om tillämpning i fråga om Libyen av lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner

Proposition 1991/92:132

Regeringens proposition
1991/92:132

om tillämpning i fråga om Libyen av lagen
(1971:176) om vissa internationella sanktioner

Prop.

1991/92: 132

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 maj 1992.

På regeringens vägnar

Birgit Friggebo

Alf Svensson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Förenta Nationernas säkerhetsråd antog den 31 mars 1992 en resolution
om vissa sanktioner mot Libyen. Till efterkommande av resolutionen
förordnade regeringen den 15 april 1992 att 3 §, 4 § 1 — 3, 5 §. 7 § och 8 §
lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner skall tillämpas i fråga
om Libyen.

I anslutning till det nu nämnda förordnandet meddelade regeringen
också närmare föreskrifter om tillämpningen av sanktionerna.

Enligt lagen om vissa internationella sanktioner skall regeringens för-
ordnande att tillämpa lagen underställas riksdagen för godkännande. I
propositionen begärs ett sådant godkännande.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 132

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1992.

Prop. 1991/92:132

Närvarande: statsrådet Friggebo, ordförande, och statsråden Johansson,
Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Svensson

Proposition om tillämpning i fråga om Libyen av
lagen (1971:176) om vissa internationella
sanktioner

1 Bakgrund

Enligt Förenta Nationernas stadga (prop. 1946:196) kan FN:s säkerhetsråd
under vissa förhållanden anta resolutioner om sanktioner av icke militär
art för upprätthållande av internationell fred och säkerhet. Sådana re-
solutioner kan ges i form av bindande beslut eller rekommendationer. En
stat som är medlem i FN är enligt FN:s stadga skyldig att godta och
verkställa säkerhetsrådets bindande beslut om sådana sanktioner. En re-
kommendation av rådet är däremot endast en uppmaning till medlemssta-
terna utan beslutets bindande kraft.

För att ge regeringen möjlighet att snabbt vidta åtgärder i den mån
sådana påkallas med anledning av ett beslut eller en rekommendation som
har meddelats av FN:s säkerhetsråd antogs år 1971 lagen (1971:176) om
vissa internationella sanktioner.

Lagen är en s. k. fullmaktslag som formellt är i kraft men som endast kan
tillämpas för att fullfölja säkerhetsrådets beslut eller rekommendationer.
Det ankommer på regeringen att föreskriva att lagen skall tillämpas. Har
lagen satts i tillämpning ger den regeringen bemyndigande att införa olika
sanktioner.

En föreskrift om tillämpning av lagen skall underställas riksdagen för
prövning inom en månad från utfärdandet, eller om riksmöte inte pågår,
inom en månad från början av nästkommande riksmöte. Om underställ-
ning inte sker inom angiven tid eller om riksdagen inte inom två månader
från underställandet godkänner regeringens föreskrifter, förfaller dessa.

Regeringen har hittills förordnat om lagens tillämpning mot fem länder,
nämligen Rhodesia, Sydafrika och Namibia samt Irak och Kuwait. Sank-
tionsåtgärderna mot Rhodesia gällde under tiden den 1 juli 1971 —den 22
december 1979. Vad angår Sydafrika tillämpas lagen sedan år 1977 med
anledning av det samma år av FN:s säkerhetsråd beslutade vapenembargot
mot Sydafrika och sedan år 1987 för en handelsbojkott (SFS 1987:477,
ändrad senast genom SFS 1991:1300). Namibia omfattades också av

handelsbojkotten men denna hävdes den 1 april 1990 i samband med att
landet blev självständigt (SFS 1990: 81).

Sanktionerna mot Irak och Kuwait började tillämpas fr. o. m. den 7
augusti 1990 och föranleddes av Iraks invasion av Kuwait den 2 augusti
1990. Sanktionerna har formen av en handelsblockad och har sin främsta
grund i säkerhetsrådets beslut den 6 augusti 1990 (SFS 1990: 885, ändrad
senast genom SFS 1991:1305). Den 7 mars 1991 upphävdes blockaden mot
Kuwait (SFS 1991:107).

Prop. 1991/92: 132

2 Säkerhetsrådets beslut om sanktioner mot Libyen

Den 21 januari 1992 antog FN:s säkerhetsråd resolution 731 (1992) angå-
ende Libyen. Resolutionen var föranledd av att resultatet av utredningarna
kring attackerna mot Pan Americans flight 103 och Union de transports
aérens flight 772 visade på libysk inblandning och att den libyska rege-
ringen inte verksamt besvarat begäran om samarbete i fastställandet av
ansvaret för terroristhandlingarna mot de båda flygningarna. Säkerhetsrå-
det uppmanar därför den libyska regeringen att genast verksamt besvara
uppmaningarna för att därigenom medverka till elimineringen av interna-
tionell terrorism.

