om upphävande av lagen (1931:110) om upplagshus och upplagsbevis, m.m.

Proposition 1977/78:53

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1977/78: 53 Regeringens proposition

1977/78: 53

om upphävande av lagen (1931:110) om upplagshus och upplagsbevis, m. m.;

beslutad den 20 oktober 1977.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen konstateras all 1931 års lag om upplagshus och upplagsbevis inte längre fyller någol behov, Lagen föreslås därför upphävd. Detta föranleder en följdändring i lagen för Sveriges riksbank.

Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 53

Prop.1977/78:53

2

1 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1931:110) om upplagshus och upplagsbevis

Härigenom föreskrives alt lagen (1931:110) om upplagshus och upplagsbevis skall upphöra atl gälla två veckor efler den dag, då denna lag enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Härigenom föreskrives att 17 S lagen (1934:437) för Sveriges riksbank skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

17 Riksbanken må driva utlåningsrörelse medelst:

a)    diskontering av växlar, som förfalla lill betalning inom sex månader;

b)   ullåning mol förbindelse till återbetalning antingen å bestämd lid av högst sex månader eller ock efler högsl tre månaders uppsägning samt mol pant av obligationer, aktier eller andra värdepapper; dock alt kommun och annan därmed jämförlig samfällighet må, på ovan stadgade ålerbetalningsvillkor, kunna erhålla lån utan annan säkerhel än dess egen förbindelse;

c)    ullåning mol förbindelse till återbetalning å bestämd lid av högsl sex månader i förening med panträtt, som stiftats genom överiåtelse av upplagspanibevis eller upplagsbevis, varom stadgas i lagen om upplagshiis och   upplagsbevis,   dier  upplåtils   i

Föreslagen lyddse

Riksbanken må driva utlåningsrörelse medelst:

a)    diskontering av växlar, som förfalla lill betalning inom sex månader;

b)   ullåning mot förbindelse lill återbetalning antingen å bestämd lid av högsl sex månader eller ock efler högst tre månaders uppsägning samt mot pant av obligationer, aktier eller andra värdepapper; dock atl kommun och annan därmed jämförlig samfällighet må, på ovan stadgade ålerbetalningsvillkor, kunna erhålla lån utan annan säkerhel än dess egen förbindelse;

c)    utlåning mot förbindelse lill återbetalning å bestämd tid av högst sex månader i förening med panträtt, som upplåtits i varor satta i förvar hos Iredje man, villken förbundit sig att hålla dem eller deras värde riksbanken tillhanda, för så vitt den, som

1 Senaste lydelse 1974:569

Prop.1977/78:53

Föreslagen lydelse

åtagit sig förbindelsen, prövas därför

vederhäftig;

d) beviljande på högst tolv månader av kredit i checkräkning mol pant av svenska slalens, allmänna hypoleksbankens eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer eller, inlill etl belopp av femlon miljoner kronor, mol annan säkerhel.

Nuvarande lyddse

varor satta i förvar hos iredje man, vilken förbundit sig atl hålla dem eller deras värde riksbanken tillhanda, för så vitt den, som utfärdat beviset eder åtagit sig förbindelsen, prövas därför vederhäftig;

d) beviljande på högsl lolv månader av kredit i checkräkning mot pant av svenska siatens, allmänna hypoleksbankens eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer eller, inlill ell belopp av femton miljoner kronor, mot annan säkerhel.

Riksbanken fär dessulom bevilja Sveriges Investeringsbank Aktiebolag kredit i checkräkning, intill ett belopp av tvåhundra miljoner kronor, utan annan säkerhet än bolagels egen förbindelse.

Denna lag träder i krafl två veckor efler den dag, då lagen enligt uppgifl på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop.1977/78:53

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET          PROTOKOLL

vid regeringssammaniräde 1977-10-20

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Ullsten, Wikström, Johansson

Föredragande: statsrådet Romanus

Proposition om upphävande av lagen (1931:110) om upplagshus och upplagsbevis, m. m.

