om tillfälliga regler för insättning på skogskonto

Proposition 1979/80:173

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1979/80:173

Regeringens proposition 1979/80:173

om tillfälliga regler för insättning på skogskonto;

beslutad den 10 april 1980.

Regeringen föreslår riksdagen iitt anla del förshig som har upptagils i bifogade utdrag iiv regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

Bristen på virkesrnvara gör att skogsindustrin f. n. inle fullt ut kan dra fördel av en stnrk interniilionell efterfrågnn. Obiilansen på den svenska virkesmarknaden leder lill förlorade exportintäkter, höga virkespriser oeh i vissa fiill till svårigheter alt upprälthiillii sysselsiitiningen inom skogsindustrin.

I propositionen föreslås en tillfiillig ökning av möjligheterna till insättning på skogskonto. Förslaget syftar lill all slimulerii enskildii skogsägare lill ökade avverkningar. Enligt försliigel skall det högsta insiittningsbeloppel höjas från 60 % tiil 80 % av köpeskillingen för sålda rolposler oeh från 4(1 9r till 60 % av köpeskillingen för leveransvirke resp. saluvärdet iiv uttiignii skogsprodukter. De höjda proeentsalserna är avseddii att lillämpas vid 1981 oeh 1982 års tnxeringar och gälla skogsintiikter som hänför sig lill liden den 1 janunri 198()-den 30 juni 1981.

1 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 173

Prop.  1979/80:173 2

Förslag till

Lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto

Härigenom föreskrivs följnnde.

I fråga om intäkt av skogsbruk som hänför sig till perioden den 1 januari 1980-den 30 juni 1981 gäller- i stället för bestämmelserna i 2 § första-tredje styckena skogskonlolngen (1954:142) - vid 1981 oeh 1982 års tnxeringnr att uppskov medges med högsl elt belopp motsvarande summan av

1.   åttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har iivyllrnls genoin upplålelse av avverkningsrätt,

2.   sextio procenl av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

3.   sextio procent av saluvärdet iiv skogsprodukter, som under beskiitt-ningsårel har utlagits för föriidling i egen rörelse.

Denna lag triider i kraft två veckor efler den dng, då lagen enligt uppgift pa den har utkommit från trycket i Svensk förfiittningssnmling.

Prop.  1979/80:173

BUDGETDEPARTEMENTET

Uidrag PROTOKOLL

vid regeringssanitniintriide 1980-04-10

Närvarande: statsministern Fälldin, ordföriinde, och stnlsråden Mundebo. Wikström, Friggebo. Dahlgren. Äsling. Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm. Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om tillfälliga regler för insättning på skogskonto

1 Inledning

Skogsindustrin är traditionellt en av våra mest konjunkturkänsliga branscher. Svängningarna i konjunkturen hnr under 197()-talei varil osedvanligt kraftiga. Normalt brukar konjunkluranpassningen av avverkningarna i första hnnd falln på de enskilda skogsägarna (fysiska personer, dödsbon och fnmiljestiftelser). När skogsindustrin i slutet nv är 1978 gick in i en bättre konjunktur ökade emellertid inte virkesutbudet frän det enskilda skogsbruket i takt med efterfrågan. För att bl. a. stimulera de enskilda skogsägarna till ökade avverkningar beslutade riksdagen våren 1979 att anslå 150 milj. kr. för bidrag till gallring av skog (prop. 1978/79:199, JoU 38, SkU 53, rskr 427 och 428, SFS 1979:486 och 595). Gallringsbidraget har nyligen föriängts och gäller nu t. o. m. första halvåret 1980 (prop. 1979/80:101 s. 17, .ToU 28, rskr 166, SFS 1980:67).

Virkessäsongen 1977/78 avverkades totalt knappt 60 milj. m' sk eller ungefär 15 milj. m' sk mindre än den beräknade årliga skogstillväxten. Avverkningarna har därefter- trots det förbättrade konjunkturläget - legat kvar på en låg nivå. Skogsstyrelsens senaste prognos pekar mot en avverkning under säsongen 1979/80 om en 63 milj. m' sk. Detta kan jämföras med skogsindustrins råvaruförbrukning som vid fullt knpaeitetsutnviljande uppgår till 80-85 milj. m' sk.