Den 31 mars 1992 antog FN:s säkerhetsråd en resolution, nr 748 (1992),
om sanktioner mot Libyen. Resolutionen i engelsk version och i svensk
översättning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

I resolutionen bekräftar säkerhetsrådet inledningsvis sin resolution 731
(1992) och uttrycker sin oro över att libyska regeringen ännu inte lämnat
något fullständigt gensvar på uppmaningarna i resolution 731 (1992).
Rådet uttrycker sin övertygelse att undertryckandet av internationell ter-
rorism, inkl, sådan i vilken stater är direkt eller indirekt inblandade, är
väsentligt för vidmakthållande av internationell fred och säkerhet. Vidare
påminner rådet om att medlemmarna av rådet i uttalande den 31 januari
1992 uttryckte sitt djupa oro över internationella terroristhandlingar och
därvid betonade behovet för det internationella samfundet att effektivt ta
itu med sådana handlingar. Rådet bekräftar på nytt, i enlighet med grund-
satsen i paragraf 4 av artikel 2 i FN:s stadga, att varje stat har en skyldighet
att avhålla sig från att organisera, anstifta, bistå eller delta i terroristhand-
lingar i annan stat eller att samtycka till organiserade aktiviteter inom dess
territorium som syftar till sådana handlingar, när handlingarna innefattar
hot eller bruk av våld. Slutligen fastställer rådet att underlåtenheten från
den libyska regeringen att genom konkreta handlingar visa sitt avståndsta-
gande från terrorism och i synnerhet dess fortsatta underlåtenhet att
fullständigt uppfylla uppmaningarna i resolution 731 (1992) utgör ett hot
mot internationell fred och säkerhet. Rådet uttrycker därvid sin beslutsam-
het att eliminera internationell terrorism. Vidare erinrar rådet om att,
enligt artikel 50 i FN:s stadga, staterna har rätt att vända sig till säkerhets-
rådet om de på grund av vidtagna åtgärder ställs inför speciella ekonom-
iska problem.

Säkerhetsrådet, som förklarar att det handlar med stöd av kap. VII i

FN:s stadga, beslutar i paragraf 1 att den libyska regeringen nu utan Prop. 1991/92:132
ytterligare dröjsmål måste rätta sig efter resolution nr 731 (1992).

I paragraf 2 beslutar rådet att den libyska regeringen måste förbinda sig
att upphöra med alla former av terroristhandlingar och allt stöd till
terroristgrupper och att den genom konkreta handlingar omgående måste
visa sitt avståndstagande från terrorism.

I paragraf 3 beslutar rådet att alla stater den 15 april 1992 skall införa de
åtgärder rådet i de följande paragraferna lägger fram, vilka åtgärder skall
tillämpas till dess säkerhetsrådet beslutar att den libyska regeringen har
rättat sig efter paragraf 1 och 2.

Paragraf 4 föreskriver att varje stat skall vägra flygplan tillstånd att
starta, landa eller flyga i deras territorium, om flygplanet är destinerat att
landa i eller har startat från Libyen. Undantag medges för det fall den
sanktionskommitté som inrättas enligt resolutionen godkänner flygningen
på grund av betydande humanitärt behov. Vidare skall varje stat förhindra
att Libyen förses med flygplan eller flygplansdelar, att underhåll, service
eller tekniskt bistånd ges till libyska flygplan eller flygplansdelar eller att för
sådana flygplan luftvärdighetsintyg utfärdas, betalning sker av nya krav
enligt existerande försäkringar eller nya försäkringar meddelas.

Enligt paragraf 5 åligger det varje stat att förhindra att Libyen förses med
krigsmateriel eller motsvarande materiel för polisiärt bruk liksom all typ av
utrustning eller licensiering för tillverkning eller underhåll av sådan mate-
riel inkl, tekniskt bistånd härför. Alla tjänstemän som är närvarande i
Libyen för att ge råd åt libyska myndigheter i militära angelägenheter skall
vidare dras tillbaka.

Enligt paragraf 6 skall staterna i betydande omfattning reducera antalet
på och nivån av personal vid de libyska beskickningarna och begränsa eller
kontrollera rörelsefriheten inom territoriet för all personal som blir kvar.
Driften av alla Libyan Arab Airlines kontor skall hindras. Slutligen skall
skäliga steg vidtas för att neka inresa av eller utvisa libyska medborgare
som har vägrats inresa eller har utvisats från andra stater på grund av
inblandning i terroristaktiviteter.

I paragraf 7 uppmanar säkerhetsrådet alla stater, inklusive de som inte
är medlemmar av FN, och alla internationella organisationer att handla
strikt i överensstämmelse med bestämmelserna i resolutionen, oavsett
förekomsten av rättigheter eller skyldigheter enligt internationella överens-
kommelser eller kontrakt ingångna eller licenser eller tillstånd beviljade
före den 15 april 1992.

