om hälsoundersökning av sjöfolk

Proposition 1978/79:19

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1978/79:19

Regeringens proposition

1978/79:19

om hälsoundersökning av sjöfolk;

beslutad den 26 oktober 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

ANITHA BONDESTAM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i mönstringsförordningens bestämmelser om hälsoundersökning av sjöfolk. Det nuvarande begrep­pet sjömansläkare avskaffas. I stäUet för två typer av läkarundersök­ningar med olika gUtighetstid för läkarintygen införs ett enhetiigt sy­stem med läkarundersökning vartannat år. Ungdomar under 18 år skaU — bl. a. till följd av krav i en internationell konvention — läkarunder-sökas varje år. Det nuvarande kravet på en särskUd årlig lungundersök­ning tas bort. Nya regler ges om läkares anmälan tiU myndighet, när läkaren finner att sjöman på grand av sitt hälsotiUstånd är olämplig att utöva sjömansyrket.

De nya bestämmelsema föreslås träda i kraft den 1 juli 1979.

1    Riksdagen 1978179.1 saml. Nr 19


 


Prop. 1978/79:19

Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1961: 87) om registrering och

mönstring av sjömän (mönstringsf öirordningen)

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1961: 87) om registre­ring och mönstring av sjömän (mönstringsförordningen)i

dels att i 11, 33 och 52 §§ orden "Kungl. Maj:t" skaU bytas ut mot "regeringen",

dels att 1, 4, 15, 37, 41, 43—49, 53, 54 §§ och rubrUcen närmast före 43 § skaU ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Svensk sjöman, som är anstäUd å svenskt handelsfartyg med en netto­dräktighet av 20 registerton eUer meia, skaU vara inskriven som sjöman i register hos arbetsmarknadsstyrelsen (sjömansregistret). Inskrivning må ock eljest ske av svensk sjöman, som visar eller gör sannolikt att han är anställd eUer skaU vinna anställning å handelsfartyg.

Inskrivning skaU ske hos mönstringsförrättare.


Arbetsmarknadsstyrelsen utser mönstringsförrättare inom riket efter samråd med sjöfartsverket. Mönstringsförrättare utom riket är svensk konsul som av ministern för utrikes ärendena förordnats därtill. Förteckning över de orter där mönstringsförrättare finnes skaU intagas i publikationen "Un­derrättelser för sjöfarande".


Arbetsmarknadsstyrelsen utser mönstringsförrättare inom riket efter samråd med sjöfartsverket. Mönstringsförrättare utom riket är svensk utlandsmyndighet som che­fen för utrikesdepartementet ut­sett därtill. Förteckning över de orter där mönstringsförrättare fin­nes skall intagas i publikationen "Underrättelser för sjöfarande".


4 §3


Inskriviung må icke ske av den, som på grund av sitt hälsotUlstånd är förhindrad att taga anställning ombord på fartyg, ej heller av den för vUken påmönstringsförbud en­ligt 28 § gäUer. Inskrivning av den, som icke uppnått myndig ål­der, må ej ske utan att vårdnads­havare lämnat tillstånd därtUl.

Sjöman skall med läkarintyg styrka, att hinder på grund av hans hälsotUlstånd icke föreligger mot inskrivning.

Inskrivning må icke ske av den, som på grand av sitt hälsotiUstånd är förhindrad att taga anställning ombord på fartyg, ej heller av den för vUken påmönstringsförbud en­ligt 28 § gäUer. Inskrivning av den, som icke uppnått myndig ål­der, må ej ske utan att förmyn­dare lämnat tUlstånd därtUl.

Sjöman skaU med intyg av sjö­mansläkare styrka, att hinder på grand av hans hälsotUlstånd icke föreligger mot inskrivning.

Sjömansläkare utses i den ord­ning Kungl. Maj:t bestämmer.

1      Senaste lydelse av
33 § 1969: 572

52 § 1971: 677.

2 Senaste lydelse 1969: 311.

3 Ändringen innebär bl. a. att tredje stycket upphävs.


 


Prop. 1978/79:19

Nuvarande lydelse

15

Vid mönstringstiUfäUet skall sjömannen med intyg av sjömans­läkare styrka, att hinder på grand av hans hälsotillstånd icke före­ligger mot påmönstringen. Därest icke av läkarintyget framgår, att sjömannen inom ett år dessför­innan undergått lungundersökning, skall han förete särskilt intyg över sådan undersökning.

