om tandvård i fred för värnpliktiga m.m.

Proposition 1980/81:160

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:160 Regeringens proposition 1980/81:160

om tandvård I fred för värnpliktiga m. fl.;

beslutad den 19 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ERIC KRÖNMARK

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ansvaret för de värnpliktigas m.fl. landvård i fred förs över från försvarsmakten till folktandvården och den privata tandvården. Överföringen börjar den 1 januari 1982 och bör vara avslutad senast den 30 juni 1982.

Tandvårdsbehandlingen kommer atl utföras tidigare än vad som nu är fallet så att de värnpliktiga får sina tandvårdsbehov tillgodosedda före gmndutbildningen.

Organisation, utnyttjande av värnpliktiga tandläkare samt personalfrå­gor behandlas också i propositionen.

1    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 160


 


Prop, 1980/81:160                                                    2

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET             PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Krönmark

Proposition om tandvård i fred för värnpliktiga m. fl.

1    Inledning

Kungl. Maj:t uppdrog i november 1967 åt 1967 års folktandvårdsutred­ning alt närmare överväga följdema för folktandvården av alt sjukvårdshu­vudmännen övertog tandvården för värnpliktig personal och att lägga fram erforderliga förslag i ämnet. Kungl. Maj:t uttalade därvid att den militära fredstandvården på sikt borde inordnas i folktandvården.

Genom beslut av 1973 års riksdag infördes en allmän tandvårdsförsäk­ring (prop. 1973:45, SfU 1973:20, rskr 1973:212). Tandvårdsförsäkringen ingår i den allmänna sjukförsäkringen och omfatlar alla försäkrade fr. o. m. 20 års älder.

Riksdagen beslöt samtidigt att folktandvården skulle byggas ul i sådan omfattning, atl den kunde erbjuda en avgiftsfri, organiserad tandvård till alla barn och ungdomar i åldrarna t. o. m. 19 år.

I den proposition som låg till gmnd för den nämnda reformen behand­lade föredragande departementschefen bl.a. ett av folktandvärdsutred-ningen framlagt förslag (SOU 1970:11) Folktandvårdens utbyggande och reglering som innebar alt försvarets fredstandvärd skulle föras över till folktandvården. Departementschefen uttalade därvid alt det inte var möj­ligt att då ta ställning till förslaget, eftersom folktandvården stod inför en utbyggnad och atl det därför var nödvändigt att vara försiktig med att tillföra folktandvården nya arbetsuppgifter.

Genom beslut år 1974 uppdrog Kungl. Maj;t ål överbefälhavaren att ulreda den framtida personalsammansällningen m. m. inom försvarets tandvård och att föreslå erforderiiga ändringar i gällande föreskrifter.

Överbefälhavaren lämnade sina förslag till regeringen år 1976.

På grundval av överbefälhavarens förslag behandlade regeringen i prop.


 


Prop. 1980/81:160                                                    3

1976/77; 100 (bil. 7 s. 67) frägan om att inordna försvarets fredstandvärd i folktandvården. I motionerna 1976/77:247 och 459 yrkades all den mililära fredstandvården skulle föras över lill folktandvården senasl år 1980. För­svarsutskottet (FöU 1976/77:9) anförde följande i frågan.

"Utskottet anser det vara angeläget atl den mililära fredstandvården förs över till folktandvården. De i propositionen angivna formerna för tandvård inom försvarsmakten efler elt sådant överförande är enligl ut­skottets mening lämpliga. Genomförandel föruisätter bl. a. all folktandvår­dens ansvar vidgas till att avse även 19-åringar. Delta beräknas kunna ske år 1980. Innan överenskommelser har träffats med tandvårdshuvudmän­nen bör inte fattas beslut om överföring vid viss tidpunkt.

Frågan om en överföring av fredslandvården har varit aktuell länge. Utskottet räknar med att överföringen kan ske i den takt som anges i propositionen och förutsätts i motionen 1976/77:247. Det bör eftersträvas att föra över fredstandvård redan före 1980. Lokala förhållanden och särskilda överenskommelser med tandvårdshuvudmännen kan göra delta möjligt för vissa garnisoner.

