Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
Prop. 1977/78: 83 Regeringens proposition
1917/18: 83
om tillämpning i fråga om Sydafrika av lagen (1971:176) om
vissa internationella sanktioner;
beslutad den 29 december 1977.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
STAFFAN BURENSTAM LINDER
Propositionens huvudsakliga innehåll
Förenta Nationernas säkerhetsråd har den 4 november 1977
antagit en resolution med beslut om vissa sanktioner mot Sydafrika. Till
efterkommande av resolutionen har regeringen den 15 december 1977 förordnat
att lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner skall tillämpas i
fråga om Sydafrika. 1 propositionen föreslås att riksdagen godkänner regeringens
förordnande.
1 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 83
Prop.1977/78:83
Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1977-12-29
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ahlmark. Romanus, Turesson. Gustavsson, Antonsson, Mogård,
Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam
Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande: statsrådet Burenstam Linder
Proposition om tillämpning I fråga om Sydafrika av lagen
(1971:176) om vissa internationella sanktioner.
Enligt Förenta Nationernas stadga (prop. 1946:196) kan FN:s
säkerhetsråd under vissa förhållanden antaga resolutioner om sanktioner av
icke militär art för upprätthållande av internationell fred och säkerhet.
Sådana resolutioner kan ges formen av beslut eller rekommendation. Stat som är
medlem i FN är enligt FN:s stadga skyldig att godta och verkställa säkerhetsrådets
beslut om sådana sanktioner. En rekommendation av rådet om sanktioner är
däremot en uppmaning till medlemsstaterna utan beslutets bindande kraft.
För att ge regeringen möjlighet att snabbt vidta åtgärder
i den mån sådana påkallas med anledning av beslut eller rekommendation som har
meddelats av Förenta Nationernas säkerhetsråd antogs år 1971 lagen (1971:176)
om vissa internationella sanktioner. Denna lag är en s. k. fullmaktslag som
formellt är i kraft men som endast kan tillämpas för att fullfölja
säkerhetsrådets beslut eller rekommendationer. Det ankommer på regeringen att
föreskriva aU lagen skall tillämpas. Har lagen satts i tillämpning ger den
regeringen bemyndigande att införa olika sanktioner t. ex. förbud mot export
till eller import från blockerad stat.
Föreskrift om tillämpning av lagen skall underställas
riksdagens prövning inom en månad från utfärdandet, eller om riksmöte inte
pågår, inom en månad från början av nästkommande riksmöte. Om underställning
inte sker inom angiven tid eller om riksdagen inte inom två månader godkänner
regeringens föreskrift förfaller denna.
Prop.
1977/78:83 3
Regeringen har tidigare genom förordningen (1971:177) om
tillämpning i fråga om Rhodesia av lagen (1971:176) om vissa internationella
sanktioner' föroidnat att 3S, 4S 1,3 och 4, 5-8 §S samt 15 S nämnda lag skall
äga till-lämpning med anledning av vissa resolutioner av säkerhetsrådet rörande
Rhodesia (jfr prop. 1971:77, UU II, rskr
167). Samtidigt har regeringen i kungörelsen (1971:178) om vissa sanktioner mot
Rhodesia meddelat vissa förbud m. m. i enlighet med säkerhetsrådets
resolutioner.