Det låga virkesutbudet hnr gjort det svart för många skogsindustriföretag att kinra virkesförsörjningen för löpande produklion. Såväl massaindustrin som sågverken har drabbats. Till följd av virkesbrislen har importen av virke ökat  samtidigt  som   lagren   har  minsknt.   Under  det   senaste   året   hnr

Prop.  1979/80:173                                                                   4

iiiiissnvedsliigren halverats medan lagren av sågtimmer gått ned med 20-25 %,

Under inneviirande virkessiisong hiir priserna för niiissiived oeh sågtimmer stigit med ca 10 % för lundet som helhet jiimfört med prisernii toregäeiide siisong. Dessutom har induslrin länniiit särskilda leveranspremier. De prishöjningar oeh leveriinspremier som förekommit har dock inte varil tillräckliga för iitt fn upp virkesulbudel till en liilfredsslällande nivå.

Skogskonjunktureii är fortfarande stark. En mer miirkbiir avmattning viintiis inle förrän tidigast i början av ar 1981. Skogsindustrins behov iiv virke kommer således iitl yllerligiire en lid ligga på en hög nivå oeh klart överstiga den avvcrkningsvolym som f. n. kan förutses.

2 Föredragandens överväganden

Av den redogörelse jag har lämnat friimgår alt etl ökat utbud av virke skulle görn det möjligt för skogsindustrin ntt bättre ulnyllja etl gynnsamt inlernationellt marknadsläge. En otillräcklig virkesförsörjning medför bortfall av exportintäkter och risk för förlust av marknadsandelar. Bortfallet av exportintäkter kan - om avverkningarna stannar på nivån 60-65 milj. m' sk - uppskattas till flera miljarder kr. för år 1980. Till detla kommer att bristen på virkesråvara kan ledn till ntt skogsindustrin tvingas att genomföra friställningar och oplanerade driftsinskränkningar som inte kan motiveras av önskemålet om en bättre bnlans mellan skogstillväxt och industrikapacitet.

Mot denna bakgrund framstår det som angeläget att fä till stånd en ökning av avverkningarna. En sådan ökning måste givetvis hållas inom den ram som skogsvårdslagstiftningen medger. Under sennre år har det allmänna oeh bolngen på vissa skogsinnehnv nvverkat väsentligt mer än tillväxten och denna utveckling kan inle fortsätta. De ökade avverkningar som nu bör komma till stånd måste av bl. a. detta skäl avse det enskilda skogsbruket.

Virkesutbudet påverkas av både konjunkturella och strukturella faktorer. Till den förra kategorin hör priser och prisförväntningar oeh till den senare kategorin ägarförhållanden inom skogsbruket. Det ingår i virkesförsörj-ningskominilléns (I 1979:18) uppdrag alt belysa dessa orsnkssnmnianhang och föreslä åtgärder som i etl längre perspektiv knn förbättrn balansen på virkesmarknaden inom ramen för den av statsniaklernn fastlagda skogspolitiken. Uppdraget omfattar även åtgärder pä skogsbeskattningens omräde. Kommittén hnr inlett sitt arbete men kommer inte alt kunna lägga fram förslag i sådan tid ntl det kan fn någon betydelse för nvverkningarna under den nu rådnnde högkonjunkturen.

Virkesförsörjningskommittén skall i sitt arbete inrikta sig pn fiirliällandena inom det enskilda skogsbruket. De enskilda skogsägarna utgör i det här sammanhanget ingen enheilig grupp. Skogen spelar exempelvis en annan roll för de skogsägare som driver ell kombinerat jordbruk och skogsbruk än för

Prop.  1979/80:173                                                                  5

de skogsägare som driver enbart skogsbruk. Inom den sennre gruppen finns etl stort antal som inte är beroende av skogen för sin försörjning. Det är sannolikt att denna kategori av skogsägnre i sitl nvverkningsbeieende mer än iindra enskilda skogsiignre påverkas av fiiklorer som virkesprisförviinliiingar oeh skatteeffekter vid avverkningar.

I detta sammanhang finns del anledning att erinra om den omläggning av skogsbeskattningen som beslutades förra ärel (prop. 1978/79:204, SkU 54, rskr 392, SFS 1979:500 oeh 501). Enligt de nya reglerna, som i princip skall tillämpas på all (örsaljning av skog som sker efter årsskiftet 1979/SO, kan skogsägare fä avdrag vid skogsuttag intill en viss gräns utan atl förebringa en omfattande utredning. Reglerna är därmed betydligt enklare alt tillämpa än vad som var fallet i det gnmln nvdrngssystemet. Därtill kommer atl ålskilliga skogsägare i siiniband med övergången till ett nylt avdragssyslem fått vissa möjligheter till avdrag som de tidigare saknat.