Vad utskottet nu har anfört tillgodoser de synpunkter som framgår av motionen 1976/77:247.

Utskottet anser liksom försvarsministern atl man i största möjliga ut­sträckning bör avstå från att utnyttja inkallade värnpliktiga landläkare i försvarets fredstandvård."

Riksdagen (rskr 1976/77:154) gav som sin mening regeringen lill känna vad utskottet hade anfört.

För att få underlag för etl slutligt ställningslagande i frågan tillkallade jag med stöd av regeringens bemyndigande i juni 1977 en särskild utredare' med uppdrag att se över försvarets tandvårdsorganisation.

Utredningen, som antog namnet Fredstandvård -80, överiämnade i sep­tember 1979 betänkandet (SOU 1979; 70) Tandvård i fred för värnpliktiga.

Efter remiss har yttranden över betänkandel avgetts av överbefälha­varen efter hörande av cheferna för armén, marinen och flygvapnet, samt av försvarets civilförvaltning, försvarels sjukvårdsstyrelse, värnpliktsver­ket, försvarets rationaliseringsinstitut, socialslyrelsen, skolöverstyrelsen, civilmilitämtredningen, Landslingsförbundel, Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Tjänstemännens centralorganisations statstjänste­mannasektion (TCO-S) och Landsorganisationen i Sverige.

2   Nuvarande ordning

Sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring omfallar en rätt tiU ersättning för utgifter för landvård. Sådan ersättning erhålls om

' Generalläkaren S. Åke Lindgren


 


Prop. 1980/81:160                                                    4

vården meddelas t.ex. vid en folklandvårdspoliklinik eller lämnas av en tandläkare som är uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Nuvarande bestämmelser innebär all patienten och försäk­ringskassan betalar hälften vardera av den lolala tandvårdskoslnaden, om denna uppgår till högst 2500 kr. under en behandlingsperiod. Överstiger kostnaden detta belopp betalar försäkringskassan tre fjärdedelar av det överskjutande beloppet och patienten återstoden.

I fråga om tandvård åt försäkrade, som inte fyller minst 20 år under del år när vården inleds, hänvisas i lagen om allmän försäkring lill folktand­vårdslagen (1973:457). Enligt denna lag svarar landstingskommunerna för landvården ål barn och ungdomar som är bosatta inom landstingskommu­nen l.o. m. det år när de fyller 19 år, i den mån behovet av tandvård inle tillgodoses i särskild ordning. Dessa barn och ungdomar skall erbjudas regelbunden och fullständig behandling. Denna tandvård är avgiftsfri för patienterna.

Inom några landstingsområden är barn- och ungdomstandvården ännu inte fullt utbyggd. De grupper som lill följd av della inle kan få avgiftsfri tandvård enligl folklandvårdslagen omfattas övergångsvis av de redovi­sade bestämmelserna i lagen om allmän försäkring.

Fömtom viss specialisttandvård skall landstingskommunerna enligt folktandvårdslagen i övrigl tillhandahälla landvård för vuxna i lämplig omfattning.

Försvarets fredstandvård har lill uppgift alt inom ramen för tillgängliga resurser svara för undersökning och behandling av värnpliktiga under grundutbildning, akut- och olycksfallstandvård åt värnpliktiga under grund- och repetilionsutbildning m.m., undersökning av personal i fly­gande eller submarin tjänst saml akutvård ål fasl anställd personal.

Försvarsmakten hade år 1979 66 landläkarmotlagningar med samman­lagt 113 behandlingsplatser i anslutning lill fredsförbandens sjukvårdsav­delningar. Patienterna behandlas i regel vid dessa mottagningar som har en varierande standard. Viss behandling utförs även vid privata landläkar­motlagningar. Drygl hälften av de värnpliktiga som behöver tandvård kan f. n. få behandling. Stora skillnader föreligger såväl mellan försvarsgrenar­na som mellan militärområdena i fräga om antalet värnpliktiga som erhåller behandling. Försvarsmaktens tandvård slår under överinseende av försva­rels sjukvårdsstyrelse i egenskap av fackansvarig myndighel för hälso- och sjukvården inom försvarsmakten.

