om medgivande att avstå viss egendom som tillfallit allmänna arvsfonden
Proposition 1981/82:184
Prop. 1981/82:184
Regeringens proposition 1981/82:184
om medgivande att avstå viss egendom som tillfallit allmänna arvsfonden;
beslutad den 18 mars 1982.
Regeringen föreslår riksdagen alt antaga del förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar TORBJÖRN FÄLLDIN
ROLF WIRTÉN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I proposifionen föreslås att riksdagen i fyra fall medger all egendom som genom arv har tillfallit allmänna arvsfonden skall avstås.
I Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 184
Prop. 1981/82:184 2
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1982-03-18
Närvarande: statsminister Fälldin, statsråden Wikström, Friggebo, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Mohn
Föredragande: statsrådet Wirtén
Proposition om medgivande att avstå viss egendom som tillfallit allmänna arvsfonden
Enligt lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden får arv som tillfallit allmänna arvsfonden helt eUer delvis avstås till annan om det med hänsyn lill uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan anses överensstämma med arvlåtarens yttersta vilja. Även i andra fall får arv avstås till arvlåtarens släktingar eller andra personer som har stått arvlåtaren nära, om det kan anses billigt. Vidare får arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig betydelse från kulturhistorisk synpunkt, avstås tUl juridisk person som har särskilda förutsättningar att la hand om egendomen på lämpligt sätt.
Beslut om avstående av arv fallas av regeringen. Om värdet av den egendom som skaU avslås överstiger 200000 kr. eller förutsättningar i övrigt inte är uppfyllda enligt nämnda lag måsle regeringen inhämta riksdagens tillstånd innan beslut fallas. Jag kommer nu att i det följande redogöra för fyra fall där regeringen behöver inhämta sådana medgivanden av riksdagen.
Runa Rehn från Stockholm var född 1893 och avled 1978. Enligt bouppteckningen fanns ingen annan arvinge än allmänna arvsfonden. Behållningen i dödsboet uppgick enligt bouppteckningen fill 224476 kr. och bestod huvudsakligen av värdepapper.
Hörselfränijandel i Stockholm har ansökt alt kvarlåtenskapen efter Runa Rehn skall avslås lill föreningen. Till slöd för sin ansökan har föreningen åberopat olika uttalanden som Runa Rehn gjort till förmån för föreningen.
Prop. 1981/82:184 3
Länsstyrelsen i Stockholms län, som har utrett ärendet, har i likhet med kammarkollegiet tiUstyrkt ansökningen.
Runa Rehn har enligt utredningen vid ell fiertal tillfällen gjort uttalanden av innebörd alt kvarlåtenskapen skall fillfalla Hörselfrämjandel. En av inlygsgivarna fick i uppdrag av Runa Rehn alt upprätta ell testamente vilket dock ej färdigställdes. Jag anser alt utredningen visar alt ett avstående till Hörselfrämjandet överensstämmer med arvlåtarens yttersta vilja. Jag förordar därför att kvarlåtenskapen efler Runa Rehn avslås fill Hörselfrämjandel i Stockholm.
Karl Gustavsson från Kvänum var född 1891 och avled 1978. Enligt bouppteckningen fanns ingen annan arvinge än allmänna arvsfonden. BehåUningen i dödsboet uppgick enligt bouppteckningen till 548972 kr. I behållningen ingår två jordbruksfastigheter, nämligen Fårtorp 14:1 i Öl-tums socken. Vara kommun, om 75 ha och Vipetomlen 1:5 i Saleby socken, Lidköpings kommun, om 7 ha.
I en gemensam ansökan har bröderna Karl-Erik och Bengt Persson, vilka nu artenderar fastigheterna, samt deras fader Ragnar Persson ansökt om alt en del av kvarlåtenskapen avstås lUI dem på så sätt att fastigheterna får förvärvas för ett pris av 300000 kr. TUI slöd för sin ansökan har sökandena åberopat uttalanden av Karl Gustavsson enligt vilka de skulle få förvärva fastigheterna till ett förmånligt pris.
Lantbruksnämnden i Skaraborgs län har ingen erinran mol en försäljning av fastigheten Fårtorp 14:1 lill Karl-Erik och Bengt Persson. Fastigheten Vipetomten 1:5 bör enligt lantbruksnämnden däremot säljas till någon annan. Nämnden har värderat Fårtorp 14:1 lill 950000 kr.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län tiUstyrker en försäljning av fasligheten Fårtorp 14:1 för 300000 kr. liU Karl-Erik och Bengt Persson. Kammarkollegiet fillstyrker också en försäljning av Fårtorp 14:1 tUl Karl-Erik och Bengt Persson men anser all köpeskillingen bör sällas lill 475000 kr.
Jag anser all det med hänsyn tiU uttalanden av Karl Gustavsson och omständigheterna i övrigt kan anses överensstämma med dennes yttersta vilja att bröderna Karl-Erik och Bengt Persson får köpa fastigheten Fårtorp 14:1 tUl ett för dem förmånligt pris. Då del inle med säkerhet kan avgöras vad Karl Persson avsett med förmånligt pris anser jag i likhet med kammarkollegiet att fastigheten bör säljas för hälften av del värde lantbruksnämnden åsätt fasligheten.