Förenta Nationernas säkerhetsråd har med anledning av den
sydafrikanska regeringens apartheidpolitik och de därav föranledda
förhållandena i Sydafrika i olika resolutioner uppmanat alla stater att hindra
vapenleveranser o. d. till Sydafrika. Den 7 augusti 1963 uppmanade rådet alla
stater att upphöra med försäljning och transport av vapen, ammunition och alla
slags militära fordon till Sydafrika. 1 en resolution den 4 december 1963
uppmanades alla stater vidare att upphöra med försäljning och transport av
utrustning och materiel för tillverkning och underhåll av vapen och ammunition
i Sydafrika. Uppmaningarna i dessa båda resolutioner bekräftades av
säkerhetsrådet i en resolution den I8juni 1964. 1 de tre nu nämnda resolutionerna
framhöll rådet, att situationen i Sydafrika allvarligt stör internationell
fred och säkerhet. Den 23 juli 1970 antog rådet ytterligare en resolution om
vapenembargo mot Sydafrika, vari rådet uttalade att situationen i landet utgör
ett potentiellt hot mot internationell fred och säkerhet. I resolutionen
bekräftades 1963 och 1964 års rekommendationer och uppmanades alla stater att
stärka vapenembargot genom vissa åtgärder. Staterna rekommenderas vidare att
inte leverera fordon och utrustning att användas av Sydafrikas krigsmakt eller
paramilitära organisationer, att upphöra med leveranser av reservdelar till
sädana fordon och sådan utrustning samt att återkalla alla licenser och
militära patent som har beviljats den sydafrikanska regeringen eller
sydafrikanska bolag för tillverkning av vapen och ammunition, luftfartyg och
örlogsfartyg eller andra militära fordon och att avhålla sig från att vidare
bevilja sådana licenser och patent. Vidare rekommenderades staterna att hindra
investeringar eller tekniskt bistånd för tillverkning av vapen och ammunition,
luftfartyg och örlogsfartyg eller andra militära fordon. Alla de nu nämnda
resolutionerna är av rekommenderande natur och således formellt inte bindande
för staterna.
Sverige har emellertid för sin del såtillvida uppfyllt
rådets resolutioner alt tillstånd till export av krigsmateriel till Sydafrika
undantagslöst vägrats. För utförsel av krigsmateriel krävs nämligen tillstånd
av chefen för handelsdepartementet eller av regeringen. I kungörelsen
(1949:614) angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel anges genom
en uppräkning vilka slag av materiel som här skall anses vara krigsmateriel.
Vidare fordras i vissa fall där materielen kan ha fredlig användning,
exempelvis vissa fordon, att den för att klassificeras som krigsmateriel skall
vara utformad för militärt bruk.
' Förordningens rubrik ändrad genom SFS 1977:1128. 11 -Riksdagen 1977178. I saml. Nr
83
.. /«:83 4
Säkerhetsrådet antog den 4 november 1977 en resolution
innefattande bindande beslut om sanktioner mot Sydafrika beträffande bl. a.
vapenexport. Resolutionen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga
I.
1 resolutionen uttalar rådet inledningsvis sin allvarliga
oro för att Sydafrika står på tröskeln till att framställa kärnvapen. Vidare
uttalar rådet sitt starka fördömande av den sydafrikanska regeringen fördess
förtryck, dess utmanande vidmakthållande av apartheidpolitiken och dess angrepp
mot angränsande självständiga stater. Rådet erinrar också om sina tidigare resolutioner
angående ett frivilligt vapenembargo mot Sydafrika och säger sig vara övertygat
om alt i första hand ett obligatoriskt vapenembargo behöver tillgripas av alla
stater mot Sydafrika.
Säkerhetsrådet, som förklarar att det handlar med stöd av
kap. VII i Förenta Nationernas stadga, fastslår i paragraf 1 i resolutionen att
med beaktande av den sydafrikanska regeringens politik och handlingar Sydafrikas
förvärv av vapen och liknande materiel utgör ett hot mot upprätthållandet av
internationell fred och säkerhet.
Paragraf 2 i resolutionen innehåller beslut om att alla
stater skyndsamt skall upphöra med att förse Sydafrika med vapen och liknande
materiel, däri inbegripet bl. a. halvmilitär polisutrustning samt alt de också
skall upphöra med att tillhandahålla utrustning och förnödenheter samt med all
bevilja licenser för tillverkning eller underhåll av sådan materiel.