Försvarsmaktens fredstandvärd sysselsätter f. n. omkring 100 tandläka­re och 95 landsköterskor. Av landläkarna är omkring hälften löneplansan-ställda. Övriga tandläkare är inte anställda på della sätt utan knutna till försvarsmakten som arvodesanställda eller remissiandläkare m. m. Därut­över finns värnpliktiga landläkare som utför landvård under den tid de fullgör sin repetilionsutbildning. Tandsköterskorna är i regel löneplansan-ställda.


 


Prop. 1980/81:160                                                              5

3   Utredningens förslag

3.1 Tandvårdens omfattning

De vämpliktiga har i dag rätt till avgiftsfri tandvård i samband med militärtjänstgöringen. Utredningen Fredstandvård-80 har utgått från alt motsvarande förmån bör finnas också i fortsättningen.

Utredningen föreslår att alla som vid inkallelsetillfällel är högst 19 år skall få fullständig och avgiftsfri tandbehandling inom folktandvården inom en sexmånadersperiod före inryckningen. Värnpliktiga som vid in­kallelsetillfället är 20 år eller äldre bör för avgiftsfri tandvård hänvisas till folktandvården eller den privata tandvården och behandlas med förtur. Under en övergångstid bör denna förtur gälla även nittonåringar som bor inom landstingsområden som inte har fullt utbyggd barn- och ungdoms­tandvård. Utredningen anför att förturen är en fömtsättning för den före­slagna uppbyggnaden av tandvården.

Fredstandvård -80 konstaterar att erbjudande om tandvård före inryck­ningen kan komma att ges vid upprepade tillfällen till sädana värnpliktiga som bl.a. till följd av anstånd kallas in flera gånger till grundutbildning. Utredningen menar att detta får godtas för att administrationen av tandvår­den inte skall bli för betungande.

Utredningen föreslår atl värnpliktiga som under kalenderåret fyller högst 19 år själva får ta kontakt med folktandvården för eventuell tand­vård. Övriga får söka tandvård på eget initiativ hos folktandvården eller privata tandläkare.

I stället för den allmänna tandundersökning som i dag utförs i samband med inryckningen föreslås att den värnpliktige i en hälsodeklaration får ange om han har utnyttjat förmånen av fri tandvård före inryckningen. De vämphktiga som har angett atl de inte har utnyttjat vårderbjudandet före inryckningen bör enligt utredningen om möjligt beredas tillfälle till landun­dersökning efter inryckningen.

Fredstandvård-80 anser att i princip endast tandvård för akut- och olycksfall skall utföras under grundutbildningen men att fullstän­dig tandvård skaU kunna erbjudas den som kan ange godtagbara skäl till att inte ha utnyttjat erbjudandel om avgiftsfri tandvård före inryckningen. Stödtandvård skall vidare kunna ges till den som är i behov av landvård för att inte dennes mun- eller tandstalus skall förvärras. Behovel bör enligt utredningen styrkas genom remiss från en tidigare vårdgivare. De landhäl-sovårdandé insatserna bör uppmärksammas.

Vämphktiga linder repetilionsutbildning föreslås liksom nu ges den tandvård som förorsakas av akuta besvär och olycksfall.

Utredningen anser atl folktandvården bör ta över ansvaret för de årliga odontologiska undersökningarna av personal i flyg tjänst eller submarin tjänst.


 


Prop. 1980/81:160                                                    6

Värnpliktiga inom marinen som är uttagna till tjänstgöring ombord på isbrytare och sjömätningsfartyg samt vissa andra värnpliktiga som tjänst­gör under sädana förhållanden att de inte utan svårigheter och kostnader kan uppsöka tandläkare bör beredas tillfälle till den tandvård som behövs för att minska risken för akula tandvårdsbehov.

