagen (1956:
623) regler om tystnadsplikt. Dessa regler avser emellertid enligt sin lydelse
vad som har inhämtats med stöd av bestämmelserna i taxeringslagen. Det kan
därför ifrågasättas om bestämmelsen omfattar även uppgifter som har inhämtats
vid revision som görs i Sverige för utländsk stats räkning. För att undanröja
tveksamhet i detta hänseende föreslår jag ett tillägg till nämnda bestämmelse,
vilket medför att även sådan information som har inhämtats vid revision med
stöd av den föreslagna lagen om utredning i utländskt ska.tteärende omfattas av
tystnadsplikt. Information som inhämtas utomlands och redovisas vid sidan av en
svensk revision omfattas ej av tystnadsplikt. Detta gäller exempelvis uppgifter
som har inhämtats från utlandet och som redovisas direkt i en svensk taxerings-
eller avgiftsprocess. Även i detta avseende krävs därför komplettering av 117 §
för att Sveriges åtagande enligt handräckningsöverenskommelser skall kunna
uppfyllas. I detta syfte föreslås ett tillägg till första stycket av 117 §
taxeringslagen (1956: 623). Härigenom skapas det interna lagstödet för avtalsregler
om tystnadsplikt i fråga om information som kommer in från utlandet, antingen
informationen har formen av konkreta handlingar
Prop. 1977/78:184 12
eller
uppgifter som har inhämtats av företrädare för svensk myndighet vid närvaro vid
revision i utlandet (jfr artikel 11 A i det nordiska handräckningsavtalet). Även
detta tillägg bör ges motsvarighet i 50 § i den tidigare nämnda lagen om
avgiftsuppbörd.
Med
angivna lagförslag anser jag att svensk lag får bestämmelser som täcker de
sedvanliga åtaganden i håndräckningsöverenskommelser med främmande stater som
Sverige redan har och kan komma att få i framtiden,, såvitt gäller utbyte av
upplysningar på skatte- och avgiftsområdet. Det ankommer sedan på regeringen
att utforma de verkställighetsföreskrifter som kan föranledas av sädana
handräckningsöverenskommelser. I detta sammanhang vill jag erinra om att
regeringen enligt lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt, tull och
annan allmän avgift har fullmakt att utfärda behövliga föreskrifter om uppbörd
och indrivning av utländsk skatt, tull eller annan avgift.
3
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
att
antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till
1.
lag om utredning i utländskt
skatteärende,
2.
lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
3.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956: 623),
4.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953: 272),
5.
lag om ändring i lagen (1959:
552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
I
fråga om förslagen under 2 och 5 har samråd ägt rum med chefen för
justitiedepartementet resp. chefen för socialdepartementet.
4 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
NORSTEDTS TRYCKtM STOCKHOLM 1978 780306