om medgivande att efterge viss statens fordran på rättegångskostnader

Proposition 1982/83:18

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:18

Regeringens proposition

1982/83:18

om medgivande att efterge viss statens fordran på rättegångskost­nader;

beslutad den 2 september 1982.

Regeringen föreslår riksdagen atl anla del förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 proposifionen föreslås att riksdagen medger att statens fordran på rällegångskoslnader mot Frostvikens norra sameby m. fl. efterges.

1    Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 18.


 


Prop. 1982/83:18                                                      2

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET                 PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-09-02

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om medgivande att efterge viss statens fordran på rättegångs­kostnader

Inledning

Högsta domstolen meddelade den 29 januari 1981 dom i det s. k. skatte-fjällsmålet. Därmed avslutades en process som pågått sedan år 1966 mellan Frostvikens norra sameby m.fl. och staten. Tvisten gällde bättre rätt till renbetesQäll i Jämtland m. m.

I stämningsansökan yrkade sameparterna i första hand bättre rätt än staten till vissa renbetesfjäU och i andra hand att vissa särskilt angivna rättigheter måtte tillerkännas dem. Staten, som företräddes av juslitiekans­lern, bestred bifall lill sameparternas talan. I dom den 1 november 1973 ogillade Jämtbygdens tingsrätt sameparternas samtliga yrkanden men för­klarade att staten skulle svara för sina egna kostnader i målet.

Mot tingsrättens dom fullföljdes talan av sameparterna i huvudsaken och av staten beträffande rättegångskostnaderna och vissa processuella frågor. Hovrätten för Nedre Norrland gjorde genom dom den 1 oktober 1976 ingen annan ändring i tingsrättens dom än atl staten tillerkändes ersättning av sameparterna för sina kostnader i tingsrätten. Vidare ålades sameparterna alt ersätta staten för dess rättegångskostnader i hovrätten.

Hovrättens dom överklagades av sameparterna samt beträffande vissa mindre processuella frågor av staten. Högsta domstolen fastställde hovrät­tens dom i huvudsaken men gjorde några mindre ändringar i processuelll hänseende lill sameparlernas nackdel. Sameparternas talan blev härige­nom i alla delar ogillad.

Sameparterna ålades alt ersätta statens rättegångskostnader enligt den i 18 kap. 1 § rättegångsbalken stadgade huvudregeln alt den tappande par­len skall ersätta motpartens rättegångskostnader.

Statens rättegångskostnader utgör för rättegången i tingsrätten 155828


 


Prop. 1982/83:18                                                      3

kr. jämte 6 % ränta från den 1 november 1973, för rättegången i hovrätten 292 277 kr. 45 öre jämte 6 % ränta från den 1 oktober 1976 samt för rättegången i högsta domstolen 795282 kr. jämte 6 % ränta från den 29 januari 1981. Rättegångskostnaderna inkl. ränta per den 1 juli 1981 utgör 1418383 kr.

1 skrivelse till regeringen den 12 febmari 1981 har sameparterna anhållit att staten avstår från sin fordran på rättegångskostnad. Sameparterna har hävdat att rätten till renbelesfjällen i Jämtlands län är en fråga som kunnat avgöras endast genom domstols dom och inte genom lagstiftning. Med ett sådant betraktelsesätt blir del enligt sameparternas mening helt naturligt alt staten står för sina egna rättegångskostnader.

Efter remiss har yttranden över ansökningen avgetts av jusfitiekanslern och kammarkollegiet. Remissinslanserna ställer sig positiva till att i vart fall en del av statens fordran efterges. Kammarkollegiet anser alt eftergif­ten bör begränsas till hälften av rättegångskostnaderna i de olika instanser­na och jusfitiekanslern hävdar att sameparterna bör betala elt belopp om 600000 kr. Som skäl för en begränsad eftergift åberopar remissinstanserna bl.a. alt samesidans processföring i högsta domstolen förorsakat att såväl utredningsarbetet som huvudförhandlingen har kommit atl ta omotiverat lång tid.

Föredraganden

För egen del får jag anföra följande.

Processen gällde en svårbedömd rättsfråga, vars avgörande har varit av slor betydelse för alt få klarlagt vilka rätfigheter som tillkommer samerna vid utövandet av renskötseln på renbetesfjällen. De klarlägganden som utredningarna i målet och domarna har gett bör vidare för framtiden ge god vägledning rörande rättsläget i renbetesfrågor.

Remissinstanserna har i princip biträtt framställningen och jag anser också för egen del att rättegången rört en sådan speciell och för staten betydelsefull fråga atl det finns skäl att ställa sig positiv när den nu har prövats ingående för första gången. Omständigheterna har enligt min me­ning varit sådana alt staten i detta fall bör helt efterge sin fordran på rättegångskostnader.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att medge att statens fordran på rättegångskostnader mot Frostvi­kens norra sameby m. fl. efterges.


 


Prop. 1982/83:18                                                                4

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom profM>sition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra­ganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockhiolm 1982


 

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.