3.2     Tandvårdens organisation

Utredningen har funnit alt frågan om hur försvarels landläkarmottag­ningar skall utnyttjas i en ny organisation måste bli föremål för lokala överläggningar.

Utredningen föreslår alt mottagningarna mslas upp i nivå med den standard som finns hos de lokala mottagningarna inom folktandvården, om överenskommelse Iräffas som innebär atl försvarets tandläkarmottagning­ar skall ulnylljas av folktandvården. Ansvarel för denna upprustning bör ligga hos resp. försvarsgrenschef i samverkan med försvarets sjukvårds­styrelse. Försvarsmakten ansvarar därvid för lokalerna medan folktand­vården betalar hyra för dem. Ulredningen föreslår vidare atl all försvarets tandvårdsutrustning m.m. lämnas över lill folktandvården ulan särskild ersättning.

Enligt utredningen bör värnpliktsverkel lämna erforderlig informafion lill folktandvården så att folktandvården kan planera och vidta åtgärder för att ta hand om de värnpliktigas tandvård.

Värnpliktsverkel föreslås i samband med inkallelsen ge information om hur den värnpliktige får tillgång till tandvård.

3.3     Personal

Försvarstandvården kommer under den tid som återstår fram till över föringen atl få arbeta med oförändrade resurser. Antalet värnpliktiga tand­läkare med tillgänglig lid för fredstandvärd kommer enligt utredningen atl minska successivt under perioden.

Mot bakgrund av de svårigheter som föreligger att ulan tillgång lill värnpliktiga tandläkare kunna vidmakthålla en begränsad tandvård inom försvaret för tiden fram lill avvecklingen föreslås alt värnpliktiga landläka­re i fortsättningen får utnyttjas för den fredstida vården i nu tillämpad omfattning fram till slulel av år 1981. Enligt utredningen är det inte sanno­likt att de kan ersättas med remisstandläkare från den civila tandvården.

Utredningen anser att försvarels tandvårdspersonal bör beredas anställ­ning inom folktandvården med i princip oförändrade förmåner. Ett mycket begränsat antal tjänster för odontologisk expertis bör dock behållas inom försvarsmakten efter överföringen av vårdansvaret lill folktandvården.


 


Prop. 1980/81:160                                                              7

3.4 Tidpunkt för överföringen av vårdansvaret

Utredningen har bedömt att flertalet landsting kommer alt ha barn- och ungdomstandvården fullt utbyggd under år 1982. Utredningen förordar atl vårdansvaret förs över vid en bestämd tidpunkt över hela landet. Inom de landsting där utbyggnaden ännu inte är klar räknar utredningen med alt nittonåringar genom omdisposition av tandläkarresurser kan ges förtur lill tandvård, varigenom tandvården före inryckning tryggas.

Mot denna bakgmnd föreslår utredningen att vårdansvaret för de värn­phktigas tandvård förs över till folktandvården den 1 januari 1982.

4   Remissyttrandena

Utredningens förslag om tandvårdens omfattning, utnyttjandet av värn­pliktiga tandläkare och försvarslandvårdens personal mottas övervägande positivt av de remissinstanser som har yttrat sig om delta. Remissinstan­serna har delade meningar om den lokala organisationen samt om lidpunk­ten för överföringen av vårdansvaret.

4.1 Tandvårdens omfattning

Överbefälhavaren, försvarets .sjukvårdsstyrelse, försvarets rationalise­ringsinstitut, socialstyrelsen och Landstingsförbundet är positiva lill ul­redningens förslag beträffande tandvård före grundutbildning­en.

Socialstyrelsen anser dock alt förtur till landvård före grundutbildningen endast skall ges av medicinska och odonlologiska skäl. Landstingsförbun­det är kritiskt mot förslaget att förtur skall kunna ges vid flera tillfällen.