Paragraf 8 uppmanar alla stater att senast den 15 maj 1992 rapportera
till generalsekreteraren om de åtgärder de har vidtagit för att möta förplik-
telserna i paragraferna 3 — 7.

I paragraf 9 beslutar rådet att tillsätta en kommitté inom säkerhetsrådet
med uppgift att bl. a. granska staternas rapporter, bevaka efterlevnaden av
sanktionsåtgärderna och besluta om tillstånd till flygningar.

I paragraf 10 uppmanar rådet alla stater att till fullo samarbeta med
kommittén.

Paragraf 11 anmodar generalsekreteraren att lämna kommittén allt

nödvändigt bistånd och paragraf 12 uppmanar generalsekreteraren att Prop. 1991/92: 132
fortsätta sin roll som den definierats i resolution 731 (1992).

Slutligen beslutas i paragraf 13 att säkerhetsrådet var 120:e dag skall
granska de införda åtgärderna mot bakgrund av hur den libyska regeringen
uppfyller sina förpliktelser.

Till efterkommande av säkerhetsrådets resolution nr 748 (1992) före-
skrev regeringen den 15 april 1992 i förordningen (1992:186) om tillämp-
ning i fråga om Libyen av lagen (1971:176) om vissa internationella
sanktioner att 3 §, 4 § 1 — 3, 5 §, 7 § och 8 § i lagen skall tillämpas i fråga om
Libyen. Förordningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Samma dag utfärdade regeringen en förordning (1992:187) om vissa
sanktioner mot Libyen. Förordningen, vars innehåll redogörs för i avsnitt
4, bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

3 Bestämmelser i lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner som satts i tillämpning

De bestämmelser i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner
som satts i tillämpning genom regeringens förordnande den 15 april 1992
(3 §, 4 § 1 — 3, 5 §, 7 § och 8 §) har följande lydelse.

3 § Regeringen får meddela förbud att från riket utföra vara avsedd att
införas till blockerad stat och förbud att till riket införa vara som härrör
från blockerad stat.

4 § Regeringen får meddela förbud att

1. till blockerad stat införa vara,

2. inom blockerad stat tillhandahålla vara i verksamhet av ekonomisk
art,

3. utanför blockerad stat tillhandahålla vara avsedd för verksamhet av
ekonomisk art som drives från den blockerade staten.

5 § Regeringen får meddela förbud att vidtaga åtgärd som är ägnad att
främja enligt 3 eller 4 § förbjudet förfarande och som innebär

1. tillverkning, bearbetning, sammansättning, installering, underhåll
eller reparation av vara eller lämnande av tekniskt bistånd till sådan
åtgärd,

2. lastning, lossning, transport eller mottagande till förvaring av vara
eller tillhandahållande av transportmedel eller av utrustning eller förnö-
denhet för transport,

3. överlåtelse eller förvärv av vara, upplåtelse eller förvärv av särskild
rätt därtill eller meddelande av försäkring därå eller rättshandling som
avser i 1 eller 2 nämnd åtgärd beträffande vara,

4. överlåtelse eller förvärv av uppfinning eller upplåtelse eller förvärv av
särskild rätt därtill, eller

5. lämnande eller förmedlande av uppdrag för åtgärd som anges i 1 —4.

7 § Regeringen får meddela förbud att utifrån verkställa betalning eller Prop. 1991/92: 132
lämna kredit till mottagare i blockerad stat eller att verkställa betalning

eller lämna kredit till någon utanför blockerad stat, om betalningen eller
krediten är avsedd för mottagare i den blockerade staten eller för verksam-

het av ekonomisk art som idkas där eller drives därifrån.

Regeringen får även meddela förbud att lämna eller förmedla uppdrag
för åtgärd som förbjudits enligt första stycket.

8 § Regeringen får meddela förbud att utöva trafik till lands samt sjö-
eller luftfart till eller från blockerad stat eller att i fråga om sådan verksam-
het samarbeta med trafikföretag, som drives i eller från nämnda stat, eller
med ägare eller brukare av transportmedel som är registrerat där.

Förbud enligt första stycket får riktas mot ägare och brukare av trans-
portmedel samt mot befälhavare och besättningsman på transportmedel.

Regeringen får även meddela förbud att lämna eller förmedla uppdrag

att utöva verksamhet som förbjudits enligt första stycket.

4 De svenska sanktionsbestämmelserna

Förordningen (1992:187) om vissa sanktioner mot Libyen omfattar krigs-
materiel och liknande materiel jämte luftfartyg. Med krigsmateriel och
liknande materiel avses i förordningen dels materiel enligt förordningen
(1988:561) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m., dels motsva-
rande materiel utformad för polisiärt bruk, dels förnödenheter för tillverk-
ning och underhåll av nämnd materiel.