Läkarintyg, som företes vid på­mönstring å fartyg med en brutto-dräktighet av 200 registerton eller mera, skall vara utfärdat efter så­dan grundlig undersökning som avses 143 §.


Föreslagen lydelse

§*

Vid mönstringstUlfåUet skaU sjömannen med läkarintyg styrka, att hinder på grund av hans hälso­tUlstånd icke föreligger mot på­mönstringen.


37 §«


För svenskt handelsfartyg med en nettodräktighet av 20 register­ton eller mera, för vUket sjömans­ralla, som i 34 § sägs, ej utfärdas och vUket icke utgår allenast på lustresa eller annan tUlfäUig resa, skall befälhavaren upprätta man­skapsförteckning. Sådan förteck­ning skaU innehålla uppgifter om fartyget samt dess redare, befäl­havare och besättning. Äv förteck­ningen skall framgå, att föreskriv­na krav i fråga om befälets behö­righet samt fordringama enUgt 6 kap. 1 § kungörelsen den 19 no­vember 1965 (nr 908) med till-lämpningsföreskrifter till lagen den 19 november 1965 (nr 719) om säkerheten på fartyg i fråga om syn- och hörselförmåga hos den, som nyttjas såsom utkiksman eller rorsman, äro uppfyUda. Man­skapsförteckning gäller under far­tygets seglationstid, dock under högst ett år från upprättandet.


För svenskt handelsfartyg med en nettodräktighet av 20 register­ton eller mera, för vUket sjömans-raUa, som i 34 § sägs, ej utfärdas och vUket icke utgår aUenast på lustresa eller annan tillfäUig resa, skaU befälhavaren upprätta man­skapsförteckning. Sådan förteck­ning skaU innehåUa uppgifter om fartyget samt dess redare, befäl­havare och besättning. Av förteck­ningen skall framgå, att föreskriv­na krav i fråga om befälets behö­righet samt fordringama enligt 6 kap. 1 § förordningen (1965: 908) om säkerheten på fartyg i ftåga om syn- och hörselförmåga hos den, som nyttjas såsom utkiksman eller rorsman, äro uppfyllda. Man­skapsförteckning gäller under far­tygets seglationstid, dock under högst ett år från upprättandet.


Manskapsförteckning skaU upprättas i två exemplar och godkännas av mönstringsförrättare. Ena exemplaret av förteckningen skaU finnas ombord å fartyget och det andra förvaras vid sjömansregistret.

* Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs. B Senaste lydelse 1969: 311.


 


Prop. 1978/79:19


Nuvarande lydelse

41

För svenskt fartyg, som enligt gällande passagerarfartygscertifi-kat må nyttjas till passagerares befordran i kustfart eller vid­sträcktare fart, må ej utfärdas års-pass, med mindre fartyget är för­sett med giltig sjömansrulla.

Svenskt fartyg av den beskaf­fenhet, att det skall antecknas i fartygsregistret, må icke tuUklare­ras för avgång tiU utrikes ort, med mindre fartyget är försett med gU-tig sjömansruUa.

För fartyg, som avses i 37 § första stycket, må ej utfärdas års-pass, med mindre manskapsför­teckning upprättats för fartyget.


Föreslagen lydelse

Svenskt handelsfartyg med en nettodräktighet av 20 registerton eller mera samt svenskt handels­fartyg där påmönstring skett en­ligt 13 § må icke tuUklareras för avgång tUl utrikes ort, med mindre fartyget är försett med gUtig sjö­mansralla.


 


Läkarkontroll av sjömän


Hälsoundersökning av sjömän


43 §


Sjöman bör minst en gång vart­annat år genomgå grundlig läkar-imdersökning av sjömansläkare. Över sådan undersökning skall ut­färdas särskUt intyg.


Sjöman som enligt 12 § är skyl­dig att mönstra skall minst en gång vartannat år genomgå läkarunder­sökning. Detsamma gäller för den som påmönstras enligt 13 § och har befattning ombord.

Har sjömannen ej fyllt 18 år skäll han undergå läkarundersök­ning varje år.