Förslaget att värnpliktiga som inte har fått tandvård före inryckningen skall kunna få tandundersökning vid inryckningen biträds av socialstyrel­sen, medan SACO/SR förordar en allmän landundersökning av samtliga vämpliktiga.

Utredningens förslag om landvård under grundutbildningen godtas av socialstyrelsen och Landstingsförbundet. Försvarets rationali­seringsinstitut föreslär att endasi landvård för akut- och olycksfall bör komma i fråga.

Utredningens förslag om tandvård under repelitionsutbild­ningen mottas positivt aförsvarets rationaliseringsinstitut.

Överbefälhavaren, försvarets rationaliseringsinstitut och socialstyrel­sen biträder utredningens synpunkter på tandvård för personal i flygtjänst eller submarin tjänst.


 


Prop. 1980/81:160                                                               8

4.2      Tandvårdens organisation

Utredningens förslag avseende försvarets tandvårdslokaler, ut­rustning m.m. godtas i huvudsak av försvarets civilförvaltning, Lands­tingsförbundet och TCO-S.

Överbefälhavaren och försvarets sjukvårdsstyrelse anser däremot att tandvård i största möjliga utsträckninj? bör utföras vid förbanden, vars tandläkarmottagningar föreslås bibehållas som annex till folktandvårds-klinikema. Försvarets sjukvårdsstyrelse anför vidare att tandvårdsutmst-ning vid sådana tandläkarmoltagningar som man inle avser att driva an-lingen bör behållas för mobiliserings- och krigsbruk eller försäljas. Försva­rets rationaliseringsinstitut ifrågasätter om del finns behov av och fömt­sättningar för atl driva folklandvårdskliniker i försvarets nuvarande land-vårdsmottagningar.

Socialstyrelsen, värnpliktsverket och landstingsförbundet är positiva till ulredningens förslag om information från värnpliktsverkel till folktandvår­den och de värnpliktiga. Försvarets rationaliseringsinstitut godtar delvis förslaget.

4.3      Personal

Försvarets rationaliseringsinstUut delar utredningens uppfattning om att värnpliktiga landläkare även i fortsättningen bör utnyttjas fram till tidpunkten för avveckling av försvarets tandvårdsorganisation.

Överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse. Landstingsförbundet, SACO/SR och TCO-S anser att försvarets tandvårdspersonal bör beredas anställning inom folktandvården med oförändrade förmåner.

4.4 Tidpunkt för överföringen av vårdansvaret

Värnpliktsverkel, försvarets raiionaUseringsinstitut, socialstyrelsen och Landstingsförbundet är i huvudsak positiva till utredningens förslag lill tidpunkt för överföringen av vårdansvaret för de värnpliktigas tandvård. Överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse och SACO/SR anser att ansvaret bör föras över den 1 januari 1985. TCO-S föreslår en senare tidpunkt än den som utredningen har föreslagil.

4.5 Övrigt

Försvarets rationaliseringsinstitut och TCO-S anmäler atl del saknas ekonomiskt underlag för atl bedöma rationaliteten av de åtgärder som utredningen föreslår.


 


Prop. 1980/81:160                                                              9

5 Föredraganden

Riksdagen har vid 1976/77 års riksmöte (prop. 1976/77:100 bil. 7, mot. 1976/77:247 och 459, FöU 1976/77:9, rskr 1976/77; 154) uUalal sig för att föra över försvarets fredstandvård till folktandvården samt om lidpunkten och formema för en sådan överföring. Även utnyttjandet av värnpliktiga tandläkare behandlades.