Det finns skäl iitt antn ntt det nyii avdragssystemel - framför allt under de förstn åren efter övergången - får en awerkningsstimulernnde effekt. Slorieken av denna effekt är i hög grad beroende av i vilken utsträckning skogsägarna kan informeras om innebörden av de nya reglerna. Under den gångna hösten och vintern har information om skogsbeskattningen - liksom om den nya skogspolitiken - lämnats av berörda organisaiioner. Jag har erfarit alt organisationerna kommer ntl öka sina insatser i delta avseende, något som jag hälsar med tillfredsställelse. Med hänsyn lill storleken nv virkesbristen nnser jag emellertid att ytterligare åtgärder måste tillgripas för att snabbt åstadkomma den önskvärda ökningen av avverkningarna.

Jag har redan nämnt att virkesförsörjningskommittén f. n. prövar vilkn styrmedel som knn användns för ntt påverka nvverkningarna. Först när kommitténs förslag föreligger kommer statsmakterna att ha ett underlag för att bedöma effekterna av nya och mer ingripande åtgärder. Åtgärder av sådant slag bör därför undvikas tills vidare.

Mot den nu redovisade bakgrunden föreslår jag - efter samråd med cheferna för jordbruks- och industridepartementen - att en stimulans till ökade avverkningar ges i form av en justering av skogsbeskattningsreglerna. Närmare bestämt föreslår jag att den nndel nv skogsintäkterna som får satins in på skogskonto tillfälligt höjs. En fördel med att koppla stimulansen till skogskontosystemet är att detta kan utnyttjas bara av enskilda skogsägare. En annan fördel är att systemet är väl känt av såväl sknttskyldign som taxeringsmyndigheter och banker. Vidare är en höjning av insättningsrätten i första hand av intresse för skogsägare som inte kan utnyttja det nya avdragssystemet. Det finns anledning att här påpeka att en höjning av insättningsrätten inte hnr karaktär av nägon definitiv skattelättnad. Skogskontoreglerna tjänar i stället ett inkomstutjämnande syfte.

Skogskontolagen (1954:142) omfattar fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser (enskilda skogsägare). Delägare i handelsbolag oeh delägare i dödsbo, som skattemässigt behandlas som handelsbolag, kan dock inte

Prop.  1979/80:173                                                                  6

utnyttja lagstiftningen för inkomst som han får i egenskap av delägare i bolaget eller dödsboet. Skogskontoingen är uppbyggd på det sättet :itl den skatiskyldige medges uppskov vid inkomsltiixeringen för viss del av besknttningsårets skogsintäkter under förutsättning atl motsviirande belopp sätts in pä konlo i bank (skogskonto). Normalt medges uppskov med högst 60 % av köpeskillingen för såldn rotposter och 40 % av köpeskillingen för leveransvirke och värdel nv uttag till egen rörelse. I de fall då avverkning måste lidigareläggas på grund av skador på skogen får insättning ske med högst 80 % resp. 50 %. Det lägsla uppskovsbeloppet är fr. o. m. 1981 års taxering 5 000 kr. Besknttningen nv insntta medel och upplupen ränta sker vid uttag från kontot. Insättnren fär tn ut medlen tidigast fyrn månnder efler insättningen. Medel som inte hnr tagits ut tidigare skall belnlns åter till insättaren - och därmed beskatias - efter tio är.

En åtgärd för att under en begränsad tid stimulera lill ökat uttag av skog bör utformas så att den del av köpeskillingen för säld skog, som får sättas in på skogskonto, höjs under en viss period. En höjning av de normala procentsatserna bör leda till att en del skogsägare tidigarelägger sina planerade skogsuttag eller säljer ytterligare skog. I nuvarande läge är det mest angeläget att stimulera leveransförsäljningarna. Insättningsrätten bör därför höjas relativt setl mer för leveransvirke än för rotposter. Enligt min mening bör insättningsrätten höjas för rotposter från 60 % till 80 % och för leveransvirke och uttag till egen rörelse från 40 % till 60 %.