1 Inledning

Lagen (1931:110) om upplagshus och upplagsbevis (ändrad 1973:229) har gällt sedan den 1 januari 1932. Enligt lagen kan slalen och med regeringens lillslånd även annan inrätta upplagshus för uppläggning av varor. Upplagshus som inrättats av annan än slalen slår under lillsyn av kommerskollegium. Innehavare av upplagshus har rält alt belräffande upplagd vara uifärda upplagsbevis med eller utan upplagspanibevis (warranl). Bevisen är formbundna handlingar och innehavet av dem är förenat med sådana rättsverkningar atl bevisen kan sägas representera den upplagda varan,

F, n. innehar tre förelag tillstånd för upplagshusrörelse. Staten bedriver inte någon sådan rörelse,

I skrivelse lill regeringen den 25 april 1977 har kommerskollegium föreslagit alt gällande tillslånd för upplagshusrörelse återkallas samt atl lagen om upplagshus och upplagsbevis upphävs. Till stöd härför har kollegiet anfört alt lagen nu och för överskådlig framtid saknar praktisk betydelse.

Kollegiet har till sin skrivelse fogat en den 25 april 1977 dagtecknad promemoria samt yttranden från de företag som innehar tillstånd för upplagshusrörelse. Vidare har kollegiet i maj 1977 lill justitiedepartementet överiämnat yttranden från bl. a. olika berörda intresseorganisationer belräffande del praktiska behovet av lagen om upplagshus och upplagsbevis.

Efler remiss har yttranden över kommerskollegiets framställning avgetts av Svenska företagares riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges indusiriförbund och Sveriges redareförening. Sveriges hantverks- och industriorganisätion har beretts lillfälle att avge yttrande men har inte inkommit med sådanl.

Prop.1977/78:53 5

2 Lagen om upplagshus och upplagsbevis

2.1      Lagens bakgrund m. m.

När lagen om upplagshus och upplagsbevis kom lill var syftet atl därmed lillgodose ell sedan länge föreliggande önskemål. Delta gick ut på att varuomsättningen skulle underlättas genom att s. k. warranis (lagringsbevis som representerar en upplagrad vara) under betryggande former kunde komma lill användning vid försäljning och belåning av varor. Önskemål i denna riktning hade framslällls redan av 1871 års riksdag och frågan hade därefier upprepade gånger varit föremål för uppmärksamhet, bl, a, i samband med planläggning av gemensamt lagstiftningsarbete för Sverige, Danmark och Norge,

Förslag lill lagsliftning lades fram genom prop, 1931:67, Lagförslagel antogs av riksdagen med några mindre ändringar (ILU 1931:15, rskr 76), och den nya lagen trädde som nämnts i krafl den 1 januari 1932, Lagen har sedan dess gällt oförändrad, bortsett från en i della sammanhang betydelselös ändring i bestämmelserna om kommerskollegiums lillsyn över upplagshus (prop, 1973:26, SFS 1973:229).

Del utredningsarbete som låg lill grund för lagen bedrevs under samråd med delegerade för Danmarks och Finlands regeringar. För dessa länders del ledde samarbetet emellertid inte lill ny lagstiftning. I Danmark gäller sålunda alltjämt en lag från år 1866 om "oplagshuse" och en lag från år 1894 om "opiagsbeviser og garantibeviser for varer der opiaegges i Kobenhavns frihavn". 1 Finland gäller en förordning från år 1892 om allmänna upplagsmagasin med rätt att utgiva warranis.

2.2      Lagens huvudsakliga innehåll

Lagen om upplagshus och upplagsbevis är indelad i fyra huvudavdelningar.

1 den försia huvudavdelningen regleras inrättandet av upplagshus och drivandet av upplagshusrörelse. Upplagshus med rätt för dess innehavare att för upplagd vara utfärda upplagsbevis med eller ulan upplagspanibevis (warranl) får inrällas av slalen saml med regeringens tillstånd av kommun, bolag, ekonomisk förening eller enskild person. Den som erhållit lillslånd kallas i lagen upplagshållare. Den som lämnar vara till uppläggning kallas uppläggare (1 ij). Vidare finns i denna avdelning bestämmelser om överlåtelse av tillstånd och om rörelsens drivande när upplagshållare avlidit eller försatts i konkurs (2 S), om reglemente för upplagshus samt om taxa för förvaring av upplagda varor (3-5 vjij). Till skydd för uppläggarna förbjuds upplagshållare alt lämna försiräckning mol säkerhet av upplagd vara och all driva handel med sådana varor som han lar emot för uppläggning (6 tj), Upplagshållaren skall föra särskilt register över upplagda varor (7 S),