Över läkarundersökning skall utfärdas särskUt intyg.


44 §T


Läkarintyg må ej godtagas för ändamål som i 4 och 15 §§ sägs, om längre tid än tre månader för­flutit från utfärdandet. Särskilt läkarintyg enligt 43 § må dock godtagas intill två år från utfär­dandet, därest icke intygets giltig­het särskilt begränsats. Om särskilt villkor för sjöman att hava under­gått lungundersökning stadgas i 15 §.


Läkarintyg må ej godtagas för ändamål som i 4 och 15 §§ sägs, om längre tid än två år förflutit från utfärdandet eller, i fråga om sjöman som ej fyllt 18 år, ett år från utfärdandet. Om tiden för in­tygets giltighet utgår medan far­tyget är till sjöss eller i hamn där läkare med behörighet att utfärda intyg ej finnes, skall befälhavaren se till att sjöman som avses i 43 §


«Senaste lydelse 1968: 444. Ändringen innebär bl. a. att första och tredje

styckena upphävs.

' Senaste lydelse 1968: 444.


 


Prop. 1978/79:19

Föreslagen lydelse

genomgår    läkarundersökning    i

första hamn där så kan ske.

Enligt de närmare anvisningar, som socialstyrelsen utfärdar, skall mönstringsförrättare i samband med påmönstring begära, att sjöman företer intyg, som utfärdats inom kortare tid än i första stycket sägs, om det finnes påkallat av sjukdom eUer olycksfall, som drabbat sjö­mannen efter den senast undergångna läkarandersökningen.

Nuvarande lydelse

45 §8


Finner sjömansläkare vid under­sökning av sjöman, att sjömannen på grund av sitt hälsotUlstånd är olämplig att utöva sjömansyrket, åligger det läkaren att ofördröj­ligen göra anmälan därom till sjö­mansnämnden. Sådan anmälan må, om så finnes lämpligen kunna ske, begränsas att gälla yrkesut­övning i viss befattning eller i viss fart.


Finner läkare vid undersökning av sjöman, att sjömannen på grund av sitt hälsotUlstånd är olämplig att utöva sjömansyrket, bör läka­ren göra anmälan därom tUl sjö­fartsverket. Sådan anmälan må, om så firmes lämpUgen kunna ske, begränsas att gäUa yrkesut­övning i viss befattning eUer i viss fart.


46 §9 När anmälan enligt 45 § göres, skall sjömannen genom läkarens för­sorg utan dröjsmål underrättas därom. Sjömannen äger, om han anser anmälan sakna fog, påkaUa socialstyrelsens prövning av de omständig­heter, på vUka anmälan grundats. Om utgången av prövningen skall styrelsen skyndsamt underrätta sjömannen. Mot socialstyrelsens beslut får talan icke föras.


Finner socialstyrelsen vid pröv­ning enligt första stycket att an­mälan icke bort göras, skaU be­sked därom genast tillställas sjö­mansnämnden.


Firmer socialstyrelsen vid pröv­ning enligt första stycket att an­mälan icke bort göras, skall be­sked därom genast tUlställas sjö­fartsverket.


 


47 §

Har anmälan enligt 45 § eller besked enligt 46 § andra stycket inkommit till sjömansnämnden, skall nämnden snarast möjligt tUl­ställa sjömansförmedlingarna och mönstringsförrättama inom riket underrättelse därom. Sådan under­rättelse skaU jämväl, i den ut­sträckning som finnes påkallad, tillställas mönstringsförrättama utom riket.


10

Har anmälan enligt 45 § eller besked enligt 46 § andra stycket inkommit till sjöfartsverket, skall verket snarast möjligt tUlställa sjö­mansförmedlingarna och mönst-ringsförtättama inom riket under­rättelse därom. Sådan underrättel­se skall jämväl tillställas mönst­ringsförrättama utom riket.


8        Senaste lydelse 1969: 311.

9        Senaste lydelse 1969: 311.

10      Senaste lydelse 1969: 311.


 


Prop. 1978/79:19


Nuvarande lydelse

48 §

Företer sjöman, som till följd av sjömansläkares anmälan varit förhindrad att taga anställning å fartyg, i samband med inskrivning i sjömansregistret eUer påmönst­ring intyg från sjömansläkare, att sjömannens hälsotUlstånd icke längre utgör hinder mot hans an­ställning ombord å fartyg, åligger det den som verkställer inskriv­ningen eller påmönstringen att ge­nast giva sjömansnämnden med­delande därom. Det åligger därvid nämnden att utan dröjsmål under­rätta de sjömansförmedlingar och mönstringsförrättare, som blivit underrättade om hindret, att det­samma upphört.