1 paragraf 3 anmodas alla stateratt se över befintliga
kontrakt och beviljade licenser angående tillverkning och underhåll av vapen m.
m. i syfte att bringa dessa att upphöra. Paragraf 4 innehåller beslut om att
alla stater skall avstå från varje samarbete med Sydafrika i fråga om
framställning och utveckling av kärnvapen.
Till efterkommande av säkerhetsrådets resolution föreskrev
regeringen den 15 december 1977 i förordning (1977:1126) om tillämpning i fråga
om Sydafrika av lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner att 3§, 4 S
I -3 samt 5 § i lagen skall tillämpas i fråga om Sydafrika. Samma dag ut-lärdade
regeringen vidare med stöd av nämnda lag förordning (1977:1127) om vissa
sanktioner mot Sydafrika. Dessa båda förordningar bör fogas till protokollet i
detta ärende såsom bilaga 2 och 3.
De bestämmelser i lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner som därigenom träder i tillämpning har följande lydelse.
3
§ Konungen får
meddela förbud att från riket utföra vara avsedd att utföras till blockerad
stat och förbud att till riket införa vara som härrör från blockerad stat.
4
§ Konungen får
meddela förbud att
1.
till blockerad
stat införa vara,
2.
inom blockerad
stat tillhandahålla vara avsedd för verksamhet av ekonomisk an.
Prop.
1977/78:83 5
3. utanför blockerad stat tillhandahålla vara avsedd för
verksamhet av ekonomisk art som drives från den blockerade staten,
4.------
5 § Konungen får meddela förbud att vidtaga åtgärd som är
ägnad att främja enligt 3 eller 4§ förbjudet förfarande och som innebär
1.
tillverkning,
bearbetning, sammansättning, installering, underhåll eller reparation av vara
eller lämnande av tekniskt bistånd till sådan åtgärd,
2.
lastning,
lossning, transport eller mottagande till förvaring av vara eller
tillhandahållande av transportmedel eller av utrustning eller förnödenhet för
transport,
3.
överlåtelse
eller förvärv av vara, upplåtelse eller förvärv av särskild rätt därtill eller
meddelande av försäkring därå eller rättshandling som avser i I eller 2 nämnd
åtgärd beträffande vara,
4.
överlåtelse
eller förvärv av uppfinning eller upplåtelse eller förvärv av särskild rätt
därtill, eller
5.
lämnande eller
förmedlande av uppdrag för åtgärd som anges i 1-4.
Den av regeringen utfärdade förordningen (1977:1127) om
vissa sanktioner mot Sydafrika omfattar krigsmateriel och liknande materiel. 1
I § förordningen anges att med detta begrepp avses i detta sammanhang dels sådan
materiel som är särskilt förtecknad i bilaga till kungörelsen (1949: 614)
angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel dels motsvarande
materiel utformad för polisiärt bruk. Viss förtecknad materiel utgör enligt
nämnda bilaga krigsmateriel endast under förutsättning att den är utformad för
militärt bruk. I den mån sådan materiel till följd av att denna förutsättning
saknas icke är krigsmateriel men är utformad för polisiärt bruk innefattas den
under kategorin "'motsvarande materiel utformad för polisiärt bruk".
Med denna definition avses att hindra att Sydafrika förses med vad som i
resolutionen benämns som halvmilitär polisutrustning (paramilitary police equipment).
Vid bedömningen av huruvida viss materiel skall anses utformad för polisiärt
bruk får ställas motsvarande krav som f. n. gäller enligt kungörelsen
(1949:614) angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel dvs. att
materielen med hänsyn till sin polisiära användning skall ha konstruerats,
utrustats eller ändrats på sådant sätt att den påtagligt avviker från
motsvarande civila materiel. Slutligen avses med krigsmateriel och liknande
materiel även förnödenheter särskilt avsedda för tillverkning eller underhåll
av sådan materiel. Förnödenheter har härvid samma innebörd som benämningen vara
i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner dvs. varje materiellt
ting av lös egendoms natur samt elektrisk kraft.