Enligt 2 och 3 §§ gäller förbud mot införsel av krigsmateriel och liknande
materiel i Libyen vare sig det sker från Sverige eller på annat sätt. Enligt 4 §
får inte heller sådan materiel tillhandahållas utanför eller inom Libyen om
den är avsedd för ekonomisk verksamhet i Libyen. 5 § förbjuder vidare
åtgärder som är ägnade att främja förbjudna förfaranden som t. ex. tillverk-
ning, underhåll, reparation eller transport.

Enligt 6 § får flygplan som är destinerat till eller har startat från Libyen
inte flyga i svenskt luftrum, såvida inte flygningen godkänts på grund av
betydande humanitärt behov av FN:s säkerhetsråd. Förbudet gäller enligt
7 § ägare, brukare, befälhavare och besättningsman.

Enligt 8 och 9 §§ får inte flygplan eller flygplansdelar föras in i Libyen
vare sig från Sverige eller på annat sätt. 10 § förbjuder åtgärder som är
ägnade att främja olovlig införsel. Dessa åtgärder avser underhåll, repara-
tion eller lämnande av tekniskt bistånd därtill av libyskt flygplan eller
flygplansdelar liksom meddelande av försäkring på sådant flygplan. Enligt
11 § är det vidare förbjudet att verkställa betalning på grund av försäkrings-
fall till mottagare i Libyen eller till någon utanför Libyen om betalningen
avser någon i Libyen eller för ekonomisk verksamhet där.

12 § innebär, slutligen, att en svensk medborgare som utom riket bryter
mot 2 — 5 eller 8—11 §§ förordningen kan dömas enligt lagen (1971:176)
om vissa internationella sanktioner även om gärningen är fri från ansvar
enligt lagen på gärningsorten och även om vederbörande redan lagförts i

den främmande staten. Regeringen har vid utfärdandet av denna bestäm- Prop. 1991/92: 132
melse stött sig på 11 § tredje stycket lagen om vissa internationella sank-
tioner.

Bestämmelserna trädde i kraft den 24 april 1992.

5 Riksdagen bör godkänna regeringens
förordnanden

Mitt förslag: Riksdagen godkänner regeringens förordnande om
tillämpning av 3 §, 4 § 1 -3, 5 §, 7 § och 8 § i lagen (1971:176) om
vissa internationella sanktioner med anledning av FN:s säkerhets-
råds resolution 748 (1992).

Skälen för mitt förslag: Enligt 1 § 2 st lagen om vissa internationella
sanktioner förfaller ett förordnande, om det inte inom en månad eller, om
riksmöte inte pågår, inom en månad från början av nästkommande riks-
möte underställs riksdagen för prövning av frågan om det skall bestå och
om det inte inom två månader från det underställningen skedde gillas av
riksdagen. I den nyssnämnda resolutionen har säkerhetsrådet fattat bind-
ande beslut som Sverige haft att efterfölja. Riksdagen bör därför godkänna
regeringens förordnande.

Med hänsyn till att regeringens förordnande förfaller om inte riksdagen
godkänt detta inom två månader från underställningen är ärendet brådsk-
ande. Jag anser därför att regeringen bör föreslå riksdagen att besluta om
att motionstiden skall förkortas.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

godkänna regeringens förordnande om tillämpning av 3 §, 4 §
1—3, 5 §, 7 § och 8§ lagen (1971:176) om vissa internationella
sanktioner i fråga om Libyen.

Med hänsyn till ärendets brådskande natur bör ärendet behandlas under
innevarande riksmöte, och regeringen bör föreslå riksdagen att besluta
förkorta motionstiden till fem dagar.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.

Säkerhetsrådets resolution 748 (1992) den 31 mars
1992

The Security Council,

Reaffirming its resolution 731 (1992) of 21 January 1992,

Noting the reports of the Secretary-General,

Deeply concerned that the Libyan Government has still not provided a
full and effective response to the requests in its resolution 731 (1992) of 21
January 1992,

Convincedthat the suppression of acts of international terrorism, includ-
ing those in which States are directly or indirectly involved, is essential for
the maintenance of international peace and security,

Recalling that, in the statement issued on 31 January 1992 on the
occasion of the meeting of the Security Council at the level of heads of State
and Government, the members of the Council expressed their deep con-
cern over acts of international terrorism, and emphasized the need for the
international community to deal effectively with all such acts,

Reaffirming that, in accordance with the principle in Article 2, paragraph
4, of the Charter of the United Nations, every State has a duty to refrain
from organizing, instigating, assisting or participating in terrorist acts in
another State or acquiescing in organized activities within its territory
directed towards the commission of such acts, when such acts involve a
threat or use of force,