Föreslagen lydelse

11

Företer sjöman, som tUl följd av läkares anmälan varit förhind­rad att taga anställning å fartyg, i samband med inskrivning i sjö­mansregistret eUer påmönstring läkarintyg, att sjömaimens hälso­tUlstånd icke längre utgör hinder mot hans anställning ombord å fartyg, åligger det den som verk­ställer inskrivningen cUer på­mönstringen att genast giva sjö­fartsverket meddelande därom. Det åligger därvid verket att utan dröjsmål underrätta de sjömans­förmedlingar och mönstringsför­rättare, som bUvit underrättade om hindret, att detsamma upphört.


49 iä


Närmare föreskrifter om läkar­intyg enligt denna förordning meddelas särskilt. Angående an­mälan som avses i 45 § meddelas erforderliga anvisningar av social­styrelsen i samråd med sjöfarts­verket.


Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om läkarun­dersökning av sjömän och om lä­karintyg.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får före­skriva eller för visst fall medge undantag från denna förordning i frågor som avses i första stycket.


53 iji


Närmare föreskrifter för verk­ställigheten av 7 och 8 §§ medde­las av arbetsmarknadsstyrelsen ef­ter samråd med riksskatteverket.

Närmare föreskrifter för till-lämpningen av 7 och 8 §§ medde­las av arbetsmarknadsstyrelsen ef­ter samråd med centrala folkbok­förings- och uppbördsnämnden.

Närmare föreskrifter i övrigt angående inskrivningen och mönstring­en av sjömän meddelas av sjöfartsverket efter samråd med arbetsmark­nadsstyrelsen. Sjöfartsverket har däivid att faststäUa formulär tiU sjö­fartsbok, sjömansraUa och mönstringsbevis samt manskapsförteckning jämte tillhörande rapport.


I fråga om den verksamhet, som enligt denna förordning ankom­mer på svensk konsul, skola före­skrifterna utfärdas i samråd med

11      Senaste lydelse 1969: 311.

12      Senaste lydelse 1969: 311.

13      Senaste lydelse 1969: 311.


I fråga om den verksamhet, som enUgt denna förordning ankommer på mönstringsbehörig utlandsmyn­dighet, skola föreskriftema utfar-


 


Prop. 1978/79:19                                                       7

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

utrikesdepartementet.            das efter samråd med utrikesde-

partementet.

54 §1* Fartygs befälhavare, som i strid mot bestämmelserna i denna förord­ning låter sjöman tiUträda befattning eller anställning på fartyg utan påmönstring eller frånträda befattning utan avmönstring eller som un­derlåter att föranstalta om avmönstring, när fartygets sjömansrulla upp­hört att gäUa, dömes tUl böter.

Till böter dömes ock befälha- TUl böter dömes ock befälha­
vare, vUken underlåter att fullgöra  vare, vUken underlåter att fullgöra
vad som enligt 37—39 §§ åligger     vad som enligt 37—39 §§ och 44 §
honom eller vUken, utan att så-      första stycket åligger honom eller
dant fall föreligger som i första       vilken, utan att sådant faU före­
stycket avses, i strid mot 1 § låter  ligger som i första stycket avses,
sjöman tUlträda befattning eller      i strid mot 1 § låter sjöman till­
anställning på fartyg utan att sjö-   träda befattning eUer anställning
mannen är inskriven i sjömans-       på fartyg utan att sjömannen är
registret.                            inskriven i sjömansregistret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Läkarintyg som har utfärdats före ikraftträdandet gäller fortfarande i enlighet med äldre bestämmelser.