1 2 och 3 SS förbjuds utförsel från Sverige och införsel
till Sydafrika av krigsmateriel och liknande materiel. I 4§ förbjuds att inom
Sydafrika tillhandahålla krigsmateriel och liknande materiel genom upplåtelser
av licenser för tillverkning eller underhåll av sådan materiel. Förordningens 5§
motsvarar 5 S i lagen om vissa internationella sanktioner med de begränsningar
som föranleds av resolutionen. Slutligen ges i 6S vissa processuella
bestämmelser rörande förordningens tillämpning.
Prop.1977/78:83 6
Med dessa bestämmelser är resolutionens bindande krav
uppfyllda. För att också efterkomma resolutionens anmaning till staterna atl se
över alla eventuellt befintliga kontrakt och beviljade licenser angående
tillverkning och underhåll av krigsmateriel i syfte att bringa sädana att
upphöra har jag uppdragit åt krigsmaterielinspektören att infordra underlag
härför. Detta arbete har redan påbörjats.
Förordningen (1977:1126) om tillämpning i fråga om
Sydafrika av lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner utfärdades
den 15 december 1977 och träder i kraft den 1 januari 1978. Den samtidigt
utfärdade förordningen (1977:1127) om vissa sanktioner mot Sydafrika träder
likaså i kraft den I januari 1978. Förordningen omfattar förfaranden enligt
avtal som har slutits efter den 4 november 1977 dvs. den dag då säkerhetsrådet
antog resolutionen.
Förordningarna förfaller emellertid om inte regeringens
beslut att sätta lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i
tillämpning i fråga om Sydafrika inom en månad från utfärdandet har
underställts riksdagen för prövning av frågan huruvida det skall bestå och om
det inte inom två månader därefter gillas av riksdagen.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna regeringens förordnande att 3 §. 4 S 1-3 samt
5 S lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner skall tillämpas i
fråga om Sydafrika.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som
föredraganden har lagt fram.
Prop.1977/78:83
Säkerhetsrådets resolution 418 (1977) den 4 november 1977
7 liilaua
I
The Seciirily
Council,
Recalling its resolution 392 (1976) strongly condemning the
South African Government for its resort to massive violence against and killings
of the African people, including schoolchildren and students and others opposing
racial discrimination, and calling upon that Government urgently to end violence
against the African people and take urgent steps to eliminate apartheid and racial
discrimination,
Recogniziiig that the military build-up and persistent acts
of aggression by South Africa against the neighbouring States seriously disturb
the security of those States,
Fiirthcr recognizing that the ex-isting arms embargo must
be strengthened and universally appli-ed, without any reservations or qualifications
whatsoever, in order to prevent a further aggravation of the grave situation in
South Africa.
Taking note of the Lagos Decla-ration for Action against
Apartheid (S/12426),
Gravely concerned that South Africa is at the threshold of
prod-ucing nuclear weapons,
Strongly condemning the South African Government for its acts
of repression, its defiant continuance of the system oi apartheid and its
attacks against neighbouring inde-pendent States,
Considering that the policies and acts of the South African
Government are fraught with danger to in-ternational peace and security,
Recalling its resolution 181 (1963) and other resolutions con-cerning
a voluntary arms embargo against South Africa,
Convinced that a mandatory arms embargo needs to be universally
applied against South Africa in the first insiance.
Säkerhetsrådet.
Som erinrar
om sin resolution 392 (1976), vilken starkt fördömer Sydafrikas regering för
att den tillgriper massivt våld mot och mord på det afrikanska folkel, däri
inbegripet skolbarn och studerande och andra som motsätter sig rasdiskriminering,
och vilken uppmanar denna regering att med det snaraste upphöra med våldet mot
det afrikanska folket och vidtaga omedelbara åtgärder för att avskaffa apartheid
och rasdiskriminering.
Som erkänner, att Sydafrikas militära uppbyggnad och ständiga
aggressionshandlingar mot omgivande stater allvarligt stör dessa staters
säkerhet.