En given förutsättning är att de förmånligare insätlningsreglerna skall gälla bara under en viss begränsad period. Det kan i och för sig anföras skäl för att endast de skogsägare som under denna period sluter avtal om försäljning av skog skall få dra fördel av den höjda insättningsrätten. En sädnn lösning ger emellertid upphov till kontrollproblem. Vidare kan avtalsvillkoren vara ulformade så att det - vid bedömningen om de förmånligare reglerna bör få tillämpas-ter sig naturlignre att utgå från t. ex. tidpunkten för avverkningen än avtalsdagen.

Den klart enklaste lösningen är att knyta den höjda insättningsrätten lill de intäkter av skogsbruk som skall redovisas under perioden. Enligt min mening tillgodoser en sådan lösning också de krav som man i detta sammanhang kan ställa. Det förhållandet att vissa äldre rotpostförsäljningar knn komma att förmänsbehandlas- till följd av specialregeln om att beskattning får ske de år då försäljningslikviden inflyter - bör inte tillmätas för stor betydelse. I fråga om rotpostavtal som sluts under perioden vill jag erinra om ntt skogsägaren alltid har möjlighet att omedelbart ta upp hela likviden till beskattning, oavsett vid vilka tidpunkter belalning skall erläggas.

Av bl. a. taxeringstekniska skäl bör den förmånsbehandlade perioden inledas den 1 januari 1980. Med hänsyn till den konjunkturbild, som nu kan överblickas, är det givel atl perioden skall omfatta åtminstone hela nr 1980. Vid 1981 års laxering bör därför inga kontrollproblem uppkomma i det helt övervägande antalet fall dä skogsägarna har kalenderår som beskattningsår.

Prop. 1979/80:173                                                                   7

För ntt syftet med åtgärden sknll uppnås bör perioden dock sträckn sig en brn bit in på 1981 och täckii så stor del av virkesåret 1980/81 som möjligt. Jag föreslår att sluttidpunkten sätts till den 30 juni 1981. Med en sådiin lösning uppkommer i och för sig åtskilliga av de problem som undviks vid 1981 ars taxering i stället vid 1982 års laxering. Skaltskyldigii som har beskattningsår som sammanfaller med kalenderåret 1981 kan alllsä bli tvungna ntt i sambnnd med 1982 års tnxering särbehnndla de skogsinläkter som hänför sig till beskattningsårets första hälft. I praktiken torde dock uppdelningen av skogsintäkterna inte vålla några allvarligare problem.

Jag har här utgått frän att den höjdn insättningsrätten skall tillämpns barn vid 1981 och 1982 års taxeringar. En skogsägare som har beskattningsår den 1 maj - den 30 april kan med en begränsning till 1981 och 1982 års taxeringar inte utnyttja de förmånligare reglerna för intäkter som belöper på tiden maj-juni 1981. Jag anser det emellertid inte motiverat ntt för specialfall av detta slag låta den höjda insättningsrätten gälla också vid 1983 års taxering.

Sammanfattningsvis innebär milt förslag till tillfälligl ändrade skogskontoregler att en enskild skogsägnre vid 1981 och 1982 års taxeringar kan få uppskov i fråga om intäkter som hänför sig till tiden den 1 januari 1980 - den 30 juni 1981 med högst 80 % av köpeskillingen för avverkningsrätter oeh högst 60 % av köpeskillingen för leveransvirke och saluvärdet av egnn uttag. De höjda procentsatserna får betydelse också för en skogsägare som har drabbats av skador på skogen och som f. n. kan få uppskov med 80 % resp. 50 %. Under den nktuelln perioden kan en sådan skogsägare enligt förslaget få uppskov med 60 % av ersättningen för en leveransförsäljning.

En tillfällig höjning av uppskovsrätten i enlighet med mitt förslag medför med ett isolerat betraktelsesätt ett visst skattebortfall vid 1981 och 1982 års taxeringar. Detta bortfall torde dock kompenseras av de skatteintäkter som följer av ökade avverkningar. Jag vill också erinra om att de insatta medlen kommer att besknttas när de - senast när tioårsperioden gått till ända - tas ut från skogskontona. Några statsfinnnsielln skäl att komplettera höjningen av insättningsutrymmet med en avgift e. d. finns därför inte.

Med hänsyn till frågans beskaffenhet är det enligt min mening inte motiverat att inhämta lagrådets yttrande över lagförslaget.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta inom budgetdepartementet upprättat förslag till lag om lillfälliga regler för insättning på skogskonto.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

GOTAB 64929    Siockholm IWIl