14 Senaste lydelse 1973: 287.


 


Prop. 1978/79:19                                                       8

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-10-26

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Ro­manus, Mundebo Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Bondestam

Proposition om hälsoundersökning av sjöfolk

Sjömansyrket har under aUa tider ansetts vara förenat med speciella hälsorisker. Det har därför ställts vissa medicinska krav på personer som skall tjänstgöra tUl sjöss. För att uppfyUa dessa krav skall sjöman enligt de regler som f. n. gäUer i Sverige förete intyg av sjömansläkare att han inte på grand av sitt hälsotillstånd är förhindrad att tjänstgöra ombord.

I skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet i augusti 1970 påtalade socialstyrelsen och sjöfartsverket vissa förhåUanden som rörde hälsokontroUen av sjöfolk. Socialstyrelsen har härefter i skrivelse tUl regeringen i augusti 1976 föreslagit vissa åtgärder för att komma till rätta med brister i det nuvarande sjömansläkarsystemet. Därvid aktua­liserades bl. a. ett av socialstyrelsens översynsutredning väckt förslag om ett allmänt bemyndigande för offentligt anställda läkare i öppen vård och företagsläkare inom sjöfartsnäringen att vara sjömansläkare.

Under åren 1976 och 1977 har reglerna i det nuvarande sjömans­läkarsystemet setts över. Arbetet hai: bedrivits vid sammanträden och andra överläggningar mellan företrädare för kommunikationsdeparte­mentet, utrikesdepartementet, socialdepartementet, socialstyrelsen, sjö­fartsverket, sjömansnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen. Landstingsför­bundet, Rederiföreningen för mindre fartyg. Svenska maskinbefälsför­bundet, Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening och Sveriges redareförening. Dessutom har ett antal sjömansläkare deltagit i överläggningama. Under arbetet har huvudsaklig enighet uppnåtts om vissa ändringar i reglema om hälsoundersökning av sjöfolk.

I det följande lämnar jag en redogörelse för gällande bestämmelser och resultatet av översynsarbetet.

Gällande bestämmelser om hälsoundersökning av   sjömän finns huvudsakligen i förordningen (1961:87) om re-


 


Prop. 1978/79:19                                                                 9

gistrering och mönstring av sjömän (mönstringsförordningen) (ändrad senast 1973: 287), kungörelsen (1970: 160) om läkarintyg för sjöfolk och kungl. brev den 12 maj 1961 angående bestämmelser om antagande av sjömansläkare m. m.

De gnmdläggande reglema om hälsoundersökning av sjömän finns i 43—49 §§ mönstringsförordningen. Bestämmelser om sjömansläkare, läkarintyg och sjömans hälsotiUstånd finns också i 4, 14 och 15 §§ för­ordningen. Reglema innebär i korthet följande.

För att sjöman skall bli inskriven i sjömansregistret eller få påmönst­ra fartyg måste han med intyg av sjömansläkare styrka att hinder inte föreligger härför på grand av hans hälsotUlstånd. Sjömannen skall vid påmönstring visa särskUt intyg om genomgången lungundersökning, om det inte av läkarintyget framgår att han inom ett år dessförinnan har un­dergått sådan undersökning. Enligt 43 § bör sjöman minst en gång vart­annat år genomgå grandlig läkarundersökning av sjömansläkare. I 44 § ges regler om läkarintygs gUtighetstid. Läkarintyg får inte godtas vid inskrivning i sjömansregistret eller vid påmönstring, om längre tid än tre månader har förflutit från utfärdandet. Intyg som har utfärdats efter grundlig läkarandersökning enligt 43 § får dock godtas intill två år från utfärdandet. Finner sjömansläkare att sjöman på grand av sitt hälso­tiUstånd är olämplig att utöva sjömansyrket, skall han enligt 45 § an­mäla det tUI sjömansnämnden. Sjömannen skall underrättas om sådan anmälan. Han kan begära att socialstyrelsen prövar ärendet. När sjö­mansnämnden har fått anmälan från läkare skall den snarast underrätta sjömansförmedlingarna och mönstringsförrättama. Motsvarande under­rättelser tUl nämnden, sjömansförmedlingar och mönstringsförrättare skaU ske när tidigare avstängd sjöman företer läkarintyg om att hans hälsotUlstånd inte längre utgör hinder för anställning ombord på fartyg.