Jag förordar att en del av kvarlåtenskapen efler Karl Gustavsson avslås pä så sätt att fastigheten Fårtorp 14:1 i Vara kommun säljs till Karl-Erik och Bengt Persson för 475000 kr.
Prop. 1981/82:184
Anna VestUng från Dalby församling, Torsby kommun, var född 1904, adopterades 1941 av Olof Veslling och avled den 23 december 1971. Bouppteckningen som förrättades 1972 upptar Anna Vesthngs biologiska syskon och dessas avkomlingar som dödsbodelägare. Behållningen i dödsboet utgjorde enligt bouppteckningen 266899 kr. 1973 skedde partiellt skifte av den i boel ingående fasta egendomen och 1974 skiftades hela arvet efter Anna Vesfiing. I bouppteckningen togs emellertid inte hänsyn fill den lagändring beträffande adoption som trädde i kraft den Ijuli 1971 och som innebar alt arvsrätten mellan Anna Veslling och hennes biologiska syskon och dessas avkomlingar upphörde. Med anledning härav väckte kammarkollegiet lalan inför domstol. Sunne lingsräll har i lagakraftvunnen dom 1978 förklarat att aUmänna arvsfonden ägde bättre rätt till Anna Vesllings kvarlålenskap än de i bouppteckningen upptagna dödsbodelägarna.
Ansökningar om avslående av kvarlåtenskapen efler Anna Vesfiing har inkommit från hennes biologiska släktingar, adoptivfaderns släkfingar saml adoptivfaderns fosterdotters släktingar.
Länsstyrelsen i Värmlands län, som utrett ärendet, har i likhet med kammarkollegiet tiUstyrkt alt behållningen efler Anna Vesfiing avstås lill förmån för hennes biologiska syskon och dessas avkomlingar.
För egen del vill jag anföra följande. Anna Vesfiings biologiska släktingar har sedan del partiella arvsskiftet 1973 bebott och disponerat fastigheterna saml därvid avverkat skog i betydande omfattning. Felel i boupp-. teckningen från 1972 rättades 1978 av Sunne fingsrätt men de i bouppteckningen upptagna dödsbodelägarna har tills vidare tillåtits att bebo och disponera de fasligheter som Anna Veslling lämnade efler sig. Jag anser att det skulle framstå som stötande att efler närmare tio år återkräva egendomen av ett flertal personer.
Jag förordar all arvet efler Anna Veslling avslås lill hennes biologiska släktingar på samma sätt som skulle ha gällt om de hade haft arvsrätt efler Anna Vesfiing.
Staffan Norlind från Lomma var född 1909, omyndigförklarades 1952 och avled 1978.
Enligt bouppteckningen fanns två delägare i boel, nämligen allmänna arvsfonden saml Hanna och Ernst Norlinds stiftelse. Behållningen i boel uppgick enligt bouppteckningen fill 2636728 kr. BehåUningen beslår av bl. a. Borgeby egendom, en hyresfastighet i Lund samt stora delar av Ernst Norlinds konstnärliga och litterära produktion samt hans bibliotek.
Styrelsen för Hanna och Ernst Norlinds stiftelse, som har lill ändamål att bl. a. bevara Borgeby slotts porttorn och dess samlingar, har ansökt om att den del av arvet, 236300 kr., som lUlfaUil allmänna arvsfonden skall
Prop. 1981/82:184 5
avslås till stiftelsen. Allmänna arvsfondens del av boet efter Staffan Norlind motsvaras av dennes arv efler fadern Ernst Noriind. Till stöd för sin ansökan har stiflelsen åberopat uttalanden från Ernst Norlind och sådana omständigheter i övrigt som enligt stiftelsen talar för all det kan anses överensstämma med Ernst Norlinds vilja alt del arv som fillfallil allmänna arvsfonden efler hans son Staffan Norlind, som genom sill omyndighels-tillstånd själv saknat förmåga alt upprätta testamente, skall tiltfalla stiftelsen.
Kammarkollegiet, som utrett ärendet, fillstyrker ansökningen om avstående av arv.
För egen del finner jag att utredningen inle klart ulvisar vad som varit Staffan Norlinds yttersta vilja. EmeUertid anser jag, efler alt ha samrått med chefen för utbildningsdepartementet, att det är ytterst värdefullt från kulturhistorisk synpunkt all de samlingar av konst och litteratur efter Ernst Norlind saml den miljö som Borgeby slott och dess park utgör kan bevaras i sin helhet och göras tillgängliga för allmänheten. För alt underlätta detta förordar jag att arvet efler Ernst Norlind, som genom Staffan Norlind tillfallit aUmänna arvsfonden, avslås fill Hanna och Ernst Noriinds stiftelse.
Till regeringen har från boutredningsmannen inkommit en ansökan om alt stiftelsen befrias från arvsskatt både för vad som kan komma alt avstås från allmänna arvsfonden och för vad som fillfallil stiftelsen genom secun-dosuccession från Staffan Norlinds mor Hanna Norlind. Enligt bl.a. 57 och 58a§§ Lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt kan regeringen i särskilda fall medge befrielse från arvsskatt. Om riksdagen medger att allmänna arvsfondens rätt liU arv efler Staffan Norlind avslås, avser jag alt återkomma till regeringen med förslag om alt stiflelsen befrias från arvsskall.
Hemställan
Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen
all allmänna arvsfondens rätt fill arv i fyra fall avslås i enlighet med vad jag har förordat.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982