Lagens andra huvudavdelning reglerar rättsförhållandet mellan upplagshäl-

Prop.1977/78:53                                                       6

lare och uppläggare. Först behandlas upplagshållarens skyldigheler och uppläggarens rälligheler(8-13 SS), Upplagshållaren är vid skadeståndsansvar skyldig atl underrätta uppläggaren om fel eller brist i vara som mottas lill uppläggning (8 S), Upplagd vara skall hållas avskild från annat gods, om inte avtal har träffats om s, k, samlagring (9 S), Uppläggaren är på grund av uppläggningsavtalel berättigad all besiktiga varan, all ta prov av den och, om det inte är fråga om samlagring, att vidla ålgärder som är nödvändiga för att bevara varan (10 S), Under uppläggningstiden skall upplagshållaren ha noggrann vård om upplagd vara samt i övrigi iaktta uppläggarens intresse, Upplagshållaren svarar för skada genom underiydandes fel eller försummelse i tjänsten (11 S), Om vara förkommer, minskas eller skadas hos upplagshållaren är han normalt ansvarig för delta, om del inte kan antas atl förhållandel orsakals av omsiändighei som inte kan tillräknas honom som fel eller försummelse (12 !j). För anspråk mol upplagshållaren på grund av förlusl, minskning eller skada gäller vissa bestämmelser om reklamation och preskription av talerält (13 S),

I de följande beslämmelserna(14-17 SS) regleras uppläggarens skyldigheter och upplagshållarens rälligheter. Om uppläggaren genom fel eller försummelse lämnar orikliga eller ofullständiga uppgifter om varan, är han ansvarig för skada som på grund därav tillskyndas annan (14 S), Vidare finns här bestämmelser om när avgifter och andra ersättningar som sammanhänger med uppläggning skall betalas lill upplagshållaren (15 S), För fordringsräll mol uppläggare i anledning av uppläggningsavtal har upplagshållaren panträtt i varan, som han kan realisera genom försäljning av den upplagda varan eller del därav på offentlig auktion (16 och 17 SS), Slutligen finns i denna huvudavdelning vissa bestämmelsersom gäller uppläggningsavialeis upphörande (18 och 19 SS),

I lagens tredje huvudavdelning behandlas de särskilda handlingar, upplagsbevis och upplagspanibevis, som kan utfärdas av sådana upplagshus som avses i lagen. Avdelningen innehåller bestämmelser om handlingarnas innehåll och inbördes sammanhang samt om deras särskilda rättsverkningar. Den är uppdelad på två underavdelningar, av vilka den ena (20-30 SS) innehåller allmänna bestämmelser medan den andra (31-39 SS) upptar särskilda bestämmelser om pantsättning.

Enligt 20 S är upplagshållaren när han har mottagit vara för uppläggning skyldig atl på uppläggarens begäran och enligt dennes val uifärda antingen enbart upplagsbevis eller upplagsbevis med upplagspanibevis, Lagen har sålunda upptagit del s, k, dubbelbevissyslemel. Detta syftar lill atl upplagda varor skall kunna pantsättas med anlitande av upplagspanlbevisel utan att man därmed går miste om möjligheten all även efler panlsättningen på elt enkelt sätt överiåta varorna, vilket då sker med anlitande av upplagsbeviset.

Eftersom upplagsbevis och upplagspanibevis avselts bli föremål för omsättning har de underkastals vissa formkrav. Bestämmelserna härom

Prop.1977/78:53                                                        '

återfinns i 21 S försiasiycket, Ulöver del obligatoriska innehållet skall enligt 21 S andra styckel, om del fordras, även vissa andra uppgifter las in i bevisen, Upplagshällaren kan enligt 21 S tredje styckel göra förbehåll belräffande riktigheten av uppgift som lämnas av uppläggaren och som upplagshållaren skäligen inte kan anses skyldig atl kontrollera.