I kungörelsen om läkarintyg för sjöfolk anges bl. a. vad som anses som tUlräcklig syn- och hörselförmåga när läkarintyg utfärdas. Sjöfarts­verket får efter samråd med socialstyrelsen medge undantag från ford­ringarna på syn- och hörselförmåga. Närmare föreskrifter om läkar­undersökning som ligger tUl grand för läkarintyg meddelas av social­styrelsen, som också fastställer formulär för läkarintyg. Vidare finns i kungörelsen regler om bl. a. förvaring av läkarintyg och om ersättning för läkarundersökning.

I brevet angående bestämmelser om antagande av sjömansläkare m. m. bemyndigades dåvarande medicinalstyrelsen dels att utse sjömans­läkare i Sverige, dels att godta i utländsk hamn verksam läkare att utom riket utfärda sådana läkarintyg som enligt mönstringsförordningen skall utfärdas av sjömansläkare. Sjömansläkare bör ha förvärvat erfarenhet av sjöfolks arbetsförhållanden.

Fordringar på tUlräckUg syn- och hörselförmåga m. m. finns också i 6 § sjöbefälskungörelsen (1960: 487, ändrad senast 1978: 206) och


 


Prop. 1978/79:19                                                                10

6 kap. 1 § förordningen (1965: 908) om säkerheten på fartyg (omtryckt 1978: 346).

Närmare bestämmelser om läkarimdersökningens omfattning finns i medicinalstyrelsens cirkulär den 25 s;eptember 1961 med anvisningar för sjömansläkare.

Socialstyrelsen och sjöfartsverket konstaterade i den gemensamma skrivelsen i augusti 1970 att det efter den 1 januari 1970 hade uppkommit vissa svårigheter att få läkarandersökningar av sjö­män utförda av sjömansläkare som 'ar landstingsanstäUda tjänsteläkare. Detta hade i sin tur fört med sig förseningar och förlängda hanmuppe-håll med därav föranledda kostnader. Även sjömännen drabbades av den uppkonma situationen genom att de måste vänta oskäligt länge eUer resa tUl avlägsna orter för att få läkarintyg. För att förbättra för­hållandena hade socialstyrelsen dels försöksvis medgett att intyg som utfärdats av godtagen utländsk läkare fick gälla även för påmönstring i svensk hamn, dels hemställt att Landstingsförbundet skulle rekommen­dera sina medlenunar att vidta åtgäjrder för att underlätta genomföran­det av hälsoundersökningar för sjöfolk. Socialstyrelsen och sjöfartsver­ket hoppades att dessa åtgärder skulle förbättra situationen men be­farade att vissa svårigheter ändå kunde komma att bestå.

Socialstyrelsen framhöU i skrivelsen i augusti 1976 att det var nödvändigt att se över hela det sjöfartsmedicinska området i syfte att få till stånd en utvidgad hiilsokontroU för aUa anstäUda inom sjöfartsnäringen. De principer som gäller för modem företagshälsovård borde därvid eftersträvas. Dessa frågor borde enligt styrelsen diskuteras i samband med förslag tUl ny lagstiftning om mönstring av sjömän. Socialstyrelsens översynsutredning hade kommit fram tiU att vissa bris­ter redan nu kunde avhjälpas. Förslagen finns i en promemoria dag-tecknad den 17 juni 1976.

I promemorian påtalades de svårigheter att rekrytera sjömansläkare som rått under de senaste åren och de betydande olägenheter detta medfört för rederier och sjömän. Översynsutredningen ansåg att det inte behövs någon specialläkarkår fiir undersökning och utfärdande av läkarintyg för sjöfolk. Utredningen föreslog därför att offentligt anstäU­da läkare i öppen vård och företagsläkare inom sjöfartsnäringen skulle ges ett allmänt bemyndigande att vara sjömansläkare.

I en gemensam framställning till chefen för kom­munikationsdepartementet i april 1978 hemstäU-de arbetsmarknadsstyrelsen och sjöfartsverket att regeringen skulle låta se över reglerna om mönstring och registrering av sjöfolk. Fram­ställningen har remissbehandlats och bereds f. n. inom regeringskansliet.

