om godkännande av uppsägning av vissa dubbelbeskattningsavtal

Proposition 1986/87:85

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1986/87:85

om godkännande av uppsägning av vissa dubbelbeskattningsavtal

Prop. 1986/87:85

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 12 februari 1987.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att riksdagen godkänner atl vissa dubbelbeskattningsavtal sägs upp. De länder med vilka avtalsreglering föreslås upphöra är dels vissa lertilorier eller stater med brittisk eller belgisk anknytning, vilka omfattas av avtal som ingåtts mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland resp. Belgien, dels Liberia. Avsikten är att avtalen skall upphöra att gälla vid nästkommande årsskifte.

1    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 85

Finansdepartementet                              Prop. 1986/87:85

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om godkännande av uppsägning av vissa dubbelbeskattningsavtal

1 Äldre avtal ingångna med Storbritannien och Nordirland samt med Belgien

Sverige ingick år 1949 ett dubbelbeskattningsavtal med Storbritannien och Nordirland (prop. 1949:196, BevU 33, rskr 212, SFS 1949:523). Avtalet ersattes år 1960 av etl nytt avtal (prop. 1960:180, BevU 82, rskr 390, SFS 1961:95). Detta avtal har i sin tur ersatts av ett nytt avtal år 1983 (SFS 1983:898 och 1984:932). Varken 1949 eller 1960 års avtal gäller således numera i förhållande till Storbritannien och Nordirland. Båda dessa avlat hade emellertid under sin giltighetstid vid olika tillfällen utvidgats lill att gälla även i förhållande till vissa territorier för vilkas förbindelser med främmande makter Storbritannien och Nordirland då svarade. Beträffande 1949 års avtal skedde sädana utvidgningar genom notväxling den 18 december 1953 (SFS 1954:827) och den 28 maj 1958 (SFS 1959:462). 1960 års avtal utvidgades på motsvarande sätt genom notväxling den 27 november 1961 (SFS 1962:502). Genom notvä.xHng den 19 januari 1972 (SFS 1972:473) utvidgades 1960 års avtal till all omfatta vissa av de territorier som tidigare omfattades av 1949 års utvidgning, vilken därvid upphörde atl gälla i förhållande till dessa territorier.

De flesta av de territorier till vilka utvidgning sålunda skett är numera självständiga stater. Dessa har, med få undantag, förklarat sig beredda att tills vidare tillämpa de gamla brittiska avtalen. Några av de nya staterna har emellertid sagt upp resp. avtalsreglering. I andra fall har den äldre avialsregleringen ersatts av ett nytt dubbelbeskattningsavtal, slutet efter förhandlingar direkt mellan Sverige och resp. stat. De stater och territorier med vilka de äldre avtalsregleringarna alltjämt gäller framgår av följande uppställning:

1949 års avtal                      1960 års avtal                      Prop. 1986/87:85

—Barbados                          - Anguilla

—Cypern                                (tidigare del av

—Falklandsöarna                      St. Christopher,

—Ghana (tidigare Guldkusten)    Nevis och

—Malavvi (tidigare Nyasaland)    Anguilla)

—Mauritius                          - Antigua

—Sierra Leone                     - Belize (tidigare

—Zimbabwe (tidigare Syd-Rhodesia)      Britt. Honduras)

-     Botswana (tidigare Protektoratet Bechuanaland)

-     Brittiska Jungfruöarna

-     Dominica

-     Grenada

- Kiribati (tidigare
Gilberlöarna)

-     Monlserrat

-     St Christopher och Nevis

-     St Lucia

-     St Vincent

-     Seychellerna

-     Swaziland

-     Tuvaiu (tidigare Eiliceöarna)

Vad som sagts ovan i fråga om de brittiska avtalen år 1949 och år 1960 gäller även beträffande dubbelbeskattningsavtalet med Belgien år 1953 (SFS 1954:5), vilket i förhållande till Belgien ersatts av ett nytt avtal år 1965 (SFS 1968:568). 1953 års avtal utvidgades, genom ett avtal mellan Sverige och Belgien den 12 december 1955, till all omfatta Belgiska Kongo och mandatområdet Ruanda-Urundi (SFS 1957:594). Avtalet har sedermera upphört att gälla i förhållandet mellan Sverige och Zaire (Belgiska Kongo) men gäller alltjämt mellan Sverige och de båda staterna Burundi och Rwanda.

Det torde vara uppenbart, all dessa gamla avtal inte längre, på elt tillfredsställande sätt löser skatterelationerna mellan Sverige och de angivna staterna och territorierna, eftersom avtalen inle beaktar de ändringar i skattelagstiftning och skattepolicy som skett sedan avtalen ingicks. Vidare bör det observeras, att samtliga de angivna staterna och territorierna torde få betraktas som utvecklingsländer medan avtalen ursprungligen slöts mellan industrialiserade stater. Även delta medför, att avtalen i dag knappast motsvarar de krav som bör ställas på avtal mellan utvecklingsländer och industriellt utvecklade stater. En annan viktig faktor — i detta sammanhang kanske den viktigaste - är att många av de angivna staterna och territorierna, särskilt de västindiska, numera är mer eller mindre renodlade

s.k. skatteparadis, vilka genom åtgärder på skatteområdet söker dra till sig Prop. 1986/87:85 utländska företag. Åtgärderna riktar sig i allmänhet inle till rörelsedrivande företag i egentlig mening ulan till bl.a. holdingföretag och andra värdepap-persförvaltande företag. Åtgärderna innebär ofta väsentligt nedsatt inkomstskatt (bolagsskatt) eller total inkomsiskattebefrielse. Sådana långtgående skallelättnader i intern skattelagstiftning kan, i förening med ett utnyttjande av vissa bestämmelser i resp. dubbelbeskattningsavtal, medföra skatlenedsättning eller skattebefrielse som inte var förutsedd - och än mindre avsedd - när avtalen utvidgades lill ifrågavarande stater och territorier.