För att få underlag för ett slutligt ställningstagande i frågan tillkallade jag efter bemyndigande av regeringen i juni 1977 en särskild utredare för alt se över försvarets tandvårdsorganisation. Utredningen har lagt fram sina förslag i betänkandet (SOU 1979:70) Tandvård i fred för värnpliktiga. Vissa av utredningens förslag bör underställas riksdagens prövning, nämU­gen överföringen av ansvaret för de värnpliktigas tandvård till i huvudsak folktandvården, omfattningen av tandvården, de resurser som bör föras över från försvaret till folktandvården, utnyttjandet av vämpliktiga landlä­kare samt tidpunkten för överföringen. Jag vill dämlöver informera riksda­gen om vissa frägor som det ankommer på regeringen att besluta om.

Jag har samrått med cheferna för social- och arbetsmarknadsdeparte­menten samt statsrådet Holm i ärendet.

5.1      Byte av huvudman

Som jag nyss har nämnt har riksdagen uttalat sig för atl den militära fredstandvården skall föras över till folktandvården. Utredningen har haft detta som utgångspunkt för sina överväganden. Den har därför inte be­handlat den principiella frågan om byte av huvudman för verksamheten.

Några remissinstanser påpekar att det saknas ekonomiskt underlag för att bedöma om de åtgärder som ulredningen föreslår är rationella. Elt ekonomiskt underlag har tagits fram inom försvarsdepartementet. Detta visar alt de föreslagna åtgärderna totalt sett bör innebära besparingar och ett mer effektivt utnyttjande av samhällets resurser för tandvård åt väm­pliktiga.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört förordar jag atl ansvaret för de värnpliktigas tandvård i fred förs över till i huvudsak folktandvården.

5.2      Tandvårdens omfattning

Utredningen har lämnat förslag om omfattningen av den tandvård som skall erbjudas de vämpliktiga. Förslaget innebär i förhållande till vad som gäller f. n. att tandvårdsbehandlingen utförs tidigare, så att de värnpliktiga far sina tandvårdsbehov tillgodosedda innan de börjar gmndutbildningen. Detta bör i stor utsträckning medföra att bortfallet av utbildningstid mins­kar.

Remissinstanserna är övervägande positiva till förslagets huvudtankar.


 


Prop. 1980/81:160                                                   10

Vad beträffar förslaget om tandväi-d under gmndutbildningen är deras åsikter delade.

Jag ansluter mig i princip till utredningens förslag om tandvårdens om­fattning. I vissa avseenden harjag dock en avvikande uppfattning.

Alla värnpliktiga bör före inryckningen till grundutbildning få fullständig behandhng. Tandhälsovårdande insatser bör därvid upp­märksammas. Dessa förmåner bör gälla under en sexmånadersperiod före inryckningen.

Om behandlingen kan inledas senast under del år då den värnpliktige fyller 19 år, bör folktandvården kalla honom till undersökning och därefter svara för den behandling som behövs. I övriga fall bör den värnpliktige hänvisas att på egen hand hos folktandvården eller en prival tandläkare, som är uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning, begära att få undersökning och behandling. Han bör därvid behandlas med förtur.

Utredningens förslag kan medföra en återkommande rätt till förtur och avgiftsfri landvård före inryckningen. Ett par remissinstanser har invänd­ningar mot detta. Jag anser att såväl kostnads- som rättviseskäl talar för att dessa särskilda tandvårdsförmåner för värnpliktiga bör komma i fråga endast vid ett tillfälle. Detta bör dock inte få leda till en kostnadskrävande kontrollapparat.

Utbyggnaden av folktandvården, förekomsten av den allmänna tand­vårdsförsäkringen samt det nyss nämnda förslaget om tandvård före gmndutbildningen innebär alt tandvården under gmndutbildningen bör kunna begränsas.

Värnpliktiga bör därför under grundutbildningen i princip en­dast få akut- och olycksfallstandvård. Stödtandvård bör dock i särskilda fall erbjudas den som är i behov av tandvård för att inte hans mun- och tandstatus allvarligt skall förvärras. Behovet skall styrkas genom remiss från tidigare vårdgivare. Varje värnpliktig bör i samband med inryckningen i en hälsodeklaration ange om han har utnyttjat vårderbjudandet före inryckningen. I mån av resurser bör den som kan ge godtagbara skäl till att inte ha utnyttjat erbjudandet om avgiftsfri tandvård före inryckningen ges tillfälle till fullständig behandling. Som godtagbara skäl kan nämnas vistel­se utomlands eller sjukdom. Tandvården under gmndutbildningen bör ombesöijas av folktandvården.