Vid de överläggningar som under åren 1976 och 1977 har ägt rum mellan företrädare för berörda myndigheter och organisationer har det redan från början rått enighet om behovet av ändringar i fråga om


 


Prop. 1978/79:19                                                     11

hälsoundersökningar av sjöfolk. Arbetet har resulterat i förslag tiU änd­ringar i mönstringsförordningen och förslag tUl en författning, som skall ersätta såväl kungörelsen om läkarintyg för sjöfolk som det kungl. brevet den 12 maj 1961 angående bestämmelser om antagande av sjö­mansläkare m. m. Vidare har socialstyrelsen utarbetat förslag tUl en ny kungörelse med föreskrifter om hälsoundersökning av sjöman, som mer i detalj reglerar undersökningens omfattning och inriktning. Jag övergår nu tUl att redovisa huvuddragen av översynsarbetet.

Såsom har framgått av min redogörelse för nuvarande bestämmelser får läkarintyg inte godtas under längre tid än tre månader från utfär­dandet, om inte sjömannen har genomgått en grandlig läkarandersök­ning enligt 43 § mönstringsförordningen. Läkarintyg efter grandlig un­dersökning får godtas intiU två år från utfärdandet, om inte intygets gUtighet särskilt har begränsats. Kritik har framförts mot systemet med läkarintyg med olika lång gUtighetstid och enighet föreligger om att det i fortsättningen bör firmas endast ett system med läkarandersökning minst en gång vartannat år. Intygen föreslås således gäUa två år från utfärdandet. För ungdomar som inte har fyllt 18 år bör uppstäUas krav på årUg läkarandersökning. Det kravet finns i internationella arbetsorga­nisationens (ILO) konvention nr 16 om läkarandersökning av unga sjö­män. Om giltighetstiden för ett intyg går ut medan fartyget är tiU sjöss eller i hamn där läkare med behörighet att utfärda intyg inte finns, skaU enligt förslaget befälhavaren se tiU att sjömannen genomgår läkar­undersökning i första hanm där så kan ske. Underlåter befälhavaren detta, skaU han kunna dömas till böter enUgt 54 §.

GUtigt läkarintyg skall liksom f. n. företes vid inskrivning i sjömans­registret och vid påmönstring. Skyldighet att underkasta sig regelbundna läkarundersökningar bör gäUa för den som ar skyldig att mönstra. Det­samma bör gälla för den som påmönstras friviUigt enligt 13 § och har befattning ombord.

För att avhjälpa de olägenheter som angavs i socialstyrelsens skri­velse i augusti 1976 är det nödvändigt att flera läkare får behörighet att utfärda läkarintyg. Det är då inte möjligt att kräva att läkaren har erfa­renhet av sjöfolks arbetsförhållanden. Beteckningen sjömansläkare bör därför ändras till läkare.

Kravet på årlig lungundersökning i 15 § mönstringsförordningen före­slås utgå. Förslaget är föranlett av rekommendationer från socialstyrel­sen om återhållsamhet med användningen av röntgen- och skärmbilds­undersökning i hälsokontrollerande syfte med hänsyn tUl de strålrisker patienten utsätts för. Styrelsen har — trots att sjömännen får anses ut­göra en riskgrupp i vad avser lungtuberkulos — funnit det lämpligt med en tvåårsintervall meUan undersökningama.

Den gällande ordningen i 45 § mönstringsförordningen, enligt vilken sjömansläkare, som finner att sjöman på grund av sitt hälsotUlstånd är


 


Prop. 1978/79:19                                                      12

olämplig att utöva sjömansyrket, ofördröjligen skaU göra anmälan där­om tiU sjömansnämnden, har kritiserats starkt under översynen. Kriti­ken avser dels att läkarens anmälningsskyldighet är obligatorisk, dels att anmälan skall göras tUl sjömansnämnden. Det är främst socialstyrelsen som har kritiserat den obUgatoriska. anmälningsskyldigheten. Styrelsen har framhåUit att denna är oförenlig med den relation läkare—patient som bör råda vid undersökningen av sjömannen. Det har också fram­hålUts att sjömansläkare i stor utsträckning inte tUlämpar bestämmelsen. Vid överläggningama har enighet uppnåtts om att obligatoriet bör tas bort och ersättas av en möjlighet för läkare att göra anmälan. Sådan bör göras framför allt när sjöman lider av allvarlig psykisk sjukdom eller visar tydUga tecken på alkohol- eller narkotikamissbruk. Kritiken mot att anmälan skall göras tUl sjömamsnämnden har kommit främst från de ombordanstäUdas organisationer. Dessa har framhållit att sjömans­nämnden huvudsakligen sysslar med disciplinära bestraffningar och alt det därför framstår som olämpligt att sjömän med mindre gott hälso­tillstånd riskerar att sammanblandas med dem som har uppträtt olämp­ligt. En lämplig lösning på problemet anses vara att anmälan görs till sjöfartsverket. När anmälan har gjorts skall verket underrätta sjömans­förmedlingar och mönstringsförrättare härom.