Som vidare erkänner, att det rådande vapenembargot måste
förstärkas och tillämpas allmänt utan några som helst reservationer eller
inskränkningar för att hindra att den allvariiga situationen i Sydafrika ytteriigare
förvärras.
Som beaktar Lagos-deklaratio-nen för åtgärder mot
apartheid (S/12426),
Som är allvarligt oroat över att Sydafrika står på
tröskeln till kärnvapenframställning.
Som starkt fördömer Sydafrikas regering för dess
undertryckande åtgärder, dess utmanande vidmakthållande av aparthcidsysteinel
och dess angrepp mot angränsande, självständiga stater.
Som anser, att den sydafrikanska regeringens politik och
åtgärder riskerar internationell fred och säkerhet.
Som erinrar om sin resolution 181 (1963) och övriga
resolutioner rörande frivilligt vapenembargo mot Sydafrika,
Som är övertygat om att i första hand ett obligatoriskt
vapenembargo måste tillämpas allmänt mot Sydafrika,
Prop.1977/78:83
8
Aciing therefore under Chapter VII of the Charter of the
United Nations,
\. Deierniines. having regard to the policies and acts of the
South African Government, that the ac-quisition by South Africa of arms and related
materiel constitutes a threat to the maintenance of International peace and security:
2. Decides that all States shall cease
forthwith any provision to South Africa of arms and related materiel of all types.
including the sale or transfer of weapons and ammunition, military vehicles
and equipment. paramilitary police equipment, and spare parts for the aforementioned,
and shall cease as well the provision of all types of equipment and supplies,
and grants of licensing arrangements, for the manufacture or maintenance of the
aforementioned:
3. Calls on all States to review, having
regard to the objectives of this resolution, all existing con-tractual arrangements
with and li-cences granted to South Africa re-lating to the manufacture and maintenance
ofarms, ammunition ofall types and military equipment and vehicles, with a view
to terminating them;
4. Further decides that all States shall
refrain from any co-operation with South Africa in the manufacture and development
of nuclear weapons:
5. Calls upon all States, including
States non-members of the United Nations, to act strictly in accordance with the
provisions of this resolution;
6. Rcciiiests the Secretary-Gen-eral
to report to the Council on the progress of the implementation of this
resolution, the first report to be submitted not låter than I May 1978:
7. Decides to keep this item on ils
agenda for further action, as
Som därför handlar med stöd av kapitel VII i Förenta
Nationernas stadga,
\. Fastslår, med beaktande av den sydafrikanska
regeringens politik och handlingar, att Sydafrikas förvärv av vapen och
liknande materiel utgör ett hot mot upprätthållandet av internationell fred
och säkerhet;
2. Beslutar, att alla stater genast
skall upphöra med att förse Syd
afrika med vapen och liknande ma
teriel av alla slag, däri inbegripet
försäljning eller överlåtelse av va
pen och ammunition, militära for
don och utrustning, halvmilitär po
lisutrustning och reservdelar för
ovannämnt materiel, och att de
även skall upphöra med att tillhan
dahålla alla slag av utrustning och
förnödenheter och beviljande av li
censer för tillverkning eller under
håll av sådan materiel;
3.
Uppmanar alla
stater att, med beaktande av målsättningen för denna resolution, granska alla
förefintliga kontraktsöverenskommelser med Sydafrika jämte alla beviljade
licenser angående tillverkning och underhåll av vapen, ammunition av alla slag
och militär utrustning och fordon, i syfte att bringa sådana kontraktsöverenskommelser
och licenser att upphöra;
4.
Beslutar vidare
att alla stater skall avstå från varje samarbete med Sydafrika vad avser
tillverkning och utveckling av kärnvapen;
5.
Uppmanar alla
stater, även stater som ej är medlemmar av Förenta nationerna, att handla helt
i enlighet med bestämmelserna i denna resolution;
6.