Jag har, efter samråd med chefen för utrikesdepartementet, funnit att med hänsyn till dessa omständigheter ifrågavarande avtalsregleringar bör sägas upp i förhållande till samtliga angivna stater och territorier.

2 Dubbelbeskattningsavtalet med Liberia

Sverige och Liberia ingick år 1969 ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet (prop. 1969:108, BeU 51, rskr 235, SFS 1969:566). Det ansågs vid denna tidpunkt angeläget att ett avtal träffades med Liberia med hänsyn lill de svenska intressen som fanns där. Avtalet har dock inte bidragit till den utveckling av förbindelserna mellan Sverige och Liberia som då var de båda avtalssla-ternas förhoppning. Den anknytning som numera kvarstår med Liberia återfinns huvudsakligen på sjöfartens område. Liberia är i dag världens främsta "bekvämlighetsflaggland". All segla under liberiansk flagg ger många fördelar t.ex. låga driftskostnader, skaltefrihet, ingen kontroll och skydd mot insyn. Dubbelbeskattningsavtalets regler förstärker i viss mån fördelarna pä skatteområdet.

Mot den här angivna bakgrunden har alltsedan är 1984 frän svensk sida gjorts ansträngningar för att få lill ständ diskussioner om en revision av avtalet. Med hänsyn till att ingen positiv reaktion på dessa ansträngningar ännu erhållits saml atl avtalet i nuvarande utformning har vissa påtagliga nackdelar, som inte i praktiken uppvägs av några fördelar för Sverige, bör avtalet sägas upp.

3 Uppsägningsförfarandet m.m.

Enligt uppsägningsbestämmelserna i ifrågavarande avtal skall dessa sägas upp senast den 30 juni under ett kalenderår. Avtalet upphör därefter att gälla vid utgången av samma år. Enligt miri uppfattning bör i princip samtliga ifrågavarande avtaisregleringar upphöra att gälla snarast möjligt varför riksdagens behandling av propositionen bör ske under våren 1987.

I vilken utsträckning det finns ett svenskt intresse av att även efter uppsägningen ha avtalsreglering på skatteområdet med dessa stater och territorier eller med några av dem kan inte bedömas nu. Inte heller vet vi i vilken utsträckning dessa stater eller territorier fortsättningsvis önskar ha

en sädan avtalsréglering med Sverige. Efter samråd med chefen för utri-     Prop. 1986/87:85
kesdepartementet har jag funnit att ett lämpligt sätt att utröna detta är alt     ••   ' ■■

Sverige i samband nied uppsägningarna förklarar sig berett att, om den andra staten önskar detta, snarast inleda förhandlingar om ett nytt avtal.

Om förhandlingar inleds kan det vara lämpligt, om särskilda skäl förelig
ger, att - trots uppsägningen - låta avtalet vara i kraft så länge som
förhandlingar pägär. Detta kan praktiskt ske genom en diplomatisk not-  .     ■ . .;

växling mellan Sverige och de berörda staterna. Genom elt sådant förfarande kan undvikas att en avtalslös tidsperiod uppkommer mellan det gamla avtalet och ett eventuellt nytt sådant. Med vilka stater en sädan förlängning bör ske får avgöras från fall till fall. Jag utgär dock ifrån att delta förfarande kommer till användning endast i undantagsfall. Av nu angivna skäl bör regeringen vara oförhindrad att föriänga giltighetstiden av avtalen i fråga med viss stat eller visst område om regeringen anser atl så bör ske.

Beträffande Cypern föreligger redan etl nytt avtalsuikasl vari förutsätts all det äldre avtalet skall gälla lill dess det nya träder i kraft. Förhoppningsvis kan det nya avtalet träda i kraft vid nästkommande årsskifte. I förhållande lill Cypern är min bedömning atl en uppsägning tills vidare kan anstå för att möjliggöra ett upphörande av det äldre avtalet i enlighet med bestämmelserna i det nya avtalet.

Om riksdagen godkänner alt dubbelbeskattningsavtalen sägs upp har jag för avsikt att vid lämplig tidpunkt föreslå regeringen atl upphäva de kungörelser genom vilka avtalen införlivats med svensk rätt.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna

dels att följande avtal sägs upp i förhållande till de stater eller områden som omfattas av dessa:

a)    avtalet mellan Hans Maj:t Konungen av Sverige och Hans Maj:t Konungen av Storbritannien, Irland och Brittiska Dominions bortom haven — för Det förenade Konungariket och Norta Iriand - för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter, undertecknat i London den 30 mars 1949,

b)   avtalet mellan Konungariket Sveriges regering och Det Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter, undertecknat i London den 28 juli 1960,

c)    avtalet mellan Sverige och Belgien om utsträckning till Belgiska Kongo och mandatområdet Ruanda-Urundi av tillämpligheten av del mellan Sverige och Belgien den I april 1953 ingångna avtalet för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra frågor beträffande skaller å inkomst och förmögenhet, undertecknat i Stockholm den 12 december 1955, samt

d) avtalet mellan Sverige och Liberia för undvikande av dubbelbe-

skattning beträffande skatter pä inkomst och förmögenhet, undertecknat     Prop. 1986/87:85

i Stockholm den 29 april 1969,

dels alt regeringen får bestämma att avtalen i fråga även efter uppsägningen skall gälla, helt eller delvis, i förhållande till viss stat eller visst område.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987