Determining, in this context, that the failure by the Libyan Government
to demonstrate by concrete actions its renunciation of terrorism and in

particular its continued failure to respond fully and effectively to the
requests in resolution 731 (1992) constitute a threat to international peace
and security,

Determined to eliminate international terrorism,

Recalling the right of States, under Article 50 of the Charter, to consult
the Security Council where they find themselves confronted with special
economic problems arising from the carrying out of preventive or enforce-
ment measures,

Acting under Chapter VII of the Charter,

1. Decides that the Libyan Government must now comply without any
further delay with paragraph 3 of resolution 731 (1992) regarding the
requests contained in documents S/23306, S/23308 and S/23309;

2. Decides also that the Libyan Government must commit itself defini-
tively to cease all forms of terrorist action and all assistance to terrorist
groups and that it must promptly, by concrete actions, demonstrate its
renunciation of terrorism;

3. Decides that, on 15 April 1992 all States shall adopt the measures set
out below, which shall apply until the Security Council decides that the
Libyan Government has complied with paragraphs 1 and 2 above;

4. Decides also that all States shall:

(a) Deny permission to any aircraft to take off from, land in or overfly
their territory if it is destined to land in or has taken off from the

Prop. 1991/92: 132

Bilaga 1

territory of Libya, unless the particular flight has been approved on
grounds of significant humanitarian need by the Committee established by
paragraph 9 below;

(b) Prohibit, by their nationals or from their territory, the supply of any
aircraft or aircraft components to Libya, the provision of engineering and
maintenance servicing of Libyan aircraft or aircraft components, the
certification of airworthiness for Libyan aircraft, the payment of new
claims against existing insurance contracts and the provision of new direct
insurance for Libyan aircraft;

5. Decides further that all States shall:

(a) Prohibit any provision to Libya by their nationals or from their
territory of arms and related material of all types, including the sale or
transfer of weapons and ammunition, military vehicles and equipment,
paramilitary police equipment and spare parts for the aforementioned, as
well as the provision of any types of equipment, supplies and grants of
licensing arrangements, for the manufacture or maintenance of the afore-
mentioned;

(b) Prohibit any provision to Libya by their nationals or from their
territory of technical advice, assistance or training related to the provision,
manufacture, maintenance, or use of the items in (a) above;

(c) Withdraw any of their officials or agents present in Libya to advise
the Libyan authorities on military matters;

6. Decides that all States shall:

(a) Significantly reduce the number and the level of the staff at Libyan
diplomatic missions and consular posts and restrict or control the move-
ment within their territory of all such staff who remain; in the case of
Libyan missions to international organizations, the host State may, as it
deems necessary, consult the organization concerned on the measures
required to implement this subparagraph;

(b) Prevent the operation of all Libyan Arab Airlines offices;

(c) Take all appropriate steps to deny entry to or expel Libyan nationals
who have been denied entry to or expelled from other States because of
their involvement in terrorist activities;

7. Calls upon all States, including States not members of the United
Nations, and all international organizations, to act in accordance with the
provisions of the present resolution, notwithstanding the existence of any
rights or obligations conferred or imposed by any international agreement
or any contract entered into or any licence or permit granted prior to 15
April 1992;

8. Requests all States to report to the Secretary-General by 15 May 1992
on the measures they have instituted for meeting the obligations set out in
paragraphs 3 to 7 above;

9. Decides to establish, in accordance with rule 28 of its provisional rules
of procedure, a Committee of the Security Council consisting of all the
members of the Council, to undertake the following tasks and to report on
its work to the Council with its observations and recommendations:

(a) To examine the reports submitted pursuant to paragraph 8 above;

(b) To seek from all States further information regarding the action

Prop. 1991/92:132

Bilaga 1

taken by them concerning the effective implementation of the measures
imposed by paragraphs 3 to 7 above;

(c) To consider any information brought to its attention by States
concerning violations of the measures imposed by paragraphs 3 to 7 above
and, in that context, to make recommendations to the Council on ways to
increase their effectiveness;

(d) To recommend appropriate measures in response to violations of the
measures imposed by paragraphs 3 to 7 above and provide information on
a regular basis to the Secretary-General for general distribution to Member
States;

(e) To consider and to decide upon expeditiously any application by
States for the approval of flights on grounds og significant humanitarian
need in accordance with paragraph 4 above;

(f) To give special attention to any Communications in accordance with
Article 50 of the Charter from any neighbouring or other State with special
economic problems that might arise from carrying out of the measures
imposed by paragraphs 3 to 7 above;

10. Calls upon all States to cooperate fully with the Committee in the
fulfillment of its task, including supplying such information as may be
sought by the Committee in pursuance of the present resolution;