Upplagsbevis och upplagspanibevis kan enligt 22 S ställas till viss man, till viss man eller order eller till innehavaren. Även etl bevis som har ställts till viss man gäller dock som orderbevis, om inte ulfärdaren genom att tillfoga en s, k, rektaklausul (orden "icke till order" e, d,) har gjort förbehåll mol överiåtelse. Reglerna innebär att upplagsbevis och upplagspanibevis i allmänhet är s, k. löpande papper men genom rektaklausul kan göras icke löpande,

1 23 S ges bestämmelser om vem som är behörig att göra gällande den rätt som för innehavaren grundas på upplagsbevis eller upplagspanibevis. Är beviset löpande räcker det härvidlag med s, k, formell legitimation. Behörig alt göra gällande nämnda rätl är sålunda den som företer beviset och genom innehållet av dess text eller, vid orderbevis, genom en sammanhängande och lill honom fortgående följd av överiåtelser framträder som rätl innehavare av beviset, Upplagshållaren behöver alltså inte undersöka den materiella giltigheten av innehavarens åtkomst av beviset i vidare mån än som kan följa av allmänna regler om löpande skuldebrev. Icke löpande upplagsbevis och upplagspanibevis följer däremot de legilimationsregler som gäller för icke löpande skuldebrev.

Av 29 S framgår all upplagsbevisel är elt s, k, presentalionspapper. Innehavare av upplagsbevis är inte berättigad all få ut varan utan alt upplagsbevisel med påtecknat kvitto återiämnas lill upplagshållaren. Om upplagsbevis eller upplagspanibevis har pantsatts gäller i delta hänseende vissa särskilda regler i 38 och 39 SS, Å andra sidan har upplagshållaren inte heller rätt att lämna ut de upplagda varorna till nägon annan än innehavare av upplagsbeviset, i vart fall inte om detla är löpande, Detla innebär atl åtminstone det löpande upplagsbevisel har s, k, värdepapperskaraktär. Huruvida delsamma gäller del icke löpande upplagsbevisel torde däremot vara osäkert.

Vad angår innehållet i de rättigheter som tillkommer innehavare av upplagsbevis och upplagspanibevis är naturiigtvis viktigast rätten att fä ul eller som panthavare få förfoga över den upplagda varan. Härutöver framgår av 28 S alt innehavaren av sådanl bevis inträder i uppläggarens befogenheter enligt 10 S att föreia besiktning, provtagning m, m, av varan. Vidare skall vissa meddelanden enligt lagen lämnas även till innehavaren av upplagsbevis eller upplagspanibevis.

I 25 S föreskrivs bl. a. att "upplagsbevis och upplagspanibevis bestämma rättsförhållandet mellan upplagshållaren och innehavaren av sådant bevis". Såvitt gäller löpande bevis klargörs härmed principen, atl den rält som tillkommer innehavaren av beviset är oberoende av del avlal om uppläggning

Prop.1977/78:53                                                       8

som ligger bakom bevisets utfärdande. Upplagshållaren kan sålunda enligt huvudregeln inte mot bevisinnehavarens anspråk framställa andra invändningar om exempelvis varans kvantitet eller kvalitet än sådana som kan grundas på själva beviset eller på upplagshållarens förhållande till innehavaren av detta (t, ex. om denne också är uppläggaren). Del löpande beviset är alltså vad man brukar kalla en negoliabel handling. Huvudregeln i 25 S kompletleras av bestämmelser i samma paragraf samt i 26 och 27 SS,

Vad nu sagts om bevisinnehavares i förhållande till uppläggningsavtalel självständiga rätt gäller i allmänhet inte belräffande icke löpande bevis. Innehavare av sådanl bevis kan inte mot upplagshållaren göra gällande bättre rätl än vad bevisels förste innehavare hade.

De redovisade reglerna har givetvis varit avsedda atl underlätta omsättningen av främst löpande upplagsbevis och upplagspanibevis. Deras karaktär av omsäliningspapper framträder också när det gäller deras sakrältsliga verkningar. I detla hänseende gäller följande.

Löpande upplagsbevis och upplagspanibevis är enligt 24 S föremål för s. k. kvalificerat exstinktivt godtrosförvärv. Den som har fåll sädant bevis i sin besittning genom ett förvärv som ger honom själv formell legitimation enligt reglerna i 23 S är sålunda inte skyldig att lämna ul beviset till den som har förlorat det i annal fall än då det kan visas alt han vid silt förvärv inte var i god tro. Som framgår av vad tidigare har anförts innebär della all den godtroende förvärvären även förvärvar rätlen till den upplagda varan, och detla anses gälla även om denna inte tillhörde uppläggaren. Vid dubbelöverlåtelse av bevis gäller på molsvarande säll atl den av förvärvama som i god tro har fått beviset i sin besittning har företräde. Förvärvare av upplagsbevis erhåller skydd mol överlåtarens borgenärer i och med atl han kommer i besittning av upplagsbevisel. Del krävs alltså inte någol meddelande om överlåtelsen (denunliation) till upplagshållaren.