Under repetitionstjänstgöring och annan tjänstgöring i fred som berättigar värnpliktiga till förmåner enligt värnpliktsförmånsförord­ningen (1976; 1008) bör avgiftsfri akut- och olycksfallstandvård ges inom folktandvården.

Personal, som enligt gällande föreskrifter skall genomgå särskild tandun­dersökning som villkor för utövande av flyg tjänst eller submarin tjänst bör få sådan undersökning genom folktandvården. Vämpliktig personal bör dämtöver genom folktandvården få erforderlig tandbehand-


 


Prop. 1980/81:160                                                   11

ling så att slutlig uttagning till sådan tjänst kan ske. Huvudansvaret inom försvarsmakten för dessa särskilda medicinska frågor bör dock ligga kvar hos försvarsgrenscheferna.

Värnpliktiga som har uttagils till tjänstgöring ombord på isbrytare och sjömätningsfartyg samt andra värnpliktiga som tjänstgör under sådana förhållanden att de inte utan särskilda svårigheter och kostnader kan uppsöka tandläkare, bör hos folktandvården få genomgå den tandunder­sökning och behandling som krävs för att minska risken för akuta tandbe­svär. Detta bör ske innan tjänstgöringen påbörjas.

Med vämphktiga bör, generellt i fråga om rätten lill tandvård, likställas kvinnor som har antagits lill eller genomgår ulbildning enligt lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor samt vapenfria tjänste­pliktiga. De föreslagna reglerna om tandvård under repetitionstjånstgöring m. m. bör tillämpas också på personal som genomgår utbildning till yrkes­officer, reservofficer eller värnpliktig officer vid försvarsmakten och som inte är anställd vid denna.

Som har framgått av det föregående kommer de värnpliktigas m.fl. tandvård i fortsättningen att ges inom ramen för den allmänna landvårds-försäkringen. Försvarsmakten bör därvid i förekommande fall svara för den s. k. patientavgiften som patienten annars betalar själv. Beträffande de vapenfria tjänstepliktiga bör patientavgifterna betalas av arbetsmarknads­styrelsen. För dem som omfattas av reformen blir tandvården alltså av­giftsfri.

5.3 Tandvårdens organisation

När det gäller tandvårdens lokala organisation har utredningen föreslagit att lokala överenskommelser skall träffas mellan förbandschefer och folk­tandvårdshuvudmän om utnyttjandet av förbandens tandvårdslokaler. Re­missopinionen är delad i denna fråga.

En följd av den förordade reformen blir att antalet behandlingstillfällen under gmndutbildningen minskar. Bortfallet av utbildningstid för de väm­pliktiga på gmnd av landvård blir därför litet. Detta innebär att behovet av en klinik inom förbandet kommer att minska. Ett övertagande av försva­rets nuvarande tandvårdslokaler medför att folktandvårdens övriga patien­ter kommer att tas emot i dessa lokaler. Vissa problem torde därvid uppstå vid tillträde till kasernområdena.

Jag anser mot denna bakgmnd att flertalet av försvarets nuvarande tandvårdslokaler bör läggas ned. Försvarsmakten bör vederlagsfritl över­låta utmstning som hör till försvarets fredstandvård. Närmare överens­kommelse om detta bör träffas mellan försvarsmaktens lokala myndigheter och vederbörande folktandvårdshuvudman.

Utredningen föreslår att värnpliktsverket lämnar erforderlig information till folktandvården och meddelar den värnpliktige hur han får tillgång till tandvård.


 


Prop. 1980/81:160                                                   12

Remissinstansema är övervägande positiva till detta förslag.