11. Requests the Secretary-General to provide all necessary assistance to
the Committee and to make the necessary arrangements in the Secretariat
for this purpose;

12. Invites the Secretary-General to continue his role as set out in
paragraph 4 of resolution 731 (1992);

13. Decides that the Security Council shall, every 120 days or sooner
should the situation so require, review the measures imposed by para-
graphs 3 to 7 above in the light of the compliance by the Libyan Govern-
ment with paragraphs 1 and 2 above taking into account, as appropriate,
any reports provided by the Secretary-General on his role as set out in
paragraph 4 of resolution 731 (1992);

14. Decides to remain seized of the matter.

Prop. 1991/92: 132

Bilaga 1

10

Inom utrikesdepartementet verkställd översättning
av resolutionen

Säkerhetsrådet,

Som bekräftar sm resolution 731 (1992) den 21 januari 1992,

Som noterar generalsekreterarens rapporter,

Som är allvarligt oroat över att den libyska regeringen ännu inte har
lämnat ett fullständigt och verksamt svar på uppmaningarna i resolution
731 (1992) den 21 januari 1992,

Som är övertygat om att undertryckande av internationella terrorist-
handlingar, inklusive sådana i vilka stater direkt eller indirekt är inblan-
dade, är väsentligt for upprätthållande av internationell fred och säkerhet,

Som erinrar om att rådsmedlemmarna i uttalandet den 31 januari 1992,
vid tillfället för mötet med statsöverhuvuden och regeringschefer, ut-
tryckte sin djupa oro över internationella terroristhandlingar och betonade
behovet för det internationella samfundet att effektivt ta itu med alla
sådana handlingar,

Som bekräftar att varje stat, i enlighet med grundsatsen i paragraf 4 av
artikel 2 i Förenta Nationernas stadga, har en skyldighet att avhålla sig från
att organisera, anstifta, bistå eller delta i terroristhandlingar i en annan stat
eller att samtycka till organiserade aktiviteter inom dess territorium som
syftar till att begå sådana handlingar, när sådana handlingar innefattar ett
hot eller bruk av våld.

Som fastslår, i detta sammanhang, att underlåtenheten av den libyska
regeringen att genom konkreta handlingar visa sitt avståndstagande från
terrorism och i synnerhet dess fortsatta underlåtenhet att fullständigt
besvara uppmaningarna i resolution 731 (1992) utgör ett hot mot interna-
tionell fred och säkerhet,

Som är beslutet att eliminera internationell terrorism,

Som erinrar om staternas rätt att enligt artikel 50 i stadgan konsultera
säkerhetsrådet när de finner sig ställda inför speciella ekonomiska problem
som härrör från fullföljandet av förebyggande eller framtvingande åtgär-
der,

Som handlar med stöd av kapitel VII i stadgan,

1. Beslutar att den libyska regeringen nu utan vidare dröjsmål måste
uppfylla paragraf 3 i resolution 731 (1992) avseende uppmaningarna i
dokument S/23306, S/23308 och S/23309;

2. Beslutar också att den libyska regeringen absolut måste förbinda sig
att upphöra med all form av terroristhandling och all hjälp till terrorist-
grupper och att den omgående, genom konkreta handlingar, måste visa sitt
avståndstagande från terrorism;

3. Beslutar att alla stater den 15 april 1992 skall införa de åtgärder som
läggs fram nedan, vilka åtgärder skall tillämpas till dess säkerhetsrådet
beslutar att den libyska regeringen har uppfyllt paragraf 1 och 2 ovan;

4. Beslutar också att alla stater skall:

(a) Vägra varje flygplan tillstånd att starta från, landa på eller flyga över
deras territorium om det är destinerat att landa på eller har startat från

Prop. 1991/92:132

Bilaga 1

Libyens territorium, såvida inte den särskilda flygningen har godkänts på
grund av betydande humanitärt behov av den kommitté som bildas genom
paragraf 9 nedan;

(b) Förbjuda, av dess medborgare eller från deras territorium, tillhanda-
hållande av vilka flygplan eller flygplansdelar som helst till Libyen, till-
handahållande av teknik och underhållsservice av libyska flygplan eller
flygplansdelar, utfärdande av luftvärdighetsbevis för libyska flygplan, be-
talning av nya anspråk mot existerande försäkringskontrakt och tillhanda-
hållande av ny direkt försäkring av libyskt flygplan;

5. Beslutar vidare att alla stater skall:

(a) Förbjuda varje tillhandahållande till Libyen av deras medborgare
eller från deras territorium av vapen och liknande materiel av alla typer,
inklusive försäljning och överlåtelse av vapen och ammunition, militära
fordon och utrustning, paramilitär polisutrustning och reservdelar till de
förutnämnda så väl som tillhandahållande av alla typer av utrustning,
proviant och licensieringsarrangemang för tillverkning eller underhåll av
de förutnämnda;