30 S innehåller bestämmelser om s, k, sloppningsräii och liknande befogenheter för säljaren av upplagd vara.

Som lidigare har nämnts gäller speciella regler (31-39 SS) beträffande pantsältning av upplagda varor.

Panträtt i upplagd vara stiftas enligt 31 S genom överlämnande av upplagspanibevis eller, om upplagsbevis har utfärdats ulan upplagspanibevis, genom överiämnande av upplagsbevisel, Panlförskrivningen måste ha formen av en överlålelse (indossamenl) av beviset som pant för fordran, I båda fallen gäller därutöver enligt 32 S resp, 39 S att överiåtelsen måsle tecknas på beviset, innehålla uppgift om fordringens storiek och vara undertecknad av panlsättaren. Om panlsättningen sker genom överiåtelse av upplagspanibevis tillkommer som ytteriigare förutsättningar för pantsätl-ningens giltighet all den antecknas även på upplagsbeviset och alt upplagshållaren förser upplagspanlbevisel med intyg om denna anteckning. Dessa regler syftar givelvis lill atl skydda tredje man, dvs, den som efler panlsättningen förvärvar upplagsbevisel.

Prop.1977/78:53                                                       9

1 33-39 SS finns vissa ytteriigare bestämmelser om pantsältning. Bl, a, regleras här den rätl som tillkommer innehavare av upplagsbevis alt fä förfoganderätt över pantsatta varor genom alt betala fordran för vilken upplagspanibevis har pantsatts. Vidare regleras den rält som tillkommer innehavare av pantförskrivet upplagsbevis eller upplagspanibevis alt fä varan såld på exekutiv auktion saml hans rätt lill betalning ur köpeskillingen. Härvidlag gäller alt bevisinnehavaren i princip har samma rält till betalning som den som innehar lös pant.

Den Jjärde huvudavdelningen i Jagen om upplagshus och upplagsbevis (40-42 SS) innehåller bestämmelser rörande bl, a, tillsynen över upplagshus som drivs med regeringens tillslånd. Tillsynen utövas av kommerskollegium, som årligen beträffande varje upplagshus skall föranstalta om granskning av dess ekonomiska ställning och skötseln av rörelsen. Granskningen utövas genom två granskningsmän. Regeringen kan meddela närmare föreskrifier om tillsynen saml under vissa förutsättningar förklara tillstånd för upplagshusrörelse förverkat. Slutligen finns i denna avdelning vissa särskilda föreskrifier om upplagshusrörelse som drivs av staten.

3 Kommerskollegiets framställning m. m.

I den promemoria som är fogad till kommerskollegiets skrivelse lill regeringen redovisas en av kollegiet verkställd ulredning om tillämpningen av lagen om upplagshus och upplagsbevis. Av promemorian framgår i huvudsak följande.

Sedan lagen trädde i kraft den 1 januari 1932 har fyra förelag erhållit lillslånd att inrätta upplagshus med rätl alt uifärda upplagsbevis nämligen

Göieborgs Frihamn AB             (Kungl. Maj:ts resolution den 26

februari 1932)

Stockholms Frihamn AB          (Kungl. Maj:ts resolution den 26

februari 1932)

AB Nyman & Schultz              (Kungl. Maj:ls resolution den 29

januari 1939)

Svenska Lastbil AB (Svelasl) för        (Kungl. Maj:ts resolutioner den 3 rörelse i Slockholm, Göteborg och     april 1959). Helsingborg

Göieborgs Frihamn AB utfärdade under åren 1944-1948 sammanlagt 11 upplagsbevis. Sedan år 1949 har bolaget inte utfärdat något sådanl bevis.

Slockholms Frihamn AB, som under åren 1945-1952 utfärdade sammanlagt 14 upplagsbevis, har sedan år 1953 inte utfärdat någol sådanl bevis.

AB Nyman & Schullz utfärdade under åren 1944-1967 elt inte obetydligt anlal upplagsbevis. Rörelsen synes ha hafl sin största omfattning kring mitten av 1950-lalet men visade därefter en stadigt nedåtgående tendens. Fr, o, m, 1962 utfärdade bolaget aldrig mer än 10 upplagsbevis per år och

Prop.1977/78:53                                                      10

fr. o, m, 1967 inte något bevis. Fr, o, m, år 1968 fanns det inte någol utelöpande bevis. Ar 1972 återkallades bolagets lillslånd för upplagshusrörelse på bolagels egen begäran (Kungl, Maj:ls beslut den 29 september 1972),

Svenska Lastbil AB (Svelasl) har aldrig utnyttjat de för bolaget meddelade tillstånden.