Jag vill här endasi anmäla all jag delar utredningens mening. Motsvaran­de information till de vapenfria tjänstepliktiga bör meddelas av arbets­marknadsstyrelsen .

5.4      Personal

Jag anser i likhet med utredningen att de värnpliktiga tandläkama måste utnyttjas för den fredslida vården i nu tillämpad omfattning fram till över­föringen. Anledningen till detta är främst svårigheterna att ersätta värn­pliktiga tandläkare under den korta tid som återstår till dess att överföring­en är helt genomförd. Efter överföringen kommer de värnpliktiga tandlä­kama sålunda uteslutande att tas i anspråk för uppgifter i krigsorganisa­tionen.

Beträffande personalfrågorna vill jag anmäla att viss personal även i fortsättningen kommer att behövas inom försvarsmakten för att tillgodose behovet av odontologisk expertis för utbildnings-, mobiliserings- och krigsplanläggning m.m. Av den övriga personalen kommer de som är löneplansanställda alt erbjudas anställning inom folktandvården.

5.5      Tidpunkt för överföringen av vårdansvaret

Utredningen har föreslagit att bytet av huvudman för de vämpliktigas tandvård sker den 1 januari 1982. Remissinstanserna har olika meningar om detta.

För egen del vill jag framhålla att de prognoser som finns i dag pekar på att flertalet landsting kommer atl ha barn- och ungdomstandvården fullt utbyggd under år 1982. Inom de landsting där utbyggnaden inte hinner bli klar fömtsätter jag att förtur ges de värnpliktiga så att landvården före inryckningen kan tryggas. Jag förordar därför att bytet av huvudman för de värnpliktigas m. fl. tandvård sker med början den 1 januari 1982. Närmare överenskommelse om övertagandetidpunkt och erforderliga övergångsåt­gärder bör Iräffas mellan de lokala försvarsmyndigheterna och folktand-värdshuvudmännen. Därvid bör gälla att övertagandet skall vara genom­fört senast den 30 juni 1982.

5.6      Överenskommelse med folktandvårdshuvudmännen m. m.

Statens förhandhhgsnämnd har under förbehåll av regeringens godkän­nande träffat avtal med landstingsförbundet om överföring till folktandvår­den av dels ansvaret för de värnpliktigas m. fl. tandvård i fred, dels perso­nal och utrustning m. m. i överensstämmelse med vad jag har förordat i det föregående. Avtalet innebär vidare att avtalsparterna senast den 1 januari 1983 skall reglera frågan om de ekonomiska konsekvenserna av statens


 


Prop. 1980/81:160                                                   13

pensionsåtaganden för de anställda som till följd av överenskommelsen har övergått till anställning hos folktandvårdshuvudman.

Företrädare för Sveriges Tandläkarförbund har medverkat i utredningen Fredstandvård -80. Förbundet har uttalat sitt stöd för förslaget att väm­phktiga som är 20 år eller äldre och som inkallas till gmndutbildning skall ges företräde till tandvård hos privatpraktiserande tandläkare.

Regeringen kommer att meddela de författningsändringar som föranleds av förslagen.

6   Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen alt

1.   besluta att föra över ansvaret för de värnpliktigas m. fl. tandvård i fred från försvarsmakten till folktandvården och den privata tandvården,

2.   godkänna vad jag har förordat om tandvårdens omfattning för de vämpliktiga m.fl., de resurser som skall föras över från försvaret till folktandvården, utnyttjandet av värnpliktiga tandläkare samt tidpunkten för överföringen av vårdansvaret.

7   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.


 


Prop. 1980/81:160                                                            14
Innehållsförteckning

Propositionen    .................................................. ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ..................... ... 1

1   Inledning    ......................................................     2

2   Nuvarande ordning    ......................................... ... 3

3   Utredningens förslag...   ....................................     5

4   Remissyttrandena  ............................................ ... 7

5   Föredraganden ................................................. ... 9

6   Hemställan  ..................................................... .. 13

7   Beslut   ...........................................................   13

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981