(b) Förbjuda varje tillhandahållande till Libyen av deras medborgare
eller från deras territorium av tekniskt råd, bistånd eller träning som
hänför sig till tillhandahållande, tillverkning, underhåll eller användning
av artiklarna i (a) ovan;

(c) Dra tillbaka sina eventuella tjänstemän eller representanter som är
närvarande i Libyen för att råda de libyska myndigheterna i militära
angelägenheter;

6. Beslutar att alla stater skall:

(a) I betydande omfattning reducera antalet och nivån på personalen vid
libyska diplomatiska beskickningar och konsulära poster och begränsa eller
kontrollera rörelsefriheten inom deras territorium av all sådan personal
som blir kvar; i fall av libyska beskickningar vid internationella organisa-
tioner får värdlandet, som det anser nödvändigt, konsultera organisatio-
nen i fråga om erforderliga åtgärder för genomförande av denna underpa-
ragraf;

(b) Hindra driften av alla Libyan Arab Airlines kontor;

(c) Vidta alla lämpliga steg för att neka inresa för eller utvisa libyska
medborgare som har nekats inresa eller har utvisats från andra stater på
grund av sitt engagemang i terroristaktiviteter;

7. Uppmanar alla stater , inklusive stater som inte är medlemmar av
Förenta Nationerna, och alla internationella organisationer, att handla
strikt i överensstämmelse med bestämmelserna i förevarande resolution,
oaktat förekomsten av rättigheter eller skyldigheter tilldelade eller ålagda
av internationell överenskommelse eller av kontrakt som ingåtts eller
licens eller tillstånd beviljat tidigare än den 15 april 1992;

8. Anmodar alla stater att rapportera till generalsekreteraren senast den
15 maj 1992 om de åtgärder som de har vidtagit för att möta förpliktelserna
förelagda i paragraf 3 — 7 ovan;

9. Beslutar att i enlighet med 28 § i den provisoriska arbetsordningen
inrätta en kommitté inom säkerhetsrådet bestående av alla medlemmar av

Prop. 1991/92: 132

Bilaga 1

12

rådet för att fullgöra följande uppgifter och att rapportera om sitt arbete till
rådet med sina observationer och rekommendationer:

(a) Att granska rapporterna avgivna enligt paragraf 8 ovan;

(b) Att från varje stat begära ytterligare information avseende av dem
vidtagna årgärder som gäller det effektiva genomförandet av de enligt
paragraf 3 — 7 ovan ålagda åtgärderna;

(c) Att beakta information som bringas till dess kännedom från stater
angående överträdelser av de åtgärder som ålagts enligt paragraf 3 — 7 ovan
och i det sammanhanget ge rekommendationer till rådet om tillvägagångs-
sätt att öka deras effektivitet;

(d) Att rekommendera lämpliga åtgärder som svar på överträdelser av de
enligt paragraf 3 — 7 ovan ålagda åtgärderna och ordna med information på
regelbunden basis till generalsekreteraren för allmän distribution till med-
lemsstaterna;

(e) Att beakta och snabbt avgöra varje ansökan av staterna om godkän-
nande av flygningar på grund av betydande humanitärt behov i överens-
stämmelse med paragraf 4 ovan;

(f) Att i överensstämmelse med artikel 50 i stadgan ägna särskild upp-
märksamhet åt varje meddelande från något grannland eller annan stat
med speciella ekonomiska problem som kan uppkomma genom fullföljan-
det av ålagda åtgärder enligt paragraf 3 — 7 ovan;

10. Uppmanar alla stater att till fullo samarbeta med kommittén i
fullgörandet av dess uppgifter, inklusive att lämna sådan information som
kan vara eftersökt av kommittén i enlighet med förevarande resolution;

11. Anmodar generalsekreteraren att lämna all nödvändig hjälp till
kommittén och att vidta nödvändiga arrangemang inom sekretariatet för
detta ändamål;

12. Uppmanar generalsekreteraren att fortsätta sin roll som den fram-
ställs i paragraf 4 i resolution 731 (1992);

13. Beslutar att säkerhetsrådet var 120:e dag eller tidigare om si-
tuationen så kräver skall se över ålagda åtgärder enligt paragraf 3 —7 ovan
i ljuset av den libyska regeringens uppfyllelse av paragraf 1 och 2 ovan med
hänsynstagande till, där så är lämpligt, rapporter lämnade av generalsek-
reteraren i dennes roll som den framställs i paragraf 4 i resolution 731
(1992);

14. Beslutar att hålla sig informerad om ärendet.

Prop. 1991/92:132

Bilaga 1

13

Prop. 1991/92:132

Bilaga 2

Svensk författningssamling

Förordning

om tillämpning i fråga om Libyen av lagen (1971:176)
om vissa internationella sanktioner;

utfärdad den 15 april 1992.