Anmodar
generalsekreteraren att avge rapport till rådet om hur fullgörandet av denna
resolution fortskrider. Den första rapporten skall avlämnas senast den I maj
1978;
7.
Beslutar att
denna punkt skall finnas kvar på dagordningen för yt-
Prop.
1977/78:83
-— <.iij;eiruer som kan vara lämpliga med hänsyn
till utvecklingen
Prop.1977/78:83
K)
B(7r;.L.'(( 2
Svensk
författningssamling
Förordning
om
tillämpning i fråga om Sydafrika av lagen (1971:176)
om vissa
internationella sanktioner;
utfärdad den 15 december 1977.
Regeringen föreskriver att 3 S. 4 S 1 -. samt 5 S lagen
(1971:176) om vissa internationella sanktioner skall tillämpas i fråga om
Sydafrika med anledning av den resolution som Förenta Nationernas säkeihetsrfld
den 4 november 1977 har antagit angående Sydafrika.
SFS
1977:1126
Utkom från trycket
den 29dec. 1977
Denna förordning träder i kraft den I januari 1978. På
regeringens vägnar STAFFAN BURENSTAM LINDER
Sven Norberg
(Handelsdepaitementet)
Prop.1977/78:83
II
Bilaga 3
Svensk
författningssamling
Förordning
om vissa
sanktioner mot Sydafrika;
utfärdad den 15 december 1977.
SFS
1977:1127
Utkom från trycket den29dec. 1977
Regeringen föieskriver följande.
1 § Med krigsmateriel och liknande materiel avses i
denna förordning
1.
materiel som är
upptagen i bilagan till kungörelsen (1949:614) angående förbud mot utförsel
från riket av krigsmateriel,
2.
motsvarande
materiel utformad för polisiärt bruk,
3.
förnödenheter
särskilt avsedda för tillverkning eller underhåll av materiel som anges i I och
2.
2
§ Krigsmateriel
och liknande materiel får ej utföras från riket, om den är avsedd att införas
till Sydafrika.
3
§
Krigsmateriel och liknande materiel får ej införas till Sydafrika.
4
§ Krigsmateriel
och liknande materiel får ej tillhandahållas utanför Sydafrika om den är avsedd
för verksamhet av ekonomisk art som drives frän Sydafrika. Ej heller får genom
upplåtelse av licens för tillverkning eller underhåll sådan materiel
tillhandahållas inom Sydafrika i verksamhet av ekonomisk art.
5
S Åtgärd får ej
vidtagas som är ägnad att främja i 2-4 S nämnd handling och som innebär
1.
tillverkning,
bearbetning, sammansättning, installering, underhåll eller reparation av
krigsmateriel eller liknande materiel eller lämnande av tekniskt bistånd till
sådan åtgärd,
2.
lastning,
lossning, transport eller mottagande till förvaring av krigsmateriel eller
liknande materiel,
3.
överlåtelse av
krigsmateriel eller liknande materiel eller upplåtelse av särskild rätt
därtill,
4.
överlåtelse av
uppfinning av krigsmateriel eller liknande materiel eller upplåtelse av
särskild rätt därtill, eller
5.
lämnande eller
förmedlande av uppdrag för åtgärd som anges i I -4.
6 § Förbud enligt denna förordning gäller svensk
medborgare och utlän
ning med avseende på handling som han företager här i riket eller på
svenskt fartyg eller luftfartyg.
Prop.
1977/78:83 12
SFS 1977:1127 Svensk medborgare som utom riket företager handling som är förbjuden
enligt 2-5 § dömes efter lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 S
brottsbalken ej är tillämplig och utan hinder av 2 kap. 5 a S första och andra
styckena nämnda balk.
Denna förordning träder i kraft den I januari 1978.
Förordningen omfattar dock ej förfarande eller åtgärd enligl avtal som har slutits
före den 5 november 1977.
Pä regeringens vägnar
STAFFAN BURENSTAM LINDER
Sven Norberg (Handelsdepartementet)
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978