Kommerskollegium beslöt den 22 november 1961 atl inte vidare utse granskningsmän förde båda frihamnsbolagen, eftersom de då för länge sedan hade upphört att driva upplagshusrörelse. Bolagen ålades samtidigt all omedelbart underrälta kollegiet, om de åter log upp denna rörelsegren.

Som tidigare nämnts har kommerskollegium lill sin skrivelse fogat yttranden från de tre nuvarande innehavarna av tillstånd för upplagshusrörelse. Av deras yttranden framgår atl de inte längre anser sig ha behov av tillstånden. De har vidare givit uttryck för uppfattningen att lagen om upplagshus och upplagsbevis numera saknar betydelse.

Kommerskollegium har vidare givit in och i sin promemoria redovisat yttranden som kollegiet har inhämtat från Sveriges speditörförbund. Svenska bankföreningen, Sveriges exportråd, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund. Svenska kvarnföreningen, Lantbrukarnas riksförbund, Skånes spedilörförening och rikels handelskamrar. Handelskamrarnas yttrande har lämnais genom Svenska handelskammarförbundel, variämte särskilda yttranden har avgivits av vissa handelskamrar. Samtliga yttranden går ut på att lagen om upplagshus och upplagsbevis inte fyller något behov.

Enligt vad spedilörförbundel har anföri i silt yttrande lorde den främsta anledningen till alt upplagshusverksamhet inte förekommer vara atl det inte föreligger något egentligt behov av upplagsbevis. Förbundel har givit ut två formulär som används vid inlagring av gods, nämligen dels formulär lill lagerbevis, dels formulär lill mottagningsbevis vid lagring av gods. Lagerbeviset används enligt förbundel i de relativt sällan förekommande fall då uppdragsgivaren önskar överiåta eller pantsälta del inlagrade godset genom all överlämna dokument till förvärvare resp. panthavare. Mottagningsbeviset är däremol endast etl kvitto på del gods som har inlagils i lagret. Del ulgör alltså inte bevis om vilken kvantitet som vid varie lillfälle finns i lagret och kan därför enligt förbundel inte användas på samma säll som elt lagerbevis. Beträffande lagerbeviset har förbundel vidare framhållit all del visseriigen är omstritt om man ulan lagsliftning kan tillskapa en handling som möjliggör överiåtelse av egendom, som anges i handlingen, genom att själva handlingen överiämnas. Enligt förbundet får det emellertid anses atl lagerbeviset numera har förvärvat sådan karaktär. I vart fall har bruket av lagerbevis inte medfört några olägenheter i praktiken. Enligt förbundel bör det emellertid nämnas alt speditören enligt gällande avtalsvillkor kan göra gällande panlräll i det inlagrade godset inte bara för sådana koslnader som vilar "på sändningen" utan också föräldrefordringarsom härrör från tidigare uppdrag.

Prop. 1977/78:53                                                     H

s. k. kopplad panträtt. Detla innebär, har förbundel påpekat, all överiåtelse och pantsältning inte bör ske ulan att den tilltänkte förvärvaren eller panthavaren tar kontakt med speditören för atl få vela i vilken omfattning godset är belastat av speditörpanlrätt. Med hänsyn härtill kan enligt förbundet överiåtelse och pantsältning i själva verket lika gärna åstadkommas genom sådan underrättelse som avses i lagen (1936:88) om pantsältning av lös egendom som innehaves av tredje man.

Kommerskollegium har i sin promemoria redovisat vissa synpunkler i fråga om orsakerna till att lagen om upplagshus och upplagsbevis har kommil att utnyttjas i så liten omfattning. Kollegiet har härvid anfört alt omständliga stadganden rörande reglementen och lillsyn lorde ha föranlett speditörer och upplagshållare atl uifärda andra former av lagerbevis och mottagningsbevis som fyller samma funktioner som upplagsbevisen. Vidare har kollegiet framhållit atl ändringar i banklagstiftningen efler lagens tillkomst har medfört ökade möjligheter lill rörelsekrediler, all källor och former för finansiering har ökat i anlal saml all marknadsföring och disiribution radikalt har förändrats.