Regeringen föreskriver att 3 §, 4 § 1 - 3, 5 §, 7 § och 8 § lagen (1971:176)
om vissa internationella sanktioner skall tillämpas i fråga om Libyen med
anledning av resolution nr 748 (1992) som Förenta Nationernas säkerhets-
råd antagit den 31 mars 1992.

SFS 1992:186

Utkom från trycket
den 23 april 1992

Denna förordning träder i kraft den 24 april 1992.

På regeringens vägnar

ULF DINKELSPIEL

Pernilla Lindh

(Utrikesdepartementet)

14

Prop. 1991/92: 132

Bilaga 3

Svensk författningssamling

Förordning

om vissa sanktioner mot Libyen;

utfärdad den 15 april 1992.

Regeringen föreskriver följande.

Krigsmateriel och liknande materiel

1 § Med krigsmateriel och liknande materiel avses i denna förordning

1. materiel som är upptagen i bilagan till förordningen (1988:561) om
förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m.,

2. motsvarande materiel utformad för polisiärt bruk,

3. förnödenheter särskilt avsedda för tillverkning eller underhåll av
materiel som anges i 1 och 2.

2 § Krigsmateriel och liknande materiel får inte föras ut ur Sverige, om
bestämmelselandet är Libyen.

3 § Krigsmateriel och liknande materiel får inte föras in i Libyen.

4 § Krigsmateriel och liknande materiel får inte tillhandahållas utanför
Libyen om den är avsedd för verksamhet av ekonomisk art som drivs från
Libyen.

Inte heller får genom upplåtelse av licens för tillverkning eller underhåll
sådan materiel tillhandahållas inom Libyen i verksamhet av ekonomisk
art.

5 § Åtgärder får inte vidtas som är ägnade att främja sådana handlingar
som nämns i 2 —4 §§ och som innebär att

1. tillverka, bearbeta, sätta samman, installera, underhålla eller reparera
krigsmateriel eller liknande materiel eller lämna tekniskt bistånd till såda-
na åtgärder,

2. lasta, lossa, transportera eller ta emot krigsmateriel eller liknande
materiel till förvaring,

3. överlåta krigsmateriel eller liknande materiel eller upplåta särskild
rätt till materielen,

4. överlåta en uppfinning av krigsmateriel eller liknande materiel eller
upplåta särskild rätt därtill, eller

5. lämna eller förmedla uppdrag för åtgärder som anges i 1 —4.

SFS 1992:187

Utkom från trycket
den 23 april 1992

Prop. 1991/92: 132

Bilaga 3

SFS 1992:187

Luftfartyg m. m.

6 § Ett luftfartyg som är destinerat till eller har startat från Libyen får
inte flyga i svenskt luftrum.

Förbudet gäller inte om flygningen har godkänts på grund av betydande
humanitärt behov av Förenta Nationernas (FN) sanktionskommitté, upp-
rättad med anledning av säkerhetsrådets resolution nr 748 (1992).

7 § Förbudet enligt 6 § första stycket gäller ägare och brukare av luftfar-
tyg samt befälhavare och besättningsman på sådant fartyg.

8 § Luftfartyg och delar till luftfartyg får inte föras ut ur Sverige, om
bestämmelselandet är Libyen.

9 § Luftfartyg och delar till luftfartyg får inte föras in i Libyen.

10 § Åtgärder får inte vidtas som är ägnade att främja sådana handlingar
som nämns i 8 och 9 §§ och som innebär att

1. underhålla eller reparera ett libyskt luftfartyg eller delar till ett sådant
luftfartyg eller lämna tekniskt bistånd till sådana åtgärder, eller

2. meddela ny direkt försäkring på ett libyskt luftfartyg.

11 § Betalning på grund av försäkringsfall får inte verkställas från länder
utanför Libyen till mottagare i Libyen, när betalningen avser luftfartyg
eller delar till luftfartyg. Inte heller får betalning verkställas på grund av
försäkringsfall till någon utanför Libyen, om betalningen är avsedd för
någon i Libyen eller för verksamhet av ekonomisk art som idkas i eller
drivs från Libyen.

Gemensamma bestämmelser

12 § En svensk medborgare som utom riket företar en handling som är
förbjuden enligt 2 — 5 eller 8 — 11 §§ döms enligt lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller
3 § brottsbalken inte är tillämplig och utan hinder av 2 kap. 5 a § första och
andra styckena nämnda balk.

Denna förordning träder i kraft den 24 april 1992.

På regeringens vägnar

ULF DINKELSPIEL

Pernilla Lindh

(Utrikesdepartementet)

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992

16

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992