Vid översynen har också föreslagits ett antal ändringar i mönstrings­förordningen av huvudsakligen formell eller redaktionell karaktär. I detta avseende vUl jag framhålla följjmde.

I 1 och 53 §§ har uttrycket "svensk konsul" bytts ut mot "svensk ut­landsmyndighet" resp. "mönstringsbehörig utlandsmyndighet". Detta hänger samman med att utlandsmyndighet numera är det vedertagna begreppet i fråga om svensk utlandsrepresentation. Sålunda talas i för­ordningen (1976: 785) med instraki:ion om handläggning av sjöfarts­ärenden vid utiandsrepresentationen genomgående om utlandsmyndig­het som handläggare av ärenden. I 4 § har ordet "förmyndare" bytts ut mot "vårdnadshavare", vUket bättre återspeglar regleringen i 6 kap. 4 § föräldrabalken. I 41 § har första och tredje styckena tagits bort. Dessa bestämmelser fyUer inte längre någon funktion sedan begreppet "års-pass" har tagits bort ur tuUagstiftningen. Det nuvarande andra stycket i samma paragraf måste formuleras om med hänsyn tUl de ändringar som år 1973 (prop. 1973: 42, LU 22, rskr 272, SFS 1973: 1064) gjordes i fråga om registreringsplikt för skepp i sjölagen (1891: 35 s. 1, ändrad senast 1978: 136). Enligt nu gällande regler skall svenskt skepp — var­med förstås fartyg vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter — vara infört i skeppsregistret. Denna bestämning passar inte i miinstringsförordningen. I stället bör regeln om tullklarering avse svenskt handelsfartyg med en nettodräktig­het av 20 registerton eller mera samt svenskt handelsfartyg där på­mönstring har skett enligt 13 § mönstringsförordningen. I 49 § föreslås


 


Prop. 1978/79:19                                                     13

ett bemyndigande för regeringen eUer myndighet som regeringen be­stämmer att meddela närmare föreskrifter om läkarundersökning av sjömän och om läkarintyg. Häri inbegrips givetvis även befogenhet att uppställa de hälsokrav som behövs. Bemyndigandet innefattar också rätt att föreskriva eller medge undantag från förordningen i sådana frågor. I 53 § har centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden ersatts med riksskatteverket sedan nämnden har gått upp i verket.

Under översynsarbetet har beaktats innehållet i ILO-konventionerna nr 16 och 73, vUka båda handlar om läkarandersökning av sjömän.

Efter samråd med statsrådet Lindahl ansluter jag mig för egen del tUl de föreslagna ändringama och förordar att de genomförs. De nya reglerna blir i viss mån av provisorisk karaktär, eftersom mönstringsför­ordningen bör bli föremål för en genomgripande översyn. Jag vUl i detta sammanhang erinra om den framställning härom som arbetsmark­nadsstyrelsen och sjöfartsverket har gett in. Liknande överväganden hade redan tidigare gjorts i kommunikationsdepartementet och det är bekant för mig att parterna på sjöarbetsmarknaden också önskar en översyn av regleringen i mönstringsförordningen.

Upplysningsvis vill jag nämna att jag senare avser att föreslå rege­ringen att läkarintyg för sjöfolk i Sverige får utfärdas av den som är behörig att utöva läkaryrket. Utomlands skall läkarintyg få utfärdas av läkare som har utsetts av chefen för utrikesdepartementet.

Lagförslaget bör genomföras med verkan från den 1 juU 1979.

Med hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemställer jag att rege­ringen föreslår riksdagen

att antaga inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i förordningen (1961: 87) om registrering och mönstring av sjömän (mönstringsförordningen).

Regeringen ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslu­tar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

NORSTEDTS TRYCKERI   STOCKHOLM H7B


 


 


 

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.