I sin skrivelse lill regeringen har kommerskollegium med hänvisning lill den verkställda utredningen anföri atl lagen om upplagshus och upplagsbevis enligt kollegiets mening f. n. saknar och förmodligen inom överskådlig framlid kommer att sakna praktisk belydelse. Kollegiet har därför föreslagit att gällande lillslånd alt inrätta upplagshus återkallas och alt lagen upphävs.

4 Remissyttrandena

De remissinstanser som har yttrat sig över kommerskollegiels framslällning instämmer i kollegiets förslag om upphävande av lagen om upplagshus och upplagsbevis eller lämnar förslagel utan erinran. Enligt vad Svenska Jbreiagares riksförbund uttalar i silt remissyttrande fyller lagen inte längre någon uppgifl för en fungerande handel. Sveriges redareförening framhåller all upplagsverksamhel enligt lagen hell saknar belydelse på grund av den genomgripande förändring som landels iransportslruktur har undergått, framför allt under det senaste årtiondet.

5 Föredraganden

Enligt lagen(1931:110)om upplagshus och upplagsbevis (ändrad 1973:229) kan staten och med regeringens tillstånd även bolag och vissa andra rättssubjekt inrätta och driva upplagshus med rätl all utfärda upplagsbevis beträffande upplagda varor. Upplagshus som drivs av annan än staten barett av regeringen fastställt reglemente och slår under tillsyn av kommerskollegium.

När lagen kom till väntades den bli av stor belydelse för handel, industri

Prop.1977/78:53                                                       12

och jordbruk. Redan själva upplagshusverksamheten beräknades medföra väsentliga ekonomiska fördelar som en rationell form för lagring av varor. Som än viktigare betraktades emellertid den med upplagshusverksamheten förenade möjligheten all utfärda upplagsbevis med eller utan upplagspanibevis. Med anlitande av dessa handlingar skulle upplagda varor på ell smidigt och betryggande säll kunna överiåtas och utnyttjas som säkerhel för kredit. Innehavet av upplagsbevis resp, upplagspanibevis, som är formbundna handlingar, har nämligen genom lagen i huvudsak likställts med besittning av de varor som anges i bevisen. Innehavet av bevisen har sålunda även sakrältsliga verkningar. Den som förvärvar upplagsbevis eller upplagspanibevis erhåller redan genom all han kommer i besittning av beviset ell omfattande skydd mol överiåtarens borgenärer och andra iredje män som kan ha anspråk på de upplagda varorna.

Kommerskollegium, som enligt vad som nyss nämndes är tillsynsmyndighet enligt lagen, har i skrivelse lill regeringen den 25 april 1977 föreslagit alt lagen om upplagshus och upplagsbevis skall upphävas. Till stöd härför har åberopats en av kollegiet verkställd ulredning rörande upplagshusverksamheten. Av denna utredning framgår att lagen aldrig har fått den betydelse för näringslivet som förutspåddes vid lagens tillkomst. Under årens lopp har endast fyra förelag meddelats tillstånd för upplagshusrörelse, Etl av förelagen har aldrig utnyttjat sitt tillslånd. Den upplagshusverksamhet som har bedrivits av de tre andra har varit av blygsam omfattning. Fr. o. m. år 1967 har något upplagsbevis inte utfärdals. Elt av tillstånden har ålerkallals på berörda förelags egen begäran. Staten bedriver inte någon upplagshusverksamhet.

Yttranden som kommerskollegium i samband med sin ulredning har inhämtat från bl, a, de tre nuvarande tillståndsinnehavarna, ett antal berörda intresseorganisationer och rikets handelskamrar ger samstämmigt ullryck för uppfattningen att lagen om upplagshus och upplagsbevis numera inte fyller något behov. Samma uppfattning redovisas av de remissinstanser som har ytlral sig över kollegiets framslällning.

Kommerskollegiels ulredning och de olika yttrandena ger inte några säkra hållpunkter för alt bedöma orsakerna lill alt lagstiftningen om upplagshus aldrig har fåll någon egentlig praktisk betydelse. Kollegiet har i sin utredning pekat på all lagens reglering av själva upplagshusverksamheten är osmidig. Kollegiet har ocksä hänvisat till de efler hand ökade möjligheterna lill rörelsefinansiering i andra former än genom varubelåning i den ordning som lagen medger samt till ändringar i marknadsförings- och distributionssystem. Även i elt remissyttrande har som orsak utpekats de genomgripande ändringarna i landets iransportslruktur. Sveriges speditörförbund har i yttrande lill kommerskollegium framhållit att det i praktiken inte föreligger någol behov av sådana upplagsbevis som regleras i lagen. Förbundel har i samband härmed berört de utan särskild lagstiftning tillkomna s. k. lagerbevis som i viss utsträckning kommer till användning vid omsättning av inlagrat gods.

Prop.1977/78:53

13

I della sammanhang finns anledning alt kort beröra andra möjligheter för den som har lämnai lös egendom i tredje mans besittning atl med verkan i olika hänseenden överiåta och pantsätta egendomen till annan.

Till en början kan då nämnas de frakträltsliga dokumenten konossement, järnvägsfraklsedel och fiygfraklsedel. Konossementet representerar sjötrans-porteral gods på väsentligen samma sätt som upplagsbeviset representerar upplagt gods. Godset kan alltså med verkan såväl mellan parterna som mot tredje man Överiåtas och pantsättas genom överiåtelse resp. panlsätlning av konossementet. Vissa möjligheter i dessa hänseenden ger också järnvägs-fraktsedeln (fraktsedelsdubbletten) och fiygfraktsedeln. Egenskapen alt representera godset är dock svagare utbildad hos dessa handlingar än hos konossement och upplagsbevis.

Vid sidan härav gäller som allmän regel atl överlåtelse av lös egendom som befinner sig i tredje mans besittning kan ges verkan mot överiåtarens borgenärer genom meddelande lill egendomens innehavare om överiåtelsen (s. k. denunliation). Enligt lagen (1936:88) om panlsätlning av lös egendom som innehaves av tredje man kan sådan egendom pantsättas antingen genom atl panlsättaren ger innehavaren meddelande om panlrältsulfäslelsen eller genom all panthavaren för innehavaren företer en skriftlig handling som visar alt panträtt har utfästs.

När del gäller de s. k. lagerbevisen är del tänkbart all de på grund av sedvana skulle kunna anses på sådanl säll representera del gods för vilket de ulfärdas att en verksam överiåtelse eller panlsätlning av godset kan åstadkommas enbart genom överiämnande av lagerbevis. Bedömningen härav kan vara beroende av lagerbevisets särskilda typ och innehåll. Det har sålunda uttalats atl del kan vara av belydelse om lagerbevis av ulfärdaren har försetts med en utlrycklig värdepappersklausul, dvs. en klausul enligt vilken ulfärdaren är förhindrad att utlämna del inlagrade godset lill annan än den som innehar beviset (Hull, Lärobok i värdepappersräit, 6 uppl. 1969 s. 164).

Enligt min mening har del blivit övertygande visatall lagen om upplagshus och upplagsbevis har upphört att fylla något praktiskt behov. Affärs- och näringsliv har uppenbariigen aldrig betraktat lagen som särskilt ändamålsenlig-

Med hänvisning till vad jag har anfört nu föreslår jag atl lagen om upplagshus och upplagsbevis upphävs. Detta föranleder en följdändring i 17 S lagen (1934:437) för Sveriges riksbank (lagen ändrad senast 1977:686),

Del torde f. n, inte finnas något upplagsbevis ulelöpande. Vidare saknas anledning anla att något sådanl bevis kommer att utfärdas under liden intill dess lagen om upplagshus och upplagsbevis har blivit upphävd. Övergångsbestämmelser bör alltså kunna undvaras.

Jag vill slutligen anmäla att del enligt min mening inte är erforderiigl att regeringen, såsom kommerskollegium har föreslagit, genom särskilt beslul återkallar de nu gällande tillstånden för upplagshusrörelse. Tillstånden är

Prop. 1977/78:53 14

grundade på lagen och lorde därmed upphöra att gälla samtidigt med denna,

6  Upprättade lagförslag

I enlighet med del anförda har inom justitiedeparlemenlel upprättals förslag lill

1,   lagom upphävande av lagen (1931:110)om upplagshus och upplagsbevis,

2,   lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank,

Förslagel under 2, har upprättals i samråd med chefen för ekonomideparlementet,

7  Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen all antaga förslagen,

8  Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslular atl genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.